Brevet till Laodicea
Och skriv till ängeln för församlingen i Laodicea:
Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sanna vittnet, upphovet till Guds skapelse:
Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall
eller varm! Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall ska jag spy ut dig ur min
mun. Du säger: Jag är rik, jag har fått rikedom och behöver ingenting. Och du förstår inte
att just du är eländig, ynklig, fattig, blind och naken. Jag råder dig att köpa guld av mig
som är renat i eld så att du blir rik, och vita kläder att skyla dig med så att din skamliga
nakenhet inte syns, och salva att smörja dina ögon med så att du kan se.
Alla som jag älskar tillrättavisar och tuktar jag. Visa därför iver och vänd om! Se, jag står
vid dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag gå in till honom
och hålla måltid med honom och han med mig.
Den som segrar ska jag låta sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter
hos min Far på hans tron. Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!
Upp 3:14-22
Så säger Herren. Kom in i min närhet så skall jag upprätta dig och jag skall visa vem jag är
och vad jag har. Du är ett redskap i min hand och mitt ljus ska lysa i dig, du som öppnar
dörren. Jag är den jag säger mig vara, den som fanns före allt fanns och jag som är i
evinnerlighet. Min är makten och härligheten och jag har så mycket för dig, ja allt för dig, du
mitt älskade barn. Jag älskar dig så mycket. Kom till mig och jag skall låta min härlighet bo
hos dig i evighet, i alla dagar, ja dagar efter dessa dagar, dagar då tiden inte längre finns
utan endast min närvaro är.
De sju breven är till församlingar som ligger i en halvcirkel på fastlandet innanför Patmos där
Johannes befann sig när han fick dessa uppenbarelser. Landet tillhörde mindre Asien och låg
där idag Turkiet ligger. Staden Laodicea var särskilt känd för tre saker; ett rikt bankväsende,
textilindustri och sjukvård med egen läkemedelstillverkning såsom bl.a. en speciell
ögonsalva. Dessa tre saker nämns också av Herren själv som de ting de anser sig vara
tillräckliga med och som de stoltserar med, men likt när Israel klev in i det heliga landet blev
de snart tjocka och stinna av sin rikedom och tyckte sig inte behöva Gud, i alla fall valde de
det materiella före Gudsfruktan.
Brevet till Laodicea är lätt att skjuta över på en speciell församling eller en hel kristen rörelse
som idag hamnat i ett vacuum av omständigheter där verksamhet och mänskligt tänkande
gjort människorna apatiska och kärlekslösa. Vi ska dock inte se brevet som endast till en
församling, utan också ett Ord från Herren rakt in i våra hjärtan, vart och ens hjärta. Han
talar till dig och mig och han vill förmedla ett budskap om något större än det vi ser. Vi tror
oss vara rika, men den dagen vi tror oss vara rika vill han ge oss mycket mer. Det är först i
hans närhet och i hans vilja vi får förstå genom hans Ande vem han är och vad vi är i Kristus.
Det är genom Anden vi får kunskap om Honom.
Jesus sa att han måste försvinna ifrån apostlarna upp till fadern i himlen för att vi skulle få
Hjälparen. Och om de som kände Jesus, som såg Honom kunde förneka Honom hur skulle då
vi kunna stå fasta om inte genom Anden. Endast genom den helige Ande når vi Honom som
älskar oss, hans känslor och tankar uppenbaras för oss genom Anden.
Guds ord talar om kärlekslöshet i den yttersta tiden 2 Tim 3:3, men han vill alltid ändå nå oss.
Gud förutsäger det som ska ske, men inte alla ska bli kärlekslösa, vi får alltid komma till
Herren för upprättelse när vi omvänder oss. Synden dödar och gör oss modlösa men Gud
upprättar något nytt, han ger liv till de förtorkade benen och han vill oss väl. Han vill ha våra
hjärtan helomvända till sig.
Herren talar starka ord i brevet till Laodicea, han uppmanar till omvändelse, inte bara till det
yttre utan till vår inre människa. Vi ska vara brinnande i vår tro och det kan vi aldrig bli
genom oss själva genom gärningar eller jordiskt välmående, utan Gud måste få göra det i
oss. Det sker när vi låter oss fyllas av Anden, han vill upprätta dig och mig till levande heliga
tempel där hans ljus kan lysa för människorna. Han vill att han ska synas genom sina barn.
Även om detta brev är till en församling och församlingar så är det också så personligt och
jag riktigt känner hur Gud vill tala detta in i våra liv idag. Det står om ”NÅGON” öppnar… Han
står där och knackar, Jesus Kristus, den uppståndne står och knackar på ditt hjärta och han
vill ge dig mer än du kan ana. Vi kanske söker andliga kickar och åker runt på det som är gott,
inget större fel med att söka goda sammanhang så länge det är Guds Ande som berör oss,
men ofta kan vi tappa allt en tid efteråt och bli modfällda.
2 Tim 1:7
Gud har inte gett oss modlöshetens ande, utan kraftens, kärlekens och
självbehärskningens Ande.
Han söker ditt hjärta, dig som person vill han förvandla och förnya och du ska förstå vem
Gud är. Den levande Guden som förde Israel ut ur Egypten, genom öknen in i Kanaans land
som flödar av mjölk och honung. Han vill rena dig, upprätta dig, läka dig och visa dig en väg
som är högre än alla andra vägar. En smal väg som leder in i evigheten.
Guds Ande, Hjälparen uppenbarar för oss vem Jesus är. Genom Anden får vi lyhördhet att
höra Herrens förmaningar och uppmuntran, han kan ge oss inre bilder, syner, drömmar och
uppenbarelser. Genom Anden förstår vi också att lyda vårt samvete som säger oss när vi gått
fel, ett samvete som smärtar när vi väljer världen istället för sanningen. Det är så lätt att bli
ljum och trampa i samma fotspår, men Jesus säger ”Kom!” Och vi får följa honom som går
före och leder oss på nya vägar, i nya spår för hans heliga namns skull.
Vi säger, jag tror på Jesus och allt är bra, men Jesus säger. Du tror men lever inte genom mig,
låt mig få vara din Herre, släpp taget om det jordiska så ska jag visa vem jag är. Så är det med
den rike mannen som Jesus mötte Mark 10:17-31, han hade följt alla buden men var ingen
efterföljare för han var bunden till sina ägodelar. När Jesus sedan berättar liknelsen om
kamelen och nålsögat för lärjungarna kan de inte förstå vem som då ska lyckas komma in i
Guds rike. Jesus svarar; "För människor är det omöjligt, men inte för Gud. För Gud är allting
möjligt." Det är Anden som ger liv och när vi öppnar dörren för Jesus och släpper taget om vårt
jordiska och ser upp mot det osynliga, när Anden visar oss det liv vi ska leva, kommer han in och
håller måltid med oss, med andra ord, han blir i gemenskap med oss.
Herren säger till Laodicea att köpa guld av mig som renats i eld. En vän berättade att hon läst
i en av Frank Mangs böcker om hur guld luttras i eld. Det är guld som upphettas tills det
smälter. Det sprakar och fräser om guldet av det orena som finns där, men när smutset
bränts bort av hettan så är där endast ett rent skinande guld kvar som strålar och glänser
klart. Så är det med Gud, det är rent och när han rentvår oss genom det blod som göts på
Golgata, när vi tar emot det rena guldet, nåden från tronen då får vi stå alldeles rena. Det
blir likt Sadrak, Mesak och Abednego som lät sig kastas i den brinnande ugnen. De män som
kastade dem i ugnen brände sig så illa så de dog och de var likt det fräsande smuts som sker
under guldets luttring. Med i ugnen fanns en fjärde person, ett himlaväsen och ut ur ugnen
kom tre guldklimpar som bekänt sig till den evige Guden som regerar över såväl hetta som
kyla. De vek sig inte för samhällets avgudadyrkan utan vigde sitt liv till Herren, HERREN. Jag
tror det skeendet är en profetisk bild som är, särskilt ägnad de yttersta dagarna då världen
kommer böja sig ned inför Antikrist, men vi ska redan nu se till att luttras och bli rena.
I brevet står också om en ögonsalva, men inte den som tillverkades i Laodicea. Nej utan när
vi får upptäcka vem Jesus är genom den helige Ande så har vi den salva brevet till Laodicea
talar om. Den salva som gör oss hungriga efter mer, efter hans Ord, efter det rena klara
vattnet. Vi bara vill mer och mer skjuta bort världens lockelser och Djävulens brinnande pilar.
Denna salva gör oss också klarsynta för sanningen, vad är sanning och vad är lögn? Vi känner
igen Kristus och ser vad som är gott genom salvan som Anden ger för vårt inre öga.
Nakenheten brevet talar om är den skörhet vi lätt hamnar i genom denna värld då vi utsätts
för köttets förföriska begär. Vi är i sammanhang där vi blottas och den klädnad vi trodde vi
hade visade sig vara genomskinlig när prövningen kommer och vi får stå där med skam, men
Herren vill ge oss kläder så vi kan stå stolta och starka.
En personlig reflektion är när jag en kväll för ett antal år sedan följt köttet och berusat mig
på alkohol i ett sammanhang med många människor, detta trots att jag ville leva som kristen
efterföljare. Jag vet dagen efter att jag träffat på och samtalat med en broder som jag
känner från församlingen jag tillhör. Jag mådde dåligt och kanske framförallt över att ha
setts berusad inför församlingsbrodern som antagligen varit nykter. Jag tänkte sedan inte
mer på det, men ungefär en vecka senare när jag besökte kyrkan är det den första jag stöter
ihop med i kyrkan före Gudstjänsten. Jag hade bett om förlåtelse till Gud över min synd, men
kände mig rätt liten då vi hälsade på varann, jag var utblottad. Vid det tillfället fick speciellt
också Djävulen chans att ge mig törnar om att jag minsann inte var så duktig som jag trodde.
Jag trodde jag var rik, men var fattig.
Ibland har jag fått för mig att det bör vara lättare att ha varit i djup synd för att förstå Guds
storhet och nåd, men problemet är att då har man också lättare att falla igen eftersom vår
fiende inte glömmer våra svagheter. Det som gäller är helgelse, att verkligen ledas av Anden
så att köttet blir svagt och förlorar kraften över oss. Därför är det inte alls någon fördel att då
och då leva i synd. Nåden är främst att vara nära Gud och inte gång på gång återvända i
skam.
Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av ert
sinne så att ni kan pröva vad som är Guds vilja: det som är gott och fullkomligt och
behagar honom. Rom 12:2 Detta med varken varm eller kall kan vi jämföra med en dryck. Vi dricker gärna en riktigt kall
dryck mot törsten liksom vi dricker en varm dryck för att värma oss eller för att vi gillar de
smakerna och upplevelsen. Är den kalla eller varma drycken ljummen, alltså mittemellan
varm och kall, varken eller så vill vi inte ha det. Det är inget vi njuter av och känner oss
tillfreds med, i så fall är vi hellre utan ja vi kanske till och med spottar ut den. I det fall vi
skulle välja det ljumma i brist på annat vore vi desperata, men Gud som har full kontroll och
allt i sina händer blir aldrig desperat, därför spyr han ut det ljumma ur sin mun, det duger
inte för honom. Guds ord talar ofta i termer så att vi ska förstå. Dessa ord om kallt och varmt
kan liknas vid Jesu tal om saltet och ljuset.
Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur ska man då få det salt igen? Det
duger inte till annat än att kastas ut och trampas ner av människorna. Ni är världens ljus.
En stad som ligger på ett berg kan inte döljas. Och man tänder inte ett ljus och sätter det
under skäppan, utan man sätter det på hållaren så att det lyser för alla i huset. På samma
sätt ska ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Far i
himlen. Matt 5:13-16
Laodicea var varken Gudsförnekare eller efterföljare, utan man lever med ett ben i Kristus
och ett ben i världen, vilket är en dålig ekvation.
Man sa sig vara trogen Gud, man gjorde sken av Gudsfruktan, men förnekade dess kraft
2 Tim 3:5
Den välbärgade församlingen i Laodicea är i fara för yttre påtryckningar. Ett samhälle där allt
blandas och rikedomen och människans vilja är måttstocken kommer också påverka de
kristna, och en församling av kristna som inte låter sig ledas av Gud blir då besmittade av
den ande som råder i samhället. Man viker sig för samhällsnormer som går emot Guds ord,
normer som vill förgifta Guds folk. Därför behöver kristna alltid bära vita kläder (vara
helgade) så att vi kan stå rena inför tronen med Gud i ryggen och Guds ord som svärd för
Djävulens brinnande pilar. Den dagen man tappar Ordet, skölden är man naken.
Jesus som Laodicea har lämnat utanför dörren, men som vill in, är församlingskroppens
huvud och det är endast Honom vi ska se upp till. Ordet ska vara vår ledstjärna och kompass.
Man önskar att församlingar lika Laodicea har väktare på muren, profeter med insyn i det
andliga läget och som hör vad Anden säger, Anden med all vishet. Vidare hoppas man att
väktarna uttalar Guds vilja och också hörsammas så att omvändelse får ske, att Jesus får
komma in och hålla måltid, men kanske endast en liten skara hörsammar knackningarna?
När Gud pekar på de förändringar som måste ske är det ofta jobbiga saker som tar emot för
vårt kött, men vad är det mot den härlighet han vill leda in oss i. Sker ingen förändring går en
sådan församling eller enskild människa en mörk framtid tillmötes. Det farligaste är när vi likt
Laodicea tror oss vara rätt med Gud, vi är stolta över det vi gör och det blir mänskligt
tänkande, mänsklig rikedom och kanske blir det bara en verksamhet där vi trivs med varann,
men där Jesus står utanför dörren, så är det för Laodicea och så är det i alltför många
församlingar idag. Enda sättet att förändra det är omvändelse. Det bästa i allt är att Jesus
inte slutat knacka…. än.
Släck inte Anden.1 Tess 5:19
(Alexander Grenehed 2016.02.13)
