Parenteral näring till cancerpatienter

p a r E n t e r a L N U TR I T I O N
Parenteral näring till cancerpatienter
“
“
Cancerpatienter har nytta av att en god näringsstatus1,2
“Det finns tydliga bevis för en nytta med parenteral nutrition till patienter som är malnutrierade på
grund av minskat födointag och minskad absorption som en direkt konsekvens av cancern och dess
behandling”1
“Parenteral nutrition verkar kunna ge fördelar med avseende på livskvalitet och troligen överlevnad
hos patienter med avancerad cancer, speciellt de som förväntas dö tidigare på grund av svält än på
grund av cancerns framväxt”1
“Både parenteral och enteral nutrition är nu alltmer integrerade i att göra kirurgi ytterligare mer
säker och effektiv”2
Mål med att ge parenteral nutrition till cancerpatienter:1,2,3
•
•
•
•
Förebygga och behandla undernutrition/kakexi
Öka överlevnaden
Bibehålla och förbättra livskvaliteten
Förbättra tolerans och effekt av cancerbehandlingen
ESPEN 2009 Riktlinjer om parenteral näring och cancer:3
Indikationer för supplementering med parenteral nutrition:
• otillräckligt födo- eller enteralt intag (< 60 % av beräknat energibehov) som förväntas pågå i > 10 dagar (grade C)
• undernärda patienter som inte förväntas kunna äta under > 7 dagar
• viktsnedgång pga otillräcklig nutrition för bibehållen nutritionsstatus (grade C)
• svår muscositis eller svår strålenterit (grade C)
Rekommenderat intag:
• Energi: upp till 30 kcal/kg/dag
• Fett: 50 % av energiintaget (protein ej medräknat)
• Aminosyror: 1,2—2,0 g/kg/dag (minimum 1,0 g/kg/dag)
Näring och tumörtillväxt:
Även om parenteral näring också ger näring till tumören finns det inga bevis för
­negativa effekter på den kliniska utvecklingen. Denna frågeställning bör därför inte
påverka beslutet om att ge en cancerpatient näring eller ej.
Parenteral nutrition till cancerpatienter ger bättre behandlingsresultat
• Viktnedgång hos cancerpatienter leder till en försämrad prognos, speciellt hos
magtarm-, lung-, skall-, nack- och livmodercancer4-8
Förbättrad nutritionsstatus hos cancerpatienter kan påverka det
kliniska behandlingsresultatet positivt
Tidig nutritionsbehandling
­inkluderande
­parenteral
­nutrition, enligt
indikation
Förbättrad ­
eller stabiliserad
­nutritionsstatus9-11
• Ökad överlevnad och
förbättrad prognos10
• Förbättrad livskvalitet11-13
• Bättre tolerans
och effekt av cancerbehandlingen14
Förbättrad näringsstatus med parenteral nutrition9
Näringsstatus mätt med ­bioimpedans
­förbättrades hos ­patienter med pankreascancer (n=32) som fick PN som supplement
under 18 veckor.
Cumulative survival
Ökad överlevnad med parenteral nutrition10
Study
Control
Time (days)
Överlevnaden ökade hos palliativa ­cancerpatienter med
viktsnedgång som vårdades i hemmet (n=309) när de fick
PN som ­supplement över natten. Även ­energibalansen,
kroppsfett och maximal ­arbetsförmåga förbättrades.
Vad säger vårdpersonalen om parenteral näring?
I en frågeundersökning till ett svenskt nätverk för palliativ vård som omfattade 32 palliativa
­centra representerande 1083 palliativa cancerpatienter ställdes ett antal frågor relaterade till
parenteral nutrition.15
• Parenteral nutrition till palliativa cancerpatienter bedömdes av vårdpersonalen att ge klinisk
nytta i drygt 75 % av fallen
• Viktsminskning och förslust av aptit var de vanligaste orsakerna till att man gav PN
Vad säger patienterna om parenteral näring?
I en kvalitativ intervjustudie belystes erfarenheterna av parenteral nutrition genom frågor till
patienter med avancerad cancer (n=13) och deras anhöriga (n=11).11
• De positiva fördelarna med PN vägde starkast och viktigast var en känsla av lättnad och
­trygghet med att nutritionsbehoven tillgodosetts
• Detta upplevdes ge en direkt positiv effekt på livskvaliteten, kroppsvikt, energi, styrka och
aktivitet
• En av patienterna sa följande om parenteral nutrition:
”Jag kände på en gång att det hjälpte. Kanske inte
första dagen, men ….första veckan, och jag kom
ur sängen och lagade mat.”
Referenser:
Fresenius Kabi AB
Marknadsbolaget
751 74 Uppsala
Tel: 020-116 68 44
[email protected]
www.fresenius-kabi.se
FKS 251 12/13
1. Muscaritoli M et al. Crit Rev OncolHematol 2012;84(1):26-36. 2. Bozetti F. ClinNutr 2011;30:714-717. 3. Bozetti F et al. ClinNutr 2009;28:445-454.
4. Andreyev HJ et al. Eur J Cancer 1998;34(4):503-509. 5. Ross PJ et al. Br J Cancer 2004;90(10):1905-1911. 6. Van Bokhorst-de van derSchuer Ma
et al. Cancer 1999;86(3):519-527. 7. Hess LM et al. GynecolOncol 2007;107(2):260-265. 8. Gupta D et al. Br J Nutr 2004;92(6):957-962. 9. Petzer
U et al. BMC Cancer 2010;10:86. 10. Lundholm K et al. Cancer 2004;100:1967-1977. 11. Orrevall Y et al. ClinNutr 2005;24:961-970. 12. Bozzetti F et
al. ClinNutr 2002;21(4):281-288. 13. Richter E et al. Anticancer Res 2012;32:2111-2118. 14. Pan H et al. Nutr Cancer 2013;65(1):62-70. 15. Orrevall Y et
al. Nutrients 2013;5:267-282.