26–29 mars 2014
Biskopsvisitation
Östra Göinge
kontrakt
Hörnsten och stötestenar
onsdag 26 mars: interna dagen, osby
Hörnstenar, stötestenar
och en och annan stöttesten
Så drog den igång, biskop Antje Jackeléns sista visitation i stiftet innan
hon tillträder som ärkebiskop i sommar. På Borgen i Osby samlades hela
Östra Göinge kontrakts anställda och förtroendevalda för en gemensam
dag med samtal, teater och psalmsång.
att samlas, att träffas öga mot öga, att
skratta tillsammans och lufta frågor kring
arbete och tro i teori och praktik gav värdefulla
inkast till kontraktets runt 150 medarbetare
som var på plats.
Kontraktsprost Anders O Johansson
inledde dagen och utgick från visitationens
tema: hörnstenar och stötestenar ur olika
aspekter. Han talade om Jesus som hörnsten,
om stenarna i den göingska jorden som
böndernas stötestenar, om människans behov
av gemenskap, om att inte betrakta Kyrkans
gemenskap som en färdig komposition utan
öppna upp för de lösa stenarna, människorna
som inte varit med från början eller till synes
passar in.
sten i skon
– För att anknyta till temat: är du själv en
hörnsten? Journalist Inga-Lill Bengtsson från
Kristianstadsbladet intervjuade biskop Antje
för att komma stiftets ledare under skinnet
med allehanda frågor från stort till smått.
Hon framhävde att det går bra för biskopen
nu, hon får utmärkelser till höger och vänster
och lyfte en av motiveringarna: ”Biskop
Antje får Guds vägar att framstå som lite
mindre outgrundliga”. På svaret om hon är en
hörnsten svarade biskopen:
– Jag själv är ingen hörnsten, utan det är
Jesus som är det. Jag är snarare murbruket och
den lilla stenen som skaver i skon.
såpan lyfte obekväma frågor
Teatergruppen Lazzi bjöd på ”The Living
Stones – en stenhård minisåpa om mjuka
värden i Nerköpinge församling”. Såpan tog
upp problem som kan uppstå i en församling
där viljor, vanor och ovanor sätter käppar i
hjulet när ny personal kommer med nya idéer.
Publiken nickade igenkännande och det blev
många goda skratt.
Sedan var det panelsamtal där biskopen
talade med Mats Ragnarsson, kyrkvakmästare,
Bengt Amfjord, kyrkoherde, Mats Nilsson,
kyrkorådsordförande och diakon Jenny
Magnusson. De diskuterade vem Jesus var för
dem och utgick från temat om hörnstenar och
stötestenar.
– Vi möter många människor på
kyrkogården som vill samtala, ofta handlar
det om att någon mist en anhörig. Då pratar
vi egentligen inte så mycket om Jesus, men
han finns ändå med. Därför skulle jag vilja
ändra betoning från stötesten till stöttosten.
Vi är stöttestenar, sa kyrkvaktmästare Mats
Ragnarsson.
Biskopen höll ett anförande som kan läsas
på nästa sida. Dagen avslutades med mässa
i Osby kyrka där delar ur Stillhetens mässa
framfördes av Osby kyrkokör med de tre
unga solisterna Maja Eriksson, Elias Isacson
och Marike Nordström. Texten till Stillhetens
mässa är skriven av komminister Gunnar
Appelqvist, Järna-Vårdinge och musiken är
komponerad och arrangerad av Bernt-Ove
Kroon, kyrkomusiker i Osby pastorat.
2
Hörnsten och stötestenar
artikel från kyrkans tidning nr 14, 2014
Full fart i stenriket
Ska det bli spännande att bli ärkebiskop? Om du inte hade varit kristen,
hade du kunnat bli muslim då? Tror du att Gud fortfarande utför mirakel?
frågorna haglade från eleverna på Färe
Montessoriskola i Sibbhult när biskop Antje
Jackelén hälsade på i förra veckan. Biskop
Antje Jackelén besökte Östra Göinge kontrakt
på sista visitationen i Lunds stift innan hon
tillträder som ärkebiskop i juni.
Eleverna hade förberett mötet med
biskopen, dukat fint till lunch i en av skolsalarna och satt först lite blyga runt bordet
innan de började ställa sina frågor. Och
biskopen undrade en hel del om dem också:
Hur ser en vanlig skoldag ut, varför har de
valt denna skolan? På frågan om vilket som
var favoritämnet åkte nästan alla händer upp
samtidigt.
– Jag åker 2,5 mil till skolan varje dag med
buss, men det är det värt. Jag gick i en annan
skola tidigare närmare där jag bor men vill
hellre gå här. Det är en liten skola, alla känner
alla, de stora umgås med de små och här finns
ingen mobbing, sa Oscar Svantesson Mander
som går i sjuan.
Nyfikna möten och samtal stod i fokus
när biskopen under sin fyradagarsresa
skannade av liv och verksamhet i kontraktet.
Färe Montessoriskola var bara ett av många
ställen i bygden som hon besökte. Det började
med en heldag tillsammans med kontraktets
anställda och förtroendevalda på Borgen i
Osby. Följande dagar ägnades åt ett späckat
program på skolor och företag tillsammans
med kyrkoherdarna och olika personalgrupper
och förtroendevalda.
Eleverna på Naturbruksgymnasiet i Osby
presenterade sin verksamhet genom att ta ut
biskopen i skogen. Hon fick testa fyrhjuling
i kuperad terräng och sköt ner en lerduva på
andra skottet. Därefter åkte sällskapet till
världens största dagbrott och Svarta Bergens
arbetslivsmuseum för att se var och hur den
unika diabasen bryts. Svenska kyrkans Alltmöjligt-verkstad i Broby, rehabilitering för att
skapa arbetsmöjligheter för långtidsarbetslösa
var ett av studiebesöken samt Sibbhultsverken.
Visitationen avslutades i Broby med
kulturdag och mässa i Broby kyrka.
•
3
Hörnsten och stötestenar
26–29 mars 2014: biskopsvisitation östra göinge kontrakt
Enkätfråga: Vad betyder
visitationen för dig?
annelie johansson
husmor i örkeneds församling
– Det är intressant och man har
fått en lite mer personlig bild av
Antje. Att få träffa kollegor från
hela kontraktet är bra, det
bygger broar.
åsa andersson
församlingsassistent i
örkeneds församling
– Att vi blir sedda, även vi som är
mindre lyfts upp. Allt är inte Lund.
Interna dagen var en bra dag, jag
gillade Antjes anförande och
teatergruppen som med sin såpa
speglar arbetsplatser som de är.
monika tellström
barntimmeledare
örkeneds församling
– Att även vi som är mindre lyfts
upp och blir sedda. Den interna
dagen med storsamling förenar hela
kontraktet. Enda missen tycker jag
är att barnverksamheten in lyftes
på den interna dagen. Barnen är ju
vår framtid.
Hörnsten och stötestenar
26–29 mars 2014: biskopsvisitation östra göinge kontrakt
iréne jönsson
kyrkvärd i osby församling
ordförande i kyrkokören
– Jag tycker det är bra att
visitationerna har övergått från
tillsyn till inspiration men ändå visa
vad vi kan bli bättre på. Programmet
är imponerande och omväxlande,
det är bra att man ger sig ut i
samhället under visitationen.
magnus nilsson
kyrkorådsordförande i
knislinge pastorat
– För mig har det hittills varit ett
tillfälle att lära känna biskop Antje
lite mer. Och kanske också att
biskopen har fått lära känna mig och
församlingen. Att lära känna på det
personliga planet är viktigt.
andi österlund, diakon
– Genom biskopen får vi energi när
vi diskuterar tillsammans, hon har
en förmåga att kommunicera till
den enskilde individen. Eftersom det
också är hon som har vigt mig blir
jag påmind om min kallelse.
daniel henning
diakoni- och församlingsassisten i hjärsås församling
– Det bryter vardagsmönstret.
Studiebesöken vi gör är bra, det är
roligt att se verksamhet man annars
inte brukar vara i. Och så det ju bra
att träffa andra kollegor och utbyta
idéer. Sedan känns det också lite
högtidligt med en visitation.
staffan fredin
kyrkoherde i knislinge
församling
– För mig är det ett tillfälle att
lära känna bygden mer än tidigare
eftersom jag inte är härifrån. Det ger
inblickar och vi lär känna varandra.
Det är speciellt att tillbringa så
många dagar tillsammans med
kollegor, stiftsfolk och biskopen.
lars fröjmark, kyrkoherde
i glimåkra-hjärsås pastorat
– Först tyckte jag det var lite
jobbigt och stressande, att det blir
ett stort avbrott i arbetet och jag
måste förbereda arbetsuppgifter i
förväg till efter visitationen. Men
sedan har det ju varit väldigt bra.
Jag har fått många tankar och
funderingar och aha-upplevelser
efter de olika besöken.
Hörnsten och stötestenar
onsdag 26 mars: interna dagen, osby
”Trevligt och lärorikt”
Kontraktsprost Anders O Johansson är nöjd
med visitationen
varför valde ni hörnsten och stötestenar
till visitationens tema?
– Någon la fram förslaget och det kändes
genast helt naturligt. Temat anknyter till
Stenriket, vi har mycket sten i trakten. Dels
sten som varit en hörnsten i näringen, den man
bryter och jobbar med, som i diabasbrottet
i norra kontraktet, men också den sten som
bönderna jobbat med att få bort. Sedan finns
det mycket bilder av sten i Bibeln. Därför
passade det så väldigt bra som tema.
– På visitationens sista dag, i mässan
hade vi byggt en form av armeringsjärn där
vaktmästarna lagt i en grund av sten. Vi talade
mycket om Jesus som hörnstenen under hela
visitationen. Vi bad gudstjänstbesökarna att
ta med sig en sten att lägga i under mässan,
vilket de också gjorde. Det blev en fin bild
av hur vi tillsammans bygger Guds rike. Jag
la också märke till att några stenar föll ur de
glesa maskorna i järngallret. Och just så är
det i livet, det kommer ständigt människor
som prövar på att delta men som av olika
anledningar trillar ut, medan andra stannar
kvar i gemenskapen.
hur känns det så här efter visitationen?
– För min del har det varit väldigt trevligt
och intressant och lärorikt. Vi har fått möta
människor på ställen där vi kanske tidigare
inte varit, som till exempel Sibbhultsverken.
Den interna dagen var också väldigt givande,
med teatergruppen som på ett roligt ibland
lite tragiskt sätt satte fingret på problem som
kan prägla en hel del församlingar som saknar
visioner.
– Det var roligt att se att både biskop
och hela gänget uppskattade AlltMöjligt
Verkstaden i Broby som vi har arbetat länge
med och tror mycket på. Reflektionerna
vi hade tillsammans gav också mycket. I
kontraktet har vi sedan tidigare regelbundna
reflektionsmöten, till exempel i våra så kallade
kyrkoherde huddles, där vi diskuterar mål och
visioner i vårt arbete. Det har gjort tydligt att
vi strävar efter samma sak som Lunds stifts
vision: att bottna i nåden och skapa i världen. •
6
Under visitationen twittrade biskop Antje
om allt som skedde. Följ tweetsen på
twitter.com #visitationÖGöinge.
onsdag 26 mars
Mässa i Osby kyrka. Solister och kör framför
Sinnenas mässa tillsammans med musiker.
Hörnsten och stötestenar onsdag 26 mars:
ett sammandrag av biskop antje jackeléns anförande på interna dagen
Vem är Jesus: hörnsten
eller stötesten?
Enligt Wikipedia är hörnstenar eller hörnkedjor bearbetade stenar
i en byggnads hörn, ibland rusticerade eller på annat sätt gjorda
för att märkas genom sitt format eller att de skjuter ut. Rusticering
betyder för övrigt att murstenarnas framsida lämnas råhuggna
och skjuter ut utanför murlivet.
vad säger bibeln om hörnstenar?
Bilden av hörnstenen. Det vill säga, det
viktigaste elementet i en byggnadskonstruktion,
har hämtats från två ställen i Gamla
testamentet: ”Stenen som husbyggarna ratade
har blivit en hörnsten.” (Ps 118:22) och
”Därför säger Herren Gud: Se, jag lägger en
grundsten på Sion, en sten som håller provet,
en utvald hörnsten som säker grund. Den
som har tro förhastar sig inte.” (Jes 28:16).
Båda åskådliggör fastheten och pålitligheten i
Guds hjälp. Bilden avser med all sannolikhet
grundstenen i en byggnads hörn, inte – som
ibland föreslagits – slutstenen i ett valv. I Nya
testamentet används bilden om Kristus som
hörnstenen: ”Jesus är stenen som föraktades av
er husbyggare men blev till en hörnsten” (Apg
4:11), eller ”Ni har fogats in i den byggnad
som har apostlarna och profeterna till grund
och Kristus Jesus själv till hörnsten.” (Ef 2:20).
En hörnsten är ingen byggnad, men den är
väsentlig för byggnadens dimensioner. Kristus
är inte detsamma som kyrkan, men Kristus
är måttet för vad som kan kallas kristet. Men
bilden av Jesus Kristus som en hörnsten haltar
också, precis som alla bilder; en byggnad
kan ju behöva flera hörnstenar – minst fyra i
regel – men kyrkan talar bara om en hörnsten:
Jesus. Som i sin tur är en del av den heliga
Treenigheten, som är en gemenskap av levande
relationer mellan Fader, Son och Ande; eller
Skapare, Befriare och Livgivare som vi också
säger.
De nämnda ställena ur Gamla testamentet
sammanförs i Nya testamentet också med:
”Detta är vad Herren sade till mig när han
grep tag i mig och varnade mig för att följa
samma väg som detta folk: ’Kalla inte allt för
stämpling som detta folk kallar stämpling.
Frukta inte det som de fruktar, bäva inte för
det. Inse att det är Herren Sebaot som stämplar
mot er – honom skall ni frukta, honom skall
ni bäva för. Ja, han stämplar mot Israels båda
folk, han skall bli en sten som de snavar på
och en klippa som de stöter emot, och för
Jerusalems invånare skall han bli en snara och
en fälla. Många skall snava på den, falla och
krossas, snärjas och fångas.’”(Jes 8:11-15). Där
används bilden av en sten på annat sätt, som
stötesten.
Är Jesus tillgång eller stötesten i en
kultur som är mer eller mindre präglad av
sekularisering? Är stötestenen, petra skandalou,
en skandalens sten som Petrus och Paulus säger
(1 Petr 2:8; Rom 9:32)? Visst, Kristus är och
förblir en stötesten i varje kultur, vare sig den
är vetenskaplig, patriarkal, estetisk, socialistisk,
kapitalistisk, sekularistisk eller vad som helst.
vad vet vi om jesus?
Nu är det 2014. Hade vi samlats någonstans
i det Heliga Landet för 2000 år sedan, år 14,
vad hade vi då vetat om Jesus? För det första
hade vi inte vetat att det var år 14. För man
hade ju inte börjat räkna åren i före eller efter
Kristus då. Men kanske hade vi då hört talas
om en tolvåring, som för några år sedan suttit
i templet i Jerusalem och diskuterat med de
lärdaste prästerna och som imponerat på alla
genom sin klokhet. I flera dagar hade han
suttit där. Föräldrarna var utom sig av oro.
När de slutligen hittade honom sa han: ”Varför
skulle ni leta efter mig? Visste ni inte att jag
måste vara hos min fader?” (Luk 2:49). Ingen
förstod vad han menade. Vart hade han tagit
vägen? Jo, nog hade han återvänt till den lilla
staden Nasaret där han hjälpte pappa Josef i
snickarverkstaden. Mer fanns det inte att veta
om Jesus.
Om vi hade samlats hundra år senare?
8
År 114. Vad hade vi vetat då? Jo, att
omvälvande saker hade hänt: pojken döptes
som vuxen, samlade lärjungar omkring sig,
berättade spännande, ofta ganska roliga
historier, predikade, botade, provocerade dem
som visste hur allting skulle vara, umgicks med
de utstötta, förlät synder. Blev tillfångatagen,
torterad, avrättad, begraven i en lånad grav.
Alla trodde det var slutet. Men se, efter tre
dagar mötte han de sina igen, levande, men
förvandlad. Så småningom rycktes han bort
ifrån dem. Allt detta skulle vid det laget ha
skett för åttio år sedan. Kyrkan växte. Fast det
var oroliga tider, förföljelse, templet förstördes,
och det fanns olika kristna församlingar och
ledare som inte var överens. Så det är mycket vi
skulle fått reda på.
Men se, någon färdig Bibel att läsa, det
hade vi inte haft! Kanske skulle vi ha fått
tillgång till brev från Paulus och andra att
läsa. Vi skulle nog ha förstått att somliga
skrev Paulus själv till de församlingar som han
grundat eller besökt på sina resor. Andra skrevs
i Paulus namn av andra. Vi skulle ha vetat
att det inte var ovanligt att människor gjorde
så. Evangelier skulle det ha funnits en hel del,
fler än de fyra som vi har i Nya testamentet.
Johannesevangeliet skulle nog vara drygt tio år
gammalt vid det laget, Lukasevangeliet kanske
trettio. Men vilka skrifter som skulle ingå i nt
skulle avgöras först långt senare.
Vi flyttar 200 år framåt i tiden. År 314.
Vi skulle lägga märke till att det var ganska
olika namn för Jesus som var i omlopp:
Messias, Människoson, Guds son, Davids son,
Rabbi (lärare). Diskussionens vågor kunde gå
högt: var Jesus Guds son från början? Eller
adopterade Gud Jesus senare, vid dopet till
exempel? Var Jesus människa på riktigt, eller
var han mera en gud utklädd till människa?
Det var svårt att hitta de ord som alla kunde
förstå och ställa sig bakom – man kom ju
från så olika bakgrund, både språkligt och
kulturellt. Varför bråkar de så mycket om
Jesus, skulle vi fråga. Om han är vår herre och
frälsare, varför kan inte kyrkan säga det med
en enda mun? Varför så mycket brottande och
bråkande? Så småningom blev det i alla fall
en viss enighet att välja den tidens engelska,
grekiska.
Men det skulle ännu dröja elva år innan
det skulle bli lite mer ordning. För då
sammanträdde det första världsomfattande
kyrkomötet i Nicaea, år 325. Då slog man fast
att Jesus är av samma natur/väsen som Fadern.
Det hängde på en bokstav, ett litet i. Det blev
9
Hörnsten och stötestenar onsdag 26 mars:
ett sammandrag av biskop antje jackeléns anförande på interna dagen
homoousios, av samma väsen som Fadern, inte
homoiousios, av liknande väsen som Fadern.
Vilken oerhört utveckling: från det lilla barnet
i krubban, den tolvårige till en Kristus som har
kosmisk betydelse!
På en romersk stensarkofag från 300-talet
finns bilden av Jesus som sitter på en osynlig
tronstol och vilar sina fötter på själva kosmos,
personifierad av en människa. I vänstra handen
håller han en öppen bokrulle – svaren på
tillvarons tärande frågor, får man förmoda –
och högra handen är höjd till en segrande och
välsignande gest. Segern över döden är vunnen,
även i kosmiskt perspektiv.
I det sammanhanget var det ett annat ord
som blev otroligt viktigt: logos. Historikern
Jaroslav Pelikan har hävdat att det var en enda
men avgörande teologisk tanke som gjorde
det möjligt att förstå historien om Jesus på
det ”kosmiska” sättet. Det utslagsgivande
steget var att beskriva Jesus som Logos. Logos
är ett mångtydigt grekiskt ord. Det betyder
ord, men också mening, förnuft, kraft, mål.
”I begynnelsen fanns logos … och logos blev
människa…” (Joh 1:1.14). Guds ord ”Ljus,
bli till!” gjorde skapelsen inte bara möjlig,
ordet gjorde den också förståelig, logisk. Jesus
som Logos blev nyckeln till verklighetens
struktur och tillvarons gåta. Jesus som Logos
inbjöd till att se samförstånd mellan Guds
uppenbarelse och människans förnuft, något
som har varit avgörande för hur filosofin och
naturvetenskapen har kunnat utvecklas i den
kristna världen. Om det är Guds mening,
förnuft, kraft och mål vi möter när vi utforskar
skapelsen, då är det fritt fram att våga sig på de
intellektuella äventyren
Vi hoppar igen, tvåhundra år framåt
och hamnar i år 514. Vi kan konstatera att
samtalen och kampen om att försöka förstå
vem och hur Jesus som både människa och
Gud har fortsatt. År 451 har det hållits
ytterligare ett kyrkomöte som slagit fast just
detta: Jesus är en person med två naturer,
en gudomlig och en mänsklig, som inte är
sammanblandade men inte heller åtskiljbara.
en rekonstruktion av Jesu ”enkla lära”. Det
utvecklas en så kallad hög- och lågkristologi.
Vad innebär det: Är kristologin som ett
stenbrott där den ene hämtar en hörnsten, den
andre en stötesten?
Faktum är att vi har olika porträtt av Jesus
som lyfter fram olika saker, som till exempel
nämnde historikern Jaroslav Pelikan visat:
· Vishetsläraren (Rabbi)
· Historiens vändpunkt
· Världens ljus (för hedningarna)
· Alla kungars kung
· Den kosmiske Kristus
·Människosonen
· Den korsfäste
· Den uppståndne
· Själens (kyrkans) brudgum
·Fredsfursten
·Befriaren
·Förebilden
· Motbilden till evolutionen
Gerd Theißen menar att det centrala
innehållet i Jesu budskap är befrielsen från
selektionstrycket: Gud ger syndaren liv.
Den etik som Nya testamentet ger uttryck
för är antiselektionistisk. Den talar inte om
maximering av reproduktionen, snarare
motsatsen. Tvärtemot selektionsprincipen
kräver den kärlek till fienden och tonar ner
solidariteten med dem som är genetiskt nära.
”Den som vill vara den förste bland er skall
vara allas slav” (Mark 10:44) rimmar inte
heller så värst bra med selektionsprincipen.
Dessutom arbetar selektionen genom lidande
och död. Döden framstår som pris för högre
livsformer. Att vi kan titta på vackra saker
med våra ögon har kostat livet för miljoner
levande varelser som inte kunde se tillräckligt
bra. Mot den bakgrunden försöker Theißen
att tolka Jesu liv, död och uppståndelse som
ett övervinnande av selektionsprincipen.
Den korsfästes uppståndelse är den mest
markanta protesten mot selektionen. Den
vanmäktige proklameras som Herre, offret
som överstepräst, den dömde som domare, den
utstötte som gemenskapens mitt.
Är vår teologi kristologiskt präglad?
När jag hade varit präst i ett par år – jag
prästvigdes 1980 – upptäckte jag att det hade
hänt något med min kristologiska profil. Allt
jag hade lärt mig om hög- och lågkristologi,
om Nicea och Chalcedon, om två naturer och
ytterligare några hopp framåt
År 914 blev det modernt med den lidande
Kristus på krucifixet.
År 1914 fördes en diskussion om vad
vi egentligen kan veta historiskt? Vad är
säkerställt? Hur hanterar vi till exempel
olika dateringar i evangelierna? Man gör
11
Hörnsten och stötestenar onsdag 26 mars:
ett sammandrag av biskop antje jackeléns anförande på interna dagen
communicatio idiomatum, med mera, hade
bleknat bort. I förortsförsamlingens verklighet
tycktes det inte finnas behov av att reflektera
över sådant. Det betydde ju redan så oerhört
mycket om man kunde använda ordet Gud
utan att samtalet genast bröts. Gud gick
möjligen an, men att föra Kristus på tal hade
nog inneburit att dörren på glänt hade stängts
illa kvickt. Möjligen Jesus då, men knappast
som frälsare eller försonare, utan mera som
exempel. Exempel på vad? På den tiden var det
nog främst Jesus som outsider-vän, en radikal
Kristus, vänsterorienterad, antikapitalistisk,
anti-militaristisk etcetera. Sedan kom Jesus
som flykting och fattig, Jesus som homosexuell
eller transvestit. Dessa slagord karikerar en
längre utveckling som på sätt och vis fjärmat
Jesus Kristus allt mera från dem som utgör
majoriteten av kyrkobesökarna – de relativt
välanpassade samhällsmedborgarna. Jag minns
mannen som skrev ”Jag är så innerligt trött
på att få Jesus presenterad som en mönstersocialist”, och kvinnan som sade: ”Får jag höra
en julpredikan till, där poängen är att Jesus var
flykting, då går jag.”
Då börjar man förstås fundera. Vad säger
vi när vi talar om Jesus eller om Kristus eller
om Jesus Kristus? Vad säger vi när vi väljer
att tiga om Jesus eller Kristus eller om Jesus
Kristus? Vad står de olika Jesusnamnen för?
I kyrkan sjungs inte ”Jesus är världens ljus”
utan ”Kristus är väldens ljus” (sv ps 37), men
det är inte ”Kristus från Nasaret som går här
fram” (sv ps 39), utan Jesus, men: ”Kristus
vandrar bland oss än” (sv ps 40). Det är också
Jesus som för världen givit sitt liv (sv ps 45),
och ”Namnet framför andra namn är Jesus, ej
skönare på jorden fanns” (sv ps 47), likväl är
det ”Kristus, konung, som hör hemma hos vår
Gud till evig tid” (sv ps 348).
Hur viktig är Kristus för kristendomen?
Kan det finnas kristendom utan Kristus? Vad
blir kvar då? Bara en blodfattig humanism
som upprepar vad fn sagt om mänskliga
rättigheter för drygt 60 år sedan? Är allmän
gudstro tillräcklig eller måste kyrkans
förkunnelse medvetet satsa på att utveckla
församlingsmedlemmars kristustro? ”Tron
bygger på förkunnelsen och förkunnelsen på
Kristi ord”, säger Paulus (Rom 10:17). Även
om människor ibland tycks tro mera trots
förkunnelsen än på grund av den, återstår
frågan: i vad mån förkunnas Jesus Kristus idag
och hur sker det?
På senare år har vi nog sett en nytändning
av den kristologiska reflexionen, av vem Jesus
Kristus är och vad han betyder. Då menar jag
inte bara funderingar om huruvida Maria var
jungfru när Jesus föddes, huruvida Jesus gick
på vattnet eller huruvida Jesus uppstod från de
döda.
Även den så kallade post- eller
senmoderniteten kastar nytt ljus på den
kristologiska reflexionen. Modernitetens
signatur var strävandet efter enhet och
universalitet. Anti-trinitarisk. Så allmänt
som möjligt blir sannast, enkelt uttryckt: tala
om Gud i allmänhet, men bortse från det
partikulära, kristologin. Postmodernt tänkande
pekar gärna på det repressiva, förtryckande
och bedrägliga i universalitetssträvandet
och lyfter fram det partikulära i stället. En
viktig tanke är här att det partikulära inte
nödvändigtvis är exkluderande. Att vi alla
har våra egna högst partikulära biografier gör
ju inte dialogen omöjlig utan snarare mera
spännande, dock inte nödvändigtvis enklare.
Använt på kristologin innebär det här två
saker. För det första, det är inte exkluderande i
sig att ha en kristologisk profil, i det offentliga
samtalet kan kyrkan behöva inte mindre utan
snarare mer kristologisk profil. För det andra,
även allt tal om Jesus är i sig partikulärt. Vi
kan visserligen hävda att Kristus har universell
betydelse, men våra kristologier förblir ändå
alltid partikulära och kontextuellt bestämda. •
12
Hörnsten och stötestenar
torsdag 27 mars: naturbruksgymnasiet, osby
Skolan mitt i naturen
Hundarna var spralliga och ville rusa iväg efter något skogsvilt. Det rykte
och doftade härligt från den tända elden som vi kunde värma händerna
över i den kyliga morgonen. När alla var samlade hölls morgonandakten.
naturbruksgymnasiet i osby har
riksantagning och tar emot naturintresserade
elever som går inriktningen Jakt och viltvård,
Vildmark och äventyr, Fisketurism och
vattenbruk eller Maskin och skogsbruk. Runt
hundra elever bor på internatet och det här är
en skola där både lärare och elever tar med sig
sina hundar.
Eleven Alex Alm höll i sin ivriga unghund
och berättade att på skolan får man nästan
omedelbart lära sig att hantera jaktvapen men
att ämnet inte bara handlar om jakten i sig.
– Det är så mycket mer runtom, förutom
själva jagandet och slakt lär vi oss också hur
vi ska gynna balansen i naturen med viltet och
om återväxt i skogen för viltets skull, sa han.
skolan också lär ut till eleverna. Flugfiske,
lerduveskytte och fyrhjuling. Biskop Antje
var först ut med fyrhjulingen och styrde rakt
ut i den kuperade skogsmarken medan resten
av sällskapet drog sig mot fisket, skyttet eller
stannade en extra stund vid brasan för en kopp
kaffe med macka eller lite viltkorv som tilltugg.
– Här har vi alla samma intressen: passion
för naturen, gröna kläder, hundar, fiske och
jordbruk. Och studier i kombination med den
praktiska biten visar sig gynna många elever.
En annan sak som vi märker är att ungdomar
idag kommer längre och längre ifrån denna
miljö. När vi rekryterar ungdomar från staden
är det en process, de får växa in i det steg för
steg, sa rektor Lars Unné.
Tredjeårseleverna berättade med värme om
sin skola som de snart ska lämna, om allt de
lärt sig och om praktik som kan göras i princip
var som helst i världen.
•
fyrhjulingsåk och duvskytte
Eleverna hade förberett besöket väl och
placerat ett antal stationer där deltagarna
fick pröva på några av de aktiviteter som
13
Hörnsten och stötestenar
torsdag 27 mars: svarta bergen och hägghults stenbrott
Det svarta guldet i Göinge
Diabasen är svart, tät och magiskt vacker när den poleras.
Stenen utvinns på flera håll i världen men bäst kvalitet finner man
i världens största dagbrott utanför Lönsboda i Östra Göinge.
det gamla brottet är fyllt av grundvatten
där största djup är nittio meter rakt ner i
svart botten. En och annan dykare letar sig
hit ibland för att träna eller utforska. Längs
kanterna på det långsmala brottet står kvar
rester av en svunnen tid av hårt arbete. Den
del som inte används längre är numera Svarta
Bergens arbetslivsmuseum.
Guiden Pia Lindberg som också konstnär
jobbar med den hårda diabasen i sin
smyckesproduktion. Hon berättade om stenen
som har en speciell klang, om hur mycket järn
den har i sig, hur blocken förr lyftes i vagnar
som drogs för hand på skenor och att endast
åtta procent av all sten som bryts används,
även idag. Resten slängs bort, gamla tiders
reststenar ligger i mossbeväxta högar på
museimarken och har kulturminnesmärkts.
Konstnärer arbetar i diabas och en stor del
används till fasadbeklädnad och beställs av
kunder över hela världen. Varje dag produceras
runt tjugo ton diabas i det nordostskånska
stenbrottet som sedan skeppas runt på världens
alla hav.
Kyrkoherdarna som var med på alla besök
varje dag under visitationen fick tillsammans
med en anställd eller förtroendevald per
församling en inblick i hur gamla och moderna
tiders arbete vävs samman. •
14
Hörnsten och stötestenar
torsdag 27 mars: enebackens vagnmuseum, osby
Efter stormen Gudrun hade
Hembygdsföreningen i Osby
så mycket fälld skog att de beslöt
sig för att göra något nyttigt av den.
De byggde ett museum till sin fina
samling av gamla vagnar.
Här finns ett trettiotal
vagnar från 1800-talet
och framåt, fjädervagn,
promenadvagn, vagonett
och dogcart och så muséets
stolthet, Osby församlings
stiliga likvagn.
Hörnsten och stötestenar
torsdag 27 mars: breanäs asylboende
En mindre grupp besökte Breanäs
asylboende vid Immeln. Minstingen
på bilden är bara två veckor gammal.
Kvällsmässa i Knislinge kyrka
Hörnsten och stötestenar
torsdag 27 mars: mässa i knislinge
Hörnsten och stötestenar
fredag 28 mars: alltmöjligt verkstaden, broby
Möjligheter till arbetsliv
Biltvätt, cykelverkstad, textilateljé, snickeri och second-hand.
För långtidsarbetslösa som ska tillbaka till arbetslivet är det alltid inte
lätt att komma på vad man vill göra. Inte sällan har de tappat inspiration
och motivation och behöver en morot för att komma vidare.
den moroten ville kontraktsprosten och
kyrkoherden i Broby, Anders O Johansson,
att hans församling skulle kunna vara och
startade AlltMöjligt Verkstaden. Från början
var det på ideell basis utan ekonomiska
resurser, senare bildade de en förening. Idag är
AlltMöjligtVerkstaden en etablerad verksamhet
och har ett avtal med kommunen som skickar
långtidsarbetslösa till dem för rehabilitering
och arbetsträning. De samarbetar också med
Arbetsförmedlingen med sysselsättningsoch arbetsträning samt etablering på
arbetsmarknaden för invandrare.
Tillsammans med AlltMöjligt Verkstadens
personal och med hjälp av varandra försöker
de finna något de själva är bra på för att stärka
självtroende, upptäcka sina förmågor och se
möjligheter till att försörja sig på egen hand.
– Nu för tiden finns ett tryck på kyrkan
som rehabplats och jag tycker också det är där
vi bör vara. Vi ska vara medmänniskor och
överösa med kärlek och omsorg och ”behövs
ord så använd det”. Här är allt möjligt tills
motsatsen är bevisad”, sa Stefan Andersson,
AlltMöjligt Verkstadens verksamhetschef.
•
18
Hörnsten och stötestenar
fredag 28 mars: färe montessoriskola, sibbhult
Här trivs skolbarnen
På fredag bjöds biskopen på lunch av barnen på Färe Montessoriskola i
Sibbhult. De hade dukat långbord till lunch i en av skolsalarna och bjöd på
kycklingsoppa och ett glas mjölk.
färe montessoriskola är både grund- och
särskola. Det är en liten skola med cirka 160
elever som kommer från fem kommuner. Små
och stora umgås, klasserna är blandade under
raster och lunch. Alla utom ett barn åker buss
till skolan från sina hemorter runt Sibbhult.
Några barn reser upp till sex mil tur och retur
varje dag till och från skolan. Men barnen
tycks överens: Färe Montessoriskola är en bra
skola där man trivs, här finns ingen mobbing
och alla känner alla.
Barnen hade läst på om Svenska kyrkan
inför besöket och hade ett batteri av kluriga
frågor som de ställde till biskop Antje.
Ska det bli spännande att bli ärkebiskop?
Vad är skillnaden mellan jobbet som
ärkebiskop och andra jobb? Vad ville du bli
när du var liten? Vad är det som är så speciellt
med Svenska kyrkan? Har du läst Koranen?
Om du inte varit kristen, hade du kunnat bli
muslim då? Tror du att Gud fortfarande utför
mirakel?
Därefter visade barnen biskop Antje runt
skolan och tittade in i klasser där lektionen var
i full gång och avslutade det hela med ett stort
gruppfoto ute på lekplatsen.
•
19
Hörnsten och stötestenar
fredag 28 mars: sibbhultsverken, sibbhult
Människor och robotar i
Sibbhultsverken
Ljudnivån är hög i Sibbhultsverkens industrilokaler där stationära
jättemaskiner och mindre robotar med rörliga armar samverkar i
högautomatiserad produktion till tunga fordon som till exempel
växellådor och axeldelar, och av maskinparker till gruva och bygg- och
anläggning.
det rör sig en hel del människor också med
hjälmar och hörselskydd bland de dånande
maskinerna. Närmare bestämt 160 anställda,
var av många jobbat här i tjugo år eller mer.
De hejar på gruppen av kyrkoherdar och
kyrkorådsordförande men återgår snabbt till
den ständigt pågående produktionen som det
inte går att släppa ögonen från. Snabba truckar
i gångarna tvingar besökarna hastigt att ta ett
kliv åt sidan.
Ann-Marie Persson är vice vd och berättade
att personalomsättningen på företaget är
mycket låg, medelåldern är hög och många har
arbetat där i tjugo år eller mer. En svårighet är
att hitta folk med rätt utbildning som vill flytta
till trakterna. Krav på högre utbildning och
slimmad produktion har styrt företaget ifrån
rollen som den stora arbetsgivare i bygden som
de en gång var.
konkurrenskraft
Företaget startade 1891 som glasbruk, såldes
1958 till Nordarmatur och 1968 till Saab. Idag
är företaget privatägt och heter Sibbhultsverken. Företagets produktion är slimmad och
de arbetar med LEAN. Det är höga krav på
både produktionstakt och kvalitet och företaget är igång årets alla dagar, dygnet om.
Företaget arbetar mycket med utveckling
och investerar i ny utrustning för att behålla
sin konkurrenskraftighet. De har startat företag
som arbetar med utveckling för att få in nya
jobb, som Swedish Powertrain som tillverkar
kuggkomponenter och Tech Center som
utvecklar solteknik.
•
20
Hörnsten och stötestenar
fredag 28 mars: lapidariet, sibbhult
Lapidariet i Sibbhult är en
kronologisk gravstensutställning.
Hörnsten och stötestenar fredag 28 mars: after work i broby
lördag 29 mars: christer bordings ateljé, glimåkra
Efter morgonandakten
besökte biskopen
och kyrkoherdarna
stenkonstnären Christer
Bording i Glimåkra och fick
se en del av de skulpturer
han huggit fram ur den
svarta diabasen.
Hörnsten och stötestenar
lördag 29 mars: kulturfestival och mässa i östra broby kyrka
Biskop Antje samtalade
om tro med Lennart Persson,
Berit Wickenberg och Ulf Olsson.
I Östra Broby kyrka firades en kulturfestival med musik och konst.
Damkören Illecebra sjöng, Östra Göinge musikskola och kyrkans
ungdomsverksamhet spelade.
Lokala konstnärer ställde ut sina tavlor.
Hörnsten och stötestenar
lördag 29 mars: mässa i östra broby kyrka
lördag 29 mars
Den avslutande mässan hölls i Östra
Broby kyrka där biskop Antje predikade.
Kontraktsprost Anders O Johansson och
kontraktets kantorskör medverkade.
Hörnsten och stötestenar
lördag 29 mars: biskop antjes predikan i östra broby kyrka
Efesierbrevet 2:14-22
Visitationspredikan
festmässa i östra broby kyrka
Visitationen i Östra Göinge kontrakt med
temat ”Hörnsten och stötestenar” går mot sitt
slut. Det har varit goda och välfyllda dagar.
Vi började i onsdags med en medarbetardag.
Församlingarnas anställda och förtroendevalda
samlades i Borgen i Osby. Vi sjöng, lyssnade,
funderade, skrattade och pratade. En samling
högst levande stenar ur stenriket!
Levande stenar, Living Stones, var också
temat för den kyrkliga såpopera vi fick se och
begrunda. Stenarna skavde mot varandra.
Även ett kyrkligt medarbetarlag kan vara en
stenig åker som kräver mycket arbete för att
det ska bli en prima skörd. Ibland snubblar vi
in i varandras ansvarsområden – även kyrkans
regler kan bli stötestenar. Ibland blir det fel
därför att den som borde tala tiger som en
sten. Ibland blir det fel därför att den som
borde hålla tyst slungar iväg ord som träffar
andra som stenar i hjärtat. Men Jesus har
uppenbarligen alltid haft en särskild glädje i att
bygga sin kyrka med ganska udda stenar. Och
när allt kommer omkring är vi alla mer eller
mindre udda.
Bygget av Guds rike har pågått länge här i
Göingebygden. Och bygget fortsätter, också i
denna stund. Altaret som växer fram här i vår
mitt, byggt med bygdens stenar, av oss levande
stenar som Kristus vill se som sin kyrka, är en
talande symbol för det.
bygget av det goda livet. Det är det som sker
när vi stämmer in i syndabekännelsen och tar
emot Guds förlåtelse: det stötande förvandlas
till stöd, stötestenen som det gör ont att slå sig
emot kan bli en sten som stöttar gemenskapen.
och det finns inte bara en stötestensfaktor i
livet. Det finns också en hörnstensfaktor i livet.
En sten som håller ihop, som anger riktning
och som uttrycker både grunden och avsikten
i bygget. För oss är hörnstensfaktorn lika med
Jesus.
”Ni har fogats in i den byggnad som har
apostlarna och profeterna till grund och
Kristus Jesus själv till hörnsten”. Så uttrycker
Efesierbrevet detta. Ni har fogats in ... vi är
redan med i gemenskapen. Vi, de små, stora,
runda, avlånga, kantiga, svarta, röda eller ljusa
stenarna är redan en del av bygget, bygget
där Kristus är hörnstenen. Hörnstenen ger
en grund för byggnaden, den markerar dess
dimensioner. Vi kan vara helt omedvetna om
dess betydelse, ändå finns den där. Vi kan
glömma bort hörnstenen, ändå bär den upp
byggnadens dimensioner. ”Alltså, är ni inte
längre gäster och främlingar utan äger samma
medborgarskap som de heliga och har ert hem
hos Gud,” som texten också säger. Ni hör till,
även när världsliga medborgarskap skiljer er åt.
Ni hör till även om ni tvekar inför att kalla er
troende. Ni hör till! Ni har ett hem. Hos Gud.
Ni har ett matbord som ni själva är med om att
bygga: Guds altare.
anställda och förtroendevalda bär ett
särskilt ansvar i kyrkan. Men kyrka, det är vi
alla, var och en av oss och tillsammans. Att vi
ibland blir stötestenar för varandra ändrar inte
på den saken. Det där att vi blir stötestenar för
andra tillhör livets villkor. Det hör ihop med
att det sitter en djup dubbelhet i märgen på
allt mänskligt. Det goda vi vill lyckas vi inte
alltid med. Och trots goda föresatser: ibland
är vår vilja inte så god som den skulle kunna
vara. Det finns en stötestensfaktor inbyggd i
livet. I ditt liv och i mitt liv. Det vore lögn att
förneka detta. Men stötestensfaktorn förändras
när vi dras in i byggandet av Guds kyrka: då
förvandlas många stötestenar till stöttestenar
det vill säga stenar som stöttar varandra i
altare är platser för gemenskap, de är
platser där vi känns vid det som är större än
oss själva. Det är stadiga altare vi har i våra
kyrkor. De är byggda för att hålla i många
sekler. Men det byggs också många högst
tillfälliga altare: mittpunkter för gemenskap
där vi kommer i kontakt med det som är
större, med Gud som är större. Ett sådant
högst tillfälligt altare uppstod när vi samlades i
skogen tidigt i torsdags morse tillsammans med
elever och lärare från Naturbruksgymnasiet i
Osby.
Omgivna av backar snarare än fjäll – ändå
kändes det helt rätt med psalmen Morgon
25
Hörnsten och stötestenar
lördag 29 mars: biskop antjes predikan i östra broby kyrka
mellan fjällen. Vi fick se prov på ungdomars
ansvarstagande för sin utbildning och möta
lärare som förutom att lära ut fackkunskap
stöttade eleverna i deras vuxenblivande.
Själv fick jag också prova något jag aldrig
gjort förut. Köra fyrhjuling. Och det gick väl
hyfsat så länge vägen var skaplig. Men sedan
gick ju åkturen över stock och sten, på minst
sagt ojämn stig. Ja, ärligt talat, så såg jag ju
ingen stig överhuvudtaget. Bara en massa
stötestenar. Och jag kom till en punkt där jag
sa det jag inte tycker om att säga ”Det här går
inte!” Jag hann tänka: ”Vad hjälper det att jag
har sextio hästkrafter under mig, när jag inte
kan hantera dem?” Då vände han som var med
mig sig om, kom emot mig och sade: ”Det går.
Jag går bredvid dig.” Och med honom bredvid
mig gick det, men mer övning i att gasa och
styra hade säkert gjort susen.
”Det här går inte!”, kolla då om det inte är så
att han som är med dig vänder sig om, kommer
emot dig och säger: ”Jodå, det går. Jag går
bredvid dig.” Och du vågar göra det du annars
inte vågat.
Under dessa visitationsdagar har jag fått
möta människor som upplevt just detta – i
AlltMöjligt Verkstaden, i alphakurser, i
överraskande möten med en medmänniska.
På Enebackens vagnmuseum blev det ett
möte med nutidens eldsjälar och dåtidens
uppfinningsrikedom. Visste ni förresten att
likvagnen de sista åren den kördes, innan
1937, kördes med två hästar, en svart och en
vit? En för döden och en för uppståndelsen.
Så kan man också ge sig ut på färden i livets
stenrike: en svart och en vit, påminnelse om
förgänglighet OCH om livets seger över döden,
den stora påsken.
för mig blev det lite av en bild för det
kristna livet. Vi har fått dopet med oss in
i livet. Dopet är minst lika terrängdugligt
för livets ibland snåriga landskap som en
fyrhjuling, och starkare än sextio hästkrafter.
Men vad hjälper alla hästkrafter om vi inte
lärt oss hantera dem ordentligt? Övning gör
susen, också i det kristna livet. Och när vi står
vid vägs ände, och det enda vi kan tänka på är
men där är vi inte än. Vi tog vägen till
Svarta bergen och Hägghult. Där stod vi inför
sten som är många hundra miljoner år gammal.
Det blev till en meditation över människans
storhet och litenhet. Vi har förmåga att göra
stora ingrepp i naturen. Likväl, vad är vårt
liv inför en historia av hundra miljoner år?
Vad innebär det att vi förbrukar naturresurser
som bildats för så många miljoner år sedan?
26
Hörnsten och stötestenar
lördag 29 mars: biskop antjes predikan i östra broby kyrka
Och vad betyder det att vi tar vara på endast
åtta eller tio procent av det som bryts och
behandlar nittio procent som slaggsten? Den
byggsten som byggmästaren förkastade ... Inte
så sällan hör vi sanningen tala ur det eller dem
som vi har ratat. Ja, och vi tittade förstås på
Christer Bordings Krutgubbar i Svarta Bergen.
Och tänkte att krutgubbarna nog skulle må bra
av att få några krutgummor till kollegor här i
Östra Göinge.
På Breanäs asylboende fick jag se en
tretton dagar gammal flicka till föräldrar
som just anlänt från Somalia. Hon var inte
stötesten. Hon var ögonsten. Måtte det förbli
så! Personalen på asylboendet vittnade om
hur viktigt andaktsrummet är, inte minst för
muslimska boende. Det skapar förtroende
och vittnar om respekt. Där fanns en
samstämmighet med AlltMöjligt Verkstaden.
Om vi inte ser våra medmänniskors religiösa,
andliga, existentiella behov och gåvor skapar vi
onödiga stötestenar. Den religiösa neutraliteten
i vårt samhälle i all ära, men när allt kommer
omkring är den inte alltid en tillgång, utan
tvärtom just en stötesten som får många goda
möjligheter på fall.
Besöket på Sibbhultsverken väckte tankar
om arbete och arbetslöshet, om effektivitet,
produktivitet, konjunkturkänslighet och krav
på prestation dygnet runt, alla dagar i veckan.
Det är en konst att vara människa! Vi lever i ett
stenrike där det ibland är svårt att se skillnaden
mellan hörnsten och stötesten. Ibland gör vi oss
illa. Och ibland hittar vi den klippa som ger oss
en fast grund att stå på och en bedårande utsikt
över livets skönhet.
Här i kyrkan påminns vi om att vi också
i stenriket lever mer av det vi får än av det vi
gör. Av nåd. Att få bottna i Guds nåd gör det
lättare att leva.
kanske gör stunden i kyrkan idag vår
fortsatta resa lite mera mänskligt – så att det
blir lite lättare att älska oss själva och vår
nästa. Så att vi kan ta oss an livet idag och i
morgon med samma passion som vi har mött
hos barn, ungdomar och vuxna i den här
bygden under dessa visitationsdagar.
Tack för den omsorg som visats mig och
mina medarbetare under dessa dagar, av så
många runtom i kontraktet. Må Gud fortsätta
att välsigna församlingarna i Östra Göinge
kontrakt med den frihet som skänkts oss
genom Jesus Kristus och den skaparkraft som
den Heliga Anden dagligen andas över vår
steniga jord. AMEN.
•
27
text: andrea kollmann
foto: andrea kollmann, daniel bramsell, anders thorsén
illustration: erik nylund
produktion: lunds stifts informationsavdelning
