Trender och variation - indikatorer
från Öppna jämförelser av hälso- och
sjukvården på ett nytt sätt
Maj 2013
För information kontakta:
Birgitta Lindelius, Socialstyrelsen
Katarina Wiberg Hedman, SKL
Inledning och syfte
•
•
•
•
•
I den årliga rapporten Öppna jämförelser av hälso- och sjukvårdens
kvalitet och effektivitet står årsvisa jämförelser mellan landsting i fokus.
Denna rapport syftar till att belysa utvecklingen av delar av svensk hälsooch sjukvård och ge en övergripande bild av hur variationen mellan
landsting utvecklats.
Rapporten är beskrivande, inte analyserande, och ger ett underlag för
diskussioner på såväl nationell som landstingsnivå.
Ingen ny data har samlats in för detta ändamål. Trenddata har
efterfrågats i samband med sedvanliga datainhämtningar
För information om vad en öppen jämförelse är och hur den bör
användas hänvisas till huvudrapporten
Urval av indikatorer - disposition
•
•
•
•
50 indikatorer visas, inom områdena
– Övergripande indikatorer, diabetesvård, hjärtsjukvård, strokesjukvård
och cancersjukvård
Några övergripande indikatorer har valts för att de är av allmänt intresse.
Sjukdomsgrupperna berör stora sjukdomsgrupper och tillgången på
kvalitetsdata är jämförelsevis god.
Bara indikatorer för vilka det finns data för minst tre år/tidsperioder visas.
Alla indikatorer från de aktuella sjukdomsområdena visas, givet att det
finns data för tillräckligt många mätperioder.
Indikatorer som visas
Övergripande indikatorer
36 Strukturjusterad kostnad per invånare
19 Tillgång till den vård jag behöver
20 Förtroende för vård vid vårdcentraler
21 Förtroende för vård vid sjukhus
31 Besök hos allmänläkare inom 7 dagar
2 Hälsopolitiskt åtgärdbar dödlighet
3 Dödlighet i ischemisk hjärtsjukdom
4 Sjukvårdsrelaterad dödlighet
5 Självmord och dödsfall med oklart uppsåt
7 Undvikbar slutenvård
Diabetes
79 Måluppfyllelse för HbA1c - primärvård
80 Måluppfyllelse för HbA1c – typ 1 diabetes
81 Måluppfyllelse för blodtryck - primärvård
82 Måluppfyllelse för blodtryck – typ 1 diabetes
83 Måluppfyllelse för LDL-kolesterol – primärvård
84 Måluppfyllelse för HbA1c – barn och unga
85Amputationsfrekvens bland diabetiker
Hjärtsjukvård
86 Överlevnad vid hjärtstopp utanför sjukhus
87 Andel döda efter hjärtinfarkt
88 Andel döda efter sjukhusvårdad hjärtinfarkt
RIKS-HIAs 9 processmått 2006 resp 2010
89 Ny infarkt eller död i ischemisk hjärtsjukdom
90 Reperfusionsbehandling vid ST-höjningsinfarkt
91 Kranskärlsröntgen vid icke ST-höjningsinfarkt
92 Blodproppshämm beh vid icke ST-höjningsinf
95 Andel döda efter PCI
96 Återförträngning efter PCI
94 Blodfettssänkande behandling efter hjärtinfarkt
97 Återinskrivning eller död efter vård för hjärtsvikt
98 Läkemedelsbehandling vid hjärtsvikt
Indikatorer som visas (forts)
Strokesjukvård
Cancersjukvård
101 Andel döda efter stroke
102 Andel döda efter sjukhusvårdad stroke
108 Ny stroke inom ett år
109 Funktionsförmåga efter stroke
103 Vård vid strokeenhet
104 Trombolys vid stroke
106 Blodförtunn beh e stroke och förmaksflimmer
107 Blodfettssänkande behandling efter stroke
110 Nöjdhet med sjukhusvård vid stroke
116 Överlevnad vid tjocktarmscancer
117 Omoperation vid tjocktarmscancer
118 Andel avlidna efter op för tjocktarmscancer
119 Överlevnad efter ändtarmscancer
120 Omoperation vid ändtarmscancer
121 Andel avlidna efter operation för ändtarmscancer
122 Överlevnad vid bröstcancer
123 Omoperation p g a tumördata – bröstcancer
124 Omoperation p g a komplikation – bröstcancer
126 Överlevnad vid lungcancer
127 Multidisciplinär konferens vid lungcancer
128 Kurativt syftande behandling vid prostatacancer
Indikatorpresentation och källor
• För de indikatorer där landstingstrender saknas visas bara rikets
utveckling över tid, således samma trenddiagram som redovisades i
Öppna jämförelser 2012.
• Inga uppgifter om utvecklingen för enskilda landsting visas. Sådana
data kan nås via Socialstyrelsens och SKL:s hemsidor.
• Texterna är korta och läsaren hänvisas till Öppna jämförelser för
beskrivning och tolkning. Samma indikatornumrering som i ÖJ 2012
används.
• Källorna är framförallt Socialstyrelsens hälsodataregister respektive
Nationella Kvalitetsregister. Datakvaliteten och täckningsgrad varierar
totalt och över åren
• Observera att y-axlarna har olika skalor och överhuvudtaget den
påverkan skalans utformning har på diagrammet.
Metodaspekter vid bedömning av
variation
• Stora och bestående kvalitetsskillnader är som regel negativt, men
variation kan ha flera olika orsaker och kan även vara en förutsättning
för förbättringar.
• Slumpvariation gör att landsting med liten befolkning oftare än andra
uppvisar värden som varierar stort från år till år. Slumpfaktorn är olika
stark vid de olika indikatorer som redovisas.
• Standardavvikelse är ett mått på variationens omfattning och har varit
ett stöd för att kommentera variationens utveckling i texten. Men
måttet används inte för att ge en sammanvägd bedömning av
variationens utveckling för de indikatorer som redovisas.
• Ett framtida utvecklingsarbete är att överväga olika metoder att
beskriva variation och avgöra vilka som är mest lämpade för syften
som detta.
Redovisning av indikatorer
Övergripande
Diabetes
Hjärtsjukvård
Stroke
Cancer
Övergripande indikatorer
Här visas utvecklingen för flertalet övergripande
indikatorer, för vilka det fanns trenddata i 2012 års
jämförelser, eller där trender kunnat skapas genom
att data hämtats från äldre rapporter.
Det senare gäller tidsserier för hur befolkningen
enligt undersökningen Vårdbarometern bedömer
tillgången på vård och anger vilket förtroende de har
för sjukhus och vårdcentraler.
36 Hälso- och sjukvårdskostnad per invånare
I övre diagrammet visas för riket landstingens
nettokostnader per invånare sedan 2002. I 2011
års priser har kostnaden i riket ökat från 19 880
kr år 2002 till 21 305 kr år 2011. Detta motsvarar
en ökning på drygt 7 procent.
Denna ökning av kostnader kan sättas i relation
till utvecklingen av övriga indikatorer.
Kostnadsskillnaderna mellan landstingen varierar
mellan åren, utan att någon tydlig trend kan ses.
19 Tillgång till den sjukvård
man behöver
Fel data –
skall bytas
ut
Ett grovt mått på befolkningens
värdering av hälso- och sjukvården är i vilken mån man anser sig
ha tillgång till den sjukvård man
behöver.
I diagram 19 kan ses att från
2005 har andelen som anser sig
ha tillgång till den vård de
behöver ökat år för år. 2011
minskar andelen i riket dock
med cirka två procentenheter.
De två senaste årens värden är
hämtade från den nya versionen
av telefonenkäten
Vårdbarometern, och är inte
jämförbara med de äldre värdena.
20 Befolkningens förtroende för
vården vid vårdcentraler
Andelen i befolkningen som anser
sig ha stort eller mycket stort
förtroende för vården vid
vårdcentraler uppgår till knappt 64
procent, en ökning sedan 2010.
Fel data
Även mellan 2006 och 209 skedde
en viss ökning av andelen med
förtroende. Skillnaderna mellan
landstingen är förhållandevis
måttliga. Bortsett från ett landsting
med avvikande hög andel, är
variationsvidden drygt tio
procentenheter. Skillnaderna har
dock inte påtagligt minskat.
2010 och 2011 års värden är inte
jämförbara med tidigare års, då
Vårdbarometern förändrats.
21 Befolkningens förtroende för
vården vid sjukhus
Andelen i befolkningen som anser
sig ha stort eller mycket stort
förtroende för vården vid sjukhus
uppgår till drygt 70 procent.
Fel
rubrik
Mellan 2005 och 2009 sjönk
andelen som hade förtroende för
sjukhus något, medan det motsatta
gäller förtroendet för vårdcentraler.
2010 och 2011 års värden är inte
jämförbara med tidigare års,
eftersom Vårdbarometern
förändrats. Skillnaderna mellan
landsting har inte minskat, snarare
tvärtom.
31 Läkarbesök inom sju dagar i
primärvård
Att patienten vid nybesök i
primärvård skall få läkarbesök
inom sju dagar är en del i
vårdgarantin. Denna tillgänglighet mäts två gånger per år; här
återges ett årligt värde.
Sedan 2008 har andelen i riket
legat över 90 procent, med en
spridning mellan landsting på
cirka 15 procentenheter.
Spridningen har inte minskat de
senaste åren.
2 Hälsopolitiskt åtgärdbar
dödlighet
Hälsopolitiskt åtgärdbar dödlighet
avser död i ett antal utvalda diagnoser
och dödsorsaker som anses möjliga
att påverka med bredare
hälsopolitiska insatser mot till
exempel rökning och riskfyllt eller
skadligt alkoholbruk.
De diagnoser som ingår är lungcancer, cancer i matstrupe, levercirros
och motorfordonsolyckor.
I riket minskar denna dödlighet efter
2005, och det finns även en tendens
till något minskad variation mellan
landstingen under senare år.
3 Sjukvårdsrelaterad åtgärdbar
dödlighet
Indikatorn avser död i sjukdomar som
bedöms vara möjliga att påverka med
olika medicinska insatser, och genom
tidig upptäckt och behandling.
Exempel på diagnoser som ingår är
diabetes, stroke, livmoderhalscancer,
astma och hypertonisjukdomar. Stroke
och diabetes är de diagnoser som har
störst påverkan på denna dödlighet, för
kvinnor även cancer i livmoderhalsen.
Dödligheten i de aktuella diagnoserna
har minskat för både män och kvinnor
det senaste decenniet. Det finns även en
tendens till minskad variation mellan
landstingen.
För att bättre förstå utvecklingen av
indikatorn krävs en analys av vilka
diagnoser som står för de största
förändringarna.
4 Dödlighet i ischemisk hjärtsjukdom
I vissa definitioner av den internationellt förekommande indikatorn
sjukvårdsrelaterad åtgärdbar dödlighet
ingår ischemisk hjärtsjukdom. Denna
dödlighet ingår dock inte i den variant
som visas i Öppna jämförelser, utan
visas där istället som en egen indikator.
Av diagrammet framgår hur dramatisk
minskningen av dödligheten i
ischemisk hjärtsjukdom är, även sett i
ett relativt kort tidsperspektiv.
På mindre än 15 år har dödligheten i
den aktuella åldergruppen halverats.
För män, som är betydligt oftare
drabbade än kvinnor, är minskningen än
större.
Skillnaderna mellan landsting har
minskat, vid en jämförelse mellan
första och sista mätperiod
5 Självmord och dödsfall med oklart
uppsåt
Antalet självmord eller dödsfall med
oklart uppsåt per 100 000 invånare i
landstingen visas för treårsperioder, för
att minska den variation som beror på
slump.
I riket har antalet dödsfall minskat
något, vilket kan hänföras till en
minskning bland män (visas ej). Totalt
uppgick antalet dödsfall under hela
mätperioden till cirka 17 500, i
genomsnitt knappt 1 500 fall per år.
Det finns ingen klar tendens när det
gäller skillnaderna mellan landsting.
7 Undvikbar slutenvård
Indikatorn bygger på antagandet att om
patienter med de utvalda sjukdomstillstånden får ett optimalt omhändertagande i den öppna vården, så kan
behovet av inläggningar på sjukhus
minskas. Öppenvårdsinsatsen kan avse
prevention, primärvård och
specialiserad öppenvård i olika former.
I måttet ingår såväl vissa akuta som
kroniska sjukdomstillstånd.
Antalet personer med undvikbara
slutenvårdstillfällen har minskat sedan
år 2000, men mycket måttligt de
senaste fyra-fem åren. Totalt har antalet
vårdplatser minskat och antalet
vårdtillfällen per 100 000 ökat något
under samma period.
Ingen tydlig trend kan skönjas när det
gäller variation mellan landsting.
Diabetessjukvård
I Öppna Jämförelser 2012 visades trender för riket för sju diabetesindikatorer. Uppgift om landstingens utveckling över tid finns för alla dessa,
utom för den som avser amputationsfrekvens. Indikatorerna visar hur stor
andel patienter som når behandlingsmål för blodsockervärde (HbA1c),
blodfetter och blodtryck – tre viktiga kvalitetsindikatorer för diabetesvård.
Nationella diabetesregistrets (NDR) täckningsgrad har ökat kraftigt de
senaste fem åren, så att data blivit allt mer representativt för
diabetesvården. Detta kan påverka jämförelsen över tid. Låg täckningsgrad
kan genom selektion betyda att registrets resultat är bättre än vad
diabetesvården som helhet är.
Merparten av patienter med diabetes har sin vårdkontakt i primärvård.
Patienter med typ 1 diabetes är en jämförelsevis mindre grupp och har
huvudsakligen sin vårdkontakt med sjukhusmottagningar. Täckningsgraden
i NDR för dessa patienter är mycket god.
79 Måluppfyllelse för HbA1c –
primärvård
Den stora majoriteten personer med
diabetes har sin kontakt med primärvården. Diagrammet visar hur andelen
av dessa som når målnivån för HbA1c
har förändrats sedan 2005.
Efter en förbättring fram till 2007 har
andelen åter sjunkit några
procentenheter, så att 2011 drygt 50
procent av alla patienter når den målnivå
som anges i nationella riktlinjer. Enligt
riktlinjen kan högre nivåer ibland vara
motiverade.
Skillnaderna mellan landsting har inte
minskat över tid på något tydligt sätt.
80 Måluppfyllelse för HbA1c – typ 1
diabetes
I diagrammet visas hur stor del av
patienterna med typ 1 - diabetes som
når behandlingsmålet för
blodsockerkontroll.
Efter en topp på 20 procent har andelen
minskat med nästa fem procentenheter
till drygt 15 procent. Denna minskning
kan inte förklaras av ökande
täckningsgrad, utan bör betraktas som
en reell minskning.
Orsakerna till att måluppfyllelsen
minskar för både typ 1 och typ 2
patienter är oklara, skriver man i NDRs
årsrapport.
Skillnaderna mellan landsting varierar
mellan åren.
81 Måluppfyllelse för blodtryck –
primärvård
I diagrammet visas andelen patienter
med diabetes i primärvård som når
behandlingsmålet för blodtryck,
<130/80 mmml/hg.
Andelen är låg men har i riket stadigt
ökat sedan 2005 och ligger 2011 på
23 procent. Skillnaderna mellan
landsting har inte minskat, snarare
ökat.
Det finns ett avrundningsproblem vid
registreringen av blodtryck i NDR.
Om man istället mäter andelen som
når nivån 130/80 mm Hg eller lägre
är det 40 procent som når målet,
således en betydligt större andel.
målet.
82 Måluppfyllelse för blodtryck –
typ 1 diabetes
För typ 1 diabetes har andelen som når
behandlingsmålet för blodtryck ökat
sedan 2005, till närmare 47 procent.
Målet är satt till lägre än 130/80 mm
Hg.
Fram till 2011 fanns en tendens till
mindre spridning mellan landsting,
men den bröts i och med 2011 års
resultat, framförallt beroende på att två
landsting markant avviker nedåt.
Även för denna indikator finns samma
avrundningsproblem som för
blodtrycksregistreringen i primärvård.
83 Måluppfyllelse LDL-kolesterol –
primärvård
Måluppfyllelse för LDL-kolesterol
(det ”onda kolesterolet”) är i
riktlinjerna satt till <2,5 mmol/l.
Andelen som når målet har ökat något
sedan 2005. Vid mätningen 2011
nådde över 45 procent av patienterna i
primärvården målet.
Skillnaderna mellan landsting visar
ingen tydlig minskning.
Rapporteringen till NDR har generellt
sett ökat påtagligt. Dock finns
fortfarande (2011) ett påtagligt
bortfall av uppgift om LDL-värde,
som gör denna indikator mindre
säker. Bortfallet varierar mellan
landsting.
84 Måluppfyllelse för HbA1c barn och unga med typ 1 diabetes
För barn och unga med diabetes typ
1 har andelen som når behandlingsmålet för blodsockerkontroll ökat
något sedan 2002, men är väsentligt
oförändrad de senaste åren.
Andelen är dock högre än för de
vuxna – drygt 30 procent av de yngre
når behandlingsmålet.
Det mest intresseväckande vad gäller
landstingsvariationen är att ett
landsting (ett sjukhus, Växjö) har så
påtagligt och uthålligt bättre resultat
än övriga.
Sjukhuset är naturligt nog föremål
för stort intresse från andra kliniker.
85 Amputationsfrekvens bland
diabetiker
Amputationsfrekvens ovan fotled
bland personer med diabetes visas
här. Indikatorn speglar kvaliteten i
diabetesvården som den bedrivits
tidigare.
Omvänt kommer en kvalitetsförbättring i diabetesvården först efter en
tid att kunna visa sig i en lägre
amputationsfrekvens.
Cirka 800 personer med diabetes
tvingas genomgå amputation varje år.
Sedan 2008 har en viss minskning
skett i riket, från 275 till 250 fall per
100 000 patienter med diabetes.
Antalet fall per landsting och år är
litet och uppgift om utvecklingen
över tid per landsting visades därför
inte i Öppna jämförelser 2012.
Hjärtsjukvård
Inom området hjärtsjukvård finns det, särskilt för
hjärtinfarktvård, god tillgång på jämförelsevis bra data om
utvecklingen över tid, för flera viktiga kvalitetsindikatorer.
Detta gäller både resultat- och processmått.
Utöver diagram och data från Öppna jämförelser 2012, med
hälsodataregister från Socialstyrelsens och kvalitetsregistren
RIKS-HIA/SWEDEHEART och Svenskt register för hjärtlungräddning som källa, visas även ett diagram som visar hur
resultaten enligt RIKS-HIAs kvalitetsindex för hjärtinfarktvård
förändrats över tid.
86 Överlevnad vid hjärtstopp
utanför sjukhus
Överlevnad efter 30 dagar vid
hjärtstopp utanför sjukhus, i de fall
där hjärt-lungräddning påbörjats, har
förbättrats sedan början på 2000talet, efter att ha varit oförändrad
under 1990-talet.
2011 var i riket över elva procent av
dessa patienter i livet efter 30 dagar,
att jämföra med fyra-fem procent
under 1990-talet.
Ett skäl till detta, vid sidan av
generellt förbättrad ambulans- och
akutsjukvård, anses vara befolkningens ökade kunskap om hjärtlungräddning. Under senare år bör
även den ökade tillgången på
defibrillatorer (”hjärtstartare”) i
offentliga miljöer ha påverkat.
87 Andel döda efter hjärtinfarkt
För hjärtinfarkt är dödlighet inom
28 dagar ett viktigt och ofta använt
resultatmått. Denna indikator
innehåller även fall där patienten
avled i hjärtinfarkt utan att ha
(hunnit) sjukhusvårdats.
Sedan 1988 har andelen döda inom
28 dagar minskat från knappt 50
procent till under 30, med cirka 20
20 procentenheter. Denna
minskning gäller både män och
kvinnor.
Skillnaderna mellan landstingen har
den senaste mätperioden minskat i
jämförelse med tidigare perioder.
88 Andel döda efter sjukhusvårdad
hjärtinfarkt
Diagrammet här visar andelen
patienter som avled inom 28 dagar
efter hjärtinfarkt, bland patienter som
sjukhusvårdats för infarkten.
I riket är minskningen under samma
långa tidsperiod ännu något större än
vad den var när alla hjärtinfarktfall
inkluderades.
Även här framgår det att skillnaderna
mellan landsting minskat jämfört
med 1990-talet. Variationen är
numera mycket liten.
89 Ny infarkt eller död i ischemisk
hjärtsjukdom
I diagram 89 visas ett tredje resultatmått för hjärtinfarktvård. Denna avser
att spegla effekten av sjukvårdens
sekundärpreventiva insatser efter
infarkt.
Under den senaste tioårsperioden har
andelen patienter som får ny infarkt
eller avlider i ischemisk hjärtsjukdom
inom ett år efter hjärtinfarkten minskat
från cirka 17 till 13 procent.
Den senaste mätperioden är
skillnaderna mellan landsting något
lägre än de föregående perioderna.
De tre måtten för hjärtinfarkt är
varandra delvis överlappande och visar
alla på förbättrade resultat, särskilt för
dödlighet efter sjukhusvårdad
hjärtinfarkt.
RIKS-HIAs kvalitetsindex 2006-2010
Kvalitetsregistret RIKS-HIA/SWEDEHEART
etablerade 2006 ett kvalitetsindex för sjukhusen,
där poängsatta målnivåer sattes upp för nio
processmått.
De flesta avsåg läkemedelsbehandling i akutskedet eller i samband med utskrivning från
sjukhus. Indexet har från 2012 förändrats, sedan
resultaten för flertalet indikatorer förbättrats.
Utvecklingen mellan 2006 och 2010 visas i
figuren. Den övre delen av visar sjukhusens
resultat 2006 i nio diagram, där sjukhusen
rangordnats efter hur hög andel av patienterna
som fick den behandling som de nio indikatorerna
beskriver.
De färglagda staplarna per sjukhus ses som en
färglagd diagramyta. Ju mera fylld denna är, desto
högre är måluppfyllelsen för sjukhuskollektivet.
Den undre delen av figuren visar resultatet 2010.
Ökningen av den färglagda ytan i den nedre delen
illustrerar förbättringen.
För vissa av indikatorerna syns tydligt att stora förbättringar skett, och därmed även minskade skillnader
mellan sjukhus. Detta gäller framförallt användningen
av kranskärlröntgen (”Angio” i figuren) och
användningen av läkemedlet Clopidogrel.
För andra var resultaten redan 2006 så bra att bara
smärre förbättringar kunde göras. För någon indikator
har bara en begränsad förbättring skett; detta gäller
andelen patienter som fick kärlvidgande behandling,
reperfusion, inom rekommenderad tid.
90 Reperfusionsbehandling vid SThöjningsinfarkt
Andelen patienter som fick
propplösande eller kärlvidgande
behandling, oftast ballongvidgning
(PCI), vid ST-höjningsinfarkt är ett
av de viktigaste kvalitetsmåtten för
denna typ av infarkt.
I riket har andelen sedan 2006 ökat
till strax över 80 procent, men
ökningen har upphört efter 2009.
Variationen mellan landsting har
minskat om man jämför 2010/2011
med tidigare år. Dock har ingen
minskning skett mellan 2011 och
2010.
91 Tid till reperfusionsbehandling
vid ST-höjningsinfarkt
Här visas andelen patienter med SThöjningsinfarkt som fick propplösande behandling inom målsatt tid,
som för PCI är 90 minuter och för
trombolysbehandling är 30 minuter.
Tidsgränsen avser tid mellan första
EKG och start av reperfusionsbehandling.
För riket har en påtaglig förbättring
skett.
Denna indikator hade dock för de
tidigare åren under mätperioden en
lägre grad av rapportering, vilket gör
data mera osäkra.
92 Kranskärlsröntgen vid icke SThöjningsinfarkt och riskfaktor
Andelen patienter som planeras för
kranskärlsröntgen vid icke SThöjningsinfarkt och riskfaktor är en
av RIKS-HIAS kvalitetsindikatorer i
det nya indexet.
Syftet med kranskärlsröntgen är att
bedöma behovet av kärlvidgande
behandling, som då utförs i planerad
vård.
Generellt sett har en successiv
förbättring skett, tydligast efter 2008.
Skillnaderna mellan landsting
minskade 2011.
93 Blodproppshämmande behandling vid icke ST-höjningsinfarkt
Andelen patienter som fick
blodproppshämmande behandling vid
icke-ST-höjningsinfarkt har i riket
ökat med cirka 7 procentenheter
sedan 2006, till närmare 95 procent
2011.
De två senaste åren har även
skillnaderna mellan landstingen
minskat, även om två landsting ligger
under 90 procent.
Skillnaderna mellan landstingen har
varierat mellan åren.
94 Blodfettssänkande behandling
efter hjärtinfarkt
Efter hjärtinfarkt är det viktigt att det
”farliga” kolesterolets nivå hålls
tillbaka och att målnivån för LDLkolestereol nås. Härigenom minskar
risken för ny hjärt-kärlsjukdom.
Via hälsodataregistren fås uppgift om
hur stor andel av alla som efter en
hjärtinfarkt vid efter en tid behandlas
med blodfettssänkande läkemedel.
Den senaste mätperioden var andelen
behandlade cirka 84 procent. En liten
ökning har skett sedan 2005-2006.
Skillnaderna mellan landstingen är
mycket måttliga vid den senaste
mätperioden.
95 Andel döda efter PCI
Närmare 20 000 akuta och planerade
PCI-behandlingar utförs varje år,
med syftet att vidga hjärtats kärl där
förträngning uppstått. Två mått i
Öppna jämförelser avser specifikt
PCI-behandling.
Utvecklingen för riket sedan 2005
kan här beskrivas, men inte
spridningen mellan landsting.
Andelen döda inom 1 år efter PCI
vid instabil kranskärlssjukdom har
totalt sett varit cirka fyra procent
sedan 2005. Skillnaderna mellan
könen är liten och varierar något från
år till år.
96 Återförträngning efter PCIbehandling
Återförträngning efter PCIbehandling är liksom död ett viktigt
resultatmått.
Uppgift om återförträngning fås i de
fall patienter spontant kontaktar
sjukvården för förnyad undersökning,
inte genom formell kontroll efter ett
år, vilket ger en selektion av patienter.
Andelen patienter där återförträngning av kranskärl sker inom ett år
efter PCI har först ökat, men sedan
2008 minskat under perioden efter
2005. Den totala variationen mellan
åren är cirka 2 procentenheter.
97 Återinskrivning eller död efter
vård för hjärtsvikt
För hjärtsvikt, som är en vanlig och
kronisk sjukdom, är tillgången på
kvalitetsdata sämre än för hjärtinfarkt.
För två indikatorer visas i Öppna
jämförelser rikets utveckling över tid,
ett resultatmått och ett processmått.
Andelen hjärtsviktspatienter som
avled eller återinskrevs inom 30 dagar
efter sjukhusvård för hjärtsvikt har
minskat med fem procentenheter
sedan 1989, men varit oförändrad de
senaste tio åren.
I takt med att vårdplatser har minskat
kan tröskeln för att läggas in på
sjukhus kan ha blivit högre de senaste
åren. Hjärtsviktspatienterna som ingår
i jämförelsen kan ha blivit sjukare.
Därmed kan en förbättring ha skett,
men som inte syns.
98 Läkemedelsbehandling vid
hjärtsvikt
Patienter med hjärtsvikt skall enligt
nationella riktlinjer som regel
behandlas både med RAAS-hämmare
och med betablockerare.
Detta följs upp inom kvalitetsregistret
Riks-Svikt, som dock har en begränsad
täckningsgrad.
Data från Socialstyrelsens hälsodataregister visar att andelen som får den
rekommenderade läkemedelsbehandlingen har ökat sedan 2005, upp till
nivån 70 procent, då ökningen
upphörde.
Denna ökning har skett utan att det har
fått samma uppmärksamhet som
hjärtinfarktvårdens utveckling.
Strokesjukvård
I Öppna jämförelser 2012 finns för strokesjukvård
tillgång till jämförelser över tid för riket för elva
indikatorer, både resultatmått och processmått.
För sex av dessa även data för landsting över tid.
Källor är Socialstyrelsens hälsodataregister och
kvalitetsregistret Riks-Stroke.
101 Andel döda efter stroke
Cirka 29 000 personer drabbas av
stroke varje år, ungefär lika många
män som kvinnor. De flesta som inte
avlider direkt sjukhusvårdas.
Andel döda 28 dagar efter förstagångsstroke inkluderar döda utanför
sjukhus. Måttet avser således att
spegla kvaliteten inte bara i vården
vid sjukhus, utan i hela vårdkedjan.
Denna dödlighet har minskat med tre
procentenheter sedan mitten på 90talet, till cirka 22 procent 2011.
Skillnaderna mellan landstingen har
minskat något den senaste
mätperioden.
102 Andel döda efter
sjukhusvårdad stroke
Bland de som sjukhusvårdats för
förstagångsstroke har andelen döda
inom 28 dagar minskat, i riket från 18
procent år 1995 till drygt 14 procent
2011.
En markerad minskning av skillnaderna mellan landsting har skett den
sista mätperioden. Kommande års
mätningar kommer att visa om detta
är ett bestående mönster.
Detta mått överlappar delvis med det
förra (101) så det är naturligt att
utvecklingen är likartad för de båda.
109 Funktionsförmåga efter stroke
Diagrammet visar hur stor andel av de
personer som hade förmåga att själv
utföra vardagliga aktiviteter innan
stroken, hade kvar denna förmåga tre
månader efter insjuknandet.
Sedan 2009 ses i riket en liten
förbättring, men variationen mellan
landsting består.
Data från kvalitetsregistret RiksStrokes senaste årsrapport visar att
andelen ADL-oberoende i riket ökat
med 2,7 procentenheter den senaste
tioårsperioden.
Att rapporteringen till Riks-Stroke
ökat under denna tid talar för att den
verkliga resultatförbättringen kan
vara ännu något större.
108 Ny stroke inom ett år
Diagram 108 visar hur stor andel av
alla strokepatienter som fick en ny
stroke inom ett år efter den första.
Detta är ett resultatmått som
kompletterar måtten på dödlighet
och funktionsförmåga, men som
avser att spegla de sekundärpreventiva insatserna.
Mätperioderna är hela fem år långa
och den senaste perioden är
skillnaderna mellan landstingen
större än under den föregående
perioden, med två avvikande
landsting.
Sedan 1995 har i riket andelen återinskrivningar för ny stroke minskat
från drygt elva till under nio
procent, vilket motsvaras av cirka
600 fall år 2010.
103 Vård vid strokeenhet
Andel patienter som vårdats på en
särskild så kallad strokeenhet är ett
etablerat kvalitetsmått inom strokesjukvård, och anger att personal
med specialkunskap om stroke har
ansvar för patienten i akutskedet.
I riket har andelen patienter som
vårdas på strokeenhet den senaste
tioårsperioden ökat med 17 procentenheter, till närmare 90 procent.
Skillnaderna mellan landsting är
markant mindre de senare åren,
jämfört med tidigare på 2000-talet.
Riks-Stroke anger att 90 procent
strokenhetsvårdade innebär hög
måluppfyllelse. Om alla
strokepatienter skulle vårdas på
strokeenhet skulle överkapacitet
krävas för att klara toppar.
104 Trombolys vid stroke
Trombolysbehandling vid stroke
innebär att ge läkemedel för att
lösa upp proppen vid en hjärninfarkt.
Behandling anses nu kunna ges
även om längre tid förflutit sedan
symtomdebut, upp till 4,5 timmar.
Fler patienter kan därmed komma
ifråga för behandling.
Andelen patienter som ges trombolys ökar och uppgick 2011 till cirka
elva procent i riket. Detta avser
patienter som var ADL-oberoende,
under 80 år och har hjärninfarkt.
Riks-Stroke anger gränsen för hög
måluppfyllelse till 15 procent.
Skillnaderna mellan landsting
består. Antalet behandlade i
målgruppen är ännu litet, under
2011 behandlades cirka 1200
personer.
106 Blodförtunnande behandling
efter stroke och förmaksflimmer
I princip alla strokepatienter (avser
hjärninfarkt) med samtidigt förmaksflimmer är aktuella för behandling
med antikoagulantia. Syftet är att
förebygga proppbildning och ny
stroke.
Samtidigt finns det risk för blödning
som följd av denna behandling, vilket
gör att en avvägning mellan olika
risker behöver göras. Alla skall inte
behandlas.
Andelen patienter med behandling
med antikoagulantia12-18 månader
efter stroke har ökat med fem
procentenheter sedan 2005-2006.
Skillnaderna mellan landstingen är
fortsatt stora.
Nya data från Riks-Stroke pekar på en
ökning under 2011.
107 Blodfettssänkande behandling
efter stroke
Blodfettssänkande läkemedelsbehandling är aktuellt för alla personer som
haft stroke (hjärninfarkt), även om
inte alla skall förväntas ha
behandlingen.
Denna behandling har hög prioritet i
nationella riktlinjer för stroke, i syfte
att minska risken för ny hjärtkärlsjukdom.
12-18 månader efter stroke har över
70 procent av patienterna blodfettssänkande behandling, en ökning med
över tio procentenheter sedan 20052006.
Skillnaderna mellan landstingen har
minskat, främst i jämförelse med den
första mätperioden.
110 Nöjdhet med
sjukvårdsinsatser efter stroke
I Öppna jämförelser visas två
indikatorer som återger
patienternas uppfattning om vård
och rehabilitering.
Här visas andelen strokepatienter
som var nöjda eller mycket nöjda
med vården på sjukhus, där det
finns mätvärden sedan ett antal år.
Andelen nöjda är över 95 procent,
men de senaste fyra årens resultat
är något sämre än resultaten i
början på 2000-talet.
Rapporteringsgraden har ökat
under åren vilket eventuellt gör
värdet sannare nu.
Skillnaderna mellan landsting har
inte minskat, men de är mycket
små – alla landsting utom ett har
över 94 procent nöjda eller mycket
nöjda patienter.
Cancersjukvård
Genom Cancerregistret, som är ett av Socialstyrelsens
hälsodataregister, har Sverige möjlighet att redovisa långa
tidsserier för canceröverlevnad. Här visas för riket relativ 5årsöverlevnad i 20-åriga trender för cancer i tjocktarm, ändtarm
och bröst samt en trend på 1-årsöverlevnad i lungcancer.
Övriga indikatorer har i de flesta fall kortare tidsserier och är
hämtade från nationella kvalitetsregister. De avser framförallt
andel avlidna efter operation och förekomst av omoperationer.
116 Överlevnad vid
tjocktarmscancer
Femårsöverlevnaden har
successivt ökat de två senaste
decennierna och andelen
patienter som överlever i fem år
uppgår 2011 till väl över 60
procent.
För både män och kvinnor har
andelen ökat med tio procentenheter eller mer.
Under hela perioden har
tendensen varit att kvinnorna har
en något högre överlevnad än
männen.
117 Omoperation vid
tjocktarmscancer
Omoperationer görs vid allvarliga
komplikationer och är ett viktigt
kvalitetsmått. Omoperationerna är
i genomsnitt knappt 300 per år.
Andelen patienter som omopereras inom 30 dagar efter primäroperation för tjocktarmscancer har
i riket varierat mellan åtta och nio
procent de senaste fem åren,
omkring sex procent för kvinnor
och mellan 10-12 procent för män.
Ingen säker tendens kan utläsas
vare sig för riket eller för
variationen mellan landsting, för
de fem år som diagrammet visar.
Värdet noll för vissa år är korrekt,
men kan återspegla
slumpvariation.
118 Dödlighet vid operation för
tjocktarmscancer
Andelen som avlider inom 90
dagar efter operation för
tjocktarmscancer visas per
landsting.
Under en treårsperiod opereras (i
resektionskirurgi) drygt 9 000
patienter för tjocktarmcancer,
varav i riket omkring fem procent
avlider inom 90 dagar. För riket
finns en tendens till minskning
sedan 2009.
Detsamma gäller spridningen
mellan landsting, men fallen är få
och slumpvariationen kan vara
stor.
Värdet noll för landsting är
korrekt, avser tre olika landsting
för olika år och illustrerar väl
slumpvariationens effekt.
119 Överlevnad vid
ändtarmscancer
Den relativa femårsöverlevnaden
har successivt ökat de två senaste
decennierna för både män och
kvinnor.
Diagrammet visar att tendensen har
under hela perioden varit att
kvinnorna har en något högre
överlevnad än männen.
Utvecklingen av överlevnad är
liknande den för tjocktarmscancer,
men det är hälften så många som
drabbas av ändtarmscancer under ett
år, cirka 2 000 individer.
121 Dödlighet efter operation för
ändtarmscancer
Andel avlidna inom 90 dagar efter
operation för ändtarmscancer har i
riket minskat med över en
procentenhet under mätperioden.
Minskningen gäller för både män
och kvinnor. Kvinnor har generellt
en något lägre dödlighet efter
operation. Skillnaderna mellan
landstingen har inte minskat.
De årsvisa resultaten för landsting
kan vara påverkade av en stor
slumpvariation , med höga och/eller
låga avvikande värden.
120 Omoperation vid
ändtarmscancer
En omoperation innebär att man måste
göra en ny och oförutsedd operation,
exempelvis på grund av en blödning,
infektion eller läckage från tarmen.
En andra operation medför lidande för
patienten och ökar risken för
ytterligare komplikationer.
Andelen patienter som omopereras
inom 30 dagar vid ändtarmscancer har
inte minskat under den senaste
tioårsperioden.
Variationerna mellan landsting har
heller inte minskat; tvärtom är
spridningen 2010 och 2011 stor.
122 Överlevnad vid bröstcancer
Bröstcancer drabbar nästan 8 000
kvinnor per år och är den vanligaste
cancerformen för kvinnor. Det finns
närmare 90 000 kvinnor som har
eller har haft bröstcancer.
Den relativa 5-årsöverlevnaden för
bröstcancer har successivt ökat de
senaste 20 åren, och är nu nästan 90
procent.
Jämförelser mellan landsting visas i
Öppna Jämförelser 2012, med
mätperioden 2004-2010.
Skillnaderna är där mycket måttliga.
Det skiljer sex procentenheter
mellan landstingen med den högsta
respektive den lägsta femårsöverlevnaden.
123 Omoperation vid bröstcancer
på grund av tumördata
Andelen kvinnor som vid bröstcancer omopereras inom 30 dagar på
grund av tumördata är i riket knappt
tio procent 2011, en minskning sedan
2009.
Orsaken till omoperation är i dessa
fall att patologisk undersökning visat
att den första operationen inte
avlägsnade alla tumörceller.
Jämförelser mellan landsting visades
i Öppna jämförelser 2012. Andelen
omoperationer på grund av
tumördata varierar från knappt 5 till
knappt 18 procent år 2011. Dock
med mindre landsting i toppen och
botten, vilket antyder påverkan från
slumpfaktor.
124 Omoperation vid
bröstcancer på grund av
komplikation
En komplikationsorsakad
omoperation innebär att man måste
göra en ny och oförutsedd
operation, exempelvis beroende på
en blödning eller en infektion.
Andelen kvinnor som omopereras
inom 30 dagar som följd av
komplikation är i riket 1,6 procent.
Andelen har väsentligen varit
oförändrad under den mätperiod
för vilken det finns data.
Jämförelser mellan landsting visas
i Öppna Jämförelser 2012. Andelen
omopererade 2011 varierade från
noll till knappt 8 procent, men den
statistiska osäkerheten är stor.
126 Överlevnad vid lungcancer
Överlevnaden vid lungcancer är
betydligt lägre än vad den är för de
övriga cancerformerna och visas
därför som ettårsöverlevnad.
Men även för lungcancer har
överlevnaden ökat successivt de
senaste 20 åren, samtidigt som
skillnaderna mellan män och
kvinnors överlevnad har ökat.
Jämförelser mellan landsting visas
i Öppna jämförelser 2012.
Skillnaden är som mest 15-16
procentenheter för både män och
kvinnor, för mätperioden 20042010.
127 Multidisciplinär konferens
vid lungcancer
Kvalitetsregistret Nationella lungcancerregistret följer bland annat
förekomsten av multidiciplinära
konferenser, som är en omfattande
granskning av sjukdomen i syfte att
optimera behandlingen.
Andelen patienter för vilka multidisciplinär konferens genomförs
har ökat med tio procentenheter
sedan 2002 och uppgår nu till drygt
60 procent.
Spridningen mellan landsting är
påtagligt stor och det finns ingen
tydlig tendens till att den skulle
minska.
Förekomsten av multidisciplinär
konferens har uppmärksammats i
nationella riktlinjer, vilket kan visa
sig få effekt på kommande års
resultat.
130 Kurativt behandling vid
prostatacancer
Prostatacancer är den vanligaste
cancerformen, med cirka 10 000
diagnostiserade fall per år.
Kurativ behandling innebär att
prostatan opereras bort eller strålas.
Andelen män med medel- eller
högrisktumör som får kurativ
behandling har ökat med cirka
femton procentenheter sedan 2002
och uppgår nu till drygt 73 procent.
Variationen mellan landsting
uppgick 2011 till över 30
procentenheter. Det finns ingen
tydlig tendens till minskad
variation de senaste åren.
