Motion till riksdagen
1985/86:K505
Per-Richard Molen (m)
Ett marknadsekonomiskt råd
Vårt samhälles sätt att fungera bygger på två olika system. Det ena - det
politiska systemet - är reglerat av grundlagar, lagar och förordningar. Det
andra- det ekonomiska systemet- som visserligen i väsentlig grad är reglerat
av lagar och förordningar, bygger dock på individuell frihet, sedvanerätt och
allmänna uppfattningar om vad som är tillåtet och inte tillåtet.
Vårt välstånd har tillskapats genom samverkan mellan de två systemen och
det har grundats på en relativt stabil arbetsfördelning mellan systemen och på
av sedvänja och tradition baserade maktbalanser.
stabiliteten i det politiska systemet förutsätts tryggad av grundlagarna.
Det ekonomiska systemet- grundat på som man säger marknadsekonomi­
skyddas inte i egentlig mening av några motsvarande grundläggande
lagregler, avsedda att vara garanter för att systemet inte utsätts för
kortsiktiga förändringar.
Likväl torde vårt ekonomiska system vara väl så starkt förankrat som det
politiska hos medborgarna. Alla politiska partier utom ett uttalar sig vara
positiva för marknadsekonomi som ekonomiskt system. Få medborgare
skulle acceptera att förbjudas att starta ett eget företag, om de hade en
affärside de trodde på. Likväl finns i dag tankegångar om omfattande
restriktioner när det gäller fri etableringsrätt. Ingen konsument skulle finna
sig i att inte få köpa den vara hon vill i den butik hon själv väljer. Ingen
löntagare vill se en inskränkning i sin rätt att byta jobb när hon själv väljer.
Allt det som marknadsekonomin inom ramen för sin samverkan med det
politiska systemet tillhandahåller och betyder för oss, tar vi i själva verket för
så självklart att vi egentligen inte ens reflekterar över det.
Det ligger enligt min mening en stor fara i detta. Löntagarfonderna har
givit belägg för detta. Det ekonomiska systemets funktion är nämligen lika
viktig för vår demokratis funktionsduglighet som det politiska systemets
funktion. Kan inte marknadsekonomin tillhandahålla varor och tjänster,
sysselsättning och valfrihet, vettig inkomstfördelning och utveckling osv., då
kan inte heller demokratin fortleva i den form vi vill ha den.
Demokrati som statsskick är egentligen sällsynt i världshistorien. Men det
är värt att notera att det inte finns en enda demokrati, som inte är baserad på
marknadsekonomi. Det finns därför starka skäl till att försöka skydda det
ekonomiska systemets stabilitet genom politiska regler som förhindrar
kortsiktiga ingrepp på samma sätt som vi skyddar det politiska systemet
genom grundlagar, som inte kan ändras utan beslut av två riksmöten med ett
riksdagsval emellan.
Il
Det finns alla käl att hävda, att en fungerande marknadsekonomi i själva
verket är en förutsättning för en fungerande demokrati enligt våra frihets­
Mot. 1985/86
K505
ideal.
Det ekonomiska systemet är utsatt för ständiga ingrepp. Varje lag som
berör näringslivet och varje annan åtgärd på det ekonomisk-politiska
området �om vidtas, påverkar systemets funktionssätt och därmed också
systemets förhållande till demokratin och till individens frihet. Men ekono­
misk-politiska åtgärder bedöms och beslutas sällan eller aldrig mot bakgrund
av hur de påverkar demokratin. Man ser endast på deras ekonomiska
verkningar. Därför finns det risk för att mängden av ingrepp bit för bit
förändrar det ekonomiska systemets verkningssätt, så att det så småningom
inte längre fungerar på det sätt som demokratins fortbestånd kräver.
Innan nya lagar antas. blir de vanligtvis föremål för juridisk granskning av
lagrådet. som skall säkerställa att de inte strider mot det existerande
rättssystemet och att de är i enlighet med våra grundlagar.
På det ekonomiska området är det - mot bakgrund av den ökande
tendensen till regleringar- angeläget att inrätta en motsvarighet till lagrådet
med uppgift att gran ka varje förslag till ekonomisk-politisk åtgärd utifrån
dess eventuella inverkan på det ekonomiska systemets förmåga att främja
frihet och demokrati. Regeringen skall anse det lika angeläget som när det
gäller juridiska frågor att översända sina propositionsförslag till det "mark­
nadsekonomiska rådet" för granskning.
Ledamöterna i det "marknadsekonomiska rådet'' eller "marknadsdemo­
kratiska rådet'' kan förslagsvis utses av institutionen för nationalekonomi
och statsvetenskap vid våra universitet och högskolor i Stockholm. Göte­
borg, Lund, Upp alaoch Umeå. Rådet bör kunna beredas utredningskapaci­
tet av Handelshögskolan i Stockholm.
Hemställan
Med aberopande av det ovan anförda hemställer jag
att riksdagen hos regeringen begär förslag till inrättande av ett
marknadsekonomiskt råd.
Stockholm den 23 januari 1986
Per-Richard Molen (m)
12
