Fragile X hos vuxna
Dokumentation från halvdagsutbildning
6 oktober 2010, 08.30 – 12.00
Rolf Luft Auditorium, CMM (Centrum för Molekylär
Medicin) Karolinska Universitetssjukhuset Solna
Morgonen startade med att Kristina Gustafsson Bonnier från
Handikapp & Habiliterings verksamhet för ovanliga diagnoser hälsade
ett femtiotal deltagare välkommen till halvdagsseminariet Fragilee X
hos vuxna. Tillsammans med Ann Nordgren, biträdande överläkare
och Eva Ekblom, administratör, båda från avdelningen klinisk genetik
vid Karolinska universitetssjukhuset, Solna stod hon som värd för
dagen.
Bland deltagarna återfanns H & Hs kunskapsteam för Fragile X, ett
tjugotal deltagare från Carpe* och föräldrar till tonårsbarn med Fragile
X.
Efter en kort introduktion, där Kristina Gustafsson Bonnier
konstaterade att det inte finns mycket kunskap om vuxna med Fragilee
X lämnade hon över till dagens första föreläsare.
Britt-Marie Anderlid är överläkare på den neuropediatriska kliniken
vid Astrid Lindgrens barnssjukhus på halvtid. Den andra halvan av sin
arbetstid tillbringar hon på avdelningen för klinisk genetik. Där har
hon mött barn och familjer med Fragile X, för information om den
genetiska förändringen och för familjeutredning.
– Därför har jag idag den ”enkla” uppgiften att berätta om genetiken
som är ju densamma vare sig man är barn eller vuxen.
Hon konstaterade att Fragile X inte är en ny diagnos. Tillståndet har
funnits sedan mycket lång tid men beskrevs först av Martin och Bell.
De två läkarna beskrev på fyrtiotalet en familj med flera pojkar med
det som senare kom att diagnostiseras som Fragile X. Något senare
förstod man att orsaken till att fler pojkar än flickor drabbas av
utvecklingsstörning beror på förändringar på pojkarnas enda Xkromosom. Under 70-talet utvecklade Herbert Lubs ett särskilt
kromosomtest för Fragile X, men det kom inte att användas förrän
under 1980-talet. Ytterligare ett tiotal år senare lyckades forskarna
hitta genen FMR1 där mutationer orsakar Fragile X.
– Det är en säker och bra analysmetod, berättade Britt-Marie Anderlid
men valde sedan för att skapa sammanhang och begriplighet med att
börja från början, med en beskrivning av vår arvsmassa.
Vår kropp är uppbyggd av celler och i varje cell (förutom i de röda
blodkropparna) finns en cellkärna. I varje cellkärna är det proppat med
DNA-molekyler. Och det är ju där i DNA som vår arvsmassa ligger
lagrad. I varje enskild cellkärna finns alla gener, men vilka gener som
är aktiva skiljer mellan olika celltyper och mellan olika
utvecklingsstadier. (Stamceller är de celler vars användningsområde
ännu inte bestämts Många sätter idag stort hopp till att forskningen
kring stamceller ska resultera i bot av en mängd sjukdomar och
skador.)
Arvsmassan består av 46 kromosomer, samlade i 23 par. Hälften av
kromosomerna kommer från mamman och hälften från pappan.
Kromosomerna består av tätt packade DNA-spiraler, som skulle
kunna bli flera centimeter långa om man kunde sträcka ut den.
Det tjugotredje kromosomparet är våra könskromosomer – en kommer
från mamma och en från pappa. Två X- kromosomer leder till en
flicka medan en X-kromosom och en Y-kromosom resulterar i en
pojke.
Längst ner på X-kromosomens långa arm sitter den gen som heter
FMR-1 (Fragile Mental Retardation) och det är alltså mutationer i den
som orsakar Fragile X.
Genen FMR-1 har som uppgift att producera ett protein, som har stor
betydelse för synapserna, alltså för överföringen av information
mellan olika nervceller. När genen är muterad stängs den av och kan
inte skapa det här proteinet.
En gen utgör ett mönster, som översätts till RNA som sedan skickas ut
i cellen och översätts till ett protein. En mutation, förändring i DNAsekvensen i en gen, kan då som slutresultat ge ett felaktigt protein.
När en gen stängs av bildas inget RNA och cellen kan inte bygga
proteinet.
Mutationen vid Fragile X är en så kallad trinukleotid-repeat, en
upprepning av de genetiska bokstäverna CGG. Den förekommer i två
olika former, premutation och full mutation. Hos friska personer ses
upprepningar upp till cirka 50 gånger, vid en premutation har antalet
ökat till mellan 50 och 200 medan den fulla mutationen uppkommer
när upprepningarna är fler än 200. Då stängs genen av och inget
protein bildas. Vid en premutation kan genens funktion störas
såtillvida att det krävs ökad mängd RNA för att få en tillräcklig
mängd protein. Detta kan också ge symptom men inte Fragile X
syndromet.
Eftersom skadan uppstår i en gen på X-kromosomen är pojkar extra
utsatta, då de ju bara har en X-kromosom. Flickor däremot har två Xkromosomer och därigenom en frisk genkopia på den andra
kromosomen.
Kroppsliga symptom
Det finns vissa kroppsliga tecken som man ofta förknippar med
Fragile X som stora öron, hög panna och framskjutande hakparti.
Britt-Marie Anderlid som hjälper barnläkare med hur de ska tänka när
det gäller syndrom säger att det inte alls går att gå på de yttre dragen.
– Det gäller särskilt för barn vars drag ju ännu inte är fullt utvecklade.
Stora testiklar förekommer däremot nästan alltid hos män med Fragile
X.
Test
Om man misstänker Fragile X kan man ta ett blodprov, där man
undersöker DNA från de vita blodkropparna. Man bör också alltid
testa vid utvecklingsstörning och vid autism för att utesluta Fragile X.
Det finns fler olika testmetoder. Britt-Marie Anderlid nämner PCR
(polymerase chain reaction) som ett snabbt, ganska enkelt och
tillförlitligt test för att diagnostisera normala genvarianter och
premutationer. En ny typ av PCR-test har nyligen utvecklats som
också påvisar fulla mutationer.
Ärftlighet
Fragile X är en ärftlig sjukdom. Nymutationer bedöms vara mycket
ovanliga. Eftersom pojkar bara har en X-kromosom löper de större
risk att få svårare symptom än flickor. Pojkar ärver alltid Fragile X
från mamman eftersom pojkar får sitt Y från pappan. Alla döttrar till
en man med premutation eller med en full mutation ärver premutation.
För den kvinna som är gravid eller vill bli det men oroar sig för att
föra en premutation eller mutation vidare finns olika sätt att försöka
hantera situationen.
Tidigare har de väntande föräldrarna varit hänvisade till
fosterdiagnostik, där man undersöker DNA från moderkakan. Denna
undersökning utförs i vecka 10-12.
Karolinska Universitetssjukhuset i Solna kan också erbjuda PGD –
preimplantatorisk genetisk diagnostik. Genom konstgjord befruktning
kan man på embryostadiet se om det väntade barnet kommer att
drabbas av Fragile X eller inte.
– Tidigare tilläts den här typen av diagnostisk enbart mycket allvarliga
sjukdomar, alltså sjukdomar som skulle innebära en för tidig död eller
ett obehandlingsbart funktionshinder för barnet. Men så är det inte
längre.
Chansen att bli gravid genom PGD räknas till en på fem, alltså tjugo
procent. Fram till idag har runt tusen barn i världen fötts efter PGD
och på Karolinska sjukhuset genomförs i genomsnitt två PGD varje
vecka.
Ann Nordgren kompletterade med aktuella siffror från Karolinska
sjukhuset.
– Totalt har femton försök gjorts, ett barn har fötts och så har vi några
pågående graviditeter, berättade hon.
Medicinsk behandling
– Det finns ingen behandling mot grundorsaken vid Fragile X. Det har
gjorts vissa försök med folsyra – ett B-vitamin, men några säkra
resultat har inte kunnat påvisas. Det pågår också forskning som rör de
så kallade glutamatreceptorerna, som sitter i vårt centrala nervsystem
och som man tror är kopplade till utvecklandet av Fragile X. Men
försöken är i ett tidigt stadium och det kommer att dröja länge innan vi
får se en godkänd medicin på marknaden.
Till dess finns bara mediciner som påverkar symptomen, som
centralstimulerande preparat som används mot hyperaktivitet, SSRI –
preparat (seretoninåterupptagshämmare) mot oro och ångesttillstånd
liksom Risperidon som ibland ges till personer med aggressiva
beteendestörningar.
* Carpe är ett samverkansprojekt för kompetensutveckling inom
området funktionsnedsättning. I projektet som stöds av EU´s
socialfond medverkar Socialstyrelsen, Handikapp & Habilitering inom
Stockholms Läns Landsting och Kommunal på nationell och regional
nivå.
