Bibliografiska uppgifter för Förnuftig konventionell odling är bättre än ekologisk Författare Frostgård G. Utgivningsår 2009 Tidskrift/serie Växtpressen Nr/avsnitt 2 Utgivare Yara AB Redaktör Hyltén-Cavallius I. Huvudspråk Svenska Målgrupp Rådgivare, praktiker Nummer (ISBN, ISSN) ISSN 0346-4989 Denna skrift (rapport, artikel, examensarbete etc.) är hämtad från VäxtEko, http://www.vaxteko.nu, databasen som samlar fulltexter om ekologisk odling, växtskydd och växtnäring. Utgivaren har upphovsrätten till verket och svarar för innehållet. Förnuftig konventionell odling är bättre än ekologisk I en nyligen utkommen bok belyses frågan om det finns vetenskapliga bevis som stödjer uppfattningen att ekologisk odling är bättre än konventionell odling. Boken är sammanställd av professorerna Lars Bergström och Holger Kirchmann från Sveriges Lantbruksuniversitet och innehåller vetenskapliga fakta från ett stort antal medförfattare. Förhoppningen är att den ska råda bot på okunskap och osaklig debatt. De flesta är nog överens om att vi bör sträva efter en uthållig, effektiv och miljövänlig produktion av livsmedel. Den mat som når konsumenten ska vara säker och hålla hög kvalitet. Vi som arbetar praktiskt inom lantbruket efterlyser också en trygg arbetsmiljö. Enligt många konsumenter och troligen de flesta av våra politiker kan vi uppnå ovanstående mål genom att producera ekologiskt. Därför har vi i Sverige högt satta mål vad gäller utvecklingen av den ekologiska odlingen. För att stimulera fler lantbrukare till en omläggning av produktionen utbetalas stöd till ekologisk odling. Men är det verkligen så att ekologisk produktion löser problemen? Och är en ökad omställning till ekologisk odling det mest effektiva sättet att nå målen om en uthållig livsmedelsproduktion? Eller är det ett slöseri med våra skattepengar att årligen betala ut stöd till ekoproduktion på drygt 500 miljoner kr? Kan man till och med uppnå miljömålen bättre genom att använda dessa pengar på annat sätt? Frågan om hur vi på bästa och mest miljövänliga sätt ska producera våra livsmedel är viktig för oss alla. Tyvärr har det kommit att bli ett ställningskrig och en pajkastning mellan förespråkare av ekologisk och konventionell odling. I stället för att samarbeta och lära av varandra har vi kommit att bli konkurrenter. Debatten är ofta osaklig, baserad på känslor, tyckande och okunskap. I våras gavs det ut en bok, baserad på vetenskap och forskningsresultat, som ger en saklig grund att utgå ifrån när man diskuterar de olika odlingssystemen. – Varför har ni skrivit boken? – Vi har i vår forskning arbetat länge både med ekologiska och så kallade konventionella metoder. Vi har på nära håll följt diskussionen och upplevt många av de missuppfattningar och felaktigheter som florerar i debatten. Ekologiskt är en odlingsform som bland allmänheten ofta anses som en universallösning. För att tillfredställa den allmänna opinionen stödjer politiker och lagstiftare ofta denna uppfattning. Tyvärr saknas många gånger vetenskapliga belägg för påståenden som talar för ekologisk odling. Vi kände att det var dags att ”sätta ner foten”. Vår intention har varit att presentera ett sakligt material för forskare, politiker 6 | © Yara De viktigaste resultaten från boken presenterades på politikerveckan i Almedalen i juni av professorerna (från vänster) Thomas Kätterer, Lars Bergström, Holger Kirchmann och Rune Andersson. Professorerna representerar några av de många forskare som författat bokens olika kapitel. Boken är sammanställd av Holger Kirchmann och Lars Bergström. Boken som heter ”Organic Crop Production – Ambitions and Limitations” bör läsas av alla som är det minsta intresserade av debatten. Växtpressen har intervjuat de forskare som sammanställt boken, professor Holger Kirchmann och professor Lars Bergström vid Lantbruksuniversitet i Uppsala för att få svar på några kärnfrågor: och andra som vill skapa sig en objektiv bild. – Varför tror många att ekologisk odling är bättre? – Ekologiskt producerad mat upplevs som naturlig. De flesta av oss har uppfattningen att det som är naturligt är positivt. Därför vill man gärna tro att ekologiskt är bättre. Men för det första är inget odlingssystem naturligt. Alla odlingssystem är konstlade och man strävar oavsett inriktning efter att uppnå en god och lönsam skörd. Målet är matproduktion. För det andra har man ingen helhetssyn på naturen och det naturliga. De flesta ser bara de po- sitiva sidorna. Hur vacker naturen kan vara. Blommorna doftar, det är skönt och njutbart. Men naturen har också en annan sida. En grym och oberäknelig sida. Hela tiden pågår en kamp för överlevnad, en kamp mot naturkrafter och en kamp mellan djur, växter, svampar, insekter och mikroorganismer. Det produceras naturliga gifter som kan vara väl så farliga som de som är producerade av människan. Jordar utarmas och försuras även när naturen har sin gång. Vi menar att helhetssynen, förmågan att se båda sidor saknas hos den så kallade gröna sidan. De dyrkar det naturliga och om naturen gör värre saker än människan gör det inget, eftersom det är naturligt. – Minskar kväveläckaget om fler odlare går över till ekologisk odling? – Nej! Läckaget minskar inte. I den ekologiska odlingen är nästan all gödsel organisk, främst stallgödsel. Det innebär att näringsämnena är relativt hårt bundna i det organiska materialet och inte direkt växttillgängliga. Deras frigörelse beror på fukt och temperatur. Kvävet kan därför bli tillgängligt vid fel tidpunkt, till exempel under hösten när grödan är skördad. Visserligen kan man använda fånggrödor, men det gör man ju i den konventionella odlingen också. Våra experiment har till och med visat att mineralgödselkväve ger högre skörd när fånggrödor använts. Om man mäter utlakningen per hektar i de olika odlingssystemen, är skillnaden ofta liten mellan ekologisk och konventionell odling. Men om man räknar per producerad enhet spannmål, är det konventionella betydligt bättre, eftersom skörden i ekologisk odling ofta endast är hälften så stor. Dessutom bör man räkna över hela växtföljden och då faller ekoodlingen ännu sämre ut. Gröngödsling måste ju läggas in i växtföljden, för att kvävetillgången ska förbättras. Vissa år produceras således ingen gröda. Vi bedömer att utlakningen per producerad skördeenhet ofta är dubbelt så stor inom ekoproduktionen. Gödsling med organiska gödselmedel ger ofta en lägre kväveeffektivitet. Vi har gjort experiment där vi jämfört utlakningen efter gödsling med stallgödsel med utlakning efter gödsling med handelsgödsel. Efter gödsling med stallgödsel lakades ca 30 % av kvävet ut och efter gödsling med handelsgödsel lakades ca 3,5 % ut. – Hur uthålligt är ekologiskt lantbruk? – Först bör man definiera vad som menas med uthålligt. Tänker man på ett odlingssystem som kan försörja världens befolkning på sikt eller mer lokalt och på kortare sikt? I båda fallen är det svårt att se den ekologiska odlingen som uthållig. När man som lantbrukare går över till ekologiskt lantbruk idag, ärver man den näringsstatus i marken som en konventionell odling skapat. Förrådet av fosfor, kalium, magnesium med flera näringsämnen räcker några år. Men om man bara tär på förrådet, kommer jordarna att utarmas. De så kallade Bjärrödsförsöken, där ingen fosfor eller kalium tillförts på flera år, visar att det inte går att få goda skördar med ekologiska metoder när marken är tömd på näring. Kväveläckaget är ofta högre vid ekologisk odling eftersom det är svårare att anpassa kvävegivan till grödans behov om man bara använder stallgödsel. Frågan om uthållighet är alltid knuten till en viss skörd. Ett system kan vara uthålligt med låga skördar, men för att kunna tillfredsställa behovet av livsmedel behöver vi ju höga skördar. Idag försörjs nästan 50 % av världens befolkning av skördeökningen som mineralgödseln bidrar med. Om vi ska ha en stabil produktion med höga skördar måste växtnäring tillföras. Tittar vi enbart på Sverige, räcker näringen i stallgödsel bara till ca 35-40 % av grödornas kvävebehov. Resterande kvävemängd måste tillföras. I ekologisk odling sker det genom gröngödsel, slakteriavfall m.m. och i konventionell med handelsgödsel. I ekologisk odling ger detta kvävebrist, vilket visar sig i en betydligt lägre skörd. – Hur ser ni på fosfor som en ändlig resurs? – Fosforn är en ändlig resurs och det är viktigt att vi recirkulerar den fosfor vi redan har i omlopp. Ungefär 9 tusen ton Alla åtgärder som ökar effektiviteten av växtnäringen vi tillför är till gagn för miljön. Exempelvis gödselgivor som är anpassade efter grödornas behov och markens leverans. Bilden visar Yara N-Tester, ett hjälpmedel för att bedöma hur mycket mer kväve som behöver tillföras. fosfor skulle kunna recirkuleras i Sverige. Det motsvarar ca 50-60 % av det årliga behovet. Det finns redan nu en utvecklad teknik för att återvinna fosfor från slam genom förbränning. Askan skulle sedan kunna ersätta en del av den apatit som används som fosforkälla vid tillverkning av fosforgödselmedel. Att förbränna är säkrare och bättre än att använda slam och toalettavfall direkt. Man kan då bli av med föroreningar såsom tungmetaller, smittoämnen och läkemedelsrester. Inom den ekologiska produktionen i Sverige tar man inte emot samhällets organiska avfall alls, utan förlitar sig främst på stallgödsel. Detta är egentligen en paradox eftersom många hävdar att vi bör minska intaget av animalier. – Konsumerar det konventionella lantbruket mer energi än det ekologiska? – Nej, inte per producerad enhet mat! Men tittar man på energiåtgången per hektar så är den högre. Som exempel på ett energisnålt system kan vi nämna hackjordbruk i Afrika. Det går inte åt speciellt mycket energi per hektar, men skördarna är mycket låga. För att göra en rättvis jämförelse måste vi utgå ifrån att vi behöver producera lika mycket mat i båda systemen. Som tumregel kan nämnas att det åtgår 1 liter olja för att producera 1 kg kväve. Kvävet ger en ökad skörd i form av biomassa. Nettoresultatet blir att mellan 5 och 10 gånger mer energi i form av biomassa produceras för varje insatt kilo kväve. Dessutom kan mineralkväve produceras med förnyelsebara energikällor. forts. nästa sida © Yara | 7 Figur 1. Världen måste producera mer mat. Diagrammet visar FAOs beräkning av befolkningsökningen fram till 2030. För att livnära befolkningen krävs en ökad spannmålsproduktion på 57 %. Eftersom jordbruksarealen endast kan öka med 7 % krävs en högre effektivitet på befintlig areal. Gödselanvändningen beräknas därför öka med 36 %. (Källa: FAO; Towards 2015/30; Technical interim report 4/2000.) spannmålsproduktion (+57 %) Relativ ökning % 160 150 befolkning (+41 %) gödselanvändning (+36 %) 140 130 120 110 jordbruksareal (+7 %) 100 1995 2010 2030 År Eftersom ett system med mineralgödsel ger dubbelt så hög skörd, får vi areal över att producera bioenergi på. När bioenergi ersätter fossila bränslen får vi en förstärkt positiv energibalans. – Kan vi försörja världens befolkning med ekoodling? – Jordens befolkning ökar ständigt. Om 20 år har befolkningen ökat med ytterligare 50 % med dagens ökningstakt samtidigt som arealen är i stort sett oförändrad. För att klara denna kommande enorma efterfrågan på mat måste produktionen vara effektiv. På lång sikt är det ohållbart att alla ska odla ekologiskt, eftersom det innebär kraftiga skördesänkningar. Det påstås ofta felaktigt att skörden skulle kunna ökas kraftigt i tropiska länder genom ekoodling. Detta är en myt. En kraftig ökning av produktionen särskilt i utarmade jordar kan inte ske utan insats av växtnäring i tillräcklig mängd. – Men om vi ändrar våra matvanor och äter mindre kött, kan vi då försörja världen med ekomat? – Maten skulle räcka till fler om vi åt mer vegetariskt och inte förädlade den genom djuren. Men ekologisk odling baseras till stor del på stallgödsel. Varifrån skulle denna stallgödsel komma om vi minskar djurproduktionen? Denna ekvation går inte ihop! – Är den ekologiska maten säkrare och nyttigare? – Nej, det finns inga belägg för detta. Tallrikens sammansättning har mycket större betydelse än odlingsformen. Om man bara äter balanserat och varierat spelar det ingen roll enligt vilket system maten är producerad. 8 | © Yara Ibland har hävdats att ekologiskt odlad mat innehåller mer spårämnen. Inte heller detta är belagt. Vi har sett att ibland har de ekologiskt producerade produkterna högre halter av mikronäringsämnen, ibland är de konventionella produkterna bättre. Inom konventionell odling har man ju dessutom möjligheten att gödsla med mikronäring och på så sätt förbättra grödornas halter av spårämnen. Selengödsling i Finland är kanske det bästa exemplet på detta. Uteslutandet av bekämpningsmedel är ett av de starkaste argumenten för ekoodling. Men vi tycker att många silar mygg och sväljer kameler i denna debatt! När pesticider används, är det ofrånkomligt att en del hamnar i mat, vatten och på andra ställen i miljön. Analysmetoderna förfinas alltmer och vi kan därför spåra dessa föroreningar i mycket låga koncentrationer. När vi äter får vi i oss ungefär 1 gram naturliga gifter varje dag, vilket är ungefär 10 000 gånger mer än de bekämpningsmedelsrester som vi som mest kan få i oss per dag! En del av dessa naturliga gifter är väldigt potenta, t ex glykoalkaloider i potatis. Både för ekosystemen och för vår mat är det dock viktigt är att vi bestämmer oss för vad som är acceptabla nivåer av bekämpningsmedel genom att göra riskbedömningar. Viktigt är också att fortsätta att ta fram bättre och mer selektiva bekämpningsmedel. – Vilka åtgärder inom växtodling och växtnäringstillförsel anser ni vara de viktigaste för miljön och livsmedelssäkerheten? – Alla åtgärder som ökar effektiviteten av den växtnäring vi tillför är till gagn för miljön. Anpassning av kvävegivorna efter grödornas behov och markens leverans, delade givor, placering samt göds- ling vid rätt tidpunkt är exempel på åtgärder i odlingen som ökar effektiviteten och minskar restkvävemängderna efter skörd. Fosforgivorna bör anpassas efter markkarta och grödornas upptag – även på stallgödselgårdar. Att sätta in specifika åtgärder för speciella problem är det bästa för såväl konventionell som ekologisk odling. Fånggrödor, våtmarker, kantzoner och fosforfällor är exempel på effektiva åtgärder för att minska negativ påverkan av växtnäring. Hela Greppa Näringen är exempel på en god investering av skattepengar. Om de 4-5 miljarder kronor som lagts som stöd de senaste 6 åren till ekoodlingen istället hade satsats på riktade åtgärder inom den konventionella odlingen skulle utväxlingen och nyttan blivit betydligt större för vår miljö. Gunilla Frostgård [email protected] Fakta – ekologisk produktion i Sverige Regeringens målsättning till år 2010 är att andelen certifierad ekologisk odling ska öka till minst 20 % av jordbruksmarken. 2007 utgjorde den totala certifierade ekologiska arealen (exklusive karensareal) ca 216 000 ha. Detta innebär att ca 7 % av landets jordbruksmark odlas ekologiskt. De största grödorna inom ekoodlingen är slåttervall, spannmål och ängs- och betesmark. Årligen utbetalas stöd till ekologisk produktion om ca 500 miljoner kronor. Läs boken! De flesta av boken ”Organic Crop Production – Ambitions and Limitations” kapitel kan hämtas hem gratis på: http://pub-epsilon.slu.se/508/ (skriv 508, 9, 10, 11, 12, 13 resp. 14 för de olika kapitlen). Boken kan också beställas från bokförlaget Springer: http://www.springer.com/life+sci/ agriculture/book/978-1-4020-9315-9