Förnuftig konventionell odling är bättre än ekologisk

Bibliografiska uppgifter för
Förnuftig konventionell odling är bättre än ekologisk
Författare
Frostgård G.
Utgivningsår
2009
Tidskrift/serie Växtpressen
Nr/avsnitt
2
Utgivare
Yara AB
Redaktör
Hyltén-Cavallius I.
Huvudspråk
Svenska
Målgrupp
Rådgivare, praktiker
Nummer
(ISBN, ISSN)
ISSN 0346-4989
Denna skrift (rapport, artikel, examensarbete etc.) är hämtad från VäxtEko, http://www.vaxteko.nu, databasen som
samlar fulltexter om ekologisk odling, växtskydd och växtnäring.
Utgivaren har upphovsrätten till verket och svarar för innehållet.
Förnuftig konventionell odling
är bättre än ekologisk
I en nyligen utkommen bok belyses frågan om det finns vetenskapliga bevis som stödjer uppfattningen att ekologisk odling är bättre än konventionell odling. Boken är sammanställd av professorerna Lars Bergström och Holger Kirchmann från Sveriges Lantbruksuniversitet och innehåller
vetenskapliga fakta från ett stort antal medförfattare. Förhoppningen är att den ska råda bot på
okunskap och osaklig debatt.
De flesta är nog överens om att vi bör sträva efter en uthållig,
effektiv och miljövänlig produktion av livsmedel. Den mat som
når konsumenten ska vara säker och hålla hög kvalitet. Vi som
arbetar praktiskt inom lantbruket efterlyser också en trygg arbetsmiljö.
Enligt många konsumenter och troligen de flesta av våra politiker kan vi uppnå ovanstående mål genom att producera
ekologiskt. Därför har vi i Sverige högt satta mål vad gäller utvecklingen av den ekologiska odlingen. För att stimulera fler
lantbrukare till en omläggning av produktionen utbetalas stöd
till ekologisk odling.
Men är det verkligen så att ekologisk produktion löser problemen? Och är en ökad omställning till ekologisk odling det mest
effektiva sättet att nå målen om en uthållig livsmedelsproduktion? Eller är det ett slöseri med våra skattepengar att årligen
betala ut stöd till ekoproduktion på drygt 500 miljoner kr? Kan
man till och med uppnå miljömålen bättre genom att använda
dessa pengar på annat sätt?
Frågan om hur vi på bästa och mest miljövänliga sätt ska producera våra livsmedel är viktig för oss alla.
Tyvärr har det kommit att bli ett ställningskrig och en pajkastning mellan förespråkare av ekologisk och konventionell odling. I stället för att samarbeta och lära av varandra har vi kommit att bli konkurrenter. Debatten är ofta osaklig, baserad på
känslor, tyckande och okunskap.
I våras gavs det ut en bok, baserad på vetenskap och forskningsresultat, som ger en saklig grund att utgå ifrån när man diskuterar de olika odlingssystemen.
– Varför har ni skrivit boken?
– Vi har i vår forskning arbetat länge
både med ekologiska och så kallade konventionella metoder. Vi har på nära håll
följt diskussionen och upplevt många
av de missuppfattningar och felaktigheter som florerar i debatten. Ekologiskt är
en odlingsform som bland allmänheten
ofta anses som en universallösning. För
att tillfredställa den allmänna opinionen
stödjer politiker och lagstiftare ofta denna
uppfattning. Tyvärr saknas många gånger
vetenskapliga belägg för påståenden som
talar för ekologisk odling. Vi kände att det
var dags att ”sätta ner foten”.
Vår intention har varit att presentera ett
sakligt material för forskare, politiker
6 | © Yara
De viktigaste resultaten från boken presenterades på politikerveckan i Almedalen
i juni av professorerna (från vänster) Thomas Kätterer, Lars Bergström, Holger
Kirchmann och Rune Andersson. Professorerna representerar några av de
många forskare som författat bokens olika kapitel. Boken är sammanställd av
Holger Kirchmann och Lars Bergström.
Boken som heter ”Organic Crop Production – Ambitions and
Limitations” bör läsas av alla som är det minsta intresserade av
debatten.
Växtpressen har intervjuat de forskare som sammanställt boken, professor Holger Kirchmann och professor Lars Bergström vid Lantbruksuniversitet i Uppsala för att få svar på
några kärnfrågor:
och andra som vill skapa sig en objektiv
bild.
– Varför tror många att ekologisk
odling är bättre?
– Ekologiskt producerad mat upplevs
som naturlig. De flesta av oss har uppfattningen att det som är naturligt är
positivt. Därför vill man gärna tro att
ekologiskt är bättre. Men för det första är inget odlingssystem naturligt.
Alla odlingssystem är konstlade och
man strävar oavsett inriktning efter att
uppnå en god och lönsam skörd. Målet
är matproduktion. För det andra har
man ingen helhetssyn på naturen och
det naturliga. De flesta ser bara de po-
sitiva sidorna. Hur vacker naturen kan
vara. Blommorna doftar, det är skönt
och njutbart. Men naturen har också en
annan sida. En grym och oberäknelig
sida. Hela tiden pågår en kamp för överlevnad, en kamp mot naturkrafter och
en kamp mellan djur, växter, svampar,
insekter och mikroorganismer. Det produceras naturliga gifter som kan vara väl
så farliga som de som är producerade av
människan. Jordar utarmas och försuras
även när naturen har sin gång.
Vi menar att helhetssynen, förmågan
att se båda sidor saknas hos den så kallade gröna sidan. De dyrkar det naturliga och om naturen gör värre saker än
människan gör det inget, eftersom det
är naturligt.
– Minskar kväveläckaget om fler
odlare går över till ekologisk
odling?
– Nej! Läckaget minskar inte. I den ekologiska odlingen är nästan all gödsel organisk, främst stallgödsel. Det innebär att
näringsämnena är relativt hårt bundna i
det organiska materialet och inte direkt
växttillgängliga. Deras frigörelse beror på
fukt och temperatur. Kvävet kan därför
bli tillgängligt vid fel tidpunkt, till exempel under hösten när grödan är skördad.
Visserligen kan man använda fånggrödor,
men det gör man ju i den konventionella
odlingen också. Våra experiment har till
och med visat att mineralgödselkväve ger
högre skörd när fånggrödor använts.
Om man mäter utlakningen per hektar i de
olika odlingssystemen, är skillnaden ofta
liten mellan ekologisk och konventionell
odling. Men om man räknar per producerad enhet spannmål, är det konventionella betydligt bättre, eftersom skörden i
ekologisk odling ofta endast är hälften så
stor. Dessutom bör man räkna över hela
växtföljden och då faller ekoodlingen ännu
sämre ut. Gröngödsling måste ju läggas in i
växtföljden, för att kvävetillgången ska förbättras. Vissa år produceras således ingen
gröda. Vi bedömer att utlakningen per
producerad skördeenhet ofta är dubbelt så
stor inom ekoproduktionen.
Gödsling med organiska gödselmedel ger
ofta en lägre kväveeffektivitet. Vi har gjort
experiment där vi jämfört utlakningen
efter gödsling med stallgödsel med utlakning efter gödsling med handelsgödsel.
Efter gödsling med stallgödsel lakades ca
30 % av kvävet ut och efter gödsling med
handelsgödsel lakades ca 3,5 % ut.
– Hur uthålligt är ekologiskt
lantbruk?
– Först bör man definiera vad som menas
med uthålligt. Tänker man på ett odlingssystem som kan försörja världens befolkning på sikt eller mer lokalt och på kortare
sikt? I båda fallen är det svårt att se den
ekologiska odlingen som uthållig.
När man som lantbrukare går över till
ekologiskt lantbruk idag, ärver man den
näringsstatus i marken som en konventionell odling skapat. Förrådet av fosfor, kalium, magnesium med flera näringsämnen
räcker några år. Men om man bara tär på
förrådet, kommer jordarna att utarmas.
De så kallade Bjärrödsförsöken, där ingen
fosfor eller kalium tillförts på flera år, visar att det inte går att få goda skördar med
ekologiska metoder när marken är tömd
på näring.
Kväveläckaget är ofta högre vid ekologisk odling eftersom det är svårare att anpassa kvävegivan till
grödans behov om man bara använder stallgödsel.
Frågan om uthållighet är alltid knuten till
en viss skörd. Ett system kan vara uthålligt med låga skördar, men för att kunna
tillfredsställa behovet av livsmedel behöver vi ju höga skördar. Idag försörjs nästan
50 % av världens befolkning av skördeökningen som mineralgödseln bidrar med.
Om vi ska ha en stabil produktion med
höga skördar måste växtnäring tillföras.
Tittar vi enbart på Sverige, räcker näringen i stallgödsel bara till ca 35-40 % av
grödornas kvävebehov. Resterande kvävemängd måste tillföras. I ekologisk odling
sker det genom gröngödsel, slakteriavfall
m.m. och i konventionell med handelsgödsel. I ekologisk odling ger detta kvävebrist, vilket visar sig i en betydligt lägre
skörd.
– Hur ser ni på fosfor som en
ändlig resurs?
– Fosforn är en ändlig resurs och det är
viktigt att vi recirkulerar den fosfor vi
redan har i omlopp. Ungefär 9 tusen ton
Alla åtgärder som ökar effektiviteten av växtnäringen vi tillför är till gagn för miljön. Exempelvis gödselgivor som är anpassade efter
grödornas behov och markens leverans. Bilden
visar Yara N-Tester, ett hjälpmedel för att bedöma hur mycket mer kväve som behöver tillföras.
fosfor skulle kunna recirkuleras i Sverige.
Det motsvarar ca 50-60 % av det årliga
behovet.
Det finns redan nu en utvecklad teknik
för att återvinna fosfor från slam genom
förbränning. Askan skulle sedan kunna
ersätta en del av den apatit som används
som fosforkälla vid tillverkning av fosforgödselmedel. Att förbränna är säkrare och
bättre än att använda slam och toalettavfall direkt. Man kan då bli av med föroreningar såsom tungmetaller, smittoämnen
och läkemedelsrester.
Inom den ekologiska produktionen i
Sverige tar man inte emot samhällets organiska avfall alls, utan förlitar sig främst
på stallgödsel. Detta är egentligen en paradox eftersom många hävdar att vi bör
minska intaget av animalier.
– Konsumerar det konventionella
lantbruket mer energi än det
ekologiska?
– Nej, inte per producerad enhet mat! Men
tittar man på energiåtgången per hektar så
är den högre. Som exempel på ett energisnålt system kan vi nämna hackjordbruk
i Afrika. Det går inte åt speciellt mycket
energi per hektar, men skördarna är
mycket låga.
För att göra en rättvis jämförelse måste vi
utgå ifrån att vi behöver producera lika
mycket mat i båda systemen. Som tumregel
kan nämnas att det åtgår 1 liter olja för att
producera 1 kg kväve. Kvävet ger en ökad
skörd i form av biomassa. Nettoresultatet
blir att mellan 5 och 10 gånger mer energi
i form av biomassa produceras för varje insatt kilo kväve. Dessutom kan mineralkväve
produceras med förnyelsebara energikällor.
forts. nästa sida
© Yara
| 7
Figur 1. Världen måste producera mer mat. Diagrammet visar FAOs beräkning av befolkningsökningen fram till 2030. För att livnära befolkningen krävs en ökad spannmålsproduktion på 57 %. Eftersom jordbruksarealen endast kan öka med 7 % krävs en högre effektivitet på
befintlig areal. Gödselanvändningen beräknas därför öka med 36 %.
(Källa: FAO; Towards 2015/30; Technical interim report 4/2000.)
spannmålsproduktion (+57 %)
Relativ ökning %
160
150
befolkning (+41 %)
gödselanvändning (+36 %)
140
130
120
110
jordbruksareal (+7 %)
100
1995
2010
2030
År
Eftersom ett system med mineralgödsel
ger dubbelt så hög skörd, får vi areal över
att producera bioenergi på. När bioenergi
ersätter fossila bränslen får vi en förstärkt
positiv energibalans.
– Kan vi försörja världens
befolkning med ekoodling?
– Jordens befolkning ökar ständigt. Om
20 år har befolkningen ökat med ytterligare 50 % med dagens ökningstakt
samtidigt som arealen är i stort sett oförändrad. För att klara denna kommande
enorma efterfrågan på mat måste produktionen vara effektiv. På lång sikt är
det ohållbart att alla ska odla ekologiskt,
eftersom det innebär kraftiga skördesänkningar. Det påstås ofta felaktigt att skörden skulle kunna ökas kraftigt i tropiska
länder genom ekoodling. Detta är en myt.
En kraftig ökning av produktionen särskilt i utarmade jordar kan inte ske utan
insats av växtnäring i tillräcklig mängd.
– Men om vi ändrar våra matvanor och äter mindre kött, kan vi
då försörja världen med ekomat?
– Maten skulle räcka till fler om vi åt mer
vegetariskt och inte förädlade den genom
djuren. Men ekologisk odling baseras till
stor del på stallgödsel. Varifrån skulle
denna stallgödsel komma om vi minskar
djurproduktionen? Denna ekvation går
inte ihop!
– Är den ekologiska maten
säkrare och nyttigare?
– Nej, det finns inga belägg för detta. Tallrikens sammansättning har mycket större
betydelse än odlingsformen. Om man
bara äter balanserat och varierat spelar
det ingen roll enligt vilket system maten
är producerad.
8 | © Yara
Ibland har hävdats att ekologiskt odlad
mat innehåller mer spårämnen. Inte heller detta är belagt. Vi har sett att ibland
har de ekologiskt producerade produkterna högre halter av mikronäringsämnen,
ibland är de konventionella produkterna
bättre. Inom konventionell odling har
man ju dessutom möjligheten att gödsla
med mikronäring och på så sätt förbättra
grödornas halter av spårämnen. Selengödsling i Finland är kanske det bästa exemplet på detta.
Uteslutandet av bekämpningsmedel är ett
av de starkaste argumenten för ekoodling.
Men vi tycker att många silar mygg och
sväljer kameler i denna debatt! När pesticider används, är det ofrånkomligt att en del
hamnar i mat, vatten och på andra ställen
i miljön. Analysmetoderna förfinas alltmer
och vi kan därför spåra dessa föroreningar
i mycket låga koncentrationer. När vi äter
får vi i oss ungefär 1 gram naturliga gifter
varje dag, vilket är ungefär 10 000 gånger
mer än de bekämpningsmedelsrester som
vi som mest kan få i oss per dag! En del av
dessa naturliga gifter är väldigt potenta,
t ex glykoalkaloider i potatis.
Både för ekosystemen och för vår mat är
det dock viktigt är att vi bestämmer oss
för vad som är acceptabla nivåer av bekämpningsmedel genom att göra riskbedömningar. Viktigt är också att fortsätta
att ta fram bättre och mer selektiva bekämpningsmedel.
– Vilka åtgärder inom växtodling
och växtnäringstillförsel anser ni
vara de viktigaste för miljön och
livsmedelssäkerheten?
– Alla åtgärder som ökar effektiviteten
av den växtnäring vi tillför är till gagn
för miljön. Anpassning av kvävegivorna
efter grödornas behov och markens leverans, delade givor, placering samt göds-
ling vid rätt tidpunkt är exempel på åtgärder i odlingen som ökar effektiviteten
och minskar restkvävemängderna efter
skörd. Fosforgivorna bör anpassas efter
markkarta och grödornas upptag – även
på stallgödselgårdar.
Att sätta in specifika åtgärder för speciella
problem är det bästa för såväl konventionell som ekologisk odling. Fånggrödor,
våtmarker, kantzoner och fosforfällor är
exempel på effektiva åtgärder för att minska negativ påverkan av växtnäring.
Hela Greppa Näringen är exempel på en
god investering av skattepengar. Om de
4-5 miljarder kronor som lagts som stöd
de senaste 6 åren till ekoodlingen istället
hade satsats på riktade åtgärder inom den
konventionella odlingen skulle utväxlingen och nyttan blivit betydligt större
för vår miljö.
Gunilla Frostgård
[email protected]
Fakta – ekologisk
produktion i Sverige

Regeringens målsättning till år 2010 är att
andelen certifierad ekologisk odling ska
öka till minst 20 % av jordbruksmarken.

2007 utgjorde den totala certifierade ekologiska arealen (exklusive karensareal) ca
216 000 ha. Detta innebär att ca 7 % av
landets jordbruksmark odlas ekologiskt.

De största grödorna inom ekoodlingen är
slåttervall, spannmål och ängs- och betesmark.

Årligen utbetalas stöd till ekologisk produktion om ca 500 miljoner kronor.
Läs boken!
De flesta av boken ”Organic Crop Production – Ambitions and Limitations” kapitel
kan hämtas hem gratis på:
http://pub-epsilon.slu.se/508/ (skriv 508,
9, 10, 11, 12, 13 resp. 14 för de olika kapitlen).
Boken kan också beställas från bokförlaget
Springer: http://www.springer.com/life+sci/
agriculture/book/978-1-4020-9315-9