Faktureringsfrister och
kreditrisk i olika
samfaktureringsmodeller –
finansiell analys
28.11.2016
Marika Bröckl, Henrik Sjöblom, Juha Vanhanen, Markus Klimscheffskij
Gaia Consulting Oy
1
Copyright © Gaia
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1
Bakgrund .......................................................................................... 3
1.1
1.2
1.3
1.4
2
Beskrivning av samfaktureringsmodellerna ......................................6
2.1
2.2
3
Grossistmodellen ........................................................................................................ 6
Ombudsmodellen ........................................................................................................ 7
Beskrivning av marknaden ................................................................9
3.1
3.2
4
Syfte ............................................................................................................................. 3
Avgränsning ................................................................................................................ 3
Rapportens innehåll .................................................................................................... 4
Definitioner ................................................................................................................. 5
Beskrivning av marknaden ......................................................................................... 9
Privatkunderna och deras bytesbenägenhet ............................................................. 13
Betalningsfrister i de olika modellerna............................................ 14
4.1
4.2
4.3
4.4
Processen för att komma fram till rekommendationer för faktureringsfrister ........ 14
Nuvarande praxis ...................................................................................................... 15
Analys av faktureringstidsfrister ............................................................................... 19
Rekommenderade tidsfrister .................................................................................... 36
5 Beskrivning av kreditrisker samt lösningar för att begränsa risker på
elmarknaden ........................................................................................ 39
5.1
5.2
5.3
6
Analys av de olika modellerna från risksynpunkt ............................ 62
6.1
6.2
6.3
7
Grossistmodellen ...................................................................................................... 62
Ombudsmodellen ...................................................................................................... 70
Rekommendationer för säkerhetsarrangemang inom grossistmodellen ................. 71
Inverkan på olika aktörer och konkurrens ...................................... 78
7.1
7.2
8
Kreditrisker ............................................................................................................... 39
Lösningar för att begränsa riskerna .......................................................................... 47
Jämförelse av olika lösningsalternativ ...................................................................... 59
Inverkan på olika typers aktörer ............................................................................... 78
Lösningarnas inverkan på konkurrens ..................................................................... 81
Sammanfattning.............................................................................. 83
8.1
8.2
8.3
8.4
8.5
Syftet med studien.....................................................................................................83
Faktureringslösningen ..............................................................................................84
Risker och riskhantering ...........................................................................................86
Lösningarnas inverkan på konkurrens ..................................................................... 87
Vidareutredningsbehov ............................................................................................ 88
Bilaga 1: Kassaflödesanalys för elhandelsbolag med betalning dag 28 ... 91
2
Copyright © Gaia
1 Bakgrund
1.1 Syfte
Sveriges Regering önskar utreda möjligheterna att införa en marknadsmodell där kunden faktureras för sin sammanlagda elhandels- och elnätskostnad. Om samfakturering införs finns
det ett behov av att tydligt reglera frågan om kreditrisk så att aktörerna på marknaden kan
vara säkra på vad som händer vid uteblivna eller bristfälliga betalningar.
Idag får kunder på elmarknaden vanligen två fakturor i fall de har valt en annan elhandlare än
den lokala. Nätägaren fakturerar kunden för elnätskostnader och elhandlaren fakturerar kunden för elhandelskostnader. Energimarknadsinspektionen (Ei) har behov av att närmare utreda en modell där kunden får en faktura på de sammantagna elhandels- och elnätskostnaderna.
Utformningen av en faktureringsmodell påverkar kassaflöden och kreditrisker för marknadens aktörer. Det är därför viktigt att känna till vilka finansiella effekter en eventuell förändring av faktureringsmodell medför för de olika aktörerna.
Syftet med studien är att ta fram ett underlag för Energimarknadsinspektionens beslut om
vilken faktureringsmodell som är lämpligast på den svenska slutkundsmarknaden för el. Studien genomlyser hur villkoren för betalningsfrister och fördelningen av kreditrisker vid utebliven betalning påverkar enskilda aktörer samt konkurrensen på marknaden. Modellerna
som studeras är grossistmodellen, ombudsmodellen och den nuvarande modellen (som används som jämförelsegrundlag).
Ett fokus i studien är också att analysera vilka lösningar som kunde vara bäst lämpade för att
hantera riskerna med utgångspunkten att de skall vara ändamålsenliga, kostnadseffektiva,
konkurrensbefrämjande och neutrala samt acceptabla för marknadsaktörerna och kunderna.
Lösningen skall alltså vara tekniskt och operativt genomförbar samt inte leda till försämrad
kundservice.
Sätten att hantera kreditrisk kan i vissa fall också samtidigt utgöra marknadsbarriärer för aktörerna och därmed ha negativ inverkan på marknadskonkurrensen samt orsaka kostnader
som i slutändan belastar konsumenterna. Dessa aspekter tas också i beaktande i analysen och
rapporten.
1.2 Avgränsning
Analysen jämför faktureringsmodellerna från kreditrisk- och tidsfristperspektiv. I analysen
fokuserar man alltså främst på betalningsfrister samt skillnader i kreditrisker. Det betyder att
de rekommendationer som görs vid val av slutgiltig modell måste väga in även andra faktorer
som inte analyserats i rapporten. Övriga kostnader och nyttor som förknippas med grossist-
3
Copyright © Gaia
modellen samt ombudsmodellen har beskrivits i en rapport av Sweco1. Beslutet om vilken modell som anses vara lämpligast för den svenska elmarknaden bör basera sig på en helhetsbedömning.
Analysen utgår från ett framtidsscenario med bland annat en central tjänstehubb på plats,
ökade krav på tillgänglighet, ett större utbud av olika nättariffer och en ökad efterfrågan på
energitjänster. Nuvarande praxis på marknaden utgör nolläge. Grossistmodellen och ombudsmodellen så som de definierats i Swecos rapport ”Samfakturering av elhandels- och elnätskostnader” används som utgångsläge. Vissa antaganden som gjorts i arbetet med att utveckla
framtida processer med en gemensam hubb har även använts som utgångspunkt i denna analys. I rapporten antar man att elnätsbolaget kommer att vara skattepliktigt i enlighet med lagförslaget som getts ut för remiss sommaren 2016.2
1.3 Rapportens innehåll
I Kapitel 2 beskrivs samfaktureringsmodellerna som används som utgångspunkt i utredningen. Kapitel 3 beskriver marknaden. I Kapitel 4 presenteras nuvarande faktureringspraxis
samt kundernas betalningsbeteende. Två alternativa faktureringsfristmodeller analyseras i
kapitlet och på basen av analysen rekommenderas faktureringsfrister mellan elhandlare och
nätbolag i ombudsmodellen och grossistmodellen. Kapitel 5 beskriver kreditrisker mellan
olika parter och man diskuterar elhandlarnas riskprofil och kreditvärdighet. I kapitlet presenteras i tillägg olika lösningar som kan användas för att begränsa riskerna mellan olika marknadsparter, olika säkerhetsarrangemang som tillämpas på den nordiska elmarknaden samt
internationella exempel på säkerhetsarrangemang mellan elhandlare och nätbolag. Slutligen
presenteras och utvärderas i kapitlet olika lösningsalternativ till säkerhetsarrangemang som
kunde tillämpas i en grossistmodell. I Kapitel 6 jämförs riskerna i ombudsmodellen samt grossistmodellen och man presenterar en lösning på säkerhetsarrangemang mellan elhandlare och
nätbolag som kunde tillämpas i grossistmodellen. I Kapitel 7 diskuteras vilken inverkan de
rekommenderade lösningarna gällande faktureringsfrister och säkerhetsarrangemang kan ha
på olika aktörer och konkurrens. I Kapitel 8 presenteras en sammanfattning av resultaten
samt vidareutredningsbehov.
Samfakturering av elhandels- och elnätskostnader”, En rapport till Energimarknadsinspektionen,
Sweco, 2016
2 Lagrådsremiss, Vissa frågor på elskatteområdet, Finansdepartementet, 9 juni 2016
1
4
Copyright © Gaia
1.4 Definitioner
I rapporten används följande ordförklaringar:
5
Elhandlare/ Elförsäljare
(EH) En elhandlare säljer elektricitet till en slutanvändare. Elhandelsföretaget säljer och köper elektricitet direkt från en producent, ett annat elhandelsföretag eller via Nord Pool.
Elnätsbolag /Nätbolag
(NB) Elnätsbolaget levererar nättjänster till slutanvändarna.
Integrerad leverantör
Leverantör som tillhandahåller både nättjänster
och elhandelstjänster och samfakturerar dessa.
Fristående leverantör
Leverantör som endast tillhandahåller elhandelstjänster och som inte ägs av bolag eller koncern
som tillhandahåller nättjänster.
Balansansvarig aktör
Aktör som har balansansvarsavtal med Svenska
Kraftnät. Elhandlare som inte har direkt avtal med
Svenska Kraftnät har ett avtal om balansansvar
med en balansansvarig aktör.
Copyright © Gaia
2 Beskrivning av
samfaktureringsmodellerna
Nedan beskrivs två olika faktureringsmodeller, grossistmodellen och ombudsmodellen. Beskrivningarna baserar sig på rapporten ”Samfakturering av elhandels- och elnätskostnader”,
En rapport till Energimarknadsinspektionen, 2016.
Den avgörande skillnaden mellan grossistmodellen och ombudsmodellen är ansvaret för de
monetära transaktionerna. I grossistmodellen är det elhandelsbolagets ansvar att fakturera
kunden för såväl elnätsavgifter som elhandelsavgifter, och elnätsbolaget fakturerar de sammanlagda elnätsavgifterna av elhandelsbolaget som är transaktionens motpart. I ombudsmodellen fakturerar elhandlaren kunden för hela beloppet och förmedlar sedan betalningen via
ett motpartskonto till elnätsbolaget. I följande kapitel beskrivs faktureringsmodellerna. En
mer ingående beskrivning finns i Swecos rapport.3
2.1 Grossistmodellen
Figur 1. Beskrivning av grossistmodellen. Källa: Sweco
Samfakturering av elhandels- och elnätskostnader”, En rapport till Energimarknadsinspektionen,
Sweco, 2016
3
6
Copyright © Gaia
Faktureringsprocessen
I grossistmodellen får kunden en samlad faktura från elhandlaren. Nätavgiften beräknas av
nätbolaget och läggs ut på tjänstehubben för att hämtas av elhandlaren och inkluderas på elhandlarens kundfaktura.
Fakturering av anslutningsavgiften sker direkt mellan nätbolaget och slutkunden. Här antas
att nyanslutningar inklusive anslutningsavgifter hanteras utanför hubben mellan nätbolaget
och slutkunden. Det övergripande syftet med samfakturering är att kunden mottar endast en
faktura och den utsänds av elhandlaren. Avsteget från principen som beskrivs här har identifierats därför att händelsen (nyanslutning) inträffar sällan och kräver en direkt kontakt med
nätbolaget. Därför har man valt att låta den här typen av transaktion gå vid sidan av det ordinarie faktureringsflödet.4
Betalning och kravhantering
Betalning från kunden regleras helt och hållet mellan elhandlaren och slutkunden. Nätbolaget
skickar en totalfaktura (summan av nätavgifterna gällande elhandlarens kunder) till elhandlaren. Nätbolaget fakturerar elhandlaren de totala nätavgifterna per nätområde och denna
fordran ligger enbart på elhandlaren - ingen fordran till slutkunden från nätbolaget är möjlig.
Nätbolaget är ansvarigt för kravhantering gentemot elhandlaren och elhandlaren är ansvarig
för kravhantering gentemot slutkunden.
2.2 Ombudsmodellen
Figur 2. Beskrivning av ombudsmodellen. Källa: Sweco
I framtiden kommer elskatten att betalas av Nätföretaget. Utgångspunkten för detta antagande är att
regeringen aviserat att den här förändringen är på väg. Se exempelvis höstens budgetproposition, avsnitt 21 om energi.
4
7
Copyright © Gaia
Faktureringsprocessen
I ombudsmodellen får slutkunden en samfaktura från elhandlaren. Elnätsbolaget skapar fakturaposter (fakturaunderlag) till elhandelsbolaget som läggs ut på tjänstehubben. Därefter
skapar elhandelsbolaget en faktura som formellt är att betrakta som två fakturor som presenteras tillsammans och med ett uträknat totalbelopp som inkluderar nätavgift, elhandelsavgift
samt skatter som kunden skall erläggas.
Det antas att nyanslutningar inkl. anslutningsavgifter mellan nätbolaget och kund hanteras
utanför hubben.5
Betalning och kravhantering kund (EH – Kund, NB – Kund)
Betalningen från kunden inkluderar dels betalningen till elhandlaren, dels betalningen till nätbolaget. Betalningar bokförs i elhandlarens system varvid betalningen avseende nätavgifter
konteras på ett motpartskonto för senare utbetalning till nätbolaget. Det åligger i det här fallet
elhandlaren att tillse att kraven på spårbarhet efterlevs. I Sweco’s rapport har man föreslagit
att lösa detta genom att inkludera nätbolagets id plus ett fakturanummer på transaktionen och
hantera denna information i elhandelsbolagets faktureringssystem. Det antas att delbetalningar delas mellan elnätbolaget och elhandelsbolaget i förhållande till respektive företags andel av den totala fakturan.
Kravhantering utförs av elhandelsbolaget för såväl egen som elnätsbolagets räkning. Elhandelsbolaget ansvarar för kravhantering på samma sätt som för fakturering. Det har ännu inte
gjorts någon närmare utredning av de juridiska aspekterna för förfarandet i praktiken.
Betalning och kravhantering elhandlare (NB – EH)
Transaktioner mellan nätbolag och elhandlare sker med elhandlaren som ombud mellan nätbolag och slutkund.
I framtiden kommer elskatten att betalas av Nätföretaget. Utgångspunkten för detta antagande är att
regeringen meddelat att den här förändringen är på väg. Se exempelvis höstens budgetproposition, avsnitt 21 om energi.
5
8
Copyright © Gaia
3 Beskrivning av marknaden
3.1 Beskrivning av marknaden
Figur 3. Marknadens indelning i elhandlare, nätbolag och slutkunder. Källa Gaia
I den här studien granskas främst nätbolag, elhandlare och slutkunder. Figur 3 illustrerar indelningen i olika bolagstyper som använts i studien. Den illustrerar också vilka typers risker
som förekommer i affärsrelationerna mellan olika typers aktörer.
Det finns drygt 130 elhandelsbolag i Sverige. Av dem är en stor del kommunalt ägda bolag av
vilka det antas att 90 % är integrerade leverantörer som också äger lokalnät.
9
Copyright © Gaia
Antalet kunder samt den kumulativa procentuella andelen
av alla kunder
1200000
100%
1000000
80%
800000
600000
400000
200000
0
60%
40%
20%
0%
Figur 4. De största elhandlarnas kundantal samt den kumulativa procentuella andelen i
procent.
De tre största elhandelsbolagen, Vattenfall, EoN och Fortum, står tillsammans för ungefär
hälften av marknaden/kundantalet (abonnemangen) (se figur 4.). Vattenfall och EoN är integrerade bolag som erbjuder både nättjänster och säljer el till sina kunder.
Ca. 35 elhandlare är samtidigt balansansvariga företag, vilket betyder att de har ett balansansvarsavtal med Svenska Kraftnät.6 De övriga elhandlarna har ett avtal med en balansansvarig
part, vilket betyder att de antingen köper hela eller delar av sin elförbrukning från en balansansvarig elleverantör. Figur 5 visar en uppskattning på vilket sätt marknaden är indelad i olika
typers elhandlare. Figuren indelar elförsäljningens omsättning i 8 olika typers bolag baserat
på företagens ägarstruktur, om de är integrerade samt om de är balansansvariga mot SvK.
Storleken på bollen signifierar marknadsandelen. Bilden inkluderar alla elhandlare förutom
de tre största. De mindre bolagen utgör en liten andel av marknadens volym.
6
Svenska Kraftnät
10
Copyright © Gaia
Figur 5. Olika elhandlares integration, ägarstruktur samt deras andel av de totala intäkterna. Källa: UC, Ei, Mimer portalen, allaföretag.se, Företagens web sidor
Bilden demonstrerar att de icke integrerade elhandlarna endast utgör en ganska liten del av
marknaden (figur 5). I verkligheten står 20% av elhandelsbolagen för 90% av omsättningen
på elmarknaden (figur 6).
Elnäten kan indelas i stamnätet, som ägs av Svenska Kraftnät och regionnäten, som till största
delen ägs av Vattenfall, EoN och Ellevio, och lokalnät. Det finns 170 nätbolag. De största lokalnätägarna i Sverige är Vattenfall, Ellevio och EoN.
Figur 6. Fördelning av antal företag och omsättning i volymklasser. Källa: UC
Slutkunderna kan indelas i privatkunder (konsumenter), näringsidkare (små- och medelstora
företag och organisationer) samt högspänningskunder (industri och tillverkning). Se figur 7
11
Copyright © Gaia
för en indelning i olika slutkundsgrupper. Den tunga industrin som är kopplad till regionnätsnivån förbrukar ungefär 25-30 TWh per år (19-23%). Detta är av betydelse i granskningen av
risker i grossistmodellen i fall en del av de största kunderna är dispositiva (frågan behandlas i
kapitel 5).
Figur 7. Elanvändning enligt användningsområde. Källa: SCB
Marknadsomsättningen kan indelas i elhandel, nätkostnad och energiskatt enligt figur 8.
12
Copyright © Gaia
Figur 8. Uppskattning av marknadsvolymens indelning i elhandel, nätkostnad samt energiskatt samt förbrukad energi. Källa: Energimarkandsinspektionen, SCB, UC 7
3.2 Privatkunderna och deras bytesbenägenhet
Hushållens elpris
Hushållens kostnader för el består i princip av tre komponenter:
Ett elhandelspris för el, inklusive kostnader för elcertifikat, den del av elräkningen som
påverkas genom konkurrens.
En elnätsavgift, priset för nättjänst, det vill säga överföring av el.
Skatter och avgifter, det vill säga energiskatt, moms och avgifter till myndigheter.
I januari år 2015 utgjorde elskatt, moms och elcertifikat 44 % av konsumentpriset. Elnätsavgiften uppgick till knappt 25 % och elhandelspriset till 31 %. Stora svängningar i elhandelspriset medför att andelarna varierar.
Figuren baserar sig på en top down analys. Sammanställningen kan innehålla stora osäkerheter. Andelarna varierar från år till år bla. pga. ändrinar i marknadspriset på el och skatter.
7
13
Copyright © Gaia
Hushållens bytesbenägenhet
Det totala antalet privatkunder (hushållskunder) är 5,5 miljoner. Av dessa estimeras att 70 %
köper från en integrerad elhandlare och 30 % från fristående bolag. De 70 % som inte bytt
leverantör köper ännu i dag från den lokala leverantören. Ungefär 50 - 70 % av kunderna får
därmed en gemensam faktura. Enligt SCB:s statistik byter ca. 40 000 kunder leverantör varje
månad. Antalet kunder som väljer att omförhandla sina avtal med sin nuvarande leverantör
är årligen ca. en halv miljon. Under år 2014 fortsatte andelen kunder med tillsvidareavtal (anvisat avtal) att minska och uppgick i januari 2015 till 15,2 procent.8
Enligt SCB är ett lägre pris den huvudsakliga anledningen till varför hushåll byter elleverantör.
Det vanligaste svaret på varför hushållet inte bytt elleverantör är att hushållet är nöjd med
nuvarande elleverantör. SCB:s undersökning tar inte ställning till om det att man kan få två
fakturor i stället för en när man byter elleverantör inverkar på bytesbenägenhet eller intresse.
Däremot så har man undersökt att ungefär hälften av hushållen har gemensam faktura. Ungefär hälften av de hushåll som inte har gemensam faktura skulle gärna få gemensam faktura.9
4 Betalningsfrister i de olika modellerna
4.1 Processen för att komma fram till rekommendationer för faktureringsfrister
Ett syfte med studien är att komma fram till en rekommendation för faktureringsfrister som
skulle fungera på den svenska elmarknaden i en framtida samfaktureringsmodell. För att
komma fram till rekommendationerna valde man att först analysera två alternativa tidsfristalternativ. För att komma fram till de två faktureringsfristmodeller som analyseras i den här
rapporten, gjorde vi en utredning av nuvarande faktureringspraxis och betalningsbeteende
samt en genomgång av de regelverk som gäller fakturering på elmarknaden. Detta gjordes dels
genom desk studie, dels genom intervjuer med olika marknadsparter samt analys av data om
betalningsbeteendet inom olika kundkategorier från ett antal representativa elhandels- och
nätbolag. På basen av studien bearbetades ett antal alternativa faktureringstidsfristmodeller.
Dessa presenterades för projektets referensgrupp som sedan diskuterade och vidareutvecklade dem i en workshop den 26 maj 2016.
Två alternativa faktureringsfristalternativ presenteras i denna studie: den sk. Snabba modellen samt den sk. Kassaflödesneutrala modellen. Deras kassaflödesinverkan på elhandlare
8
9
Svensk Energi, Elåret 2014
SCB, Energi och transportstatistik, Omförhandling och byten av elavtal 2014, Energi 2015 :1
14
Copyright © Gaia
samt nätbolag analyseras. Analysen av faktureringstidsfrister innehåller ingen indelning enligt bolagstyp, en sådan indelning är relevant främst i kreditriskanalysen där ägarstrukturer
kan ha en betydande inverkan på motpartsrisker.
Analysen av de två faktureringsfristalternativen utmynnade i en rekommendation för faktureringstidsfrister i en framtida samfaktureringsmodell. Processen för framtagandet av rekommendationen beskrivs i figur 9.
Figur 9. Processen för att komma fram till tidsfristrekommendationen.
4.2 Nuvarande praxis
Faktureringsfrister
I tabell 1 presenteras en översikt av faktureringstidsfristerna i den nuvarande faktureringsprocessen. Den nuvarande processen har indelats i privatkunder samt företagskunder, eftersom dessa omfattas av något olika regler och industripraxis gällande faktureringsfrister.
Privatkunder har i normala fall alltid över 20 dagars betalningstid och måste betala tidigast
dag 28 efter leveransmånadens slut. Företagskunder har inte branschöverenskommelser
och lagstadgade begränsningar i samma utsträckning, och det finns därmed en större variation av betalningsfrister mellan olika företag. De olika långa betalningsfristerna som erbjuds
till företagskunder beror på olika faktorer. En kreditbedömning kan leda till att en elhandlare vill begränsa riskerna genom en effektivare fakturering och kortare faktureringsfrister.
15
Copyright © Gaia
Längre tidsfrister erbjudna till vissa kunder kan utgöra en konkurrensfördel för elhandlaren.
Tabell 1. Nuvarande ungefärliga tidsfrister i faktureringsprocessen. Källa: Gaia Consulting10
Transaktion
Dagar som
processen
tar
Dagar efter
månadsskiftet
(kumulativt)
Mätdata klart och kvalitetskontrollerat
3-8 dagar efter
månadsskiftet
3-8
Ett medeltal på kvalitetskontrollerat
faktureringsunderlag kan antas vara
ca. 6 dagar. Detta varierar bland
olika bolag.
NB eller EB skickar ut
fakturor - företag
1-2 dagar efter
att data är klart
4-10
Större företag faktureras oftast
snabbt.
NB eller EH skickar ut
fakturor - privat
2-12 dagar efter
att data är klart
6-20
Beror delvis på bolagets storlek.
Större bolag fakturerar ofta under
ett intervall dagar dels av faktureringstekniska skäl och dels för att
sprida kundkontakterna på flera dagar. NOTERA: Ca. 20-70 % av privatkunderna eller småföretag faktureras kvartalsvis eller varannan månad och andelen varierar stort mellan olika bolag.
Betalningsfrist för
slutkunden - företag
15-30 dagar efter att fakturan
skickats
20-35
Stor skillnad mellan olika bolag och
kunder. Kan i vissa fall (främst
större kunder) också bero på kundens kreditvärdighet. Kan i vissa fall
vara längre.
Betalningsfrist för
slutkunden - privat
15-20 efter fakturan skickad
20-40
Man följer i allmänhet ALMA. Normalt minst 20 dagars frist. Betalfristen beroende av tex. pensionsbetalningsdagen. Tidigast betalning dag
28.
Betalning av energiskatt (NB)
56 dagar efter
månadsskifte
56 dagar efter månadsskifte
Skatten betalas i dagens läge av elhandlaren men kommer eventuellt i
framtiden att betalas av nätbolaget
och kopplas till leveranstidpunkt i
stället för faktureringstidpunkt.
Stamnätsavgiften betalas till överliggande
nät
32-35 dagar efter leveransmånadens slut
Kommentar
Svenska Kraftnät fakturerar med
denna tidsfrist. Regionnäten tillämpar i de flesta fall 30 dagars betalningsfrist efter utställd faktura.
Baserar sig på desk study, intervjuer av olika aktörer samt datainsamling från ett antal nätbolag och
elhandlare.
10
16
Copyright © Gaia
Typiskt betalningsbeteende för privatkunder, mindre företagskunder samt högspänningskunder utreddes i studien genom datainsamling från ett antal representativa bolag, genom intervjuer av både nätbolag och elhandlare samt genom intervjuer av inkassobolag. I Tabell 2 nedan
presenteras resultaten.
Mellan 75% och 95% av slutkunderna betalar sin el- och nätfaktura på förfallodagen eller tidigare. Det finns en stor variation i dessa siffror mellan olika bolag.11 I den här rapporten har
man utgått från ett ganska konservativt estimat på att 75% av kunderna betalar senast på förfallodagen. Det förväntas också att minst 95% har betalat sina fordringar inom 1-5 dagar efter
fakturans förfallodag.
Man har också utgått från att företag och privatkunder har relativt liknande betalningsbeteende. I verkligheten finns det dock en viss skillnad i betalningsmönster och beteende mellan
privatkunder, mindre företag samt högspänningskunder. Tex. betalar mindre företag oftare
sina utestående fordringar försenat än medelstora eller stora bolag. I studien har man däremot
inte beaktat sådana skillnader, utan utgått från ungefärliga estimat och medeltal.
Informationen som presenterats i tabellen nedan har använts som bakgrundsmaterial i planeringen av förslagen till faktureringsfrister samt i evalueringen av slutkundsrelaterade risker
som presenteras i kapitel 5.
Det finns en osäkerhet förknippad med dessa siffror. Skillnaderna mellan olika bolag kan bero på olika
sätt att definiera eller följa upp betalning på förfallodag, variationer i faktureringseffektivitet och inkasso samt olika typers kundportföljer.
11
17
Copyright © Gaia
Tabell 2. Estimat på typiskt betalningsbeteende för elfaktura bland privatkunder samt företag. Källa: Gaia Consulting12
Transaktion
Kommentar
Typisk försening
1-5 dagar
Betalning på förfallodag eller före
75 %
Betalning inom 1-5 dagar efter fakturans förfallodag
95 %
Utestående 30 dagar
0,5-1 %
Utestående 90 dagar
0,2 %
Andel icke betalda som
avskrivs
0,2 %
Normalt under 0,2 %
Andel till inkasso
2%
Varierar mellan bolag och segment.
Max. dagar utestående
före avstängning sker
4-6 mån
Den mest effektiva processen för avstängning av en privatkund
tar något över 50 dagar.13 För företag kan avstängning ibland ske
betydligt snabbare.
Avskrivning
180 / 320
dagar
Också längre tider kan förekomma.
Förseningar på några dagar (1-5) är vanliga. Varierar stort mellan företag. Mindre företag är mer försenade än privatkunder.
Relativt stor osäkerhet förknippad med siffran.
Planerade ändringar i energiskattehanteringen
Energiskatten för el betalas i dag av elhandlaren. Skatteintäkterna från energiskatten på el
uppgick år 2015 till ca 20,4 miljarder kronor. Skattebetalningen baserar sig i dagens läge på
faktureringsdatum.14 Detta betyder att energiskatten behöver betalas först efter utställd faktura i fall tex. kvartalsfakturering av slutkund används. Energiskatterna betalas i nuläget till
Skatteverket av elhandlaren på den 56:e dagen efter faktureringstidpunkten.
Det finns planer på att ändra regelverket som gäller betalning av energiskatt till Skatteverket.
Regeringens förslag är att energiskatten i framtiden (från år 2018) skall betalas till Skatteverket av nätbolaget.15 En ytterligare fundamental ändring av beskattningsprinciperna som är
Baserar sig på desk study, intervjuer samt datainsamling från ett antal elbolag där i enstaka fall även
något lägre siffror förekommit i vissa segment.
13 Vissa osäkerheter förknippas med siffran. Antas att man följer processen som beskrivits i Alma. Något
över 50 dagar efter kravhantering börjat är snabbaste processen som nämnts i intervjuerna gällande
privatkunder. Mycket beror på hur processen sköts och speciellt på hur delgivingen fungerar. Längden
av processen och om man överhuvudtaget påbörjat den beror också på storleken av den utestående
fordringen.
14 Skatten betalas alltid den 26:e dagen den månad den skall betalas in.
15 Lagrådsremiss, Vissa frågor på elskatteområdet, Finansdepartementet, 9 juni 2016
12
18
Copyright © Gaia
planerad är att skatten i framtiden kommer att kopplas till leveranstidpunkten i stället för
fakturadatum som i dag. Detta har använts som en förutsättning i den här utredningen.
Följande två aspekter som gäller ändringar i skattebetalningslagstiftningen har bäring på tidsfristerna i olika led av faktureringsprocessen:
om energiskatten på elleveransen måste betalas in till Skatteverket månadsvis av nätbolaget och om man övergår till en grossistmodell eller ombudsmodell, måste elhandlaren betala energiskatterna till nätbolaget månadsvis oberoende av vilken betalningscykel (varje eller varannan månad eller kvartalsvis) elhandelsbolaget väljer att fakturera sina slutkunder.
det att elhandlaren måste betala skatten till elnätbolaget månadsvis kommer att leda
till att fakturering av slutkunden i allt större utsträckning kommer att tvingas övergå
till månadsfakturering. Detta kommer att hända oberoende av vilken modell (ombuds
eller grossistmodell) som väljs.
Momsbetalningsfristen varierar i dag enligt bolagets storlek. Momsen betalas in månaden efter att fakturering skett.
4.3 Analys av faktureringstidsfrister
Grundantaganden som gjorts vid planering av tidsfrister
Vissa grundantaganden har gjorts när faktureringstidsfrister har planerats. Dessa baserar sig
på information och inspel från Energimarknadsinspektionen, hubb-projekt, förslaget på framtida skattehantering, rådande praxis på elmarknaden, feedback från referensgruppen samt elhandels- och nätbolagens erfarenheter gällande de nuvarande kundernas betalningsbeteende.
Det antas att:
19
Nätbolaget fakturerar elhandlaren en gång i månaden.
Nätbolaget i framtiden ansvarar för inbetalning av energiskatten på el i stället för elhandlaren.
Modellen beaktar eventuella tekniska begränsningar dels inom mätvärdes- och datainsamling (hubben) och faktureringssystem.
Den framtida centrala hubben antas leverera kvalitetskontrollerade faktureringsunderlag (data som möjliggör prissättning samt fakturering av både elhandlaren samt av
slutkunderna) senast den 5:e vardagen efter leveransmånadens slut. Data som faktureringen baserar sig på levereras samtidigt till både nätbolaget och elhandlaren.
Samma faktureringstidsfrister fungerarar både i ombudsmodellen och i grossistmodellen.
Copyright © Gaia
Elhandlaren kommer fortsättningsvis att kunna fakturera sina slutkunder med sådana
frister samt med sådan faktureringscykel som de bedömer lämplig dels för att kunna
erbjuda god servicenivå, dels för att minimera sina slutkundsrisker och möjliggöra en
optimering av faktureringskostnader. I analysen har Gaia dock antagit att den största
delen av kunderna månadsfaktureras.
Konsumenterna kommer att faktureras tidigast den 28:e dagen i månaden så som i dag.
Detta har förutsatts av studiens referensgrupp och är i linje med dagens praxis.
Modellen beaktar skattebetalningsdatum och det att nätbolaget i framtiden förväntas
betala energiskatten för el.
Utvärderingskriterier
Vid analys och val av faktureringstidsfrister som skulle fungera på den svenska elmarknaden
har vi använt följande utvärderingskriterier:
1. Faktureringsfristerna får inte orsaka onödiga kassa- eller likviditetsproblem eller onödig ackumulering av likvida medel för elhandlare eller nätbolag.
2. Den faktureringsfristmodell som föreslås förväntas medverka till att begränsa kreditriskerna mellan elhandlare och nätbolag genom att minska på de utestående fordringarna. Faktureringsfristerna är ett sätt att påverka kreditriskerna.
3. Modellen skall möjliggöra framtida utveckling av nya tjänster (t.ex. energieffektiviseringstjänster, efterfrågeflexibilitet, mikroproduktion).
4. Modellen skall inte orsaka betalningsproblem eller försämrad service för konsumenter
eller andra kunder.
5. Även bolag med ett stort antal kunder bör kunna fakturera sina kunder utan större
problem.
6. Modellen får inte ha negativ inverkan på konkurrensen på marknaden.
Analys av två alternativa faktureringsfrister
I tabell 3 beskrivs två alternativa faktureringsfristmodeller (den sk. Snabb modell (20 dagar)
och den sk. Kassaflödesneutrala modellen (35 dagar)). I studien analyseras och demonstreras
deras inverkan på elhandlare och nätbolag. Dessa två alternativ har valts för att demonstrera
inverkan av kort- och längre betalningsfrist på aktörerna. På basen av analysresultaten har
man kommit fram till en rekommendation som presenteras i kapitel 4.4.
I den Snabba modellen har vissa slutkunder, främst företag, något kortare betalningstidsfrister och elhandlaren förväntas betala sina utestående fordringar till elnätsbolaget redan den
20:e dagen efter leveransmånadens slut. En orsak varför man valt att analysera en relativt kort
betalningstidsfrist är att man vill demonstrera inverkan av en modell där man minimerar de
20
Copyright © Gaia
utestående fordringarna till nätbolaget och därmed samtidigt riskerna i grossistmodellen. I
den Kassaflödesneutrala modellen har slutkunderna något längre betalningsfrister och man
räknar med fler dagar för utskick av fakturor, bland annat för att beakta batch-hantering16 av
privatkundernas fakturering. I modellen utgår man från att elhandlaren betalar sina utestående fordringar till nätbolaget den 35:e dagen efter leveransmånadens slut. Tidsfristen har
valts för att kunna analysera en modell där man speciellt beaktat att elhandlaren ska hinna få
in sina fordringar från slutkunderna före betalning till elnätbolaget sker.
Mindre kunder i större bolag faktureras ofta i batchar under flera dagar pga. tekniska och andra begränsningar.
16
21
Copyright © Gaia
Tabell 3. Alternativa förslag på faktureringsfrister som analyserats.
A. Snabb modell, (dagar
efter MS )17
B. Kassaflödesneutral
modell (dagar efter MS)
Mätdata till HUB
(klart och kvalitetskontrollerat)
5
5
Nuvarande tid som krävs för att få in data efter leveransmånadsskifte (MS) är normalt 4-6
dagar. Det framtida kravet antas vara 5 vardagar.
HUB skickar faktureringsunderlag till EH
5
5
Det antas att utskick till EH och NB kan ske
samma dag som data är klart (se ovan). Ytterligare tidskrävande bearbetning behövs inte.
NB fakturerar EH så fort data har fåtts in.
Tid för EH att kunna
skicka ut fakturorna
(företag)
5-6
5-6
Företagen, (speciellt de större) faktureras normalt 1-2 dagar efter att data är tillgängligt.
EH skickar ut fakturorna (privat)
5-6
5-10
Speciellt större bolag skickar ut fakturor i
flera batchar pga. tekniska skäl och kundserviceskäl. I modell A utgås från att kunderna
får fakturan så snabbt som möjligt. I modell B
faktureras kunderna under ett tidsspann på
ca. 7 dagar.
Betalning till EH- slutkund företag
20
30
I dag används ofta 20-30 dagars betalningsfrist men också längre tider förekommer för
företag. Vissa kunder kan också ha kortare
frister. Den Snabba modellen A. utgår från två
veckors betalningstid för kunder. Det antas
att över 90% betalar på förfallodag eller inom
5 dagar efter fakturans förfallodatum.
Betalning till EH -slutkund privat
28
28
I båda modellerna betalar slutkunden tidigast
den 28:e dagen såsom i dag. Det antas att de
flesta bolag övergått till månadsfakturering.
Betalning av energiskatt (NB)
56
56
Energiskatten betalas till skatteverket den
56:e dagen efter leveransmånadens slut. Skatten betalas senast den 26:e dagen varje månad. Skattebetalningen är kopplad till leveransen av el. Detta betyder att man övergått
till måndsbetalning av skatten.
Betalning av skatt och
nätavgifter från EH till
NB
20
35
Fakturering sker en gång i månaden i analysen. EH betalar NB en klumpsumma en
gång i månaden.
TRANSAKTION
17
Kommentar
Leveransmånadsskifte = MS
22
Copyright © Gaia
Analys av den Snabba tidsfristmodellen (20 dagar)
I figur 10 illustreras tidsfristerna i den Snabba modellen där elhandlaren betalar elskatten
samt nätbelopp till nätbolaget den 20:e dagen. Figur 11 presenterar en analys av kassaflöde
och kassabalans i modellen.
Figur 10. Den snabba modellen.
Följande antaganden har gjorts i analysen som beskrivs i figur 11:
23
Av den månatliga totalfaktureringen är 50 % elhandel, 28 % nätbelopp och 22 % skatt.
Elhandlarens ingående kassa antas vara 30 % alternativt 50 % av månatlig fakturering.
Inköp av el sker från elmarknadsplatsen Nord Pool Spot med jämn daglig betalning.
Marginal 3 %, m.a.o. kostnad för el utgör 97 % av faktureringen.
95 % av slutkunderna har betalt senast dag 33.
Betalning av nätbelopp och elskatt till nätbolag sker dag 20 efter leveransmånadens
slut.
Copyright © Gaia
Figur 11. Modellbeskrivning av kassaflöde och kassabalans för ett elhandelsbolag med antagandet att elhandlaren betalar nätbolaget dag 20 efter leveransmånadens slut.18
Figur 11 demonstrerar kassaflöde och kassabalansen samt betalningstransaktionerna mellan
slutkunder, elhandlare och nätbolag vid två olika storlekar på elhandlarens ingående kassa.
De gula kolumnerna demonstrerar betalningar. Dag 28 betalar slutkunderna 75%, dag 33 ytterligare 20 % och de resterande betalningarna kommer in dag 60. Nätbeloppet samt skatten
betalas dag 20 av elhandlaren till nätbolaget. Den solida blåa linjen demonstrerar hur elhandlarens kassabalans utvecklas som funktion av betalningarna vid en ingående kassa på 30%.
Den streckade blåa linjen demonstrerar hur elhandlarens kassabalans utvecklas som funktion
av betalningarna vid en ingående kassa på 50%. Andra betalningar än elskatt, elenergi samt
nätbelopp beaktas inte i den förenklade modellen.
Figur 11 beskriver grovt hur kassatransaktionerna påverkar EH:s kassabalans vid betalning till NB på
dag 20 efter leveransmånadens slut. Total volymen är uppdelad i elhandel, nätbelopp och elskatt. Ingående kassa (50% alt 30% av faktureringsvolymen) har valts för att testa kassabalansens känslighet i
förhållandet till val av tidsfrist. I praktiken har olika elhandlares kassa i förhållandet till faktureringsvolym en betydande spridning. I figuren har som utgående kassatransaktioner enbart inköp av el och
betalning av nätkostnad beaktats. Moms har inte beaktats eftersom alla komponenter belastas med
moms och figuren beskriver den procentuella fördelningen av posterna.
18
24
Copyright © Gaia
Slutsatser:
Eftersom EH ska betala NB innan kundernas betalningar kommer in kan EH få likviditetsproblem ifall ingångskassan är för låg.
Betalning dag 20 är en för krävande modell och kräver en god likviditet av EH. Om
elskatten samt nätavgiften betalas till nätbolaget innan kunderna betalat till elhandlaren måste elhandlaren ha en större kassakredit eller större ingående kassa.
Analys av den kassaflödesneutrala tidsfristmodellen (35 dagar)
I figur 12 illustreras tidsfristerna i den kassaflödesneutrala modellen.
Figur 12. Den kassaflödesneutrala modellen.
Följande antaganden har gjorts i analysen som presenteras i figur 13 (i övrigt gäller samma
antaganden som i den Snabba modellen):
25
95 % av slutkunderna har betalt senast dag 33 efter leveransmånadens slut.
Betalning av nätbelopp och elskatt till nätbolag sker dag 35 efter leveransmånadens
slut.
Copyright © Gaia
Figur 13. Modellbeskrivning av kassaflöde och kassabalans för ett elhandelsbolag med antagandet att elhandlaren betalar nätbolaget senast dag 35.19
Figur 13 demonstrerar kassaflöde och kassabalansen samt betalningstransaktionerna mellan
slutkunder, elhandlare och nätbolag vid två olika storlekar på elhandlarens ingående kassa.
De gula kolumnerna demonstrerar betalningar. Dag 28 betalar slutkunderna 75%, dag 33 ytterligare 20 % och de resterande betalningarna kommer in dag 60. Nätbeloppet samt skatten
betalas dag 35 av elhandlaren till nätbolaget. Den solida blåa linjen demonstrerar hur elhandlarens kassabalans utvecklas som funktion av betalningarna vid en ingående kassa på 30%.
Den streckade blåa linjen demonstrerar hur elhandlarens kassabalans utvecklas som funktion
av betalningarna vid en ingående kassa på 50%. Andra betalningar än elskatt, elenergi samt
nätbelopp beaktas inte i den förenklade modellen.
Figur 13 beskriver grovt hur kassatransaktionerna påverkar EH:s kassabalans vid betalning till NB på
dag 35 efter leveransmånadens slut. Totala volymen är uppdelad i elhandel, nätbelopp och elskatt. Ingående kassa (50% alt 30% av faktureringsvolymen) har valts för att testa kassabalansens känslighet i
förhållandet till val av tidsfrist. I praktiken har de olika elhandlarnas kassor i förhållandet till faktureringsvolym en betydande spridning. I figuren har som utgående kassatransaktioner enbart beaktats inköp av el och betalning av nätkostnad. Moms har inte beaktats eftersom alla komponenter belastas med
moms och figuren beskriver den procentuella fördelningen av posterna.
19
26
Copyright © Gaia
Slutsatser:
Beroende på storleken på elhandlarens ingående kassa kan likviditetsproblem uppstå
innan kundernas betalningar kommit in. Modellen lämnar inte stora tidsmässiga marginaler och förutsätter därmed en effektiv fakturering.
Inköp av el med lång betalningsfrist (> 28 dagar från månadsskiftet) skulle underlätta
kassabalansen.
På grund av låga marginaler är en effektiv fakturering och indrivning av kundfordringarna ytterst viktigt.
Analys av den Snabba modellens och den Kassaflödesneutrala modellens inverkan på nätbolaget
I figurerna 14a och 14b analyseras vilken inverkan den Snabba- och den Kassaflödesneutrala
modellen skulle ha på nätbolagens kassaflöden. I modellen har man tagit i beaktande den månatliga betalningen av skatten till Skatteverket som antas ske på den 56:e dagen efter leveransmånadens slut. Nätbolaget har också andra utgifter. I normala fall betalar ett lokalnät sina
avgifter till överliggande nät mellan dag 32-35 efter leveransmånadens slut. Avgifterna till
överliggande nät och andra el relaterade externa utgifter utgör grovt sett ca. 28 % av nätbolagets omsättning.
Följande antaganden har gjorts i analysen som presenterats i figur 14a och 14b:
27
Av den månatliga totalfaktureringen är 56% nätbelopp och 44 % skatt.
I modellanalysen har ingående kassa valts till 30 alternativt 50 % av månatlig fakturering.
EH betalning av nätbelopp och elskatt till nätbolag sker dag 20 alt 35 efter leveransmånadens slut.
NB betalar elskatten dag 56 efter leveransmånadens slut.
NB betalar sina externa kostnader dag 32 - 35, kassatransaktioner från övriga löpande
kostnader fördelas jämt under leverandmånaden. Investeringar har inte beaktats.
Copyright © Gaia
Figur 14a. Modellbeskrivning av kassaflöde och kassabalans för ett nätbolag. Elhandlaren
betalar nätbelopp och elskatt dag 20.20
Figur 14a demonstrerar kassaflöde och kassabalans för ett nätbolag vid två olika storlekar på
nätbolagets ingående kassa då elhandlaren betalar nätbolaget nätbeloppet och elskatten dag
20. Bilden illustrerar även betalningstransaktionerna mellan elhandlare och nätbolag samt
nätbolagets betalningar till överliggande nät och Skatteverket.
Kolumnerna indikerar nätbolagets intäkter och betalningar då elhandlaren betalar dag 20.
Nätbolaget betalar i båda alternativen utgifterna för överliggande nät kring dag 32 och betalning till Skatteverket görs dag 56. Andra betalningar än elskatt, personalkostnader samt nätbelopp beaktas inte i den här förenklade modellen.
Den solida linjen demonstrerar hur nätbolagets kassabalans utvecklas som funktion av betalningarna vid en ingående kassa på 30%. Den streckade linjen demonstrerar hur nätbolagets
kassabalans utvecklas som funktion av betalningarna vid en ingående kassa på 50%.
Figur 14a beskriver grovt hur kassatransaktionerna påverkar Nätbolagets kassabalans då EH betalar
nätkostnaden på dag 20 efter leveransmånadens slut. Totala volymen är uppdelad i nätbelopp och
elskatt. Ingående kassa (50% alt 30% av faktureringsvolymen) har valts för att testa kassabalansens
känslighet i förhållandet till val av tidsfrist. I praktiken har de olika nätbolagens kassor i förhållandet
till faktureringsvolym en betydande spridning. Figuren har som utgående kassatransaktioner enbart
överliggande nätkostnader och betalning av löpande operativa kostnader, t.ex. kassatransaktioner härrörande till investeringar och kapitalkostnader har inte beaktats. Moms har inte beaktats eftersom alla
komponenter belastas med moms och figuren beskriver den procentuella fördelningen av posterna.
20
28
Copyright © Gaia
Figur 14b. Modellbeskrivning av kassaflöde och kassabalans för ett nätbolag. Elhandlaren
betalar nätbelopp och elskatt dag 35.21
Kolumnerna indikerar nätbolagets intäkter och betalningar då elhandlaren betalar dag 35.
Andra betalningar än elskatt, personalkostnader samt nätbelopp beaktas inte i den här förenklade modellen. Nätbolaget betalar i båda alternativen utgifterna för överliggande nät kring
dag 32 och betalning till Skatteverket görs dag 56.
Den solida linjen demonstrerar hur nätbolagets kassabalans utvecklas som funktion av betalningarna vid en ingående kassa på 30%. Den streckade linjen demonstrerar hur nätbolagets
kassabalans utvecklas som funktion av betalningarna vid en ingående kassa på 50%.
Figur 14b beskriver grovt hur kassatransaktionerna påverkar Nätbolagets kassabalans då EH betalar
nätkostnaden på dag 35 efter leveransmånadens slut. Total volymen är uppdelad i nätbelopp och elskatt.
Ingående kassa (50% alt 30% av faktureringsvolymen) har valts för att testa kassabalansens känslighet
i förhållandet till val av tidsfrist. I praktiken har de olika nätbolagens kassor i förhållandet till faktureringsvolym en betydande spridning. I figuren har som utgående kassatransaktioner beaktats överliggande nätkostnader och betalning av löpande operativa kostnader, t.ex. kassatransaktioner härrörande
till investeringar och kapitalkostnader har inte beaktats. Moms har inte beaktats eftersom alla komponenter belastas med moms och figuren beskriver den procentuella fördelningen av posterna.
21
29
Copyright © Gaia
Slutsatser:
NB kan behålla en positiv kassabalans ifall ingående kassan hålls tillräckligt hög.
I alternativet där EH betalar nätkostnad och skatt dag 35 kan kassabalansen vara kritisk om NB ska betala sina leverantörsskulder innan EHs betalning kommit in.
Då skatten förfaller dag 56 får NB i princip en ränteintäkt för alt 36 eller 19 dagar på
skattebeloppet
Efter att alla till leverandsmånaden hörande transaktioner är gjorda har NBs utgående
kassaposition förbättrats med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan NBs fakturerade nätkostnad och utgifter.
Nätbolaget bär inga risker för slutkundens betalningsförmåga i en grossistmodell.
4.3.4 Faktureringsmodell och val av betalningsfrist – inverkan på
elhandlarens nyckeltal
För att belysa hur ändringarna i faktureringsmodellerna inverkar på aktörernas finansiella
position kan man med hjälp av nyckeltal beskriva eventuella ändringar. Ändringar i faktureringen och betalningsfristerna påverkar ett företags kassaflöde och kan ha en inverkan på
eventuella behov för kortfristig finansiering. Typiska för ändamålet passande nyckeltal är:
Omloppstid för kundfordringar
Kassalikviditet
Soliditet
Nedan diskuteras faktureringsmodellernas påverkan på dessa nyckeltal22.
Nyckeltalen baserar sig på bokslutsinformation och beskriver situationen för en viss dag m.a.o. vid
slutet av verksamhetsåret (normalt kalenderåret). Nyckeltalen är en något förenklad beskrivning av bolagets position, t.ex. kan kassalikviditeten variera mycket under året och nyckeltalet fångar inte upp i
vilken grad bolaget aktivt utnyttjar sina låne- och checklimiter. Vid tolkningar av nyckeltal bör också
koncerntillhörighet beaktas och då är det skäl att samtidigt analysera koncernbokslutets nyckeltal parallellt med dotterbolagens nyckeltal. Det är också skäl att analysera flera olika nyckeltal samtidigt, t.ex.
parallellt med soliditeten är det skäl att studera lönsamheten, förändringar (tillväxten) i omsättningen
och likviditeten.
22
30
Copyright © Gaia
Kundfordringarnas omloppstid i dagar
Nyckeltalet visar hur länge försäljnings-intäkterna är fordringar innan de flyter in i företagets
kassa.
Nyckeltalet kalkyleras enligt formeln:
𝐾𝑢𝑛𝑑𝑓𝑜𝑟𝑑𝑟𝑖𝑛𝑔𝑎𝑟 𝑥 365
𝑂𝑚𝑠ä𝑡𝑡𝑛𝑖𝑛𝑔 𝑓ö𝑟 12 𝑚å𝑛𝑎𝑑𝑒𝑟
Omloppstiden för kundfordringarna
Ett typiskt nyckeltal som mäter faktureringens effektivit är omloppstiden på kundfordringar
mätt i dagar. Detta nyckeltal beskriver hur många dagar kundfordringar i medeltal är obetalda
innan kunden betalar sina räkningar. En kortare omloppstid är till fördel för företagets
kassaflöde.
För elhandelsbranschen finns det information om nyckeltal som baserar sig på publicerade
bokslut och belyser situationen på en viss tidpunkt (normalt kalenderårets slut).
Kundfordringarnas omloppstid varierar kraftigt för de olika elhandlarna och omloppstiden
kan också variera betydligt under verksamhetsåret. Medelvärdet på omslopptiden för ett urval
av elhandlare med en omsättning över 300 milj. kronor var för år 2014 51 dagar och medianen
40 dagar (se närmare figur 15).
Faktureringsmodellernas inverkan på omloppstiden
Ändringar i faktureringsvolymen, faktureringsfrekvensen och betalningsfristerna påverkar
förstås nyckeltalet. Ifall elhandlaren i grossistmodellen bibehåller den nuvarande
betalningsfristen, även om faktureringsvolymen ökar, så kommer omloppstiden att bibehållas
eftersom både kundfordringarna och omsättningen ökar i samma takt. Troligen kommer en
del av elhandlarna systematiskt att övergå till månadsfakturering för att hålla uppsikt över
kundfordringarna och för att kunna klara av sina åtaganden gentemot nätbolagen. Detta kan
ha en positiv inverkan på omloppstiden som i detta fall betyder att utestående fordringar
skulle flyta in i kassan snabbare.
31
Copyright © Gaia
Figur 15. Beskrivning av kundfordringarnas omloppstid för ett urval av elhandelsbolag
(handel med elektricitet 35140) med en omsättning över 300 miljoner kronor. Källa: Bolagens årsredovisning, UC Affärsfakta
Soliditet vs kassalikviditet som mått på betalningsförmåga
Ett företags långsiktiga betalningsförmåga kan beskrivas med nyckeltalet soliditet och företagets kortsiktiga betalningsförmåga med kassalikviditet.
Nyckeltalet soliditet visar hur stor andel av ett företags tillgångar är finansierat med ägarens
eget kapital. Ju större andel eget kapital desto högre och bättre soliditet. God soliditet innebär
mindre finansiell risk för fordringsägare och därmed troligen en bättre förmåga att klara av
åligganden på längre sikt. God soliditet kan t.ex. bero på att företaget gjort vinst som investerats tillbaka i företagets verksamhet. Samtidigt behöver en lägre/sämre soliditet inte nödvändigt betyda en överstor finansiell risk, utan kan t.ex. indikera att företaget har utnyttjat främmande kapital till lönsamma investeringar. God soliditet är inte alltid nödvändigtvis bra för
företaget, det kan i vissa fall vara en indikation på att företaget inte har investerat i utvecklingen av sin verksamhet eftersom andelen främmande kapital är låg. Under en tillväxtfas kan
låg soliditet var godtagbart, men på lång sikt och på en mogen marknad är låg soliditet troligen
ett tecken på dålig lönsamhet.
Nyckeltalet soliditet meddelas ofta i procent (%). Det beräknas genom att jämföra det egna
kapitalet i balansräkningen med balansomslutningen m.a.o. visar det hur mycket eget kapital
företaget har i förhållande till totalkapitalet. Nyckeltalet är oberoende av vilken bransch det är
32
Copyright © Gaia
frågan om, och dess tolkning påverkas av hur kuranta egendomsposterna i balansräkningen
är.
Soliditet i % beräknas enligt formeln:
(𝐸𝑔𝑒𝑡 𝑘𝑎𝑝𝑖𝑡𝑎𝑙 + 𝑟𝑒𝑠𝑒𝑟𝑣𝑒𝑟)𝑥100
𝐵𝑎𝑙𝑎𝑛𝑠𝑜𝑚𝑠𝑙𝑢𝑡𝑛𝑖𝑛𝑔 − 𝑒𝑟ℎå𝑙𝑙𝑛𝑎 𝑓ö𝑟𝑠𝑘𝑜𝑡𝑡
Kassalikviditet är nyckeltal för likviditet. Nyckeltalen mäter företagets möjlighet att klara av
kortfristiga skulder med finansieringstillgångar och omsättningstillgångar. Med hjälp av nyckeltalet kan man följa hur företagets finansiella ställning utvecklas årligen. En högre kassalikvidet indikerar att företaget kan klara av sina kortfristiga åligganden som t.ex. leverantörsskulder. Vid tolkning av nyckeltalet skall man dock beakta hur kuranta och likvida finansieringstillgångarna är, detta kan förstås var svårt för en utomstående utan djupare insikt i företagets verksamhet.
Kassalikviditet beräknas enligt formeln:
𝑂𝑚𝑠ä𝑡𝑡𝑛𝑖𝑛𝑔𝑠𝑡𝑖𝑙𝑙𝑔å𝑛𝑔𝑎𝑟 − 𝑣𝑎𝑟𝑢𝑙𝑎𝑔𝑒𝑟
𝑥 100
𝐾𝑜𝑟𝑡𝑓𝑟𝑖𝑠𝑡𝑖𝑔𝑎𝑠𝑘𝑢𝑙𝑑𝑒𝑟
För både soliditet och kassalikviditet finns det riktvärden för nyckeltalen. För att soliditeten
kan bedömas som god skall soliditetsprocenten överstiga 40 %. Ifall den är under 20 % tolkas
den som svag och otillräcklig ur en risksynvinkel. Kassalikviditeten skall åtminstone vara
större än 100% och en kassalikviditet på 200% anses vara god.
I bilderna (figur 16a, 16b och 16c) nedan presenteras en jämförelse mellan soliditet/kassalikviditet, kassalikviditet/rörelseintäkt och soliditet/rörelseintäkt för bolag inom elhandelsbranschen23 med en volym som överstiger 1 miljon kronor. Enligt tillgänglig information överskrider majoriteten av bolagen de riktvärden som ställs på nyckeltalen. Det bör dock noteras
att vissa bolag har en soliditet som är mindre än 20 % och en kassalikviditet som är under
100%, men informationen möjliggör inte en närmare analys av orsakerna. I vissa fall kan det
vara en fråga om dotterbolag till koncerner där kapitalet och kassan optimeras till koncernnivå.
23
De tre största aktörerna (Vattenfall, E.On och Fortum) är inte inkluderade.
33
Copyright © Gaia
Figur 16a. Beskrivning av förhållandet mellan soliditet och kassalikviditet för elhandelsbolagen. Källa: UC Affärsfakta Branschrapport B506 Energibolag, 2016:1.
Figur 16b. Beskrivning av elhandelsbolagens kassalikviditet och bolagets volym (rörelseintäkt). Källa: UC Affärsfakta Branschrapport B506 Energibolag.
34
Copyright © Gaia
Figur 16c. Beskrivning av elhandelsbolagens soliditet och bolagets volym (rörelseintäkt).
Källa: UC Affärsfakta Branschrapport B506 Energibolag.
Faktureringsmodellernas inverkan på nyckeltalen
I grossistmodellen kommer elhandlarens kundfordringar att öka med ett belopp som motsvarar nätkostnaderna. Samtidigt kommer dock elhandlarens leverantörsskulder (skuld till nätbolaget) också att öka med samma belopp. Beroende på hur elhandlaren kommer att förhålla
sig till faktureringsfrekvensen och därmed storleken på kundfordringarna, kommer den kortfristiga betalningsförmågan att påverkas. Allmänt taget kan det antas att de nya faktureringsmodellerna och ändringarna i skatteansvar kommer att sporra aktörerna att minska kundfordringarna och troligt är att kassalikviditeten hålls på samma nivå eller kanske rent av förbättras.
I ombudsmodellen kan man bedöma att inverkan är neutral eftersom faktureringsvolymerna
inte kommer att öka. För nätbolaget kan skatteansvaret ha en inverkan ifall balansen mellan
leverantörsskulder och kundfordringar rubbas avsevärt.
Faktureringsmodellernas påverkan på soliditeten sker främst via ändringar i aktörernas lönsamhet. De nya modellerna kommer visserligen att kräva en del investeringar som kortsiktigt
kan påverka soliditeten ifall de finansieras med främmande kapital. Detta kan för de mindre
aktörerna ha en betydelse ifall ägaren inte har möjlighet att delta med eget kapital i investeringen. För aktörer som hör till en större koncern torde detta inte vara ett problem.
35
Copyright © Gaia
4.4 Rekommenderade tidsfrister
En framtida samfaktureringsmodell kommer att kräva att faktureringsfristen mellan elhandlaren och nätbolaget regleras för att säkra att nätbolaget får sina betalningar i tid och att skattebetalning är möjlig inom givna tidsramar samt för att begränsa motpartsriskerna mellan
elhandlaren och nätbolaget. Det är möjligt att en branschöverenskommelse kunde vara tillräcklig som lösning.
I figur 17 beskrivs de rekommenderade tidsfristerna som analysen kommit fram till. Den
grundläggande rekommendationen i faktureringsfristmodellen är att betalning mellan elhandlare och nätbolag sker dag 35 efter leveransmånaden är slut.
I modellen har man gjort vissa antaganden som beskrivits nedan. De baserar sig på det man
vet om kundernas betalningsbeteende, nuvarande faktureringssystem och praxis, branschöverenskommelser som gäller fakturering, antaganden om ändringar i framtida skattehantering, hur man antar att fakturaunderlagsdata kommer att hanteras av hubben och den kassaflödesanalys som gjordes i kapitel 4.3. Vissa antaganden innehåller osäkerhetsmoment som
man säkerligen kommer att få mer klarhet i när en detaljerad planering görs efter eventuellt
beslut gällande samfakturering.
Antaganden:
HUBen levererar faktureringsunderlag till elhandlare (EH) och nätbolag (NB) den 5:e
vardagen efter leveransmånadsskiftet (MS).
EH betalar NB en gång i månaden, den 35:e dagen efter leveransmånadens slut.
Elhandlaren får välja sina faktureringsfrister gentemot kunden. Antagandet är att månadsfakturering kommer att bli den framtida normen för de flesta men inte alla kunder.
Privatkundernas fakturor förfaller tidigast den 28:e dagen, som i nuläget. Dag 33 förväntas de flesta betalningar (95 %) vara inne.
Energiskatten för el betalas i framtiden till Skatteverket av nätbolaget24* dag 56 efter
leveransmånadens slut. Skatten betalas alltid den 26:e varje månad.
24
I dag betalas energiskatten för el av elhandelsbolaget men det finns planer på att ändra
detta fast inget beslut ännu tagits. I analysen antas att nätbolaget betalar skatten.
36
Copyright © Gaia
Figur 17. Rekommenderade tidsfrister i samfakturering.
Slutsatser:
Modellens tidsfrister kan förväntas fungera tillräckligt bra för både kunder, elhandlare och
nätbolag. Betalning till nätbolaget den 35:e dagen lämnar tillräckligt med tid till elhandlaren
för att få in sina utestående fordringar i fall 95% av kunderna förväntas betala senast dag 33
efter leveransmånadens slut. Ifall man jämför modellen med en modell där betalning mellan
elhandlare och nätbolag skulle ske tidigare, tex. dag 28 efter leveransmånadens slut, kan man
konstatera att modellen fungerar bättre pga. elhandlaren hinner få in sina utestående fordringar i tid och inte är tvungen att ha en så stor ingående kassa. (se bilaga 1 där ett exempel
presenteras på kassaflödesanalys på en modell där betalningen till nätbolaget skulle ske dag
28).
Beroende på den ingående kassans storlek kan likviditetsproblem uppstå innan kundernas
betalningar kommit in. Inköp av el med lång betalningsfrist (> 28 dagar från månadsskiftet)
skulle underlätta kassabalansen för elhandlaren. På grund av låga marginaler är en effektiv
indrivning av kundfordringarna ytterst viktigt. Tidsfristerna kommer i praktiken att kräva att
en större del av fordringarna faktureras månatligen från slutkunden än vad som är läget i dag.
Möjligheten och friheten att fakturera de mindre kunderna med lägre frekvens kommer dock
fortsatt att finnas i modellen om detta bedöms som ändamålsenligt (gäller grossistmodellen).
I ombudsmodellen finns dock begränsningar, eftersom faktureringsfristerna måste koordineras med nätbolaget i fall elhandlaren vill avvika från månadsfakturering av slutkund eftersom
nätbolagets utestående fordringar sätts på ett motpartskonto och nätbolaget är fordringsägare.
En övergång till månadsfakturering av fler kunder kommer att påverka speciellt privatkunder
samt mindre företagskunder genom att den stora andelen mindre kunder som i dag kvartalsfaktureras eller faktureras varannan månad förväntas övergå till månadsfaktura. De allra
minsta kunderna kan eventuellt i grossistmodellen fortsättningsvis faktureras varannan månad eller en gång i kvartalet. Dessa är främst fritidsbostäder, lägenhetskunder och de minsta
företagen.
I fall månadsfakturering av slutkunder tas i bruk i större omfattning än i dag (vilket den rekommenderade faktureringsfristmodellen kombinerat med nätbolagets skatteplikt de facto
37
Copyright © Gaia
kräver) kan det förväntas att de utestående kundfordringarna minskar i både grossistmodellen
och ombudsmodellen.
I förslaget om framtida faktureringsfrist bedöms nätbolaget ha god tid på sig att betala in skatten och skattehanteringen kommer inte att förorsaka några kassarelaterade problem för nätbolaget om nätbolaget har en tillräckligt stor ingående kassa.
Eftersom nätbolaget inte behöver betala in skatten förrän dag 56 efter leveransmånadens slut
så kommer nätbolaget att få in skattebetalningen över 20 dagar före skatten ska betalas in till
Skatteverket. Detta betyder att de utestående fordringarna mellan elhandlaren och nätbolaget
minskar och risken mellan elhandlaren och nätbolaget därmed också reduceras jämfört med
om elhandlaren skulle betala senare än i förslaget. Kortare tidsfrister mellan elhandlare och
nätbolag minskar också behovet av säkerhet i de fall elhandlaren skulle hamna i ett läge där
det uppstår ett säkerhetskrav (se kapitel 6 för förslag på säkerhetslösning).
Rekommendationen antar att de processer som planeras är effektiva och ändamålsenliga. De
verkliga tekniska begränsningarna är inte ännu kända och därmed finns en del osäkerhet i de
exakta tiderna som krävs i de olika faserna av faktureringsprocessen. En övergångstid kommer
antagligen behövas före man kan ta i bruk rekommendationen med betalning dag 35 mellan
elhandlare och nätbolag. Det rekommenderas att betalningsfristen på 35 dagar ökas under en
övergångsperiod som är (tex. 1-3 år) med 5 till 10 dagar för att säkra att elhandlarna klarar av
processen och har tid att effektivisera sina fakturerings- och kravhanteringsprocesser. Samtidigt kan hubbens funktion kvalitetssäkras och optimeras. En övergångstid med längre frister
minskar också risken för att elhandlare får förseningar i sina betalningar som kan leda till
onödiga säkerhetskrav.
En närmare utvärdering av inverkan på olika aktörer och på konkurrens görs i kapitel 7.
38
Copyright © Gaia
5 Beskrivning av kreditrisker samt
lösningar för att begränsa risker på
elmarknaden
5.1 Kreditrisker
Slutkundernas betalningsstörningar och eventuella konkurser överförs via elhandlaren till
nätbolagen på olika sätt beroende på vilken typ av faktureringsmodell som har valts. I en grossistmodell är det elhandlaren som drabbas om kunderna inte klarar av att betala sina åligganden. Beroende på kundfordringarnas storlek kan de finansiella problemen som de förorsakar
elhandlaren sedan överföras via en kedjeeffekt till nätbolagen. I ombudsmodellen, där elhandlaren agerar som ombud för nätbolaget, kommer slutkundernas betalningsproblem att drabba
elhandlaren och nätbolaget likvärdigt, m.a.o. fördelas en utebliven betalning i förhållande till
faktureringen.
Figur 18. Marknadens struktur samt illustration av de huvudsakliga kreditriskerna mellan
de olika marknadsparterna som involveras i samfaktureringen. Källa: Gaia
Slutkundernas kreditrisk
Storleken på kreditriskerna gällande slutkund är densamma i de granskade samfaktureringsmodellerna och i nuläget. Kundernas kreditvärdighet förväntas inte ändras i och med att en
samfaktureringsmodell införs.
39
Copyright © Gaia
Som utgångspunkt i granskningen av slutkundernas kreditrisker har vi använt information
om nuläget gällande betalningsstörningar och kreditförluster. 25 Kreditrisken påverkas primärt av kundvalet och den granskning av kundens kreditvärdighet som görs vid kundval, tidsfristerna som ges till kunden för betalning, effektiv kravhantering samt uppsägnings- och frånkopplingsmöjligheterna vid utebliven betalning. I tabell 2 på beskrivs det typiska betalningsbeteendet för kunder på elmarknaden.
Privatkunder
De flesta privatkunder betalar vid förfallodag och över 95 % av kunderna förväntas betala inom
1-5 dagar efter förfallodag.26 Andelen fordringar som går till inkasso är normalt kring 2 %.
Betalningsbeteendet varierar dock något i olika nät- och elhandelsbolag. Enligt inkassobolagen lär sig kunderna relativt snabbt vilka förseningar är möjliga utan att man hamnar i en
kostsam inkassoprocess, vilket påverkar betalningsbeteendet. Trots att en del av kunderna alltid förblir ”kroniskt” försenade så betalar även dessa förr eller senare pga. risken för frånkoppling och för att el är en nödvändighetsvara.
En mycket liten andel av kunderna låter bli att betala och måste avskrivas. Denna andel estimeras vara under 0,2%. Avskrivningar görs främst i samband med att kunder flyttar och betalning uteblir. I praktiken är el-branschens privatkunder bra betalare och utgör därmed en
mycket låg risk för verksamheten. De avskrivna betalningarna anses främst utgöra en kostnad
för elnätsbolaget och elhandlaren och orsaker normalt inga problem för kassahanteringen.
Pga. de låga marginalerna i elhandel kan dock en stor andel slutkunder med utebliven betalning ha en viss inverkan på elhandlarnas lönsamhet. För en enstaka privatkund som skulle
förlusten i snitt ackumuleras till ungefär halva årets fakturering.
Näringsidkare
Flesta företagskunder är bra betalare. För det mesta betalar kunderna vid förfallodag och över
95 % av kunderna förväntas betala inom 1-5 dagar efter förfallodagen. Inom de minsta bolagen
finns det en relativt stor grupp som försenar sig med betalningarna. Även i den här gruppen
antas det dock att fordringarna betalas, eftersom elen är en nödvändighetsvara. Andelen som
går till inkasso är normalt kring 2 %, men detta varierar mellan olika bolag. Även i de här
grupperna antas kreditförlusterna röra sig i spannet 0,2- 0,5 %. I den här kundgruppen kan
en enstaka kunds inverkan på elhandlaren eller nätbolaget vid utebliven betalning vara större.
Informationen har fåtts genom intervjuer och datainsamling från ett antal aktörer samt information
från UC.
26 Det råder relativt stor osäkerhet om den genomsnittliga andelen kunder i procent som betalar vid
eller före förfallodag. Uppgifterna som fåtts från olika elhandlare och nätbolag tyder på att bolagen förmodligen kan ha något olika sätt att definiera betalning på förfallodag eller processer för att följa upp
betalningarna i sina system.
25
40
Copyright © Gaia
Eftersom betalningsfristen för bolagen i normala fall är 15 -30 dagar, kan de utestående fordringarna ackumuleras i ungefär 3-5 månader beroende på hur effektiv elhandlarens fakturerings- och kravhanteringsprocess är. Processen för frånkoppling är inte lika reglerad som för
konsumenterna och kan därmed förväntas vara kortare. En effektiv process är delvis en avtalsfråga när det gäller företag.
De små och mellanstora företagskunderna som inte klassas som energiintensiva27 kan orsaka
kassaproblem främst för de mindre elhandlarna och elhandlare som nyligen etablerat sig på
marknaden, speciellt om de inte tillhör en större koncern. De uteblivna betalningarna bedöms
dock inte ha en större inverkan på elhandlarens eller nätbolagets verksamhet och utgör inte
en stor risk, förutsatt att faktureringen är någorlunda spridd på flera kunder och att ingen
enstaka kund har en dominerande ställning.
Högspänningskunder
Det är främst de större högspänningskunderna som kan förorsaka problem för en enstaka elhandlare och nätbolag vid en utebliven betalning. Problem kan förekomma när de största kundernas volymer utgör en stor andel av en enstaka elhandlares eller nätbolags omsättning. Slutkundens konkurs eller obestånd utgör den största risken för en elhandlare eller ett nätbolag.
Om kunden står för en stor del av elinköpet på nätbolagets område eller en betydande del av
en elhandlares omsättning, gäller det att noggrant överväga motpartrisken som kunden står
för. Kundens kreditvärdighet och information om betalningsbeteende är förstås av största betydelse då kundval görs. Eftersom högspänningskunder kan ha specifika behov kan det för en
del elhandlare finnas hinder för att välja dem som kunder. Nätbolagen som monopolaktör
skall i sin tur per definition alltid betjäna de kunder som är verksamma på nätområdet.
Dispositiva kunder
Samfaktureringslösningarna som har presenterats av Ei har lämnat utrymme för en modell
där alla kunder inte samfaktureras. Dispositiva kunder är kunder som inte skulle behöva samfaktureras men som vid behov kunde samfaktureras om kunden så önskar. Enligt förslag som
presenterats i tidigare studier skulle det kunna gälla följande kundgrupper:
högspänningskunder
kunder anslutna till regionnät
kunder med speciella förhållanden
De allra största förbrukarna som är kopplade till regionnäten eller kunder som har specialavtal
(tex. kommunal gatubelysning har nämnts i intervjuer) kan vara sådana kunder. Dessa kunder
kan ha komplexa, skräddarsydda tariffer och ofta manuell beräkning av faktura. De har också
i vissa fall behov av aktiv kontakt med nätbolaget i abonnemangs-, elkvalitets- och tariff frågor.
27
41
Stor förbrukning av energi tex. tillverkande industri.
Copyright © Gaia
Regionnätskunder står för en stor volym på marknaden
Regionnäten utgör länken mellan stamnät och lokalnät och finns i huvudsak inom spänningsnivåerna 40 kV till 130 kV. Det finns fem elnätsföretag som äger och driver regionnät. De tre
stora regionnäten ägs av Vattenfall, E.ON och Ellevio, som står för över 95 procent av den
överförda energin på regionnäten. Totalt levererar regionnäten el till omkring 600 större industrikunder och till 1 600 gränspunkter till underliggande lokalnät. I det senare fallet utgör
regionnätet ett överliggande nät till lokalnätet. De 600 största regionnätskunderna står för 75 %
av den levererade volymen. Industrikundernas förbrukning kan estimeras vara ungefär 25-30
TWh.28 Eftersom de allra största kunderna står för en avsevärd volym, har deras dispositivitet
en stor betydelse speciellt för vissa större elhandlare och nätbolag när det gäller risker samt
kassaflöde. Det är främst de största elhandlarna Vattenfall, E.On samt Fortum som har sådana
bolag som kunder, men en del av dem köper sin el från andra leverantörer i Sverige, direkt
från NordPool eller från utländska leverantörer. De energiintensiva kunderna kan utgöra en
mycket stor andel av elhandlarens försäljningsvolym och därmed kan deras dispositivitet ha
en stor betydelse för den enstaka elhandlaren, speciellt om elhandlaren inte är en integrerad
leverantör och kunden inte köper både el- och nättjänster.
Att exkludera den här kundgruppen från samfakturering skulle därmed ha en relativt stor betydelse för riskhantering speciellt i grossistmodellen, där slutkundens motpart gällande nätbetalningar samt energiskatter för el skulle vara elhandelsbolaget. Ifall elhandelsbolagen samfakturerar kunderna kommer kreditriskerna för elhandlaren att öka avsevärt. Det samma gäller kravet på kompetens gällande kunskap om de mer komplexa nättariffstrukturerna och faktureringen för de största kunderna.
Motpartsrisken för nätbolaget kommer inte att förbli densamma som i dag även om regionnätskunderna skulle vara dispositiva i en framtida samfaktureringsmodell och nätbolaget fortsättningsvis skulle fakturera de här kunderna. Det beror på att skatteplikten överförs till elnätsbolagen. Därmed ökar nätbolagets utestående fordringar avsevärt jämfört med nuläget.
Minskade risker för elhandlare om en del av kunderna är dispositiva
En dispositiv behandling av de allra största kunderna kan i fortsättningen minska elhandlarnas riskexponering, eftersom energiskatteansvaret överförs till nätbolaget. Nätbolagets riskexponering ökar däremot i motsvarande grad.29 Till sammanhanget hör att två av regionnätsbolagen hör till integrerade bolag, vilket kan ha betydelse för bolagens riskexponering när man
ser på dem på koncernnivå.
Energimarknadsinspektionen, Leveranssäkerheten i elnäten 2013, Statistik och analys av elavbrotten
i Sverige, Ei R2015:14
29 Detta beror dock inte på den elhandlarcentriska modellen och samfakturering, utan på att skatteverket ändrar sina regler år 2018.
28
42
Copyright © Gaia
När det gäller högspänningskunder som är anslutna till lokalnät är frågan inte lika entydig. I
den här studien rekommenderas det att det främst skulle vara de regionnätsanslutna högspänningskunderna som är dispositiva men att man även i specialfall kan tänka sig att vissa andra
högspänningskunder kan vara dispositiva. Detta skulle gälla speciellt om det är frågan om
komplex fakturering. I dessa kundgrupper kan man dock anta att många kunder också i fortsättningen vill ha samfaktura.
Producenter
En ingående studie av producenternas fakturering har inte hört till studiens scope. Det antas
dock att de större produktionsenheterna (inte småskalig/mikroproduktion) sannolikt borde
hanteras på samma sätt som i dag. Det rekommenderas att frågan om hur producenter ska
faktureras utreds mer i detalj när ett beslut har tagits om en samfaktureringsmodell.
Elhandlarens riskprofil
Kreditbetygen är ett mått på kreditvärdighet
Elhandlaren är ett företag bland andra och ur ett affärs- och riskperspektiv skall de granskas
på samma sätt som andra företag. Ur ett motpartsperspektiv är ett kreditbetyg, som har till
uppgift att beskriva förtagets kreditvärdighet, ett utmärkt verktyg och beslutsunderlag vid
kundval.
Det har blivit praxis att skaffa information om motpartens kreditvärdighet/kreditbetyg. I dagens läge är det helt normalt att basera beslut angående affärskontakter och kundval på motpartens kreditbetyg. Ett kreditbetyg/riskklass är en uppskattning av sannolikheten att ett företag kommer på obestånd inom en viss framtid, normalt inom en tidsperiod på 12 månader.
På marknaden finns ett antal internationella kreditvärderingsinstitut (S&P, Moody’s, Fitch)
och kreditupplysningsföretag (UC Affäresdata, Bisnode mfl) som tillhandahåller information
om företagens kreditvärdighet. Kreditvärderingsinstitutens tjänster består främst av kreditbetyg (klassade i AAA/AA/A/BBB/BB osv.) som företaget själv anskaffar för att kunna presentera en uppskattning av sin kreditvärdighet till finansiärer, affärskontakter, kunder och
potentiella leverantörer. Kreditupplysningsföretagens information (gällande både privatpersoner och företagskunder) finns att köpa och ofta publicerar upplysningsföretagen branschdata på företagens kredit- eller riskklasser, t.ex. har UC Affärsdata (www.uc.se) publicerat information om elhandelsbranschen.
Kreditupplysningsföretagens information baserar sig på en s.k. riskprognos som anger sannolikheten för att ett företag kommer på obestånd beräknat utifrån en dataanalys. Denna typ av
kreditinformation är lätt att inskaffa, men svagheten med den är att den baserar sig enbart på
publicerad bokslutsinformation och att informationen är beräknad utifrån en dataanalys. Av
kostnadsskäl finns det inte möjlighet till någon djupgående företagsanalys (gjord av kreditupplysningsföretaget) och diskussion med företagsledningen för att bättre uppskatta motpartsriskerna och mera i detalj motivera uppskattningen.
43
Copyright © Gaia
Vissa elhandlare har skaffat sig kreditbetyg av de internationella kreditvärderingsinstituten.
Allmänt anser man att dessa utvärderingar har en större tillförlitlighet än informationen från
kreditupplysningsföretag, då det i kreditvärderingsinstitutens utvärderingar ingår både en
djupanalys av företaget och en rätt omfattande intervju och diskussion med företagsledningen.
De aktörer som skaffat denna typ av kreditbetyg är normalt större, internationellt aktiva aktörer eller aktörer som vill skaffa finansiering på den internationella marknaden. Kostnaderna
för denna typ av kreditbetyg står företaget själv för och motivationen till att skaffa ett kreditbetyg är ofta att finansiärerna (potentiella aktieägare och värdepappersinvesterare) kräver
det. I vissa specialfall kan kunderna också kräva ett kreditbetyg på en viss miniminivå för att
godkänna bolaget som sin leverantör.
För bägge typer av information är det av avgörande betydelse om bolaget är fristående eller
om det ingår i en koncern. I fall bolaget hör till en koncern är utgångspunkten att moderbolagets kreditvärdighetsnivå bestämmer maximinivån på dotterbolagets kreditbetyg eller riskklass. Vid koncernutvärderingar utgår man ifrån att det är koncernen som slutligen beslutar
om dotterbolagens framtid vid eventuella finansiella problem. På samman sätt kan man resonera kring företagens kreditvärdighet jämfört med ett lands kreditvärdighet: normalt kan inte
företagens kreditvärdighet överstiga landets kreditvärdighet.
UC Riskklasser ger en snabb överblick över kreditrisken inom elhandelsbranschen. UC klassificerar företagen mellan 1 och 5, där 5 anger låg risk och 1 hög risk. Riskklasserna grundar sig
på UCs riskprognos där prognosen anger sannolikheten för att företaget kommer på obestånd
inom 12 månader och är beräknad utifrån en dataanalys.
Enligt informationen i figur 19a och 19b klassas de flesta av bolagen endera till riskklass 5 eller
4. Om det antas att den av kreditupplysningsföretagen publicerade riskinformationen ger en
tillräckligt objektiv bild av branschens motpartsrisker kan man konstatera att den ger en indikation om att elhandelsbranschen som helhet anses vara kreditvärdig (se också diskussionen
kring kreditupplysningen nedan). Denna uppskattning baserar sig dels på branschens specifika karaktär gällande levererade tjänster – elen är en nödvändighetsvara – dels på det att
majoriteten av aktörerna hör till koncerner där koncernmodern är en kommun (en kommun
bedöms ur kreditperspektiv alltid vara relativt säker eftersom kommunen i slutändan är skattefinansierad). Eftersom elektricitet är en nödvändighetsvara är det mycket sällsynt att man
lämnar elfakturorna obetalda. I de fall detta sker är det ofta fråga om konkursläggning av verksamhet eller, gällande enskilda privatpersoner, större ekonomiska problem.
Elhandelsbranschens riskklasser kan jämföras med hela svenska näringslivets riskklasser och
enligt UC Affärsfaktas statistik har det svenska näringslivet ett medelvärde på riskklassen på
4,03 och en median på 4,030. Utgående från detta resonemang kan man dra slutsatsen att
branschens kreditvärdighet överlag är på god nivå.
UC Affärfaktas företagsstatistik (54 480 företag) gällande alla branscher och en volym (omsättningen)
som är större än 1 miljon kronor men mindre än 3 miljarder kronor.
30
44
Copyright © Gaia
Figur 19a. Riskklasser för elhandelsbranschen, antal bolag. Källa: UC Branschrapport,
Energibolag 2016
Figur 19b Riskklasser för elhandelsbranschen i förhållandet till verksamhetensvolym. Källa:
UC Branschrapport, Energibolag 2016:131
31
De tre största aktörerna (Vattenfall, E.On och Fortum) är inte inkluderade
45
Copyright © Gaia
Kreditinformationen baserar sig på riskprognoser och sannolikheter
Kreditupplysningsföretagens riskprognoser utgår från samma principer som de internationella kreditvärderingsinstitutens riskprognoser (kreditbetygen). Båda modellerna baserar sig
på en statistisk sannolikhet för att företaget skall få finansiella problem (bl.a. att företaget inte
klarar av att sköta sina åliggande gällande skulder, räntor och amorteringar eller hamnar i ett
konkursförfarande) inom en period på 12 månader. Man talar om PD%, probability of default,
med en viss tidshorisont. I figur 20 jämförs PD procenten mellan kreditupplysning (i detta fall
UC Affärsfakta) och de internationella kreditbetygen. Även om default-definitionerna inte är
identiska och därmed inte fullt jämförbara, kan man anse att jämförelsen i detta samband ger
en tillräckligt riktig bild av situationen. Kreditbetygklasserna klassificeras med bokstäverna
AAA – CCC, där AAA är en utmärkt kreditklass med mycket liten PD % (< 0,003 %) och CCC
sämsta klassen innan finansiellt obestånd med en PD % på > 30 %. Gränsen till god kreditklass
går vid BBB-. När man ritar kreditbetygen på en logaritmiskskala ser man tydligt att PD%
varierar tiofalt mellan de olika nivåerna (se närmare figur 20).
Kreditklassen BBB och riskklassen 4 ”mycket låg risk” utgår från samma nivå PD% 0,24% respektive 0,25%. Skillnaderna i utvärderingsprocesserna i modellerna är dock betydliga och
internationella kreditbetyg baserar sig på djupgående företagsanalyser och anses mera pålitliga. Trots detta har kreditutvärderingsinstituten fått en rätt hård kritik för att inte göra sitt
jobb tillräckligt bra, senast under finanskrisen 2008 – 2010 då instituten anklagades för att
bristfällig information. Det är alltid skäl att minnas att all kreditutvärdering baserar sig på
sannolikheter och de ger ingen absolut sanning.
Figur 20. Jämförelse mellan UC:s riskprognos och de internationella kreditvärderingsinstitutens klassificering. Källa UC, EIOPA, Gaia
46
Copyright © Gaia
Elhandlarens risker är dock inte enbart beroende på kreditrisker förorsakade av kundfordringar. Också risker som härrör sig från den valda affärsmodellen kan påverka risknivån. Ifall
dessa risker förverkligas kan de medföra ekonomiska problem för elhandlaren. Ett exempel
på aspekter som kan förorsaka problem är elhandlarens val av riskpolicy: problem kan uppstå
om policyn inte i tillräcklig grad beaktar marknadsriskerna gällande elpris. Denna typ av risker borde återspeglas i bolagens kreditvärdering. Att utreda detta ligger dock inte inom ramen
för uppdraget.
5.2 Lösningar för att begränsa riskerna
Risker som slutkunden kan förorsaka till elhandlaren
samt hur de kan hanteras
En effektiv fakturerings- och kravprocess samt korta tidsfrister
En effektiv faktureringsprocess med korta ledtider samt effektiv kravhantering är ett av de
bästa sätten att begränsa kreditrisker som kan orsakas av en slutkund. För tillfället är det vanligt att konsumenter samt de minsta företagen kvartalsfaktureras eller faktureras varannan
månad för att optimera operativa kostnader som förknippas med speciellt pappersfaktura. En
övergång till månadsfakturering från tex. kvartalsfakturering minskar de utestående fordringarna avsevärt för de mindre kunderna, i de kvartalsfakturerade kundernas fall till under hälften. Däremot har en övergång till månadsfakturering inte så stor inverkan på elhandlarens
risker, eftersom leveransvolymen för en enstaka kund som inte betalar inte är stor. Riskerna
som förknippas med privatkundernas uteblivna betalningar är låga och har i flesta fall mycket
liten inverkan på elhandlarnas kassahantering. Det rekommenderas att elhandlarna själva avgör med vilken frekvens de fakturerar sina slutkunder.
De större kunderna är idag i allmänhet månadsfakturerade och de största kunderna får sin
faktura genast efter leveransmånadsskiftet. Gällande de större kunderna kan utestående fordringar begränsas främst genom kortare förfallotider samt en snabb och effektiv kravhanteringsprocess. Idag rekommenderas det på branschen att betalningsfristen inte överstiger 30
dagar.32 En elhandlare kan dock erbjuda längre förfallotid i fall detta ses som en konkurrensfördel. Detta ökar dock de utestående fordringarna och därmed riskerna.
I Sverige rekommenderas det generellt att betalningsfristen för slutkunder är under 30 dagar
för att begränsa kreditriskerna och underlätta kassahantering. Kortare betalningsfrister underlättar elhandlarens kassahantering i en framtida samfaktureringsmodell.
Sedan våren 2013 gäller i Sverige en ny lagreglering för betalningstid och dröjsmålsränta. Den reglerar att en fordran skall betalas senast trettio dagar efter det att säljaren framställt krav på betalning,
d.v.s. från det datum fakturan ställts ut. Mellan företagare får längre betalningstider gälla bara om säljaren uttryckligen har godkänt det – t.ex. i ett avtal.
32
47
Copyright © Gaia
Uppsägning av avtal och frånkoppling
Konsumenter/ privatkunder
Vid bristande betalning kan elhandlaren i sista hand, efter att påminnelse och inkassoförsök
har misslyckats, säga upp avtalet och genomföra frånkoppling. Gällande konsumenter skall en
särskild procedur genomgås innan frånkoppling får ske. Processen för frånkoppling innebär
bland annat att elanvändaren måste delges information innan frånkopplingen sker samt att
ett meddelande skall skickas till socialnämnden i den kommun där konsumenten får sin el
överförd. Proceduren framgår av ellagen och av de allmänna avtalsvillkoren för konsument.33
Avslutande av konsumentens leverans vid utebliven betalning kan ske tidigast dag 52-54 efter
fakturans förfallo och efter inkasso påbörjats. Detta förutsätter dock att företaget har en effektiv fakturerings-, inkasso- och frånkopplingsprocess och att delgivning lyckats. I många fall då
elhandelsbolaget reagerar långsamt vid utebliven betalning sker frånkoppling först efter 4-6
månader (oftare 6 månader). Detta betyder att bolagens interna processer har en inverkan på
de ackumulerade fordringarna och därmed storleken på kreditriskerna för en enstaka kund.
Företagskunder
Uppsägning och frånkoppling av företagskunder kan göras efter att avtalsbrott har skett. Detta
kan i allmänhet ske mycket snabbare än för privatkunder. För de största kunderna är det möjligt att man har individuella avtalsvillkor som gäller hur snabbt en elleverans avslutas efter
utebliven betalning. Det kan antas att det finns en mycket stor variation i storleken på utestående fordringar som beror på de faktureringsfrister som förekommer. De stora kundernas faktureringsfrister kan variera allt mellan 5 till 60 dagar34. Man kan anta att en företagskunds
leverans i normala fall bör kunna avslutas ca. 2 månader efter leveransmånadens slut, vilket
kan innebära att de utestående fordringarna ackumuleras till ca. 3 månaders leverans.
Kreditutvärdering av slutkunder
Gällande konsumenter genomförs inte alltid en kreditutvärdering utan kreditvärdigheten baserar sig ofta på betalningsbeteende och eventuella försummelser. Företagens kredituppgifter
verifieras däremot i flesta fall. Det är allmänt att tex. UCs (eller motsvarande) kredituppgifter
används när ett elavtal ingås och att man i samband med detta verifierar att bolaget är kreditvärdigt. När det gäller större företag sker enligt de intervjuade företagen i allmänhet en mer
rigorös kreditvärdering. Praxis varierar dock mellan olika elhandelsbolag. De största har en
ingående riskpolicy och avancerade processer som styr hur de största slutkundernas kreditrisker skall utvärderas och hanteras. Hanteringen kan innebära allt från avsevärt kortare ledtider
Om det föreligger risk för personskada som inte är obetydlig eller omfattande sakskada, får frånkoppling normalt inte ske. Om elanvändaren kan styrka att betalning skett innan frånkopplingstillfället får
elnätsföretaget inte heller koppla ifrån anläggningen.
34 Här finns stora variationer. Elhandlarna är fria att själv bedöma vilka frister man ger och detta kan
också utgöra en konkurrensfördel.
33
48
Copyright © Gaia
i fakturering, vilket minskar utestående fordringar, till krav på säkerheter. Med en professionell riskhantering kan elhandlarna begränsa sina risker avsevärt i samband med kundvalsprocessen, speciellt gällande företagskunder.
Säkerheter35
Säkerheter används för att begränsa elhandlarens risker förknippade med slutkunder som har
haft betalningsstörningar eller har dålig kreditvärdighet. Förutsättningarna för att använda
säkerheter styrs av de allmänna avtalsvillkoren för elleverans. Om elhandlaren har skälig anledning att befara att elanvändaren inte kommer att fullgöra sina betalningsförpliktelser har
elhandlaren rätt att begära säkerhet för fortsatt försäljning. Om elanvändaren ställer säkerhet
skall den i allmänhet deponeras på räntebärande konto skilt från elhandelsbolagets egna tillgångar.
Det har tidigare varit möjligt för elhandelsföretaget att välja att tillämpa antingen säkerhet
eller förskottsbetalning. Från den 1 juni 2014 skall ett elhandelsföretags debitering av kunderna basera sig på uppmätta mängder (ellagen 8 kap. 15 §). Det innebär i praktiken att det
inte längre är tillåtet att använda sig av förskottsbetalning för att begränsa riskerna. Säkerhet
som krävs av konsumenten får motsvara högst fyra månaders beräknade avgifter för elhandel.
För företagen gäller att säkerheten får motsvara högst sex månaders beräknade avgifter för
elhandel.
Factoring och kreditförsäkringar
Andra riskhanteringsinstrument gentemot slutkunder är tex. kreditförsäkringar eller användning av factoring tjänster dvs. att sälja sina fordringar till en extern part. Dessa är dock inte
allmänna på den svenska marknaden.36
Factoring är i teorin möjligt men skulle endast kunna vara intressant för en del av fordringarna
t.ex. mellan elhandlare och slutkunder bestående av små- och mellanstora företag. Factoring
är dock dyrt och olönsamt eftersom kunderna redan är bra på att betala. Troligen är factoring
ett realistiskt alternativ endast i kombination med outsourcing av inkassotjänst och annan
service. Jämfört med factoring är en kreditförsäkring billigare och mindre tung.
Summering
Bolagen har alltså olika strategier för begränsning av riskerna mot slutkund. Det kan innebära
användning av kreditförsäkring, säkerheter eller krav på korta faktureringsfrister (en effektiv
faktureringsprocess). Kundval eller kortare faktureringsfrister är den effektivaste metoden för
att begränsa riskerna då det gäller större kunder med sämre kreditvärdering eller en historia
Elmarknadshandboken, SvenskEnergi 2016
När det gäller elhandlarens slutkunder är det ofta fråga om många små räkningar. Detta leder till dyrt
och arbetskrävande kopplande av system som sist och slutligen är till liten nytta p.g.a. att elhandlarna
sällan har sådan brist på working capital att de behöver få in sina fordringar snabbare, då betalningstiderna ändå är rätt korta. Ett alternativ kan vara att förutom factoring också outsourca inkasso.
35
36
49
Copyright © Gaia
av betalningsstörningar. Samfaktureringsmodellerna kräver att fakturerings- och inkassoprocesserna är relativt effektiva. Att minska tex. företagskundernas utestående fordringar till 3
månader i stället för 5 månader genom effektiv fakturering och inkasso har en avsevärd inverkan på att begränsa riskerna. Månadsfakturering innebär mindre risker än kvartalsfakturering.
Det är också viktigt att elhandlarna faktiskt beaktar kundernas kreditvärdighet i kundvalsprocessen eftersom storleken av de utestående fordringarna kommer att ytterligare öka, speciellt
i grossistmodellen.
Elhandlare, lösningar för att begränsa kreditriskerna
Vid implementeringen av de planerade faktureringsmodellerna kommer elhandlaren att ha en
central roll i hur kreditriskerna på marknaden eventuellt förändras. Det har i flera sammanhang diskuterats i vilken mån de nya samfaktureringsmodellerna kommer att skapa en helt ny
riskexponering för aktörerna på marknaden. Främst gällande grossistmodellen har det påpekats att elhandlarens kapacitet att för nätbolagens del handha ansvaret för hela marknadens
fakturering kan vara begränsad. I många fall har det då varit tal om fakturering till större slutkunder där en eventuell konkurs i företaget kan förorsaka ekonomiska problem för elhandlaren som i sin tur återspeglas på nätbolaget. Det har också diskuterats att det eventuellt finns
ett behov att inte inkludera alla kunder i en samfaktureringsmodell, t.ex. de största mycket
energiintensiva kunderna kunde vara dispositiva kunder (se närmare kapitel 5.1.2 för diskussion om ämnet).
I dag finns det ca. 130 elhandlare på den svenska elmarknaden (se närmare kapitel 3 för en
beskrivning av marknaden). Ur ett kreditriskperspektiv är förstås elhandlarens kreditvärdighet (se kapitel 5.1.4 för beskrivning av kreditvärdigheten) av stor betydelse. Elhandlare som
hör till en koncern som äger andra dotterbolag med olika verksamheter inom elbranschen,
kan av naturliga skäl upplevas som mera kreditvärdig än en fristående aktör som nyligen påbörjat sin verksamhet. Alla aktörer är dock klassificerade i riskklasser och enligt den information som finns till förfogande är majoriteten av dem klassade till de två högsta klasserna.
Några av de större aktörerna har dessutom skaffat sig kreditbetyg och utlåtanden av de internationella kreditutvärderingsinstituten.
På de flesta elmarknader där det råder fri konkurrens har det gjorts en bedömning att det finns
behov av säkerhetslösningar samtidigt som man påpekat betydelsen av aktörernas kreditvärdighet. På den nordiska marknaden ställs det krav på säkerhet och garanti på elbörsen Nordpool och Nasdaq, och den kommande Nordiska balansavräkningsmodellen (beskriven i kapitel 5.2.3 eSett.com) kommer också att ställa krav på säkerhet. I dag ställer Svenska Kraftnät
krav på säkerhet av de balansansvariga.
Frågan är om det borde krävas säkerheter också på elhandelsmarknaden när en samfaktureringsmodell tas i bruk för att garantera att elhandelsbolagen inte kommer att förorsaka materiella problem för nätbolagen. Som tidigare nämnts och baserat på riskklasserna upplevs
marknaden i nuläget som mycket kreditvärdig.
50
Copyright © Gaia
Införandet av samfakturering strävar till en effektiv elmarknad där fri konkurrens skall sporra
till bättre kundlösningar och –tjänster, vilket i sig kräver att det inte får finnas för stora inträdesbarriärer för nya aktörer. Därför bör man vid krav på säkerhet hela tiden beakta att man
inte bygger ett system som kan vara ett hinder för att uppnå dessa mål.
Den kommande hubben kommer också att ställa krav på alla aktörer som är verksamma i
branschen. Kraven kommer dels att vara systemtekniska och dels utvärderingar av elhandlarens kapacitet att bygga upp ett fungerande system som klarar kraven. Detta innebär indirekt
att man gör ett slags kvalitetskontroll av elhandlarens verksamhet, vilket samtidigt ger en indikation på att aktören i fråga har förutsättningar att klara av sina förpliktelser.
En elhandlare som inträder på marknaden måste antingen bli balansansvarig själv eller besluta bli kund hos en balansansvarig aktör som levererar antingen hela eller en del av elhandlarens elinköp. Detta innebär att en elhandlare kommer att kreditkontrolleras antingen av
Svenska Kraftnät (i framtiden även eSett) eller av den balansansvariga parten. Den balansansvarigas utvärdering betyder att det finns ytterligare en part som ställer krav på elhandlaren
och på så sätt bidrar till att kontrollera vilka parter kan vara aktiva elhandlare på marknaden.
Eftersom det också ligger i elhandlarens intresse att undgå kreditförluster är det naturligt att
alla aktörer koncentrerar sina första åtgärder på att implementera effektiva faktureringsprocesser. Ett första steg innebär att justera faktureringsrytmen så att kundfordringarna hålls på
tolererbar nivå. Elhandlarens affärsmodell har också en stor betydelse för hur elhandlaren
upplevs som motpart på marknaden. Det är därför av stor betydelse att elhandlaren har trovärdiga interna riskhanteringsprocesser som reglerar de marknadsrisker som elhandel innebär.
Ur ett kundperspektiv är det viktigt och i kundens intresse att elhandlaren är kreditvärdig.
Inget företag vill råka ut för tilläggskostnader som härrör sig leverans av elektricitet. Ur elhandlarens synvinkel kan detta också vara en konkurrensfördel.
Ifall det utöver dessa procedurer anses finnas behov att kräva säkerheter och garantier av elhandlaren bör man beakta följande principiella krav:
Garantiarrangemangens främsta uppgift är att undvika att kreditförluster uppstår.
Målsättningen med en säkerhet är att minimera kreditexponering och potentiella förluster för kunder och marknadsaktörer, som förorsakats av andra aktörers finansiella
problem. Garantilösningar skall också säkerställa att marknadsaktörerna har tillräckligt starka incitament att fullgöra sina åligganden och betalningsåtaganden. Arrangemangen skall dessutom kunna anpassas till marknadens och aktörernas utveckling och
bör vara dynamiska så att de reagerar på förändringar i verksamheten.
Garantiarrangemangen bör vara entydiga och enkla
Garantilösningarna bör vara tillgängliga för alla marknadsaktörer och entydigt beskriva kraven på hur garantibehovet bestäms och kalkyleras. Alla aktörer, oberoende av
storlek eller resurser, bör ha förutsättningar att implementera kraven.
51
Copyright © Gaia
Garantiarrangemangen får inte vara ett konkurrenshinder eller barriär för nya aktörer
Garantiarrangemangen skall planeras så att de inte binder överstora kapital och förhindrar nya aktörer att komma in på marknaden. Kraven skall ge möjlighet till alternativa lösningar till säkerheter och till skäliga kostnader. Kraven bör vara objektivt verifierbara och kravställningen skall vara transparent och jämlik.
Alternativa säkerhetslösningar och -instrument kan grupperas enligt följande:
Bankgaranti – säkerhet där en av fordringsägaren godkänd bank åtar sig ansvaret för aktörens åtaganden och förpliktelser i form av en bankgaranti
Depositioner – pantsättning av banktillgodohavanden på en bank godkänd av fordringsägaren används som säkerhet för pantsättarens åtagande.
Säkerhet given av moderbolag – moderbolaget garanterar ansvar för aktörens (dotterbolagets) åtaganden och förpliktelser.
Säkerhet baserad på försäkring – en säkerhet given av ett försäkringsbolag. Påminner
om bankgaranti, men kan innehålla skräddarsydda element som t.ex. maximibegränsningar,
självrisker m.fl.
Kreditlimit given på basen av kreditbetyg – aktören ges en kreditlimit som baserar sig
på en tredjeparts utlåtande om aktörens kreditvärdighet. Lösningen är inte direkt en säkerhet,
utan baserar sig på antagandet att sannolikheten att en kreditvärdig motpart missköter sina
åligganden, är mindre än för en motpart med sämre kreditbetyg.
Nordiska exempel på säkerhetsarrangemang
I följande avsnitt beskrivs olika riskhanteringsmodeller på den nordiska elmarknaden. Detta
kompletterar bilden av normal praxis och arrangemang för kreditriskhantering som redan är
i bruk på elmarknaden. I kapitlet presenteras även ett sammandrag av ett urval internationella
modeller där säkerheter används för att begränsa riskerna mellan elhandlare och elnätsbolag.
Danska samfaktureringsmodellen – riskhantering mellan elhandlare och nät
Bakgrund
I Danmark togs år 2016 i bruk en samfaktureringsmodell som baserar sig på grossistmodellen.
Omfattande erfarenheter av hur de säkerhetsarrangemangen i marknadsmodellen fungerar i
praktiken finns inte ännu eftersom modellen bara varit i bruk från och med den 1 april 2016.
För att säkra att aktörerna klarar av att agera på marknaden har man tagit i bruk en modell
där vissa krav ställs på en aktör som vill delta på marknaden och ansluta sig till hubben. Elhandlaren bör bl.a. ha genomfört tester för att säkra datakommunikation med Energinet.dk
och ha skickat de master data som krävs. Elhandlaren måste även ha en balansansvarig, i de
52
Copyright © Gaia
fall elhandlaren inte själv är balansansvarig. Säkerheter kan under vissa förutsättningar krävas av de balansansvariga som är anslutna till hubben, men säkerhetsarrangemangen omfattar dock bara energinet.dk:s egna utestående fordringar.
Elnätbolagets möjligheter att kräva säkerhet av elhandlare37
Elnätbolaget har möjlighet att kräva säkerheter direkt från elhandlare. Utgångspunkten är
dock att säkerheter inte behövs om man uppfyller vissa krav i en kreditvärdighetsbedömning.
Förhållandet mellan elhandlaren och nätbolaget samt de premisser under vilka nätbolaget kan
kräva säkerhet av elhandlaren regleras i ett standardavtal bekräftat av myndigheterna. Säkerhetsvärderingen och arrangemangen genomförs i ett bilateralt förfarande mellan elhandlaren
och nätbolaget. I arrangemanget ingår att nätbolaget vid behov kan begära att en elhandlare
utesluts från nätområdet av hubben. Elhandlaren kan dock överklaga en potentiell uteslutning
i domstol.
Nätbolaget kan kräva att elhandlaren ställer säkerhet som täcker elhandlarens framtida fordringar under följande förutsättningar (alla förutsättningar måste uppfyllas för att undgå säkerhetskrav):
Nätföretaget har skickat två betalningspåminnelser till elhandlaren.
Elhandlarens betalningar har varit försenade fyra gånger inom den sista 12 månadersperioden. Betalningsförseningen har varit mer än två dagar.
Elhandlaren har registrerats i Experians RKI 38 register över betalare med anmärkningar eller motsvarande register.
Elhandelsbolaget är nyregistrerat och kan inte uppvisa två års årsredovisning. För
andra elleverantörer om de inte under de två sista åren har uppnått en normal kreditvärderingsnivå (rating), utan har en hög risknivå enligt Experians KOB39 rating skala.
Elhandlaren har ett negativt egenkapital.
Elleverantörens verksamhet har haft ett underskott under två på varandra följande år.
Säkerhetens storlek
Nätbolaget kan kräva säkerhet som motsvarar de senaste tre månadernas fordringar. Säkerheten kan ställas som kontantdeposition som betalas till nätbolaget eller bank, eller som bankgaranti. Också en moderbolagsgaranti kan accepteras i fall moderbolaget uppfyller kraven på
kreditvärdighet.
37Terms
and conditions for balance suppliers' payments for services supplied by Energinet.dk and provision of security, http://www.danskenergi.dk/AndreSider/Vejledning/Oekonomiske%20vejledninger.aspx
38 Experians RKI register är Danmarks största register over dåliga betalare.
39 KOB Rating är en riskvärdering av verksamheten på en skala från 0 till 1000 var 100 är den lägsta
riskklassen och 0 är den högsta.
53
Copyright © Gaia
eSett – Nordiska balansavräkningsenheten och säkerhetskraven på de balansansvariga
Bakgrund
eSett är den framtida nordiska balansavräkningsenheten som kommer att vara gemensam för
Sverige, Norge och Finland. eSett är den finansiella motparten i balansavräkningen gentemot
alla balansansvariga. Detta ger upphov till en motpartsrisk för eSett. Varje balansansvarig
måste därför lämna en säkerhet till eSett i fall den balansansvariga inte kan fullgöra sina skyldigheter gentemot eSett.
Krav på säkerhet
Tillräckliga säkerheter är ett krav för att en balansansvarig skall få tillgång till kraftmarknaden.
Om en balansansvarig inte tillhandahåller erforderlig säkerhet inom angiven tidsram, betraktas detta som ett allvarligt brott mot balansavräkningsavtalet. En sådan överträdelse ger eSett
och systemansvarig rätt att säga upp balansavräkningsavtalet med balansansvarig samt utesluta den balansansvariga från kraftmarknaden.
Utöver att hantera motpartsrisken gentemot balansansvariga övervakar eSett även avräkningsbankerna där balansansvariga har sina avräkningskonton och säkerheter.40
Säkerhetens storlek
Den nordiska balansavräkningsmodellen tillämpar en dynamisk säkerhetsmodell. Säkerhetskraven beräknas på nytt varje vecka med utgångspunkt i senast tillgängliga avräkningsdata
och prisuppgifter. Kraven kan när som helst justeras ytterligare om eSett noterar betydande
förändringar i motpartens riskprofil. Fördelen med den dynamiska säkerhetsmodellen jämfört med en statisk anses vara att säkerhetsnivåerna i den dynamiska modellen ligger närmare
den faktiska motpartsrisken och det behövs inte lika stor säkerhetsmarginal över rådande risknivå. Minsta säkerhet som krävs är 40 000 €.
Vid tecken på att en balansansvarig är i ekonomiskt trångmål, beräknar eSett ett nytt specifikt
säkerhetskrav baserat på följande:
Underlag – planerad balans
Underlag – förutsättningar för fortsatt drift
Handelsbeteende
Kreditbetyg
Nordisk balansavräkning – handbok, Instruktioner och regler för marknadsaktörer 21. Mars 2016,
eSett, http://www.esett.com/wp-content/uploads/2016/03/NBS_Handbok_Svenska_2.131.pdf
40
54
Copyright © Gaia
Säkerheten
Olika typers säkerheter
Säkerheter kan ges i form av kontanter, en särskild garanti, eller en kombination av dessa.
Kontanta säkerheter skall anförtros en bank som är godkänd av eSett som avräkningsbank för
balansavräkningen och på samma bankkonto (även kallat avräkningskonto) som används för
avräkning av den balansansvariges fakturor. Den balansansvariga skall underteckna ett depositionskontoavtal som pantförskrivs till eSett och ger eSett rätt att disponera medlen på kontot.
Svenska Kraftnäts säkerhetskrav på balansansvariga
Bakgrund
Balansansvariga har ett avtal om balansansvar med Svenska Kraftnät. De elhandlare som har
ett balansansvar har ett ekonomiskt ansvar för att tillförd mängd el och uttagen mängd el alltid
är i balans i de inmatnings- och uttagspunkter som omfattas av balansansvaret.41
Krav på säkerhet
Svenska Kraftnät kräver säkerheter av balansansvariga företag för deras åtaganden gentemot
Svenska Kraftnät. Ett balansansvarigt företag skall enligt balansansvarsavtalet ställa dels
grundsäkerhet, dels tilläggssäkerhet för att säkerheten skall täcka storleken på den skuld som
i värsta fall kan uppstå.
Om två eller flera balansansvariga företag tillhör samma koncern kan företagen begära att en
särskild tilläggssäkerhet skall beräknas för företagen så att kravet på tilläggssäkerhet kan göras utifrån företagens gemensamma nettoexponering. Detta förutsätter dock att företagens
moderbolag tar ekonomiskt ansvar för företagens skulder, på lik linje med egen skuld.
Storleken på säkerheten
Vid beräkning av belopp för säkerhet tar Svenska Kraftnät hänsyn till den prissättning på kraft
och de avgifter som gäller enligt ingånget avtal om balansansvar inklusive moms. Balansföretag skall i normala fall alltid ställa grundsäkerhet med ett fast belopp om 500 000 kr eller ett
högre belopp som Svenska Kraftnät fastställer. Svenska Kraftnät fastställer kravet på grundsäkerhet utifrån en egen bedömning av det balansansvariga företagets kreditvärdighet och
möjliga variationer i kreditexponering gentemot Svenska Kraftnät.
Svenska Kraftnäts bedömning av kreditvärdighet och möjliga variationer i kreditexponering
innefattar en bedömning av den verksamhet som företaget bedriver, företagets finansiella
ställning, betalningshistorik, organisation, intern kontroll och riskpolicy, bemanning samt
andra relevanta förhållanden.
41
http://ei.se/sv/el/elmarknader-och-elhandel/Elmarknadens-aktorer/
55
Copyright © Gaia
För att genomföra denna bedömning skall företaget på begäran av Svenska Kraftnät lämna
relevant information om företaget. Svenska Kraftnät kan även från utomstående företag
(tredje part) begära in kreditupplysningsinformation och annan information om balansföretagets finansiella ställning och förmåga att uppfylla sina förpliktelser.
Svenska Kraftnät nämner att de arbetar för att utveckla rutiner som styr mot kortare ledtider
i verksamhetsprocesserna, för att minska kreditrisken. Vikten av god riskkontroll betonas, såväl internt som i externa affärsrelationer på elmarknaden.
NordPools krav på säkerhet
På NordPool betalas handeln dagligen. Också säljarna får dagligen information om de försäljningsfordringar som NordPool ska betala till säljaren (self billing invoices).
Storleken på säkerheten
Medlemmar måste uppfylla säkerhetskraven dagligen. Säkerhetskravet omfattar hela beloppet som ska täckas och består av grundsäkerhet, leveransmarginal (Delivery margin) och faktureringsmarginal (Billing Margin). Leveransmarginalen är den del av leveransen som inte
ännu fakturerats. Faktureringsmarginalen täcker de utestående fordringarna som fakturerats
men inte ännu betalats. Grundsäkerheten är en säkerhet som måste ställas för att få rätt att
vara aktiv på marknaden.
Olika typers säkerheter
Alla medlemmar måste ha en GBP kreditförsäkring (Letter of Credit)/bankgaranti och/eller
ett kontantdepositionskonto. Kontantdepositionskontot måste vara ett blockerat konto som
NordPool kan disponera över.
Internationella exempel på säkerhetsarrangemang mellan
elhandlare och nätbolag
Olika länder har något olika sätt att se på risker och kostnader och har därmed byggt system
som liknar varandra men också har vissa olikheter. Gemensamt för länderna är att säkerheter
ställs i vissa fall men också att ett bolag kan bli befriat från säkerhetskrav om kriterier gällande
kreditvärdighet uppfylls (tillräckligt hög kreditvärdighetsrating av t.ex. S&P eller Moodys). Nivån på den kreditvärdighet som krävs för att bli befriad från säkerhetskrav samt den andel av
utestående fordringar som skall täckas av säkerheter skiljer sig mellan länderna. I tabell 4
presenteras några exempel på hur säkerhetskrav mellan elhandlare och nätbolag hanteras i
olika länder.
56
Copyright © Gaia
Tabell 4. Jämförelse mellan olika system för att hantera riskerna mellan elhandlare och
elnätsbolag. Källa: KPMG/AEMC, energinet.dk
UK
Australien
Myndigheten
(AECM)
NZ
Irland
Danmark
Myndigheten
Branschen
men myndigheten accepterar
Bilateralt branschavtal som
myndigheten
accepterat
2011
2002
2016
BBB-
A+
Säkerhet ställs
endast då betalningssvårigheter påvisas
och vissa kriterier gällande
EH uppfylls.44
Nej
Nej
Nej
Vem bestämmer
reglerna
Branschen men
myndigheten
accepterar
(OFGEM)
När har det tagits i
bruk
2005
Acceptabel kreditvärdighetsnivå där
ingen säkerhet behövs
Individuellt bestämd säkerhetskravnivå.
AA värdering
kvalificerar för
100 % befrielse.42
Belöning för god
betalningshistorik
Ja
Storleken på säkerhetskravet i proportion till faktureringsperiod
1,75 gånger faktureringsperiodens utestående fordringar.
Säkerhetskravet bestäms på
basen av elhandlarens
marknadsandel
och 25% av nätbolagets årsomsättning.
0,5 gånger faktureringsperiodens fordringar (14 dagars fordringar).
2 gånger
faktureringsperiodens utestående
fordringar
(2 månaders fordringar)
Värdet på 3
månaders utestående fordringar i fall bolaget inte uppfyller kraven.
Möjlighet att välja
säkerhet
Ja
Ja
Ja
Ja
Ja
Kostnad för säkerhetsarrangemangen
16,3 M £/år
(2013)
3 % av säkerhetens värde
för mindre och
1 % för större
elhandlare.
Möjlighet till pass
through45 av utestående betalningar
Ja. Under vissa
reglerade förutsättningar.
Nej. Beaktas redan i WACC.
A- värdering eller högre kvalificerar för 100
% icke säkrad
nivå. Säkerhetskraven stiger vid lägre rating.43
Ja. Individuell bedömning.
Unrated Users and Users below BB unsecured credit allowance can be based on payment history,
allowance set at 0.4% of the 2% of RAV per year climbing to a max of 2% of the 2% of RAV after five
years of perfect payment history.
43 I Australien övervägs en ändring som skulle innebära att bolag med en kreditvärdering på BBB- eller
över inte behöver ställa garanti. Det antas vara en kommersiellt allmänt accepterad risknivå på även
andra branscher som även borde accepteras på elmarknaden. Man anser att det är oskäligt att kräva
säkerhet för bolag som inte innebär större risk eftersom de medlen ändå inte kan användas för att täcka
förlusterna som kan komma i en situation där en högriskaktör går i konkurs. Det föreslås att andelen
säkerhet som krävs i framtiden baserar sig på den verkliga utestående fordringen.
42
44
Utgångspunkten inte ratingbolagets kreditvärdighetsbedömning.
En reglermodell där förluster tillåts belasta kunderna. Prishöjningar tillåtna. I andra modeller är en
del kreditförluster inbyggda i styrmodellen och WACC.
45
57
Copyright © Gaia
Ett jämförande exempel på olikheter i säkerhetskraven sett som funktion av bolagens rating i
Storbritannien och Australien presenteras i grafen nedan.46 Den demonstrerar olika attityder
till risk i länderna. I exemplet ser man att Australien accepterar lägre kreditvärdighet för befrielse från säkerheter än det brittiska systemet. I Australien planerar man faktiskt att i framtiden, i likhet med Nya Zealand, ytterligare sänka kraven till BBB- nivån för att befrämja konkurrensen på marknaden genom att barriärerna för att komma på marknaden skulle bli lägre.
Figur 21. Procentuell andel av elhandlarens kreditfordringar till elnätbolaget som kan vara
osäkrade i Storbritannien (UK) och Australien när elhandlarens kreditvärdighet beaktas.
Källa: KPMG/AEMC
Det finns även skillnader i hur nätbolagens reglermodell beaktar nätbolagets kreditförluster.
Vissa reglermodeller anser att en del förluster är normala och tillhör normal affärsverksamhet
och de är redan beaktade i styrmodellen. Andra tillämpar i vissa specialfall sk. ”pass through”
där man tillåter att kostnaderna för förluster belastar kunderna.
Australian Energy Market Commission Report on approaches to Credit Support Regimes between
distributors and retailers, May 2015
46
58
Copyright © Gaia
5.3 Jämförelse av olika lösningsalternativ
I tabellen nedan presenteras ett antal alternativa arrangemang för hantering av kreditrisker
som kan tänkas fungera på en elmarknad. Tabellen 5 nedan presenterar också några alternativ
som används i andra branscher. Ett välfungerande alternativ borde uppfylla följande kriterier:
Vara ändamålsenligt – täcka de risker som är aktuella och som anses kunna hanteras
med en säkerhet med speciell vikt på att inte vara överdimensionerat
Vara konkurrensneutralt och inte hindra nya aktörer från att komma in på marknaden
Vara kostnadseffektivt - inte kräva för stor säkerhet i relation till risken och inte medföra onödiga administrationskostnader
Vara acceptabelt för olika aktörer och kunder
Baserat på en utvärdering av dessa alternativ har man i studien kommit fram till ett förslag på
hantering av risker i grossistmodellen. Förslaget presenteras i kapitel 6.
59
Copyright © Gaia
Lösning
Beskrivning
Effektivitet i att hantera risk
Kostnader
Hinder för konkurrens
ALTERNATIV FÖR SÄKERHETSLÖSNINGAR FÖR ELMARKNAD
Inga säkerhetskrav ställs utöver Inga säkerhetskrav ställs till elförsäljaren utöver
de existerande arrangemangen. de existerande arrangemangen. Aktörernas kredit-
Låg
Låg
Låg
Inga nya hinder för konkurrens.
Låg/Medel
Låg
Låg/Medel
Kan eventuellt utgöra konkurrenshinder för
elhandlare som inte är balansansvariga. Detta
gäller dock inte bara i den nya elhandlarcentriska modellen, även i dag utvärderas elhandlarnas kreditvärdighet av de balansansvariga.
Medel
Täcker riskerna i identifierade
problembolag. Bristfällig betalningshistoria eller rating är
dock inte alltid ett pålitligt sätt
att identifiera problembolag i
tid.
Medel
Relativt låga administrativa
kostnader eftersom säkerheter
krävs endast vid behov. Relativt
höga kostnader för administration hos elhandlare och nätbolag
pga. bilateral hantering mellan
bolagen i de fall säkerheter behövs.
Medel /Hög
Kan utgöra konkurrenshinder pga. den bilaterala hanteringen mellan elhandlare och nätbolag. Kan orsaka olika tolkningar samt ineffektiv hantering av nya elhandlare som kommer
till marknaden (av nätbolaget). Kan koncentrera nya elhandlare till ett fåtal områden.
Medel
I fall den balansansvariga tar
över ansvaret för kunderna vid
elhandlarens obestånd minskar
riskerna för elnätsbolaget. Legala aspekter är dock oklara.
Ingen standardlösning.
Låg/ Medel
I fall elhandlaren hittar en villig
balansasnvarig kan det tänkas
att kostnaderna blir relativt
låga. Däremot oklart om de balansansvariga skulle ta betalt för
tjänsten och hur mycket.
Hög
Balansansvariga parter kan välja vilka elhandlare kan komma med på marknaden vilket kan
begränsa konkurrens. Vid betalningssvårigheter kan det finnas bristande incentiv för att
lösa problem pga. att bolagen kan vara konkurrenter. Oklart vad skulle hända med kunderna i fall elhandlaren hamnar i obestånd.
värdighet ger en indikation på kommande betalningsbeteende.
Inträdeskrav till hubben utan
krav på säkerheter. Riskutvärdering av främst balansansvariga genomförs av SvK/Hubben
och framtiden av eSett.
Bilateral garantimodell. Tekniska krav ställs av hubben. I
vissa fall möjlighet till säkerhetskrav bilateralt mellan nät
och elbolag.
Tekniska och andra eventuella inträdeskrav ställs till elhandlare för att bli kopplade till hubben. Balansansvariga utvärderas av SvK och ställer säkerhetvid behov.
Inga säkerhetskrav för elhandlare som har en balansansvarig. (I framtiden blir det eSett som gör en dynamisk
veckovis säkerhetsbedömning.
Hubben ställer tekniska krav på elhandlaren. Ett standardavtal mellan elhandlare och nätbolag tecknas som
reglerar förhållandet mellan elhandlare och nätbolag.
Normalt krävs ingen säkerhet, men nätbolaget kan vid
behov när vissa i avtalet specificerade omständigheter
uppfylls kräva säkerhet av elhandlaren bilateralt. Hubben kan utesluta elhandlare på basen av information
från elnätsbolagen. Besvärsprocedurer upprättas.
Balansansvariga bolag agerar
som garanter för elhandlare
som inte är direkt balansansvariga mot SvK. Hubben ställer
tekniska krav på elhandlarna.
60
Hubben ställer tekniska krav på elhandlaren. Ett standardavtal finns som reglerar förhållandet mellan elhandlare, nätbolag och den balansansvariga. Balansansvariga
agerar som garanter för elhandlaren mot nätbolaget och
kan ev. kräva säkerhet från elhandlaren. Elhandlaren
väljer balansansvarig part, men om ingen lämplig hittas
kan elhandlaren själv bli balansasvarig.
Copyright © Gaia
Centraliserad utvärdering av elhandlarna och ställande av säkerhet till nätbolag endast vid
behov. Tekniska krav ställs av
hubben.
Hubben ställer tekniska krav på elhandlaren. Ett standardavtal mellan elhandlare och nätbolag tecknas som
reglerar förhållandet. Normalt krävs ingen säkerhet,
men en centraliserad enhet utvärderar i fall säkerhet behövs vid vissa fall genom att använda rating och följer
upp elhandlarnas betalningsbeteende som rapporteras
in av nätbolag. Den centraliserade enheten kan utesluta
elhandlare från marknaden elhandlare på basen av information från elnätsbolagen.
Medel
Täcker riskerna i identifierade
problembolag. Rating eller
betalningshistoria är dock inte
alltid ett pålitligt sätt att identifiera problembolag i tid. Riskerna på branschen anses dock
låga för tillfället.
Medel
Syftar till att minimera kostnaderna i ett läge där elhandlarna
i allmänhet anses utgöra låg
risk. Möjliggör dock att säkerheter krävs för elhandlare som
utgör risk eller har dåligt betalningsbeteende. Centraliserad
hantering av riskbedömning
ämnar minska administrationskostnaderna.
Låg/Medel
Kan utgöra ett hinder för inträde på marknaden för vissa bolag som inte ännu har kreditklass/-betyg. En centraliserad enhet för utvärdering av bolagen är neutral och icke-diskriminerande. Branschens standardavtal är
godkänt av alla marknadsparter.
Inträdeskrav till hubben med ett
clearinghouse som sköter om
kreditriskutvärdering av varje
elhandlare (inkl. balansansvariga). Alla krävs på säkerhet eller kreditförsäkring baserat på
en andel av utestående fordringar.
Inträdeskrav till hubben med ett clearinghouse som sköter om kreditriskutvärdering av varje elhandlare (inklusive balansansvariga). Alla krävs på säkerhet eller kreditförsäkring. Storleken på säkerhetskravet eller kreditförsäkring utvärderas på basen av en rating. Rating av
större bolag och koncerner kan behöva göras individuellt.
Hög
Kreditrisker mellan elhandlare
hanteras till fullo. Eftersom bolagen i dag är högt ratade och
betalningsproblem inte förekommit (elhandel) kan detta
anses överdimensionerat.
Hög
Kan vara kostsamt om alla parter oberoende av risk skall betala för bankgaranti eller kreditförsäkring utan att de verkliga
riskerna är stora.
Hög
Kan utgöra ett hinder för nya elhandlare och
speciellt fristående elhandlare. Är neutral mot
olika aktörer om hanteringen görs av SvK eller
fristående clearinghouse. (Borde samordnas
med de nuvarande reglerna gällande balansansvarigas skyldigheter gentemot SvK för att
eliminera dubbla processer.)
SÄKERHETSLÖSNINGAR FRÅN ANDRA MARKNADER/BRANSCHER SOM KUNDE BLI AKTUELLA FÖR ELMARKNADEN
Försäkringsbaserad garantipool med alla elhandlare som
medlemmar.
Försäkringsbolaget utför risk- och kreditutvärdering och
tar ansvar för att garantera nätbolagens kundfordringar
till elhandlarna. Alla elhandlare bör delta i poolen för att
den skall få en tillräcklig riskspridning. Försäkringspremien som skall betalas av alla baserar sig på kundfordringsvolymen och kreditvärdigheten hos elhandlaren.
Försäkringsbolaget betalar enlig försäkringsvillkoren ersättningar mot de av nätbolagen ställda kraven.
Hög
Täcker alla motpartsrisker upp
till en maximigräns som är bestämd av försäkringsvillkoren.
Bör dock förnyas årligen och är
beroende på risknivån.
Hög/medel
Eftersom alla nätkostnader är
garanterade kan kostnaderna på
hela branschen stiga. Vid stora
kreditförluster stiger kostnaderna.
Hög/Medel
Nätbolagen kreditförsäkrar sina Nätbolagen skaffar sig en kreditförsäkring som säkrar de Medel
kundfordringar
de
har.
Försäkringen
dimensioneras
på
I
en
kreditförsäkring
definieras
Priser beror på marknadens
fordringar själv baserat på en
basen
av
en
motpartsanalys
och
nätbolagens
egen
föroftast
ett
tak
på
det
försäkrade
kreditvärdighet men bör inneriskbedömning.
måga att ta risker (självrisk).
61
beloppet samt en självrisk. Affärsrisker kan inte försäkras.
Konkurrensneutral ur den synpunkten att alla
deltar i poolen, men eftersom försäkringspremien är beroende på volym, betalningsbeteende och kreditvärdighet kan det uppstå en
snedvridning i de relativa kostnaderna till
stora aktörers fördel. Inte en normlösning på
elmarknaderna.
Beslutet är helt i nätbolagets händer och påverkar inte konkurrensen bland elhandlarna.
Inte en normlösning på elmarknaden.
hålla alla kundsegment och volymen kan stiga vilket återspeglas på kostnaderna.
Copyright © Gaia
6 Analys av de olika modellerna från
risksynpunkt
6.1 Grossistmodellen
Kreditrisker i grossistmodellen
Figur 22. Nätbolagens motpartsrisker i förhållande till elhandlarens riskprofil i grossistmodellen. Källa: Gaia
Grossistmodellens kreditrisker
Faktureringsprocessen kommer att förändras betydligt för både nätbolagen och elhandlaren.
I grossistmodellen fakturerar nätbolaget elhandlaren istället för att sända fakturor direkt till
slutkunden.
Elhandlaren fakturerar slutkunden både för förbrukad energi och för eldistributionskostnader. Därmed kommer elhandlarens faktureringsvolym att öka betydligt. Totalfaktureringen
för elhandeln är i storleksklassen 45 miljarder SEK och nätkostnaderna i storleksklassen 30
62
Copyright © Gaia
miljarder SEK, vilket innebär att elhandlarens faktureringsvolym stiger överslagsvis med 67
%.
Totalt har det uppskattats att det finns ungefär 5,3 miljoner slutkunder på den svenska elmarknaden. Om nätbolagen i framtiden skall fakturera eldistributionskostnaderna via ca. 130
elhandlare så kommer nätbolagens kundfordringar att koncentreras till ett fåtal motparter.
Detta innebär att nätbolagens motparts- och därmed kreditriskprofil i princip kommer att förändras betydligt.
Elhandlarens kundprofil kommer i sig inte att förändras från nuläget, men eftersom volymen
på kundfordringarna, ceteris paribus, kommer att öka betydligt, blir riskexponeringen på
grund av större kundfordringar också större. Sannolikheten av slutkundernas obestånd förändras i princip inte heller eftersom kundernas elkostnader inte förändras till följd av ändringarna i faktureringsmodellerna. Frågan är främst i vilken utsträckning elhandlarens kundfordringar fördelas i förhållande till bolagets totala faktureringsvolym och hur kundfordringen
fördelas på olika kundsegment. Exempelvis kan en elhandlare med en överstor exponering på
större företagskunder i förhållande till den totala faktureringsvolymen hamna i ekonomiska
problem om fordringarna till följd av nätkostnadernas andel stiger för mycket och ifall en stor
energiintensiv kund skulle gå i konkurs.
Grossistmodellen gör att nätbolagets motpartsrisk förflyttas från slutkunderna till elhandlaren. Avgörande för nätbolagets riskexponering blir då elhandlarens kreditvärdighet. Den information som finns tillhanda gällande elhandlarens riskklasser antyder dock att majoriteten
av elhandlarna är klassificerade i de två bästa riskklasserna (riskklass 4 och 5 enligt UC Affärdata).
En av orsakerna till denna relativt sett goda riskklassificeringen – jämfört med andra
branscher – anses dels bero på branschens särdrag där produkten (levererad el) kan klassificeras som en nödvändighetsvara och alla slutkunder strävar efter att sköta sina betalningsförpliktelser, dels på elhandlarnas ägarstruktur där flera av bolagen ingår i koncerner som ägs av
kommuner.
Ett företags kreditvärdighet (och konkursrisk) är inte enbart beroende av exponeringen av
motpartsriskerna, utan kan också till en betydande del bero på företagets affärsmodeller och
agerande kring risktagning och riskstyrning. I figur 22 ges en schematisk beskrivning av de
risker elhandlaren skall kunna bemästra. Riskerna består inte enbart av slutkundernas motpartsrisker utan bolagen måste också kontrollera sina affärsrisker, marknadsrisker, operativa
risker och andra faktorer som kan påverka deras verksamhet. Inom elhandeln kan marknadsrisker som härrör sig från handel på elbörsen och prissättning av elprodukter ha en stor betydelse. Denna typ av riskexponering är till stor del beroende av elhandlarens riskpolicy och
risknivån kan vara i det närmaste omöjlig för en utomstående att utvärdera eftersom riskpositionerna och riskpolicyn inte är offentligt tillgänglig information.
63
Copyright © Gaia
Hantering av motpartsrisker
Ur en marknadseffektivitetssynvinkel är det viktigt att ingen aktör kan förorsaka störningar i
hela systemet. Det ligger i myndigheternas intresse att hantera potentiella systemrisker och
dominoeffekter möjligast väl. Ofta löses denna typ av systemrisker med att aktörerna är förpliktade att ställa någon form av säkerhet mot sina åtaganden (jfr t.ex. NordPools säkerhetskrav).
Samfaktureringens målsättningar är bl.a. att öka konkurrensen mellan aktörerna på marknaden och säkerställa så god kundbetjäning som möjligt. Frågan är om grossistmodellen kan
förorsaka en så betydande förändring i elhandlarens kreditriskprofil och ökad sannolikhet till
betalningsoförmåga och konkurs att det kunde motivera ett allmänt krav på säkerheter. Ofta
innebär krav på ökad konkurrens att det behövs nya aktörer och affärsmodeller och därför är
det viktigt att kreditriskhanteringen och krav till säkerhet inte förorsakar för stora tilläggskostnader som kan hindra nya aktörer från att komma på marknaden och barriärer för nytänkande och nya innovativa lösningar. Säkerhetsarrangemang som gäller för hela branschen
måste vara konkurrensneutrala.
Eftersom majoriteten av elhandelsbolagen har en riskklass av bästa nivå kan man ifrågasätta
i vilken grad det finns behov för nätbolagen att ta i bruk bilaterala riskhanterings- och säkerhetsåtgärder som är inriktade på att ytterligare minska kreditriskerna.
Elhandelsmarknaden består av bolag med olika bakgrund och ägarstrukturer. En del har sin
bakgrund i traditionella energibolag med en verksamhet på årtionden och andra är relativt
nyetablerade med en affärsmodell som strävar till nytänkande på marknaden (se närmare kapitel 3 som beskriver ägarstrukturerna). Sett enbart utifrån nätbolagens kreditriskperspektiv
vore det att föredra aktörer med en väl etablerad verksamhet och god kreditvärdighet. Nätbolagens monopolställning innebär dock att ingen diskriminering får förekomma och bolagen
kan således inte välja sina kunder. Många av elhandlarna hör till koncerner med integrerad
verksamhet och nätbolag som systerbolag och de har en relativt stor marknadsandel i de lokala
nätområdena. I praktiken innebär detta att det p.g.a. koncernens internfakturering inte existerar någon kreditrisk mellan dessa aktörer, med andra ord så bildar elhandlaren ingen reell
motpartsrisk åt nätbolaget.
I det långa loppet är det kunderna och konkurrensen som avgör vilka elhandelsbolag som
kommer att dominera. Nätbolagen måste vara beredda att också hantera potentiella kreditrisker under nya förhållanden och eventuellt risker som förorsakas av nya aktörer på marknaden.
Under avsnitt 5.2.2 beskrivs de allmänna alternativen till riskhantering. De gäller i princip
också för grossistmodellen, m.a.o. kan man välja mellan följande:
64
Faktureringsfrekvens. Minimera volymen på kundfordringarna genom effektiva faktureringsprocesser
Säkerhetsarrangemang Ställa krav på att motparten (elhandlaren) ställer säkerheter
som garanterar betalningarna vid betalningssvårigheter (jfr. den danska modellen
med standardavtal mellan nätbolag och elhandlare)
Copyright © Gaia
Kreditförsäkring Utnyttja kreditförsäkringar som säkerhet främst då det gäller fordringar till osäkrare kunder
Faktureringsfrekvens
Kreditrisker relaterade till kundfordringar är proportionella till fordringarnas storlek och därför är det viktigt att på aktörnivå som första riskhanteringsåtgärd reglera storleken på fordringarnas omloppstid. Ett naturligt sätt att hålla omloppstiden låg är att fakturera så ofta som
möjligt, gärna månadsvis. Kostnaderna relaterade till den mer frekventa faktureringen bör
naturligtvis balanseras mot kostnaderna förorsakade av den förverkligade kreditförlusten och
det är upp till varje aktör att optimera detta. Ur nätbolagets synvinkel är det av stor betydelse
att elhandlaren har goda kundvals- och kravhanteringsprocesser eftersom nätägaren inte själv
har en direkt faktureringskontakt med slutkunden.
Säkerhetsarrangemang
Bilaterala säkerhetsalternativ kan bestå av depositioner från elhandlaren på nätbolagets konto,
bankgarantier eller garantier utfärdade av elhandlarens moderbolag. Storleken på säkerheten
skall vara relaterad till fordringarna som i sin tur är beroende av nätbolagets fakturering: en
frekvent fakturering med korta betalningstider kräver i princip mindre säkerhet. Nätbolaget
som har ett naturligt monopol i sitt nätområde måste behandla de olika elhandlarna jämställt
och grunda sina säkerhetskrav på objektiva och konkurrensneutrala kriterier. Vilket säkerhetsalternativ som slutligen väljs av elhandlaren beror främst på elhandlarens preferenser.
Ifall en säkerhet av moderbolaget prefereras så förutsätts förstås att moderbolaget har en hög
kreditvärdighet.
Kreditförsäkring
Ifall nätbolaget väljer att ta en kreditförsäkring för att säkra sina kundfordringar gentemot
elhandlaren, gäller det för bolaget att besluta en ekonomiskt rationell nivå av självrisk, omfånget på kreditförsäkringen (den försäkrade volymen) och val av motparter, m.a.o. vilka elhandlare som inkluderas i försäkringen. Försäkringarna prissätts dels på basen av motpartens
(i detta fall elhandlarens) kreditvärdighet och marknadsinformation. Priset på en kreditförsäkring för elhandelsbranschen varierar mellan 2 till 5 basispunkter (0,o2–0,o5 %) av den
försäkrade volymen (kundfordringarnas storlek).
I princip är det också möjligt för elhandlaren att kreditförsäkra sina fordringar gentemot slutkunderna. Om detta skulle värderas som aktuellt gäller det för elhandlaren att noga överväga
i vilken utsträckning kreditförsäkring utnyttjas. Val av självrisk, försäkringsbelopp och kundsegment som försäkras är av stor betydelse för att hålla kostnaderna i styr.
Vid val av säkerhetsalternativ gäller det för nätbolaget att utvärdera vilka alternativ som uppskattas ändamålsenliga. Aktörernas företagsstrukturer och ägarförhållanden är också av betydelse. På allmän nivå uppskattas det att kommunalägda bolag har en mindre risk till insolvens
jämfört med helt fristående privata bolag. Detta beror dels på att sannolikheten till att det
skulle uppstå allvarliga likviditetsproblem i en kommunalkoncern är liten. Om det uppstår
risk till problem kommer administrationen troligen att reagera för att undvika den negativa
publicitet som uppstår vid eventuell insolvens. Eftersom många av de fristående aktörerna
65
Copyright © Gaia
också hör till någon koncern är det i slutändan koncernens förmåga att upprätthålla en sund
affärsverksamhet som avgör behovet av säkerhet.
Olika scenarier för storleken av nätbolagets kreditförluster i grossistmodellen
Casebeskrivning
Caset demonstrerar storleken på nätbolagets risk vid konkurs i ett elhandelsbolag när man tar
i beaktande elhandlarens storlek, marknadsandel på elnätsbolagets område samt nätbolagets
omsättning. Caset visar olika scenarier på hur länge utestående fordringar kan ackumuleras
innan elhandlarens kunder kan flyttas till andra elleverantörer och vilken inverkan de utestående fordringarna kan ha på nätbolaget. Den tid de utestående fordringarna ackumuleras antas variera mellan två till tre månader efter leveransmånad (motsvarar 60, 75 och 90 dagar)
beroende på hur snabbt man kan flytta elhandlarens kunder till en annan elleverantör vid
konkurs eller obestånd. Det existerar än så länge inga marknadsregler gällande vad som händer vid utebliven betalning mellan elhandlare och nätbolag. Det betyder att caset är en teoretisk granskning av processens inverkan på de utestående fordringarna.
Figur 23. Avslutande av leverans inom tre månader efter levereringsmånad som inte betalats.
Tre olika case studeras:
A. Case A - ett litet nätbolag har en stor kund (elhandlare) som går i konkurs på vintern. Den stora kunden utgör 20 % av nätbolagets totala intäkter (marknadsandel).
Det kan också handla om en mindre elhandlare som har en enstaka större företagskund på nätbolagets område. I caset antas att förbrukningen sker under vintermånaderna och att vintermånadernas förbrukning per månad utgör 12 % av hela årets
förbrukning.
B. Case B - Ett mellanstort nätbolags kund (elhandlaren) som utgör 5 % av nätbolagets totala intäkter går i konkurs. Det antas att förbrukningen sker under sommarhöst- eller vårmånaderna som utgör i snitt 7 % av hela årets förbrukning.
66
Copyright © Gaia
C. Case C - Ett stort nätbolags kund (elhandlaren) som utgör 2 % av nätbolagets totala
intäkter går i konkurs eller hamnar i obestånd. Det antas att förbrukningen sker
under sommar- höst- eller vårmånaderna som utgör i snitt 7 % av hela årets förbrukning.
Tabell 6. Antaganden som gjorts i case beräkningarna.47
Nätbolagets omsättning M kr
Tidpunkt
Elhandlarens andel av nätbolagets omsättning %
Case A
Case B
Case C
Kvartil 1
24 M kr
Median
54 M kr
Kvartil 3
100 M kr
Vintermånad
Medeltalmånad
Medeltalmånad
20 %
5%
2%
I case A där elhandlarens utestående fordringar ackumuleras i tre månader kan nätbolaget
mista 7,2 % av sin årsomsättning. I case B kan förlusten vara mellan 0,3-1,25 % beroende på
elhandlarens marknadsandel i nätområdet samt hur länge fordringarna får ackumuleras. I
case C kan förlusten vara mellan 0,3% - 0,5% beroende på elhandlarens marknadsandel på
nätområdet samt hur länge fordringarna får ackumuleras. I figur 24 demonstreras resultatet
av analysen.
Ytterligare antaganden har gjorts i caset: Kvartil 1, Median och Kvartil 3 för nätbolagets omsättning
baseras på data från Elnätsföretagens årsrapporter (2014). 47
47
67
Copyright © Gaia
Figur 24. Inverkan på nätbolaget orsakad av elhandlares konkurs i tre olika fall som funktion av den tid det tar att flytta elhandlarens kunder till en annan elleverantör och elhandlarens marknadsandel på nätbolagets område.
Sannolikheten för ett worst case scenario
Sannolikheten för ett worst case scenario är lågt pga. följande karakteristiska drag på den
svenska elmarknaden:
I de flesta fall har en elhandlare i samma koncern den största marknadsandelen i nätbolagets koncessionsområde, vilket betyder att risken för att ett nätbolag skall råka ut
för ett worst case scenario är väldigt litet.
Enstaka icke integrerade privata elhandlare med en omsättning <100 Msek representerar under 1% av elhandelns omsättning i Sverige (se kapitel 3). Det antas i caset, att
konkursrisken för större elhandelsbolag är mycket liten.
Enstaka icke integrerade elhandlare som säljer till ett nätområde antas oftast ha en
relativt liten marknadsandel inom nätområdet.48 Detta finns det dock inte offentligdata om. I case B som presenterats ovan antas den enstaka utomstående elhandlarens
Ett undantag är tex. Fortum som sålt sin elnätsverksamhet till Ellevio. I det här sammanhanget anser
man att även delägda elhandlare som finns med i samma koncern som nätägaren är s.k. integrerade
företag.
48
68
Copyright © Gaia
marknadsandel vara i snitt ca. 2-5 %, vilket representerar en liten del av nätbolagets
omsättning. I Case C antas att elhandlarens marknadsandel på nätbolagets område är
ca. 2 %.
I de fall den s.k. utomstående leverantören (icke integrerade elhandlaren) har en större
marknadsandel på ett nätområde är det ofta fråga om en större leverantör som i dagens
läge oftast har en liten konkursrisk.49
I fall de största energiintensiva slutkunderna är dispositiva kan det ytterligare begränsa nätbolagets motpartsrisk i förhållande till elhandlaren, dock inte till slutkunden,
eftersom motpartsrisken gällande nätavgiften inte skulle ändras.
Man kan därmed dra slutsatsen att risken för att ett nätbolag skall hamna ut för ett worst case
scenario i dagens läge är liten.
Det finns även nätbolag som är integrerade som har externa elhandlare som levererar en förhållandevis stor volym till deras nätområden. Detta är fallet speciellt pga. att många företagskunder har konkurrensutsatt sitt elinköp. Utredningen har inte representativt data om andelen sådana nätbolag eller
hur stor marknadsandel enstaka elhandlare typiskt har i dessa fall.
49
69
Copyright © Gaia
6.2 Ombudsmodellen
6.2.1 Kreditrisker i ombudsmodellen
Figur 25. Ombudsmodellens kreditrisker fördelas enligt aktörernas fakturering. Källa Gaia
Ur kreditrisksynpunkt avviker ombudsmodellen inte nämnvärt från nuläget där både elhandlaren och nätbolaget ansvarar för sina egna motpartsrisker och kravhantering. Figur 25 beskriver fördelningen av kreditriskerna mellan aktörerna. Även om elhandlaren agerar som
ombud för nätbolaget så ansvarar nätbolaget för kreditrisker som förorsakas av dess slutkunder. I ombudsmodellen gäller det främst för elhandlaren att ha en väl fungerande kundvalsprocess och utgående från slutkundens kreditvärdighet besluta på vilka villkor en elleverans
kan ske. Eftersom slutkundens kreditvärdighet har en stor betydelse för aktörernas riskexponering är det avgörande för dem att optimera sin kundportfölj – fördelning mellan kundsegment i privatkunder, medelstora företagskunder och stora företagskunder – med beaktade av
aktörernas egna finansiella position, m.a.o. behöver aktören ha en tillräcklig buffert för att
klara av en störning i betalningsrörelsen.
I ombudsmodellen agerar elhandlaren som ombud och kontaktpunkt till slutkunden. Detta
innebär att elhandlaren har en större kundbetjäningsroll än nätbolaget. I detta betjäningsuppdrag ingår också en kravhantering gällande både elhandlarens och nätbolagen kundfordringar.
Hur detta löses blir upp till aktörerna att bestämma, men någon typ av standardförfarande
vore skäl att utveckla i det fall att elbranschen väljer att basera samfaktureringen på ombudsmodellen.
70
Copyright © Gaia
Eftersom nätbolaget har lokalt monopol så kan bolaget per definition inte vägra att betjäna
elkunderna i området. För nätbolaget kvarstår då enbart att hantera kravhanteringen så effektivt som möjligt och att vid eventuella betalningsstörningar kräva åtgärder av slutkunden under hot av avstängning, t.ex. genom att ställa krav på säkerhet. Den planerade ändringen av
skatteansvar där nätbolaget i framtiden får ansvaret för betalning av energiskatten för el gör
att kravhanteringen också i ombudsmodellen är av stor betydelse för nätbolaget.
6.2.2 Hantering av risker i ombudsmodellen
Riskhanteringsalternativen inom ombudsmodellen skiljer sig inte från de allmänna riskhanteringsåtgärderna. Aktörerna kan, efter att kundvalet är gjort, välja mellan effektiva faktureringsrutiner (faktureringsfrekvens, betalningsvillkor, kravhantering), krav på säkerhet av slutkunden till eventuella kreditförsäkringar för att säkerställa att kundfordringarna inte förorsakar ekonomiska förluster.
Ur nätbolagets perspektiv är det av stor betydelse att elhandlaren har goda kundvals- och kravhanteringsprocesser. Även om nätbolaget inte i normala fall kan vägra att leverera elektricitet
till slutkunden, kan det finnas skäl att överväga ett samarbete gällande motpartsrisker mellan
elhandlaren och nätbolaget. Ett samarbete mellan nätbolaget och elhandlaren kan bli aktuellt
ifall slutkundsprofilen är sådan att specifika gemensamma intressen kan identifieras och nätbolaget har specifik information som kan vara av gemensam nytta vid kundval och kravhantering av fordringar. Det är i båda aktörernas intresse att undgå problem som kan förorsakas
av slutkunder som inte är kapabla att sköta sina åligganden och leverantörsskulder. Ett dylikt
arrangemang får förstås inte vara konkurrenshämmande i sig och måste under alla omständigheter fylla kraven på god marknadssed.
Säkerhetsarrangemangen i ombudsmodellen avviker inte från nuläget. Ifall det finns behov
för säkerhet kan man välja mellan alternativa bilaterala säkerhetslösningar eller kreditförsäkringar.
6.3 Rekommendationer för säkerhetsarrangemang
inom grossistmodellen
Behovet av säkerhet
Säkerhetsbehov mellan elhandlare och nätbolag uppstår enbart i grossistmodellen. Ombudsmodellens faktureringsprinciper påminner så pass mycket om de nuvarande att separata säkerheter mellan elhandlare och nätbolag inte är motiverade.
Vid bedömning av säkerhetsbehov utgår man normalt från motpartens kreditvärdighet: ju
högre kreditvärdighet (bättre kreditbetyg), desto mindre säkerhet behövs. En annan viktig
71
Copyright © Gaia
princip vid bedömningen av säkerhetskrav är att elmarknaden i alla situationer skall vara konkurrensfrämjande och att införandet av samfakturering inte får förorsaka inträdesbarriärer
för nya aktörer eller affärsmodeller. Samtidigt vill man upprätthålla en marknad där risktagande och riskhantering skall ingå som naturliga element i verksamheten. Att bygga ett system
där alla risker är eliminerade är inte var motiverat och skulle orsaka onödiga kostnader samt
inträdesbarriärer på marknaden.
I andra länder med motsvarande elmarknader har man också baserat behoven till säkerheter
på betalningsbeteende och kreditvärdighet. I flera av länderna som studerats domineras
marknaden av stora aktörer som är kreditutvärderade av något av de internationella kreditvärderingsinstituten.
Den svenska elhandelsmarknadens specifika drag
Den svenska elmarknaden har vissa specifika drag som bör beaktas vid diskussion av kreditrisker och säkerhetsbehov. Nedan listas de olika aktörernas uppskattade andelar av den totala
elhandeln:
60 % av elhandeln sköts av kommunalägda elhandlare.
80 % av elhandelsmarknaden handhas av företag som har balansansvarsavtal med SvK
Alla elhandlare som inte själva är balansansvariga (inte har avtal med SvK) måste ha
ett balansansvarsavtal med en balansansvarig aktör
85 % av elhandelsvolymen står integrerade aktörer för som hör till en koncern med ett
nätbolag som systerbolag
65 % av volymen handhas av företag som är både integrerade och balansansvariga
Den svenska elhandelsmarknaden är förhållandevis kreditsäker i jämförelse med andra
svenska branscher. Riskerna kan alltså för tillfället bedömas vara låga. Konkurser av elhandlare som skulle ha någon större betydelse har inte förekommit och elhandlarna har tillsvidare
skött om sina skattebetalningsförpliktelser utan problem. Även en jämförelse baserad på UCs
riskklasser tyder på en hög nivå av kreditsäkerhet (se kapitel 5) jämfört med andra branscher
i Sverige. Den av kreditupplysningsföretagen publicerade informationen på aktörernas riskklasser indikerar att majoriteten av elhandlarna hör till den bästa riskklassen.
Orsakerna till att den svenska elhandelsmarknaden kan anses vara relativt kreditsäker är dels
att en betydande del av marknadens aktörer ägs av kommunala koncerner och dels att marknaden handhas av balansansvariga och/eller integrerade aktörer.
Rekommendation
På en marknad där det råder fri konkurrens mellan alla aktörer skulle en säkerhetsbedömning
ske fritt på bilateral nivå. Detta är dock inte fallet på elmarknaden, där nätbolagen har ett
naturligt monopol samtidigt som de inte fritt kan välja sina kunder (elhandlarna) utgående
från allmänna marknadsprinciper. Samtidigt är det inte ur konkurrensneutralitetssynvinkel
önskvärt att en aktör i monopolställning fritt får bestämma av vem man kräver säkerheter.
72
Copyright © Gaia
Därför rekommenderas det att principerna för säkerhetskraven utvecklas centralt av en aktör
på branschen som har tillräckligt förtroende och till vars uppgifter detta passar. Det föreslås
att SvK / Hubben eller Energimarknadsinspektionen åtar sig detta ansvar och mobiliserar en
expertgrupp (temporär eller bestående) som utvecklar principerna för bedömning av säkerhet.
I dessa rekommendationer ingår det inte ett ställningstagande gällande de juridiska aspekter
som bör beaktas. Dessa bör utvärderas i en separat studie
Rekommendation till huvudprinciper för säkerhetslösningar mellan elhandlare
och nätbolag
Rekommendationen utgår från att säkerheter mellan elhandlare och nätbolag kan behövas i
viss specifika fall. Huvudprinciperna är att:
Säkerheter inte ska behövas mellan elhandlare och nätbolag i fall elhandlaren uppfyller
en god nivå av kreditvärdighet samt uppfyller sina åligganden exemplariskt.
Säkerheter bör ställas av elhandlare bara om vissa kriterier gällande kreditvärdighet
inte uppfylls och/eller i fall betalningsstörningar förekommer.
Säkerhetskravets storlek minimeras för att inte utgöra konkurrenshinder och för att
begränsa kostnader - en dynamisk säkerhetsmodell tillämpas och fulla säkerheter för
utestående fordringar krävs inte (fulla säkerheter skulle motsvara 3 månaders utestående fordringar). Elhandlare kan ges möjlighet till snabbare betalning av fordringar
till nätbolaget för att minska sitt säkerhetskrav.
En centraliserad enhet, som tex. SvK / Hubb eller Energimarknadsinspektionen, bedömer om elhandlaren borde ställa säkerheter till nätbolaget. Kriterierna för utvärdering av säkerhetskrav är konkurrensneutrala, icke-diskriminerande och transparenta.
Relationen mellan elhandlare och nätbolag regleras med branschöverenkommelse
(inte bilaterala överenskommelser).
Olika alternativa säkerhetslösningar accepteras.
Utgångspunkten i denna rekommendation följer principen att säkerheter inte behövs om aktörerna uppfyller en viss (god) nivå av kreditvärdighet och sköter sina åligganden exemplariskt.
Eftersom det dock kan uppstå situationer där behov till säkerhet aktualiseras, är det skäl att
specificera principerna för bedömning av säkerhetsbehov. Med beaktande av marknadens särdrag med flera kommunala aktörer, de balansansvariga aktörernas specifika uppdrag (och att
de redan är utvärderade av SvK) samt att en betydande andel av aktörerna är integrerade med
internfakturering av nätkostnader, kommer säkerhetskraven i praktiken enbart att gälla ett
begränsat antal aktörer.
Bestämmandet av principer till säkerhetskrav
Principerna kommer på marknaden att bilda ett komplement till de säkerhetskrav som ställs
av NordPool, Nasdaq och de kommande kraven som eSett planerat ställa. Hubben kommer
att göra en teknisk bedömning av elhandlarens kapacitet att ansluta sig till hubben.
73
Copyright © Gaia
Nedan presenteras ett exempel på kriterier som elhandelsbolaget borde uppfylla för att kvalificera för att inte behöva ställa ut säkerhet. Detta är ett riktgivande exempel för att demonstrera allmänna principer. En detaljerad utformning av reglerna skulle kräva en planeringsprocess, där marknadsparterna enas om skäliga och icke diskriminerande kriterier som passar
de kommande samfaktureringsprocesserna.
Rekommendationsvis skall nätbolaget ha rätt att kräva att elhandlaren ställer en säkerhet som
täcker elhandlarens åligganden under följande förutsättningar:
Nätföretaget har skickat betalningspåminnelser till elhandlaren (t.ex. två påminnelser).
Elhandlarens betalningar har flera gånger varit försenade (t.ex. 4 gånger) inom den
senaste 12 månaders perioden. Betalningsförseningen har varit mer än t.ex. 5 dagar.
Elhandlaren har registrerats i kreditupplysningsföretagens register över dåliga betalare eller motsvarande.
Ett nytt elhandelsbolag som inte ännu kan uppvisa en årsredovisning kan krävas på
säkerhet. T.ex. kan krävas att minst två på varandra följande årsredovisningar finns
tillhanda. Ett undantag till denna princip kunde eventuellt gälla för mindre nya fristående bolag (startups), se närmare diskussionen nedan.
Elhandlaren har inte under de två senaste åren uppnått en normal kreditvärderingsnivå (rating) och har en hög risk enligt kreditupplysningsföretagens riskklasser.
Elhandlaren har ett negativt egenkapital.
Elhandlarens verksamhet har haft ett underskott under två på varandra följande år.
Principerna kunde presenteras i ett ”Standardavtal för fakturering inom grossistmodellen”
och det skulle gälla ”automatiskt” mellan alla elhandlare och nätbolag. I principerna skall det
bl.a. framgå hur nätbolagen skall gå tillväga vid elhandlarens försummelser och hur säkerheterna kan realiseras. Det bör också specificeras vilka förfaringssätt som finns ifall elhandlaren
önskar överklaga ett beslut om säkerhetskrav. En neutral och effektiv besvärsprocess är nödvändig för att trygga både elhandlarens och nätbolagens rättsskydd.
Bestämmande av säkerhetens storlek
Säkerhetskraven bör beakta elhandlarens volymer och vara dynamiska så att de också beaktar
kommande fordringar. Nätbolagens utestående fordringar gentemot elhandlaren är relaterade till faktureringsfrekvensen och man bör kunna utgå ifrån att elhandlaren faktureras månatligen, vilket skulle innebära en storlek på säkerheten som motsvarar 10 – 12 % av de årliga
nätkostnaderna som faktureras via elhandlaren. Det rekommenderas att säkerheten inte skall
behöva täcka de utestående fordringarna till fullo. Att täcka dessa till fullo (till fullo kunde
motsvara 3 månaders säkerheter) skulle vara kostsamt för elhandlarna och därmed eventuellt
hämma konkurrens samt utgöra barriärer för att komma på marknaden för nyetablerade aktörer.
74
Copyright © Gaia
Ifall man även ger möjlighet till en elhandlare att betala in sina fordringar i snabbare takt än
månatligen, ger den dynamiska modellen möjlighet att minska storleken på elhandlarens utestående fordringar och därmed också kostnaden för säkerheten som den enskilda elhandlaren
ställer.
Alternativa säkerhetslösningar
Alternativa säkerhetslösningar som bör godkännas är: deposition, bankgaranti och säkerhet
given av moderbolag. I praktiken antas en bankgaranti i form av kommersiell garanti vara det
mest ändamålsenliga.
Eftersom flera av elhandlarna är aktiva i många olika nätområden kan bolaget behöva ställa
säkerhet till flera nätbolag vilket medför en del administrativa utmaningar och eventuella
kostnader. Det kan vara motiverat att undersöka i vilken grad den centrala instansen/enheten/tjänsten grundad av SvK/Hubben/Ei kunde delta i administrerandet av säkerheterna.
Hur detta skall ske är utanför denna studie och det rekommenderas att saken utreds noggrannare i en specifik studie.
Säkerhetskrav för nya fristående aktörer (startups)
En av målsättningarna vid införandet av samfakturering är att befrämja fri konkurrens och
nytänkande på elhandelsbranschen samt att uppmuntra till nya innovativa lösningar och
tjänster. För att uppnå dessa målsättningar gäller det att vid införandet av säkerhetskraven att
vara alert på att kraven inte bildar en inträdesbarriär eller blir byråkratiska och därmed för
kostsamma för nya aktörer.
Faktum är att en ny aktör som påbörjar sin verksamhet organiskt har en mindre volym och en
låg marknadsandel och därmed är kreditförlusten som de kunde förorsaka på nätbolagen
också relativt sett marginell. Samtidigt har de inte ännu en dokumenterad finansiell information till förfogade som kunde bekräfta deras kreditvärdighet. De nya aktörernas dilemma är
att det kan bli för ekonomiskt belastande att presentera godtagbara säkerheter ifall de inte hör
till en koncern som kan stå för de krävda garantierna.
Gällande principerna för säkerhetskraven kunde det vara motiverat att planera dem så att de
specifikt beaktar fristående nya aktörer som fyller Startup-företagens villkor. För denna typ
av aktörer kunde man tänka sig att de skulle slippa presentera säkerhet under en tidsbegränsad uppstart fas och säkerhetskraven skulle bli aktuella då förtaget bevisligen har uppnått en
finansiell balans. Problemet med denna typ av dispens är att de kräver en övervakning av
den ”centrala enheten”, som skulle få till uppgift att göra behövliga utvärderingar.
Uppskattning av kostnader vid införande av säkerhetskrav
Kostnaderna för införandet av den beskrivna rekommendationen består av följande element:
75
kostnader för grundandet av säkerhetsarrangemangen
kostnaderna för administration av säkerheterna (den nya enheten)
kostnaderna för ställandet av säkerheterna
Copyright © Gaia
Kostnaderna vid grundandet av en central enhet med ansvar för administreringen av säkerhetsarrangemanget består främst av personal-, lokal- och systemkostnader. I kostnadsuppskattningen har vi utgått ifrån att personalbehovet täcks av tre personer. I tabell 7 presenteras
en preliminär grov ansvarsdelning mellan olika parter i lösningen.
Tabell 7. Ansvarsfördelning mellan olika parter. Källa: Gaia
Myndigheter
Nätbolag
Elhandlare
• Bearbetning av marknadsregler
(tillsammans med branschorganisationer) samt standardavtal
som reglerar relationen mellan
elhandlaren och nätbolaget.
• Skickar mätvärden till hubben
och ev. till elhandlaren som möjliggör samfakturering enligt fastslagen tidtabell.
• Fakturerar kunderna.
• Rapporterar till centraliserad enhet (myndigheten) om problem
gällande elhandlarens betalningar. Kriterierna som ska uppfyllas är neutrala, standardiserade och fastslagna av myndigheter eller branschorganisationer.
• Lämnar in den information som
behövs till myndigheter för att
fastställa ev. säkerhetsbehov eller beräkna säkerhetens storlek.
• Administrerar eventuellt säkerheterna i fall den centrala enheten inte gör det.
• Ställer ut säkerhet ifall detta
skulle behövas.
• Betalar nätbolagen för nättjänst
samt överför skattebeloppet till
nätbolaget enligt fastslagen tidtabell.
• Koordinerar reglerna med hubben för att undvika överlappande
krav.
• Driver centraliserad, neutral, enhet för översyn av elhandlarens
betalningar till nätbolagen samt
ansvarar för att utvärdera eller
skaffa extern utvärdering av elhandlarnas kreditvärdighet.
• Administrerar möjligen säkerheterna.
• Besvärshantering vid tvister mellan nätbolag och elhandlare.
Vid ställandet av säkerhet är en bankgaranti att föredra framför en deposition. Att binda upp
ett kapital på ca 10 % av den årliga volymen i form av en deposition kan bli dyrt och oändamålsenligt. I fall elhandlaren väljer att ställa en moderbolagssäkerhet blir kostnaderna mer
indirekta, men kostnadsnivån torde i slutändan vara den samma även om den täcks på koncernnivå.
För att bilda en uppfattning av totalkostnaderna för hela elhandelsbranschen måste en uppskattning av säkerhetsbehovet också göras. Med beaktande av branschens relativt goda kreditvärdighet och branschens ägar- och företagsstrukturer uppskattas det att säkerhetsbehovet
skulle gälla högst 3 % av de sammanlagda nätkostnaderna och elskatten.50 Detta skulle betyda
Antagandet har gjorts att ca. 30 % av marknaden sköts av icke integrerade bolag och att 10 % av dessa
kunde få behov av att ställa säkerhet.
50
76
Copyright © Gaia
att det sammanlagda säkerhetsbehovet i stora drag skulle vara 180 – 200 miljoner kronor. Om
man estimerar att kostnaden för en bankgaranti (kommersiell garanti) ligger på 3 % blir kostnaderna för hela branschen 5 – 6 miljoner kronor årligen. Internationella studier visar på en
kostnadsnivå av samma storlek.51 Kostnadsestimaten presenteras i tabell 8.
Tabell 8. Kostnadsestimat för systemet. Källa: Gaia
Aspekt
Beskrivning av
kostnaden
Basis för kostnaderna
Uppskattad kostnad
Kommentarer
Grundandet av säkerhetsarrangemangen
Expert och personal
Expert- och lönekostnader
N/A
En engångskostnad som
faller på centralenheten
Den nya centralenhetens administrationskostnader
Kostnader för att
driva verksamheten
Personalkostnader
Lokal- och systemkostnader
Expertkostnader
8 – 10 milj.
kronor per år
Kostnaderna fördelas
mellan alla aktörer på
elhandelsmarknaden
Kostnader för säkerheten
Kostnader för
bankgaranti, kommersiell garanti
Årlig marginal eller
provision på garantisumman
0,005
öre/kWh levererad
Säkerhetskostnad fördelad på hela elhandelsmarknaden
Australian Energy Market Commission, Report on approaches to Credit Support Regimes between
distributors and retailers, May 2015
51
77
Copyright © Gaia
7 Inverkan på olika aktörer och
konkurrens
7.1 Inverkan på olika typers aktörer
Faktureringsfristrekommendationens inverkan på olika
typers bolag och konsumenter
Nätbolag
Nätbolagen förväntas inte få problem med sin kassahantering i faktureringsfristförslaget. Nätbolagen kommer i praktiken att få in sina utestående fordringar tidigare än i dagens läge. Faktureringsfristerna kommer att möjliggöra skattebetalning av energiskatten till Skatteverket i
tid eftersom skatten kommer att betalas in först dag 56 efter leversansmånadens slut och elnätsbolaget kommer att få sin betalning från elhandlaren senast dag 35. Eftersom betalningar
till överliggande nät förväntas ske mellan 32 och 35 dagar efter leveransmånadens slut borde
nätbolaget i flesta fall kunna klara av betalningarna utan problem. Nätbolagen kan komma att
få en ränteintäkt för skatteandelen.
Elhandlare
Elhandlarna kommer att få en stor press på att utveckla en effektiv faktureringsprocess samt
kravhantering för att få in betalningarna och för att hinna betala nätavgiften och skatten i tid
till elnätsbolagen. Faktureringsfrekvensen för främst de mindre slutkunderna (privatkunderna) kommer antagligen att öka. Endast de minsta kunderna förblir eventuellt kvartalsfakturerade eller faktureras varannan månad. De kunder som detta gäller är främst fritidsbostäder och de mindre lägenhetskunderna (årsförbrukning under 5 MWh). Dessa utgör dock ca
2,5 miljoner kunder räknat i abonnemang och motsvarar en volym på 7 TWh.52
De stora elhandelsbolagen som har många mindre kunder kommer eventuellt att påverkas
mycket av ändringen. Månadsfakturering och betalning av nätavgift och skatt till nätbolaget
senast den 35:e dagen efter leveransmånadens slut kommer inte att lämna lika mycket tid till
batch-hantering av de minsta kundernas fakturor som i dagens praxis. Detta kan orsaka press
på kundservice och den tekniska processen med att producera fakturan (i fall pappersfakturor
produceras) speciellt för elhandlare som har stora kundmassor. De tre största elleverantörerna har ca. 2,3 miljoner kunder och Vattenfall, som är den största elleverantören, antas ha
närmare en miljon kunder (abonnemang).
52
Elåret och verksamheten 2015, Svenska energiföretagen 2015.
78
Copyright © Gaia
Grossistmodellen kommer att ge elhandlaren möjlighet att välja faktureringsfrekvens mot
slutkund. Beslutet om faktureringsfrekvens av slutkunden kommer att basera sig på elhandlarens optimering av kassaflöde samt de kostnader som är förknippade med de mindre kundernas faktureringsprocess. Även kundpreferenser kan vara betydande i beslutsprocessen.
De integrerade bolagen kan ha bättre möjligheter att optimera sin kassa inom koncernen, vilket kan ge bättre möjligheter för dem att fortsättningsvis fakturera vissa kunder med lägre
frekvens än fristående bolag som inte har samma möjligheter.
I ombudsmodellen är det till skillnad från grossistmodellen möjligt att elhandlaren inte självkan bestämma sin faktureringsfrekvens gentemot kunden för att elhandlaren agerar ombud
för nätbolaget (som måste betala in sin skatt varje månad). Ifall elhandlaren önskar fakturera
sin slutkund varannan månad måste i praktiken en överenskommelse finnas om det med nätbolaget. En sådan överenskommelse kan lätt göras i integrerade bolag. Däremot kan man
ställa sig frågan om det är lika lätt att komma fram till en lösning som passar båda parter
mellan icke integrerade bolag. Någon slags branschöverenskommelse eller rekommendation
borde i sådant fall troligen reglera frågan. Alla bolag borde ges samma förutsättningar för att
inte hämma konkurrens.
Pappersfakturor driver månadsfaktureringens kostnader. En övergång till månadsfakturering
för mindre kunder kombinerat med en process som fortsättningsvis använder sig av pappersfaktura kan öka kostnaderna för fakturering för elhandlaren (både större och mindre bolag)
genom att antalet fakturor fördubblas (eller i värsta fall tredubblas) för vissa kundgrupper.
Det antas dock att e-faktura kommer att bli allt vanligare i framtiden, vilket under vissa förutsättningar kan effektivisera de mindre kundernas faktureringsprocess och samtidigt minska
framtida kostnader (minskade kostnader för tryck samt postande) samt tidsåtgång i faktureringsprocessen (mindre tid går åt till postande av fakturor samt mindre behov av batch-hantering av fakturor pga. tekniska skäl).
Elbranschen arbetar för att befrämja en övergång till e-fakturering men saknar för tillfället
möjligheten till ekonomiska incitament för att få privatkunder att övergå till e-faktura. Ekonomiska incentiv skulle troligtvis vara ett effektivt sätt att motivera kunder till att övergå till
e-faktura. Detta kan betyda att pappersfaktura förblir allmän en tid framöver, trots en framtida fakturering med högre frekvens. Detta kan medföra högre kostnader för de samfakturerande elhandelsbolagen och bli en kostnad för kunden.
Den föreslagna rekommendationen till faktureringsfrister kommer att kräva en omställning
och processutveckling i speciellt elhandelsbolagen. Alla ändringar som behöver göras kommer
dock inte att vara avhängiga av införandet av en samfaktureringsmodell. Lagförslaget som
finns på remiss gällande överförandet av skattskyldigheten på nätbolaget och förslaget att
79
Copyright © Gaia
skattebetalningen i framtiden 53 eventuellt skall kopplas till leveransen i stället för faktureringen kommer att förorsaka omställningsbehov i verksamheten samt kräva ändringar i faktureringssystemen både hos integrerade och icke integrerade elnäts- och elhandelsbolag.
Konsumenter
I tillägg till att ca. 30 % fler konsumenter kommer att få en samfaktura, kommer även faktureringsfrekvensen att ändras för en del konsumenter. En större andel kunder kommer antagligen att månadsfaktureras. De kortare ledtiderna i faktureringstidsfristmodellen och mer effektiv fakturering mellan olika parter (och den i framtiden månatliga skattehanteringen) kommer att kräva detta. Endast de minsta kunderna, som t.ex. sommarvillor och lägenhetskunder,
förblir möjligen kvartalsfakturerade eller faktureras varannan månad.
De kunder som köper från icke integrerade elhandelsbolag och som i dag inte får samfaktura
(antas vara ca. 30 %) kommer i fortsättning att få bara en faktura i stället för två, vilket för
dessa kunder minskar hanteringskostnaderna. Den högre faktureringsfrekvensen kan däremot öka kostnaderna för kunderna. En närmare kostnadsanalys har gjorts i Sweco’s rapport.
Företagskunder
Företagskunder som i dag månadsfaktureras kan fortsättningsvis förvänta sig månadsfakturering. De allra minsta företagen kommer att få sin faktura en gång i månaden, varannan månad eller en gång i kvartalet beroende på hur elhandelsföretagen optimerar sina faktureringskostnader (åtminstone i grossistmodellen). En del av de kunder som bytt leverantör kommer
att få en samfaktura för nät- och elkostnad.
Energiintensiva kunder i regionnätet
Faktureringsfristerna förväntas inte orsaka ändringar i deras fakturering i fall dessa är dispositiva och inte kommer att samfaktureras som standard. Det antas dock att många företag som
kan klassas som dispositiva vill få en samfaktura. Detta kan vara möjligt genom en ombudsmodell som kunde tillämpas för dessa, även om en grossistmodell togs i bruk för övriga kunder.
Detta skulle dock gälla ett mycket begränsat antal kunder.
Riskhanteringslösningens inverkan på olika aktörer
Den föreslagna riskhanteringslösningen och krav till säkerheter kan förväntas ha inverkan
främst på de mindre icke integrerade elhandlarna och nya elhandlare som etablerar sig på
marknaden och som eventuellt inte ännu uppfyller de kreditvärdighetskrav som ställs på aktörerna. De enskilda aktörerna som eventuellt måste ställa en säkerhet kommer att bli belastade med en kostnad som kan inverka på deras förmåga att konkurrera på marknaden, speciellt om det är frågan om bolag som inte är en del av en större koncern. Större aktörer har dels
53
Lagrådsremiss, Vissa frågor på elskatteområdet, Stockholm den 9 juni 2016
80
Copyright © Gaia
lättare att uppfylla kraven som ställs och dels möjligheter att skaffa sig säkerheter till en avsevärt lägre kostnad.
I rekommendationen föreslås att säkerhetskraven utvärderas av en centraliserad, oavhängig,
enhet. I detta fall skulle det antagligen vara SvK/Hubben eller Energimarknadsinspektionen.
Det betyder att en organisation med nödvändig kompetens att utföra uppgiften borde byggas
upp. I upplägget skulle kostnaden för att driva enheten delas av alla aktörer som är med på
marknaden (nätbolag). Den sammanlagda kostnaden för att driva den centraliserade verksamheten är lägre än om varje nätbolag utför samma utvärdering in-house för varje enskild
elhandlare. Grossistmodellens och ombudsmodellens inverkan på aktörerna har beskrivits ingående i kapitel 6.
7.2 Lösningarnas inverkan på konkurrens
Allmänt
Integrerade elhandlare har i dagens läge en viss konkurrensfördel i och med att de kan erbjuda
samfakturering till sina kunder. Om samfakturering införs kan man förvänta sig att integrerade elhandlare kommer att förlora den konkurrensfördel som möjligheten att erbjuda en gemensam faktura innebär. Detta kommer, så som redan diskuterats i flera studier, att leda till
en ökad konkurrensneutralitet samt potentiellt positiva effekter på konkurrensen.
Om samfakturering blir normal praxis kommer kunderna inte att vara lika knutna till sin ursprungliga integrerade elhandlare. Trots att priset är den största orsaken till leverantörsbyte
önskar sig de flesta kunder en faktura. Därför kan man förvänta sig att övergången till samfakturering leder till fler leverantörsbyten samt minskar antalet tillbakabyten till den lokala
leverantören som sker pga. att kunden vill ha samfaktura.
Konkurrensneutraliteten kan tänkas leda till att det uppkommer ett intresse för nya elhandlare som kan erbjuda tjänster och lösningar på samma villkor som integrerade aktörer, vilket
kan stimulera konkurrens avseende både pris och service.
Trots att man identifierat potential för ökad konkurrens i och med att även fristående bolag
kan erbjuda samfakturering till sina kunder, måste man påpeka att det är många andra faktorer som inverkar på konkurrens än samfakturering. Anvisningsförfarandet som kommer att
slopas vid inflyttning kan ha en relativt stor inverkan på konkurrensen inom privatkundssegmentet. Prisskillnader mellan olika leverantörer utgör även i fortsättningen en viktig faktor i
leverantörsval. Nya leverantörer som erbjuder t.ex. energitjänster kan komma att ändra sättet
som speciellt konsumenter ser på elhandlare och hur man väljer leverantör. Detta kan vara
mer betydande för befrämjandet av konkurrens än erbjuden samfakturering.
En intressant fråga är också hur en grossistmodell kommer att inverka på beslut gällande
eventuell försäljning av elhandelsverksamheten i integrerade bolag. Riskerna för nätbolaget
ändrar karaktär om en integrerad aktör säljer sin elhandelsverksamhet till en extern part. Då
sker en betydande riskkoncentration till en elhandlare som levererar till nätområdet. Det kan
81
Copyright © Gaia
tänkas att detta leder till att tex. kommunala bolag utvärderar olika strategier för att minska
riskerna eller riskkoncentrationen. En strategi kan vara att man väljer att sälja sin elhandelsverksamhet till etablerade aktörer som bedöms som speciellt pålitliga och kreditvärdiga. Detta
kan eventuellt bidra till en viss marknadskoncentration. En annan strategi är att man väljer
att sälja sin verksamhet till flera olika elhandlare för att minska riskkoncentrationen. Problematiken är speciellt relevant i grossistmodellen.
Tidsfristförslagets inverkan på konkurrens
Tidsfristlösningen som presenterats i kapitel 4 kommer att betyda att elhandelsbolagen kommer att vara tvungna att betala nätbolaget månatligen och i de flesta fall även fakturera slutkunderna månatligen för att klara av sin kassahantering. Detta borde dock inte i flesta fall
utgöra ett konkurrenshinder. Det är dock viktigt att notera att integrerade bolag kan ha en
större möjlighet att klara av kassarelaterade utmaningar eftersom en stor del av fordringarna
hanteras inom samma koncern och kassaoptimering eventuellt är möjlig inom koncernen.
Detta kan också ge en viss flexibilitet i hur faktureringen kan skötas mot slutkund som eventuellt kan ge en konkurrensfördel för integrerade bolag.
I tillägg kan det vara anledning att nämna att de systemkrav som hubben ställer gällande datakommunikation med hubben för att hantera fakturaunderlagsinformation samt de krav på
faktureringssystem och systemändringar som tillkommer (speciellt kostsamma i ombudsmodellen) kan belasta de mindre bolagen på ett sätt som försvårar deras verksamhet. Detta beror
dock inte på faktureringsfristerna som rekommenderats, utan på samfaktureringslösningen
som kräver ändringar i systemen samt intern processutveckling. De större bolagen, och speciellt de integrerade kan i vissa fall vara bättre positionerade att klara av de ändringar som krävs.
Riskhanteringslösningarnas inverkan på konkurrens
Lösningsförslaget innebär att en centraliserad enhet ser till att det finns information
om aktörernas kreditvärdighet enligt gemensamt på branschen överenskomna
kriterier. Detta betyder att lösningen är neutral och icke diskriminerande. En lösning med
bilaterala kontakter mellan elhandlare och elnätsbolag där elnätsbolaget bedömer elhandlarens kreditvärdighet skulle sannolikt leda till olikheter i hur reglerna gällande kreditbedömning i praktiken tillämpas av olika elnätsbolag. Utmaningar kan bero på bristfällig kompetens,
tillgängliga resurser för att bedriva verksamheten eller i värsta fall viljan att hindra en konkurrent från att komma in på hemmamarknaden. I vissa fall kan det finnas en risk att processen
inte sköts effektivt, vilket kan leda till längre ledtider, som försvårar etableringen för elhandlare på ett nytt elnätsområde. Detta motiverar till en centraliserad lösning där elhandlarnas
kreditvärdighet bedöms av en neutral part.
Det finns ungefär 170 elnätsbolag i Sverige. Bilaterala säkerhetskravsprocesser skulle vara belastande för både elnätsföretaget och elhandlaren. Detta kunde leda till ett läge där en elhandlare väljer att vara aktiv i ett fåtal nätområden med stort kundpotential för att spara på administrativa kostnader för säkerhetsprocessen. Speciellt gäller det här nya aktörer som kanske
82
Copyright © Gaia
inte ännu uppfyller kreditvärdighetskraven och måste skaffa säkerheter för varje elnätsbolag
på vilkens område det är aktivt.
I fall kriterierna som gäller elhandlarens kreditvärdighet samt betalningsbeteende uppfylls, kommer ingen säkerhet att krävas av elhandlaren. I förslaget ställs
säkerheter alltså bara i vissa fall då elhandelsbolaget inte anses vara kreditvärdigt eller har
haft betalningsstörningar. Detta är i linje med praxis på ett flertal olika elmarknader i olika
länder.
Det är i dagens läge sannolikt att flesta elhandlare som redan är etablerade på den svenska
marknaden uppfyller kraven på kreditvärdighet (se kapitel 5.1). Den rekommenderade lösningen är därmed kostnadseffektiv i ett läge där riskerna bedöms som mycket låga. Det betyder att säkerhetshanteringsmodellen inte i normala fall belastar elhandlarna i stor mån och
inte orsakar sådana ytterligare kostnader för säkerhet som kan utgöra ett konkurrenshinder i
en affärsverksamhet där marginalerna redan är pressade.
Den dynamiska säkerhetskalkylmodellen innebär att överstora säkerheter inte
behöver ställas, vilket också minskar kostnaderna för en enstaka aktör. Ifall man även ger
elhandlarna möjligheten att betala in sina fordringar snabbare än månatligen, ger den dynamiska modellen möjlighet att minska storleken på elhandlarnas utestående fordringar och
därmed också kostnaden för säkerheten som den enskilda elhandlaren ställer.
Obligatoriska säkerhetsarrangemang för alla bolag skulle betyda att speciellt de mindre fristående bolagen och de som etablerar verksamhet i Sverige och inte kan påvisa hög kreditvärdighet genom ratingbolagen, kunde få höga säkerhetskostnader pga. att kostnaderna för olika
säkerhetsarrangemang ofta är högre för mindre eller nyetablerade aktörer. Detta skulle betyda
att nya aktörer belastas med kostnader som speciellt i en etableringsfas inte kan spridas på en
större kundbas. I ett läge där alla krävs på säkerheter skulle de större bolagen som är horisontalt och eventuellt också vertikalt integrerade ha avsevärt bättre möjligheter att skaffa säkerheter eller koncerngaranti till ett lägre pris, vilket skulle kunna kan innebära en konkurrensfördel för dem.
8 Sammanfattning
8.1 Syftet med studien
Energimarknadsinspektionen vill närmare utreda en marknadsmodell där kunden faktureras
för sin sammanlagda elhandels- och elnätskostnad. Om samfakturering införs finns det ett
behov av att tydligt reglera frågan om kreditrisk så att aktörerna på marknaden kan vara säkra
på vad som händer vid uteblivna eller bristfälliga betalningar.
Syftet med studien var att ta fram ett underlag för Energimarknadsinspektionens beslut om
vilken faktureringsmodell som är lämpligast med beaktade av förändringarna i kreditriskerna
på den svenska slutkundsmarknaden för el. Modellerna som studerats är grossist- och ombudsmodellen. Nuvarande praxis har använts främst som jämförelseunderlag.
83
Copyright © Gaia
Utformningen av en faktureringsmodell påverkar kassaflöden och kreditrisker för marknadens aktörer. Studien har genomlyst hur villkoren för betalningsfrister och fördelningen av
kreditrisker vid utebliven betalning påverkar enskilda aktörer, konkurrensen på marknaden
och kan komma att påverka kostnad för slutkunden. Rapporten ger också insikt i hur riskfördelningen mellan olika aktörer förändras i de olika lösningarna. Studien har utmynnat i rekommendationer gällande faktureringsfrister samt lösningar för att hantera motpartsrisker
mellan olika parter i grossistmodellen. En direkt bedömning av vilken modell - grossistmodellen eller ombudsmodellen – bättre skulle passa den svenska marknaden har inte gjorts i
rapporten. Detta kräver en helhetsbedömning av även andra faktorer än de som varit inom
studiens scope.
8.2 Faktureringslösningen
En rekommendation till betalningsfristlösning mellan elhandlare och nätbolag har utvärderats utifrån ett flertal kriterier som lösningen borde uppfylla. Faktureringsfristerna i lösningen
får inte orsaka onödiga kassa- eller likviditetsproblem och inte heller onödig ackumulering av
likvida medel för elhandlare eller nätbolag. Modellen förväntas medverka till att begränsa kreditriskerna mellan elhandlare och nätbolag genom att minska på de utestående fordringarna.
Den skall också möjliggöra elhandlarens framtida utveckling av nya tjänster och inte orsaka
betalningsproblem eller försämrad service för konsumenter eller andra kunder. Tekniska begränsningar dels inom mätvärdes- och datainsamling (HUB) och faktureringssystem beaktas
samt att bolag med ett stort antal kunder bör kunna fakturera sina kunder utan större problem.
Lösningen får heller inte ha negativ inverkan på konkurrensen på marknaden.
I den rekommenderade faktureringslösningen antas att hubben levererar faktureringsunderlag till elhandlare (EH) och nätbolag (NB) den 5:e vardagen efter leveransmånadsslutet.
Elhandlaren betalar nätbolaget både nätavgift och skatt en gång i månaden. Detta sker den
35:e dagen efter leveransmånadens slut. Elhandlaren får fritt välja sina faktureringsfrister
gentemot kunden (åtminstone i grossistmodellen). Antagandet är att månadsfakturering kommer att bli den framtida normen för de flesta, men inte alla, kunder.
Vidare antas att privatkundernas fakturor förfaller tidigast den 28:e dagen, som i nuläget. Dag
33 efterleveransmånadens avslut förväntas de flesta betalningar (95 %) vara inne. Energiskatten för el betalas i framtiden till Skatteverket av nätbolaget54* dag 56 efter leveransmånadens
slut. Figur 26 illustrerar betalningsfristerna.
54
I dag betalas energiskatten för el av elhandelsbolaget men det finns planer på att ändra
detta fast inget beslut ännu tagits. I analysen antas att nätbolaget betalar skatten.
84
Copyright © Gaia
Figur 26. De rekommenderade betalningsfristerna. Källa: Gaia
Figur 27 illustrerar ett exempel på hur lösningen inverkar på elhandlarens och nätbolagets
kassaflöde och kassabalans. Tidsfristlösningen kommer att betyda att elhandelsbolagen kommer att vara tvungna att betala nätbolaget månatligen och i de flesta fall även fakturera slutkunderna månatligen för att kunna klara av sin kassahantering. Faktureringsfristerna betyder
att en effektiv fakturering och kravhantering kommer att vara nödvändig. Speciellt större bolag kan få vissa tekniska utmaningar med hantering av stora massor av fakturor. Det är möjligt
att integrerade bolag kommer att ha mer flexibilitet att fakturera sina slutkunder jämfört med
fristående elhandlare, eftersom de eventuellt kan optimera sin kassa inom koncernen.
Figur 27. Modellbeskrivning av kassaflöde och kassabalans för nät och elhandelsbolag
(modellbolag). Källa: Gaia
Nätbolagen kommer inte att få problem med att hantera sina betalningar om den ingående
kassan är tillräckligt stor. Nätbolaget kommer att få in skattebetalningen i god tid före skatten
85
Copyright © Gaia
skall betalas till Skatteverket. Betalningsfristmodellen begränsar nätbolagets kreditriskexponering mot elhandlaren pga. den relativt snabba betalningscykeln.
I studien föreslås att man tillämpar en övergångstid då tidsfristerna för betalning mellan elhandlare och nätbolag under en period är längre (5 till 10 dagar längre) än i rekommendationen. Anledningen är att man då kan säkra att elhandlarna klarar av tidsfristerna samt ger
tid för elhandlaren att genomföra den processutveckling och effektivisering av fakturering som
kommer att krävas. Detta möjliggör även att man i början, under övergångsfasen, kan undvika
onödiga betalningsanmärkningar mellan elhandlare och nätbolag. En övergångstid kan även
behövas för att kunna kvalitetssäkra och optimera hubbens funktion.
8.3 Risker och riskhantering
Den svenska elhandelsmarknaden bedöms vara förhållandevis kreditsäker. Konkurser av elhandlare som har någon betydelse har inte förekommit och elhandlarna har tillsvidare skött
om sina skattebetalningsförpliktelser utan problem. Även en jämförelse baserad på UC:s riskklasser tyder på en hög nivå av kreditsäkerhet jämfört med andra branscher i Sverige. Den av
kreditupplysningsföretagen publicerade informationen på aktörernas riskklasser indikerar att
majoriteten av elhandlarna hör till den bästa riskklassen. Vid införandet av en samfakturering
kommer profilen på motpartsriskerna (kreditriskerna) mellan marknadsaktörerna att förändras. I studien analyseras om denna förändring ger upphov till införande av specifika riskhanteringsåtgärder och säkerhetsarrangemang.
Riskfördelningen mellan olika aktörer förändras speciellt i grossistmodellen
Införandet av samfakturering strävar till en effektiv elmarknad där fri konkurrens skall sporra
till bättre kundlösningar och –tjänster, vilket i sig kräver att det inte får finnas för stora inträdesbarriärer för nya aktörer eller onödiga kostnader som kan komma att belasta slutkunder.
I grossistmodellen är det elhandlaren som drabbas om kunderna inte klarar av att betala sina
åligganden. Beroende på kundfordringarnas storlek kan de finansiella problemen som de förorsakar elhandlaren sedan överföras via en kedjeeffekt till nätbolagen. I ombudsmodellen, där
elhandlaren agerar som ombud för nätbolaget, kommer slutkundernas betalningsproblem att
drabba elhandlaren och nätbolaget likvärdigt, m.a.o. fördelas en utebliven betalning i förhållande till faktureringen.
I grossistmodellen kommer det att vara elhandlaren som utgör motpart till nätbolaget vilket
leder till en omfördelning av riskerna jämfört med dagens läge. I tillägg kommer ändringarna
i skattebetalningsansvaret (nätbolaget ansvarar i framtiden för skattebetalning till Skatteverket) att öka nätbolagets utestående fordringar och därmed risker.
Säkerhetslösningar mellan elhandlare och nätbolag kan i vissa fall behövas i grossistmodellen
I grossistmodellen antas det att en säkerhetslösning kan behövas för att trygga nätbolagens
situation, men bara under vissa förutsättningar. Utgångspunkten i denna rekommendation
86
Copyright © Gaia
följer principen att säkerheter inte behövs om elhandelsbolagen uppfyller en god nivå av kreditvärdighet och sköter sina åligganden exemplariskt.
Motiveringen för detta är att den svenska elhandelsmarknaden är en relativt lågrisk marknad.
Med beaktande av marknadens särdrag med ett stort antal kommunala aktörer, de balansansvariga aktörernas specifika uppdrag (och att de redan är utvärderade av SvK) samt att en
betydande andel av aktörerna är integrerade med internfakturering av nätkostnader, kommer
säkerhetskraven i praktiken enbart att gälla ett mycket begränsat antal aktörer. Det är i dagens
läge sannolikt att flesta elhandlare som redan är etablerade på den svenska marknaden uppfyller kraven på kreditvärdighet (se kapitel 5.1).
En centraliserad lösning garanterar neutral behandling av elhandlare
På en marknad där det råder fri konkurrens mellan alla aktörer skulle en säkerhetsbedömning
ske fritt på bilateralnivå. Detta är dock inte fallet på elmarknaden, där nätbolagen har ett naturligt monopol samtidigt som de inte fritt kan välja sina kunder (i grossistmodellen elhandlarna) utgående från allmänna marknadsprinciper. Samtidigt är det inte ur konkurrensneutralitetssynvinkel önskvärt att en aktör i monopolställning fritt får bestämma av vem man kräver säkerheter och speciellt inte i en marknad med relativt hög integrationsgrad mellan elhandel och nätverksamhet. Därför föreslås det att en centraliserad enhet grundas som överser
säkerhetskraven enligt neutrala, entydiga och icke diskriminerande kriterier. Det föreslås att
det är antingen SvK/Hubben eller Energimarknadsinspektionen som sköter om detta uppdrag.
Det föreslås att relationen mellan elhandlaren och nätbolaget skall regleras av ett standardavtal.
En modell som minimerar säkerhetskravens storlek begränsar kostnaderna och därmed inträdesbarriärerna till marknaden
I de fall säkerheter bedöms vara nödvändiga föreslås att man tillämpar en dynamisk säkerhetskalkylmodell som beaktar de verkliga utestående fordringarna, samt att fulla säkerheter
inte kommer att krävas för att täcka hela utestående fordringen mellan elhandlaren och nätbolaget. Detta innebär att överstora säkerheter inte behöver ställas av elhandlaren. Syftet med
detta är att minska kostnaderna för en enstaka aktör och därmed bla. sänka tröskeln för inträde på marknaden för nya aktörer som kan förväntas vara mindre kreditvärdiga i början av
sin verksamhet. I fall man även ger elhandlarna möjligheten att i vissa fall betala in sina fordringar snabbare än månatligen, ger den dynamiska modellen möjlighet att ytterligare minska
storleken på elhandlarnas utestående fordringar och därmed också kostnaden för den säkerhet som den enskilda elhandlaren ställer. Den rekommenderade lösningen kan därmed anses
som helhet vara relativt kostnadseffektiv i ett läge där riskerna bedöms som mycket låga.
8.4 Lösningarnas inverkan på konkurrens
Samfaktureringen bör kunna befrämja konkurrens i och med att alla kunder får en samfaktura
och lösningen blir konkurrensneutral. Den rekommenderade faktureringsfristlösningen
borde i flesta fall inte utgöra ett konkurrenshinder. Det är dock viktigt att notera att integrerade bolag kan ha en större möjlighet att klara av kassarelaterade utmaningar eftersom en stor
87
Copyright © Gaia
del av fordringarna hanteras inom samma koncern och kassaoptimering eventuellt är möjlig
inom koncernen. Detta kan också ge en viss flexibilitet i hur faktureringen kan skötas mot
slutkund som eventuellt kan ge en konkurrensfördel.
Den föreslagna säkerhetsmodellen som gäller i grossistmodellen betyder att säkerhetskraven
gäller endast ett begränsat antal aktörer, fulla säkerheter krävs normalt inte, säkerhetsmodellen är dynamisk och avser att minska storleken på säkerheterna, och lösningen är neutral
och centraliserad. På grund av detta bedöms det att säkerhetshanteringsmodellen inte i normala fall kommer att belasta elhandlarna i för stor grad eller kommer att orsaka sådana ytterligare kostnader som kan utgöra ett konkurrenshinder. Däremot är det samtidigt viktigt att
beakta att det finns en risk att säkerhetskrav kan komma att utgöra hinder till tillträde på
marknaden för vissa mindre eller nyetablerade bolag.
8.5 Vidareutredningsbehov
Vissa vidareutredningsbehov har identifierats i samband med studien. En del beror på att lösningar gällande hubben samt samfaktureringslösningen ännu är osäkra och andra på att en
del frågor inte varit inom studiens scope eller att det inte funnits tillräcklig data. De identifierade vidareutredningsbehoven är:
88
Detaljer gällande utformning av standardavtal mellan nätbolag och elhandlare. Detaljerna gäller bla. reglerna för om och när säkerheter eventuellt behövs samt för vad som
händer vid betalningsstörningar eller obestånd av elhandlare, samt hur man ska hantera helt nya elhandlare som kommer på marknaden.
En beskrivning av den centrala enhetens roll och uppdrag samt behovet av att koordinera hubbens krav samt eventuella säkerhetskrav som skulle ställas av den centrala
enheten i fall en grossistmodell väljs.
En mer ingående analys av aktörerna (främst elhandlare) och risker förknippade med
olika bolag.
En mer ingående analys av eventuella dispositiva kunder och definitionen av en dispositiv kund.
En överblickande studie om vilka olika säkerhetskrav som ställs på energimarknaden
samt behovet av helhetskoordinering. Flera aktörer på elmarknaden kräver säkerheter
som definieras och hanteras på ett flertal olika sätt. Koordinering kan behövas för att
undvika överlappande krav som utgör barriärer för aktörer samt medför onödig byråkrati och kostnad.
Hanteringen av de större producenternas nätfaktura i en samfaktureringsmodell.
Om eller hur en samfaktureringsmodell eventuellt borde beaktas i nätbolagens intäktsram.
Copyright © Gaia
89
En vidare utredning kan behövas av alternativa möjligheter att främja en kostnadseffektiv övergång till månadsfakturering av mindre konsumenter och företagskunder
samt av olika incentiv för att införa mer omfattande e-fakturering.
Copyright © Gaia
The report shall be provided based on the facts and instructions in the specific assignment
considering the circumstances at the time of the assignment in accordance with the respective scope of work. We assume that all the information provided to us is accurate and complete and that you have verified the correctness of the disclosed information.
We assume no responsibility and make no representations with respect to the accuracy or
completeness of the information in this report unless otherwise stated. The report should not
be regarded, or be relied upon, as a recommendation in decision making concerning any
matter referred to in it.
It should be understood that we do not assert that we have identified all matters included in
these documents that may be relevant if these documents are included as disclosures against
the warranties of the future agreements. Our review of the documents has only been what
we consider appropriate in the context of the scope of our work as set out in our offer.
Further, we accept no responsibility to update the report in light of subsequent events (after
the date of this report).
Should any third party receive a copy of or information contained in this report, such third
party shall not receive any rights against Gaia Consulting Oy.
90
Copyright © Gaia
BILAGA 1: KASSAFLÖDESANALYS FÖR ELHANDELSBOLAG
MED BETALNING DAG 28
Nedan presenteras modellbeskrivning av kassaflöde och kassabalans för en elhandlare för betalning av nätbelopp och skatt till nätbolaget av elhandlaren dag 28.
91
Copyright © Gaia
Gaia Group Oy
Bulevardi 6 A,
FI-00120
HELSINKI, Finland
Tel +358 9686 6620
Fax +358 9686 66210
ADDIS ABABA | BEIJING |
BUENOS AIRES |HELSINKI |
SAN FRANCISCO | TURKU |
ZÜRICH
You will find the presentation
of our staff, and their contact
information, at www.gaia.fi
