Låt Julmusten få rinna över!
Av: Johannes Djerf
Det var lördag morgon och det låg en stor förväntan i luften inne i
synagogan i Nasaret. Det var många som hade hört att Jesus var hemma.
Han som vuxit upp mitt ibland dem och som nu var en känd lärare. Man
hade hört att hans undervisning hade spridit sig och vänt många
människors hjärtan till Gud. Han var prisad av alla i området och det var
nog nästan som när en stjärna, en idol eller ett hockeylag kommer hem
efter seger till sin hemstad och blir mottagen av folkets jubel på torget.
Fast i detta fall var det inte torget som var den stora samlingsplatsen utan
synagogan, judarnas kyrka och växtplats.
Människorna som hade samlats denna morgon var väldigt stolta över
Jesus. De skulle få lyssna till en av deras egna och spänningen var förstås
väldigt hög. Dagens text ifrån torah, lagen, lästes som ledde fram till
profettexterna som också skulle läsas. Nu reste han på sig. Och med
lugna men bestämda steg gick han fram och tog skriftrullen av tjänaren
och började läsa, ord ifrån Jesaja 61. "Herrens Ande är över mig, ty han
har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt
mig för att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att ge de
betryckta frihet och predika ett nådens år ifrån Herren.” och så stannade
han. Precis innan orden om hämndens dag så rullade han ihop skriftrullen,
gav den till en förvånad tjänare och satte sig igen. Hela synagogan
vibrerade av känslor. Vad skulle han säga? Alla ögon var fästa på honom.
De väntade på att Jesus skulle öppna sin röst igen och ge dem en
utläggning som skulle ge dem något att tänka på, en klok och genomtänkt
kommentar i linje med vad tidigare stora predikanter och lärare hade
sagt. Efter en stunds tystnad och en hel del mummel ibland besökarna så
börjar Jesus prata. Men han ger dem inte någon lång utläggning utan
säger bara en enda mening. ”I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse
inför er som lyssnar”. Va, vad menar han? Menar han att all den längtan
som de hade, allt deras hopp på en messias, en befriare, hade fått ett
svar. Ett svar som var i honom själv. Glädjebud, befrielse, syn, frihet, har
allt detta fått sin uppfyllelse i honom? De kände hur det började bubbla i
deras inre. Det var välkända ord som Jesus hade läst, men aldrig hade de
hört dem på ett sådant sätt. För de var fulla av nåd och kärlek. Inom dem
så steg en frimodighet och plötsligt så kände att de ville ge sitt
vittnesbörd till honom.
De ville på något sätt visa att de prisade honom för orden som han precis
talat. För det kändes verkligen som att orden ifrån Jesaja var givna till att
höra ihop med Jesus. Det som fanns på deras insida av längtan efter att
möta Gud, att få uppleva frihet som Jesaja talade om i skriften började för
en stund bli verklighet för dem och hjärtat bubblade bara mer och mer
och mer när de tittade på Jesus. Men, så är det som att det plötsligt tar
stopp. Det är som att allt brus av hoppfullhet tystnar och förnuftet börjar
plötsligt forma många av de samlades tankar istället. ”vänta nu, det är ju
Jesus, Josefs son”, snickaren! Visst är vi stolta att han blivit känd runt
omkring, men stoppa pressarna för ett ögonblick. Han är ju ifrån Nasaret,
precis som oss. Hallå! Nasaret, denna obetydliga och lilla stad. Dessutom
är han son till en vanlig snickare! Nae, detta kan inte vara Messias!” Det
låter kanske märkligt men nu så ville man inte ha mer. Hyllningarna
tystnade och övergick ganska snart till att många blev ursinniga och till
slut så jagar de faktiskt ut Jesus ut ur synagogan och ut ur staden.
Vilken hel omvändning! Ifrån att gett sitt vittnesbörd och prisa honom i
hopp om att han är den utlovade messias så blir de plötsligt motståndare
till vad de själva för en stund upplevt som riktigt. Och det jobbigaste av
allt i denna berättelse är att jag faktiskt kan känna igen mig själv. För
visst finns det stunder då jag har upplevt Gud men lagt locket på, och jag
tror du kan känna igen dig. Vi har känt hur hans närvaro mött oss både till
skratt och tårar, men sedan är det som att det tar stopp någonstans, det
finns en sorts spärr som vi hakar i, när det börjar bli för overkligt och vi
låter inte det som vi för en stund upplevde som riktigt komma nära och
fylla på vårt hjärta så som Gud vill. Förnuftet börjar även spöka hos oss
och säger, vänta lite nu. Kan detta vara på riktigt eller är det bara jag
som föreställer mig massa saker. Är det Jesus som jag nu upplever? Är
jag säker på att han är den som han säger att han är? Ja menar, vem är
jag till att få uppleva Gud? Nae, det är nog bara mitt eget påhitt. Det finns
säkert logiska förklaringar till att jag upplever allt detta. Att det verkar
som att jag får bönesvar och så, det var nog bara tur. Vi är som
människorna i Nasaret som började titta ner på sitt eget. Vi tittar ner på
det som vi har i oss själva och det som finns runtomkring oss och därifrån
så drar vi våra slutsatser.
Vi är rädda för det som vi inte vet så mycket om. Jesus ord var härliga att
lyssna till, men de var nästan för overkliga och de störde den tryggheten
och bilden av messias som man ändå hade byggt upp. Messias som de
väntade på skulle vara en kung. En kung som skulle återskapa hela
Davids rike och skapa fred över hela jorden.
En kung som skulle befria dem ifrån romarna som hade förtryckt dem i
närmare 600 år. Jesus talade om att han är den som befriar de betryckta
men ändå så var det en bild som absolut inte stämde in på en snickarson
ifrån Nasaret. Och så är det för oss också tror jag ibland. Om det blir för
mycket av det overkliga och onaturliga så är det lätt för oss att säga ifrån,
just för att det kanske inte stämmer med den bild som vi har av hur Gud
är. Så därför kommer vi oftast till Jesus, med en förväntan att bara få det
som vi brukar få. Tänk bara på den här söndagen, första advent. Det är
många utav oss som har varit på en första advents Gudstjänst innan och
vi vet oftast vad som brukar hända, vilka sånger som kommer sjungas
och vad predikan kommer handla om. Det är detta vi förväntar oss och
även vill ha år efter år. Och det känns konstigt att tänka tanken på att det
skulle hända något annorlunda den här morgonen, eller hur? Det känns
lite konstigt att tänka tanken att möta Jesus på ett kraftfullt och overkligt
sätt, en vanlig advents Gudstjänst. Men, det är faktiskt det som Jesus vill
göra idag och alltid! Att tro på honom som räddare och befriare hör inte
alltid ihop med det naturliga. Han står alltid över våra ramar och han vill
alltid fylla på mer och mer och mer, så det bara rinner över av bubblor i
vårt hjärta för honom!
Och apropå bubblor… När det närmar sig advent så finns det en sak som
jag alltid ser till att inhandla så fort det finns i affärerna, och det är
julmust, denna fantastiskt ljuvliga dryck. Det dricks ca 50 miljoner liter
julmust varje år, då vi dricker ca 6 liter per person, vilket för mig låter
väldigt lite. Några av er kanske inte gillar must, men jag tror att många
utav er ändå kan känna igen er i hur det är att ta ett kallt glas med must
till maten. Det finns sådana smaker i denna dryck som kan ge en många
minnen och känslor. Eftersom must oftast hör till jul eller påsk så hör det
också ihop med upplevelser som hör dessa högtider till. Det bubblar
liksom till i hela kroppen, inte bara i magen utan också i hjärtat. Men det
finns något som kan vara besvärande, och det är allt skum. Vill man ha
ett helt glas med julmust så får man också räkna med att skummet rinner
över. Därför är vi oftast lite rädda för att fylla glaset helt i början, vilket
bidrar till att vi inte får så mycket som vi egentligen skulle vilja ha, och
magen bubblar inte till så där gott som den skulle kunna göra om vi tillät
det rinna över
Och på precis samma sätt som vi borde tillåta ett glas av julmust få rinna
över ibland så borde du och jag låta Gud få möta oss med allt vad han har
att ge oss genom den som han är. För det finns ett bubblande som leder
till befrielse! Som du och jag borde låta få möta oss… nu!
Det går utöver vad vi tycker är verkligt och det går utöver vår trygghet
och våra bilder, men det är det bästa vi kan få del av. Lyssna än en gång
till orden som Jesus citerade. Vi läser ifrån Jesaja 61. Det står, ”HERRENS
Ande är över mig, ty HERREN har smort mig till att predika glädjens
budskap för de ödmjuka. Han har sänt mig att förbinda dem som har ett
förkrossat hjärta, att ropa ut frihet för de fångna och befrielse för de
bundna, till att predika ett nådens år från HERREN och en hämndens dag
från vår Gud, för att trösta alla sörjande”.
För det första så är det ett glädjebudskap som Jesus kommer med. När
Det är ett glädjebudskap. Alltså Jesus fyller på så mycket som han vill, så
är det alltid till glädje. Det är inte för att göra livet ännu jobbigare. Det är
inte för att kladda ner duken han låter det rinna över utan för att du ska
få så mycket gott som möjligt. Och fast det skulle ställa om livets
omständigheter så kommer det alltid vara till glädje både för dig och
andra. Hans glädje är alltid en styrka oavsett livets olika omständigheter.
Jag tycker det är fantastiskt vackra ord, då det står att Guds ande, har
sänt honom att förbinda dem som har ett förkrossat hjärta. Livet kan vara
fullt av sår både till kropp och till själ men Jesus kom och fortsätter att
komma varje dag med sin förbandslåda till att linda om dina sår. Föra
samman allt igen, sätta ihop allting på nytt. Allt som gått fel och allt som
gått sönder lägger han sitt varma förband om, och läker det som är
trasigt. Ett budskap till den som är ödmjuk, till den som är fattig. Alltså
ett budskap till den som inte lever under goda och välmående
förhållanden men först och främst så är det ett budskap till den som
känner sig fattig här inne i anden. Som känner sig utlämnad och ensam i
frågorna om Gud. Som letar efter svar och något mer att bygga sitt liv på.
Jesus har det svaret och det hoppet att ge oss i livet, var och en. Han är
sänd, han har kommit för att ropa ut frihet för den som känner sig fången.
För den som är fången av frågor utan svar, för den som är fången av
modlöshet och dåliga bilder av sig själv. För den som är bunden av gamla
minnen och sorgligheter, finns det befrielse för! Även om det låter helt
overkligt och inte går ihop med vårt förnuft!
Det finns frihet för den som är fången i synd. ”I honom är vi friköpta
genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika
nåd som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt”. Ef.1:7-8.
Det fanns helt enkelt en anledning till att Jesus hoppade över de sista
orden om en hämndens dag när han citerade orden ifrån Jesaja.
För han skulle komma att stå i mellan Guds vrede och låta hans nåd flöda
över oss.
Jag kommer aldrig glömma det ansiktsuttryck som jag möttes av en
fredag på tonår i Forsheda för några år sedan. En av tonåringarna, vars
föräldrar var katoliker kom till mig och berättade att hon på
eftermiddagen hade biktat sig och hon sa ”Johannes, jag känner mig så
ren”. Hon hade fått lämnat av det som hade betryckt henne och känt hur
Guds förlåtelse mött henne och befriat henne! Och det var en sådan
fantastisk glädje och frihet över hela henne! Det lyste verkligen om henne
under hela kvällen. Och det har blivet en bild för mig på hur Jesus är den
som befriar oss ifrån syndens bojor och ger oss synen tillbaka. Hur han
gör så att vi kan se saker på ett helt nytt sätt på och känna oss rena.
Det var detta som Jesus kom för att predika om och även med sitt liv visa
på. Och det är något som kan vara verkligt för dig den här adventstiden
framöver men också varje dag när vi låter Jesus fylla på, när han får rum
att bubbla i vårt hjärta utan begränsningar. Vi har ett nådens år framför
oss, när vi lyssnar till honom och låter tron styra före vårt förnuft.
Vi vet inte vad allt kommer innebära när vi väljer att ta det steget, men
det vi kan veta är att det är gott. Det är precis som med vår kära julmust.
Det är ett recept som är hemligt. Det finns bara en person som vet exakt
vad som finns för ingredienser i julmusten. Göran Roberts som äger
smaksättningsföretaget Roberts. Vi vet att det finns malt och humle men
det finns 30 olika ingredienser till, som finns inlåsta i ett kassaskåp
någonstans sägs det. Men det hindrar oss inte att ändå dricka, eller hur?
För vi vet att det är gott, och att det inte skadar oss på något sätt. På
samma sätt så finns det bara en som vet om receptet till att verkligen
möta Jesus. Vi vet inte om allt vad som kommer hända, men vi vet att det
är gott och att det aldrig skadar oss på något sätt om vi låter vårt hjärta
fyllas till bristningsgränsen av det som Jesus är. Glädje för de fattiga,
frihet för de fångna och syn för de blinda. Frihet för de betrycka och nåd
för oss varje dag.
