Helande
En Gåva
Av: Johannes Djerf
Ibland kan vår tro kännas som en sådan här torr svamp (håller upp en
tvättsvamp). Det finns där, tron finns där, men det finns inte så mycket
av livet, det som du innerst inne önskar eller som du en gång kanske hade
i din tro på Gud. Vattnet, kraften har av någon anledning kramats ur dig
eller bara kanske dunstat bort för att du inte använt det, och nu är känns
det som att den mer eller mindre är helt oanvändbar. Då är det dags att
lägga den i vattnet igen (lägger svampen i en skål med vatten).
Tiden är inne för det. Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här, säger
Jesus, vars vatten har kraft att bryta igenom i varje öken och skapa liv,
skapa levande strömmar på varje område där hans närvaro saknas. Ett
vatten som i oss blir en källa, som flödar fram och vill läka ett förkrossat
hjärta, befria de bundna och fångna. Öppna de blindas ögon och upplåta
de dövas öron. Den lame skall hoppa som en hjort och den stummes
tunga skall jubla. Det är ett rike som inte är av den här världen och som
våra ögon fortfarande inte kan se och uppleva i sin fullhet, fören den
dagen då Jesus kommer tillbaka. Men det är redan här säger Jesus, det är
vid handen som det står i en översättning.
Herrens Ande är över mig säger Jesus och manifesterar det genom att allt
detta sker när han valde att verka som människa. Det torra fick nytt friskt
liv, och det trasiga blev helt. Och samma Ande som var över Jesus, kan
du få dränka ner din torra svamp i. Jesus säger själv att han ska ge oss
sanningens Ande som vi kommer att känna eftersom han förblir hos oss
och skall vara i oss. Och därför så tränar Jesus ständigt hans lärjungar i
att vara hans praktikanter. Att se, att lära och ta efter. Ingen var så pass
torr och oanvändbar att Gud inte kunde använda dem på nytt till att också
manifestera Guds rike så som Jesus gjorde genom under och tecken. Det
som Jesus gjorde då Herrens Ande var över honom var inget som skulle
stanna med honom. I mark.16 så står det att tecken skall följa dem som
tror och i mitt namn så skall de lägga händerna på sjuka och de skall bli
friska. ”Den som tror på mig skall utföra de gärningar som jag gör, och
större än dessa skall han göra” säger Jesus i Joh.14:10.
Ok, men är det viktigt undrar kanske någon? Även om Guds Ande bor i
mig och kan verka i mig på samma sätt, är detta med helande egentligen
så viktigt? Kan man inte bara se det som ett extra tillval, eller något bra
och härligt ifall det råkar hända?! Det står ju att tron kommer av
predikan? Är det inte viktigare då att berätta om Jesus?
Jag tror inte att gärningar är viktigare än ord, men jag tror inte heller att
våra ord är viktigare än gärningar, utan jag tror att det är en symbios, att
det är något som levs sida vid sida. Vi är beroende av båda. På samma
sätt som en bil är beroende av både däck och motor för att komma
framåt, det är inte viktigare att ha en motor än att ha däck. Paulus han
skriver i rom.15:18-19 ”Jag vågar inte tala om annat än det som Kristus
har utfört genom mig för att hedningarna skulle föras till lydnad, genom
ord och gärning, genom kraften i tecken och under, genom Andens kraft.
Så har jag från Jerusalem och runt omkring ända till Illyrien överallt
predikat Kristi evangelium”. Alltså predikan av evangelium innehåller ord
och gärning, tecken och under genom Den helige andes kraft. Det är inget
som skall sättas i motsats till varandra. För att de som inte har fått
budskapet om honom skall se, och de som inte har hört skall förstå,
skriver Paulus i vers 21, så som det också står skrivet i Jes.52:15. Och
när vi läser evangelierna, så ser vi att folk följde Jesus på grund av det de
såg. I joh.6:2 så står det ”Mycket folk följde honom, därför att de såg de
tecken som han gjorde med de sjuka”. Och de kom för att lyssna på hans
ord på grund utav under, de kom till honom i stora skaror när de hörde
talas om allt han gjorde, mark.7:8. Och det står att han botade så många
att alla som led av någon plåga trängde sig för att få röra vid honom. Och
på grund av att det var så mycket folk som ville komma nära honom så
fick han ro ut i en båt och undervisa folket därifrån. Och detta ser vi också
ibland den första församlingen. När vi läser om Filippus, en av
församlingstjänarna i den då kringspridda församlingen ifrån Jerusalem,
när han kommer till staden Samaria och predikar om Kristus, så står det
att ”de höll sig endräktigt till det som Fillipus predikade, när de hörde och
såg de tecken som han gjorde.” Det står att folket prisade Israels Gud på
grund av att de såg de stumma tala, krymplingar bli friska, lama gå och
blinda se, matt.15:31. Genom de helandeunder som de får se så vänds
hjärtan till den enda som är värd vårt hjärtas tillbedjan och som vi är
skapade för att ge vår lovsång till. Med andra ord, att be för människor
om ett helande, att få se att Gud är en Gud som helar och upprättar drar
människor hem igen, där de är tänkte till att vara.
På den femtionde dagen efter påsk så ställer sig Petrus tillsammans med
de andra elva lärjungarna inför en stor folkmassa i Jerusalem, där
människor ifrån alla folk under himlen finns representerade och med en ny
kraft och en ny förmåga så som de själva aldrig har upplevt men som de
känner igen ifrån Jesus. Och Petrus berättar att det som profeten Joel
talar om, att den helige ande skall bli utgjuten över allt kött har gått i
fullbordan. En profetia som säger att när den helige ande blir utgjuten så
skall människan i den tiden, söner som döttrar profetera och unga som
gamla skall se syner och ha drömmar och under skall synas uppe på
Himlen och tecken nere på jorden. I vers 22 säger Petrus ”Israeliter,
lyssna till dessa ord: Jesus från Nasaret var en man som Gud bekände sig
till inför er genom kraftgärningar, under och tecken, som Gud genom
honom utförde mitt ibland er, så som ni själva vet.” Alltså helande är inte
bara som en plusmeny på McDonald’s eller som ett lotteri som man en
gång råkar vinna. Gud bekänner sig till sin närvaro, sitt rike genom
helanden!! Och om nu detta till och med var ett sätt för Gud att bekänna
sig till Jesus undervisning, hur mycket mer behöver inte vi det för att
bekräfta våra ord!
Jesus lär oss att be ”Kom med ditt rike. Ske din vilja på jorden liksom den
sker i Himlen. På samma sätt som det inte finns något som heter
depression eller trasiga knän eller krökta ryggar i himlen, så skall vi be att
det också sker här. Så som i himlen så ock på jorden. Och Jesus säger i
matt.10:7 ”där ni går fram skall ni predika: Himmelriket är nu här. Bota
sjuka, uppväck döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar. Det ni
har fått som gåva, ge det som gåva”. Och det är inte några speciellt
utvalda som ska dela med sig utan vi har alla fått den helige ande som en
gåva, genom vårt val att följa Jesus apg.2:38. Och det största av allt är
att priset för denna gåva är redan betald. Jesus har tagit vår synd, han
har burit våra sjukdomar och våra smärtor, och hans vilja är att du i
denna nåd vill visa att gåvan inte bara är för dig utan för varje människa
som du möter, vän som ovän. Det är en gåva för hela världen!
Och hur ger man en gåva på bästa sätt? Vi kan ge gåvor i tanken, och
många gånger så säger vi att det är tanken som också räknas. Många
gånger så ger vi gåvor på avstånd, som när vi ger pengar till vårt
missionsarbete i andra länder eller skickar ett paket på posten. Men jag
tror att flesta kan hålla med om att även om tanken är god och även fast
vi vet att gåvor här kan göra stor skillnad på en helt annan plats långt
borta, så är den bästa gåvan när vi i mötet med en annan människa får
överlämna gåvan med våra egna händer.
Jag har som vana att ge födelsedagskort till alla i församlingen när de
fyller år, och även om det är något visst med att skicka ett kort så är det
inte detsamma som att knacka på i huset, gå in och överlämna det med
sina händer. Och jag tror det är samma sak med den gåva vi fått av Gud.
Jag är övertygad om att Gud hör bön, jag är övertygad om att Gud
använder varje bön som du ber på avstånd för människor på något sätt.
Men jag tror att det är som med alla gåvor, det är något särskilt när vi
med våra händer ger vår gåva av kraft, av frid, av befrielse och helande i
mötet med en annan människa. Jag tror att när vi lägger våra händer på
en annan, så visar vi en bestämd omsorg. Vi sträcker oss mot någon
annan. De sträckta händerna blir ett uttryck för att jag lämnar mig själv
för en stund. Det blir ett konkret sätt att visa att jag vill ge dig av Guds
närvaro. Så när vi lägger våra händer på den kroppsdel som är sjuk, där
personen känner smärta, så är det en konkret handling att vi vill förmedla
något av Guds kraft där vi lägger vår hand. Paulus beskriver oss som Jesu
kropp och Jesus tränar ständigt hans lärjungar att vara hans händer.
I Mark.6 så läser vi hur de sänds iväg två och två i den makt som Jesus
gett dem över de orena andarna och att bota sjuka. Och i v.30 så står det
att apostlarna samlas igen hos Jesus och berättar för honom allt vad de
har gjort och vad de hade lärt folket. Då Jesus säger v.31 (till 44).
Lärjungarna hade fått se hur Guds rike var vid deras händer, men när de
samlas igen hos Jesus så får man känslan av att de tror att de måste
lämna tillbaka gåvan till Jesus som de fått under en tid, att det inte är
något som fortfarande är kvar hos dem nu när ändå Jesus är med dem
igen. Men Jesus skulle inte alltid vara kvar hos dem och när de ber honom
att sända iväg folket för att fixa mat, så säger han "Ge ni dem att äta.
Vilket gör dem väldigt förvirrade, vadå vi!? Vilket jag tror att vi alla kan
känna igen oss ni, när vi står inför orden att vi skall ge, att våra händer
skulle få vara med och ge och mätta människors hunger efter Guds
närvaro och helande. Och så som lärjungarna tittade ner på sina fem små
bröd och två fiskar och undrade hur det skulle få vara till någon betydelse,
så tittar vi ner på det lilla som vi har att komma med, och tänker att det
kommer aldrig att gå.
Men när Jesus får välsigna det vi har. När Jesus får ta det som vi har, när
han får genomsyra hela vår svamp med hans levande vatten som alltid
kommer att finnas hos oss, så kommer vi alltid att få vara med att också
ge av hans rike. Det står att Jesus ställde fram brödet och fiskarna till
lärjungarna för att de skulle ge till folket. Så stor tro har Gud på dig. Han
vet att hans rike kan manifesteras genom dina händer.
Han har gett dig makten till det och han vill att du också använder dina
händer och i tro delar ut. Och även om det ser omöjligt ut, så kommer
Gud alltid att ge något ifrån dina händer. Ibland så kommer du se det
omedelbart, hur Guds Ande rör vid en människa. Som den gången när en
vän till mig under en Gudstjänst bad oss andra att lägga händerna på
hennes öra och be om att hon skulle bli fri ifrån en form av tinnitus som
störde henne något oerhört. Men som efter en kort bön säger ”allt det
onda rann bara av mig nu och allt verkar bra”. Och andra gånger så tar
det längre tid att se vad som finns i paketet.
För en tid sedan så kom Linnea, en av ungdomarna i församlingen fram till
mig och Jag har fått lov av henne att berättade om detta idag Hon kom
fram till mig efter en Gudstjänst och säger att hon hade ont i hennes
benhinnor, något som hon haft i tre år, sedan hon var 14 år. Hon hade
käkat olika slags tabletter, varit hos sjukgymnast, idrottsläkare, tejpat
benen, fått massage, akupunktur, och varit hos ortopeden och fått
kortisonsprutor men inget hade fungerat särskilt bra. Efter en tid så kom
hon på att man kan ju be för det. Och många hade bett för henne. Och
ibland så hade hon upplevt hur smärtan flera gånger släppt, men sen
kommit tillbaka. Men hon hade inte gett upp och ville att jag skulle be för
henne. Och jag och hennes pappa vi lade våra händer på hennes ben och
bad till Jesus om ett ingripande. Vi såg inget konkret hända, men varje
gång Linnea kom till Gudstjänst under året framöver så kom hon alltid
fram till mig och ville att jag skulle be för henne. Och även om inte vi såg
det stora undret ske på en enda gång så kändes det som att Linnea fick
något av Gud varje gång. Och nu i fredags så fick jag ett brev av Linnea
där hon berättar att under detta året så upplever hon hur Gud talar till
henne på olika sätt genom och tack vare hennes smärta i benen. Och hon
skriver att ”Tack vare detta så fick jag en stark anledning till att söka mig
närmare Gud som jag annars kanske inte på samma sätt hade gjort, och
jag har lärt mig att vara uthållig i bön.” Idag så är Linnea helt bra i sina
ben. Det tog 4 år att bli det. Men hon vet att det är Gud som helat henne.
Hon säger ”jag tror att Gud hade en mycket djupare helandeprocess i
detta än vad jag ville förstå från början, för jag har lärt mig så mycket
mer än om jag skulle blivit helad på en gång, och är tacksam för att det
inte hände.”
Gud njuter av att vara tillsammans med dig. Och jag tror att utifrån
Linneas vittnesbörd, att ibland så låter Gud det ta tid, bara för att få vara
med dig och många gånger för att han vill lära oss att han alltid har större
tankar och alltid mer att ge än vad vi tror.
Och Gud ger som sagt alltid något genom dig. Gud ger alltid något till dig.
Och då beror det inte på hur liten eller hur stor din tro är utan det handlar
om att lägga den tro du har i blöt. Även om svampen fortfarande flyter
uppe på ytan och kanske inte ser ut att vara så blöt så kan jag säga att
varje litet fluffhål är fyllt av vatten (visar) Och ju längre vi låter den vara
kvar, ju djupare den kommer att sjunka. Med andra ord, ju mer vi är nära
Guds heliga ande, kommer med våra behov i hans närvaro, och låter vår
tro utgöras av hans kraft, så har vi också alltid något att ge (kramar ur
svampen) av levande vatten. Av det som ger liv till oss och andra
människor. Amen!
