Strålbehandling - Sjuksköterskor i cancervård

Nummer 1 • 2012
Porträttet:
Onkologisjuksköterskan
Ingrid Kristensen, Lund
TEMA:
Strålbehandling
Utbildning
i n n e h å ll n r 1 2 0 1 2
10
Ledaren 4
Redaktören har ordet 6
Onkologisjuksköterskan Ingrid Kristensen, Strålningsfysik, Skånes Universitetssjukhus:
Hon arbetar för att minska strålbehandlingens långtidseffekter på barn
Utmaningar inom strålbehandlingen
7
10
Utveckling av vårdmiljön på strålbehandlingsklinik
13
17
20
– Ett designprojekt finansierat av Tillväxtverket
13
Sjukhusfysikern – vem är det?
17
Nätverket för utvecklingssjuksköterskor inom ­radioterapi
19
Dosplanerare en ”kugge i hjulet” på strålbehandlingen
20
Strålbehandlingsenheter i Sverige 2011
25
Drop-in på strålbehandlingsavdelningarna – hur ser det ut idag?
26
Ökad rörlighet inom EU
28
Seminarium med Vårdförbundet den 14 december 2011. Disputerad – sen då?
29
Post doc, vad då…?
30
Program – 10:de Nationella konferensen i Cancervård
37
Du kommer väl till Stockholm i maj?
39
Krönika41
26
Intervju med Julia Mjörnstedt, generalsekreterare för Ung Cancer:
Unga vuxna med cancer är en extra utsatt patientgrupp
43
Lästips46
39
Bokrecension 47
Nytt inom onkologi
48
Medlemssidor 52
43
c a n c e r v å r d e n #1 2012
3
le d a r e n
Bäste medlem
Den 24–25/5 kommer föreningen hålla sin 10:e nationella konferens med temat ”Inspiration, initiativ och
innovation i evidensbaserad cancervård” i Stockholm.
Just nu har föreningen utlyst stipendium riktat mot den
nationella konferensen. Mer information om anmälan gällande stipendiet och konferensen återfinns på­­
www.cancervard.se samt som annons här i tidningen. På
torsdagen kommer årsmötet gå av stapeln där bland annat Marie-Louise Möllerberg och Per Fransson kommer
att kliva av sina uppdrag i styrelsen. Vill ni ta tillfället i
akt och delta i föreningsstyrelse arbete, maila ert intresse till Anna Sandgren på [email protected]
eller kom på årsmötet och påverka föreningens arbete.
Maila även synpunkter och idéer till info@cancervard.
se. En viktig årlig återkommande händelse är att kunna
uppmärksamma en kollega till ”Årets Sjuksköterska” för
dennas arbete inom cancervården. Skicka din motivering
och kandidatens namn, arbetsplats & telefonnummer till
[email protected] senast 1/5.
Våren 2013 kommer föreningen i samarbete med
Svensk Onkologisk Förening genomföra ”Onkologivecka”
i Linköping. Inför dessa dagar kommer ett gemensamt
konferensprogram utformas.
EONS masterclass i Oncology Nursing program är utformat för avancerade onkologisjuksköterskor som ett
multi-professionellt gemensamt evenemang. Fem intensiva dagar med up-to-date onkologi för att skapa en
kollektiv anda av undervisning och lärande för att förbättra den kliniska färdigheten och patientvården. Detta
evenemang kommer genomföras den 17–22 mars. Tina
Bondesson, Marina Gustavsson, Eleonora Jarlebark och
Delmy Oliva kommer att delta från Sverige och få möjlighet att fördjupa sina kunskaper.
För dig som har ett intresse och fallenhet för forskning finns det nu möjlighet att via EONS hemsida söka
till ­”Research Proposal workshop” som är avsedd för
onkologi­sjuksköterskor som vill utveckla sitt självförtroende och sin färdighet i att skriva en forskningsplan.
­Sökande måste kunna identifiera ett problem eller frågor
som rör klinisk praxis som de skulle vilja undersöka vidare i en forskningsstudie. Ansökan skall vara inne senast
den 30/3. Som medlem i Sjuksköterskor i cancervård
kan ni ta del av vad EONS har att erbjuda och via e-post
få deras nyhetsbrev. Skicka gärna in er e-post adress till
föreningens kassör Tina Bondesson, tina.bondesson@
karolinska.se.­
Har ni något styrelsen
ska ta upp eller förmedla,
e-posta mig gärna eller skriv
en rad på Facebook sidan.
Vänligen,
Per Fessé
Per Fessé
Ordförande, Sjuksköterskor i cancervård
E-mail: [email protected]
4 c a n c e r v å r d e n #1 2012
r e d akt ö r e n h a r o r d et
Hej!
Jag har nog tyckt att jag har hyfsad kontroll på hur jag använder datorn i jobbet, men under
2011 fick Landstinget Gävleborg fnatt och skulle införa det ena hjälpsamma systemet efter
det andra. Hela systemet för personaladministration byttes ut och det tog ett halvår innan
någon visste hur man sökte ledigt igen… (möjligen en medveten strategi från ledningen?).
Avvikelser ska skrivas in i ytterligare ett system, beställningar och inköp i ett tredje, sjukskrivningar i ett fjärde och så vidare. Tar det aldrig slut? Sedan har vi alla namn på de olika
systemen: Platina, Proceedo, Avanti, Adatio, Personec, hjälp….
Utbildningar i alla dessa system har avlöst varandra i en strid ström. Jag är ingen bakåtsträvare på något sätt, men allt på en gång? Ja, jag vet, så småningom kommer alla dessa
system att vara till hjälp i min vardag, men just nu vill jag inte lära mig ett enda system till!
Känner ni igen frustrationen?
I det här numret är utbildning ett minitema, men på en helt annan nivå än ovan. Vi får
bland annat veta hur man som sjuksköterska kan forska vidare, doktorera och fortsätta till
Post doktorand. Och vad är det egentligen? Trion Browall, Östlund och Bernardsson beskriver
sina erfarenheter av post doc på sid 30.
Missa inte intervjun med Julia Mjörnstedt, en inspirerande ung kvinna som själv fick dia­
gnosen tjocktarmscancer då hon var 21 år gammal och som en reaktion på det
bildade organisationen Ung Cancer.
Huvudtemat i det årets första nummer är strålbehandling. Vi porträt­
terar där bland annat onkologisjuksköterskan Ingrid Kristensen, som
på olika sätt gör ett stort arbete för att minska strålbehandlingens
långtidseffekter på barn. Läs också om vilka utmaningar strålbehandlingen står inför och om strålfysikernas vardag, med mera. Och var
finns våra strålbehandlingenheter? Det kan du också se inne i
tidningen. 66 procent av Sveriges yta norrut har bara tre av
totalt 17 enheter! Behöver det vara så? Var med och tyck till
om detta! Mer information på sidan 25.
Kristina Granewåg
Redaktör, Sjuksköterskor i cancervård
E-mail: [email protected]
Tänkvärt
”Ärren du fått visar bara var du varit.
De berättar ingenting om vart du är på väg!”
6 c a n c e r v å r d e n #1 2012
Tema: Strålbehandling
PORTRÄTTET
Onkologisjuksköterskan Ingrid Kristensen,
Strålningsfysik, Skånes Universitetssjukhus:
Hon arbetar för att minska
strålbehandlingens
långtidseffekter på barn
Cancervårdens inplanerade intervju med Ingrid Kristensen,
2012 års första profil, höll alldeles på att gå om intet. Den
skånebaserade onkologisjuksköterskan var i Uppsala några
dagar för att starta upp den första introduktionskursen
i ”protonskolan” som hon varit med och arbetat fram
inför starten av Skandionklinikens verksamhet. Det var
då vi tänkte passa på, men innan vi förstod att vi satt
och väntade på var sin mötesplats hann en stor del av
intervjutiden gå åt. Ingrid lät sig inte störas av detta.
”Inga problem. Det löser vi per telefon”, konstaterade
hon bara glatt. Och det gjorde det ju faktiskt.
Eva Gärdsmo Pettersson
journalist, medlem i
Cancervårdens redaktion
[email protected]
Ingrid Kristensen är, utöver att vara en lugn
och glad person, en onkologisjuksköterska som
gör ett viktigt avtryck inom strålbehandling.
Framförallt vad gäller strålbehandling av barn och
de negativa långtidseffekter den orsakar. Men det
var långt ifrån självklart att hon skulle välja att arbeta med något så matematiskt och fysikinriktat.
Hon tyckte nämligen mycket illa om matte och
fysik i grundskolan. Så illa att hon valde vårdlinjen, mest för att slippa de ämnena. När det väl var
dags för högskolestudier, så fastande hon ändå för
specialistutbildningen onkologisjuksköterska och
upptäckte att matte och fysik kan vara hur roligt
som helst om man bara förstår nyttan med det.
1984 var hon redo för sitt nya yrkesliv.
– Jag började på avdelningen för sjukhusfysik
på Universitetssjukhuset i Lund och arbetade med
dosplanering och dosmätning. Det var på den ti-
››
Ingrid Kristensen älskar naturen. På
fritiden tillbringar hon så mycket tid hon
kan där. Bland annat som aktiv scout. Ett
intresse hon delar med en av sönerna och
160 000 andra svenskar. Annars är det
familjen, huset och sommarstugan som
upptar det mesta av den lediga tiden. Och
så en och annan resa.
c a n c e r v å r d e n #1 2012
7
den dosmätning på patienter vanligen
inte gjordes av personalen inne på strålbehandlingsrummen. Dessutom ingick i
mina arbetsuppgifter strålbehandling av
vissa gynekologiska cancerdiagnoser. Det
var beräkningar hela dagarna och jag älskade det, konstaterar Ingrid.
Avdelningen Ingrid började på har bytt
namn många gånger under årens lopp,
idag heter den Strålningsfysik. Den har
utgjort hennes yrkesmässiga bas större
delen av karriären. Hon gjorde ett försök
att lämna Lund och flyttade under några
år på 80-talet till Linköping och arbetade
på strålbehandlingen där, men hemlängtan blev för stor så hon flyttade tillbaka.
Det blev fortsatt arbete huvudsakligen
med dosplanering under den närmsta
tioårsperioden.
– Under några år den här tiden reste
jag runt i Europa på konsultbasis och utbildade i doshanteringssystemet Helaxtms. Det var roliga och givande år, men
när jag väntade barn, den första av mina
två söner, ville jag hålla mig hemma mer.
Jag passade bland annat på att läsa in
60 p vårdvetenskap.
Telekonferenser för barnradioterapi
Runt 2002–2003, när båda pojkarna var
födda, engagerades Ingrid Kristensen i
Svenska Barnradioterapigruppens arbete
för att initiera telekonferenser för strålbehandling av barn på nationell basis.
Verksamheten startade, efter några års
planeringsarbete, kliniskt 2005 och har
inneburit en stor förbättring av strålbehandlingen för barn. Det visar den forskning som funnits runt verksamheten och
som Ingrid varit involverad i. Man undersökte vilka förväntningar, kliniskt och
tekniskt, som fanns bland barnradiologerna samt följde upp dessa i en studie
ett år efter att den kliniska verksamheten
startat. Resultaten finns publicerade i Läkartidningen nr 15–16, 2006 volym 103 respektive i Acta Oncologica 2009; 48:146-159.
Det är relativt få barn som får strålbehandling, omkring 120 barn per år i
­Sverige. Telekonferenserna påverkar därför positivt kompetensutvecklingen hos
den personal som arbetar med strålbehandling av barn, berättade Ingrid. De får
helt enkelt se fler fall än de annars skulle ha
gjort och får dessutom diskutera dem med
expertkollegor runt om i landet. Och kompetensutvecklingen är viktig för att minska
behandlingens negativa konsekvenser.
8 c a n c e r v å r d e n #1 2012
De flesta barn botas idag från sin cancer
och blir långtidsöverlevare. Det innebär
att de får leva ett helt liv med sena bieffekter av sin behandling. Dessa är ofta
allvarligare än för vuxna. Till exempel
kan strålbehandling medföra tillväxthämning av skelettet och behandling av
hjärnan ger fler och allvarligare bieffekter ju yngre barnet är.
Telekonferenserna genomförs varannan vecka. Alla läkare som har något att
Matte och fysik
kan vara hur roligt
som helst om man
bara förstår
nyttan med det.
visa skickar sitt material till en server
som fysiskt är placerad i Umeå. Ingrid,
som sitter i Lund, ansvarar för att hämta
materialet och visa upp för alla som deltar på telefonkonferensen samt att efter
konferenserna ta bort alla patientuppgifter från servern.
– Idag har även Svenska Lymfomgruppen startat likande telefonkonferenser för
vuxna med Hodgkins lymfom som jag
är involverad i. De ”ses” också varannan
vecka, direkt efter barnkonferenserna.
Kvalitetsregister för strålbehandlade barn
Ingrid arbetar också sedan tre år tillbaka
på halvtid med att samla in data för alla
barn i Sverige som får strålbehandling,
oavsett cancerdiagnos, till ett kvalitetsregister. Syftet med registret är att forskningsmässigt titta på långtidseffekter av
strålningen för långtidsöverlevarna och
på sikt att kunna påverka dem.
– Insamlingen av data började 2008, så
det kommer att dröja minst fem år innan
vi kan förvänta oss att få fram några resultat, påpekar Ingrid.
Det svenska kvalitetsregistret samarbetar med en tysk grupp, RiSK, som kommit lite längre i motsvarande arbete. Den
gruppen har publicerat vissa inledande
resultat. Flera långtidseffekter av strålningsbehandling på barn beskrivs, men
fortfarande saknas tillförlitlig data avseende specifika dosvolymeffekter.
Protonskola för Skandionkliniken
Skandionkliniken i Uppsala, som var skälet till att Ingrid var i Uppsala intervjudagen, är som bekant Nordens första klinik
för protonterapi. Den är under uppbyggnad och drivs gemensamt av landets sju
landsting med universitetssjukhus, vilket
är helt unikt. Kliniken beräknas, som det
ser ut nu, kunna ta emot sina första patienter i juni 2015.
– Protonterapi gör det möjligt att behandla cancer skonsammare än med traditionell strålning. Risken för att friska
organ skadas minskas. Metoden innebär
fördelar när man behandlar nära strålkänsliga vävnader. Vid strålbehandling av
barn minskar dessutom risken för strålorsakade nya tumörer. Därför kommer
majoriteten av alla barn i Sverige som ska
strålbehandlas att erbjudas behandling
med den nya tekniken, förklarar Ingrid.
Protonskolan startade alltså nu i februari med en första introduktionsdag.
Skolan riktar sig till läkare, sjukhusfysiker
och onkologisjuksköterskor/dosplanerare
på universitetssjukhusen. Remitteringen
av patienter kommer att gå via dem.
– Introduktionen gick bra, konstaterar
Ingrid. Nu fortsätter vi med träffar varannan vecka, kanske fram till starten. Det
är inte bestämt. Vi får se hur vi vill köra
vidare efter hand.
Egen forskning
Ingrid håller även på med egen forskning kring barn och strålbehandling. Det
finns idag inte mycket publicerat specifikt kring barn. Det finns studier som
beskriver enstaka patientfall eller små
grupper av barn med samma diagnos. De
flesta barn och diagnoser som behöver
strålbehandlas i Sverige kommer att behandlas på Skandionkliniken. Ingrid tittar därför i sin forskning på hela patientgruppen och jämför resultat vid olika
volymdoser med hänsyn till skyddande
av riskorgan. En delstudie är förhoppningsvis klar att publicera i år. Det är en
viktig forskning. Den kan, liksom allt annat Ingrid Kristensen arbetar med, bidra
till att de negativa långtidseffekter som
många strålbehandlade barn idag drabbas av försvinner. Cancervården önskar
välgång i det arbetet. n
Tema: Strålbehandling
Utmaningar inom strålbehandlingen
Bilden visar en arkitektskiss av Skandionkliniken som är under uppbyggnad i Uppsala.
Stråbehandling är en av hörnstenarna i cancerbehandling. Så har det varit i mer
än 100 år och tendensen håller i sig. Tid efter annan har man ifrågasatt om
strålbehandling inte kommer att bli överflödig. Det blir den säkert, men inte ännu på
ett tag. Tvärtom tycks behovet nu snarast öka. I ett försök att göra en evidensbaserad
skattning av hur stor andel av cancerpatienter som bör få strålbehandling kom man
fram till siffran 52 procent (Delaney et al. 2005). Den siffra som gällde för Sverige var
2001 47 procent enligt SBU’s rapport 2003. Någon säker information av dagsläget
finns inte.
Björn Zackrisson,
professor, överläkare, medicinskt
ansvarig, Strålbehandlingen,
Onkologiska kliniken, Karolinska
Universitetssjukhuset
Antalet patienter som strålbehandlas i Sverige
ökar stadigt men detta har åtminstone delvis sin
förklaring i ett ökat antal cancerfall och en ökad
prevalens då patienter lever längre även om de
inte botats. Dessa faktorer leder båda till ett ökat
behov av resurser för strålbehandling. Kostnaderna för strålbehandling bedömdes utgöra ca fem
procent av kostnaderna för cancervård 2001. Idag
har denna andel troligen sjunkit då investeringarna i strålbehandling inte ökat i takt med sjukvårdens generellt ökade kostnader.
10 c a n c e r v å r d e n #1 2012
Under de senaste decennierna har strålbehandlingsteknik och metoder förbättrats dramatisk.
Kort kan man säga att den starka utvecklingen av
olika bildgivande system (t ex dt, mr pet o s v)
och kraftfulla datorer har gjort det möjligt att på
ett helt avgörande sätt öka precisionen i behandlingen så att fler kan botas med mindre biverkningar. Denna utveckling fortsätter att ställa allt
högre krav på integration av system, kompetens
hos all personal som är inblandad i denna behandling och, samarbete över klinik- och yrkesgränser.
Behandlingsenhet för protonbehandling
Under 2015 kommer den första patienten att behandlas vid Skandionkliniken. Namnet kan tyckas något missvisande då det egentligen inte är en
klinik utan en behandlingsenhet för protonbe-
handling. Protonbehandling kan ytterligare öka
möjligheterna att styra stråldosen på ett exakt sätt
till patienten. Detta kan i vissa, dock inte alla, fall
leda till att man kan öka chansen för bot och/eller
minska risk för allvarliga bieffekter av behandlingen. Utrustning är komplicerad och dyrbar vilket
gjort att de sju landstingen med universitetssjukhus gått samman i ett gemensamt ägande av anläggningen.
Verksamheten kommer att bedrivas med s k
”distribuerad kompetens” där varje patient förbereds på respektive universitetssjukhus medan själva
genomförandet sker vid Skandionkliniken. Gemensamma studier och vårdprogram kommer att styra
behandlingarna och nationella videokonferenser
kommer i hög grad att utnyttjas. Detta arbetssätt är
helt nytt inom vården och kommer att ställa stora
krav på de medverkande samtidigt som det ger en
generellt höjd kompetens i landet med ökade möjligheter till jämlik vård oavsett bostadsort.
Det görs flera andra satsningar i landet på strålbehandling som ger oss nya utmaningar. Stora
projekt som Nya Karolinska och den omfattande
förändringen av strålbehandlingen i Skåne kommer också att ställa krav på nya sätt att arbeta effektivt. Kanske kommer framtiden att innebära att
behandling kommer att ske på en annan plats än
där förberedelserna gjorts även på andra håll än
Skandion? Detta innebär kanske att vi måste tänka
helt nytt när det gäller positionering och immobilisering av patienter för att inte hamna i situationen att frakta skrymmande vakuumkuddar etc
över landet. En sådan utveckling kommer att kräva
innovationsarbete där vården och företagen samarbetar.
Utveckling på många plan
Utvecklingen inom strålbehandlingsområdet sker
på många plan. Det är ganska uppenbart att vi
inom några år kommer att använda mr-underlag
för targetdefinition och kanske för dosplanering.
Detta är en viktig utveckling mot ökad precision
och därmed av stor potentiell nytta för patienterna. Nya metoder och rutiner måste utarbetas. Anpassningar och nya programvaror samt kvalitetssäkring av processen är ett omfattande arbete som
också det måste utvecklas i samarbete mellan vård
och företag.
Detta är bara ett par exempel på vad som troligen väntar oss den närmaste framtiden. Jag kan
lyckönska alla som kommer att arbeta inom detta dynamiska område med många positiva utmaningar! Detta kanske kan hjälpa oss att nå ett av de
främsta målen nämligen att attrahera och behålla
kompetent personal inom strålbehandlingsverksamheterna i landet. n
Tema: Sår & Sårbehandling
Utveckling av vårdmiljön på
strålbehandlingsklinik:
–Ett designprojekt
finansierat av
Tillväxtverket
Strålterapiverksamhet är på flera vis en udda fågel inom sjukvården. Till exempel
kommer patienterna för behandling varje vardag i upp till åtta veckor, varje
behandlingstillfälle är kort och det är typiskt bara avsatt tid för någon eller några
minuters interaktion mellan patient och vårdpersonal vid varje tillfälle. Vidare har
utvecklingen av strålbehandlingsverksamheten sedan lång tid tillbaka primärt drivits
av tekniska innovationer. Dagens moderna strålterapiavdelning präglas av stora
maskiner, många bildskärmar och mycket som är fullständigt obegripligt för den
typiska patienten. På Cancercentrum i Umeå pågår ett försök med att förbättra
patientupplevelsen genom ett samarbete med Designhögskolan i Umeå.
Tufve Nyholm
Sjukhusfysiker, Cancercentrum Umeå,
[email protected]
Tara Mullaney
Doktorand, Designhögskolan, Umeå
I Umeå invigdes 2010 ett nytt hus på sjukhusområdet som bland annat rymmer en helt ny
strålbehandlingsavdelning. Det finns många tankar på framtiden i layout och utformning av den
nya avdelningen, men fortfarande präglas miljön
av de stora maskinerna, de många bildskärmarna, och nu även jättetjocka strålskyddsdörrar till
behandlingsrummen, då vi valt att inte använda
oss av en strålskyddslabyrint. Omvårdnadsmiljöns betydelse för patienternas välbefinnande är
väldokumenterad (Edvardsson, Sandman, & Rasmussen, 2006). Olika människor upplever samma
miljö och omvårdnad olika, det fula som den ena
ser är vackert i den andras ögon. Den otrygga situationen som den ena upplever känns helt trygg
för den andra. Detta är en utmaning för den moderna vården där individanpassning är ett centralt
begrepp.
För att komma ur gamla tankebanor och förhoppningsvis komma fram till lösningar som faktiskt
gör så att våra patienter upplever sin strålbehandlingsperiod som mindre påfrestande har vi på
Cancercentrum i Umeå etablerat ett samarbete
med Designhögskolan i Umeå. Designhögskolan
är ett av Umeå Universitets flaggskepp och rankas
som en av de bästa designskolorna i världen. Genom anslag från Tillväxtverket delfinansierar vi en
doktorand, Tara Mullaney, anställd på designhögskolan med projektet – Utveckling av vårdmiljön
vid strålterapi.
Arbetet syftar både till att ta fram lösningar i
form av förändringar i miljön eller arbetsflödet
som stimulerar interaktion och gör så att patienterna upplever sin behandlingsperiod mindre krävande, obehaglig eller tråkig. Vi jobbar även med
att utveckla och testa metoder för utvärdering av
de förändringarna som införs. I första steget sker
utvärderingen primärt med hjälp av en vårdmiljöenkät som delas ut till samtliga patienter som
behandlas med kurativ intention under en period
av två år. Denna kvantitativa metod kompletteras med en så kallad designprobe, och kvalitativa
››
c a n c e r v å r d e n #1 2012
13
Tema: Strålbehandling
utvärderingsmetoder som observationsstudier och patientintervjuer. Konceptet
designprobe förklaras mer utförligt i avsnittet om utvärdering.
Försöksupplägg
Projektet innebär att vi i steg ett kommer
att föra in förändringar i vårdmiljön på
strålbehandlingskliniken, samtidigt som
vi monitorerar hur patienterna upplever
miljön och omvårdnaden. Vi började i ja-
Figur 1
14 c a n c e r v å r d e n #1 2012
nuari 2011 med att dela ut vårdmiljöenkäter och designprober, utan att ändra något i miljön förrän efter sommaren 2011.
Denna initiala period är tänkt att fungera som en baseline för försöken. ­Efter
baselineperioden så introducerar vi förändringar i ett eller två behandlingsrum
i taget och mäter under en period hur
patienterna upplever miljön. Eftersom
vi har fem behandlingsrum så kommer
flera stycken att vara oförändrade genom
hela försöket och med hjälp av dessa kan
vi till viss del korrigera så allmänna förändringar jämfört med baseline perioden. Figur 1 visar schematiskt hur upplägget ser ut. Interventionsperioder, då
förändringar införts, följs av utvärdering
av resultatet, d v s hur patienterna upplevt förändringen. Utvärderingen leder i
sin tur till idéer på nya förändringar som
införs i nästa interventionsperiod, o s v.
Interventioner
Förändringarna i miljön kommer att syfta till att minska patientens exponering
eller fokus på miljövariabler som upplevs som negativa. Vilka dessa är kommer
dels att komma fram i de utvärderingar
som görs inom ramen för projektet och
dels på tidigare kunskap om vad som
får oss människor att känna oss illa till
mods. Exempel på kända negativa miljöegenskaper är – höjder, skarpt ljus,
upptornande objekt, öppna platta ytor,
folksamlingar, vassa objekt, och så vidare. Exempel på miljöegenskaper som ses
som positiva är – värme, varmt ljus, sym-
Tema: Strålbehandling
metriska objekt, runda jämna objekt, och
enkla rytmer.
Det faktum att våra patienter kommer
för behandling under en så lång tidsperiod gör att det kan finnas en poäng i att
skapa en miljö där det finns detaljer som
i ett av rummen. Detta för att ge patienterna något intressant att fokusera blicken på under behandlingen. Till det andra behandlingsrummet kommer vi att
skapa en mer inbjudande miljö i de två
förberedelserummen genom att tapetse-
Sjukhusfysikern Tufve Nyholm och designdoktoranden Tara Mullaney.
förändras, en bild som byter motiv, en
ljussättning som byter färg, helt enkelt
för att göra miljön lite mer intressant för
patienten som är inne på andra månadens behandling.
Vid första interventionsperioden kommer det att bli förändringar på tre av våra
behandlingsmaskiner. Orsaken till detta
avsteg från den ursprungliga planen med
endast två interventionsrum är att vi under hösten utvärderar ett patientlogistikkoncept framtaget av det svenska företaget oncolog Medical. Detta installeras
till ett av våra behandlingsrum, och på
två behandlingsrum gör vi egna interventioner. Utvärderingen av PatLog systemet från oncolog ser vi som ett viktigt test av vår utvärderingsmetodik, och
vi hoppas i framtiden för möjlighet att
arbeta med fler företag för att testa deras
produkter – inte bara teknisk prestanda
utan även hur patienterna upplever produkten.
En av de egna förändringarna under
den första interventionsperioden kommer att bestå av en rörlig takprojektion
ra om med storbildsmotiv. Se bild sid 15.
Utvärderingsmetodik
Det är väldigt viktigt för oss att få riktiga hårda data på att det som görs verkligen gör vårdmiljön bättre. Vi upplever
att det är ganska vanligt att uppdraget att
utforma miljö och utsmyckningar inom
sjukvården ges till externa arkitekter eller
konstnärer som inte alltid har tillgång till
information om vad som fungerar och
inte. De företag som arbetar mot vårdsektorn säljer sina produkter primärt till
inköpsavdelningar, läkare, sjuksköterskor, och i fallet strålterapi även till fysiker. Eftersom vårdmiljöaspekten sällan
är prioriterad i förfrågningsunderlaget
och dessutom svår att kvantifiera så ligger leverantörernas fokus på de tekniska
aspekterna. Genom att jobba med en systematisk utvärdering av hur patienterna
upplever miljön hoppas vi i det aktuella
projektet dels finna de mest effektiva och
enkla åtgärderna som gör att patienterna
upplever vårdmiljön positiv, dels börja
lägga grunden för en utvärderingsmeto-
dik som ger möjlighet till konkret återkoppling till företag som vill testa sina
produkter i klinisk miljö.
Vi använder oss av en metodik i tre
delar; en kvantitativ vårdmiljöenkät, en
kvalitativ utvärdering i form av observationsstudier och patientintervjuer samt
en så kallad designprobe som primärt
syftar till att skapa insikter och förståelse
för patienternas upplevelse av vårdmiljön men även kan användas för att följa
upp effekterna av våra interventioner.
En probe är ett verktyg som mäter
något. Det kan handla om temperatur,
tryck, elektriskt motstånd eller som i vårt
fall upplevelse. Inom området design använder man sig ofta av dessa designprober för att få insikt i målgruppens behov
och förväntningar innan man påbörjar
designarbetet. Konkret så har vi valt att
använda oss av en tvådelad probe. Den
ena delen består av en dagbok där patienterna varje dag får svara på öppna frågor
relaterade till hur det upplever sin behandling och miljön på strålbehandlingen. Den andra delen innebär att patienterna får låna en kamera för att enklare
kunna dokumentera konkreta detaljer
i miljön som de upplever som positiva
eller negativa. Bilderna kommer direkt
att kunna användas i utvärderingssyfte
eftersom vi där får svart på vitt om patienterna fäster någon vikt vid de förändringar som införs.
Finansiering
Projektet har finansiering för två till tre
års arbete och på denna tid hoppas vi
kunna komma fram till reella lösningar
som gör upplevelsen av strålbehandling
mindre besvärande, samt utveckla en
metodik för att testa nya produkter och
idéer. Finansiering sker via Tillväxtverket som är förvaltande myndighet i Sverige för EUs regionala strukturfonder,
via Cancerforskningsfonden i Norrland
samt Västerbottens läns landsting. n
c a n c e r v å r d e n #1 2012
15
Tema: Strålbehandling
Sjukhusfysikern
– vem är det?
Jörgen Olofsson (till vä) och Michael Blomquist (till hö).
Sjukhusfysiker är en liten och kanske inte så känd yrkesgrupp. En sjukhusfysiker
kan sägas ansvara för fysikaliska och mättekniska moment i strålbehandlingen och
fungera som expert i frågor som rör strålskydd. Det är till och med så att det är ett
krav på att det ska finnas en sjukhusfysiker och en läkare med specialistkompetens
i onkologi för att ett sjukhus ska få bedriva strålbehandling. Så vad gör då en
sjukhusfysiker?
Jörgen Olofsson
[email protected]
Michael Blomquist
[email protected]
Legitimerad sjukhusfysiker, Centrum för medicinsk teknik
och strålningsfysik, Norrlands Universitetssjukhus, Umeå
Utveckling och kvalitetssäkring
En viktig del av strålbehandlingsverksamheten,
där sjukhusfysikern spelar en nyckelroll, handlar
om att utveckla och förfina behandlingsteknikerna och sedan omvandla detta arbete till kliniska
rutiner som kommer patienterna till del. Den tekniska utrustning som används för att planera och
ge strålbehandling utvecklas kontinuerligt mot
att kunna ge allt mer individuellt optimerade behandlingar. Och precis som inom många andra
områden i samhället så har utvecklingen av avancerat datorstöd hjälpt till att driva utvecklingen
framåt. Med hjälp av avancerade beräkningsmodeller kan man i förväg, på ett väldigt exakt sätt,
simulera hur stråldosen kommer att fördelas i en
enskild patient när man varierar olika behandlingsparametrar, såsom strålriktningar, strålfältens form osv.
Det finns t ex numera speciella optimeringspro-
››
c a n c e r v å r d e n #1 2012
17
Tema: Strålbehandling
gram som automatiskt tar fram väldigt
”skräddarsydda” och komplexa behandlingar. Men innan man vågar utsätta patienter för så avancerade behandlingar
måste man noggrant analysera alla ingående steg för att försäkra sig om att det
man tror sig leverera till patienten också
överensstämmer med verkligheten, d v s
man måste kunna kvalitetssäkra behandlingarna. Doserna vid strålbehandling är
så pass höga, i syfte att besegra tumören
Det är ett
krav på att det ska
finnas en sjukhusfysiker för att ett
sjukhus ska få
bedriva strålbehandling.”
naturligtvis, att marginalerna för fel, som
i sin tur riskerar orsaka ödesdigra biverkningar, är väldigt små.
Just denna avvägning mellan att våga
släppa fram den allra senaste tekniska utvecklingen i den kliniska verksamheten,
samtidigt som man inte får tappa förståelsen för hur det faktiskt fungerar och
hur det ska utföras på ett säkert sätt för
patienterna, är något som till stora delar
faller inom sjukhusfysikerns ansvarsområde.
Strålskydd
Att försäkra sig om att patienten verkligen får den planerade behandlingen med
högsta möjliga noggrannhet är ett uppdrag som blir en allt viktigare del av sjukhusfysikerns yrkesroll. Egentligen kan
man se detta som en del av det som kallas
för strålskydd och som i grunden handlar
om att skydda patienter, men även personal och allmänhet, från onödig strålning. Strålsäkerhetssmyndigheten (SSM)
är den svenska myndighet som övervakar
strålskyddet i Sverige och kommunikationen mellan den och sjukvården i dessa
18 c a n c e r v å r d e n #1 2012
frågor går i allmänhet via sjukhusfysikern.
Ett konkret exempel på strålskyddsarbete som utförs av sjukhusfysikern är
utformningen av lokaler där strålkällor
används och förvaras. Under våren 2010
flyttade strålbehandlingsavdelningen i
Umeå till helt nya lokaler. Som en följd
av de höga stråldoser som krävs för cancerbehandling är strålkällorna, vanligtvis
s k linjäracceleratorer, väldigt kraftfulla.
Exakt hur väggar, tak, golv och dörrar
ska konstrueras för att uppfylla lagens
krav på strålskydd kan man beräkna genom att beakta vilken typ av strålning
det gäller, strålkällans placering, strålens
riktning(ar), m m. Det kan nämnas att
de kraftigaste väggarna i den nya avdelningen är 165 cm tjocka och gjutna i extra
tung s k järnmalmsbetong, vilket motsvarar 300 cm vanlig betong! Tack vare
detta dämpas strålningen ca en miljon
gånger, vilket gör det möjligt att vistas i
intilliggande rum (samtidigt som patienter behandlas) utan att behöva oroa sig
för skadlig strålning.
Kliniskt arbete
Förutom det förebyggande och kvalitetsinriktade arbetet som beskrivs ovan finns
det också en hel del att göra i den dagliga
strålbehandlingsverksamheten som är
betydligt mer synligt.
En sjukhusfysikers arbetsdag på
strålbehandlingsavdelningen
Vi sjukhusfysiker i Umeå jobbar efter
ett rullande schema där det varje dag är
uppsatt en primär- och en sekundärfysiker som svarar för det löpande kliniska
arbetet. En dag kan se ut så här:
FÖRMIDDAG
Dagen börjar vanligtvis klockan 8:00 i
rondrummet med den så kallade morgonronden där behandlingsplanerna för
de patienter som skall börja sin strålbehandling samma dag visas på stora skärmar. En onkolog presenterar fallen med
hjälp av en dosplaneringssköterska inför
det samlade kollegiet av onkologer, några
sjuksköterskor och sjukhusfysiker. Ibland
uppstår vissa diskussioner om t ex fraktionering av stråldosen eller hur dosplanen är utformad, men för det mesta
accepteras de föreslagna behandlingsplanerna. Efter att dosplanerna avhandlats
uppdateras läkarna med en jourrapport
om eventuella händelser från onkologens
vårdavdelningar sedan gårdagen.
Efter ronden går jag igenom dagens
mailskörd på arbetsrummet. Ett av mailen kommer från en leverantör av utrustning som används på strålbehandlingen
och handlar om att det måste göras en
uppgradering av ett datorprogram där
man har hittat buggar som kan påverka
patienters behandling. Jag tittar också på
min arbetslista för att se om det är något
särskilt akut som behöver göras. Arbetslistan finns upplagd i ett datorsystem,
Mosaiq, som är ett informationssystem
för strålbehandlingen. Det innehåller
all nödvändig strålbehandlingsinformation om strålbehandlingens patienter,
behandlingsapparater, patientbokningar,
arbetsflöden och arbetslistor för personalkategorier. Ser på listan att det måste
göras kontrollmätningar.
Går till dosplaneringsrummet och påbörjar arbetet med rondens nystarter.
En efter en går jag igenom patienternas
strålbehandlingsdata som lagts in i Mosaiq för att se till att allt är korrekt enligt
den plan som gjorts. Ibland måste vissa
korrigeringar eller tillägg göras för t ex
strålfält som passerar genom behandlingsbordet och som det inte har tagits
hänsyn till i dosplaneringen. Jag gör
också en kontroll av att de maskininställningar som gäller för patientens dosplan
kommer att ge rätt stråldos till patienten
genom en oberoende dosberäkning. Jag
kontrollerar också att doser till eventuella riskorgan inte kommer att överskridas.
När allt är klart signeras planerna digitalt, och jag skapar digitala formulär som
ska användas av behandlingspersonalen under behandlingens gång. Parallellt
med mig sitter en onkolog som också går
igenom samma patienter, dikterar i journalen och signerar planer. När läkaren
och fysikern är klara med planen skickas
den vidare till dosplaneraren som är ansvarig för dagens rond för fler kontroller
(säkerheten är viktig!) och för vidarebefordran i arbetsflödet till behandlingsmaskinerna.
Tar tidig lunch vilket gör att jag kan utnyttja luckan i schemat på maskinen med
mätningar och kontroller.
Tema: Strålbehandling
EFTERMIDDAG
Eftermiddagen börjar med kontrollmätning av behandlingsplanerna för fyra patienter som ska behandlas med den mest
avancerade behandlingsteknik vi har att
erbjuda, volume modulated arc therapy
(vmat). Rullar in den stora lådan med
mätfantomet och rullbordet med övrig
utrustning i behandlingsrummet.
Jag börjar med att mäta för ett referensstrålfält. Sedan kan jag börja mäta för
den första patientens dosplan. Bestrålningen tar inte mer än ett par minuter.
Jag sparar undan mätfilen och upprepar
proceduren för de andra tre patienternas
dosplaner. När det är klart är det bara att
logga ut och packa ihop utrustningen
och återställa behandlingsrummet.
Utvärderar mätningarna som jag just
gjort. Jag jämför den uppmätta dosfördelningen med den planerade fördelningen som jag hämtat från dosplaneringssystemet.
Sökaren piper! Det är en behandlingsstart på vår terapiröntgenapparat. Här
handlar det om att bestämma energin
hos strålningen, storleken på behandlingsfältet och eventuella avståndskorrektioner. Utifrån dessa förutsättningar
räknar jag ut behandlingstiden mha. Miniräknare och tabeller som vi har tagit
fram via mätningar. En dubbelkontroll
av tiden görs också av sjuksköterskan
med ett enkelt kontrollprogram. Två olika områden ska bestrålas den här gången,
det handlar om en skivepitelcancer i pannan och på ländryggen.
Nu piper sökaren igen! Det är dags att
Fakta utbildning
För att bli sjukhusfysiker, som är ett av
21 yrken som omfattas av Socialstyrelsens legitimationsbestämmelser inom
hälso- och sjukvården, krävs att man har
en sjukhusfysikerexamen.
Sjukhusfysikerexamen omfattar 300
högskolepoäng (motsv. fem års heltidsstudier), varav 120 poäng i radiofysik/
medicinsk strålningsfysik.
Utbildningen ges för närvarande
vid universiteten i Göteborg, Lund,
­Stockholm och Umeå. Forskarutbildning i
radiofysik/medicinsk strålningsfysik ges
förutom på grundutbildningsorterna även
vid institutionerna i Linköping, Malmö
och Uppsala.
vara med på en behandlingsstart igen där
det skall läggas ett bolus (geléaktigt vävnadsekvivalent material) på patienten. I
det här fallet växer tumören ända ut mot
huden och då hjälper boluset till att höja
dosen på ytan av patienten.
Tillbaka i dosplaneringsrummet. Kontrollerar och signerar två dosplaner för
patienter som ska börja tidigt i morgon
bitti. Min kollega sitter och går igenom
dagens dosmätningar på patienterna
som startat som en sista kontroll på att
de verkligen får sin planerade behandling
och att inget har gått fel.
Åter tillbaka på mitt eget kontor.
Går igenom en metodbeskrivning för
dosplaneringssystemet som används vid
Brachyterapi. Har en bit kvar innan jag
fått med allt men ska ”provköra” den i
morgon så att jag ser att allt är korrekt
så långt. Pratar med en av ingenjörerna
som visar att en strålkvalitet på en av behandlingsmaskinerna har börjat driva
iväg enligt de veckokontroller som görs,
och närmar sig toleransgränsen i dosavvikelse. Detta måste snart åtgärdas och
jag bokar in en sen eftermiddag följande
vecka för omkalibrering av detta på maskinen. Tittar igenom bokningarna för
maskinerna och ser att alla är klara för
dagen. n
Strålbehandlingen i Umeå
• Strålbehandlingsavdelningen i Umeå
är utrustad med fem stycken linjär­
acceleratorer, en terapiröntgenapparat
och en efterladdningsutrustning med
Ir-192 för Brachyterapi.
• På avdelningen finns också både en
CT och en MR dedicerade för strålbehandlingspatienter. Avdelningen
har också tillgång till en PET-CT som
är belägen på Nukleämedicinsk
avdelning som ligger vägg i vägg med
strålbehandlingen.
• På avdelningen arbetar ca 30 sjuk­
sköterskor samt tre onkologläkare.
• Sex sjukhusfysiker och fyra ingenjörer
är knutna till avdelningen men som
organisatoriskt tillhör Centrum för
Medicinsk teknik och Strålningsfysik
(tidigare Radiofysiskt Laboratorium).
• Här behandlas ca 1 800 patienter per
år vilket genererar ca 37 000 behandlingar.
• Strålbehandlingen hör till Cancer­
centrum som är norrlands centrum för
behandling av tumörsjukdomar och
cancerforskning.
Nätverket för
utvecklingssjuksköterskor inom
­radioterapi
Nätverket startade för många år sen
då Ing-Marie Moegelin (Stockholm)
och Camilla Grahn (Göteborg) insåg
att nätverket för utbildningsfrågor,
NUGIR, ofta översvämmades av
frågor som mer hade med utveckling
att göra än just utbildning. Idag är
samtliga strålbehandlingsavdelningar
i landet representerade och gruppen
har 23 medlemmar. Nätverket är
oerhört aktivt och diskuterar allt i från
guldmarkörer till rätten att kalla sig
specialistsjuksköterska.
Ämnen som har avhandlats senaste tiden
handlar om evidens, organisation, bildhantering, dilatorer, hudvård, tobaksprevention, ansvar etc. Tidigare år har vi dessutom
avhandlat frågor om bedömningsskalor,
rectumsparande probe, rutiner vid starter,
samverkan med andra yrkesgrupper, IGRT
inkl ansvarsområden, vacuumkuddar, tatueringar, markörer på CT. Vi har betonat
vikten av att vi lutar oss mot evidens och/
eller beprövad erfarenhet.
Styrkan i nätverket är att medlemmarna
är mycket kvicka på att svara och att det går
att inhämta information hur det ligger till
i landet på bara någon dag. Det har visat
sig vara mycket värdefullt när det pågår diskussioner på egna kliniken om t ex utrustning, ansvarsfördelning, omvårdnad. Det
har också underlättat med kontaktytor inför eventuella studiebesök hos varandra. Vi
upplever att flera chefer gärna ber att vi ska
fråga nätverket för att det är ett snabbt sätt
att skaffa information.
Ing-Marie Moegelin ansvarar för att
maillistan är uppdaterad och har även haft
som ansvar att årligen rapportera till styrelsen hur arbetet med nätverket har fortlöpt.
//Nadja Rystedt
c a n c e r v å r d e n #1 2012
19
Tema: Strålbehandling
Foto: Magnus Andersson
Tema: Strålbehandling
Dosplanerare en
”kugge i hjulet” på
strålbehandlingen
Strålbehandling är idag en vanlig behandlingsform mot
tumörsjukdomar. Över hälften av behandlingarna har en botande
intention, övriga sker i förbyggande eller lindrande syfte något som
har blivit allt mer avancerat med åren. Patienter lever idag längre med
sina tumörsjukdomar. Strålbehandling är en lokal behandling där man
riktar strålning mot tumörområdet eller där det finns risk för spridning.
Dosplanerarens uppgift är att göra en noggrann planering med hög
precision som kräver kompetens inom onkologi, strålfysik, omvårdnad
och teknik. Vi är ca 75 dosplanerare i landet fördelade på 17 kliniker.
Cecilia Björksund,
leg onkologi- och röntgen­
sjuksköterska, MFT
Strålbehandlingensenheten,­
Dosplaneringen,
­Centrallasarettet Växjö
Dosplanering görs idag i avancerade
dosplaneringssystem med datortomografibilder (ct) som underlag. Behandlingen planeras och beräknas så att den
ordinerade dosen blir så jämn och exakt
i tumörområdet som möjligt med minimerad dos till riskorganen (frisk vävnad). Slutdosen till tumören bestäms utifrån celltyp och kan variera i daglig dos
och antal behandlingstillfälle. Dosplanen
består av behandlingsfält, riktade från
olika håll, med avskärmningar för riskorgan. Olika energier används och dosen
styrs med olika verktyg i dosplaneringssystemet. Mer om vad yrket innebär och
hur dess utveckling har varit hoppas jag
ni ska förstå efter läst denna artikel.
Kort historik om dosplanering
En dimension
Dosplanering gjordes från början manuellt på papper, i en punkt i tumören. Man
beräknade i en dimension genom att bedöma sträckan från hudytan till tumören
och utgick från djupdostabeller (där olika energier fanns inmätta). I vissa fall används tabellerna även idag vid enkla behandlingar. I Växjö används den endast
på ”direktställda” icke dosplanerade behandlingar av t ex extremiteter eller ytliga tumörer. Med direktställda fält menar
man behandlingar som inte har föregåtts
av en dosplanerings-ct.
c a n c e r v å r d e n #1 2012
21
››
Tema: Strålbehandling
Två dimensioner
Dosplanering i två dimensioner har funnits sedan 1950-talet och beräknades oftast i ett centralt transversalsnitt och i
vissa fall något mer snitt inom behandlingsområdet. På modifierade röntgenbilder gjordes detta manuellt och man
ritade ut kroppskontur, ptv (Planning
Target Volym d v s tumör med marginal)
och riskorgan. Dosplaneraren använde
sig då av djupdostabeller och korrigerade
dosen med en faktor som representerade
det specifika organet.
På 1970-talet kom datortomografen som ledde till en revolution inom
dosplanering då man kunde ta enstaka
röntgensnitt och beräkna dos i ett avancerat datorsystem, men fortfarande i endast två dimensioner.
Tre dimensioner
I slutet på 1980-talet kom den moderna
planeringen i tre dimensioner som fortfarande används idag. Flera tredimensionella dosplaneringssystem kom nu att
planeras på ct-bilder. Man ritar in både
kroppskontur, riskorgan och ptv i varje
snittbild, som sen kan dosberäknas. Optimering av dosen görs genom att välja
antal fält, vinklar, viktning och kilar för
att få jämn dos i ptv och minimera dos
till riskorgan. Dosplaneringssystemet tar
hänsyn till vävnadshomogeniteten, tumörens djup, strålfältets storlek och kan
korrigera för avskärmningar m m.
Fyra dimensioner
På senare tid har även fyra dimensioner
blivit intressant i dosplaneringssammanhang och då tas också hänsyn till att organen rör sig i patienten över tid. Man
kan då t ex behandla i en viss andningsfas (in- eller utandning), när det är som
mest gynnsamt för riskorganen.
Snabb utveckling
Jag har jobbat elva år på dosplaneringen
i Växjö. Dessa år har gått fort och både
jag och dosplaneringen har utvecklats i
snabb takt. Jag ska här försöka beskriva
hur vi tycker att yrkesutvecklingen har
varit för oss som dosplanerare i Växjö.
När jag började var det mer givna antal fält och vinklar till varje diagnos som
behandlades. Idag är varje dosplan en
större utmaning som kräver mer fritt
tänkande. Dosplaneringen är en viktig
kugge på strålbehandlingen där det krävs
bra behandlingsplaner som går smidigt
att genomföra med bästa möjliga dos till
tumörområde och med minimal skada
till frisk vävnad. För detta behövs kunskap och förståelse för att kunna ta hänsyn till patientens förutsättningar.
Bra utbildning och nätverk
Det finns idag en bra strålbehandlings-
Tema: Strålbehandling
utbildning för behandlingspersonal. För
dosplanerare krävs ytterligare utbildning, men också träning och lång erfarenhet för att bli en bra dosplanerare. Vi
har idag ett nationellt nätverk som träffas
en gång om året då det anordnas specifika föreläsningar och erfarenheter utbyts.
Detta har bidragit till att vår profession
fått en uppgradering tycker vi. Det finns
stor kunskap bland dosplanerare i Sverige och utbyte av kunskap och erfarenhet
genom hospitering har alltid mötts med
positiv inställning.
Kunskap inom radiobiologi har blivit allt viktigare för att förstå hur sjuka
och friska celler beter sig när de utsätts
för strålning. estro (European Society
for Therapeutic Radiology and Oncology) anordnar internationella kurser för
dosplanerare, fysiker och onkologer som
man har stor nytta av.
Vid dosplanering och behandling finns
för övrigt övergripande internationella
och nationella riktlinjer som man måste
följa (t ex icru, quantec). Dessa uppdateras regelbundet och är viktiga för fortsatt utveckling.
Nära samarbete med andra yrkesgrupper
Som dosplanerare tolkas dagligen ctbilder. Behovet av att rätt tolka ct-bilden
och förstå den radiobiologiska effekten
på organen kräver ett nära samarbete
mellan dosplanerare, onkologer och fysiker. Detta ses som mycket värdefullt för
oss alla. De flesta strålbehandlingsenheter har egna datortomografer och det är
också viktigt med bra samarbete mellan
››
c a n c e r v å r d e n #1 2012
23
Tema: Strålbehandling
Helst ska vi ligga steget
före, så att vi kan erbjuda de
tekniker som onkologerna och
patienten efterfrågar.
dosplanerare och ct-personal om hur
patienten ska läggas upp och fixeras.
mr och pet-ct är något som används
i allt större utsträckning för att definiera
target och riskorgan som komplement
till vanlig ct och för att rita tumörområdet med bättre precision och därmed minimera dosen till riskorganen. Dosplaneringssystemen är idag komplexa med
mycket möjligheter. Ett tredimensionellt
tänkande och förmåga att bedöma rimligheten i dosplanen är viktigt och något
man lär sig genom erfarenhet.
Optimeringen av dosplanen är den del
i processen som kan variera mest, detta
beror i de flesta fall på behandlingens
intention. En palliativ (lindrande) behandling ska vara enkel men väl genomtänkt. Den ska anpassas till patientens
allmäntillstånd och hänsyn behöver inte
alltid tas till sena biverkningar. En kurativ behandling kräver i regel mer tid för
optimering, där tar man hänsyn till både
akuta och sena biverkningar och de olika
organens tolerans. Det krävs också att
man är väl insatt i vilka begränsningar
behandlingsapparaten har, att det är en
genomförbar behandling både ergonomiskt för onkologisjuksköterskorna och
inte tar för lång tid för patienten.
Idag är det vanligt med kombinationsbehandlingar, t ex strålbehandling
– cytostatika, då förändras tumörens och
riskorganens tolerans. Cancerpatienter
lever idag längre med sin sjukdom, vil-
24 c a n c e r v å r d e n #1 2012
ket gör att de kan komma tillbaka flera
gånger för strålbehandling. Detta gör att
dosplaneringen blir extra avancerad eftersom man måste ta hänsyn till tidigare
givna behandlingar.
Dagliga dosplaneringsronder
I Växjö har vi dagliga dosplaneringsronder, där vi presenterar alla dosplaner för
onkologer och fysiker. Här diskuteras,
resoneras och slutligen godkänns den
dosplan som är bäst för den enskilde
patienten. Därefter kontrolleras och dokumenteras allt som blivit godkänt. Dokumentationen ska vara enkel och överskådlig för att inget ska missförstås inför
behandlingsstart.
Behandlingsstarten ska vara väl förberedd för att säkra och korta ner tiden så
mycket som möjligt. Behandlingstiden
ska disponeras effektivt och säkert men
också så att patienten upplever behandlingen positiv och professionell. Under
behandlingsperioden är vi, tillsammans
med fysiker, ett stöd för onkologisjuksköterskor och onkologer för att de ska
kunna ge en bra behandling. Alla onkologisjuksköterskor i Växjö är mycket
noggranna och proffsiga i sitt utförande
av strålbehandling något som är oerhört
värdefullt.
Viktiga kuggar för strålbehandlingen
Sammanfattningsvis kan man säga att vi
på dosplaneringen är en viktig kugge på
strålbehandlingen. Vi behöver ha kontroll på att alla förberedelser (t ex ct, mr,
renogram mm) för patienten är gjorda
så att förutsättningarna för en dosplan
blir så bra som möjligt. Vi ska känna
till dosplaneringssystemets möjligheter,
olika riktlinjer, acceleratorns begränsningar, se till att det blir en genomförbar
plan för personal och patient, tillgodose
onkologens ordination av dos till tumör
och minimerad dos till riskorgan och att
se till att fysikerns krav på dosimetri efterföljs. Detta ska göras på begränsad tid
så att allt är klart i god tid före start, vilket kräver att vi är ett bra och samkört
team på strålbehandlingen.
När det efterfrågas nya behandlingsmetoder och tekniker på klinikerna har
dosplanerare och fysiker en stor roll i utvecklingen och genomförandet. Helst ska
vi ligga steget före, så vi kan erbjuda de
tekniker som onkologerna och patienten
efterfrågar.
I Växjö står vi nu inför en ut- och nybyggnad som kommer att leda till en utveckling av behandlingsmetoder. Vi är ett
härligt gäng med många olika kompetenser och varje kugge i hjulet behövs för
att få en komplett avdelning. Att blanda
strålfysik, onkologi, omvårdnad och teknik är stimulerande. Dosplanering är
ett fantastiskt och utvecklande jobb och
man blir aldrig fullärd, något som vi i
Växjö ser som en stor utmaning. n
Tema: Strålbehandling
Strålbehandlingsenheter i Sverige 2011
Foto: Jan Johnsson
Bilden visar onkologisjuksköterskan och redaktionsmedlemmen Nadja Rystedt
vid strålbehandlingen i Umeå. Det är Nadja som gjort kartan.
Karta: Nadja Rystedt
Umeå
Kristina Granewåg
Redaktör
Sundsvall
[email protected]
Två tredjedelar av Sverige har tillgång till tre enheter av totalt 17 i landet som ger strålbehandling.
Varför är det så? – Ja, det finns färre personer i
norr, men det blir samtidigt stora avstånd att förflytta sig när man behöver behandling. Dessutom
ges strålbehandling varje dag i upp till sex veckor
och många tvingas bo långt borta från familj och
vänner under så lång tid? Vad tycker ni spontan
om det här?
Skicka gärna in era tankar via mail till mig. Vore
intressant att få publicera era synpunkter i kommande nummer av tidningen och på hemsidan! n
Gävle
Uppsala
Västerås
Karlstad
Örebro
Linköping
Göteborg
Jönköping
Borås
Växjö
Malmö
Stockholm
Eskilstuna
Kalmar
Lund
c a n c e r v å r d e n #1 2012
25
Tema: Strålbehandling
Drop-in på
strålbehandlingsavdelningarna
–hur ser det ut idag?
2006 var året då strålbehandlingsavdelningen vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset
introducerade en helt ny idé med drop-in för patienterna. Tanken är att patienterna
själva ska få välja när de vill och kan komma under dagen, och inte låta vården styra
alltför mycket av patienternas tid. Förutom att patienterna själva fick välja tid för
behadlingen så minskade man sjuksköterskornas tid för bokning och man kunde
behandla något fler patienter per dag. Drop-in fick en stor genomslagskraft på många
av strålbehandlingsavdelningar i Sverige och patienterna verkade väldigt nöjda
och personalen likaså. Patienterna beskrev ”det är skönt att inte har någon tid att
passa”, ”föredrar att vänta istället för att passa en tid” och utvärderingar visade höga
patientnöjdhetsvärden. Men efter ett tag visade sig att drop-in hade några baksidor.
26 c a n c e r v å r d e n #1 2012
Tema: Strålbehandling
Kristina Finnilä,
områdeschef,
­ nkologisjuksköterska,
o
doktorand, Radioterapiavdelningen, Onkologiska­
kliniken, Karolinska
­Universitetssjukhuset
I Linköping startade man upp med
drop-in men avslutade efter fem månader då man upplevde arbetsmiljön som
stressig både när det var fullt i väntrum-
men och när det
var tomt. Inte
heller patienterna
kände att det var
så många fördelar,
utan även där fick
man signaler om
att det var stressande att inte ha
någon bokad tid.
I Växjö har man
utvärderat dropin bland annat
med patientenkäter och personalenkäter. Resultatet blev slående
lika, hälften av patienterna och personalen var för dropin och hälften emot. Däremot såg man
att i den personalgrupp som inte var för
drop-in var stressnivån högre än i den
som var för. Det ledde till att man där
valde att återgå till bokade tider.
På flera kliniker (Göteborg, Uppsala, Eskilstuna och Umeå) har man haft
drop-in och lagt det på is på grund av
högt patienttryck vilket lett till långa väntetider (upp till 2–3 timmar), vilket i sin
tur skapar stress hos både patienter och
personal. I Jönköping upplevde sjuksköterskorna brist på kontinuitet gentemot
patienterna och valde att avsluta drop-in
trots att patienterna var nöjda. Gävle och
Sundsvall erbjuder inte drop-in.
Strålbehandlingsavdelningarna
i
Stock­­holm, Västerås, Karlstad, Malmö/
Lund erbjuder fortfarande drop-in för
patienterna. Vissa har modifierat efter
behov och erbjuder exempelvis drop-in i
block (förmiddag, eftermiddag) blandat
med bokade tider. Fördelen med så kal�lade block är att man styr patienterna, i
viss mån, för att få en jämnare arbetsbelastning.
Drop-in är en utmärkt idé och verkar
fungera bäst då man har korta behandlingar (ca 10–15 min/behandling) och då
patienttrycket inte är allt för högt. Då
kan man få flyt på dagarna och väntetiderna blir inte allt för långa. Det är inte
försvarbart att patienterna får vänta flera
timmar på behandling, vilket är risken
när varje patientbehandling tar med än
20 minuter, samt när man har många
”första behandlingar” under samma dag
som ofta tar mellan 30–60 minuter. Att
det någon enstaka gång blir långa väntetider är inte konstigt då strålbehandlingen är en teknisk miljö där vi ofta får
driftstopp, men de väntetiderna får vi
oberoende av drop-in eller styrd tidsbokning.
Även andra aspekter påverkar
Man behöver ibland också ta hänsyn till
andra aspekter i samhället som kan ställa till det för flödet med drop-in. I Göteborg kommer patienter t ex med buss
från hela länet och det innebär att det
kan bli många patienter som kommer
samtidigt på dagen, vilket leder till långa
väntetider. Stockholm har problem med
rusningstrafiken, både på för- och eftermiddag, vilket kan innebära att vissa patienter sitter i bilkö i flera timmar både
på väg till och från sjukhuset.
Man kan också tänka sig att vid avdelningar med exakt likadana acceleratorer
är det enklare att ha drop-in för då kan
man ha en gemensam kö och patienten
får behandling på den maskin som är ledig. Men då kan det finnas en risk i att
det brister i kontinuitet då patienterna
kan bli behandlade av olika onkologisjuksköterskor vid varje tillfälle.
Det finns alltså olika varianter på tidsbokning och ingen variant är mer rätt eller fel än någon annan. Men det är aldrig försvarbart med drop-in, eller annan
tidsbokning, om patienterna får vänta i
flera timmar på sin behandling varje dag.
Då bör man nog se över sin tidbokningsmodell då det inte bara påverkar patienterna utan även personalen. Det är
dock viktigt att personalen som arbetar
vid acceleratorerna känner att man kan
påverka sin arbetsmiljö genom att själva
få möjligheten att välja vilken bokningsmodell man skall använda. Drop-in skall
vara ett system som ger mervärde för
både patient och personal, inte ett system som skapar en stressig arbetsmiljö
och fulla väntrum. n
c a n c e r v å r d e n #1 2012
27
Tema: Utbildning
Ökad rörlighet inom EU
Per Fessé
Ordförande
[email protected]
I september 2011 fick eons och Vårdförbundet
tillsammans med andra europiska organisationer,
möjlighet att svara på förändringar i yrkeskvalifikationsdirektiv som berör olika yrkesgrupper,
bland annat sjuksköterskor, för att underlätta rörligheten över landsgränserna.
Den europeiska vården lever redan idag i en
realitet där patienter rör sig fritt över gränserna
för att söka specialiserad vård. Det finns en diskussion inte endast på nationell nivå utan även på europeisk hur vården ska kunna
säkerställa och leverera en god
och likvärdig vård inom Europa. I direktivet omfattas endast
grundläggande egenskaper för
allmän sjuksköterska och inga
referenser eller hänvisningar till specialistkvalifikationer, behörighetskrav eller kompetenser.
28 c a n c e r v å r d e n #1 2012
Ett antal studier, inte enbart inom cancervården,
visar på att ökad förekomst av specialiserade sjuksköterskor ökar kvaliteten och säkerheten i vården samt kan minska vårdkostnader. När vi går
in i framtiden kommer det bli allt fler specifika
behandlingar till följd av ny teknik och nya vetenskapliga upptäckter som kräver skickliga sjuksköterskor att administrera komplexa behandlingar,
samt att ge personlig vård till patienter och deras
familjer.
Det finns ett behov av enade eu riktlinjer för
sjuksköterskor inom cancervård och utbildning.
Om Europa inte kan nå en enighet kring specialistsjuksköterskans roll och utbildningsnivå minskar möjligheterna att kunna påverka skillnaderna
mellan länderna och säkerställa likvärdig och jämlik cancervård. Genom gemensamma kompetenskrav på rätt nivå i Europa kan den fria rörligheten
för sjuksköterskor som arbetar inom cancervården garantera patientsäker och lika vård och villkor runt hela Europa. Fortsatt arbete och diskussion kring yrkeskvalifikationsdirektiv behövs för
att nå fram till dagens och morgondagens standard på cancervård. n
Minitema: Utbildning
Seminarium med Vårdförbundet den 14 december 2011
Disputerad – sen då?
I ett regntungt och grått Stockholm dagen efter Lucia bjöd Vårdförbundet och Medical
Management Center vid Karolinska Institutet in sjuksköterskor, forskarstuderande
och chefer inom vården för att diskutera vad som händer med sjuksköterskor efter
disputationen . Vi var ett 40- tal sjuksköterskor och barnmorskor från hela Sverige som
möttes och ventilerare detta ämne.
Camilla Hultberg
Chefsjuksköterska, Radiumhemmet
avd P54, Karolinska Universitets­
sjukhuset, Styrels­eledamot
­Sjuksköterskor i Cancervård
Först fick vi en presentation av dagsläget där Lisa
Smedby talar om hur det är att vara ung forskare
och sjuksköterska idag. Marie-Louise Orton, Karolinska Universitetssjukhusets omvårdnadschef
berättade om utvecklingen av antalet disputerade
sjuksköterskor historiskt. Karolinska Universitetssjukhuset hade 1990 en disputerad sjuksköterska,
2011 finns det cirka 40 stycken. Men detta skall
också sättas i förhållande till läkargruppen som
har 50 procent disputerade läkare på Karolinska
Universitetssjukhuset.
Amy Leval berättade om förhållandena i USA
för disputerade sjuksköterskor. Vissa delstater har
inrättat specifika tjänster för disputerade sjuksköterskor. Sjuksköterskorna kan behålla sitt kliniska
arbete men har i sin tjänst utrymme att bedriva
utvecklingsarbete och forskning. Ingela Wiklund
berättar om sin egen resa som barnmorska och
forskare. Hon uppmanar alla att inte ge upp utan
följa sin vision att inte sitta och vänta utan jobba proaktivt för att få tillgång till forskning och
medel. Efter dessa mycket inspirerande talare och
tankeväckande ord, samlades vi i auditoriet i små
grupper för att ventilera det vi hört. Det utbröt
livliga och engagerade diskussioner. När grupper-
na sedan samlades inventerades våra diskussionsämnen och idéer.
Att ha en engagerad och intresserad 1:a linjechef som förstår nyttan av att ha disputerade
sjuksköterskor i sin verksamhet är mycket viktigt,
detta var vi alla eniga om. Likväl att arbeta i en organisation som var positivt inställd till sjuksköterskor med forskningsambitioner. Rädslan var stor
hos många blivande forskare och doktorander på
plats att inte få uppdrag eller kunna använda sig
av sin forskning inom den egna verksamheten. Ett
sätt att råda bot på detta kan vara att skapa tydliga
karriärsteg och arbeta för införandet av specifika
tjänster, gärna kombinationstjänster med forskning, utbildning och klinik. Certifiering av vården
var ett annat förslag som framkom. Då skulle kravet finnas på en tydlig plats för den disputerade
sjuksköterskan inom verksamheten. Många hade
förslag på hur man kan hjälpa verksamheter att
hitta arbetsuppgifter som passar en forskarut­
bildad sjuksköterska. Det finns fullt med omvård­
ande åtgärder som behöver utvärderas, arbetsmetoder som behöver testas och uppsatser som skall
handledas.
Detta var bara ett axplock av många goda tankar och idéer som framkom, stora som små. Vårdförbundet i samarbete med Karolinska Institutet
tackade för en givande och inspirerande eftermiddag. De tar med sig alla dessa goda förslag för vidare arbete med att stärka förutsättningarna för
den disputerade sjuksköterskan. n
c a n c e r v å r d e n #1 2012
29
Minitema: Utbildning
Post doc, vad då…?
Post doc är en förkortning av de engelska begreppen Postdoctorial Reseach Fellow,
Postdoctorial Research Associate eller Postdoctorial Research Assistant. I svensk
översättning används ibland begreppet postdoktor men ofta helt enkelt förkortningen
post doc. Man kan ”göra” en post doc antingen som anställd eller med finansiering
från till exempel ett stipendium, på ett svenskt eller utländskt universitet, efter att ha
examinerats med en doktorsgrad.
Ulrika Östlund
medlem i redaktionkommittén
På Karolinska Institutet definieras en post
doc som (vår översättning från engelska) en individ med doktorsgrad erhållen inom de senaste
fem åren, som innehar någon form av anslag i
form av till exempel ett stipendium eller finansieras av någon av universitets institutioner, och som
handleds av fakulteten för avancerad träning och
utveckling av färdigheter inom forskning.
Post doc-studier syftar till att ge möjligheter att
utveckla praktiska och professionella färdigheter
inom det forskningsområde där man verkar. Vidare att förbereda en junior (alltså en ganska nydisputerad) forskare i att kunna bli en oberoende
forskningsledare. Det sker genom arbete i ett el-
30 c a n c e r v å r d e n #1 2012
ler flera forskningsprojekt där det finns möjlighet till avancerad träning och handledning av mer
seniora forskare och en utsedd post doc handledare. Under post doc perioden finns ofta också
möjligheter att utvidga nätverk och utveckla nya
kontakter för framtida arbete inom forskning och
utveckling.
För dig som jobbar kliniskt och inte tänker dig
att göra en post doc men har idéer som skulle behöva beforskas eller vill höra mer om något post
doc-projekt, eller du som arbetar som lärare eller
forskare men inte gör en post doc och vill utöka
dina nätverk. Ta gärna kontakt med någon post
doc som du hört talas om eller som du kanske
känner till. Vår erfarenhet är att en post doc, som
är i början av sin karriär som forskare, förutom
att gärna berätta om sin egen, så klart också gärna
tar emot nya idéer som har potential att kunna bli
framtida forskningsprojekt. Kanske ni kan göra
något tillsammans?
››
Minitema: Utbildning
Några post doc-erfarenheter
rdsson
Britt-Marie Berha
Britt-Marie Bernhardsson berättar:
Min resa till University of Alberta i Edmonton, Kanada började i Venedig 2006.
Jag var på European Association for Palliative Care (eapc) konferensen för att
presentera en poster över en kvalitativ intervjustudie som ingick i min avhandling
om smak- och luktförändringar vid cytostatikabehandling. På den konferensen
fanns Professor Vickie Baracos och strax
innan jag skulle ta ner postern sökte hon
upp mig för hon var också mycket intresserad av ämnet. Hon hade bråttom så vi
hann inte tala mer men jag hann ge henne
min mailadress. När jag åkte hem tänkte
jag att jag ger henne 14 dagar sen mailar jag henne för jag visste vem hon var.
Efter en vecka hade jag ett mail där hon
uttryckte sitt intresse och presenterade
mig för en av hennes medarbetare Wendy Wismer som är sensorisk scientist och
har specialiserat sig på smak- och luktförändringar vid cancersjukdom. Samma
år var Cancer Nursing i Toronto, Kanada
och jag åkte dit och passa då på att flyga
över till Edmonton (det tog fyra timmar
att flyga, Kanada är ett stort land) för att
hälsa på dem i två dagar. Sen gick det två
32 c a n c e r v å r d e n #1 2012
uppe på Crowfoot
rgen.
pass i Klippiga be
år med sporadisk mail kontakt.
På sommaren innan jag skulle disputera fick jag frågan om jag ville komma
över till dem för att genomföra en Ethnosciensstudie. Jag visste då inte vad en
Ethnoscience var men det fanns ju lite
skrivet, så det var bara att läsa på. Den
här forskningsapproachen har sitt ursprung från Etnografi och har ett tag
kallats ”Ethno-nursing” eller ”Ethno-semantik”. Metoden är kvalitativ och man
lägger stor vikt på att det är språket som
bär kulturen och att det är den som ”äger”
kulturen som är experten på upplevelsen
(man studerar inte deltagarna men lär
från dem). Eftersom mitt intresse mycket
ligger åt det kvalitativa hållet så tackade
jag ja för ett års arbete hos denna forskargrupp och så börja hela den administrativa processen. Arbetstillstånd kunde
inte sökas förens jag hade disputerat och
till det skulle pass och läkarintyg ordnas
och godkännas. Det fanns bara två läkare
i Sverige som den kanadensiska immigrationsmyndigheten litade på, så snabbt
som ögat fick jag boka tid där. Vart skulle
jag bo? På University of Alberta finns en
bra organisation för utländska studenter
och där fanns annonser om rum att hyra.
Jag fick tag i en lägenhet där lägenhetsinnehavaren tillbringade december till maj
i Mexico. Det passade mig väldigt bra att
börja med då jag sen kunde utforska på
plats vilken form av bostad som skulle
passa mig bäst resten av tiden. Jag skulle
starta mitt arbete i Kanada den 1 januari
2009 och den 22 december fick jag mitt
arbetstillstånd från Londons kanadensiska immigrationsmyndighet. Jag kunde
pusta ut även om flygbiljetterna vid det
laget kostade rätt mycket, men det fick
jag ta. Mitt arbetstillstånd var för ett år.
Det förlängde jag senare med ett halvår.
I och med att jag stannade i Kanada
i över ett år så kallades jag för utflyttad
från ­Sverige. Det innebar att jag förlorade
sjukpenningen (men inte sjukvårdande
insatser) från försäkringskassan och när
jag kom tillbaka tog det ett halvt år efter
jag börjat arbeta hos en svensk arbetsgivare igen som sjukpenningen var i full
kraft igen. Detta måste man vara medveten om för det blir ju förstås en risk att
Vy från min lägenhet. Bron över floden var 1,2 km lång
och på andra sidan låg Universitetet.
Minitema: Utbildning
kalkylera med. Dessutom var det ingen
svensk arbetsgivare som betalade in pensionspengar åt mig under den här perioden och i Kanada var avtalet så att de inte
heller betalade in pensionspengar. Om
jag åkt och arbetat utomlands på uppdrag från ett svenskt företag hade denna
problematik inte uppstått men nu blev
jag ju avlönad i Kanada från Vickie Baracos forskningsmedel. Relativt snart fick
jag tips om att Kanada hade ett avtal med
Sverige som gjorde att jag inte behövde
betala skatt i Kanada under min post doc
period, sådant är alltid bra att kolla upp
innan man ger sig iväg.
Den 1 januari kl 20.00 landsteg jag på
kanadensisk mark med två fullproppade
väskor. Wendy hämtade upp mig och jag
sov första natten hos henne. Det var -29
grader och massor av snö. Det första vi
gjorde var att skriva in mig hos myndigheterna i Kanada och jag fick ett Social
Insurens Number (sin)-kort, vilket motsvarar vårt personnummer. Sen var det
sjukförsäkringen som skulle ordnas, den
betalades av min arbetsgivare som tur var
för det var rätt dyrt. Vi ordnade också en
telefon så att jag kunde ha kontakt med
omvärlden och en internetuppkoppling
till min bärbara dator. Därefter lämnade
Wendy mig vid mitt nya hem som låg
vackert placerat vid Saskatchewan river
med utsikt över universitetet.
Omtumlad av jetleg och att jag verkligen var i Kanada gick jag ut för att kolla omgivningen i -31 grader. Hittade ett
ställe där jag kunde köpa ett telefonkort
som gjorde att jag kunde ringa billigt och
ringde mamma. En kort sekund fick jag
en känsla av hur det måste ha varit i slutet på 1800-talet för mina släktingar som
utvandrade när ett brev för att meddela
att man kommit fram tog flera månader.
Letade upp universitetet och konstaterade att det tog 45 minuter att gå. Åt motsatt håll från min bostad låg Down Town
vilket inte var en höjdare första söndagen
på det nya året då nästan allt var stängt.
Den 6 januari klev jag in på Cross Cancer Institut (Onkologiska kliniken i Edmonton) och fick en arbetsplats i ett rum
där vi satt tio personer utan fönster med
ca 1,5 m2 var. Jag hade en dator och avskärmningar som gjorde att jag hade ett
Parallellt med
detta nya projekt
­arbetar jag 2o procent på Onkologiska
kliniken, sektionen för
cancerrehabilitering vid
­Karolinska Universitetssjukhuset
litet utrymme för mig själv ändå. Ergonomi och arbetsmiljö var inget som var
högt prioriterat, konstaterade jag.
Mina arbetskamrater var nästan alla
dietister eller nutritionister och deras
fokus var mat, näring och kroppssammansättning. Inte en sjuksköterska i den
närmsta omgivningen. Det fick mig att
förstå hur viktigt det är att uttala det som
vi sjuksköterskor emellan ofta tar för givet i ett samtal. Undantaget var Karin
Olson som var sjuksköterska och min
handlare vad gäller mitt uppdrag att genomföra Ethnosciencestudien men hon
fanns på Institutionen för Nursing och
inte alltid i min närhet.
Så kommer vi till det där med det engelska språket … Det var väl inte mitt starka kort när jag kom dit, men det var bara
att traggla på och ge sig in i diskussioner.
Dessutom trodde jag att Kanada som
västerländskt land skulle vara ganska likt
Sverige och det var det väl i mångt och
mycket men det fanns mycket subtilt som
jag efter ett tag förstod att jag inte förstod. Hade man åkt till Kina så hade man
förväntat sig olikheter men i Kanada så
blev det för mig en överraskning att kulturen ändå skilde sig så pass mycket.
Vad har jag då lärt mig förutom att jag
vidgat mina forskningsfrågor från smakoch luktförändringar till att också innefatta nutrition:
• Att alltid vara mycket noggrann med
vem som äger forskningsmaterialet.
• Hur man kan underlätta för utländska
personer som kommer till vårt land
för att studera eller forska.
Under tiden jag var där var jag tvungen
att tänka på att det finns ett liv efter perioden i Edmonton, jag ansökte om medel i Sverige för att utvidga den studie jag
deltog i till att också omfatta patienter
i Sverige. Turligt nog fick jag och mina
medarbetare i Sverige; professor Carol
Tishelman, dietist Ylva Orrevall och onkolog Eva Månsson Brahme, pengar för
en doktorand via Nationella forskarskolan och pengar till drift via Vetenskaps-
c a n c e r v å r d e n #1 2012
33
››
Minitema: Utbildning
rådet. Så efter 1 ½ år i Edmonton var
jag tvungen att åka hem och starta upp
SoL-projektet (smak och lukt projektet)
på Karolinska Institutet där min andra
post doc period startade med Carol Tishelman som handledare (Kerstin Pettersson doktorand i projektet skrev om det i
Cancervården nr 5 2011).
Just nu håller vi på att samla data via
frågeformulär som handlar om smakoch luktförändringar, välbefinnande,
olika symtom och nutrition. Målet är att
nå 275 patienter och bland dem kommer
vi att intervjua cirka 40 patienter med
en Ethnoscience-approach likt den jag
genomförde i Edmonton för att djupare
kartlägga hur man förändrar sin mathållning under en cancersjukdom och i
förlängningen kunna informera och råda
patienterna bättre. Parallellt med detta
nya projekt arbetar jag 20 procent på
Onkologiska kliniken, sektionen för cancerrehabilitering vid Karolinska Universitetssjukhuset.
Under den tid som jag var i Edmonton
mötte jag otroligt många vänliga människor och med hjälp av en cykelklubb
och en mountainklubb fördrev jag fritiden med att cykla runt i Edmonton och
att vandra i Klippiga bergen med härliga
människor, vilket har gett mig minnen
och vänner för livet. Att ge sig iväg på arbete i ett annat land, om det nu är som
post doc eller något annat, är en utmaning som om man får chansen ska ta. Det
är otroligt spännande och lärorikt!
34 c a n c e r v å r d e n #1 2012
Maria Browall berättar:
Direkt efter att jag disputerat i mars 2008
på en avhandling om postmenopausala
kvinnors hälsorelaterade livskvalitet efter
adjuvant behandling, fick jag möjlighet
att ingå i ett post doc-projekt i Göteborg.
Professor Gunnar Steineck kontaktade
mig och erbjöd mig att ingå i hans forskargrupp. Professor Steineck finns både
i Göteborg (Onkologiskt centrum med
uppdraget att utveckla enheten för klinisk cancerepidemiologi vid Göteborgs
Universitet – Sahlgrenska Akademin)
och Stockholm (klinisk cancerepidemiologi vid institutionen för onkologi-patologi på Karolinska Institutet). Jag ingick
då i en forskargrupp som tittade på sexuell dysfunktion hos långtidsöverlevare
som haft testikelcancer och blivit behandlade med cytostatika. Ett jättespännande och viktigt projekt som bland annat gav indikationer på att det är många
dysfunktioner som tyvärr kvarstår även
lång tid efter avslutade cytostatika behandling. Jag var med i detta projekt sex
månader och gick sedan tillbaka till min
tjänst på Onkologen Sahlgrenska. Under
min första tid som doktorand hade jag
professor Fannie Gaston-Johansson som
min handledare, men då hon flyttade
tillbaka till USA och Baltimore fick jag en
ny handledare och våra vägar skildes åt
under en tid. Efter att jag disputerat tog
jag och en forskarkollega Elisabeth Kenne Sarenmalm kontakt med professor
Gaston-Johansson för att se om vi kunde
få möjlighet att komma som postdoctorander till University of Johns Hopkins
School of Nursing i Baltimore. Vi sökte
finansiering och arbetade fram en projektplan som innefattade tre olika delar:
1)Skriva fyra artiklar tillsammans utifrån den stora mängd kvarvarande
data som vi gemensamt hade på postmenopausala kvinnor med bröstcancer i primärt stadium och återfall.
2)Att öka det internationella interdisciplinära samarbetet mellan Johns
Hopkins University School of Nursing, School of Medicine, Bloomberg
School of Public Health och Johns
Hopkins University Hospital, med
Sahlgrenska Universitetssjukhuset i
Göteborg och Kärnsjukhuset i Skövde. Vi ville initiera ett samarbete både
på ett forskningsplan men också utbyta kunskap och erfarenheter inom
kliniskt arbete och utbildning.
3)Att bredda och fördjupa kunskaper
kring forskning inom Global Hälsa.
Detta genom att få möjlighet att ta del
av interdisciplinära, internationella
forsknings- och undervisningsaktiviteter som genomfördes på Johns Hopkins University School of Nursing,
School of Medicine, och Bloomberg
School of Public Health.
Vi blev antagna som self-funded (på
egen bekostnad) post doc-students och
började ”pendla” till Baltimore. Ingen
av oss var speciellt intresserad av att bo
längre tider i Baltimore så det blev ganska många kortare (7–12 dagar) resor
fram och tillbaka under de två år som vi
var inskrivna på universitetet där. Vi fick
förutom att skriva artiklar med vår handledare möjlighet att hospitera både på
Universitetet och sjukhuset. Vi har deltagit på seminarier, utbildningar, föreläsningar och suttit i handledningsgrupper
med masterstudenter. Speciellt minns jag
ett tillfälle då några studenter fick granska våra artiklar från avhandlingen och
vi fick sitta och försvara och berätta hur,
vad och varför vi valt att göra så som vi
gjort. Ganska jobbigt, dels för att vi inte
visste om att detta skulle ske förrän det
var dags, och dels för språket. Även om
vi båda talar och skriver hyggligt bra engelska (efter alla dessa år som doktorand)
så är det ändå jobbigt att sitta hela dagar
och tänka och tala och läsa på ett annat
språk. Vi var ganska slut efter dessa dagar
kan jag säga.
Minitema: Utbildning
Att vara post
doc är en fantastisk­
möjlighet till både
­personlig och professionell utveckling.
Det har varit två väldigt givande år som
post doc hos professor Gaston-Johansson och vi kommer självklart att fortsätta
vårt samarbete, nu som forskningskollegor i ett förhoppningsvis kommande
forskningsprojekt. Så till våren hoppas vi
kunna återvända för att planera hur vårt
framtida samarbete kommer att se ut för
att förbättra omvårdnaden för kvinnor i
olika stadier av bröstcancer.
För ca ett år sedan läste jag om att man
på Karolinska Institutet sökte en post
doc till ett projekt som skulle handla om
symtom, symtomkluster och bröstcancer
under ledning av docent Yvonne Wengström. Jag sökte eftersom det är en del
av den forskning som jag själv har jobbat
och skrivit mycket om. Efter många turer så fick jag anställningen och som genom ett under så löste sig alla praktiska
moment (bostad, tjänstledighet) och jag
kunde i oktober 2011 starta mitt tvååriga nya post doc-projekt. Min familj och
mina vänner undrar hur länge man kan
vara post doc och det kan man kanske
förstå, men jag känner att de post doctjänster jag haft har varit väldigt olika,
men samtidigt väldigt bra för mig som
kommande senior forskare. Jag har fått
möjlighet att testa på olika forskningsmiljöer, cancer epidemiologi, utomeuropeiskt perspektiv och nu på Karolinska
med specifikt det jag vill forska kring.
Att förbättra vård och omsorg för kvinnor som drabbats av bröstcancer. Min
förhoppning är att detta arbete och det
projekt som jag tillsammans med min
handledare docent Wengström ska arbeta fram och utveckla under dessa två år,
skall leda mig in på att bli en senior självständig forskare. Att i framtiden arbeta
mer självständigt med egna doktorander,
leda och fördela forskningsprojekt och
framförallt kunna utveckla alla de kontakter och möjliga samarbetspartners
som jag under dessa år samlat på mig. Att
sitta ensam på sin kammare och forska
är inte riktigt min melodi, jag vill finnas
i ett större sammanhang och lära och läras genom andra. Att vara post doc är en
fantastisk möjlighet till både personlig
och professionell utveckling och jag är så
glad och tacksam över att ha fått denna
möjlighet i så många olika sammanhang.
c a n c e r v å r d e n #1 2012
35
››
Minitema: Utbildning
Jag är väldigt glad
över att ha fått möjlighet
att arbeta i två spännande
projekt som post doc.
Ulrika Östlund berättar:
Jag är väldigt glad över att ha fått möjlighet att arbeta i två spännande projekt
som post doc. Det andra har jag faktiskt
nästan ett år kvar på vilket känns väldigt
bra då det är så himla kul. Mitt första post
doc-projekt handlade om värdighetsbevarande vård i livets slutskede (jag har tidigare skrivit om det i Cancervården och
fått möjlighet att presentera på Sjuksköterskor i cancervårds förra konferens).
Det projektet bedrivs i Skottland under
ledning av Dr Bridget Johnston vid University of Dundee och tillsammans med
en klinisk sjuksköterska specialiserad i
palliativ vård som arbetar i Västra Högländerna. Projektet har utvecklats hela
tiden och jag är fortfarande med i projektets ledning och styrgrupp. Jag hoppas
också kunna översätta den intervention
vi utvecklat till svenska förhållanden och
på så sätt fortsätta arbetet.
Jag arbetade i det här projektet under två
år med finansiering från två olika stipendier. Centrum för vårdvetenskap på Karolinska Institutet (som nu är nedlagt)
beviljade mig ett stipendium som täckte
lön under ett år. Då var jag anställd på ki
men reste till Skottland så ofta jag hade
möjlighet. I övrigt kommunicerade vi
36 c a n c e r v å r d e n #1 2012
med e-post och Skype. Ett år bodde jag
i Skottland och hade då finansiering från
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (fas) i form av ett utlandsstipendium. Ett sådant stipendium täcker
levnadskostnader i det land du åker till
och kan även sökas för medföljande familj så jag hade min sambo med mig.
Liknande stipendium finns att söka från
fas nu också men jag tror de har gjorts
om till att täcka en anställning istället för
enbart kostnader man har för att leva i
ett annat land, vilket är bra.
Nu har jag en anställning som postdoc på institutionen för omvårdnad vid
Umeå universitet. Det var en anställning
som annonserades ut och som jag blev
Campus på University of Stirling.
tipsad om att söka. Det är en visstidsanställning under två år med forskning
som heltidsarbete. Finansieringen till
den tjänsten kommer från institutionen.
Jag arbetar i ett projekt som utvärderar
hälsostödjande samtal till familjer där
någon drabbats av långvarig sjukdom.
Det bedrivs i trakterna av Umeå, Härnösand och Sundsvall och leds av professor Britt-Inger Saveman. Vi som arbetar i projektet är även medlemmar i ett
nordiskt nätverk av forskare som arbetar
med familjecentrerad omvårdnad. Att
vara post doc är fantastiskt roligt och jag
har förutom att lära mig mycket mer om
forskning lärt känna många nya vänner
och kollegor runt om i världen. n
24–25
MAJ 2012
Marina Tower, Stockholm
8:30–10:00
10:00–10:30
Registering och kaffe
Inledning
Föreningens ordförande och konferenskommittens
ordförande hälsar välkommen
10:30–12:00 SESSION 1
Strålbehandling
Protonterapi
Strålbehandlingsutbildning i framtiden
Håkan Nyström
Jan Degerfält
SESSION 2
Palliativ vård
Palliativ vårdfilosofi i praktiken
ECT-behandling vid maligna tumörsår
Margareth Jeppson
Liselott Sahlberg, Jeffrey Yachnin
SESSION 3
Kvalitetsregister och certifiering
Sjuksköterskans roll i JACIE-ackrediteringen på CAST Britt-Marie Svahn, Anna Nyberg
Sjuksköterskans roll vid certifiering
Föreläsare från Organisation
av cancercenter i Europa
of European Cancer Institutes
12:00–13:30
LUNCH och utställning
13:30–15:00
SESSION 1
Livsviktigt med livsstil
Åke Berglund, Mattias Lidin
SESSION 2
Följsamhet till cancerbehandling
Erfarenheter från patientrepresentanter
och sjuksköterskor
George Schottl, Jill Bromé,
Helena Ullgren
SESSION 3
Patientnärmre vård
15:00–15:45 Kaffe och utställning
15:45–16:30 Patientsäkerhet och arbetsmiljö
RN 4-CAST Patientsäkerhet vid cytostatikahantering
Vårdteamet berättar
Carol Tishelman Anna Kullberg
17:00Årsmöte
18:30
Mingel och drink
19:30Middag
c a n c e r v å r d e n #1 2012
PRELIMINÄRT PROGRAM Torsdag 24 maj
10:e Nationella konferensen i Cancervård
37
24–25
MAJ 2012
Marina Tower, Stockholm
PRELIMINÄRT PROGRAM FREdag 25 maj
10:e Nationella konferensen i Cancervård
8:30–9:30
Vardagens teater
9:30–10:15
Kaffe och utställning
10:15–11:00
SESSION 1
Naturläkemedel,
alternativa behandlingsmetoder
SESSION 2
Vad hände med cancerstrategin?
SESSION 3
Livssituationen/Rehabilitering
SESSION 1
Att leda stora organisationer i cancervård
SESSION 2
Aktuell cancervårdsforskning i Sverige
11:00–12:00
12:00–13:30
SESSION 3
Strålbehandling
Lunch och utställning
13:30–14:30
Poster session
14:30–15:00
Kaffe och utställning
15:00–15:15
Avslutning
Lovisa Mantéus, Erik Dahlkvist
Johanna Höök, Helena Jernström
Gunilla Gunnarsson, Angelika Looft
Lena-Marie Pettersson
Gail Dunberger
Birgitte Grube, EONS ordförande
Elisabeth Karlsson, ställföreträdande
verksamhetschef
Nya forskare berättar
Aktuell forskning inom radioterapi
:
on via föreningens hemsida
Anmälan och mer informati
www.cancervard.se
februari.
strakt för poster, senast 15
Välkommen att skicka in ab
Anmälningsavgifter
0 SEK
mälan senast 15/3) 4 10
(an
ift
avg
ig
tid
m
dle
Me
600 SEK
(anmälan efter 15/3) 4
Medlem sen avgift 0 SEK
mälan senast 15/3) 5 10
Icke medlem tidig avgift (an
0 SEK
mälan efter 15/3) 5 60
Icke medlem sen avgift (an
Du kommer väl till
Stockholm i maj?
25 maj 2012
cancervård går av stapeln den 24–
Den 10:e nationella konferensen i
ovation i
nsen är; Inspiration, initiativ och inn
på Marina Tower. Temat för konfere
stolta
ationskommittén är mycket glada och
anis
org
i
vi
och
vård
cer
can
d
era
evidensbas
ökt tillgodose
d tre parallella sessioner. Vi har förs
me
et
mm
gra
pro
e
and
fatt
om
det
r
öve
t glada över att
vårdens olika delar och vi är särskil
behovet av ny kunskap inom cancer
resentanter deltar.
ha programpunkter där patientrep
renheter.
ny kunskap och utbyta viktiga erfa
Hoppas vi ses i Stockholm för att få
na!
Cancervårdens läsare varmt välkom
Vi i konferenskommittén önskar alla
Konferenskommittén
Tina Bondesson
Kristina Finnilä
Eva G Gustafsson
Liselotte Sahlberg
Bodil Westman
Lena Sharp
Ett axplock…
Livsstil, livssituation
och rehabilitering
Det blir allt viktigare att vi som onkologisjuksköterskor diskuterar livsstilfrågor
med våra patienter. Ny forskning visar
på tydliga vinster med livsstilsförändringar gällande livskvalitet och symtomkontroll men också i vissa fall reslutat av
cancerbehandling och överlevnad. Åke
Berglund från Uppsala föreläser om risker med rökning, alkohol, inaktivitet och
övervikt i samband med cancersjukdom
och Mattias Lidin berättar om sina erfarenheter från Karolinska Universitetssjukhusets livsstilsmottagning. LenaMarie Petersson kommer att presentera
data från en prospektiv kohortstudie där
kvinnor med bröstcancer har följts under två år från operationen. Studien har
fokuserat på kvinnornas livssituation
och arbete. Gail Dunberger berättar om
sin forskning och sina erfarenheter kring
funktionell rehabilitering efter cancersjukdom.
Patientsäkerhet och
arbetsmiljö
Kopplingen mellan patientsäkerhet och
arbetsmiljö blir allt tydligare. Är sjuksköterskor nöjda med sin arbetsmiljö
är oftast patientsäkerheten också god.
­Carol Tishelman beskriver resultatet från
rn4cast studien med data från tolv europeiska länder samt Kina, Botswana,
Sydafrika och USA. I projektet tittar man
bland annat på relationen mellan antal
och utbildningsnivå hos sjuksköterskor,
c a n c e r v å r d e n #1 2012
39
››
patientutfall och sjuksköterskornas psykosociala hälsa. Projektet fokuserar på
akutsjukhus, där majoriteten av sjuksköterskorna i Sverige arbetar, som står
för störst andel av de medicinska misstagen och störst andel av hälso- och sjukvårdskostnaderna.
Nya forskare inom
cancervård
Här beskriver tre nya forskande sjuksköterskor sina arbeten. Vi får alltså ta del
av det allra senaste forskningsresultaten
från Kay Sundberg, Marie Koitsalu och
Frida Smith. Det handlar om behovet
av stöd hos vuxna som haft cancer som
barn, attityder kring cancerriskbedömningar och skriftlig patientinformation.
Patientsäkerhet i
samband med cytostatikabehandling
Anna Kullberg beskriver resultatet från
sin litteraturgranskning som både resulterat i en magisteruppsats och också en
vetenskaplig artikel. Anna sammanfattar
de åtgärder som utvärderats för högre
patientsäkerhet.
Elektrokemoterapi
(ECT) för behandling
av cancer i huden
Liselott Sahlberg och Jeffrey Yachnin
beskriver en ny behandlingsmetod där
kutana och subkutana primärtumörer,
metastaser och tumörsår kan behandlas
lokalt med en kombination av elektriska
pulsar och cytostatika. ect är verksamt
oavsett typ av tumör och ger möjlighet
till förbättrad palliation för denna patientgrupp.
Kvalitetsregister och
certifiering
Britt-Marie Svahn och Anna Nyberg beskriver sjuksköterskans roll och sina erfarenheter från ett ackrediteringsförfarande inom transplantationssjukvård.
Sjuksköterskans roll vid certifiering
av cancercenter i Europa, Föreläsare
40 c a n c e r v å r d e n #1 2012
från Organisation of European Cancer Institutes. oeci är en politiskt oberoende ideell organisation som består
av 68 europeiska cancerinstitut. Målet
med organisationens arbete är att främja
kommunikation och samarbete mellan
instituten, stärka Comprehensive Cancer Centra i Europa, minska insjuknande
och död i cancer samt att stödja cancerpatienter. Det finns ett accrediteringsprogram som cancerinstitut kan ansöka
till för att bli certifierade enligt OECIs
standards.
Palliativ vårdfilosofi i
praktiken
Margareth Jeppsson, 2010 års palliativa
omvårdnadssjuksköterska från Malmö
Hospice, beskriver hur man med omvårdnadsmodellen de 6-Sn som utgångspunkt kan implementera den palliativa
vårdfilosofin och uppnå en personfokuserad vård i livets slutskede.
Följsamhet till
­cancerbehandling
Forskning visar att följsamhet till cancerbehandling är ett allt större problem och
särskilt då allt fler cancerbehandlingar
sköts per os av patienterna själva i hemmet. Här diskuterar Helena Ullgren som
skrivit en C-uppsats i ämnet tillsammans
med patientrepresentanter detta viktiga
ämne.
Strålbehandling
Det finns flera programpunkter kring
strålbehandling. Det handlar både om
protonbehandling, strålbehandlingsutbildningen i framtiden och aktuell forskning. Bland andra kommer Sofie Jakobsson, onkologisjuksköterska, att prata
om sin forskning kring upplevelse och
lindring av symtom vid strålbehandling
mot bäckenet och Tufve Nyholm, fysiker,
kommer att prata om mr som underlag
vid dosplanering. Dessutom kommer
Tara Mullaney, från Designhögskolan
i Umeå, berätta om sin forskning kring
vårdmiljö på en strålbehandlingsavdelning, ur ett patientperspektiv.
Naturläkemedel,
alternativa behandlingsmetoder
Forskning visar att våra patienter
använder många olika naturläkemedel
­
och komplementära behandlingsmetoder under sin cancerbehandling. Johanna Höök och Helena Järnström beskriver
konsekvenserna av att allt fler patienter
använder alternativa behandlingsmetoder som de inte alltid berättar om för behandlande läkare och sjuksköterska.
Ledarskap på
­nationell och internationell nivå inom
­cancervården
Birgitte Grube, ny president för European
Oncology Nurses Society och ­Elisabeth
Karlsson, tillförordnad verksamhetschef
berättar om hur det är att leda stora organisationer inom cancervården, vilka
möjligheter och hinder som finns.
Patientnärmre vård
Chefer och medarbetare från avd 21 och
avd p 51 vid onkologiska kliniken på
­Karolinska Universitetssjukhuset beskriver sina erfarenheter av att införa och arbeta enligt modellen patientnärmre vård.
Den nationella
­cancerstrategin,
vad hände?
Gunilla Gunnarsson är nationell samordnare för Nationella cancerstrategin
och vi kommer att få höra hur arbetet
fortskrider. Vilka är de stora frågorna?
Angelika Looft arbetar på Regionalt cancercentrum, syd. Det ska bli spännande
att höra vad rcc syd arbetar med nu och
vilken plats omvårdnaden har i arbetet
på rcc. Hur kan rcc nå ut i den kliniska
verksamheten? n
Nu är det dax att amnäla sig!
För program och anmälan, se
www.cancervard.se
K RÖN I K A
”Vi kanske kan lösa bristen
på specialistsjuksköterskor
långsiktigt genom att inspireras
av läkarnas utbildningar?”
Det borde finnas utbildningstjänster på onkologklinikerna även
för sjuksköterskor, tjänster som innebär att man ska arbeta på
olika delar av kliniken enligt ett bestämt schema. Det borde
också finnas möjligheter till fler specialistinriktningar.
Det finns 57 olika specialistgrenar för
läkare. För sjuksköterskor finns det bara
elva specialistinriktningar, dock med olika grenar inom varje inriktning. Stora
specialistområden saknar specialistsjuksköterskor helt, bl a ett så stort område
som urologi. Att läkare inom urologi inte
skulle få bli specialister är en otänkbar
tanke. Det borde vara själklart också för
sjuksköterskor!
När man läser inlägg och artiklar om
nuvarande och kommande specialistutbildningar för sjuksköterskor slås man
av att de kunde ha skrivits på 1980- eller 90-talet. Problemen är desamma. Få
sökande inom vissa områden. Svag löneutveckling. Brist på specialistsjuksköterskor. Om man jämför upplägg och organisation mellan specialistutbildningarna
för läkare, sjuksköterskor och undersköterskor ser man dessutom tydliga skillnader.
Sjuksköterskornas specialistutbildningar är universitetsanknutna, med poänggivande kurser. Utbildningsprogrammen
har en bestämd längd, nämligen minst
40 veckors studier (två år på halvfart),
med en serie obligatoriska delkurser och
någon valbar kurs. Verksamhetsförlagd
utbildning är, för onkologiinriktningar-
nas del, som mest tio veckor. Varje universitet lägger upp sitt eget utbildningsprogram och innehållet varierar mellan
utbildningsorterna beroende på lärarnas
kompetens och intressen. Sjuksköterskorna förväntas bekosta studierna själva
genom studielån, eller kombinera med
arbete och med en studiedag per vecka.
Läkarna anställs till speciella ST-tjänster och blir färdiga specialister efter cirka
fem år. Dessa fem år omfattar ett antal
kurser/utbildningar i bl a olika medicinska ämnen, ledarskap, vetenskap, handledning och utveckling samt olika obligatoriska placeringar på kliniken inom
respektive sektion/diagnosteam. Läkarna
”randar” sig dessutom, d v s tjänstgör i
perioder vid angränsande områden, t ex
cytologi, lungmedicin, radiologi, kirurgi,
infektion, akutmedicin eller hematologi.
Detta för att skapa en så bred och komplett förståelse som möjligt.
För undersköterskornas del har det
inte tidigare funnits någon specialistutbildning, men 2011 godkände yh-myndigheten Yrkeshögskolan i Eslövs ansökan om en specialutbildning i cancervård
och den första gruppen elever studerar
nu för fullt. Här är det alltså Yrkeshögskolemyndigheten som finansierar och
utbildningen är 30 veckor (60 veckor på
halvtid), enbart teori, men kursdeltagarna kombinerar som regel sitt arbete med
studierna.
Vi kanske kan lösa bristen på specialistsjuksköterskor långsiktigt genom att
inspireras av läkarnas utbildningar? Det
borde kanske finnas utbildningstjänster på onkologklinikerna även för sjuksköterskorna, tjänster som innebär att
man ska arbeta på olika delar av kliniken
enligt ett bestämt schema? Efter, låt oss
säga, tre års tjänstgöring, med lön, och
ett antal genomgångna kurser blir man
specialist. Kurserna kan vara några obligatoriska och några fritt valda, fristående
kurser. Vid brist och vakanta tjänster kan
man anställa grundutbildade sjuksköterskor direkt för specialistutbildning.
Det borde kanske också finnas möjligheter till fler specialistinriktningar, både
fler huvudinriktningar och fler grenar
inom respektive inriktning. För onkologins del vore det utvecklande för vården
med grenar mot exempelvis cancersmärta, cancerrehabilitering, avancerad cytostatikabehandling, brachyterapi och
dosplanering. n
Jan Degerfeldt
Leg. sjuksköterska, adjunkt och doktorand
c a n c e r v å r d e n #1 2012
41
Unga vuxna
behöver bli sedda
som en egen
­patientgrupp, på
samma sätt som
barn blir det.
42 c a n c e r v å r d e n #1 2012
Intervju med Julia Mjörnstedt, generalsekreterare för Ung Cancer:
Unga vuxna med cancer är
en extra utsatt patientgrupp
Att drabbas av cancer är ett dramatiskt besked för alla människor. Att vara ung vuxen
och drabbas av en så allvarlig sjukdom just när livet börjat på riktigt, innebär att vara
extra utsatt, psykiskt, socialt och ekonomiskt. Cancervården fick en intervju med Julia
Mjörstedt som själv fick en cancerdiagnos när hon var 21 år gammal. Nu arbetar
hon tillsammans med andra unga engagerade canceröverlevare i organisationen
Ung Cancer för att förändra synen på och förbättra vården för, unga vuxna i svensk
cancervård.
Eva Gärdsmo Pettersson
journalist, medlem i
Cancervårdens redaktion
[email protected]
Julia är en Göteborgstjej som nu är 26 år. Vi träffar henne när hon är på några dagars arbetsbesök
i Stockholm. För fem år sedan, 21 år gammal, fick
hon diagnosen tjocktarmscancer. Då pluggade
hon dans i Stockholm och jobbade parallellt med
att skriva och sätta upp ungdomsmusikaler, något
hon började med under gymnasiet. Det var ett
mycket aktivt liv. Hon berättar att hon under den
här perioden fick stora problem med magen som
hon då trodde berodde på stressen. Till slut blev
problemen så stora att hon valde att åka hem till
Göteborg och att gå till läkaren. I januari 2007 fick
hon sin diagnos, tjocktarmscancer.
– Jag alltid varit en aktiv person och velat engagera mig i projekt som spelar roll för andra, velat rädda världen. Jag kände mig, trots familj och
vänner, väldigt ensam i min sjukdom. Det dröjde
ett år innan jag överhuvudtaget träffade en annan yngre patient med likartad cancerform som
jag. När jag blev sjuk, insåg jag direkt att det fanns
ett stort behov av en nätverksgrupp för unga med
cancer, förklarar Julia.
De traditionella patientföreningarna blev inget
alternativ som stöd för Julia. De har, menade hon,
få unga medlemmar eftersom de är uppbyggda för
olika diagnoser och unga utgör en så liten andel av
respektive diagnosgrupp. Trots det är det ändå ca
800 unga vuxna i Sverige som årligen får någon
form av cancerdiagnos. Dessa personer, som Julia
definierar som personer 16–30 år, behandlas idag
antingen på barnavdelningar med Bamse på väggarna eller på vuxenavdelningar med strikta besökstider, regler och rutiner.
– Unga vuxna behöver bli sedda som en egen
patientgrupp, på samma sätt som barn blir det.
Unga som drabbas av cancer är extra utsatta. Utöver den psykiska och sociala utsattheten, saknar
ofta unga ordnad ekonomi, fast jobb eller egen
bostad. De behöver mycket stöd, konstaterar Julia.
Svensk sjukvårds ”fyrkantighet” ett problem
Hon påpekar också att svensk sjukvårds ”fyrkantighet” är ett generellt problem som gör vården
onödigt besvärlig för många patienter. Hon exemplifierar med 19-åringen som under behandlingen, väcktes klockan sju på morgonen varje
dag under behandlingen bara för att det var då
frukosten serverades och trots att han var väldigt
morgontrött. Efter flera påstötningar från anhöriga och Ung Cancer, insåg vårdpersonalen att det
trots allt var möjligt att spara frukosten i kylskå-
››
c a n c e r v å r d e n #1 2012
43
pet för 19-åringen att äta senare. Det gav
19-åringen välbehövlig extra energi för
sin behandling.
– Jag blev bra bemött i vården. Många
läkare och sjuksköterskor var intresserade av att höra vad mina specifika behov
var som ung cancersjuk på en vuxenavdelning. Det fanns fantastiska eldsjälar
bland dem som försökte underlätta för
mig genom att stångas mot regelverk
och rutiner, men de hade det tungt. En
organisation för unga vuxna, underlättar
även för sjukvårdspersonalen. De har någonstans att hänvisa sina unga patienter
och kan själva få svar på de frågor de har,
säger hon.
Under själva behandlingen var Julia för
andra ideella organisationer som Röda
Korset och sos Barnbyar. En viktig inspiration för dem blev också den brittiska
organisationen Teenage Cancer Trust.
– Vi förstod efter researchfasen att ett
forum för unga vuxna med cancer var
mycket efterfrågat i alla läger och vi insåg
att det inte räckte att starta ett lokalt nätverk i Göteborgsområdet. Vi skulle behöva bli rikstäckande, berättar Julia.
För Julia och Hanna var det självklart
att redan från början se på sin nya organisation som ett varumärke. Ett varumärke som helt och hållet arbetar för
sina medlemmar. Det är medlemmarna
som styr vad som är viktigt. Lika självklart för de unga initiativtagarna var det
Jag alltid varit en aktiv person och
­velat engagera mig i projekt som spelar
roll för andra, velat rädda världen.
sjuk och svag för att orka omsätta sina
funderingar om ett nätverk och hon insåg att hon behövde distans till sin egen
sjukdom för att ha kraften att genomföra
det. Hennes nära kompis, Hanna Wekell,
var ett starkt stöd hela tiden. Hanna blev
mycket påverkad av Julias diagnos och
kamp mot cancern och blev upprörd
över att bristen på stöd för anhöriga och
även det faktum att hon som kompis inte
accepterades som anhörig. I Hanna fick
Julia en engagerad kompanjon för projektet och tillsammans började de låta
funderingarna på nätverksgruppen ta
form, inledningsvis tänkt bara lokalt för
Göteborg.
Startar Ung Cancer
Julia och Hanna registrerade namnet
Ung Cancer i november 2010. Eftersom
de ville gå grundligt till väga, ansökte
de om, och fick, ekonomiskt stöd hos
Cancer- och trafikskadades riksförbund,
ctrf, för två månaders heltids researcharbete för dem båda. De träffade alla;
pratade med sjukvårdspersonal och Regionalt Cancercentrum Väst, med andra
patientorganisationer men också med
44 c a n c e r v å r d e n #1 2012
att bygga upp varumärket Ung Cancer
runt sociala medier som facebook, blogg
och twitter. Prioritet ett blev därför att ta
fram en hemsida. Den lanserades den 1
april 2011, d v s för inte ens ett år sedan.
Sedan dess har det fullständigt exploderat runt organisationen. Ung Cancer
vill självfallet vara en påverkansorganisation för unga vuxna med cancer och
satte upp som ett av de långsiktiga målen
att bli en organisation som beslutsfattare
vänder sig till. Det målet uppfylldes redan fyra dagar efter att hemsidan lanserats, genom att Julia och Hanna blev inbjudna till regeringen för ett möte.
Filmen – ”Det är okej att känna”
Samtidigt med hemsidans lansering publicerades organisationens första film i
kampanjen ”Det är okej att känna”. Den
spred sig blixtsnabbt via sociala medier
och fick stor uppmärksamhet också i traditionella medier. Kampanjen lyfter fram
diskussionen kring de tabubelagda ämnena cancer och sorg. Citatet ”Det är okej
att känna” kommer från en onkologsköterska som vårdade Julia och som förstod
vikten av att ta tag i sina känslor direkt
när man känner dem och inte trycka undan dem på grund av att det i samhället
inte är socialt accepterat.
– Vi pratar inte om sorg i Sverige. Vi
vill helst inte prata om någonting som är
jobbigt eller svårt. Cancer och sorg har
därför blivit tabubelagda ämnen och det
gör bördan extra tung att bära för den
cancersjuka. Kanske särskilt när man är
ung och ska ha hela livet framför sig. Det
vill vi försöka ändra på. Det hjälper så
mycket att bara kunna bekräfta varandra.
Ytterligare tre korta filmer av totalt fem
i kampanjen har hunnit publicerats under hösten på organisationens hemsida
och på Youtube. Filmerna är gjorda av
organisationen själv med vänner bakom
kameran och egna modiga medlemmar
som på olika sätt, enkelt och rakt, berättar om att det är ok att känna ilska, rädsla, saknad men också hopp och glädje när
man drabbas av cancer eller har en nära
anhörig eller vän som drabbats.
I december utsågs Julia och Hanna inför miljonpublik i TV4 till Svenska hjältars eldsjälar 2011 för sitt arbete med Ung
Cancer. Och det arbetet har bara börjat.
Kampanjen ”Det är okej att känna” ligger till grund för ett nytt utbildningsmaterial som organisationen som bäst håller
på att ta fram, riktat till högstadie- och
gymnasieelever.
Särskilda avdelningar för unga vuxna
Ung Cancer arbetar också hårt för att
göra det möjligt för unga vuxna med
cancer att vårdas tillsammans på särskilda patientanpassade avdelningar, eller
­åtminstone på särskilda rum.
– För unga människor är kontakten
med vänner och ett normalt liv väldigt
viktigt. Att få vårdas tillsammans med
andra i samma situation, i en miljö som
är anpassad för oss och som bättre tar
hänsyn till våra individuella behov, förbättrar våra överlevnadschanser.
På Jubileumskliniken, Sahlgrenska
Universitetssjukhuset, kan det bli verklighet redan under det här året om alla
pusselbitar faller på plats och om det visar sig vara ekonomiskt möjligt. En intern utredning som Ung Cancer varit
med och initierat har resulterat i ett förslag om att starta en egen enhet på Jubileumskliniken för unga cancerpatienter.
Enligt förslaget ska enheten till en början
rymma fyra platser för inneliggande vård under
cellgiftsbehandlingarna samt en öppenvårdsverksamhet. Förutom den separata enheten ska
ett antal befintliga canceravdelningar på universitetssjukhuset göras om för att passa unga vuxna. Organisationen arbetar för att det ska bli en
självklarhet i hela landet.
Ung Cancer kallar projektet ”Pimp my avdelning”. Det handlar om att avdelningar får önska
sig saker som gör det lättare för unga patienter
som vårdas där och så försöker organisationen
få sponsorer att skänka det. Det har hittills resulterat i önskemål om kaffemaskiner, datorer,
tidningsprenumerationer och i ett fall något så
enkelt som en burk kakor i samlingsrummet.
– Det är viktigt att betona att vi verkligen inte
arbetar emot sjukvården. Vi vill hjälpa till att utveckla och förbättra cancervården för unga vuxna. Vårdpersonalen kan ringa oss på Ung Cancer
när de fått in en ung vuxen patient och få svar på
frågor som kan hjälpa dem i omvårdnadsarbetet.
De kan hänvisa de unga patienterna till oss och vi
kommer gärna ut till de unga på vårdavdelningarna och pratar om man ber oss.
Så kontakta oss, uppmanar Julia
­avslutningsvis!
[email protected] eller telefon 031-75 77 111. n
Ung Cancer
Trots att fler än 800 unga personer drabbas
av cancer varje år har det tidigare saknats en
organisation som stöttar dem genom besked,
sjukdom, vård och i sitt fortsatta liv. Nu finns
Ung Cancer och organisationen arbetar för
unga cancerdrabbade och anhöriga med att:
Skapa mötesplatser genom att möjliggöra för
unga vuxna cancerdrabbade och anhöriga att
träffa andra i liknande situation, både på Internet och i det verkliga livet. Varannan vecka
ordnas medlemsträffar i Göteborg, Malmö,
Stockholm, Västerås, Sundsvall och Umeå.
Genom Ung Cancer Anhörig får unga vuxna
anhöriga möjlighet att komma i kontakt med
andra anhöriga och delta i möten och bli inbjudna till vissa av Ung Cancers föreläsningar,
temakvällar och större evenemang.
Informera/utbilda genom föreläsningar,
kurser och evenemang om cancer, cancerbehandlingar och rehabilitering och unga vuxnas
behov.
Debattera och vara de unga cancerdrabbades
röst utåt för att lyfta unga vuxnas vård- och
rehabiliteringsfrågor till en högre nivå och
ge dem bästa möjliga förutsättningar till ett
bättre liv.
Besök Ung Cancers hemsida:
www.ungcancer.se
c a n c e r v å r d e n #1 2012
45
LÄSTIPS
Seminars in Oncology Nursing, Vol 27,
No 2 (May), 2011: pp e1-e17
British Journal of Cancer 105, 737-745 (6
Sept. 2011) | doi:10.1038/bjc.2011.315
The College of Radiogra­phers. Published by
Elsevier Ltd. All rights reserved.
Evidence-based skin care
management in radiation
therapy: Clinical update
Late symptoms in longterm gynaecological cancer
survivors after radiation
therapy: a population-based
cohort study
Radiotherapy skin care: A
survey of practice in the UK
Maurene McQuestion, RN, BA, BScN, MSc, CON(C):
Clinical Nurse Specialist, Advanced Practice Nurse,
Radiation Medicine Program, Princess Margaret
Hospital, Toronto, Ontario, Canada.
e-mail: [email protected]
Objectives: To present a clinical update
on the available evidence for the prevention and management of radiation skin
reactions (radiodermatitis).
Data sources: Research studies, review
articles, and clinical practice guidelines.
Conclusion: In the past 4 years since
the publication of the original article, there has been minimal change in the evidence available to guide decisions and practice in the management of radiation skin
reactions. There continues to be insufficient evidence in the literature to recommend a variety of topical or oral agents
in the prevention of skin reactions. There
have been some recent studies that have
impacted decision making and recommendations in the management of skin
reactions. Radiation treatment techniques
are the most promising intervention in reducing the degree of skin reaction. The
use of calendula cream may reduce the
incidence of grade 2 or 3 reactions in women with breast cancer. The controversy
related to the use of deodorant in the
treatment field unfortunately continues
in clinical settings, but deodorant use as
part of routine hygiene is now recommended for practice.
Implications for nursing practice: Oncology nurses need to be aware of the evidence and lack of evidence when recommending interventions to their patients
and avoid undue marketing influence
when suggesting interventions for the
management of skin reactions. Further
research is required to evaluate specific
interventions in both the prevention and
management of radiation dermatitis.
H Lind, A-C Waldenström, G Dunberger,
M al-Abany, E Alevronta, K-A Johansson,
C Olsson, T Nyberg, U Wilderäng, G Steineck
and E Åvall-Lundqvist
Abstract
Background: We surveyed the occurrence of physical symptoms among longterm gynaecological cancer survivors after
pelvic radiation therapy, and compared
with population-based control women.
Methods: We identified a cohort of
789 eligible gynaecological cancer survivors treated with pelvic radiation therapy
alone or combined with surgery in Stockholm or Gothenburg, Sweden. A control group of 478 women was randomly
sampled from the Swedish Population Registry. Data were collected through a study-specific validated postal questionnaire
with 351 questions concerning gastrointestinal and urinary tract function, lymph
oedema, pelvic bones and sexuality. Clinical characteristics and treatment details
were retrieved from medical records.
Results: Participation rate was 78%
for gynaecological cancer survivors and
72% for control women. Median followup time after treatment was 74 months.
Cancer survivors reported a higher occurrence of symptoms from all organs studied. The highest age-adjusted relative
risk (RR) was found for emptying of all
stools into clothing without forewarning
(RR 12.7), defaecation urgency (RR 5.7),
difficulty feeling the need to empty the
bladder (RR 2.8), protracted genital pain
(RR 5.0), pubic pain when walking indoors (RR 4.9) and erysipelas on abdomen
or legs at least once during the past 6
months (RR 3.6). Survivors treated with
radiation therapy alone showed in general higher rates of symptoms.
Conclusion: Gynaecological cancer
survivors previously treated with pelvic
radiation report a higher occurrence of
symptoms from the urinary and gastrointestinal tract as well as lymph oedema,
sexual dysfunction and pelvic pain compared with non-irradiated control women. Health-care providers need to actively ask patients about specific symptoms
in order to provide proper diagnostic investigations and management.
Accepted 20 October 2011
46 c a n c e r v å r d e n #1 2012
Rachel Harris a,*,1, Heidi Probst b,1, Charlotte
Beardmore c,1, Sarah James c,1, Claire
Dumble­ton c,1, Amanda Bolderston d,1,
Sara Faithfull e,1, Mary Wells f,1, Elizabeth
Southgate g,1
aThe Society and College of Radiographers,
207 Providence Square, Mill Street, London
SE1 2EW, UK
bFaculty of Health and Wellbeing,
Sheffield Hallam University, UK
c The Society and College of Radiographers, UK
dFraser Valley Cancer Centre, British
Colombia, Canada
eFaculty of Health and Medical Sciences,
University of Surrey, UK
f School of Nursing and Midwifery,
University of Dundee, UK
gBirmingham Cancer Centre, Queen
Elizabeth Hospital, Birmingham, UK
Abstract
Aim: The primary objective of the survey
was to evaluate clinical skin care practice
in radiotherapy departments across the
United Kingdom.
Methods and Sample: A questionnaire
containing sixty-one questions grouped
into eight themed sections was developed and a link to an on-line survey, using
the Survey Monkey_ tool, was e-mailed
to all radiotherapy department managers
in the United Kingdom (N . 67). Each recipient was invited to provide one response
per department.
Key results: Fifty-four departments responded within the allocated timeframe
giving a final response rate of 81%. Products and their use for skin conditions varied and some outdated and unfounded
practices were still being used which did
not always reflect the current evidence
base. The amount of data routinely collected on skin toxicity was limited making
it difficult to quantify the extent of skin
morbidity following radiotherapy.
Conclusion: The survey demonstrated
variability in skin care practice in radiotherapy departments across the UK, with limited practice based on evidence or on
skin toxicity measurement and monitoring.
bok r ece n sio n
Livet som anhörig
– I skuggan av cancer,
alzheimer och ALS
Natt och Dag, Sara. (2011).
Livet som anhörig – I skuggan av cancer,
alzheimer och ALS.
Stockholm: Gothia Förlag AB.
Det här är en bok som följer några personer som berättar om sina sätt att hantera livet med en svårt sjuk anhörig. Den
är skriven av Sara Natt och Dag som är
författare och kurator på Stockholms
sjukhem. Fotograf Urban Brådhe har
tagit bilder, doktor Johanna Hök som
är apotekare skriver om användning av
komplementära och alternativa behandlingsmetoder, Eva Körner, psykolog och
psykoterapeut skriver om hur anhöriga
överlever när det värsta har hänt och
överläkare Mikaela Luthman reflekterar
över anhörigas utsatthet inför hot om
dödlig sjukdom. Dessa avsnitt återfinns,
tillsammans med några andra mer kunskapsorienterade texter om sådant som
sociala medier och livsomställning, insprängt i berättelserna vi som läsare följer. Det känns lite skönt att få läsa en del
om förklaringar till sådant som kommer
upp i berättelserna och ibland nästan lite
vilsamt från berättelser som hel tiden berör. Centralt är dock bokens berättelser.
Vi får följa Lena som är mamma till
Hampus som i tonåren diagnostiseras
med rabdomyosarkom. Vi träffar i berättelsen också på andra familjemedlemmar som Hampus syskon storasyster
Sanna och ”lilla” Sanna som är dotter
till Lenas nya man Pelle. Under den tid
vi följer familjen kastas Lena mellan positiva och negativa besked och oron och
ångesten är ständiga följeslagare. Vi får
också följa Stina vars man Rolle drabbas
av alzheimer. I familjen finns även deras
respektive döttrar Soffi och Emma. Rolle
ville vårdas och dö hemma och Stina gör
allt hon kan för att uppfylla hans önskan. Rolle dör också hemma med Stina
vid sin sida. När det hänt kommer tanken smygande för Stina, vad ska jag göra
med mitt liv när ingen längre behöver
mig?
Sen har vi Ronalds berättelse... Han har tillsammans med Maud
tre döttrar Malin,
Emma och Hanne.
Maud dog då döttrarna var ganska
små av en aggressiv,
ärftlig bröstcancer
och Ronald blev i
ett slag ensamstående trebarnspappa.
Döttrarna Emma och Hanne får båda
bröstcancer innan de fyllt 30 och Hanne
avlider av sin sjukdom. Vi får följa dem
och personerna omkring dem och jag
berörs av allt de är med om men också
av deras närhet till varandra och hur de
trots all sorg verkligen verkar leva! Edward är nästa person vi får följa i en tid
i hans liv då hans mamma Agneta som
hade als blev allt sjukare och till sist
dog. Runt dem finns också flera närstående som är viktiga men Edward menar
att det är han och Agneta som är familjen, fast dit hör nog också hunden Nikita. Edward anställs för att ta hand om sin
mamma i hemmet där hon också dog.
Under den här tiden var det ingen från
vården som egentligen frågade Edward
hur han mådde!
Till sist får vi följa Mikael som tillsammans med Charlotte får sonen Sixten. När Sixten ligger i Charlottes mage
blir hon sjuk och det visar sig att hon har
en primär levercancer som de kommer
att få veta är obotlig. Det händer mycket
dramatiskt i denna berättelse som att
samma dag som Sixten förlöses med
kejsarsnitt så måste de operera Charlotte
akut för hennes tumör. Mikael beskriver
det som ”bästa och värsta dagen i mitt
liv. Sixten föddes. Charlotte opererades
akut i sex timmar. Fy fan vilket helvete.”
Här blandas mycket fint och mycket jobbigt i en kaotisk tid med många vänner
och familj som finns nära.
Bokens berättelser berör och är ibland
jobbiga att läsa. Men de har också en positiv ton kring hur mycket människor i
svåra situationer klarar av, det fina som
går att finna i många situationer och i
våra relationer samt människans möjlighet att gå vidare efter att det man varit rädd för faktiskt har hänt. I bokens
början finns några handfasta råd till anhöriga och i slutet tips om var man som
anhörig kan hitta stöd hos patient och
anhörigföreningar. Dessutom finns lästips för den som vill läsa mer. Jag tänker
att den här boken kan rekommenderas
till närstående till svårt sjuka personer
men också till personer som finns kring
dessa närstående. Jag tror att den här
boken kan öka deras förståelse för både
egna och andras tankar och reaktioner
men också ge en känsla av att inte vara
ensam om sina olika känslor och reaktioner. Jag tänker också att som sjuksköterska läsa boken, kan öppna upp perspektiv på anhörigas och närståendes
situation, vilket i sin tur kan utmana hur
vi arbetar för att stötta dem i att hantera
en situation med svår sjukdom och död
i familjen. n
Ulrika Östlund, Redaktionkommittén
c a n c e r v å r d e n #1 2012
47
N y tt i n om o n kologi
Sveriges första
professor i
patientsäkerhet
Efter en lång rekryteringsprocess är
det nu klart. Richard Cook blir Sveriges
första professor i patientsäkerhet vid
Kungliga tekniska högskolan i Stockholm. Han är internationellt erkänd som
expert kring komplexa systemfel inom
både hälso- och sjukvård och andra
branscher. Richard Cook undervisar och
forskar idag vid institutionen för anestesi och intensivvård vid University of
Chicago. Hans forskning bedrivs inom
patientsäkerhet utifrån ett systemperspektiv där fokus ligger på hur människa, teknik och organisation samverkar. Han tillträder sin nya befattning
sommaren 2012.
Lena Sharp
Ny SBU-rapport om PICC-line!
I en nyligen publicerad rapport, baserad
på en systematisk litteraturgenomgång
drar SBU slutsatsen att det finns för få
studier av tillräcklig god kvalitet för att
bedöma hur funktionsduglig metoden
är eller hur ofta man lyckas åstadkomma en central venväg med PICC jämfört
med andra centrala venösa infarter.
Författarna drar också slutsatsen att
det inte heller finns tillräckligt underlag
för att jämföra risken för komplikationer
eller patienternas erfarenheter, men
sammantaget antyds att det kan finnas
en förhöjd risk för djup ventrombos vid
användning av PICC-line men att risken
för stopp i katetern kan minskas. Underlaget räcker inte för att dra slutsatser
om PICC-line i jämförelse med andra
centrala venösa infarter avseende komplikationer, patienttillfredsställelse, livskvalitet, funktionsduglighet samt lyckad
inläggningsfrekvens hos patienter med
behov av central venväg. Det går inte
heller att bedöma kostnadseffektivitet
vid användning av PICC-line då kunskapen om de medicinska effekterna är
otillräckliga.
Rapporten i sin helhet finns att ladda
ner från SBU:s hemsida: www.sbu.se
Källa: SBU
48 c a n c e r v å r d e n #1 2012
Fortsatt ökning av cancerfall
Antalet rapporterade maligna cancerfall
till det svenska cancerregistret fortsätter att öka. Under 2010 rapporterades
55 342 fall – cirka 700 fler än föregående år. Det visar Socialstyrelsens
årliga rapport med statistik om nya
cancerfall. Den ökning som syns i
statistiken beror till stor del på att befolkningen blir allt äldre, men också på
faktorer som screening och förbättrade
diagnostiska metoder. Könsfördelningen är jämn bland cancerfallen, kvinnor
drabbades i 48 procent av fallen under
2010 och män i 52 procent.
Den vanligaste cancerformen bland
kvinnor är bröstcancer, med 30 procent
av de diagnostiserade fallen. Hos män
är prostatacancer vanligast och svarar
för 33 procent av fallen. Den näst
vanligaste cancerformen hos både män
och kvinnor är malignt melanom och
övrig hudcancer (utom basalcellscancer). Såväl malignt melanom som övrig
hudcancer ökar årligen med drygt tre
procent i Sverige. Det är den högsta ökningstakten bland de vanligare cancerformerna. Antalet diagnostiserade fall
av lungcancer har länge minskat bland
män medan det stadigt ökat bland kvinnor. Förekomsten av lungcancer är dock
fortfarande högre hos män. Sannolikheten att drabbas av cancer före 75
års ålder är 31 procent för män och 28
procent för kvinnor.
Rapporten Cancerincidens Sverige
2010 finns att ladda ner på Socialstyrelsen hemsida. www.sos.se
Källa: Socialstyrelsen
Halverad risk för prostatacancer
hos infertila män
Det finns ett tydligt samband mellan
män som har svårt att få barn och lägre
risk för prostatacancer. Enligt en ny
avhandling från Lunds Universitet löper
dessa män ungefär 50 procent lägre
risk att drabbas av prostatacancer än
män som har minst ett barn. Avhandlingsarbetet styrker tidigare teorier om
ett samband, men för första gången
har detta nu undersökts närmare och
kvantifierats på säkrare grund. En
viktig slutsats är att sambanden mellan
prostatacancer och fertilitet är större än
sambanden mellan prostatacancer och
andra faktorer som forskningen intresserat sig för, t ex kost, rökning, alkohol
och ett antal olika sjukdomar. Resultaten kan öppna upp för fortsatt forskning
som mer säkert kan fastställa vilka
gener som minskar risken för prostatacancer. I så fall öppnas nya möjligheter
att ta fram läkemedel och förebyggande
åtgärder.
Källa: Lunds Universitet
Barncancerfonden 30 år!
För 30 år sedan fick cancerdrabbade
barn och deras anhöriga en ny röst,
någon som förutom vårdsektorn kunde
finnas till bara för dem och vara deras
stöd. Barncancerfonden grundades
1982 och fyller nu 30 år. Tre decennier
som har inneburit avsevärda forskningsframgångar tack vare gåvor från
generösa privatpersoner och företag.
Tusentals cancersjuka barn har under
de här åren kämpat, och ibland förlorat,
mot sin sjukdom. Mycket har hänt
under dessa år och nu är det dags att
anta utmaningarna för de kommande
30 åren.
Läs mer om Barncancerfondens
första 30 år i skriften ”Mod, hopp och
framsteg” som går att beställa via www.
barncancerfonden.se.
Källa: Barncancerfonden
En kapsel stamceller som kan
motverka barncancer
Barncancerfonden finansierar ett projekt där forskare från KTH Mikrosystemteknik och Karolinska Universitetssjukhuset ska ta fram och testa en speciell
stamcellsterapi mot den vanligaste
typen av barncancertumörer. Metoden
kan vara ett bättre och effektivare sätt
att behandla cancertumörer på och
ge mindre biverkningar än traditionell
cellgiftsbehandling. Stamcellerna, som
är genetiskt modifierade att göra en
viss sak, kapslas in i en kapsel, eller en
porös plastbur, med hål så små att de
mäts i nanometer, och skickas direkt
in i tumören. Stamcellerna används
för att lokalt omvandla en så kallad
”pro-drug” till cellgift, som blir aktivt
först i cancertumören. Cellgifter sprids
bara på en liten yta och bryts snabbt
ner till ofarliga beståndsdelar. Kapseln
skyddar kroppen från stamcellerna och
tvärtom, vilket möjliggör implanteringen
av de kroppsfrämmande stamcellerna.
Källa: KTH
Stora framsteg i behandling av
livshotande blodcancer
Cancerläkemedlet ruxolitinib ger
signifikant bättre behandlingsresultat
mot myelofibros, en ovanlig och livshotande form av blodcancer, än något
annat läkemedel. Symtomen mildras
och överlevnaden ökar. Det visar nya
studieresultat som presenterades på
en stor cancerkongress i USA i december 2011. Fem svenska patienter har
deltagit i den framgångsrika studien.
Myelofibros är en ovanlig och livshotande form av blodcancer som i Sverige
drabbar omkring 40 personer per år.
Sjukdomen kännetecknas av fibros,
ett slags ärrbildning, i benmärgen. Det
försämrar benmärgens förmåga att
producera blod. Istället bildas blod i
andra delar av kroppen, främst i mjälten som då kan växa till flera gånger
sin normala storlek, i vissa fall upp
till tio kilos vikt. Många patienter med
myelofibros har en muterad gen (JAK)
som driver på sjukdomens utveckling.
Det nya läkemedlet, ruxolitinib, är en
så kallad JAK-hämmare och blockerar
den sjukliga processen. Nu har resultat från två fas III-studier ( COMFORT
I respektive II) presenterats som visar
att ruxolitinib ger överlägsna behandlingsresultat jämfört med alla befintliga
behandlingar.
Källa: Novartis
Förlängd överlevnad vid multipelt
myelom
Under American Society of Hematology
kongressen (ASH) i december 2011,
presenterades två studier som visar
på sigifikant längre totalöverlevnad
för patienter med tidigare obehandlad
multipelt myelom. Multipelt myelom är
en kronisk tumörsjukdom som uppstår i
benmärgen och det är ungefär 600-700
personer som får diagnosen i Sverige
varje år, det är den näst vanligaste
blodcancerformen. Det går inte att bota
myelom. Men med behandling kan man
minska symptomen av sjukdomen och
öka medellivslängden. Den ena studien,
VISTA-studien, är en randomiserad fas-3
studie där 682 patienter deltog. Patienterna som fick kombinationsbehandling
med Velcade, melphalan och prednison
(VMP) hade en medianöverlevnadstid
på 4,5 år (56,3 månader) jämfört med
standardbehandling med melphalan
och prednison (MP) där patienterna
hade en medianöverlevnadstid på
3,5 år (43,1 månader). Resultaten
visar på en procentuell förbättring av
överlevnaden för Velcade-gruppen med
43,9 procent. Den andra studien är
en helsvensk studie gjord på patienter
som har fått behandling för multipelt
myelom mellan åren 2000-2010.
Resultatet visar att behandling med nya
läkemedel på patienter med tidigare
obehandlad multipelt myelom, som
inte var lämpliga för högdosbehandling
inför stamcellstransplantation, hade
en medianöverlevnad på 5,1 år jämfört
med 2,2 år för patienter som fått äldre
behandlingar. Totalt analyserades 585
patienter. Medianålder var 68 år och 45
procent var kvinnor.
Källa: Janssen
Bättre diagnosmetod för
hudcancer
Ett nytt medicinskt instrument och en
diagnosmetod för att hitta tidiga former
av malignt melanom har presenterats i
en ny avhandling vid Umeå Universitet.
Hudcancer är den cancerform som
ökar mest i Sverige med 2 800 nya fall
varje år. Samtidigt tas varje år ca 155
000 ofarliga märken bort helt i onödan
eftersom det för icke specialiserade
läkare kan vara svårt att diagnostisera
ett livshotande malignt melanom. Behovet är stort vid landets vårdcentraler av
ett lättanvänt instrument för att snabbt
kunna kontrollera misstänkt hudcancer.
Tidiga former av hudcancer är svårdiagnostiserade vilket leder till att alla
märken som ser lite konstiga ut tas bort
för säkerhetsskull. Det leder till stora
kostnader för sjukvården samt lidande
och oro för patienterna. Dessutom drar
sig många för att kolla ett misstänkt
märke just för att det eventuellt måste
opereras bort. Det nya instrument är
helt utanpåliggande och själva uppmätningen tar inte mer än 30 sekunder.
Tekniken bakom instrumentet bygger
på nära-infrarött ljus (NIR) och hudens
impedans, dvs förmåga att leda elektricitet. Enkelt förklarat innebär undersökningen att man belyser det misstänkta
området med infrarött ljus och skickar
en svag växelström genom det. Då
framkommer olika mönster i hur ljuset
absorberas i och hur strömmen rör sig
genom cellerna. Eftersom cancerceller
har en annan uppbyggnad än normala,
friska celler ger det möjligheter att med
dataanalys upptäcka cancercellerna. Instrumentet, som fortfarande är en prototyp, har visat sig användbart inte bara
för att särskilja hudcancer utan också
för att undersöka andra hudåkommor, t
ex. eksem och hudirritationer.
Källa: Umeå Universitet
Elektrisk ström nytt alternativ till
canceroperation
Tumörer i eller runt levern, lungan eller
bukspottskörteln är ofta svåra att operera. Som första center i norra Europa
inför nu Akademiska sjukhuset ett nytt
sätt att behandla cancerpatienter med
elektrisk ström, så kallad IRE (Irreversible Electroporation), när operation eller vanlig ablation inte är ett alternativ.
Den nya metoden är fortfarande i utvecklingsstadiet men används kliniskt,
framförallt på patienter med tumörer i
eller runt levern. Andra patientgrupper
som kan komma i fråga är personer
med tumörer i njuren, lungan eller
bukspottkörteln.Vid ingreppet sticker
man in tunna nålar på 1,2 mm genom
huden så att de ligger runt tumören.
Strömmen leds sedan mellan nålarna
och förstör cancercellerna. För att guida
elektroderna rätt används ultraljud.
Källa: Akademiska Sjukhuset, Uppsala
c a n c e r v å r d e n #1 2012
49
N y tt i n om o n kologi
Ny kunskap om prostatacancer
genom metabola fingeravtryck
En ny avhandling vid Umeå Universitet, med titeln Multivariate profiling of
metabolites in human disease - method
evaluation and application to prostate
cancer som lades fram den 27 januari
2012, har forskaren studerat de biokemiska mekanismer som ligger bakom
att vissa fall av prostatacancer utvecklas och blir aggressiva och livshotande
för patienten, medan andra förblir
långsamväxande och ofarliga. När kroppens celler bryter ner näringsämnen
skickas överflödiga byggstenar, metaboliter, ut ur cellerna. Halterna av dessa
restprodukter påverkas bland annat av
vårt hälsotillstånd. Det sker på ett högst
specifikt sätt som kan liknas vid att
varje sjukdom lämnar ett unikt fingeravtryck i metabolitsammansättningen.
Dessa ofta komplexa fingeravtryck kan
spåras i biologiska prover (blod, urin
eller vävnad) med hjälp av kraftfulla
analytiska instrument kombinerat med
kemometriska metoder för databearbetning och analys. Metoden kallas metabolomik. Forskaren har i sin avhandling
arbetat med att utveckla metoder
specifikt för bearbetning och analys av
metabolomikdata. Detta med avsikten
att kunna använda metabolomik inom
medicinska frågeställningar med målet
att öka möjligheterna att diagnostisera,
förstå och i förlängningen behandla
prostatacancer.
Källa: Umeå Universitet
sarkomgruppen tillsammans med tyska
sarkomcentra har genomfört. Studien
omfattar 400 GIST-patienter, däribland
svenska patienter. Studien visar en
statistiskt säkerställd överlevnadsvinst
för patienter som får tre års behandling
med Glivec efter operation, jämfört med
ett års behandling. Bland dem som fick
den treåriga behandlingen lever 92
procent fortfarande efter fem år, jämfört
med 82 procent av dem som bara fick
Glivec i ett år. I treårsgruppen var hela
66 procent återfallsfria efter fem år,
medan andelen återfallsfria i ettårsgruppen var 48 procent.
Källa Novartis
Källa: Novartis
Ny antikropp ger hopp för kvinnor
med HER2-positiv bröstcancer:
Lever längre utan att sjukdomen Bröstcancerscreening med ny
metod kan hitta fler tumörer
fortskrider
Fler och mindre tumörer kan upptäckas
Fas III-studien CLEOPATRA visar att
patienter som fick tillägg med en ny
målinriktad behandling, pertuzumab,
levde signifikant längre utan att deras
sjukdom försämrades, jämfört med
dagens standardbehandling. Resultat
presenteras på bröstcancerkongressen i San Antonio, USA och publiceras
samtidigt online i New England Journal
of Medicine. I studien ingår patienter
med spridd HER2-positiv bröstcancer.
En ansökan om godkännande av pertuzumab för behandling av HER2-positiv
bröstcancer är inlämnad.
Källa: Roche
Glivec i tre år mot GIST på väg bli Genombrott i behandling av
standardbehandling
spridd bröstcancer
EU rekommenderas att godkänna tre
års behandling med Glivec för patienter
med GIST, en ovanlig form av cancer i
mag-tarmkanalen. Det leder till ännu
bättre behandling och längre överlevnad för patienter med GIST. Det är den
europeiska läkemedelsmyndigheten
EMA:s vetenskapliga kommitté som
nu rekommenderar EU att godkänna
Glivec för behandling av patienter med
magtumören GIST i tre år istället för i
ett år. Rekommendationen bygger på
data från en studie som Skandinaviska
50 c a n c e r v å r d e n #1 2012
med placebo plus exemestan för kvinnor efter klimakteriet med östrogenreceptorpositiv lokalt avancerad eller
spridd bröstcancer vars sjukdom har
fortsatt att utvecklas trots behandling
med icke-steroidala aromatashämmare
(letrozol eller anastrozol). Studien omfattar drygt 700 kvinnor på 189 sjukhus
världen över, däribland Sverige. Kvinnor
som får cancerläkemedlet Afinitor i
kombination med antihormonell behandling lever mer än dubbelt så länge
utan tumörtillväxt än de som enbart får
antihormonell behandling. Igenomsnitt
7,4 månaders så kallad progressionsfri
överlevnad, medan motsvarande tid för
jämförelsegruppen var 3,2 månader.
Nya fas III-resultat bekräftar att läkemedlet Afinitor mer än fördubblar den
tid kvinnor med spridd hormonpositiv
bröstcancer kan leva utan att deras
tumörer börjar växa igen. Det visar en
studie som presenterades vid 2011 San
Antonio Breast Cancer Symposium idag
och samtidigt publicerades i tidskriften
New England Journal of Medicine. Studien, BOLERO-2, är en randomiserad,
dubbelblind och placebokontrollerad
fas III-studie, där Afinitor (everolimus) i
kombination med exemestan jämförs
med en ny metod för bröstcancerscreening, tomosyntes. Tomosyntes är en
skiktröntgen som ger tredimensionella bilder och gör det möjligt att se
bröstet i millimetertunna skivor. Vid
undersökningen används vanlig mammografiutrustning förstärkt med en
tomosyntestillsats. En stor studie pågår
i Malmö där 15 000 kvinnor undersöks
med både mammografi och tomosyntes
för att de båda metoderna ska kunna
jämföras. Närmare 3 000 kvinnor har
hittills undersökts och resultaten visar
hittills att tomosyntes har högre precision när det gäller att upptäcka tumörer
och bestämma storlek. Dessutom är
undersökningen med den nya metoden
mindre smärtsam eftersom det inte
krävs lika högt tryck mot bröstet. Nackdelen är att det tar betydligt längre tid
för läkaren att granska bilderna, vilket
gör det till en dyr metod. Därför hoppas
man på att den omfattande studien
också ska ge svar på vilka kvinnor som
kan ha störst nytta av metoden.
Källa: Lunds Universitet
Ny behandling mot spridd
malignt melanom godkänd i EU
Nu har tabletten mot den aggressiva
hudcancerformen, malignt melanom,
godkänts av EU-kommissionen. Läkemedlet
visar signifikant bättre överlevnad hos patienter där sjukdomen hunnit sprida sig och som
bär på genmutationen BRAF V600. Det är
den första och enda skräddarsydda behandlingen mot spridd malignt melanom. Roche
räknar med att läkemedlet kommer att finnas
tillgängligt i Sverige inom ett par veckor.
- Det här är goda nyheter för patienter med
spridd sjukdom eller där kirurgi inte har effekt
och som bär på den här genmutationen. Nu
har vi möjlighet att erbjuda en effektiv behandling för dessa patienter, säger Margareta
Olsson Birgersson, medicinsk chef på Roche.
Tabletten Zelboraf har i studier visat sig
förlänga överlevnaden hos patienter med
spridd malignt melanom. Hos många patienter krympte tumörerna och tiden tills den
började växa på nytt förlängdes jämfört med
traditionell cellgiftsbehandling.
Blockerar signalvägar
Zelboraf, fungerar genom att den blockerar
signalvägarna i cancercellerna så att den
okontrollerade celldelningen hämmas. Därigenom bromsas tumörtillväxten. Den okontrollerade celldelningen beror på en genmutation
som ligger bakom knappt hälften av alla fall
av spridd malignt melanom.
Cancertest
Sedan slutet av augusti 2011 kan man testa
alla patienter med spridd sjukdom för att se
vem som kan få effekt av behandlingen.
Skräddarsydd behandling
Tidigare har patienter med spridd malignt melanom bara kunnat erbjudas standardbehandling, vilket i ett tidigt skede av sjukdomen
innebär kirurgi. Vid spridd malignt melanom
ges även cytostatika och i vissa fall ämnen
som bland annat kan aktiverar immunförsvaret. Men sedan några år inriktar sig cancerforskningen allt mer på att individualisera
behandlingen. Det innebär att läkemedlen
skräddarsys för en viss patient och dennes
tumörform. Zelboraf är det första och enda
godkända skräddarsydda läkemedlet mot
spridd malignt melanom.
Cytostatika har sin verkan mot cancerceller men också mot kroppens övriga celler. De
skräddarsydda läkemedlen, så som Zelboraf,
angriper däremot specifikt en förändring i
cellens arvsmassa som är pådrivande i själva
cancerutvecklingen.
Källa: Mynewsdesk
c a n c e r v å r d e n #1 2012
51
me d lemssi d o r
Grattis till Sveriges
­första diplomerade
­sjuksköterskor i ­palliativ
omvårdnad
Cancervården vill gratulera Sveriges första sjuksköterskor i palliativ omvårdnad som
utnämnts av Sjuksköterskor för palliativ omvårdnad (SFPO). De som mottog utmärkelsen
i höstas är Kerstin Andersson i Kvidinge, Ing-Britt Cannerfelt i Huddinge, Monika Eriksson i Källby, Helena Ekegren Hällgren i Umeå, Anne Hörnqvist i Skellefteå samt Pia Kärr
i Umeå.
Diplomeringen har tagits fram av SFPOs styrelse i samarbete med deras medlemmar
och har sanktionerats hos Svensk Sjuksköterskeförening. Syftet med diplomeringen i
palliativ omvårdnad är att säkerställa kompetens, vårdutveckling, forskning och kunskapsspridningen inom kompetensområdet. Riktlinjer och ansökan för diplomering av
sjuksköterska inom palliativ omvårdnad hittar du på SFPOs Web-plats
http://www.swenurse.se/palliativomvardnad
Stipendium
Sweden
Syfte
Avsikten med stipendiet är att uppmuntra medlemmar som är
verksamma inom cancervård att delta på den 10:e Nationella
Konferensen ”Inspiration, initiativ och innovation i evidensbaserad cancervård”, 24–25/5 2012, och ta del av dagens och
framtidens cancervård i Sverige samt förmedla vidare denna
kunskap till kollegor. Stipendiet avser konferensavgift. Stipendiet
delas ut till tio personer som ansöker enskilt.
Vem kan söka?
Sökande ska vara medlem i Sjuksköterskor i cancervård och
verksam inom cancervård.
Vad ska ansökan innehålla? • Namn och adress
• Nuvarande arbetsplats och tjänsteställning
• Rekommendation av arbetsledare
• Motivering
Sista ansökningsdag
Ansökan söks via föreningens hemsida; www.cancervard.se
senast 25/3 2012. Vid frågor skriv till e-post [email protected]
Bedömning och beslut
Juryn består av representanter för föreningens styrelse. Juryn
bedömer insända ansökningar och föreslår stipendiater i samråd
med representanter från TEVA. Vid bedömningen tas det hänsyn
till geografisk spridning av stipendiaterna. Beslut tillställs de
sökande via mail senast 11/4-2012.
Redovisning
Önskan finns om att rapportera från konferensen till föreningens
hemsida under konferensen eller lämna en skriftlig redogörelse
till [email protected] Rapporten kan komma att publiceras i
tidningen Cancervården och på TEVAs hemsida
(http://www.teva.se/) i samråd med stipendiaten.
TEVA tillverkar och säljer ett flertal cytostatika samt jobbar aktivt med arbetsmiljö och säkerhet kring hantering av läkemedel. Tevadaptor® och Tevaguard är exempel på hjälpmedel som
utvecklats för att minska exponering av cytostatika.
2012
5252c ca annc ce re vr åv år dr de ne n#1#12012
blodcancerforbundet
Har Du idéer
om hur vård
och omvårdnad
av blodcancer­
patienter kan
­förbättras?
Blodcancerfonden delar ut
två miljoner kronor till forskning!
Blodcancerfonden stöttar utvecklingsarbete som syftar till
förbättring av vårdens kvalitet och
patienternas livskvalitet.
Blodcancerfonden ger anslag till
forskning inom vuxenhematologi.
Företräde skall ges åt sådant
utvecklingsarbete som inte täcks
av sedvanliga forskningsfonder.
Ansökningar på särskilt formulär
skall vara Blodcancerfonden tillhanda senast den 30 april 2012.
Formuläret finns på hemsidan
samt kan tillhandahållas från
förbundskansliet. Stipendiaterna
kommer att uppmärksammas på
Internationella Lymfomdagen den
15 september 2012.
Blodcancerfonden
Box 1386
172 27 SUNDBYBERG
Telefon 08-546 405 40
Hemsida:
http://www.blodcancerforbundet.se
E-post:
[email protected]
me d lemssi d o r
Inbjudan till årsmöte för
Sjuksköterskor i cancervård
vård hålls den 24 maj 2012,
Årsmötet för Sjuksköterskor i cancer
liden, Stockholm.
kl. 17.00 på Marina Tower, lokal Sol
gningslista finns tillgängliga på
Verksamhetsberättelse och föredra
veckor innan årsmötet. Styrelsen
hemsidan www.cancervard.se två
har frågor, eller önskemål om
vill uppmana alla medlemmar som
skicka dem till föreningens
ämnen att ta upp på årsmötet, att
e-postadress [email protected]
Väl mött!
Styrelsen
stipendie
ig!
s
la
ä
m
n
a
t
t
a
s
g
Da
sen i cancer vård
lla konferen
Den 10:e natione
24-25 maj 2012
Under två dagar har vi ett fullspäckat program som täcker in
olika områden inom cancervården. Förutom tre parallella föreläsningar finns även posterpresentation, paneldebatt, utställning och självklart en storslagen gemensam konferensmiddag.
I samband med konferensen hålls även föreningens årsmöte.
Vi kommer att hålla till på nyrenoverade Hotel Marina Tower,
som ligger precis vid vattnet vid Saltsjöqvarn, med Stockholms
bästa utsikt.
Program och anmälan finns på www.cancervard.se
Cancervården rättar:
Bildhänvisningarna till de bilder som
illustrerade Susanne Dufvas artikel i
nr 6 2011, hade fallit bort. De är hämtade från Bensårscentrum SKAS och
”Sårwebben”.
TIps
Resebidrag för konferenser eller
kongresser utomlands
Medlemmar i Vårdförbundet har
­möjlighet att söka resebidrag för
internationella konferenser och
­kongresser.
Information och ansökningsblanketter finns på Vårdförbundets
hemsida http://www.vardforbundet.se
eller fås via kontakt med Marie-Louise
Hassani på tel 08-14 77 70.
Cancerfonden
www.cancerfonden.se/sv/Forskningoch-vardutveckling/Sok-anslag-ochstipendier/
Kom ihåg att anmäla ny adress
Det verkar som att några av våra medlemmar har flyttat under det gångna året.
Grattis till den nya bostaden! Saknar du inbetalningskortet för 2012. Vill ju inte
missa någon tidning eller hur?
Hör av dig till Tina Bondesson på [email protected]
ca
an
nc
c ee rr v
vå
å rr d
d ee n
n #1
#1 2012
2012
c
53
me d lemssi d o r
­Sjuksköterskor i cancervård Styrelse
Per Fransson
Inst. för omvårdnad, Umeå universitet
901 87 Umeå. Tel: 070-694 71 59
Mail: [email protected]
Ordförande
Per Fessé
Budstation 44, Gävle Sjukhus
801 87 Gävle. Tel: 026-610 334
Mail: [email protected]
Tina Bondeson, Chefsjuksköterska
Karolinska Universitetssjukhuset, Onkologmottagn.,
Södersjukhuset, 118 83 Stockholm
Tel: 08- 616 44 04, 073-625 18 46
Mail: [email protected]
sekreterare
Anna Axelsson
SU/Sahlgrenska, 413 45 Göteborg
Tel: 0302-418 83, 0703-29 45 53
Mail: [email protected]
Kassör
Marie-Louise Möllerberg
USiL, MBE, Lasarettsgatan 23
222 41 Lund. Tel: 070-262 66 05
Mail: [email protected]
ledamöter
Sara Elehed
Strålbehandlingsavdelningen,
­Onkologkliniken,
USS i Linköping, 581 85 Linköping
Tel: 013-22 32 90 alt. 22 20 85
P roduktion
JLD & Kompani | Box 86, 193 22 Sigtuna
Cecilia Olsson, doktorand
Karlstads universitet, Avd för omvårdnad
651 88 Karlstad
Tel: 054-700 10 27, 0731-59 86 16
Mail: [email protected]
T ryck
Danagårds Grafiska
Camilla Hultberg, Chefsjuksköterska
Radiumhemmet avd P54
Tel: 08-517 736 38, 073-966 19 01
Mail: [email protected]
M edlemsavgift
250 kronor per år insättes på
Riksföreningens för s­ juksköterskor i
Cancervårds ­plusgiro; 440 51 00-1
Cancer- och Trafikskadades Riksförbund/CTRF
Box 9509, Sandhamnsgatan 61,
102 74 Stockholm
Tel: 08-522 001 00, Fax: 08-522 001 10
E-post: [email protected], www.cancertrafik.se
Cancerfonden-Riksföreningen mot cancer
David Bagares gata 5, 101 55 Stockholm
Tel: 08-677 10 00, Fax: 08-677 10 01
E-post: [email protected]
www.cancerfonden.se
Stödföreningen för Cancerpatienter
Ö. Larmgatan 10, 411 07 Göteborg
Tel: 031-15 19 92, Fax: 031-15 19 92
E-post: Ej tillgänglig Sveriges Cancersjukas Riksförbund/SCR
Box 7107, Barks väg 14, 170 07 Solna
Tel: 08-31 82 05, Fax: 08-32 07 60
E-post: [email protected]
www.cancersjukasriks.se
Gynsam, Gyncancerföreningarnas
Nationella Samarbetsorganisation
Storgatan 52B, 852 30 Sundsvall
Tel: 060-12 77 54
E-post: [email protected]/[email protected]
www.gynsam.se
Svenska Laryngförbundet/SLF
Barks väg 14, 170 73 Solna
Tel: 08-655 83 10, 655 83 20
Fax: 08-655 46 10
E-post: [email protected]
www.laryngforbundet.nu/
ProLiv, Patientförening för prostatacancersjuka
Barks väg 14, 170 73 Solna
Tel: 08-655 44 30, E-post: [email protected]
www.prostatacancerforbundet.se
Blodcancerförbundet Blodcancerfonden
Box 1386, Sturegatan 4, 172 27 Sundbyberg
Tel: 08-546 405 40
E-post: [email protected]
www.blodcancerforbundet.se
Carpa
För patienter med tumörsjukdomar i
hormonproducerande organ.
E-post: [email protected]
www.carpapatient.se
Sipples Patientförening
Stallvägen 59, 269 38 Båstad
Tel: 0431-758 26, E-post: [email protected]
www.sipples.se
Svenska Hjärntumörföreningen
Norra Forsåkersgatan 21, 431 63 Mölndal
Tel: 0701- 91 31 63
E-post: [email protected]
www.hjarntumorforeningen.se
Ung Cancer
Tel: 031-75 77 111
E-post: [email protected]
www.ungcancer.se
Många av dessa patientföreningar delar också ut stipendier till vårdpersonal.
2012
5454c ca annc ce re vr åv år dr de ne n#1#12012
A nsvarig utgivare
Per Fessé
Mail: [email protected]
A nnonser
David Hammar | Tel. 08-22 33 00, 0708-99 66 30
Mail: [email protected]
Bröstcancerföreningarnas riksorganisation/BRO
Sturegatan 4, 5 tr, Box 1386,
172 27 Sundbyberg
Tel: 08-546 40 530, Fax: 08-546 40 539
E-post: [email protected], www.bro.org.se
chef R edaktör
Kristina Granewåg
Mail: [email protected]
Cecilia Lindh
Jubileumskliniken avd 52,
SU/Sahlgrenska, 413 45 Göteborg
Tel: 031-34 21 052, 0704-94 86 24
Mail: [email protected]
Patientföreningar
Lungcancerföreningen Stödet
Barks väg 14, 170 73 Solna
Kontakttelefon: 08-514 833 000
Journummer/Stödtelefon: 020-88 55 33
www.stodet.se
Organ för Sjuksköterskor i ­cancervård.
ISSN 1401-6583. TS registrering begärd.
Upplaga: 4 700 exemplar. Redaktionen ansvarar
ej för insänt, ej beställt m
­ aterial (text och bild).
För signerade bidrag a
­ nsvarar författarna.
F orm
Helene Heed
P renumeration
6 nummer per år/250 kronor.
R iksföreningens hemsida
www.cancervard.se
Ansvarig: Per Fransson
Umeå universitet, 901 87 Umeå
Tel: 070-694 71 59
Mail: [email protected]
REDAKTION
Kristina Granewåg (redaktör)
Rektor, Forsa Folkhögskola
Tel. 070-357 05 57
Mail: [email protected]
Lena Sharp
Med dr, områdeschef
Karolinska Universitetssjukhuset
Onkologiska kliniken, 171 76 Stockholm
Tel. 08-517 738 93, 073-699 94 52
Mail: [email protected]
Nadja Rystedt
Cancercentrum, Strålbehandlingen
Norrlands Universitetssjukhus, 901 85 Umeå
Tel. 090-785 06 22
Mail: [email protected]
Ulrika Östlund
Med dr, Post Doc, Umeå Universitet,
Institutionen för omvårdnad, 901 87 Umeå
Tel. 090-786 90 70
Mail: [email protected]
Eva Gärdsmo Pettersson
Vesuvius Information
Alviksvägen 94, 167 53 Bromma
Tel. 070-653 23 69
Mail: [email protected]
Omslag
Foto: Eva Gärdsmo
Utgivningsplan 2012
AnnonsUtg.
TemaText
#2Nationella konferensen
#3Familj och anhöriga/
KML hematologi
16/3
11/5
23/3 v15
18/5 v23
Posttidning B
Cancervården, c/o JLD & Kompani, Box 86, 193 22 Sigtuna