Vård av bröstcancerpatienter vid

HUCS CANCERCENTRUM
Vård av bröstcancerpatienter vid strålbehandlingsavdelningen
En patient hänvisas till strålbehandling via en remiss från en läkare eller får en tid för det i samband
med efterkontroll. Den vårdare som sköter remisser bokar en tid hos en läkare vid strålbehandlingsavdelningen och skickar ett följebrev och en blankett med förhandsuppgifter för cancerpatienter till patienten att fylla i.
Mottagning
Planeringen av strålbehandlingen börjar på en onkologmottagning vid strålbehandlingsavdelningen, då
en läkare bedömer patientens lämplighet att genomgå strålbehandling samt säkerställer behovet av
strålbehandling. På läkarmottagningen bedömer man även behovet av sjukskrivning och utfärdar ett
utlåtande för det. De bröstcancerpatienter för vilka man planerar hormonell vård påbörjar oftast sådan
under eller efter strålbehandlingen.
Det första mottagningsbesöket innefattar också ofta ett besök hos röntgenskötare eller sjukvårdare,
där patienten får muntlig och skriftlig information om strålbehandlingen och dess genomförande.
Planeringsdatortomografi (DT-simulering)
Planeringen av strålbehandlingen börjar med en planeringsdatortomografi. När man planerar för strålbehandling av bröstet gör man en datortomografiundersökning (DT) för att fastställa vilket målområde
som ska behandlas och för att märka ut mittpunkten för behandlingen. Med hjälp av laserutrustning
märker man ut mittpunkten för behandlingen på patientens hud med tre tatueringsprickar.
Behandlingsläget är en viktig del av genomförandet av en lyckad strålbehandling och behandlingsläget
ska vara detsamma vid varje behandlingstillfälle. För att säkerställa att man enkelt kan få samma behandlingsläge används olika stödställningar och metoder. Vid bröstbehandling används alltid en så
kallad bröstställning i detta syfte.
Dosplanering
Strålbehandlingen planeras individuellt. Efter att ha fastställt målområdet tar läkaren ett slutgiltigt beslut
om engångsdoser, strålbehandlingstillfällen och totaldoser för patienten. Efter detta väljer man behandlingsteknik och behandlingsfält som antingen en fysiker eller en röntgenskötare ordnar med.
Strålbehandling
Strålbehandlingen börjar oftast en vecka efter planeringstomografin. Precis innan behandlingen påbörjas kontrollerar man ytterligare en gång att man ställt allt rätt i ordning genom att man gör en avbildning
med behandlingsapparaten. I det skedet kan man flytta britsen med millimeterprecision, så att behandlingen riktas in på rätt ställe. Under behandlingen är patienten själv i behandlingsrummet. Vårdarna har
dock tal-, hörsel- och ögonkontakt med patienten. Vården kan avbrytas vid behov.
Syftet med strålbehandling efter en operation är att förstöra de cancerceller som eventuellt blivit kvar i
kroppen genom joniserande strålning. Även om strålningen i dag kan riktas direkt mot tumören eller det
ställe från vilket tumören har opererats bort, påverkar strålningen även de friska cellerna. Strålbehandling ges i små engångsdoser, så att de biverkningar som strålbehandlingen orsakar ska bli så ringa
som möjligt.
Efter en bröstcanceroperation ger man strålbehandling antingen 16 gånger eller 25–32 gånger beroende på bröstcancertumörens och patientens egenskaper samt operationsmetoden. Efter att ett helt
HUCS CANCERCENTRUM
bröst tagits bort ger man oftast strålbehandling 25 gånger. Efter en bröstbevarande operation kan man
ge strålbehandling 16 gånger eller 25–28 gånger samt eventuellt en förstärkningsdos på fem gånger.
En förstärkningsdos ges efter en bröstbevarande operation till de patienter som har en förhöjd risk för
lokalt återfall. Riskfaktorer är bland annat en ålder på över 50 år, att tumören är mycket elakartad, metastaser eller om tumören befann sig nära operationsytan.
Strålbehandling ges på vardagar och ett besök på strålbehandlingen tar oftast ungefär 10–20 minuter
sammanlagt. Under behandlingstiden följer en röntgenskötare upp hur patienten mår och de biverkningar som behandlingen ger upphov till. Om hälsotillståndet ändras kan röntgenskötaren vid behov
hänvisa patienten till en läkarmottagning eller fråga en läkare om instruktioner för fortsatta åtgärder.
Vid behov ordnas en tid hos läkare under behandlingstiden.
När strålbehandlingarna är över besöker patienten en läkarmottagning, och efter det skickas en sammanfattning (epikris) till patienten gällande vårdperioden och patienten går över till ett uppföljningsskede.
Biverkningar av strålbehandling
Under strålbehandling kan huden kring bröstet rodna, vanligen inom ett par veckor från att behandlingen påbörjats. Då behandlingen fortskrider kan huden börja flagna, vilket i värsta fall kan leda till att
vävnadsvätska sipprar ut genom hudveck. Strålbehandling kan även orsaka svullnad kring bröstet. En
del av patienterna kan uppleva tidvis smärta i bröstet under strålbehandlingsperioden liksom även efter
strålbehandlingen under läkningsprocessen. Biverkningarna som orsakas av strålbehandlingen börjar
avta ungefär 2–4 veckor efter att strålbehandlingen upphört. Läkningsprocesserna är dock individuella.
Strålbehandlingen fortsätter att verka efter att behandlingen upphört och hudreaktionerna kan tillta i
kraft, även om vårdperioden har upphört. Huden läker vanligen inom en månad efter behandlingen,
men det kan ta flera månader innan svullnaden kring bröstet går tillbaka.
Strålbehandling av bröstet kan i ett senare skede orsaka en strålreaktion i den omgivande mjukvävnaden (fett-, muskel-, lung- eller nervvävnad) och i revbenen. Symptom på lunginflammation som orsakats av strålbehandling kan vara torrhosta, andnöd, lindrigt förhöjd temperatur samt bröstsmärtor som
uppstår en till tre månader efter behandlingarna. Oftast är dessa reaktioner lindriga och läker med tiden. Svårare sjukdomsformer kan vid behov även behandlas med läkemedel av kortisontyp.
Med nuvarande behandlingstekniker kan man på ett bra sätt skydda hjärtat från strålbehandlingens
skadliga effekter.
Strålbehandling av lymfkörtlar i armhålan kan vid sidan om övriga riskfaktorer (borttagning av lymfkörtlar i armhålan, övervikt) orsaka en störning i lymfcirkulationen, vilket leder till ödem i den övre extremiteten.