070610 Första söndagen efter Trefaldighet
Claes Strömqvist
Vatten är en fantastisk vätska. Det hör till det vanligaste på vår planet. Det är en förutsättning för livet.
Rent vatten behöver vi för livets uppehälle. Rent vatten också för att tvätta oss och bli rena. För oss är det
bara att vrida på kranen så kommer det.
Det hör till det självklara, som vi tar alldeles för givet. Men för många är det rena vattnet en bristvara. Och
vi vågar knappt tänka tanken vad det skulle innebära om det inte kom något vatten där hemma. Och inte
skulle komma på lång tid.
Vattnet talar därför tydligt om de ojämlika villkoren för mänskligt liv och hur sårbart det moderna
samhället är. Och hur mycket vatten på flaska vi än dricker, så släcks inte törsten efter det goda livet. Och
hur mycket vi än duschar, så består en inre smuts och orenhet, som inte följer med ut genom avloppet.
Vatten är underbart, men kan också leda till översvämning och drunkning. Och påminner därför om att
livet vi fått att leva är ett stort under, samtidigt som det är hotat, skört och dödligt. Och det räcker ingen
mänsklig makt och kraft till för att i grunden ändra på.
Den här söndagen är det dopets vatten, som det särskilt handlar om. Vi hörde Johannes döparen säga: ”Jag
har blivit sänd att döpa med vatten.” Men Johannes dop räckte inte heller. Det var en beredelsehandling för
det definitiva genombrottet och förändringen av grundvillkoren för våra liv som var på väg med Jesus
Kristus.
Och därför såg och hörde vi Johannes peka bort från sig själv mot Jesus, när han kom gående. Och om det
Johannes säger är sant, så är det något alldeles enastående: ”Där är Guds Lamm som tar bort världens synd.
– Där är Guds Lamm, som tar bort världens synd.”
Här ser vi hur världens mäktige samlas för att minska klyftorna och göra något åt det som hotar livet på
jorden. Trots allas mer eller mindre goda vilja, så är det inte den som styr till sist, utan egenintresse, rädsla,
girighet. Och demonstranter med höga ideal tar inte bort denna världens synd, eftersom den har rötter ned i
varje människas hjärta. Ondskans realitet låter sig inte utrotas ens med världens samlade resurser och ideal.
Där är Guds Lamm som tar bort världens synd. Gud ställer upp med ett lamm. Ett lamm – kan man tänka
sig något mera hjälplöst mot vargen. Ett lamm kan väl inte skrämma någon. Vad är det att sätta upp mot
det onda? Och ändå: Johannes skämtar inte, utan säger så på fullaste allvar. Världens synd tar Jesus bort.
För Gud är ingenting omöjligt. Guds svaghet är starkare och Guds dårskap visare än något annat i denna
världen.
I det lilla och obetydliga visar Gud sin styrka. Kärlekens styrka. Mot den utgivande och offrande kärleken
har ondskan inget att sätta emot. Därför pekar Johannes på Jesus. Han är detta Lamm. Han går i närkamp
med ondskan med bara kärleken som vapen. Han går in under all synd, all smuts, allt lidande, all dom och
död som klibbar fast vid oss andra och tar med det ut i förintelsen på korset. Han ensam kan som Guds Son
bära allt detta. Han byter plats med oss. Vår synd blir Hans, Hans renhet blir vår.
Johannes säger något förvånande: ”Jag kände honom inte…” Visst kände han till Jesus. De var ju släkt och
hade lekt som barn. Det är en sak att känna till, en annan att känna Honom som Guds Lamm, som tar bort,
www.svenskakyrkan.se/olauspetri
inte bara de där andras synd, utan framför allt min egen. De flesta känner till Jesus, men Han betyder inte
mer än någon annan historisk eller litterär person. Det som gjorde det möjligt för Johannes att känna Jesus
var inte något han kommit på själv eller grubblat sig till. Vi hörde honom säga: ”Jag har sett Anden komma
ner från himlen som en duva och stanna över honom. Jag kände honom inte, men han som sände mig att
döpa med vatten sade till mig: ”Den som du ser Anden komma ner och stanna över, han är den som döper
med helig ande” Jag har sett det och har vittnat om att han är Guds utvalde.”
Det är hela den Heliga Treenigheten som är på gång, när Jesus kommer. Anden bekräftar att Han är
Faderns utvalde och älskade. Även i all enkelhet och till synes svaghet och maktlöshet blir det som Jesus
gör avgörande för alla oss andra. Hans dop som vi är döpta med, dopet i Faderns och Sonens och den
helige Andes namn innebär ett konkret möte med Honom, där han delar med sig åt oss allt som Han gjort
för oss i sin död och uppståndelse. Han döper med helig Ande. D v s Anden gör denna enkla handling i lite
vatten till ett bad som renar från all synd, som föder oss på nytt och förnyar oss. Det vi aldrig kan
åstadkomma på egen hand, det ger Han oss som en kärleksgåva. Och det vill det till, att den helige Ande
får övertyga oss om. Här finns hela befrielsen och frälsningen. Här finns Han själv och möter mig.
Och inbjuder mig att leva trons nya liv som Hans lärjunge.
Annars blir ju dopet bara gullig tradition, utan några avgörande konsekvenser för vårt fortsatta liv.
Att något så litet kan rymma något så stort och rikt, det är alltså ett genomgående mönster i Guds rikes
sammanhang. Det hör till Guds oändliga vishet att handla med oss på det viset. Då kan ingen i sig vara för
liten eller obetydlig för att platsa i Hans gemenskap. Ingen behöver vara rädd för Honom, för vem är rädd
för ett lamm?
Vi får ta emot Guds rike som ett barn tar emot det som behövs för livet redan från första andetaget och
självklart diar moderns bröst. Så får vi vila i Guds famn, som hans älskade barn, födda på nytt av vatten
och ande. Om alla tog sitt dop för vad det är, då skulle mycket kunna se annorlunda ut.
Allt liv behöver näring. Så också det liv som föds i dopfunten. Jesus har gett oss ett sakrament, som vi bara
behöver vara med om en gång, nämligen dopet och ett som vi behöver ofta, nämligen nattvarden. Det är
samme Jesus som i dag möter oss i bröd och vin. Där förnyas dopgemenskapen, doplivet och dopreningen.
Med Honom och med alla som vi genom dopet och tron är förenade med, ut över världen.
Därför sjunger vi strax för måltiden orden som Johannes har gett oss: O Guds lamm som tar bort världens
synd, förbarma dig över oss och giv oss din frid.
www.svenskakyrkan.se/olauspetri
