Utrikesdepartementet
Denna rapport är en översiktlig sammanställning över
hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på
den svenska ambassadens bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information
bör sökas också från andra källor.
Mänskliga rättigheter i Kanada 2006
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Läget för de mänskliga rättigheterna (MR) i Kanada är i allt väsentligt gott.
Framför allt tre frågor är dock värda att uppmärksamma:
lagstiftning och myndighetsutövning för att främja nationell säkerhet
och bekämpa terrorism har kritiserats för att undergräva mänskliga
rättigheter och rättssäkerhet,
landets immigrations- och flyktingregler anses inte till fullo värna
flyktingars rättigheter,
ursprungsbefolkningen har generellt sämre förutsättningar än den
övriga befolkningen att tillgodogöra sig sina rättigheter.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Kanada har ratificerat följande centrala MR-konventioner;
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt de fakultativa
protokollen om enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraffet
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR)
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD)
Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against
Women (CEDAW) samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt
2
Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT)
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade
konflikter och om handel med barn
Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det
tillhörande protokollet från 1967
Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International
Criminal Court (ICC)
Kanada rapporterar regelbundet till de FN-kommittéer som överser de olika
konventionerna.
Kanadas federala regering analyserar tillsammans med provinsmyndigheterna
förutsättningarna för att ratificera protokollet till tortyrkonventionen i ljuset av
Kanadas egen lagstiftning för mänskliga rättigheter. Även vad gäller
konventionen om gästarbetare och den amerikanska konventionen om
mänskliga rättigheter pågår ett motsvarande analysarbete, men ratificering är än
så länge inte aktuell.
Mot bakgrund av provinsernas omfattande självständighet på områden som
berörs av de internationella konventionerna har Amnesty International vid
upprepade tillfällen kritiserat Kanada för bristande samordning mellan de
federala myndigheterna och provinsmyndigheterna vad gäller ratificering (de
federala myndigheternas ansvar) och åtagandenas genomförande och
införlivande i nationell lagstiftning (ofta på provinsnivå).
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
I Kanada upprätthålls generellt respekten för rätten till liv och kroppslig
integritet och det råder förbud mot tortyr.
Kanadensisk lag tillåter dock att individer som anses vara ett hot mot landets
säkerhet deporteras även till länder där de riskerar att utsättas för tortyr. Den
kanadensiska regeringen legitimerar besluten genom att söka diplomatiska
garantier för att tortyr inte ska förekomma. Människorättsorganisationer har
riktat kritik mot användandet av diplomatiska garantier, och hävdar att sådana
inte är tillförlitliga. Högsta domstolen prövade frågan 2002 och kom till
slutsatsen att deportering till länder där den deporterade riskerar utsättas för
tortyr normalt inte kan tillåtas, men är möjlig under exceptionella
omständigheter.
3
I september 2002 genomförde amerikanska myndigheter en mycket
uppmärksammad deportation av en kanadensisk medborgare av syriskt
ursprung, Maher Arar. Arar frihetsberövades i USA och deporterades till
Syrien, där han enligt egen uppgift utsattes för tortyr. Den kanadensiska
regeringen tillsatte i januari 2004 en undersökningskommission med uppgift att
utreda kanadensiska myndigheters eventuella inblandning i deportationen. Den
första delen av kommissionens slutrapport publicerades i september 2006 och
kommissionens slutsats är att det vid tiden för deportationen inte fanns några
bevis för att Arar varit delaktig i aktiviteter som skulle ha kunnat utgöra hot
mot Kanadas säkerhet. Det finns enligt rapporten inga bevis för att
kanadensiska myndigheter samtyckte till eller medverkade till deportationen;
däremot hålls det för troligt att USA:s beslut baserades på felaktiga och
överdrivna uppgifter från de kanadensiska myndigheterna. Förutom detta
konstateras att Arar med all sannolikhet utsattes för tortyr samt att
kanadensiska myndigheter fick information från Syrien som antydde att tortyr
förekom men att inga ansträngningar gjordes för att undersöka om så var fallet.
Kanadensiska myndigheter uppges dessutom ha läckt sekretessbelagd och
ibland direkt felaktig information om fallet till media i syfte att skydda
regeringens intressen.
Kommissionens andra delarapport med rekommendationer avseende
uppföljning publicerades i december 2006. I rapporten lämnas bl.a. förslag om
mer kraftfulla och självständiga mekanismer för att granska polisens och andra
myndigheters agerande i fall rörande nationell säkerhet. förväntas bli
publicerad i slutet av år 2006. Bland annat förväntas förslag om en självständig
myndighet för utvärdering av polisens agerande i fall rörande nationell säkerhet
samt utvärderingar kring Kanadas samarbete med länder som inte har
ratificerat eller implementerat de centrala konventionerna om mänskliga
rättigheter.
I anslutning till granskningen av det omskrivna Arar-fallet har media även
uppmärksammat uppmärksammades även kanadensiska myndigheters
eventuella inblandning i fall av misstänkt tortyr mot tre andra kanadensiska
medborgare, i Syrien respektive Egypten. På Arar-kommissionens
rekommendation meddelade regeringen i december 2006 att man tillsatt en
utredning för att granska myndigheternas agerande även i dessa fall.
rekommenderar att separata utvärderingar snarast ska genomföras av agerandet
i dessa fall.
Människorättsorganisationer och media har uppmärksammat polisens
användning av så kallade "tasers", pistoler som förlamar den träffade genom en
elektrisk chock. Kritik har riktats mot polisen för att använda denna vapentyp
även i situationer där våldsanvändning inte är nödvändig. Under de senaste
åren sägs ett antal personer ha avlidit i samband med polisens användande av
denna vapentyp. Det finns dock ännu inga ovedersägliga bevis för att "tasers"
skulle vara orsaken till dessa dödsfall.
4
Förhållandena i fängelser och andra slutna anstalter anses överlag vara goda,
även om det förekommer rapporter om överbeläggning. Den kanadensiska
kommissionen för mänskliga rättigheter rapporterade 2004 att det rådde
systematiska brister i upprätthållandet av kvinnliga interners mänskliga
rättigheter. Kommissionen lämnade åtskilliga rekommendationer om hur
diskriminering på grund av kön, ras och handikapp skulle kunna stävjas, och
åtgärder har börjat vidtas under de senaste två åren.
4. Dödsstraff
Dödsstraffet är förbjudet, såväl i freds- som i krigstid.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Inga rapporter om ofrivilliga försvinnanden eller frihetsberövanden på politiska
och godtyckliga grunder har förekommit under året. Se dock stycke 3 ovan.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Domstolar på samtliga nivåer åtnjuter självständighet i förhållande till den
exekutiva makten. Kanada har ett separat rättssystem för militären,
inkluderande militärdomstolar. Det är uppbyggt med i princip samma regelverk
som det civila systemet. För ungdomar mellan 12 och 18 år finns en särskild
rättsordning, Young Offenders Act. Barn under 12 år är inte straffbara medan
ungdomar över 18 år lyder under det vanliga rättssystemet.
Den kanadensiska rättighets- och frihetsstadgan, the Canadian Charter of Rights
and Freedoms, är en del av landets konstitution. Lagen om mänskliga rättigheter,
The Canadian Human Rights Act, reglerar diskriminering. På såväl federal som
provinsnivå finns människorättskommissioner som i princip har samma
arbetsuppgifter som Sveriges ombudsmän för icke-diskriminering, jämställdhet,
sexuell likabehandling och så vidare. Enskilda personer kan anmäla påstådda
diskrimineringsbrott till dessa kommissioner som, när de så finner befogat, kan
föra den enskildes talan i domstol.
En särskild antiterroristlagstiftning, the Anti-Terrorism Act, antogs i slutet av
2001. Tillämpningen av denna har av människorättsorganisationer kritiserats
för att undergräva rättssäkerheten, framför allt för etniska minoriteter. En
parlamentarisk kommitté genomförde en översyn av lagstiftningen och en
slutrapport publicerades i september 2005. Kommitténs slutsats var att den nya
lagstiftningen var ett viktigt instrument i kampen mot terrorism och att den
borde förstärkas. Man menade vidare att kanadensisk lagstiftning måste
respektera de mänskliga rättigheterna, men att terrorism i sig är en kränkning
5
mot dessa rättigheter och att staten därmed indirekt medverkar till kränkningen
genom att inte vidta kraftfulla motåtgärder.
Kanadensisk lag tillåter sedan länge användandet av så kallade security certificates,
genom vilka utländska medborgare kan frihetsberövas och deporteras utan
rättegång när särskilda skäl, såsom hot mot landets säkerhet, föreligger. Den
frihetsberövade informeras inte om skälen till åtgärden, utan dessa presenteras
endast för två regeringsledamöter och prövas av en federal domare.
Lagstiftningen granskades av en federal domstol 2004 och befanns då inte
bryta mot den kanadensiska rättighets- och frihetsstadgan.
7. Straffrihet
Det finns inga rapporter om att straffrihet relaterad till brott mot mänskliga
rättigheter förekommer.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Yttrande-, tryck-, förenings-, församlings- och religionsfrihet råder. Det finns
inga restriktioner mot att ansluta sig till fackföreningar (förutom vissa särregler
inom försvarsmakten) eller att sluta kollektivavtal. Censur anses inte
förekomma annat än vad gäller våldsskildringar, viss pornografi och
uppmaning till hatbrott, rasism etcetera. Media är oberoende av statsmakten.
I början av 2004 genomförde den federala polisen en husrannsakan hos en
journalist för att hitta källor till de artiklar journalisten skrivit om den ovan
nämnda deportationen av Maher Arar. Detta kritiserades av människorättsorganisationer för att kränka mediafriheten och rätten att skydda källor. Polisen
menade dock att vissa paragrafer i Kanadas Security of Information Act
rättfärdigade handlingen. Lagstiftningen har varit föremål för granskning och
de åberopade paragraferna underkändes nyligen av provinsen Ontarios Högsta
Domstol. Domstolsutlåtandet gjorde klart att de delar av lagstiftningen som
förbjuder spridning av sekretessbelagd information är alltför vaga och därför
kan missbrukas av myndigheter. Domstolen ansåg att lagen därmed strider mot
den grundläggande pressfriheten och bör omarbetas.
Under året hade Kanadas Högsta domstol, i ett uppmärksammat fall rörande
religionsfrihet, att ta ställning till huruvida det var möjligt att förbjuda en ung
ortodox sikh att bära sin ceremoniella kniv, en så kallad kirpan, som del av sin
klädsel i skolan. Domstolen fann att skolan brutit mot den kanadensiska
rättighets- och frihetsstadgans garantier rörande religionsfrihet när den
förbjudit eleven att bära sin kniv.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
6
Kanada är en parlamentarisk demokrati inom Samväldet. Parlamentet har två
kamrar, underhuset och senaten. Ledamöterna i underhuset utses i allmänna
val, medan senatorerna utnämns av premiärministern. Inga märkbara skillnader
finns mellan könen vad gäller valdeltagande. I den federala regeringen är
knappt var femte minister kvinna. Även i det federala parlamentet är andelen
kvinnor cirka en femtedel. Den av premiärministern utsedda ställföreträdande
statschefen (generalguvernören), liksom fyra av högsta domstolens nio
ledamöter, däribland dess ordförande, är kvinnor.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Enligt lag är diskriminering i arbetslivet på grund av kön, hudfärg, religion,
sexuell läggning eller politiska åsikter förbjudet. Fackföreningar får agera utan
inskränkningar och tvångsarbete är förbjudet. Kanada har ratificerat fem av
Internationella arbetsorganisationens (ILO:s) åtta konventioner om mänskliga
rättigheter. Konvention nummer 29 om förbud mot tvångsarbete, nummer 138
om förbud mot barnarbete och nummer 98 om föreningsfrihet och
förhandlingsrätt har inte ratificerats.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Tillgång till medicinskt nödvändig sjukvård är fri i Kanada, och hälsovården
håller hög standard. Långa väntetider uppfattas dock allmänt som ett stort
problem. Då hälsosektorn sorterar under provinsernas kompetensområde går
det inte att beräkna dess andel av statens totala budget. Enligt
Världshälsoorganisationen (WHO) uppgår kostnaderna inom hälsosektorn till
9,9 procent av BNP (2004).
12. Rätten till utbildning
Utbildningsväsendet i Kanada håller hög internationell standard. Då
utbildningssektorn i huvudsak sorterar under provinsernas kompetensområde
går det inte att beräkna dess totala andel av statens budget. Grundutbildning
upp till 15-16 år (olika i respektive provins) är obligatorisk och kostnadsfri.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
De allmänna livsvillkoren är goda i landet. Kanada ligger på plats nummer sex
på FN:s välfärdsindex (HDI) 2006.
7
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Kanadensisk lag föreskriver likabehandling av kvinnor och män. I praktiken
finns dock fortsatt skillnader mellan könen. Kvinnor tenderar att ha lägre
inkomster än män och är underrepresenterade i politiska församlingar liksom
på chefspositioner inom näringslivet.
Enligt lag är våld och kränkningar mot kvinnor förbjudna. Även kvinnlig
könsstympning är förbjuden. Könsrelaterade brott har minskat de senaste åren
men är fortfarande förekommande. Människohandel för prostitutionsändamål
är olagligt men förekommer. Prostitution är inte förbjudet. Det finns uppgifter
om att kvinnor av urfolksursprung är överrepresenterade bland dem som
drabbas av könsrelaterade brott, särskilt sådana som begås inom familjen.
15. Barnets rättigheter
Barnets rättigheter skyddas av ett omfattande regelverk. Åldersgränsen för
arbete varierar från provins till provins men normalt kan inte barn under
15 -16 år arbeta utan föräldrars medgivande. Barn under 17 år kan inte få något
federalt arbete. Lagstiftningen mot sexuellt utnyttjande av barn har skärpts
under senare år. Barn över 14 år kan dömas till fängelsestraff.
Kanada har anmält reservationer till FN:s konvention om barnets rättigheter,
särskilt med hänvisning till urfolkens traditioner men också mot
rekommendationen att skilja på barn och vuxna vid frihetsberövande.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Kanadas urfolk består av tre grupper; indianer, inuiter och mestiser (blandat
europeisk-indianskt ursprung). Levnadsvillkoren och möjligheten att tillvarata
sina rättigheter för dessa medborgare är generellt sett sämre än för övriga delar
av befolkningen.
Ansvaret för frågor som rör ursprungsbefolkningen ligger på federal nivå. I
lagstiftningen finns särregler för bland annat utökat självstyre, egna
skattesystem, regleringar för fiske och jakt samt tullfrihet. Under åren har också
ett antal särskilda finansieringsprogram antagits för att komma tillrätta med
diverse sociala och ekonomiska problem. Den kanadensiska rättighets- och
8
frihetsstadgan har ett särskilt avsnitt som reglerar dessa folkgruppers
rättigheter.
De sociala problemen är ändå fortfarande stora och urfolken är
överrepresenterade i statistiken över arbetslöshet, alkoholism, brottslighet, våld
mot kvinnor och självmord. Även i fråga om grundläggande samhällservice
som utbildning och sanitära förhållanden är denna del av befolkningen
missgynnad. Fortsatt råder oenighet med den federala regeringen i frågor som
rör bland annat självstyre, beskattning, landanspråk, fiske- och jakträttigheter
samt påstådd polisbrutalitet. I slutet av 2005 nåddes en överenskommelse där
staten gick med på att utbetala en retroaktiv ersättning åt personer som
drabbats av tidigare decenniers tvångsintagningar av unga indianer på
internatskolor i syfte att stärka integrationen i samhället.
Amnesty International har nyligen kritiserat Den kanadensiska regeringen har
nyligen kritiserats från flera håll för att ha bidragit till att stoppa förslaget till en
FN-för att inte vilja se framsteg i det pågående arbetet inom FN med att
utveckla en deklaration för ursprungsbefolkningars rättigheter. Den ansvarige
ministern har hänvisat till att deklarationen inte är förenlig med rättighets- och
frihetsstadgan, men har inte gått närmare in på i vilka avseenden.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Homosexuella åtnjuter skydd mot diskriminering i kanadensisk lag. Påstådd
diskriminering kan anmälas till MR-kommissionen. Parlamentet beslöt i juni
2005, efter ett positivt utlåtande från Högsta Domstolen, att utsträcka
möjligheten att ingå äktenskap till par av samma kön. Den konservativa
regeringen lät i december 2006 åter pröva frågan i en förnyad omröstning i
parlamentet. En klar majoritet stödde bibehållandet av den nya bredare
definitionen av äktenskap. som tillträdde i februari 2006 har dock utfäst sig att
låta parlamentet ta ställning till huruvida lagen skall tas upp till förnyad
prövning.
18 Flyktingars rättigheter
Kanada är ett utpräglat invandringsland som tar emot ungefär 250 000
invandrare per år. Nästan två tredjedelar är arbetskraftsinvandring, knappt en
fjärdedel är flyktingar medan resterande andel utgörs av familjeinvandring.
Flyktingsystemet är till stora delar likt det svenska med en i lagen fastställd
procedur. Därtill har Högsta domstolen fastställt att varje person som kommer
till Kanada, inklusive flyktingar, med automatik åtnjuter landets alla fri- och
rättigheter. Detta har förtydligat problemet med utdragna asylutredningar.
Från människorättsorganisationer kritiseras Kanadas immigrations- och
flyktinglag från 2002 främst i två avseenden. För det första har kritik framförts
mot de begränsade möjligheterna att överklaga utvisningsbeslut. Skrivningar i
lagen rörande ett överklagandeinstitut har ännu inte genomförts. Kritik har
9
vidare riktats mot att lagen kan medföra att asylsökande återförvisas till länder
där de riskerar att utsättas för förföljelse eller tortyr. FN:s kommitté mot tortyr
har vid upprepade tillfällen uppmanat den kanadensiska regeringen att
reformera kanadensisk lag så att den överensstämmer med internationell rätt,
men den kanadensiska regeringen hävdar att åtgärderna kan vara motiverade av
säkerhetsskäl. Högsta domstolen har slagit fast att förvisning till länder där den
förvisade riskerar att utsättas för tortyr är möjlig under exceptionella
omständigheter.
19. Funktionshindrades rättigheter
Diskriminering av funktionshindrade är förbjudet enligt lag. Fall av
diskriminering kan anmälas till människorättskommissionen.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Organisationsfrihet råder i Kanada och ett flertal människorättsorganisationer
finns representerade här, till exempel Amnesty International.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Internationella organisationer såsom FN, Organisationen för säkerhet och
samarbete i Europa (OSSE) eller den regionala amerikanska
samarbetsorganisationen OAS genomför inga insatser på området mänskliga
rättigheter i landet.
