Förvaltarskap i Bibeln
Innehållsförteckning
Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2
Vad är en förvaltare? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2
Vad är förvaltarskap? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2
Vad har Gud anförtrott oss? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3
Förvaltare av ägodelar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .4
Förvaltare av ekonomiska tillgångar. . . . . . . . . . . . . . .5
Förvaltare av evangeliet & Guds ord. . . . . . . . . . . . . . .5
Barn är en Herrens gåva. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .5
Olika sorters ansvar. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5
Vad kännetecknar en god förvaltare?. . . . . . . . . . . . . . 6
En förvaltares räkenskapsskyldighet. . . . . . . . . . . . . . 6
Förvaltarskap i ljuset av Jesus återkomst. . . . . . . . . . 6
Inledning
Allt som står i texten är inte skrivet utav mig, utan jag har tagit mycket utav vad jag redan har läst.
Förvaltarskap är ett försummat ämne som är nödvändigt för kristen tillväxt och mognad. Att känna till Guds
Ord öppnar en värld av ansvar för oss. Men att lyda Guds ord för med sig glädje och välsignelse.
När man läser om detta ämne måste man förstå att det påverkar våra liv och attityder på alla områden:
familjeliv, arbetsliv och församlingsliv t.ex.
Vad är en förvaltare?
En medlem som inte är vanlig i hushåll idag, men som var det på Jesus tid, är förvaltare. Dessa hade stort
ansvar och auktoritet. Bibeln jämför oss kristna med dessa.
En förvaltare behövde först förstå att ingenting han förvaltade tillhörde honom. I många fall ägde de inte ens
sig själva.
Förvaltaren var ansvarig för sin herres hus, hans hushållning, finanser, tjänare och ofta hans barn. En
förvaltares position var en av ära, en position som gavs efter många år av trofasthet, pålitlighet och ärlighet.
Detta var vad som absolut krävdes. Minsta fel kunde göra att man tappade sin position.
Vad är förvaltarskap?
Den definition som ges i de flesta bibellexikon är att det är praktiserandet av ett systematiskt och
proportionerligt givande av tid, talanger och materiella ägodelar, baserat på övertygelsen att Gud har
anförtrott oss dem för att användas i Hans tjänst och för Hans Rike.
En annan definition är att det är ett sätt att leva. Speglingen av Guds äganderätt i ens person, ens kraft, ens
ägodelar och det trofasta användandet av dessa utvidgar Guds Rike i världen. För att förstå dessa
definitioner ännu klarare behöver vi se skillnaden mellan ägande och förvaltarskap.
Vi är inte ägare utan vi är förvaltare och därmed ansvariga och räkenskapsskyldiga. Här är två berättelser i
Bibeln om räkenskapsskyldighet:
Matteus 25:14-30: Liknelsen om punden - mannen som inte gjorde någonting med sitt pund. Han fördes till
fördömelse.
Lukas 19:11-26: Liknelsen om punden. Var och en var ansvarig för att med vishet och lönsamhet använda
det som hade blivit dem anförtrott.
Gud är ägaren som har anförtrott oss vissa saker som skall användas för att utbreda Hans Rike. Vi är
ansvariga inför Gud för vår attityd till och användning av vad Han har givit oss.
Ägande
Gud är ägaren av allting. Se följande bibelord:
"...Gud den Högste, skapare av himmel och jord!" (1 Mosebok 14:19,22)
"Jorden och allt som uppfyller den tillhör HERREN, världen och de som bor i den." (Psalm 24:1)
"Din är himlen, din är också jorden. Du har grundat världen och allt som finns i den." (Psalm 89:12)
Vad har Gud anförtrott oss?
Gud har, till Sin Ära och för utbredandet av Sitt Rike, anförtrott oss att använda:
Livet – Gud har anförtrott oss livet som han gett oss
Gud skapade människan (1 Mosebok 1:27-28). Han (Gud) ger åt alla liv och anda (Apostlagärningarna
17:25). Livet är en gåva som vi inte får slösa bort genom att leva för oss själva.
”Vad skiljer dig från andra? Vad äger du, som du inte har fått? Men om du har fått det, varför skryter du då,
som om du inte hade fått det?” (1 Korintierbrevet 4:7).
Vad har du för något som du verkligen har skapat för dig själv, eller föreskrivit för dig själv? Allt du har, har
givits dig, eller anförtrotts till dig, av Gud. Därför bör visshet om detta hålla oss ödmjuka, och hålla oss borta
från skrytande.
Detta inkluderar även ditt liv. Eftersom det inte är ditt eget, har du inte rätt att göra vad du vill med det. Din
framtid, dina mål ska därför inte väljas utav dig. Eftersom du tillhör Herren, och därför ska du vara överlåten
åt honom.
Jesus sa att ”Den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall
vinna det.” (Matteus 16:25, se även Markus 8:35).
Gud har anförtrott oss tiden
"Lär oss inse att våra dagar är räknade, så att vi får visa hjärtan." (Psalm 90:12). Tid är något som Gud
kommer att hålla oss ansvariga för. Bibeln säger: ”Se alltså noga till hur ni lever, att ni inte lever som ovisa
människor utan som visa. Ta väl vara på tiden, ty dagarna är onda.” (Efesierbrevet 5:15-16).
Tid är ett ansvar. I 1 Korintierbrevet 6:19 står det: ”ni tillhör inte er själva.” Tid ska vara en del av vår
överlåtelse till Gud.
Kom ihåg att tid är kostsamt, och att det har ett uppoffrande element i sig. Det finns viktiga anledningar till
varför vi behöver ta vara på tiden. Till exempel eftersom ”dagarna är onda” (Ef. 5:16). Eftersom dagarna är
så onda, så behöver vi kristna vara alltmer aktiva.
Tid är något mycket dyrbart. Det är bland det mest dyrbara som finns faktiskt. När det blir en brist på
något, så blir detta mer värdefullt. Så är det med tid också. Vi kan inte återta tid som gått till spillo. Därför
behöver vi verkligen ”ta väl vara på tiden.”
Vi behöver göra det bästa utav den tid Gud gett oss, alltså att använda den vist, till Guds ära, och särskilt på
grund av det faktum att det finns många sätt och tillfällen att missbruka tiden. Vi kan inte tänka att vi ska
”fördriva tiden,” alltså göra något helt meningslöst för att fördriva tiden, för att man har tråkigt. Detta är en
förskräcklig attityd gentemot tiden som Gud anförtrott oss.
Om vi sover åtta timmar (ungefär det en vuxen behöver sova), och jobbar ytterligare åtta timmar, då har vi
ytterligare åtta timmar kvar utav varje tjugofyra.
Tid är något dyrbart som Gud anförtrott åt oss. John Wesley predikade i genomsnitt 15 predikningar per
vecka i över 54 år, och red på häst. Han skrev och läste konstant, och vann 60 000 själar genom direkt
personligt arbete utanför kyrkan. Han organiserade Metodistkyrkor, administrerade Metodismens affärer, och
han bad två timmar dagligen och dog vid 88 års ålder. Han var en upptagen man. För honom var tiden ett
heligt förtroende. Så skall det vara för oss alla. Tusentals fall av andlig slapphet, torrhet och avfällighet kan
spåras till brist på bön, passion för själavinnande och så vidare.
Tid är mycket kortvarig. David säger i Psalm 89:48 ”Kom ihåg hur kort mitt liv är…”
Medan åren går förbi, så blir tiden alltmer dyrbar. Om en person lever den (av Gud) fullt tilldelade tiden, som
är 70 år, så har han bara 26 000 dagar att leva, om han inte lever 80 år (se Psalm 90:10).
Livet är osäkert. Vi vet inte när vår tid är inne (Jak 4:14, Ords 27:1), men Bibeln uppmanar oss att räkna
dagarna inte åren.
Vanliga sätt att slösa tid på
Vi måste ”ta väl vara på tiden” eftersom ”dagarna är onda.” Detta betyder att timmarna och dagarna är
föremål för fåfänglighet och korruption (ondska och missbruk), och därför måste vi vara på vakt mot slöseri
av tid. Den late tidsslösande människan kan vänta sig fattigdom (Ordspråksboken 24:30-34).
Tid slösas ofta genom meningslösa samtal. Ett exempel på detta i Bibeln är när Paulus predikade inför en
grupp folk i Aten som ”ägnade all sin tid åt att tala om eller lyssna till något nytt.” (Apg 17:21). De brukade
diskutera nya idéer och tala om saker som de tyckte var fascinerande, verkar det som. Denna typ av samtal
kallas ofta ”småprat.” Detta talas om i Ordspråksboken 15:2 ”…dårars mun flödar över av oförnuft [dårskap
alt. Övers.]” Detta ordet ”dårskap/oförnuft” i denna vers, talar om ”meningslöst prat.” Detta ”småpratet” brukar
ta upp mycket av ens tid i konversationer i sociala sammanhang. Mycket av det som pratas om brukar vara
”skitsnack,” och därmed slöseri på tid.
Något annat som är slöseri på tid är olönsamt läsande. Att läsa är något viktigt, men det ska vara rätt saker
man läser. Många lägger onödig tid på att läsa onödiga nyheter, eller skvallertidningar och annat som de inte
har någon verklig nytta av. I stället ska vi ägna vår tid åt att läsa sådant som är nödvändigt och
uppbyggande.
Det är inte så konstigt att det är så stor okunnighet om Bibeln och så, när det spenderas timmar av dyrbar tid
på att kolla på TV och läsa sekulärt material i stället.
Rätta sätt att använda tiden
Efesierbrevet 5:16 säger ju att vi ska ”ta väl vara på tiden,” så hur gör vi det bästa av vår tid?
Ett sätt är att vara flitiga i vårt dagliga arbete. Kristi namn ska inte bli skrattat åt för att vi gör dåligt ifrån oss i
vårt arbete. Därför ska vi förhärliga Gud genom att göra bra ifrån oss. Kolosserbrevet 3:2 säger ju att vårt
arbete skall göras av ”uppriktigt hjärta” eller som en annan översättning säger: ”av målmedvetet hjärta,”
alltså med det enda målet att behaga Gud. I 1 Timoteusbrevet 6:1 står det att vi ska anse våra herrar ”värda
all respekt,” så att Guds namn inte hädas. Visserligen är det i samband med slaveri, men jag tror att samma
princip kan tillämpas på chefer.
Vi ska studera Bibeln regelbundet. 2 Timoteusbrevet 2:15 säger: ”Studera för att visa dig vara godkänd
[alt. Övers. erkänd] inför Gud…” detta är ett sätt att lära känna Gud bättre. Någon sa: ”Kristna som är visa
gör bibelläsning till en utövning lika regelbunden som vanan att sitta vid bordet för dagliga måltider.” Precis
som vi behöver fysisk föda, behöver vi också andlig föda. Guds ord kallas för/jämförs med bröd (Matt 4:4),
den fasta födan (Heb 5:14) och mjölk (Heb 5:13). Precis som vi behöver avsätta tid för att få i oss föda, vilket
för de flesta av oss är en vana, och en självklarhet, så borde det också vara likadant med den andliga födan.
Därför bör vi ha med oss Bibeln och/eller annan kristen litteratur (i bokformat, eller i mobilen) när vi till
exempel är på en tågstation, på en bushållsplats eller liknande.
Vi måste ägna tid åt att be. Samuel sa att om han misslyckades med att fortsätta be för folket, skulle han
synda mot Gud på grund av bönlöshet (1 Samuel 12:23). Att be kan vi ju göra var som helst, det behöver
inte vara högt, utan kan ske inom en. Man kan be inom sig i en affär, på en buss, eller på ett tåg, för
människors frälsning. Om vi aktivt ägnar oss åt att göra sådant, och att evangelisera, läsa- och studera
Bibeln, lovsjunga och ha gemenskap med Gud i bön och så vidare, så kommer vi knappt ha tid att låta oss
uppslukas av jordiska nöjen, som är slöseri på tid.
Olika enkla sätt att kunna spara tid på
Många kanske tycker att de har problem med att hinna läsa- och studera Bibeln och så vidare. Men då
behöver man organisera om tiden. Eller kanske man behöver göra nya prioriteringar. Ofta kanske det
handlar om att man inte riktigt vill, och därför lägger mer tid på annat.
Ha en plats för allt. Att hålla ordning, sparar man mycket tid på, så att man enkelt kan återfinna sina saker
om man glömmer var man lagt dem, samt att saker blir lättillgängligare kanske.
Planera din tid bättre. Till exempel att sätta olika mål för sig själv, att man ska bli klar med något till en viss
tid eller ett visst datum. Annars kanske det är lätt att man låter flera minuter (i längden blir detta mycket) eller
kanske till och med timmar, gå till spillo, utan att man fått mycket gjort. Man kanske kan behöva göra en
slags planering, till exempel där man gör en lista med saker man gör på en dag, och nummerordna dem
efter hur viktiga de är. Men först och främst bör man be Gud om hjälp i detta.
Förvaltare av ägodelar
Gud har anförtrott oss våra ägodelar att användas till Hans ära. Vi ska inte samla skatter på jorden (Matteus
6:19-21). Tanken här är inte att inte ha ägodelar, utan att använda dessa ägodelar för Guds Rike, alltså att
”vara rik inför Gud,” (se Lukas 12:16-21; Kolosser 3:1-2).
Salomos tempel är ett exempel på vad det innebär att vist förvalta något som inte tillhör en själv. Innan det
templet byggdes, gav människor frivilligt guld, silver, cedar och andra slags värdesaker för flera miljoner
svenska kronor. Så här sa David till Gud:
”Ty vad är väl jag, och vad är mitt folk, att vi själva skulle förmå att ge sådana frivilliga gåvor? Nej, från dig
kommer allt, och ur din hand har vi gett det åt dig. Ty vi är främlingar hos dig och gäster som alla våra fäder.
Som en skugga är våra dagar på jorden, och utan hopp. HERRE, vår Gud, alla dessa gåvor som vi har skaffat
för att bygga dig ett hus åt ditt heliga namn - från din hand har de kommit, och ditt är alltsammans.” (1
Krönikeboken 29:14-16).
Eftersom vi också är Guds förvaltare, måste även vi inse att allt vi någonsin ger redan tillhör Gud. Samt allt vi
är och har, tillhör Gud.
Förvaltare av ekonomiska tillgångar
Mönstret för att ge "vad han får tillfälle till" (1 Korintierbrevet 16:1-2 1917års övers.). En annan översättning
säger "enligt hur Gud har gynnat oss".
Gud ser vad vi gör med hans pengar. Han vet vad vi sparar hans pengar till.
Förvaltare av evangeliet & Guds ord
Som frälsta är vi förvaltare av evangeliet. ”Ty om jag predikar evangelium har jag inget att berömma mig av,
eftersom jag är tvingad till det. Ve mig om jag inte predikar evangelium! Om jag gjorde det frivilligt, hade jag
ju lön. Men om jag gör det därför att jag är tvungen, så är jag betrodd med uppgiften som förvaltare.” (1
Korintierbrevet 9:16-17).
Eftersom evangeliet är en Guds kraft till frälsning (Romarbrevet 1:16), är vi skyldiga att hålla det rent, och
inte förvanska det eller hålla det tillbaka. Vi är tvingade att predika det (1 Korintierbrevet 9:16).
”...han har anförtrott åt oss försoningens ord.” och vidare i nästa vers: ”Vi är alltså sändebud för Kristus. ...”
(2 Korintierbrevet 5:19,20). Gud har anförtrott oss att sprida evangeliet, och detta är ett ansvar vi har.
Frälsningen är en gåva. Den är av nåd genom tro. Enbart detta faktum bör motivera oss att nå ut till de
förlorade. Detta är vårt ansvar.
Paulus sa: ”Därför betygar jag i dag för er att jag inte är skyldig till någons blod. Jag har inte tvekat att
predika för er hela Guds vilja och plan [hela Guds rådslut (1917års övers.).” (Apostlagärningarna 20:26-27).
Det är inte bara evangeliet vi ska förvalta, utan även ”hela Guds rådslut,” vi får inte förvanska det, eller hålla
det tillbaka för att vara människor till behag – för att de kanske inte vill höra vissa saker i Bibeln kanske.
Barn är en Herrens gåva
Barn är en Herrens gåva står det i Psalm 127:3. Att fostra dem är ett heligt förtroende.
Olika sorters ansvar
Män har ansvar att ta hand om sina fruar. Bibeln säger att mannen är skyldig att älska sin hustru
(Efesierbrevet 5:28).
Jobb
Ditt jobb är inte riktigt ditt heller. När du arbetar för någon annan, är du ju ansvarig att göra det jobb som du
blivit anställd att göra. Som kristen ska du vara en goda förvaltare av din arbetsgivares tid, pengar och
material. Samt vara goda förvaltare av tiden – alltså inte slösa tid när du ska jobba produktivt, inte komma
försent till jobbet.
Pastorer
Pastorer i kyrkan till exempel, är givna en speciell nåd. De har ju anförtrotts med att ta hand om Guds folk.
De är ansvariga att se efter folks själar. Ingen pastor äger den flock han anförtrotts, utan han är bara
ansvarig för den. Därför är det så att ”Församlingsledaren skall som en Guds förvaltare vara oförvitlig”
(Titusbrevet 1:7) och i Hebreerbrevet 13:17 står det att ledare (alltså pastorer i detts sammanhang) ska få
avlägga räkenskap.
Vad kännetecknar en god förvaltare?
Detta är vad Gud förväntar sig av förvaltarskapet:
Trofasthet. "...befinnas vara trogen" (1917) eller ”visar sig pålitlig” (SFB) (1 Korintierbrevet 4:1-2). Vi måste
vara trofasta mot Gud, människor och församlingen. Vi måste bevisa verkningarna av Evangeliet genom vår
trohet till det. Vi måste vara pålitliga.
Villighet att lära. Psalmisten säger "Visa mig [lär mig – KJV], HERRE, din väg och led mig på en jämn stig."
(Psalm 27:11). En Jag-Vet-Allt-Attityd bör aldrig finnas hos dem som är Guds förvaltare. Kännetecknet på en
man eller kvinna som strävar efter att vara en god Guds förvaltare är att de ständigt söker att bli
undervisade.
Önskan att tjäna. "...tjäna varandra genom kärleken." (1917), eller som en del andra grundtexter: ”...tjäna
varandra i/genom Andens kärlek” (Galaterbrevet 5:13). "Sök överträffa varandra i inbördes hedersbevisning."
(Romarbrevet 12:10). Om det finns något område inom vilket vi kommer till korta, så är det i vår omsorg om
varandra. Vi bryr kanske oftast mest om dem i vår omedelbara närhet eller i vår vänkrets, men om hjälp och
omsorg påkallas utöver det, brukar vi kanske komma till korta. Kristi hjärta var en tjänares hjärta: Lukas
22:27.
”Tjäna varandra, var och en med den gåva han har fått, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd.” (1
Petrusbrevet 4:10).
Gästvänlighet, visa kärlek och betjäna, är alla exempel på sådant vi som förvaltare troget ska göra varje dag.
Var och en av oss har fått en speciell nåd att göra det möjligt för oss att utföra specifika arbeten för Gud.
Gud har inte bara anförtrott oss med ett jobb att göra, utan han har också försett oss med de nödvändiga
talangerna och förmågorna. Så för att kunna göra arbetet, måste vi vara goda förvaltare av de förmågor Gud
gett oss och anförtrott oss.
Vad vi än blivit anförtrodda att göra, hur litet det än verkar, så ska vi göra det för Gud, och se det som
tillfällen att ära honom med vårt förvaltarskap. Vi ska vara trogna i det vi gör.
Vilja att ge. "Ge, och ni skall få..." (Lukas 6:38). Om vi har ett löst grepp om våra ägodelar, om vi inser att vi
inte riktig äger det vi har, så kommer vi inte att hålla så hårt i allt. Vi behöver bli villiga att ge av vårt liv, tid,
talanger, ägodelar, finanser. Ju mer vi ger till Gud, desto mer kommer vi att få tillbaka.
En förvaltares räkenskapsskyldighet (Lukas 16:1-13)
Vi introduceras för denne förvaltare i:
V.1 När han anklagades för "...förskingring av hans ägodelar."
V.2 Han befalldes att avlägga räkenskap. Att "Göra räkenskap" eller ”lämna redovisning” (SFB) innebär att vi
inte får stövla på genom livet likgiltiga för vad Gud tänker om sättet vi lever på. Det betyder också att vi
måste använda de gåvor och talanger Han har gett oss.
V.3 Vi ser att risken finns att vi förlorar de ting vi fått.
"Gör räkenskap [lämna redovisning - Folkbibeln] för din förvaltning." (Lukas 16:2).
Vi måste avlägga räkenskap inför Gud (Romarbrevet 14:12).
Det finns inget utrymme i vårt kristna liv för någon "lev-som-du-vill-attityd." Vi är ansvariga inför Gud att leva
på ett sätt som behagar Honom.
Förvaltarskap i ljuset av Jesus återkomst
”Vi har ju inte fört något med oss in i världen, inte heller kan vi ta med oss något härifrån.” (1 Timoteusbrevet
6:7).
Det sättet som folk samlar på sig materiella saker, får det att verka som att de tror eller hoppas på att de kan
ta med sig en del av det. Men Bibeln säger säger ju att vi inte kan ta med oss något härifrån. Om Jesus kom
idag, vem skulle kunna ta över dina saker? Det kan ju inte vara en kristen, eftersom ingen kristen kommer då
vara kvar.
”Var också ni beredda, ty i en stund då ni inte väntar det, kommer Människosonen." (Lukas 12:40).
Personen som inte vet vad han blivit given, är inte en förvaltare, utan han är okunnig, och förtjänar få rapp
(Lukas 12:48). Men den som vet vad han bör göra, men inte gör det, kommer hållas skyldig (Lukas 12:47).
”Eftersom Gud har ansett oss värdiga att anförtros evangeliet talar vi som vi gör, inte för att vara människor
till lags utan för att behaga Gud, som prövar våra hjärtan.” (1 Thessalonikerbrevet 2:4).
Gud ger oss inte belöning efter hur mycket vi har, utan efter vad vi gör med det vi har. Detta är avgörande för
om vi kommer höra ”Bra, du gode och trogne tjänare.” eller om vi kommer kallas ”...Du onde och late
tjänare . . . den oduglige tjänaren...” (Matteus 25:21,26,30).
”När de hörde detta, berättade Jesus ännu en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de tänkte sig
att Guds rike genast skulle träda fram på ett synligt sätt. Han sade: "En man av förnäm släkt for till ett land
långt borta för att få kungavärdighet och sedan komma tillbaka. Han kallade till sig tio av sina tjänare och
gav dem tio pund och sade till dem: Gör affärer med dessa tills jag kommer tillbaka.” (Lukas 19:11-13).
Dessa orden ”Gör affärer med dessa tills jag kommer tillbaka.” borde få oss att rannsaka oss själva för att se
om vi är i tron.
Dessa orden betyder att vi ska vara ”görare” och inte bara ”hörare” och bekännare av kristen tro. Du kanske
tänker att eftersom inga goda gärningar och så vidare kan rättfärdiggöra dig, och därför spelar det ingen roll
vad du gör. Men detta är helt fel. Har du tro? Det får inte vara en död tro; utan den måste vara ”verksam i
[eller genom] kärlek” eller som en annan version säger ”som är fullkomnad i [eller genom] kärlek”
(Galaterbrevet 5:6). Är du friköpt? Du har blivit friköpt för att du ska vara ”ett egendomsfolk, som är uppfyllt
av iver att göra goda gärningar.” (Titus 2:14). Älskar du Jesus Kristus? Bevisa detta genom att du har hans
bud och håller fast vid dem (Johannes 14:21).
Eftersom Jesus har gett oss pund (liknelsen om punden i Lukas 19:11 och framåt), så betyder detta att var
och en av oss har någon möjlighet att förhärliga honom. Din kroppsliga hälsa och styrka, dina mentala gåvor
och kapaciteter, dina pengar och jordiska ägodelar, din frihet att kunna läsa bibeln, är alla exempel på olika
”pund” vi har anförtrotts att förvalta, till Guds ära.
Att vi ska ”Göra affärer” tills Jesus kommer, betyder att vi ska göra hans arbete på jorden, som en som
kontinuerligt tittar efter hans återkomst. Att vara förberedd, fastän du inte vet när Jesus kommer. Du ska inte
missköta ditt andliga liv, och dina ansvar bara för att du inte vet exakt när Herren kommer.
Du ska inte göra något som du inte skulla vilja att Jesus fann dig göra om han kom tillbaka. Skulle du vilja att
Jesus fann dig på en rockkonsert, eller på en biograf?
Många visar inte någon längtan alls efter att förhärliga Gud med kropp och ande, som tillhör honom.
”Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er och som ni har fått av Gud, och att
ni inte tillhör er själva? Ty ni är köpta med ett pris: förhärliga därför Gud i er kropp och i er ande vilka tillhör
Gud.” (1 Korintierbrevet 6:19-20).
Många lever som om de inte behövde avlägga räkenskap för deras användning av pengar.
Är man frälst, så har Jesus fört oss ut ur mörkrets välde, och in i ljusets rike. Vi skall vandra som ljusets barn
(Ef. 5:8), leva värdigt vår kallelse (Ef. 4:1), leva för att ära honom. Med vårt sätt att leva, ska vi visa att vi
söker ett himmelskt hemland (Heb 11:13-14,16). Låt oss ha Kristi sinne, så att vi lever som honom, även vad
gäller förvaltning, eftersom han är vår stora förebild.
