Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar 2010

Neuropsykiatriska
funktionsnedsättningar
Behovsanalys 2010:1
Elisabeth Hassel
Christoffer Martinelle
Hälso- och sjukvårdsgruppen
Ledningsstaben
2010
1
Innehållsförteckning
Sammanfattning ........................................................................................................................ 3
Bakgrund, syfte och genomförande.......................................................................................... 5
Avgränsningar och metod ...................................................................................................................... 5
Analys......................................................................................................................................... 7
Beskrivning av sjukdomsgrupp ............................................................................................................. 7
Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) ......................................................................................... 7
Autism ........................................................................................................................................................... 7
Asperger ........................................................................................................................................................ 8
ADHD ........................................................................................................................................................... 8
ADD .............................................................................................................................................................. 8
DAMP ........................................................................................................................................................... 8
Tourette syndrom........................................................................................................................................... 9
Att vara anhörig till personer med NPF......................................................................................................... 9
Förekomst och sjuklighet............................................................................................................................. 10
Misstänkt mörkertal av NPF i Östergötland ................................................................................................ 11
Skillnader mellan könen i diagnos............................................................................................................... 12
Rätt insatser tidigt är viktigt ........................................................................................................................ 12
Struktur och förutsättningar ............................................................................................................... 14
Bakgrund ..................................................................................................................................................... 14
Verksamhetens organisation........................................................................................................................ 14
Förändringar i verksamheten ....................................................................................................................... 15
Finns det skillnader i länet? ......................................................................................................................... 16
Riktlinjer och vårdprogram................................................................................................................. 17
Nationella riktlinjer ..................................................................................................................................... 17
Förekomst av vårdprogram och vårdprocessprogram.................................................................................. 17
Förekomst av kvalitetsregister..................................................................................................................... 17
Vårdprocess ........................................................................................................................................... 19
Remittering.................................................................................................................................................. 19
Utredningar av NPU-teamen i de olika länsdelarna .................................................................................... 19
Viktiga aspekter vid utredningar ................................................................................................................. 21
Behandling och medicinering i länet ........................................................................................................... 22
Samverkan ................................................................................................................................................... 23
Framgångsfaktorer och hinder för samverkan ............................................................................................. 24
Ges likvärdig vård ges i länet?..................................................................................................................... 26
Vårdproduktion............................................................................................................................................ 27
Tillgänglighet .............................................................................................................................................. 28
Slutsatser.................................................................................................................................. 29
Starka sidor.................................................................................................................................................. 29
Utvecklingspotential.................................................................................................................................... 29
Referenser .............................................................................................................................................. 31
Bilaga...................................................................................................................................................... 33
Kostnader för läkemedel.............................................................................................................................. 33
2
Sammanfattning
Behovsgruppen för denna behovsanalys är personer med neuropsykiatriska
funktionsnedsättningar i åldern 18 – 65 år. Behovsanalysen berör sjukdomsgrupperna ADHD,
autism, Asperger, ADD, DAMP och Tourette syndrom. En sammanställning har gjorts
gällande landstingets organisation, behandlingsmetoder och vårdutförande för behovsgruppen.
För de delar det varit möjligt har en avstämning gjorts mot de riktlinjer som anges i Nationell
psykiatrisamordnings vägledningsdokument. En genomgång över samverkan med externa
aktörer har gjorts.
Området neuropsykiatri har genomgått ett antal förändringar de senaste åren. En del av
förändringarna har medfört positiva effekter men det finns fortfarande områden som behöver
utvecklas. Till den positiva utvecklingen kan nämnas de neuropsykiatriska utredningsteamens
(NPU-teamens) tillkomst och positiva exempel som gjorts inom ramen för det centrala
samordningsförbundet.
Utöver de positiva exempel som belyses finns också områden där det finns
utvecklingspotential. Detta berör samverkan med externa aktörer, likartade rutiner i länet samt
den interna samordningen.
Att samverkan mellan landstinget och externa aktörer fungerar är av stor vikt för den enskilde
brukaren. Samverkan fungerar olika i länet och ett utvecklingsbehov finns att förbättra och
effektivisera detta. Framgångsfaktorer för detta har visat sig när det finns standardiserade
rutiner för samverkan och en gemensam utbildningsplattform för berörda aktörer.
För att förbättra den interna samordningen finns ett behov av ett vårdprocessprogram som
tydliggör rutiner och arbetssätt för respektive instans.
Olikheter i rutiner och organisation samt hur vården utförs förekommer mellan de tre
länsdelarna. Samverkan över länsgränserna kan utvecklas i syfte att kvalitetssäkra ett likartat
arbetssätt. Registreringen av vårdproduktionen har inte heller skett på ett enhetligt sätt i länet
vilket försvårat uppföljningen av verksamheten.
Kompetensbrist inom specialistområdet förekommer, framförallt läkarkompetens, vilket har
påverkat kontinuiteten i utredningsarbetet i delar av länet. Detta medför ineffektivitet i
produktionen. Det finns behov av att se över kompetenssituationen.
Förändringar har genomförts under hösten 2010 i syfte att korta väntetider för utredning och
ytterligare förändringar kommer att genomföras under 2011. De inplanerade förändringarna
kommer att medföra nya förutsättningar för de landstingsdrivna verksamheterna. Detta
kommer att ställa krav på verksamheterna att organisera sig för att bemöta denna nya
situation.
3
Förkortningsordlista
ADD
Attention- decifit disorder. Innebär samma problem som vid ADHD men utan
överaktivitet.
ADHD
Även AD/HD. Attention- deficit/hyperactivity disorder. Sjukdomen medför uttalade
problem inom något eller flera av områdena uppmärksamhet,
koncentrationsförmåga, överaktivitet eller impulsivitet.
BUSA
Nationellt kvalitetsregister för behandlingsuppföljning av ADHD.
DAMP
Deficits in attention, motor control and perception. DAMP är ADHD i kombination
med DCD (Developmental Coordination Disorder). DCD kännetecknas av stora
motorikproblem och ibland perceptionsproblem.
DSM-IV
Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders. Innefattar diagnoser och
koder för alla psykiatriska störningar och tillstånd. Används för att kategorisera
störningen eller det tillstånd en person befinner sig i.
HSN
Hälso- och sjukvårdsnämnden.
ICF
International Classification of Functioning. Ett klassificeringssystem för att
beskriva en persons funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa.
LiÖ
Landstinget i Östergötland.
LSS
Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.
NPF
Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. En övergripande beteckning för olika
tillstånd som har koppling till centrala nervsystemet och som medför svårigheter
med socialt samspel, kommunikation, impuls- och aktivitetskontroll,
uppmärksamhet och inlärning.
NPU
Neuropsykiatriska utredningsenheter.
NSÖ/C/V Närsjukvården Östra/Centrala/Västra länsdelarna.
SBU
Statens beredning för medicinsk utvärdering.
TS
Tourette syndrom, ibland stavat Tourettes syndrom. Sjukdomen medför en
kombination av flera olika motoriska tics och åtminstone något vokalt tics.
WHO
World Health Organisation, världshälsoorganisationen.
4
Bakgrund, syfte och genomförande
Hälso- och sjukvårdsnämnden (HSN) ska utifrån ett medborgarperspektiv verka för en god hälsa
hos befolkningen, att invånarna erbjuds en god vård på lika villkor samt att vården ges utifrån
befolkningens behov. Behovsanalysen är en strategiskt viktig utgångspunkt för en styrning utifrån
behov. HSN väljer årligen ut ett antal sjukdomsgrupper och/eller behovsgrupper som bedöms
angelägna att analysera. Behovsanalyserna syftar till att identifiera befolknings- och patientbehov
som underlag för HSN:s vidare ställningstagande i uppdrag till vårdleverantörerna.
HSN har beslutat att under 2010 genomföra en behovsanalys inom området neuropsykiatriska
funktionsnedsättningar. Motiveringen anges i verksamhetsplanen: Sjukdomsgruppen orsakar
betydande funktionsnedsättning hos såväl barn som vuxna. HSN har tidigare gjort satsningar via
uppdrag och avtal. Nya behandlingsmöjligheter har inneburit en betydande kostnadsökning. Det
saknas en samlad bild av behov och hur ett samlat stöd till behovsgruppen ska formas på bästa
och mest effektiva sätt. Även insatserna från andra huvudmän (kommuner, Försäkringskassa och
Arbetsförmedling) är av stor betydelse och måste vägas in i analysen.
Hälsosamverkansberedningen har ansvar för den politiska samordningen av behovsanalysen.
Samtliga behovsanalyser följer en gemensam disposition för att säkerställa en bred och tydlig
beskrivning av behovs-/sjukdomsgruppens behov. Behovsanalysen baseras på information från
verksamhetsföreträdare, aktuella rapporter inom området och befintlig statistik. Dessutom tillförs
patienter och anhörigas erfarenheter genom brukardialogberedningens rapport. Till
behovsanalysen har relevanta referenspersoner knutits vilket tillför viktig kunskap och perspektiv
på behovsanalysens område. För en mer utförlig beskrivning av källor hänvisas till referenserna.
Avgränsningar och metod
Utifrån riktlinjer från hälsosamverkansberedningen som styrgrupp, fokuserar behovsanalysen på
att ge en samlad bild för vuxna personer i åldern 18 – 65 år med neuropsykiatriska
funktionsnedsättningar. Därmed avgränsas grupperna av personer under 18 år respektive över 65
år. Behoven för barn och ungdomar under 18 år beräknas få en egen behovsanalys under 2011.
Behovsanalysen grundar sig på information från verksamhetsföreträdare från berörda
verksamheter, aktuella rapporter och befintlig statistik. Till referensgrupp har
närsjukvårdsdirektörerna utsett representanter från sina respektive länsdelar. Representanter från
primärvården har även deltagit. Dessutom tillförs patienter och anhörigas erfarenheter genom
brukardialogberedningens rapport.
Dialog har förts med Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, kommunerna och
Handikapporganisationernas samordningsförbund, då det finns behov av samverkan kring
frågorna om insatser för att öka den enskildes möjligheter att få en förbättrad livskvalitet .
Då det inte finns några nationella riktlinjer inom området neuropsykiatri kommer, där det är
möjligt, en avstämning att göras mot det vägledningsdokument som är utarbetat av gruppen för
Nationell psykiatrisamordning 2005-2007 Så här kan man göra – vägledningsdokument vuxna
med ADHD.
5
Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, arbetar med en rapport inom området
neuropsykiatri som förväntas vara klar 2011.
6
Analys
Beskrivning av sjukdomsgrupp
Den sjukdomsgrupp som behandlas i denna behovsanalys är neuropsykiatriska sjukdomar med
fokus på sjukdomarna autism, Asperger, ADHD, ADD, DAMP och Tourette syndrom.
Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF)
Beteckningen NPF är övergripande för olika tillstånd som har koppling till centrala nervsystemet
och som medför svårigheter med socialt samspel, kommunikation, impuls- och aktivitetskontroll,
uppmärksamhet och inlärning. Begåvningen är ofta ojämn med stora svårigheter inom vissa
områden samtidigt som man har god funktion inom andra. Till sjukdomar som medför
neuropsykiatriska funktionsnedsättningar hör autism, Asperger, ADHD, ADD, DAMP och
Tourette syndrom. 1
Man vet idag att det finns en ärftlig benägenhet för NPF. Andra riskfaktorer som ökar
sannolikheten för NPF är påfrestningar i samband med graviditet, förlossning eller i
nyföddhetsperioden såsom för tidig födsel, näringsbrist i moderkakan eller tidig
hjärnhinneinflammation. De flesta barn som varit utsatta för någon riskfaktor utvecklas dock
normalt.
Det finns inga belägg för att psykosociala faktorer som dålig uppfostran, brister i familjefunktion,
stress, traumatiska händelser, miljöfaktorer eller liknande skulle förklara uppkomsten av NPF.
Däremot har sådana faktorer stor betydelse för hur allvarliga konsekvenser
funktionsnedsättningen får. En förstående, anpassad och stödjande omgivning kan förhindra att
funktionsnedsättningen utvecklas till ett allvarligt funktionshinder. 2
För att kunna kategorisera störningen eller tillståndet som personen befinner sig i används inom
hälso- och sjukvården en manual, Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, DSMIV. DSM–IV innefattar diagnoser och koder för alla psykiatriska störningar och tillstånd. 3
Funktionsnedsättning och funktionshinder betraktas inte som synonyma begrepp. En
funktionsnedsättning kan vara funktionshindrande i vissa miljöer och situationer, i andra inte. En
funktionsnedsättning definieras enligt Socialstyrelsen som nedsättning av fysisk, psykisk eller
intellektuell funktionsförmåga. Funktionshinder definieras som den begränsning en
funktionsnedsättning innebär. 4
Autism
Autism medför uttalade svårigheter med socialt samspel, kommunikation samt variabilitet och
flexibilitet, det vill säga svårigheter att variera sig eller hantera variationer i vardagen.
En minoritet av personer med autism utvecklas positivt under tonåren medan andra får allvarliga
problem i form av ökade symtom och en återgång till de problem som präglade de tidigaste
1
Gillberg & Söderström, 2008
Riksförbundet Attention ”Fakta om Neuropsykiatriska funktionshinder” 2008.
3
Socialstyrelsen, www.socialstyrelsen.se
4
Socialstyrelsen, www.socialstyrelsen.se
2
7
levnadsåren. Några kan även förlora vunna färdigheter. Det är också ganska vanligt att
problemskapande beteenden ökar kraftigt under tonåren.
Autism är en livslång funktionsnedsättning som inte går att bota. Däremot kan många barn med
autism vara hjälpta av tidiga, välplanerade och individuellt anpassade pedagogiska insatser. Som
vuxna behöver de flesta omfattande hjälp och stöd. Några kan dock fungera relativt självständigt. 5
Asperger
Skrivs ibland som Aspergers syndrom, enhetlig skrivning saknas i Sverige. Asperger ingår i det
autistiska spektrumet och kan sägas innebära autism utan begåvningshandikapp. 6 Sjukdomen
medför uttalade svårigheter med socialt samspel och variabilitet och flexibilitet. Det medför ofta
ensidiga intressen, behov av rutiner och/eller ritualer, avvikelser i rösten och vissa språkliga
avvikelser i kombination med en god verbal förmåga och mycket gott ordförråd. 7 Man kan även
ha nedsatt förmåga att känna igen ansikten och avvikande varseblivning, till exempel
överkänslighet när det gäller ljud, synintryck, känsel, lukt och smak. Problem med motoriken
förekommer, liksom olika psykiska problem. 8
ADHD
Skrivs ibland som AD/HD och är en förkortning av Attention- Deficit/Hyperactivity Disorder
vilket ungefärligt översatt betyder uppmärksamhetsproblem och bristande impulskontroll.
Sjukdomen medför uttalade problem inom något eller flera av områdena uppmärksamhet,
koncentrationsförmåga, överaktivitet eller impulsivitet. 9
Personer med ADHD behöver en välstrukturerad vardag. Krav, förväntningar och miljö behöver
anpassas för att undvika överbelastning i stress. Psykosociala insatser och medicinering brukar
minska problemen ordentligt. Omgivningen spelar en avgörande roll för hur allvarligt
funktionshindret blir. En förstående omgivning underlättar vardagen för de drabbade och ökar
chanserna till förbättring.
ADHD yttrar sig på olika sätt hos olika individer och under olika tidpunkter i livet.
Svårighetsgraden och typen av problem varierar från person till person. ADHD är egentligen ett
samlingsnamn som även omfattar ADD och DAMP. 10
ADD
Står för Attention- decifit disorder och innebär samma problem som vid ADHD men utan
överaktivitet.
DAMP
Står för Deficits in Attention, Motor control and Perception och betyder ungefär problem med
uppmärksamhet, motorik och perception. DAMP är ADHD i kombination med DCD
5
Allik, Larsson & Smedje, 2006
Riksförbundet Attention ”Fakta om Asperbergs syndrom”
7
Gillberg & Söderström, 2008
8
Gillberg, C 1997 (2007)
9
Gillberg & Söderström, 2008
10
Riksförbundet Attention ”Fakta om: Vad är ADHD?”
6
8
(Developmental Coordination Disorder). DCD kännetecknas av stora motorikproblem och ibland
perceptionsproblem. Detta innebär bristande förmåga att koordinera rörelser och/eller störning i
förmåga att tolka sinnesintryck och signaler från omgivningen, till exempel dyslexi eller andra
inlärningssvårigheter.
Tourette syndrom
Skrivs ibland Tourettes syndrom och förkortas ibland som TS. Sjukdomen medför en kombination
av flera olika motoriska tics och åtminstone något vokalt tics under lång tid med debut före 18 års
ålder. Motoriska tics är ofrivilliga ryckningar och rörelser. Vokala tics är ofrivilliga ljud, ord eller
fraser. 11
Symtomen på Tourettes syndrom visar sig vanligtvis kring sjuårsåldern, men kan debutera både
tidigare och senare. Det är typiskt att ett symtom avlöses av ett annat och att symtomen ökar och
minskar i styrka i olika perioder. Graden av symtom och typen av problem varierar mellan olika
åldrar och olika personer. Många har det som svårast kring skolstarten eftersom barn med
Tourette syndrom kan ha svårt att sitta still samtidigt som de har läs- och skrivsvårigheter eller
dålig motorik.
Med åren brukar många utveckla en förmåga att dölja sina tics när de är bland folk och låta dem
bryta ut när de är ensamma. Många av symtomen är dessutom medicinskt behandlingsbara.
Kognitiv beteendeterapi fungerar också effektivt.
Eftersom personer med Tourette ofta är kreativa, intelligenta och har mycket energi är det flera
som klarar sig bra både privat och i arbetslivet. Det gäller dock att omgivningen är förstående och
känner till problemen så att beteendet inte missförstås. 12
Att vara anhörig till personer med NPF
De svårigheter som personer med NPF har syns inte alltid utanpå. Därför är omgivningen ofta
oförstående inför känsloutbrott, annorlunda reaktioner eller avvikande socialt beteende. Som
anhörig kan man ha ett stort behov av både praktiskt stöd, avlastning, information och en ökad
kunskap för att klara sin situation. Det är kommunerna som är ansvariga för att erbjuda
anhörigstöd. Landstinget har ingen uttalad skyldighet för att stödja anhöriga, men har i uppdrag att
svara för förebyggande hälso- och sjukvård, enligt 2 c § hälso- och sjukvårdslagen. 13
Studier kring behovet av stöd för anhöriga till personer med psykisk sjukdom eller psykisk
funktionsnedsättning har gjorts. 14 Studierna har visat att det ofta finns en känsla av utanförskap
och maktlöshet hos dessa anhöriga. Behovet av stöd är i grunden individuellt men faktorer som
delaktighet i vården och bemötande och bekräftande vid utformandet av vården har också visat sig
vara viktiga. 15
För många brukare med NPF är anhöriga viktiga för den sociala funktionen och en viktig hjälp
gällande praktiska göromål. Studier har visat att många anhöriga gör avkall på sitt eget arbete och
sitt sociala samliv. Anhöriga kan också känna av samhällets i många fall negativa attityder till
11
Gillberg & Söderström, 2008
Riksförbundet Attention, ”Fakta om Neuropsykiatriska funktionshinder”
13
Socialstyrelsen, Fokus på anhöriga, nr 16
14
Detta inbegriper sjukdomar som schizofreni och schizofreniliknande tillstånd och utgör därmed ett bredare
sjukdomsspektrum än vad som behandlas i denna behovsanalys.
15
Ewertsson, M. Fokus på anhöriga, nr 17
12
9
psykiska sjukdomar. 16 I brukardialogberedningens fokusintervjuer har framgått att många
anhöriga har fått ta rollen som samordnare i kontakterna med sjukvård, Arbetsförmedling,
kommun, Försäkringskassa och andra aktörer.
Förekomst och sjuklighet
Neuropsykiatri är en relativt ny disciplin inom neurovetenskap och är en subspecialitet inom de
traditionella medicinska specialiteterna psykiatri och neurologi. Den mesta kunskapsutvecklingen
på området har gällt NPF för barn. NPF för vuxna är inte lika utforskad.
Antal personer med huvuddiagnos Autism, Asberger eller ADHD i Östergötland registreras i
vårddatalagret. Se tabell nedan.
Tabell 1. Antal personer i Östergötland, uppdelat i ålder, med huvuddiagnos autism, Asperger och
ADHD 2008 – 2009. Källa: Vårddatalagret 2009
Ålder
Diagnos
18-24 25-44
Autism
15
10
Asberger
117
150
ADHD
208
310
Totalt Autism/Asberger/ADHD
45-54
34
86
55-64
2
6
13
Summa
27
307
617
951
Kommentar
Totalt under perioden fanns det 951 unika individer med huvuddiagnos ADHD, autism eller
Aspberger i åldersgruppen 18-64 år skrivna i Östergötland och som under perioden varit i kontakt
med öppenvård eller slutenvård i LiÖ. 17
16
17
Ewertsson, M. Fokus på anhöriga, nr 17
Vårddatalagret 2009
10
Diagram 1. Antal personer i Östergötland, uppdelat i ålder, med huvuddiagnos Autism, Asperberger
och ADHD 2008 – 2009. Källa Vårddatalagret 2009.
350
25-44
300
250
Diagnos
18-24
18-24
200
25-44
25-44
45-54
150
55-64
18-24
45-54
100
50
45-54
18-2425-44
55-64
55-64
55-64
0
Autism
Asberger
ADHD
Antal
Kommentar
Diagrammet visualiserar fördelningen av personer med NPF-diagnoser i Östergötland utifrån
tabell 1. I diagrammet kan man utläsa att antalet diagnoser är lägre ju högre upp i åldrarna man
kommer. Detta beror sannolikt på att de äldre grupperna i lägre grad uppmärksammas än de yngre
grupperna. En anledning kan vara att kunskaperna successivt har ökat de senaste åren och att
yngre personer också är mer benägna självremittera sig för utredning.
Misstänkt mörkertal av NPF i Östergötland
Prevalensen, det vill säga den andel av befolkningen som under en viss tid har en viss sjukdom,
för ADHD beräknas vara cirka 2 % av Sveriges befolkning mellan 18-64 år. För Östergötland
skulle detta innebära att det finns cirka 5200 vuxna personer med ADHD i länet. Vidare
uppskattas cirka 0,6 % av den vuxna befolkningen i Sverige mellan 18-64 år uppfylla kriterierna
för en diagnos inom autismspektrum. I Östergötland skulle det innebära cirka 1560 personer.
Beroende på vem man refererar till och vilken svårighetsgrad som räknas, anses prevalensen vara
0,05-1,6 % för Tourette syndrom.
Utifrån det antal utredningar och behandlingar som gjorts inom LiÖ kan man misstänka ett
mörkertal av personer med NPF som är outredda i länet. Att det finns ett mörkertal ligger till viss
del i sjukdomsproblematiken. Det är en osynlig funktionsnedsättning som inte alltid är lätt att
upptäcka. Inte sällan förekommer samsjuklighet med depression eller andra psykiska sjukdomar
vilket gör NPF svår att upptäcka. Det är också frivilligt att bli utredd och inte alla är intresserade
av detta. Vidare har kunskaperna inte alltid varit tillräckliga hos de instanser som kommer i
kontakt med personer med misstänkt NPF, och de har därmed inte upptäckts. Kunskaperna kring
NPF har ökat och på senare år och en högre andel upptäcks idag tidigare i åldrarna.
En annan aspekt är att personer med NPF får större problem av sin funktionsnedsättning i takt
med att omvärlden utvecklas och förändras. Dagens samhälle är i många delar mer komplicerat
11
och svårt att leva i än för tidigare generationer. Andelen personer med NPF har varit konstant,
men tidigare kunde fler leva med funktionsnedsättningen utan att få problem. Det kan till exempel
handla om att man hade ett förutsägbart arbete och hjälp med hushållsarbetet hemma. Idag ställs
andra krav, inte minst på arbetsmarknaden som inneburit att den typ av arbeten som är lämpliga
för personer med NPF minskar.
Skillnader mellan könen i diagnos
Diagnos inom NPF är vanligare bland pojkar och män än bland flickor och kvinnor. Flickor får
också oftare diagnos senare än pojkar. En anledning till detta är att kriterierna för ADHD är satta
utifrån pojkar mellan 6 – 11 år. Numer har kriterierna för diagnos nyanserats och utvecklats till att
bättre kunna tillämpas även för vuxna och för flickor och kvinnor. Flickor och kvinnor
diagnostiseras numer i högre utsträckning i samband med att kunskaperna kring sjukdomarna
ökar.
Grundproblemen hos kvinnor och män med ADHD är desamma. Dock kan problemen ta olika
uttryck. Kvinnor bär oftast huvudansvaret för hem och barn vilket gör att deras svårigheter att
organisera vardagen får andra och ibland mer omfattande konsekvenser. De överväldigas inte
sällan av stress och skuldkänslor över att inte klara alla krav, med depression som följd. Män med
NPF har ökad risk för att hamna i situationer med kriminalitet och våld jämfört med den övriga
befolkningen. 18
Rätt insatser tidigt är viktigt
Det är viktigt att problemen som NPF medför uppfattas tidigt för att sätta in de insatser som
behövs. 19 Det är inte diagnosen i sig som är viktig, med den kan ge förutsättningar för rätt stöd
och insatser till individen. De som fått rätt hjälp och stöd lär sig så småningom att förstå sig själva
och att klara av vardagslivet bättre. De personer som fått diagnos först i vuxen ålder beskriver ofta
en lång rad av misslyckanden, både i det sociala samspelet och i sina skol- och arbetsprestationer.
För dem finns också en sorg över att livet varit svårt och att förståelse och hjälp kommit sent i
livet. 20 I brukardialogberedningen har brukarna beskrivit vikten av att få sina svårigheter
bekräftade vilket gett en upprättelse för tillkortakommanden.
Statistik från NPU-teamet i centrala länsdelen gällande personer med NPF i åldern 18-30 år visar
att barn och ungdomar inte alltid fått rätt diagnos. Det har framkommit att nästan 60 % varit i
kontakt med Barn- och Ungdomspsyket (BUP) utan att NPF identifierats. Cirka 44 % har avbrutit
gymnasiala studier, 33 % uppbär ekonomiskt bistånd och nära 30 % har en historia av tidigare
kriminalitet. Detta tyder på att okunskapen om NPF bland de myndigheter och instanser som
brukarna kommer i kontakt med har varit stor.
Det förekommer en diskussion kring vikten av att sätta en diagnos tidigt i livet. Ett perspektiv är
att det kan vara stigmatiserande att som barn tidigt i livet stämplas med en diagnos. Denna
diskussion berör dock i första hand barn och ungdomar med NPF och utvecklas därför inte mer
här i denna behovsanalys.
Problemen med NPF växer inte bort. Det handlar snarare om att en ökad mognad och
livserfarenhet hjälper individen att kompensera sina brister. Undersökningar som följer upp vuxna
18
Nationell psykiatrisamordning, Så här kan man göra
Nationell psykiatrisamordning, Så här kan man göra
20
Sandell, C. 2009
19
12
med NPF visar dock att många på grund av stresskänslighet och anpassningsproblem är
sjukskrivna eller förtidspensionerade. 21
Samsjuklighet är vanligt vid NPF, i synnerhet ADHD, och ofta utvecklas depression och sociala
problem. Personer med NPF löper också en överrisk att hamna i missbruk eller beroende av
alkohol och droger. Detta gäller framförallt personer som i barn- och ungdomsåren visat
uppförandestörning. 22
Många vuxna med NPF har haft en problemfylld skoltid, ofta med inslag av mobbning, och ofta
har de inte kunnat utbilda sig i nivå med sin intellektuella kapacitet. Idag finns en del
folkhögskolor som har specialiserat sig på undervisning av elever med NPF. Där kan man läsa in
eller upp sina gymnasiebetyg och för unga vuxna kan det vara ett bra sätt att träna självständighet.
För en del kan den kommunala vuxenutbildningen vara en väg mot högre studier vid högskola och
universitet.
Ungdomar som har ADHD i kombination med stark konfliktbenägenhet och aggressivitet kan
tidigt få allvarliga sociala problem och löper kraftigt förhöjd risk att hamna i drogmissbruk.
Forskning har visat att denna grupp har en tidig debut av sitt missbruk, och missbruksvården blir
sällan framgångsrik när den psykiska sårbarhet som ADHD innebär inte uppmärksammas. För
personer som har ADHD, förutom sitt missbruk, kan utredning och diagnos ibland innebära en
ökad insikt och en väg ut ur missbruket. Idag är möjligheten för ungdomar och vuxna med denna
dubbla problematik att få adekvat stöd och behandling generellt sett i landet ofta bristfällig. 23
21
Riksförbundet Attention, ”Fakta om Neuropsykiatriska funktionshinder”
Nationell psykiatrisamordning, Så här kan man göra
23
Nationell psykiatrisamordning, Så här kan man göra
22
13
Struktur och förutsättningar
Bakgrund
Närsjukvården tillfördes resurser inför verksamhetsåret 2008. Resurserna tillsattes för att täcka
påvisade behov:



Otillräcklig utredningskapacitet; de otillräckliga insatserna handlade inte bara om
personella resurser, utan även om otillräcklighet gällande kunskaper, metoder och
prioriteringar.
Utvecklingsbehov kring samverkan och samordning internt och externt.
Behov av kunskaps- och kompetensutveckling på området internt och externt.
Den pott som tillsattes öronmärktes inte för specifika uppdrag utan tillfördes närsjukvården som i
sin tur fördelade resurserna.
Utvecklingen som följde gav neuropsykiatriska utredningsteam (NPU-team) och
utbildningsinsatser internt och externt från länsteamet. Ett vårdprogram utvecklades och
färdigställdes 2009.
I den centrala länsdelen infördes ett arbetssätt där NPU-teamet initierade farmakologisk
behandling och förskrivning av läkemedel. Dessutom utökades samarbetet med kommuner,
Arbetsförmedling och Försäkringskassa i den centrala länsdelen.
Verksamhetens organisation
De vårdinstanser som personer med NPF kommer i kontakt med är framförallt primärvården,
psykiatrin, neuropsykiatriska utredningsteam (NPU-team), öppenvårdsmottagningar/områdesteam
och habiliteringen. Landstingets samverkan med andra aktörer är också av betydelse för personer
med NPF. Dessa är i första hand kommunerna, Arbetsförmedling, Försäkringskassa samt
eventuellt andra aktörer.
Nedan ges en kortfattad beskrivning över respektive instans.
Modell över vårdkedjan för personer med NPF i länet.
NPU-team
Primärvård
Psykiatrin
Habilitering
Öppenvårdsmottagningar/
områdesteam
Externa
aktörer
Kommuner
AF, FK, m. fl.
Primärvården
Personer med NPF remitteras vanligen från primärvården till psykiatrin. I väntan på utredning
handläggs patienten framförallt av primärvården. Många personer med NPF kommer i kontakt
med primärvården, både för psykiatriska och kroppsliga frågeställningar.
14
Psykiatrin
Psykiatrin ingår i närsjukvården. Inom psykiatrin finns i alla länsdelar en akutenhet,
öppenvårdsmottagningar/områdesteam, psykosenhet, neuropsykiatriska utredningsteam (NPUteam) och slutna avdelningar. Personer med NPF remitteras till NPU-team och
öppenvårdsmottagningar/områdesteam.
Neuropsykiatriska utredningsteam (NPU-team)
Neuropsykiatriska utredningar görs huvudsakligen av neuropsykiatriska utredningsteam, NPUteam, som innefattar flera kompetenser som psykolog, arbetsterapeut, läkare och eventuellt
sjuksköterska och administratör.
Öppenvårdsmottagningar/områdesteam
Den psykiatriska öppenvården sker inom öppenvårdsmottagningarna/områdesteamen. Här
genomförs vissa neuropsykiatriska utredningar, framförallt om det förekommer missbruk eller
samsjuklighet. Patienter med medicinsk behandling följs upp på öppenvårdsmottagningarna.
Vuxenhabiliteringen
Personer inom autismspektrat behandlas på vuxenhabiliteringen. Här tillgodoses behovet av
habiliteringsinsatser vilket inkluderar kartläggning, utredning samt behandling. Insatserna ska
bidra till ett fungerande vardagsliv, god livskvalitet och en aktiv delaktighet i samhället för den
enskilde individen samt anordna anhörigstöd.
Externa aktörer
En kontinuerlig kontakt med andra aktörer hålls gällande denna behovsgrupp. De aktörer som
landstinget främst samverkar med är kommunerna, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. I
respektive länsdel finns det också samordningsförbund som främst riktar sig till personer som står
långt från arbetsmarknaden.
Förändringar i verksamheten
Det neuropsykiatriska länsteamet upphörde den 1 juli 2010. Länsteamets uppdrag var att
samordna utbildningsinsatser och utgöra expertfunktion. De resurser som tillhörde länsteamet
fördelades på de tre länsdelarna i syfte att öka tillgängligheten och komma närmare patienterna
och samarbetspartners som skola och kommunal omsorg.
Hälso- och sjukvårdsnämnden har gett ett tilläggsuppdrag med syfte att förbättra tillgängligheten
och vården för personer med misstänkt NPF. Under hösten 2010 och våren 2011 tillsätts resurser
till respektive länsdel i syfte att öka kvantiteten av en första bedömning av specialist, fördjupade
utredningar och behandlingar.
Redakliniken, som ingått i den centrala länsdelen, avslutar sitt nuvarande avtal med LiÖ 2010-1231. Redakliniken kommer under 2011 att utföra 100 stycken utredningar som avslutning på sitt
uppdrag.
Från och med 1 januari 2011 kommer Capio psykiatri att bedriva specialiserad
öppenvårdspsykiatri i den centrala respektive östra länsdelen. Deras uppdrag innefattar utredning,
behandling, uppföljning med mera för patienter med NPF. Deras geografiska områdesansvar
omfattar cirka 1/4 av den vuxna befolkningen i den centrala länsdelen och cirka 1/3 av den vuxna
befolkningen i den östra länsdelen. Individen kan dock fritt välja att söka vård vid vilken
psykiatrisk mottagning som helst i länet vid behov av specialistpsykiatrisk vård för vuxna.
15
I och med att en privat aktör kommer att bedriva specialiserad öppenvårdspsykiatri, innefattande
ett bredare spektrum av psykiska sjukdomar, syndrom och beteendestörningar än vad som tidigare
gjorts i de centrala och östra länsdelarna, medför det nya utmaningar för verksamheterna inom
LiÖ. Den landstingsdriva verksamheten måste analysera den egna verksamheten utifrån de nya
förutsättningarna där ekonomiska resurser och antal brukare i det geografiska områdesansvaret
minskar.
En riskanalys som gjorts påpekar risken med att patientgruppen, i vissa fall, på grund av dyra
läkemedel kan vara kostnadskrävande och därmed en grupp som vårdgivare vill undvika. Det
finns inget som tyder på detta idag, men risken bör bevakas. En möjlig positiv konsekvens av
förändringen är att nya aktörer kan bidra med nya lösningar och på så sätt utveckla verksamheten
och produktionen av utredningar. En annan möjlig fördel är att gränsdragningen mellan privata
vårdgivare och psykiatrin kan bli tydligare i och med den framtagna kravspecifikationen.
Sammanfattningsvis finns det både möjliga fördelar och möjliga risker. En uppföljningsplan är
framtagen i samband med kravspecifikationen för upphandlingen. Den uppföljningen kommer
också att riktas mot de landstingsdrivna enheterna i centrala och östra länsdelarna. Det medför
goda förutsättningar för att följa upp verksamheten gällande bland annat väntetider och
produktivitet.
Finns det skillnader i länet?
Organisationen i de olika länsdelarna som berör patienter med NPF liknar varandra i stort men har
vissa skillnader. Strukturen med NPU-team är inte något som finns över hela landet. Dessa team
är en viktig resurs för utredningar av NPF och en styrka för LiÖ. NPU-teamens sammansättning i
kompetenser är i stort sett likadant i respektive länsdel men den centrala länsdelen har haft en
något bredare sammansättning. Möjligen beror detta på en prioritering av resurser.
En organisatorisk problematik är kompetensbrist på läkare och annan specialistutbildad personal
inom detta område. I den östra länsdelen är detta påtagligt då NPU-teamet inte har haft kontinuitet
i teamets sammansättning av kompetenser vilket medfört en uppbromsning i arbetet. En annan
aspekt av NPU-teamet i öster är att personalen inte sitter samlade i samma lokaler vilket kan
medföra ineffektivitet.
De behovsområden som det tillsattes extra resurser för inför verksamhetsåret 2008, finns till viss
del fortfarande kvar. Detta gäller i synnerhet utvecklingsbehovet av samverkan med externa
aktörer, vilket beskrivs i kapitlet Samverkan.
16
Riktlinjer och vårdprogram
Nationella riktlinjer
Det finns för närvarande inga nationella riktlinjer för NPF utan man avvänder sig inom psykiatrin
av dokumentet Så här kan man göra; vägledningsdokument vuxna med ADHD. Det är utarbetat av
arbetsgruppen för Nationell psykiatrisamordningsprojekt ADHD hos vuxna. Det finns inga
indikationer på att det än några nationella riktlinjer på gång inom området NPF för vuxna.
Förekomst av vårdprogram och vårdprocessprogram
Det finns ett vårdprogram inom området ADHD för vuxna, Vårdprogram för vuxna med ADHD,
dock finns inget vårdprocessprogram. Gällande vårdprogram för vuxna med autism pågår ett
arbete.
Vårdprogram för vuxna med ADHD är giltigt fram till 2012-12-31 och vänder sig huvudsakligen
till de olika landstingsverksamheter som har till uppgift att ge insatser för vuxna med ADHD.
Kännedomen om vårdprogrammet är skiftande i de berörda verksamheterna. Vårdprogrammet är
omfattande och en del verksamhetsföreträdare har beskrivit det som svårövergripligt.
Som anges ovan saknas vårdprocessprogram inom området NPF. Ett vårdprocessprogram ska
beskriva hela vårdkedjan och särskilt hur ansvarsfördelningen mellan ingående enheter ska
hanteras. De ska även innehålla kvalitetsindikatorer för uppföljning samt beskrivning av
diagnostik, behandling och uppföljning för det specifika sjukdomstillståndet.
Från verksamheten och brukare har framkommit åsikter om att rutinerna är oklara inom olika
delar av verksamheten. I ett vårdprocessprogram skulle samverkansformer med tydliga och
konkreta riktlinjer för vårdprocessens flödesschema kunna beskrivas. Ett behov av att utveckla ett
vårdprocessprogram finns.
Många med NPF kommer i kontakt med primärvården som första instans för såväl kroppsliga som
psykiatriska frågeställningar. För att personer med NPF ska bli bemötta på ett adekvat sätt och för
att man inom primärvården ska ha möjlighet att uppmärksamma att det kan finnas ett NPF bakom
de problem som personen söker hjälp för, krävs det kunskap om dessa funktionsnedsättningar hos
primärvårdens personal. För den uppgiften är primärvården beroende av att kunna hänvisa
patienten till utredning och ha möjlighet till konsultation. Det finns behov av att tydliggöra
förutsättningarna för detta i ett vårdprocessprogram.
Förekomst av kvalitetsregister
Det finns ett kvalitetsregister, BUSA, som står för nationellt kvalitetsregister för
behandlingsuppföljning av ADHD. Det gäller för både barn och ungdomar som vuxna. Registret
vänder sig till alla verksamheter inom hälso- och sjukvård där patienter med ADHD
diagnostiseras och får stöd- och behandlingsinsatser. Även patienter som inte behandlas med
läkemedel kan registreras och följas. Den långsiktiga målsättningen är att dokumentera all
ADHD-vård nationellt och utgöra en grund för systematisk uppföljning av vården, dess metoder
och resultat.
17
Då upplevelsen är att BUSA är ett tidskrävande system sker ingen bred registrering i länet. NPU
väster är de som är mest aktiva i användandet av BUSA. Detta medför försämrade möjligheter att
genomföra uppföljningar på området.
18
Vårdprocess
För en person med NPF består vårdprocessen, grovt indelat, av remittering, utredning och
behandling. I vårdprocessen är också samverkan med andra aktörer av central betydelse. Nedan
ges en genomgång över respektive steg i vårdprocessen i länet samt hur samverkan sker.
Remittering
Remittering sker främst från primärvården. Remisser kan också utfärdas från andra, externa,
aktörer, främst från kommunerna eller Arbetsförmedlingen. Det blir också vanligare med
egenremisser, det vill säga att brukaren själv utfärdar en remiss.
Patienter söker primärvården med mångahanda besvär, ofta med depression, ångest och
stressrelaterade symtom. Bakom en del av dessa kan finnas en sårbarhet i form av ADHD eller
annan NPF-problematik. Detta kan inte utredas inom primärvården, men det är viktigt att dess
personal är uppmärksam på eventualiteten och kan hänvisa patienten vidare till psykiatrin och det
är viktigt att det finns tydliga kontaktvägar dit.
I östra länsdelen remitteras medicinering av ADHD-patienter tillbaka till primärvården. Enligt
vägledningsdokumentet kan detta ske av praktiska skäl, men det är av vikt att kunskaperna i
primärvården finns. Verksamhetsföreträdare från primärvården menar att medicinering av
personer med NPF är på gränsen mellan primärvårdens nivå och specialistnivå.
Utredningar av NPU-teamen i de olika länsdelarna
Enligt nationell psykiatrisamordnings rekommendationer bör neuropsykiatriska utredningar
utföras i team bestående av olika professioner som psykiatriker, arbetsterapeut, sjuksköterska och
psykolog. Syftet med samtalen är att kartlägga personens funktionsförmåga i vardagen – i arbete,
studier, familjeliv och andra relationer samt söka kartlägga risk- och skyddsfaktorer där. Ibland
behövs komplettering av medicinsk eller mindre neurologisk undersökning för att undersöka om
något behandlingsbart medicinskt tillstånd kan förklara symtomen. De resurser och svårigheter
som kommer fram under utredningen ska sedan ligga till grund för en planering och fortsatt stöd.
Aktuellt med diagnos blir det först när någon har många symtom under lång tid och i flera miljöer,
till exempel hemma och på arbetsplatsen. 24
Sammanfattningen och presentationen av utredningen är en viktig del av helheten då den ska ge
personen förståelse för diagnosen och vad den innebär samt ge förklaring till rekommendationer
om stöd och behandling. Det är bra om anhöriga eller andra i personens närhet deltar. Ett skriftligt
utlåtande ska också ges som kan användas i kontakten med myndigheter och andra. I samband
med detta ges tips om informationsmaterial och om intresseorganisationer.25
I länet utförs utredningar i huvudsak av NPU-teamen. Dessa är sammansatta av olika professioner
enligt de riktlinjer som anges ovan. NPU-teamen samverkar med andra aktörer som
Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, kommuner, studenthälsa, kriminalvården och eventuellt
andra aktörer. I regel tar en utredning en vecka att genomföra.
Exempel på en utrednings gång
24
25
Nationell psykiatrisamordning, Så här kan man göra
Nationell psykiatrisamordning, Så här kan man göra
19
Arbetsterapeuten och psykologen träffar växelvis patienten för att utbyta information och utifrån
det avgöra hur utredningen ska fortlöpa. Utredningen sker intensivt under en arbetsvecka då
patienten själv får möjlighet att fokusera på utredningen och delta i processen. Arbetsterapeuten
och psykologen undersöker till stor del samma funktioner fast i olika miljöer och med olika
angreppssätt.
Därefter sker en gemensam diagnoskonferens där läkare deltar. Den ger en gemensam
formulering av rekommendationer. Återkoppling av resultat till patienten sker genom delgivande
av diagnos, genomgång av funktionsbeskrivning och genomgång av föreslagna rekommendationer
till insatser. Därefter vidtar kuratorns arbete med vårdplanering.
Nedan ges en beskrivning över respektive länsdels NPU-team.
Centrala länsdelens NPU-team
Yrkeskategorier som ingår i NPU-teamet: Läkare, psykolog, arbetsterapeut, administratör,
sjuksköterska, sjukgymnast och en samordnare från Linköpings kommun.
NPU-teamet i centrala länsdelen har ett behandlingsuppdrag vilket gör att medicinering kan sättas
in. Bedömning av remiss sker efter första besöket och därefter prioriteras remissen.
Uppföljning: Patienter med diagnos ADHD behålls i teamet medan de som diagnostiserats med
autism får vara kvar tills struktur i patientens tillvaro uppnåtts, därefter remitteras de vidare till
habiliteringen. Uppföljning av läkemedel sker via sjuksköterskemottagningen på enheten.
Antal utredningar: Uppdraget för den centrala länsdelen är att utföra 90 stycken utredningar per
år. NPU-teamet har från oktober 2007 till augusti 2010 genomfört i snitt 40 utredningar per år.
Inom ramen för projektet SaminförA har under ett års tid 50 utredningar genomförts.
Öppenvårdteamen utreder cirka 5-10 personer per år. Beroendeenheten inom utreder cirka 510 personer per år.
Enligt tilläggsuppdraget ska, utöver ordinarie uppdrag, ytterligare 25 stycken utredningar
utföras under perioden 1 augusti – 31 december 2010 och ytterligare 25 stycken utredningar
för perioden 1 januari – 30 juni 2011. Dessutom ska en första bedömning göras för cirka 110
patienter av en specialistläkare inklusive eventuell läkemedelsbehanlding för de patienter som
inte går vidare till en fördjupad utredning.
Östra länsdelens NPU-team
Yrkeskategorier som ingår i NPU-teamet: Läkare, psykolog, arbetsterapeut, och kurator.
Remisser skickas till vuxenpsykiatriska kliniken. Där avgörs om utredning skall ske utifrån
patientens behov av specialistpsykiatri. Om så är fallet bedöms prioriteringsgrad varefter patienten
ställs på kö för utredning.
Uppföljning: Patienter med ADHD sätts in på medicin, sedan skickas de tillbaka till remittent
vilken oftast är primärvården som hjälper till med samtalskontakt om så behövs. Uppföljning av
medicinering sker på öppenvårdsmottagningarna där sjuksköterskemottagningar håller på att
byggas upp för detta ändamål. Personer med diagnos autism remitteras vidare till
vuxenhabiliteringen.
Antal utredningar: Uppdraget för östra länsdelen är att utföra 55 stycken utredningar per år.
Under perioden oktober 2007 till augusti 2010 har NPU-teamet i genomsnitt gjort cirka 20
utredningar per år. På södra enheten har cirka 15 utredningar gjorts per år. I norra enheten har
20
antalet utredningar varierat under åren, men uppskattningsvis görs det cirka 10-12 stycken per
år. I centrala enheten görs cirka 10-12 utredningar per år.
Enligt tilläggsuppdraget ska, utöver ordinarie uppdrag, ytterligare 25 stycken utredningar
utföras under perioden 1 augusti – 31 december 2010 samt ytterligare 25 stycken utredningar
för perioden 1 januari – 30 juni 2011.
Västra länsdelens NPU-team
Yrkeskategorier som ingår i NPU-teamet: Läkare, psykolog, arbetsterapeut och skötare.
Remisser skickas till vuxenpsykiatrin där patienten träffar psykiatriker och paramedicinare vid ett
första besök. Ett underlag skrivs som därefter skickas till NPU-teamet för bedömning om
utredning och prioritering.
Under tiden patienten väntar på utredning finns möjlighet att ha kontakt med psykiatrin. Fem
veckor innan utredningen börjar får patienten information om utredningen via samtal. En vecka
innan utredningen tar man upp anamnes och har samtal med anhörig.
Uppföljning: Efter utredningen samlas teamet för att göra sin bedömning, därefter skickas
utredningen till respektive områdesteam inom psykiatrin. Patienter med autism remitteras till
habiliteringen. Vid insättning av medicin får patienten komma till sjuksköterskemottagningen för
inställning.
Antal utredningar: Uppdraget för västra länsdelen är att utföra 50 stycken utredningar per år.
Under perioden oktober 2007 till augusti 2010 har NPU-enheten i genomsnitt genomfört cirka
35 utredningar per år. Öppenvårdsteamen gör cirka 10 – 12 utredningar per år.
Beroendeenhetens antal utredningar är cirka 5 - 6 stycken per år.
Enligt tilläggsuppdraget ska, utöver ordinarie uppdrag, ytterligare 15 stycken utredningar
utföras under perioden 1 augusti – 31 december 2010 och ytterligare 20 stycken utredningar
för perioden 1 januari – 30 juni 2011.
Viktiga aspekter vid utredningar
En viktig aspekt att bedöma vid diagnossättning är omfattningen av utredningen. I den nationella
psykiatrisamordningens vägledningsdokument anges risken för att en utredning kan bli för
omfattande. Rapporten betonar att utredningen inte ska överarbetas och att det är av vikt att
utredningen inte tar för lång tid. Detta innebär givetvis en balans mellan noggrannhet och
effektivitet. Olika patienter tar olika lång tid att utreda. Ett utredningsteam som påbörjar en
utredning arbetar också parallellt med uppföljning av tidigare utredda patienter. En uppskattad
genomsnittstid för en utredning är en vecka per utredning eller cirka 50 utredningar per år. Det
finns anledning att fortsätta se över potentialen för verksamhetsutveckling gällande
utredningstakten.
I den centrala länsdelen görs vid det första samtalet gör en bedömning om personen behöver en
djupare utredning eller inte samt hur omfattande en eventuell utredning behöver vara. Efter denna
uppdelning kan lämpliga insatser sättas in för dem som inte är i behov av en djupare utredning.
Denna metod har Landstinget Halland använt och den har visat sig vara både tids- och
kostnadseffektiv.
Områdesteamen i västra länsdelen har fått ökad kunskap vilket inneburit att de gör fler
utredningar. Beroendemottagningarna sätter diagnos efter en mindre utredning där det inte är ett
21
fullständigt team som deltar i utredningen. Diagnossättning gäller främst ADHD.
Öppenvårdmottagningarna utreder främst individer med samsjuklighet.
Behandling och medicinering i länet
Det finns ingen metod som direkt botar NPF, men det finns erfarenhet av verkningsfulla metoder
för att begränsa symtomen och förhindra tillkommande svårigheter. Nationell
psykiatrisamordning anger att kombinationen av psykosociala insatser med medicin har visat sig
ha bra effekt. Medicineringen kan bidra till att individen blir mer mottaglig för psykosociala
insatser och därmed får större nytta av dem. De psykosociala insatserna kan bestå av information
och rådgivning till anhöriga och arbetskamrater, anpassning av arbetsplatsen, hjälp i hemmet med
att klara vardagsbestyr, stresshantering, självförtroendeträning och hjälp med att hitta strategier att
hantera svårigheter.
Olika översikter anger att 50-75% av de vuxna med ADHD har god effekt av medicinering. Den
genomsnittliga minskningen av symtom för dem som svarar på medicinering är cirka 50 %. Den
siffran är inte lika hög som vid behandling av barn, men den är hög om man jämför med
effektstorlek vid behandling med andra psykofarmaka. Man förväntas ta medicinen varje dag med
krav på regelbundenhet. Biverkningar förekommer vilket gör att patienten behöver tät kontakt
med den mottagning som ansvarar för medicineringen för uppföljning av behandlingsresultat.
Vid Asperbers kan medicinering med Melatonin (mot sömnrubbningar) Ritalin (mot onaturlig
trötthet) och antidepressiva preparat vara aktuella.
Behandling och uppföljning av medicinering sker i länet främst inom
öppenvårdsmottagningarna/områdesteamen. Dessa mottagningar har teamsammansättningar med
yrkeskategorierna läkare, psykolog, kurator, arbetsterapeut, sjukgymnast, sjuksköterska, skötare
och eventuellt team-assistent.
Centrala länsdelens öppenvårdsmottagningar
I centrala länsdelen finns två öppenvårdsmottagningar, mottagning nordväst och mottagning
sydost. Utöver detta finns Reda-kliniken som utför öppenvårdspsykiatri. I den centrala länsdelens
NPU-team finns, som angetts ovan, behandlingsuppdrag för personer med ADHD.
Östra länsdelens öppenvårdsmottagningar
I östra länsdelen finns tre öppenvårdsmottagningar, centrala enheten, södra enheten och norra
enheten. De är uppdelade efter geografiskt upptagningsområde. En omorganisation planeras där
öppenvårdsmottagningarna ska indelas efter subspecialiseringar istället för den nuvarande
geografiska uppdelningen. Preliminärt planeras subspecialiseringarna vara neuropsykiatri, psykos,
ätstörning och personlighetsstörning. Inom respektive subspecialisering kommer områdesansvar
att finnas kvar i syfte att tillvarata den upparbetade relationen som finns från
öppenvårdsmottagningarna.
Västra länsdelens områdesteam
I västra länsdelen är den psykiatriska enhetens verksamhet indelad i fyra områdesteam samt två
stycken beroendeteam med delat huvudmannaskap mellan kommun och landsting. Personer med
NPF är på områdesteamen före och efter behandling. Ambitionen är att områdesteamen framöver
ska sköta både utredningar och behandlingar. För närvarande sker vissa utredningar inom
områdesteamen, cirka 10 – 12 stycken per år i områdesteamen och cirka 5 stycken per år i
beroendeenheten. I västra länsdelen jobbar man efter principen att det mesta ska ske i
22
områdesteamen och där NPU-teamet ses som en expertresurs. På sikt är ambitionen att
områdesteamen ska stå för både utredning och behandling.
Vuxenhabiliteringen
Vuxenhabiliteringens uppgift är att möjliggöra att personer med varaktiga funktionshinder blir
delaktiga i samhället och att stärka individens förmåga att leva ett gott och självständigt liv med
inflytande i frågor som rör individens livssituation. Praxis har utvecklats olika över landet
avseende vilka som erbjuds insatser från vuxenhabiliteringarna. Personer med
autismspektrumtillstånd ingår alltid i den gruppen medan det på många håll endast är vissa
personer med ADHD som ges sådana. Då är det vanligen personer som förutom ADHD har
betydande tilläggsproblem som motoriska, perceptuella, språkliga eller kognitiva svårigheter. En
viss utbyggnad av habiliteringsverksamheten även för personer med ADHD sker på några platser i
landet.
På vuxenhabiliteringen ges också LSS råd och stöd. Det innebär att rådgivning och annat
personligt stöd ges utifrån särskild kunskap om funktionshinder och dess konsekvenser.
Kontakten med LSS råd och stöd är frivillig och kostnadsfri.
En vuxenhabilitering finns i varje länsdel. I länet ges insatser endast till personer inom
autismspektrat. De insatser som görs till personer med NP-diagnos i länet är bland annat stöd att
få struktur i vardagen, förskrivning av kognitionshjälpmedel och intyg. Läkemedelsuppföljning,
samtalskontakt angående brukarens kunskap om sig själv och förståelse för det egna fungerandet
samt strategier för att hantera svåra situationer ges också. Stöd och vägledning i hur brukarna kan
etablera kontakter om olika samhällsinsatser ges samt arbetsminnesträning och neurokognitiv
rehabilitering.
Samverkan
En person med NPF kommer i kontakt med många myndighetsaktörer. I kontakten med olika
huvudmän är det viktigt att samverkan sker så att individen ska få det stöd och insatser som
behövs på ett bra och effektivt sätt. För en person med NPF är det synnerligen viktigt att
samverkan fungerar då det ligger i funktionsnedsättningens problematik att det är svårt
upprätthålla myndighetskontakter och att organisera vardagen så att detta fungerar.
Finansiell samordning i Östergötland - samordningsförbundens projekt
Samordningsförbunden är en samverkan mellan kommuner, landsting, Arbetsförmedlingen och
Försäkringskassan och riktar sig primärt till de målgrupper som står längst ifrån arbetsmarknaden.
Det finns fem stycken samordningsförbund i länet – Östra Östergötland, Centrala Östergötland,
Finspång, Mjölby/Ödeshög/Boxholm samt Motala/Vadstena.
Samordningsförbundet Östra Östergötland bedriver projektet Framtidsfokus.
Projektet Framtidsfokus med den privata aktören Iris Hadar har som uppdrag att genom
arbetsinriktade aktiviteter utveckla deltagare att hantera och kompensera sin funktionsnedsättning.
Målet är att deltagarna ska kunna gå vidare till arbete eller studier. Personliga coacher följer
deltagarna genom programmet. Iris Hadar ingår i samordningsförbundets inskrivningsgrupp för
vilka som ska få tillgång till insatsen. Cirka 30 deltagare ingår i projektet som beräknas pågå till
2011-12-31.
Samordningsförbundet Centrala Östergötland bedriver projektet SaminförA.
23
SaminförA är en förkortning för Samordnade Insatser För personer med neuropsykiatriskt
funktionshinder i Arbete och är ett projekt som pågår mellan 2009 till 2012. Målsättningen är att
personer med NPF ska komma i arbete och studier. Projektet finansieras av Linköpings
samordningsförbund tillsammans med Linköpings kommun, Försäkringskassan och
Arbetsförmedlingen. Projektets syfte är att skapa ett effektivt flöde av vård och insatser. Projektet
riktar sig till personer mellan 18-30 år. Utredningsinsatserna samordnas av NPU som förstärkts
med ett multiprofessionellt team. SaminförA genomför uppskattningsvis en utredning i veckan,
eller cirka 50 stycken per år.
Försäkringskassan
Försäkringskassan administrerar de försäkringar och bidrag som ingår i socialförsäkringen och
som kan komma ifråga för en person med ett funktionshinder. Det kan gälla aktivitetsersättning,
sjukersättning, assistansersättning, handikappersättning, arbetshjälpmedel och hjälp med
boendekostnader. Försäkringskassan har också ett ansvar för att arbetsrehabilitering kommer till
stånd om en person har behov av det.
Arbetsförmedlingen
Många med NPF har svårt att få och behålla ett arbete då många av dagens yrken ställer krav som
är svåra för en person NPF att klara. Egenskaper som stresstålighet och att vara effektiv och
självgående, samarbetsförmåga och förmåga att självständigt organisera och planera sitt arbete är
krav som är svåra för en person med NPF att klara. Detta bidrar till att personer med NPF har
svårt att hävda sig på arbetsmarknaden. Samtidigt kan en person med NPF i rätt miljö vara
framgångsrik i sin yrkesutövning. I Arbetsförmedlingens uppdrag ingår att underlätta inträdet på
arbetsmarknaden för utsatta grupper till exempel personer med NPF.
Socialtjänsten
Många vuxna med NPF har skäl att ha kontakt med socialtjänsten. En del hamnar i sociala och
ekonomiska svårigheter genom att de aldrig fått fotfäste på arbetsmarknaden och blir beroende av
socialhjälp i längre eller kortare perioder. Andra har behov av ekonomisk eller annan rådgivning,
olika stödinsatser såsom ekonomiskt bistånd, missbruksvård, bostad med särskild service,
boendestöd, god man, ledsagarservice eller kontaktperson. Om personen har behov av hjälp som
socialtjänsten inte kan erbjuda har handläggaren på socialtjänsten ett ansvar för att hjälpa denne
att komma till rätt instans.
Framgångsfaktorer och hinder för samverkan
Forskning på området samverkan kring rehabilitering och vård som berör områden där olika
huvudmän är inblandade, har identifierat ett antal framgångsfaktorer respektive hinder för
samverkansarbetet. Framgångsfaktorer och hinder är i vissa fall två sidor av samma mynt.
Identifierade framgångsfaktorer är en tydlig målgrupp (som är tydligt identifierad), relevanta
aktörer (relevanta huvudmän), standardisering, systematisering och formalisering av kontakter
och informationsutbyte (ex regelbundna möten), ett gemensamt arbetssätt, gemensamma
utbildningsinsatser och incitament för att genomföra samverkan. Hinder som identifierats för
samverkan är bristande kontinuitet (ex. personalomsättning, omorganisationer), bristande stöd
24
(brist på tid eller resurser), bristande kommunikation (mellan inblandade aktörer) bristande
kunskap (om andra professioner och organisationer), och revirtänkande. Vikten av ledarskap
betonas också som kan vara både ett hinder och en framgångsfaktor. 26
Inom Samordningsförbundets projekt SaminförA har ett antal framgångsfaktorer ingått i
arbetsprocessen. I projektet har målgruppen varit tydligt identifierad (personer 18 – 30 år med
NPF). Systematiserade möten med inblandade aktörer (som är relevanta) hålls regelbundet, vilket
inneburit tidsbesparing och ökad ömsesidig kunskap om varandras roller. Gemensamma
utbildningsinsatser har gjorts för inblandade aktörer vilket gett en gemensam kunskapsbas.
Incitament finns i hög grad då problematiken kring behovsgruppen har kartlagts och behovet med
insatsen är angeläget.
SaminförA är dock ett avgränsat projekt och i länet finns utvecklingsarbete gällande samverkan.
Vikten av samverkan betonas också i Vårdprogram för vuxna med ADHD som påpekar att det
finns ett stort behov av att ytterligare utveckla samverkansformer mellan myndigheter avseende
insatser för personer med ADHD. 27
En kartläggning av resurser och insatser för personer med NPF som gjordes under hösten 2009 av
samverkansförbundet i Motala tillsammans med NSV visar på hinder i form av bristande kunskap
och bristande kommunikation samt avsaknad av systematiserade kontaktytor. Enligt rapporten kan
inte behoven tillgodoses genom de insatser som idag ges och det saknas rutiner och tydlighet
gällande samverkan samt kunskap om NPF. Vidare saknas samordning och helhetssyn. 28
De brukare som intervjuats i brukardialogberedning 2 har beskrivit att de bemötts av bristande
kunskaper om NPF när de varit i kontakt med sjukvården, skolan, kommunen, Försäkringskassan,
och Arbetsförmedlingen. Bristen på kunskap kring hur man bemöter personer med NPF har
inneburit att de inte fått rätt stöd och insatser. Konsekvenser som detta lett till är att några inte fått
fullständiga betyg och från skolan och en del har hamnat i ett missbruk som kunnat undvikas med
rätt åtgärder. Bristen på gemensam utbildningsplattform har medfört denna problematik.
Nationell psykiatrisamordning konstaterar i sitt vägledningsdokument att kunskap om NPF när det
gäller vuxna har brister på alla nivåer. Det behövs utbildning, handledning, samsyn och
samverkan. Många inom sjukvården och övriga aktörer upplever att de inte har tillräckliga
kunskaper om NPF. 29 Denna bild bekräftas av referenser från verksamheten och från utredningar
som gjorts av samverkansförbunden. 30 31 Dock har kunskapen om NPF bland barn ökat under
senare år. 32
Vad sker i länet för att öka kunskapen?
Utbildningsinsatser pågår som successivt ökar kunskapsnivån både inom vården och bland
externa aktörer.
26
Andersson et al. 2010
27
Vuxenneuropsykiatriska länsteamet i Östergötland Vårdprogram för vuxna med ADHD, 2009
Motala-Vadstena Samordningsförbund. Kartläggning av resurser och insatser för personer med neuropsykiatrisk
funktionsnedsättning
29
Nationell psykiatrisamordning, Så här kan man göra
30
Motala-Vadstena Samordningsförbund. Kartläggning av resurser och insatser för personer med neuropsykiatrisk
funktionsnedsättning,
31
Norrköpings Samordningsförbund, Rapport – Arbetsgrupp behovet av insatser till personer med neuropsykiatriska
funktionshinder
32
Nationell psykiatrisamordning, Så här kan man göra
28
25
NPU västra anordnar utbildning för kommun och landstingspersonal i samtliga kommuner i
väster. Även intern utbildning sker. Habiliteringen handleder även ute på vårdcentralerna.
NPU centrala bistår med handledning och utbildning inom landstinget och till kommuner inom
och utanför länet. För att öka kunskapen har riktade länsövergripande föreläsningar och
seminarier till primärvård och kommun hållits under 2009 och 2010.
Länsteamet, som sedermera avvecklades, hade till uppgift att samordna utbildningsinsatser i länet.
För att säkerställa att detta sker bör uppdrag läggas på NPU-teamen att bedriva länsövergripande
utbildningsinsatser.
Ges likvärdig vård ges i länet?
Det finns skillnader i hur vården utförs länet. NPU-teamen i respektive länsdel svarar för
huvuddelen av de neuropsykiatriska utredningarna. Utredningsmetoderna och sammansättningen
av kompetenser i teamen är i princip desamma och följer nationell psykiatrisamordnings riktlinjer.
Organisationen skiljer sig dock åt, framförallt i fasen efter utredning till behandling.
I samtliga länsdelar behandlas personer inom autismspektrat på vuxenhabiliteringen. Men för
patienter med ADHD skiljer sig organisationen för behandling mellan länsdelarna, framförallt
gällande ledtid mellan utredning och behandling. För närvarande finns ingen uppföljning över hur
långa väntetider det är mellan respektive led. Arbete pågår med att ta fram detta och beräknas vara
klart till 2011.
NPU-teamet i den centrala länsdelen har ett behandlingsuppdrag. Detta innebär att patienter med
framförallt diagnosen ADHD tidigt kan påbörja behandling och medicinering utan att något
”glapp” sker.
I den västra länsdelen är ambitionen att samla både utredning och behandling på områdesteamen
och att NPU-teamen ses som en expertresurs. Detta för att korta ned ledtiden mellan utredning och
behandling. För närvarande sker lejonparten av utredningarna hos NPU-teamen. Uppföljningen på
områdesteamen sker inom 30 dagar.
I den östra länsdelen remitteras patienter med ADHD tillbaka till primärvården. Medicinering som
behöver följas upp sköts av psykiatrin. Då primärvården inte alltid har den kompetensen kan det
bli problem med behandlingen. Problem har också uppstått när öppenvårdsmottagningarna ska
överta patienten. Från brukardialogberedningens fokusgruppintervjuer har flera brukare beskrivit
att de själva fått kontakta öppenvårdsmottagningen och att väntetiderna ibland blivit långa.
Sjuksköterskemottagningarna för uppföljning av medicinering i östra länsdelen är under
uppbyggnad vilket kan vara en bidragande orsak till fördröjning av kontakt med brukare.
I brukardialogberedningens intervjuer har brukare från östra länsdelen uppgett att samordningen
inom organisationen brustit. Några har beskrivit det som att det varit personberoende huruvida
man fått rätt information. En del har beskrivit att de själva fått ta kontakt med
öppenvårdsmottagningen för att få påbörja sin behandling.
En framgångsfaktor för patienter med framförallt ADHD är att samla utrednings- och
behandlingsuppdrag i syfte att korta ledtiderna.
26
Vårdproduktion
Det är svårt att ge en korrekt bild av vårdproduktionen i länet då registreringen inte sker på
liknande sätt. Uppgifter har hämtats från landstingets vårddatalager. Här uppdateras uppgifter om
varje vårdkontakt (slutenvårdstillfällen, läkarbesök och sjukvårdande behandlingar).
Antal sjukvårdande behandlingar samt antal läkarbesök för
neuropsykiatriska diagnoser
Registreringen för statistiken nedan har inte gjorts på ett enhetligt sätt vilket gör att statistiken är
otillförlitlig. Nedan redovisas statistik från Vårddatalagret.
Tabellrubrik 2: Antal sjukvårdande behandlingar för neuropsykiatriska sjukdomar i centrala, östra,
västra (Reda-kliniken ingår i centrala länsdelens statistik). Källa Vårddatalagret 2009.
Närsjukvård i
centrala
Österg
Närsjukvård i
östra Österg
Närsjukvård i
västra Österg
Summa
Autism i barndomen
30
2
18
50
Atypisk autism
55
11
19
85
Retts syndrom
0
0
2
2
Aspergers syndrom
Sjukv behandling
som värden
384
194
564
1 142
Genomgripande utvecklingsstörning
ospecificerad
7
7
16
30
Psykologisk utvecklingsstörning
0
15
3
18
Ospecificerad störning av psykisk utveckling
0
2
0
2
Hyperaktivitetsstörning
1
0
0
1
Aktivitets- och uppmärksamhetsstörning
208
13
205
426
DAMP
24
0
3
28
ADHD
1 015
27
1 022
2 064
ADD
131
1
168
300
Aktivitets- och uppmärksamhetsstörning UNS
27
0
0
27
Andra specificerade hyperaktivitetsstörningar
0
0
14
14
Hyperaktivitetsstörning ospecificerad
2
0
0
2
Summa
1 884
272
2 034
4 191
Kommentar
Tabellen visar antal sjukvårdande behandlingar för diagnoserna som omfattar NPF. Statistiken är
uppdelad för respektive länsdel. Summan i den högra kolumnen avser totalt antal behandlingar per
diagnos och summan i den understa kolumnen avser totalt antal behandlingar per länsdel.
Enligt statistiken är de uppgivna siffrorna för östra Östergötland markant lägre än för de övriga
länsdelarna. Antal sjukvårdande behandlingar i östra länsdelen är 272 stycken att jämföra med
27
motsvarande siffror i centrala, som är 1884 stycken, och västra, som är 2034 stycken. Detta
indikerar ett kraftigt mörkertal i antalet sjukvårdande behandlingar som inte blivit registrerade.
Att västra länsdelen har så höga siffror beror på att länsteamet varit förlagd där.
På grund av osäkerheten i siffrorna är det svårt att göra en jämförelse mellan länen. Man kan dock
konstatera att det är olikheter i länet gällande i hur rutiner för registrering ser ut.
Tillgänglighet
Ett uppföljningssystem för tillgängligheten är under arbete och beräknas vara klart till 2011.
Väntetiderna till utredning har varit långa men förbättrats i samband med de
tillgänglighetsupphandlingar som gjorts under hösten 2010. I brukardialogberedning 2 framkom
att många brukare får vänta orimligt länge på behandling. Väntetider på upp till cirka två och ett
halvt år har nämnts.
En tillgänglighetssatsning har gjorts där tilläggsuppdrag har getts av hälso- och sjukvårdsnämnden
till närsjukvården i respektive länsdel. Uppdragets avser tiden från och med 1 augusti till 31
december 2010 samt från 1 januari till 30 juni 2011. Uppdraget har inneburit att väntetiderna har
kortats ned under hösten.
I NSÖ väntar ca 100 personer på utredning. Öppenvårdsteamen klarar med minsta marginal att
låta de som står i kö att komma till ett första bedömningssamtal inom 90 dagar. NPU-teamet har
inte klarat att låta de som står i kö få komma på ett första bedömningssamtal inom 90 dagar.
NSC har under 2009 arbetat med att låta alla i kön få komma till ett första bedömningssamtal
(specialistläkare) inom 90 dagar. Detta har klarats för gruppen över 30 år. Under 2010 är
målsättningen att klara detta även för gruppen 18-30 år. Idag väntar cirka 150 patienter på
utredning.
I NSV väntar cirka 90 personer på utredning. Inom tre månader ska en träff med psykiatriker och
psykolog ske, vilket klaras idag. Behandling i områdesteamen sker inom 30 dagar.
28
Slutsatser
Starka sidor

NPU-team
Den expertkunskap som den samlade kompetensen inom NPU-teamen besitter, är en tillgång för
arbetet med NPF. Genom detta finns, i respektive länsdel, en expertfunktion för utredningar och
second opinion. Även från brukarperspektiv betonas det positiva med NPU-teamen.

Upparbetade utbildningsinsatser finns
Både från det nedlagda länsteamet samt från NPU-teamen finns upparbetade informationsrespektive utbildningsinsatser som kan tillvaratas.

Positiva exempel och erfarenheter kring samverkan
Inom respektive länsdel finns positiva exempel på framgångsfaktorer, inte minst genom
Samordningsförbundens satsningar. Gemensamma utbildningar, standardiserade mötesrutiner och
gemensam finansiering är exempel på detta. Dessa kan tillvaratas genom samverkan mellan NPUteamen över länsdelarna.
Utvecklingspotential

Standardiserade former för samverkan i hela länet
Att samverkan mellan olika huvudmän fungerar bra är av stor vikt för behovsgruppen. När
berörda aktörer träffas för informationsutbyte och kontakt under formaliserade former är det en
viktig framgångsfaktor. Berörda aktörer är inom landstinget, NPU-team och behandlande
öppenvård, och externa aktörer är kommuner, Arbetsförmedling och Försäkringskassa. NPUteamen bör få i uppdrag att standardisera mötesrutiner för samverkan.

Upprätthålla och utveckla utbildningsinsatser för berörda aktörer
En gemensam kunskapsplattform bidrar till ökad kunskap om såväl målgruppen som för vad
andra organisationer och professioner kan bidra med. Möjligheterna till adekvata remitteringar,
tidigare upptäckter av NPF-problematik och ökat samarbete förbättras om berörda aktörer utgår
från samma kunskap. NPU-teamen bör få ett tydligt uppdrag att ansvara för utbildningsinsatser till
andra berörda aktörer. I uppdraget bör också samverkan över länet mellan NPU-teamen
tydliggöras.

Kvalitetssäkra övergången från utredning till behandling
Ledtiden mellan utredning och behandling har i länet varit för lång. För att kvalitetssäkra detta led
bör NPU-teamen ha uppdraget att vid behov utföra behandlingsuppdrag, alternativt att
öppenvårdsmottagningarna har uppdraget att utföra både utredning och behandling samlat.
 Vårdprocessprogram för NPF
29
Det finns behov för ett vårdprocessprogram för NPF som tydliggör respektive instans uppdrag. I
synnerhet berör detta primärvården, vars uppgift kan vara svår när det gäller behovsgruppen. Inte
sällan tangerar uppgifterna gränsen till vad som är specialistkunskap. Ett utvecklingsbehov finns
för ledtider inom vården och för intern samordning. Ett vårdprocessprogram bör fokusera på
samordningen mellan berörda verksamheter inom LiÖ.

Se över kompetensbehov
Kontinuitet i personal och kompetenser inom området behövs för att inte tappa fart i utredningsoch behandlingsarbetet. En kartläggning av vilka professioner som behövs framåt och inventering
av eventuell kompetensbrist bör utföras i organisationerna. Kompetensbrist gäller i synnerhet för
läkarkompetens.

Säkerställa länsgemensam registrering i Cosmic
Detta har inte gjorts hittills. Ett arbete pågår som förhoppningsvis innebär att en systematisk
uppföljning kan göras från 2011.
30
Referenser
Referensgrupp intern
Peter Wahlberg, hälso- och sjukvårdsstrateg
Johanna Wolltjer, hälso- och sjukvårdsstrateg
Lizabeth Bellander, hälso- och sjukvårdsstrateg
Mats Mellqvist, hälso- och sjukvårdsstrateg
Anna Kullberg, hälso- och sjukvårdsstrateg
Kerstin Aldstedt, hälso- och sjukvårdsstrateg
Monika Ulriksson, hälso- och sjukvårdsstrateg
Charlotte Sand, hälso- och sjukvårdsstrateg
Camilla Paananen, ekonom
Referensgrupp verksamhet
Carin Tyrén, verksamhetschef psykiatrin NSÖ
Åsa Schiller, psykolog NPU-teamet östra länsdelen
Britt Dareus, arbetsterapeut Habiliteringen NSÖ
Ursula Thieman, verksamhetschef Beroendeenheten VIN
Agneta Julinder, enhetschef NPU-teamet centrala länsdelen
Per Woxler, psykiatriker NPU-teamet centrala länsdelen
Malin Nordlander, samordnare, arbetsterapeut NPU-teamet västra länsdelen
Kent Söderlund, kurator habiliteringen NSV
Eva Wastesson, verksamhetschef Länsteamet (upphörde 1 juli 2010)
Åsa Svensson, ordförande samordningsförbundet Centrala
Tommy Törnroth, samordningsförbundet Väster
Gunilla Boqvist, samordningsförbundet FK Öster
Grace Hagberg, samordningsförbundet öster
Håkan Carlsson, Arbetsförmedlingen Linköping
Christine Källström, verksamhetschef Kolmårdens VC.
Brukardialogberedning 2
31
Litteratur och internet
Allik. H, Larsson. J-O & Smedje. H, ”Insomnia in school – age children with Asperger
syndrome or high-functioning autism“ BMC Psychiatry 6, 2006 Pekka Tani et. Al.
Andersson et al. 2010 ”Samverkan inom arbetslivsinriktad rehabilitering”
Ewertsson, M. Fokus på anhöriga, nr 17 Anhöriga till personer med psykisk sjukdom eller
funktionsnedsättning – en resurs i behov av stöd, Socialstyrelsen www.socialstyrelsen.se
Gillberg, C ”Barn, ungdomar och vuxna med Aspergers syndrom, normala, geniala nördar?”
1997 (2007), Stockholm.
Gillberg & Söderström, 2008“Neuropsykiatriska funktionshinder hos barn och ungdomar.”
Internetmedicin, www.internetmedicin.se
Motala-Vadstena samordningsförbund ”Kartläggning av resurser och insatser för personer
med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning”, 2009.
Nationell psykiatrisamordning 2005-2007 Så här kan man göra - vägledningsdokument för
vuxna med ADHD.
Norrköpings Samordningsförbund, Rapport – Arbetsgrupp behovet av insatser till personer
med neuropsykiatriska funktionshinder
Riksförbundet Attention ”Fakta om Neuropsykiatriska funktionshinder”
http://www.attention-riks.se/
Riksförbundet Attention ”Fakta om: Vad är ADHD?” http://www.attention-riks.se/
Riksförbundet Attention ”Fakta om Asperbergs syndrom” http://www.attention-riks.se/
Sandell, C. Klientperspektiv på neuropsykiatrisk utredning och intervention, 2009,
Linköpings universitet
Socialstyrelsen, Fokus på anhöriga, nr 16 Samverkan mellan kommuner och landsting för att
nå anhöriga tidigt www.socialstyrelsen.se
Socialstyrelsen, Fokus på anhöriga, nr 17 www.socialstyrelsen.se
Vuxenneuropsykiatriska länsteamet i Östergötland, Vårdprogram för vuxna med ADHD,
2009, Landstinget i Östergötland
32
Bilaga
Kostnader för läkemedel
Nedan redovisas läkemedelskostnaderna för medicinering av NPF i länet.
Tabellrubrik 2. Kostnader för läkemedel, uppdelat på kommun och förskrivande enhet för
åldersgruppen 20 – 69 år, 2009. Gäller medicinering av psykostimulantia. Exempel på
läkemedel är Strattera, Concerta, Modiodal, Ritalin etc.
Kommentar
Siffrorna anger läkemedelskostnader för olika verksamheter i respektive kommun. I kolumnen
till höger anges totala läkemedelskostnader per verksamhet och i kolumnen längst ner anges
totala läkemedelskostnader per kommun. Totalsumman för respektive närsjukvård anges
också.
Medicinska kostnader för NPF är hög i förhållande till annan specialistvård. Dyra medicinska
kostnader gäller generellt inom psykiatrin.
33