Generellt om vård av barn och unga med psykisk

 tom vård
l
Generel
avbarnochunga
sa
skohäl
medpsyki
NG
NSKMOTTAGNI
CI
NGELLERBARN-OCHUNGDOMSMEDI
PÅHUSLÄKARMOTTAGNI
Om vägledningsdokumentet
Författare: Sigrid Salomonsson, psykolog och enhetschef på Hamnen,
Gustavsbergs vårdcentral
Granskat av referensgrupp: Kersti Ejeby (verksamhetschef, Gustavsbergs
vårdcentral), Charlotte Oja (allmänläkare, Capio Farsta vårdcentral), Peter
Ericson (verksamhetschef, BUP Sydväst), Emma Högberg (leg psykolog, Psykologklinken Barnsektionen, Astrid Lindgrens Barnsjukhus), Louise Lettholm
(chefspsykolog, Psykologkliniken, Karolinska Universitetssjukhuset), Annelie
Klassen (psykolog, Sigtuna-, Norrviken- och Valsta vårdcentral), Lena Bivebäck
(psykolog, Praktikerstjänst Råcksta/Vällingby Närvårdsmottagning), Ulrika
Wallbing (sjukgymnast, fysioterapeut, Psykiatri barn och ungdom), Helena
von Schewen (sektionschef, Maria Ungdom, Beroendecentrum), Bonna Dahl
(barnläkare, Gustavsbergs vårdcentral), Malin Bergström (konsultpsykolog,
BHV Nord), Fredrika Gauffin (barnläkare, BUMM Liljeholmen), Katrin Engel
(allmänläkare, Boo vårdcentral), Kristina Laurell Laroussi (handläggare, Hälsooch sjukvårdsförvaltningen) och Gertrud Wahlund (handläggare, Hälso- och
sjukvårdsförvaltningen)
Granskat av Spesak: Helena Martin (Barn- och ungdomsmedicin),
Thomas Wohlin (Allmänmedicin) och Olav Bengtsson (Barn- och ungdomspsykiatri)
Gäller för: Husläkarmottagningar och Barn- och ungdomsmedicinska
mottagningar med tilläggsuppdrag i Stockholms läns landsting
Publicerat: 2014-10-17 (version 1), 2017-07-10 (version 2)
Vägledningsdokumentet finns på www.vardgivarguiden.se
Omslag och grafisk form: Carina Ekner, Hälso- och sjukvårdsförvaltningen
Inledning
Vård av barn och unga med psykisk ohälsa är ett tilläggsavtal till Husläkarmottagning
(HLM) och Barn- och ungdomsmedicinsk mottagning (BUMM).
Beskrivningen av tilläggsuppdraget finns på Vårdgivarguiden
http://www.vardgivarguiden.se/avtaluppdrag/avtalsinformation/vardval-stockholm/barn-och-ungamed-psykisk-ohalsa---tillaggsuppdrag/
Målgrupp
Enhetens uppdrag är att vara första linjens mottagning för all psykisk ohälsa hos barn
och unga 0-17 år. Enheten ska ha hög tillgänglighet per telefon och för ett första besök
för bedömning. Målsättning ska vara att barnet så snabbt som möjligt får kontakt med
rätt vårdgivare och på rätt vårdnivå.
Enheten har också i uppdrag att samverka med vårdgrannar och andra aktörer i närområdet och verka för att barn och unga får hjälp av annan huvudman, t.ex. är kommun
och socialtjänst lämpliga kontakter när social problematik dominerar.
På enheten kan alltså en stor bredd av problem aktualiseras. Vissa tillstånd är vanligare
än andra och kommer att beskrivas mer i detalj i andra vägledningsdokument.
Vårdnivå
Enheten för barn och unga med psykisk ohälsa på BUMM eller HLM
På enheten arbetar man med bedömning och behandling av milda till måttliga tillstånd
av psykisk ohälsa hos barn och ungdomar, 0-17 år. I de fall patienten behöver insats av
annan yrkeskategori, på annan vårdnivå eller av annan huvudman, bistås de i att få den
kontakten. Enheten deltar i samverkan med andra aktörer i närområdet (se nedan). För
bästa vård av barn och unga med psykisk ohälsa arbetar man på familjens uppdrag och
familjen kan söka själva till enheten.
Läkare på BUMM eller HLM
Första linjens mottagningar ligger i anslutning till barnläkarmottagning eller
husläkarmottagning och tillgången till läkarkompetens är viktig. Barn som visar tecken
på somatiska besvär ska undersökas av läkare. Tecken på behov av läkarbedömning:
•
•
•
•
•
Barnet står still eller går tillbaka i sin psykomotoriska utveckling
Somatiska symtom såsom magont, huvudvärk, hjärtklappning,
andningssvårigheter, svettningar, ändrade avföringsvanor, enures
Alltid vid viktnedgång, även vid misstanke om anorexia nervosa eller vid liknande
tillstånd
Plötslig viktuppgång
Personlighetsförändring
Barnpsykiatrisk specialistnivå (BUP)
BUP har uppdraget att bedöma och behandla medelsvåra till svåra psykiatriska tillstånd.
Vid misstanke om, eller konstaterad psykiatrisk problematik av denna svårighetsgrad
eller omfattning, skickas remiss till specialistmottagning.
1
Patienter med låg funktionsnivå, mätt i C-GAS (Children’s Global Assessment Scale) 60
eller lägre, ska oftast remitteras till BUP (C-GAS är ett riktvärde och inte ett absolut
kriterium för kontakt).
Exempel på tillstånd som remitteras är:
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Allvarlig anknytnings- eller samspelsproblematik
Allvarliga regleringssvårigheter som påverkar barnets utveckling generellt
Medelsvår till svår depression
Medelsvår till svåra ångesttillstånd
Aktuell suicidrisk eller då första linjens personal behöver hjälp att bedöma
suicidrisk
Psykossjukdom
Bipolär sjukdom
Självdestruktivitet och självskada
Ätstörning
Patienter i behov av fördjupad bedömning för neuropsykiatriska funktionshinder
Psykiska tillstånd som kräver behandling med läkemedel
Remiss till BUP bör också övervägas om patienten inte blir hjälpt av insatser och
behandlingar i första linjens vård.
Gränsdragning och samverkan
Barnavårdcentral
Basnivå för generella insatser riktade till alla barn 0-6 år är Barnhälsovården. I det nya
barnhälsovårdsprogram som introduceras under 2014 kommer barns och familjers
behov av stöd och vägledning bedömas utifrån tre nivåer. På den generella nivån
kommer hälsoövervakning och rådgivning ske till alla barn och familjer genom BVCsjuksköterska och läkare (nivå 1). BVC har även tillgång till konsultation med BUPpsykolog. Om familjen, utöver de generella insatserna, har vidare behov ges extra stöd på
BVC (nivå 2). Detta kan till exempel vara aktuellt vid regleringssvårigheter eller
samspelssvårigheter hos spädbarn, trots hos 2-3-åringar eller ängslan och svårigheter i
lek och socialt samspel hos 4-åringar. Om de egna insatserna bedöms som otillräckliga
sker samarbete/remittering till mottagningar med tilläggsavtal om psykisk ohälsa, BUP
eller Socialtjänsten (nivå 3). Barnhälsovården har också i uppdrag att screena för post
partum depression och nedstämdhet hos nyblivna mammor. Drabbade mammor erbjuds
stödsamtal eller remitteras. För barn under sju års ålder är BVC en given
samarbetspartner vid tidiga insatser kring psykisk ohälsa och bristande välbefinnande.
Personalen där följer familjer från barnets födelse och framåt och har därmed ofta god
kännedom om familjers behov och resurser. Samarbetsmöten med BVC-personalen kan
därför hållas vid behov för uppföljning och samverkan kring de små barnen och deras
familjer.
Barnskyddsteamet, ALB
Barnskyddsteamet på Astrid Lindgrens Barnsjukhus är en konsultverksamhet för sjukvården
när det finns misstanke om misshandel eller sexuella övergrepp mot barn. Teamet kan då vara
den patientansvariga personalen behjälplig i utredningsprocessen samt i kontakten med andra
berörda myndigheter. I teamet arbetar barnläkare och barnsjuksköterskor.
Se länk: Barnskyddsteamet, Astrid Lindgrens Barnsjukhus
http://www.karolinska.se/for-patienter/alla-mottagningar-och-avdelningar-a-o/astrid-lindgrensbarnsjukhus/barnakutkliniken/barnskyddsteamet11/
2
Familjerådgivingen/Familjerätten
Kommunen har skyldighet att tillhandahålla familjerådgivning, som vänder sig till par,
föräldrar och familjer som behöver hjälp i olika samlevnadsfrågor. Det är även vanligt
att man har föräldrastödsgrupper, som ger stöd i föräldrarollen och träning i att
minska konflikter i hemmet. Vårdnadsutredningar och bristande samarbetsförmåga
mellan föräldrar avseende vårdnad/umgänge hänvisas till Familjerätten hos Socialförvaltningen. Parallell kontakt med psykolog vid första linjen kan bidra med barnperspektivet i en skilsmässokris och kring boendefrågor efter en separation.
Förskola/Skola
Förskolepersonalen ansvarar tillsammans med specialpedagog, psykolog och andra
resurspersoner inom förskolan för barns behov av stöd och pedagogisk anpassning när
barn har problem att tillgodogöra sig verksamheten, med kamratrelationer eller på
annat sätt behöver extra stöd i förskolan.
Skolan och elevhälsan har ansvar för arbetsmiljön i skolan och att främja elevernas
hälsa och utveckling. Elevhälsans utformning ser mycket olika ut på olika skolor men
det är viktigt att känna till deras uppdrag så att frågor som rör barns välbefinnande i
skolan behandlas på rätt ställe. Texten nedan är hämtad ur skolverkets material utifrån
bestämmelserna i skollagen (2010:800) och förarbetena Den nya skollagen – för
kunskap, valfrihet och trygghet, prop. 2009/2010: 165. Elevhälsa: 2 kap. 25 och 26 §§
skollagen:
”Skolan ska se till att eleverna har en bra miljö för sin kunskapsutveckling och
personliga utveckling. Elevhälsans roll ska därför främst vara förebyggande och
hälsofrämjande. Det innebär att elevhälsan ska bidra till att skapa miljöer som
främjar elevernas lärande, utveckling och hälsa. Elevhälsan ska också arbeta med
mer generellt inriktade uppgifter som rör elevernas arbetsmiljö, till exempel skolans
värdegrund, arbetet mot kränkande behandling, undervisningen om tobak, alkohol
och andra droger, jämställdhet samt sex- och samlevnadsundervisning. Elevhälsan
ska också stödja elevernas utveckling mot utbildningens mål och i det individuellt
riktade arbetet har elevhälsan därför ett särskilt ansvar för att undanröja hinder för
varje enskild elevs lärande och utveckling.
Dessutom ska eleverna ha tillgång till psykolog och kurator, och det ska finnas
tillgång till personal med sådan kompetens att elevernas behov av specialpedagogiska insatser kan tillgodoses. Elevhälsan regleras alltså dels genom att det
för eleverna ska finnas en elevhälsa som omfattar vissa insatser, dels genom kraven
på att det i skolan ska finnas tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog, kurator
och personal med specialpedagogisk kompetens.
Begreppet ”tillgång till” är valt för att vara anpassat till olika skolors förutsättningar.
Av skollagens förarbeten framgår att man inte anser det vara rimligt att det på små
skolor ständigt ska finnas till hands en skolläkare, kurator eller någon annan av de
nämnda yrkeskategorierna. Huvudmannen avgör hur mycket personal skolan ska ha
och vilken kompetens som behövs utifrån lokala behov och förutsättningar. Men den
personal som finns för elevhälsans insatser ska ha den utbildning som behövs för att
klara elevernas behov.”
När ett barns problem tydligt handlar om situationen i skolan eller behov av anpassning
för inlärning är det därför viktigt att detta återförs till skolan som vidtar åtgärder.
3
Exempel på problematik där skolan bör vara huvudaktör:
•
•
•
Mobbing i skolan
Anpassning av skolsituation utifrån inlärningssvårigheter eller
neuropsykiatriskt funktionhinder
När symtom huvudsakligen förekommer i skolmiljö, till exempel utagerande
eller nedstämdhet
Skolan omfattas även av Arbetsmiljölagen
http://www.av.se/lagochratt/aml/?AspxAutoDetectCookieSupport=1.&AspxAutoDetectCookieSupport=1
Habilitering och Hälsa
Habilitering och Hälsa erbjuder råd, stöd och behandling till barn och ungdomar med
omfattande och varaktiga funktionsnedsättningar, till exempel utvecklingsstörning,
autism och rörelsenedsättning. De ger också stöd till föräldrar, andra närstående och
nätverk. Det finns också olika center som har fördjupade kunskaper om en viss
funktionsnedsättning, som till exempel Autismcenter, ADHD-center, Aspergercenter
och Hjärnskadecenter med flera.
Kommun och socialtjänst
Kommunen ansvarar för myndighetsutövning och förebyggande insatser. Genom tidiga
insatser förhindras utvecklingen av mer omfattande problem och på sikt minskas
behovet av genomgripande insatser från socialtjänsten. Övergripande syftar uppdraget
till att förhindra negativ psykosocial utveckling hos kommunens barn och unga.
Undersök därför alltid vilka förebyggande och biståndsbedömda insatser som ges i
kommunen till familjer med psykosocial problematik. Många kommuner ger riktat stöd
till familjer med relationsproblem, konflikter, missbruk, våldsoffer, psykisk ohälsa,
neuropsykiatriska funktionshinder, ekonomiska skulder, integrations-problem. För
förebyggande insatser och ärenden där social problematik dominerar, bör finnas tydlig
samverkan mellan kommun och landsting. Första linjemottagningar i landstingets regi
arbetar framförallt med mild till måttlig psykisk ohälsa. Kortare stödjande insatser kan
ges för att förebygga besvär, men längre kontakter där tydliga sociala problem
dominerar, ligger utanför uppdraget. Samverkan med frivillig-organisationer och
privata vårdalternativ kan också vara aktuellt.
Anställda inom hälsovården, sjukvården, är skyldiga att anmäla till socialtjänsten om
de misstänker att ett barn far illa. Det är därför viktigt att ha tydliga rutiner för detta
och upprätta samarbete med aktuell socialtjänst.
För mer information, se länk: Socialstyrelsens vägledning om skyldigheten att
anmäla när barn far illa
http://www.socialstyrelsen.se/barnochfamilj/barnsomfarilla/anmalanarbarnfarilla
Logoped
I vårdval logopedi tas barn och ungdomar emot med framförallt språk- och talstörning, stamning och läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. Även barn med röststörning och
neurologisk störning utgör en mindre grupp. I många fall remitteras barn och ungdomar till logopedmottagningarna som ett första steg i en mer omfattande utredning,
vilket kan innebära att logopeden i vissa fall är första instans att bedöma om det finns
risk för psykisk ohälsa. Logoped som utfört en utredning har möjlighet att medverka
vid teamkonferens med neuropsykiatriska utredningsteamet. Vid behov av utredning
av räknesvårigheter/dyskalkyli skickas remiss till Danderyds Talklinik som har
uppdrag för detta.
Maria Ungdom/Minimaria
Maria Ungdom tar emot ungdomar upp till 20 år och deras familjer från hela
Stockholms län som riskerar att utveckla eller redan har utvecklat ett riskbruk,
4
missbruk eller beroende av droger och/eller alkohol. Maria Ungdom är en hel
vårdkedja från akutmottagning med heldygnsvård till lokal öppenvård (så kallade
MiniMarior) samt specialiserad öppenvård för ungdomar med större vårdbehov och
psykiatrisk samsjuklighet och Livsstilsmottagningen, som vänder sig till unga vuxna
mellan 18-25 år. Här erbjuds bland annat missbruksbedömning och behandling,
utredning, avgiftning och motivationsarbete.
Akutmottagningen är öppen alla dagar, dygnet runt och till den är en telefonrådgivning
knuten som ständigt är öppen. Maria Ungdoms verksamhet inkluderar också en
ungdomsmottagning som vänder sig till ungdomar med missbruksproblematik som
behöver hjälp med frågor rörande sexualitet, graviditet, preventivmedel och liknande.
Primärvårdsrehabilitering
På primärvårdsrehabiliteringen finns fysioterapeut, arbetsterapeut, och dietist. Alla
fysioterapeuter i primärvården har grundläggande utbildning för att delta i bedömning och
behandla patienter med påverkan på motoriska färdigheter och funktion samt psykosomatiska besvär. Fysioterapeuter kan därför bistå i bedömning och behandling med
exempelvis fysisk aktivitet, avspänning och träning i kroppskännedom.
Dietist i primärvård kan bistå med rådgivning och insatser vid ätstörningar och övervikt
som inte ska behandlas på annan vårdnivå. Arbetsterapeut, med kompetens inom området,
kan utföra bedömningar och behandlingar med avseende på dagliga aktiviteter, rutiner i
vardagen samt prova ut och förskriva vissa hjälpmedel exempelvis vad gäller finmotorisk
och tidsuppfattning vid till exempel ADHD.
Sjukhusansluten specialistmottagning för barn och ungdomar
Vid vissa kroniska sjukdomar, som diabetes och epilepsi, är barnet ofta knutet till en
specialistmottagning som är sjukhusansluten. Vissa av dessa mottagningar har även tillgång
till psykolog eller kurator för att behandla mild till måttlig psykisk ohälsa hos barnet som är
relaterad till sjukdomen.
Ungdomsmottagning
Ungdomsmottagningen drivs i samverkan mellan kommun och landsting och riktar sig till
ungdomar 12-22 år. Uppdraget är att bland ungdomar främja en god och säker sexuell hälsa,
stärka identitets- och personlighetsutveckling samt förebygga och tidigt upptäcka psykisk
ohälsa och sociala problem.
Ungdomsmottagningen erbjuder ungdomar och unga vuxna stöd i processen kring
vuxenblivandet och till ungdomsmottagningen kan ungdomar vända sig med frågor och
funderingar som handlar om kroppen, om sexualitet, graviditet och preventivmedel samt
med frågor och funderingar kring psykisk hälsa. Ungdomsmottagningen erbjuder råd och
stöd samt i viss mån även behandlande insatser.
Till ungdomsmottagningar kan ungdomar gå utan att deras föräldrar behöver känna till det
och ungdomsmottagningen utgör därmed en tidigare och mer anonym insats än enheten för
barn och unga med psykisk ohälsa.
Vuxenpsykiatrin
Föräldrar med psykisk ohälsa/sjukdom där inte föräldra-barnrelationen eller
föräldraskapet är i fokus bedöms och behandlas inom primärvård eller vuxenpsykiatrin,
beroende på svårighetsgrad och diagnos. Då problematiken påverkar föräldraförmågan kan
parallell kontakt ske inom ramen för första linjen eller med BUP.
5
Symtom/kriterier
Vanligen märker föräldrar, anhöriga eller personer i barns närmiljö när ett barn inte mår
bra psykiskt. Symtomen kan variera kraftigt mellan individer, tillstånd och i olika åldrar. Se
symtom för respektive tillstånd. För de yngsta barnen är det psykiska och fysiska
välbefinnandet intimt förknippade. Psykisk ohälsa kan ta sig kroppsliga uttryck eller visa sig
i svårigheter i föräldra-barnsamspelet.
Viktiga symtom att lägga märke till är om ett barn under längre tid är:
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Skrikig
Står still eller går tillbaka i sin psykomotoriska utveckling
Tystlåten
Ledsen
Energilös
Arg, utagerande
Spänd i kroppen
Undviker aktiviteter, skola, vänner, familj
Undviker sådant som barnet vanligtvis brukar uppskatta
Orolig
Har minskad eller ökad aptit
Svårt att sova
Ihållande/återkommande ont i magen
Ihållande/återkommande ont i huvudet
Inte tycks förstå instruktioner hemma och i skolan
Inte tycks förstå eller uppskatta socialt samspel
Utredning
Till enheten för barn och unga med psykisk ohälsa kommer ärenden med stor variation i
svårighetsgrad, problematik och önskemål om insats. Det behövs därför stor flexibilitet för
att möta familjen där de är, fånga upp hur problemen ser ut och bedöma vilken insats och
vårdnivå som kan vara lämplig. Många av kontakterna stannar vid råd, stöd, bedömning,
hänvisning och det är en viktig del av mottagningens roll.
Vissa familjer har omfattande behov och behandlande insatser kanske inte kan eller bör ges
på enheten. I dessa fall är det viktigt att så tidigt som möjligt fånga upp detta, informera
familjen och skicka remiss/hänvisa till rätt instans. Tänk på att fånga rätt information, men
inte göra en för omfattande bedömning som ändå behöver göras i nästa led.
Tänk på att barnet kan vara ”symtombärare”, det vill säga barnets reaktion på omgivningsfaktorer är adekvat och normal.
Anamnes
Både barnet och barnets föräldrar bör vara med vid bedömningssamtal. Eftersom kontakten
med barn och föräldrar (särskilt mindre barn) ofta är kortvarig är det viktigt att bedömning
och behandling sammanfaller och sker parallellt. Om barnet är litet, under 6 år, är det bra
att också ha enskilda samtal med föräldrarna för att i lugn och ro få deras beskrivning av
hur barnet fungerar. Med tonåringar är det viktigt att få med föräldrarna, men det är också
av vikt att ha enskilda samtal med tonåringen så att denne får chans att ge sin bild utan
föräldrar. Många tonåringar vill inte blanda in sina föräldrar. Ha för vana att alltid
uppmuntra att föräldrar är med, i alla fall i delar av bedömningsfas och planering.
Detta är särskilt viktigt vid självskadebeteende eller självmordsproblematik. Endast i
undantagsfall gör man bedömningen att tonåringens behov och önskemål att komma
6
Utan målsmans medgivande väger tyngst.
Ge tid till fri beskrivning från familjen om hur symtomen ser ut och vad de önskar hjälp
med.
Komplettera deras beskrivning med frågor om duration, frekvens, utlösande situationer och
hur barnet och föräldrarna agerar i problematiska situationer.
Hållpunkter i anamnestagning (anpassas efter barnets ålder och problematik), se bilaga sist
i dokumentet.
Bedömningsinstrument
Viktigast för att förstå barnets svårigheter och symtom är anamnesen. För diagnostik och
utvärdering är specifika instrument av värde att använda.
Självskattningsskalor
Använd psykometriskt utprövade självskattningsformulär som är avsedda för rätt
problematik och ålder. För barn bör man använda sig av både föräldraskattningar och
självskattningar, se anvisningar för respektive skala.
För barn från 4 år och äldre, använd ett frågeformulär för att skatta symtom, till exempel
Strengths and Difficulties Questionnaire (SDQ) för att få en bild av vilka problemområden
som är aktuella. Här finns underskalor om utagerande, koncentration och prosocialt
beteende som är till särskild hjälp.
Se länk: SDQ - svensk översättning och svenska normer
http://www.sdqinfo.org/py/sdqinfo/b3.py?language=Swedish
Använd diagnosspecifika skalor för skattning av svårighetsgrad och att mäta effekt av
behandling. Se förslag i specifika vägledningsdokument.
Bedömning av funktionsnivå
G-GAS är ett välanvänt instrument för klinikerskattning av ett barns funktionsförmåga. Se
länken nedan för instruktioner. PSYNK via SKL håller regelbundet utbildningar i C-GAS,
se länk i slutet av dokumentet.
Diagnostisk intervju
För barn 4 år och äldre kan diagnostisk intervju vara ett hjälpmedel vid diagnossättning.
Intervjun ger ett stöd men använd de fullständiga kriterierna i DSM eller ICD om du
behöver ytterligare hjälp.
MINI-Kid är ett screeninginstrument för diagnostik, enligt DSM, av de vanligaste
tillstånden hos barn såsom ångest, trotssyndrom, depression, ADHD. Det innehåller även
valfria avsnitt som är till hjälp för att ringa in exempelvis ätstörning, missbruk och psykos i
de fall man har misstanke om detta. Dessa bedömningar behöver inte vara fullvärdig
diagnostik, utan används för att avgöra om risk för dessa diagnoser föreligger och om skäl
finns för vidare utredning och behandling på specialistnivå.
7
Förslag på bedömningsstruktur:
1.
Telefonkontakt/remiss
Förälder, ungdom eller remitterande beskriver aktuella besvär och man gör en
första bedömning om tid ska bokas till enheten eller om patienten direkt ska
hänvisas till annan instans.
2.
Initial bedömning
Familjen tas emot på mottagningen för bedömning. Föräldrar och äldre barn
får själva beskriva sin situation och problembild. Psykologen kompletterar med
frågor, se bilaga Hållpunkter i anamnestagning, och gör också bedömning om
läkarkontakt behöver initieras. Man bedömer också om patienten ska hänvisas
till annan instans eller om lämpligt med fortsatt kontakt på enheten.
3.
Fördjupad bedömning
Vid mer omfattande besvär, väg samman anamnes och resultat av eventuella
bedömningsinstrument. Sätt diagnos och skatta svårighetsgrad.
4. Återkoppling
Återkoppla bedömning till familjen, skapa gemensam förståelse av situationen
och diskutera behandlingsalternativ och vårdnivå.
Behandling
Råd och information
Enheten ska ge tidiga insatser vid psykisk ohälsa. Många av kontakterna stannar vid råd,
stöd, bedömning, hänvisning och det är en viktig del av mottagningens roll.
De rådgivande insatserna bör innehålla psykoedukation. Med det avses riktad information
till barn/ungdomar och deras familjer om de problem som är aktuella. Information kan i sig
ge symtomlindring eller vägledning för förändring av hur symtomen hanteras i familjen.
Vid insatser med råd och stöd ingår ofta träning enligt kognitiva och beteende-terapeutiska
principer för att hantera vardagliga situationer på ett konstruktivt sätt. Objektiv kunskap
ska hos patienter och familjemedlemmar kunna ge upphov till ett sakligare sätt att se på
sina egna reaktioner.
Psykologiska behandlingsmetoder med vetenskapligt stöd
Det finns flera tillstånd som effektivt kan behandlas med evidensbaserade metoder på en
mottagning för barn och unga med psykisk ohälsa, framförallt ångest, trotssyndrom,
depression och sömnstörningar. Se separata vägledningsdokument.
Farmakologisk behandling
Farmakologisk behandling ska inte initieras av enheten. Vid behov av psykiatrisk
bedömning/läkemedelsbehandling ska remiss skrivas till specialist/BUP.
8
Uppföljning/kvalitetsindikatorer
Uppföljning
Utvärdering av behandlingen bör ske kontinuerligt. Frekvensen för utvärdering beror på
behandlingstyp och uppsatta mål.
Kvalitetsindikatorer
Den avgörande kvalitetsindikationen är huruvida behandlingar har god effekt. Det är av
stor vikt att utvärdera behandlingsinsatser med validerade instrument. Om lämpligt kan CGAS och SDQ användas för uppföljning, samt diagnosspecifika skalor om behandling ger
för specifika tillstånd.
Länkar
FN:s barnkonvention - kortversion
http://unicef.se/barnkonventionen/las-texten#short
Uppdrag psykisk hälsa
http://www.uppdragpsykiskhalsa.se/
Uppdrag psykisk ohälsa är ett samarbete mellan staten och SKL och är ett arbete för att
skapa förutsättningar för en långsiktig kraftsamling hos huvudmännen samt andra berörda
aktörer för att förebygga psykisk ohälsa och att utveckla vården och omsorgen till personer
med psykisk ohälsa. Det kan t.ex. handla om stöd till förbättringsarbete, kunskapsstöd,
kvalitetsarbete och kompetensutveckling.
BUP:s riktlinjer till stöd för bedömning och behandling 2015 – Stockholms läns
landsting.
http://www.bup.se/sv/Om-BUP/Publicerat/Riktlinjer-till-stod-for-bedomning-och-behandling/
Viss.nu – innehåller vårdprogram för läkare och sjuksköterskor i primärvården i
Stockholms läns landsting.
http://www.viss.nu
•
•
Vårdprogram om ADHD
Vårdprogram om ätstörningar
Psykiatristöd.se – bygger på regionala riktlinjer för vuxenpsykiatrin och vänder sig till
personal inom psykiatri och beroendevård i Stockholms läns landsting.
http://www.psykiatristod.se
•
•
•
Vårdprogram om ADHD
Vårdprogram om ätstörningar
Vårdprogram suicidnära barn och ungdomar
9
Hållpunkter i anamnestagning
Bilaga
•
Kontaktorsak
•
Aktuell problematik (duration, tidigare problem, samtidiga problem)
•
Andra kontakter (tidigare eller pågående med BUP, stödenhet, socialtjänst etc.)
•
Barnets utveckling (också i enrum med vårdnadshavare, graviditet och förlossning
och småbarnstid, kognitiv, social och motorisk utveckling)
•
Familjesituation (vårdnadshavare, boendeförhållanden, syskon, släkt, nätverk)
•
Situation i förskola/skola (inlärning, trivsel, närvaro, förmåga att tillgodogöra
sig verksamheten)
•
Socialt/fritid (social/relationell utveckling), fritidsaktiviteter, fysisk aktivitet,
intressen, vänner)
•
Barnet och familjens rutiner (mat, sömn, rutiner i hemmet)
•
Rökning/alkohol/droger i familjen (också i enrum med barnet/ungdomen)
•
Trauma, övergrepp/våld/omsorgssvikt (i enrum med barnet/ungdomen)
•
Ärftlighet
•
Somatiskt/medicinering (tidigare eller nuvarande sjukdomar, motoriska
färdigheter och funktioner? Använder barnet några läkemedel?)
•
Suicidtankar/handlingar
•
C-GAS-skattning samt eventuellt PIR-GAS
•
SDQ (för barn från 4 år)
•
Övriga skattningsskalor
10