Hälsa och samhälle
DUBBELDIAGNOS
Upplevelser av bemötandet från psykiatrin,
socialtjänsten, omgivningen och personalen
på boendet.
CECILIA BJELK
SANNA FRISBERG
Examensarbete i socialt arbete, C-uppsats
15 hp
Socionomprogrammet
Maj 2011
Malmö högskola
Hälsa och samhälle
205 06 Malmö
DUBBELDIAGNOS
Upplevelser av bemötandet från psykiatrin,
socialtjänsten, omgivningen och personalen
på boendet.
CECILIA BJELK
SANNA FRISBERG
En studie av det bemötande personer med en dubbeldiagnos får från psykiatrin,
beroendeenheten och boendet.
C-uppsats 15 poäng. Malmö Högskola: Hälsa och Samhälle, enheten för socialt
arbete, 2011.
Abstract
With this study, we have chosen to continue our B-essay about dual-diagnosis.
In the essay we have done some research on how this target group feels about the
treatment from the dependent unit, psychiatry unit, social services unit and the
housing environment. We wanted to know about the feelings because during the
B-essay we found out that individuals whit the dual-diagnosis is skipped between
different caregivers. We used a qualitative method with six interviews from two
different housings in south of Sweden. The information we got we used in our
result and analysis part, where we found out that the caretaker’s thought the
treatment were fine and that it was the surroundings they found the most fault
with.
Keyword: dual diagnosis, treatment, communication, mental disabilities,
addiction, Attention Deficit Hyperactivity Disorder, schizophrenia.
2
Förord
Vi vill tacka de personer som har tagit sig tid och ställt upp på våra intervjuer och
delat med sig av sig själv och sina erfarenheter. Utan ert deltagande hade denna
studie inte varit möjlig att genomföra. Tack än en gång för att ni tog er tid att
medverka!
Vi vill till sist tacka varandra för ett gott samarbete med denna uppsats.
Sanna Frisberg & Cecilia Bjelk
Malmö 110523
3
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. Inledning. ............................................................................................................. 6
1.2 Problemformulering ....................................................................................... 6
1.3 Syfte ............................................................................................................... 7
2. Begreppsdefinitioner ............................................................................................ 7
2.2 Dubbeldiagnos ............................................................................................... 7
2.3 Missbruk och beroende .................................................................................. 7
2.4 Psykiskt funktionshinder................................................................................ 8
3. Bakgrund .............................................................................................................. 9
3.1 Dubbeldiagnos ............................................................................................... 9
3.2 Bemötande ..................................................................................................... 9
3.3 Psykiska funktionshinder ............................................................................. 10
3.4 Psykossjukdom ............................................................................................ 11
3.5 Schizofreni ................................................................................................... 11
3.5.1 Schizofreni och missbruk..................................................................... 12
3.6 Heroin .......................................................................................................... 12
3.8 ADHD .......................................................................................................... 12
4. Tidigare forskning.............................................................................................. 13
4.1 Begreppet dubbeldiagnos ............................................................................. 13
4.2 Psykisksjukdom ........................................................................................... 13
4.3 Personalens attityder .................................................................................... 14
4.4 De proffesionellas bemötande ..................................................................... 14
4.5 Massmedia ................................................................................................... 14
4.6 Kommunikation och bemötande .................................................................. 14
5. Teoretiska perspektiv ......................................................................................... 16
5.1 KASAM ....................................................................................................... 16
5.2 Kommunikationsteori .................................................................................. 17
6. Metod ................................................................................................................. 18
6.1 Hermeneuistisk ansats.................................................................................. 18
6.2 Kvalitativ metod .......................................................................................... 18
6.3 Intervjuer ...................................................................................................... 19
6.4 Genomförandet av intervjuerna ................................................................... 19
6.5 Urval ............................................................................................................ 19
6.6 Arbetsfördelning .......................................................................................... 20
6.7Analysförfarandet ......................................................................................... 20
6.7.1 Kodning ................................................................................................ 20
6.7.2 Kategorisering ....................................................................................... 21
6.8 Reliabilitet och validitet ............................................................................... 21
6.9 Förförståelse................................................................................................. 21
6.10 Etiska reflektioner ...................................................................................... 22
6.10.1 Hänsyn till svaga och utsatta grupper. .................................................... 22
7 Resultat och analys ............................................................................................. 23
7.1 Bemötande ................................................................................................... 23
7.2 Socialtjänsten ............................................................................................... 24
7.3 Psykiatrin ..................................................................................................... 26
7.4 Omgivningen ............................................................................................... 27
7.5 Personalen på boendet ................................................................................. 28
4
8 Slutdiskussion ..................................................................................................... 30
9 Referenslista........................................................................................................ 32
9.2 Internetkällor ................................................................................................ 33
9.3 Artiklar ......................................................................................................... 34
9.4 Övriga källor: ............................................................................................... 34
10. Bilaga 1: Intervjuguide .................................................................................... 35
11. Bilaga 2: Samtyckeblankett ............................................................................. 36
5
1. Inledning.
”Kalle sitter på sitt rum på ett boende för personer med dubbeldiagnos. Kalle
tänker tillbaka på vad han har förlorat genom åren och vad det var som gick fel.
När Kalle var 30 år hade han allt, sambo, barn, lägenhet och ett jobb. Det började
med en grogg på kvällen när han kommit hem från jobb, sedan blev det mer och
mer. När Kalle var 37 år gammal fick han diagnosen Psykos och då gick allt utför.
Han blev lämnad av sambon och dottern gav honom ett val- ”antingen slutar du
dricka eller så träffar du inte mig igen.”
Kalle höll upp med drickandet i 2 månader, men när han skulle bjuda sin dotter
på middag beställde han en starköl. Sen den dagen har han inte träffat sin dotter
eller sitt barnbarn. Idag är han 47 år gammal och har ingen kontakt med sin familj
(Intervjuperson 3).”
Vad gick fel?
Precis som i vårt exempel kan man få en dubbeldiagnos senare i livet, man kan ha
haft en normal bakgrund innan med familj och allt som hör till. Vi har med denna
C-uppsats valt att bygga vidare på vår B-uppsats där vi skrev om dubbeldiagnos
och riktade in oss på behandlingsperspektiv. Vårt syfte var att belysa hur man
arbetar med personer med dubbeldiagnos på ett boende för denna målgrupp. Vi
intervjuade personalen och enhetschefen på boendet. Våra frågeställningar var hur
de arbetade med de boende, hur personalens syn på rehabilitering var, på
missbruket och funktionshindret.
Vi har med denna uppsats riktat in oss på ett individperspektiv där vi sätter
individen i fokus. Hur blir denna målgrupp bemött? Vad är deras egna upplevelser
av bemötande från psykiatrin, beroendeenheten, socialtjänsten samt personalen på
boendet? Begreppet dubbeldiagnos innebär att man har en psykisk diagnos i
kombination med ett missbruk.
1.2 Problemformulering
Genom vår B-uppsats fick vi upp ögonen för hur många frågeställningar det finns
kring dubbeldiagnos och hur det är att leva med en. En generell beskrivning av
vårdpersonalen på boendet vi besökte var att dubbeldiagnoser var ”hopplösa fall”.
Personalen beskrev de boende som människor med problem inom många
områden. Personalen berättade att personer med dubbeldiagnos oftast inte vet vart
de ska ta vägen eftersom de blir slussade mellan beroendeenheten och psykiatrin.
Ska man behandla funktionshindret eller missbruket först? Eller båda samtidigt,
men är det möjligt? Detta var frågor vi ställde oss då.
Genom ovanstående beskrivning som boendet gav oss började vi att diskutera.
Om man beskriver personer med dubbeldiagnos som ”hopplösa fall” och
svårbehandlade är detta en generell inställning inom psykiatrin och
beroendeenheten? Genom detta kom vi fram till våra frågeställningar i denna
uppsats, hur blir man bemött av psykiatrin, socialtjänsten, omgivningen och
personalen på boendet om man har en dubbeldiagnos?
Personer med dubbeldiagnos har ett missbruk och beroende samtidigt som de har
en psykisk sjukdom. Genom att ha två olika problem parallellt med varandra finns
det en risk enligt Todd m.fl. (2004) att dessa problem försämrar och komplicerar
varandra. Det innebär att både missbruks och beroende problemet och det
6
psykiatriska problemet blir svårare att behandla, därav finns synen på personer
med dubbeldiagnos som svårt behandlade.
Palmstierna (2004) lyfter fram att personer med dubbeldiagnos behöver ha hjälp
med båda problemen samtidigt vilket kan bli problematiskt då behandlingarna
sker på olika ställen. Detta kan komplicera för individen om det inte finns
samverkan mellan psykiatriska vården och missbruks och beroende vården.
I riktlinjerna för missbruks och beroendevården lyfts det fram att personer med
samsjuklighet (dvs. dubbeldiagnos) ”är det viktigt att behandlingen för de båda
problemen sker samtidigt och i samordnade former efter den första akuta
insatsen” (Socialstyrelsen, 2007). Det finns ingen särskild metod för att behandla
dubbeldiagnos med de metoder som har gjorts var för sig dvs. missbruk och
beroende respektive psykiatrisk sjukdom har visat sig effektiv vid behandlingen
(Socialstyrelsen, 2007).
1.3 Syfte
Syftet med denna studie är att undersöka hur personer med dubbeldiagnos
upplever bemötandet från psykiatrin, socialtjänsten, omgivningen och personalen
på boendet.
-
Frågeställningar
Vad är ett gott bemötande för individen?
Hur blir individen bemött av psykiatrin, socialtjänsten och omgivningen?
Hur ser individen på bemötandet från personalen på boendet?
2. Begreppsdefinitioner
Vi har valt att redogöra för berörda begrepp i uppsatsen för att läsaren ska få en
ökad förståelse av uppsatsen och vad vi menar med de använda begreppen:
2.2 Dubbeldiagnos
Enligt Gerdner & Sundin (1998) innebär begreppet dubbeldiagnos att en person
har en psykiatrisk diagnos som t.ex. ångest, depression, bipolär sjukdom,
schizofreni eller andra psykostillstånd eller personlighetsstörning (Socialstyrelsen,
2007) samtidigt har personen också ett missbruks eller beroende av alkohol
och/eller narkotika (Gerdner & Sundin, 1998).
Begreppet dubbeldiagnos kan även kallas för samsjuklighet eller komorbiditet
men vi har valt att använda oss av begreppet dubbeldiagnos då det är de begrepp
vi känner till och har hört under utbildningen och genom intervjuerna med
personal och chef på ett boende under vår B-uppsats.
2.3 Missbruk och beroende
Missbruk och beroende diagnostiseras enligt DSM-IV som är ett
klassifikationssystem för psykiska störningar. DSM-IV har fem perspektiv vid
bedömning av patienten dessa kallas axlar. Dessa är: symtomdiagnos,
personlighetsstörning, kroppssjukdom, påfrestningar och funktionsnivå.
Klassifikationssystemet bygger på kriterier av symtom och avvikelser med tydliga
7
kriterier ska vara uppfyllda för att få en diagnos (Allgulander, 2008).
För att ha ett missbruk enligt DSM-IV ska minst ett av fyra kriterier vara uppfyllt,
upprepat eller varaktigt under en och samma tolvmånadersperiod. Dessa kriterier
är:
1. Upprepad droganvändning som leder till att personen misslyckas med att
fullgöra sina skyldigheter på arbetet, i skolan eller i hemmet.
2. Upprepad användning av drogen i situationer som medför risk för fysisk skada,
exempelvis vid bilkörning eller arbete med maskiner.
3. Upprepade kontakter med rättvisan som en följd av droganvändningen.
4. Fortsatt droganvändning trots ständiga eller återkommande sociala eller
mellanmänskliga problem (Faktaruta från Agerberg, 2010).
För att ha ett beroende av en drog enligt DSM-IV ska individen ha uppfyllt minst
tre av sju kriterier under en och samma tolvmånadersperiod. Dessa kriterier är:
1. Tolerans, som kommer till uttryck i antingen behov av större dos av drogen för
att nå samma effekt (ökning med minst 50 procent), eller påtagligt minskad effekt
vid intag av samma dos.
2. Abstinens, som visar sig i antingen för drogen specifika abstinenssymtom när
tillförseln avbryts, eller i intag av drogen eller annan liknande drog för att lindra
eller ta bort dessa symtom.
3. Intag av drogen i större mängd eller under längre tid än vad som avsågs
(kontrollförlust).
4. Varaktig önskan eller misslyckade försök att minska eller kontrollera intaget.
5. Betydande del av livets ägnas åt att skaffa drogen, konsumera den, och hämta
sig från användningen av den.
6. Viktiga aktiviteter (socialt, yrkesmässigt och på fritiden) överges eller minskas
på grund av droganvändningen.
7. Fortsatt användning av drogen trots vetskap om att den orsakat eller förvärrat
kroppsliga eller psykiska besvär (Faktaruta från Agerberg, 2010.
2.4 Psykiskt funktionshinder
Psykiska funktionshinder är en kognitiv nedsättning som påverkar individens
förmåga till att exempelvis planera en aktivitet och att se helheten. Psykiska
funktionshinder kan vara: schizofreni, vanföreställningar och borderlinestörning
(Socialstyrelsen, 1996).
2.5 Bemötande
I Nationalencyklopedin förklaras bemötande som ett sätt att uppträda mot någon.
Enligt Hall (2001) skulle bemötande kunna ses som en inställning eller en relation
vi människor har till varandra. Hon menar även att bemötandet är ett samspel
mellan människor som speglar den attityd och beteende vi har till varandra. Vår
8
kommunikation kommer till uttryck i tal, gester, ansiktsuttryck, tonfall och
handlingar (Hall, 2001).
3. Bakgrund
I detta kapitel kommer vi att presentera begreppet dubbeldiagnos lite närmare. Vi
har även valt att lyfta fram ADHD eftersom det har diskuterats en del om ADHD
skulle ingå i kriterierna för dubbeldiagnos. Vi nämner även kort om Heroin som vi
under B-uppsatsen har fått information om att den är en vanlig drog bland
personer med dubbeldiagnos.
3.1 Dubbeldiagnos
Agerberg (2010) skriver att personer med dubbeldiagnos började uppmärksammas
under 1980-talet genom stora befolkningsundersökningar i USA som genomfördes
utifrån det psykiatriska diagnossystemet DSM. Undersökningen visade olika
samband bland människor som var eller hade varit alkoholberoende också hade
haft eller hade en psykiatrisk diagnos. Undersökningen visade även att personer
som hade eller hade haft en psykiatrisk diagnos också någon gång haft ett
beroende.
Något som ofta kommer upp när man talar om dubbeldiagnos är vilket av
problemen som kommit först, är det missbruksproblemen eller det psykiatriska
problemet? Teorierna om dubbeldiagnos är olika, en del säger att det är den
psykiatriska sjukdomen som kommer först där sedan missbruket kommer in för att
dämpa exempelvis vanföreställningar och hörselhallucinationer eller ångesten.
Andra säger att det psykiatriska problemet uppstår som en reaktion efter många år
av missbruk (Socialstyrelsen, 2000).
Socialstyrelsen (2007) skriver att personer med dubbeldiagnos utgör en olikartad
grupp där sjukdomsbilden kan se annorlunda ut från person till person med olika
svårigheter med missbruk och psykiska sjukdom. Personer med dubbeldiagnos har
ofta problem med bostadslöshet och kriminella handlingar (Gerdner & Sundin,
1998). Det är inte helt ovanligt enligt Lindefors (2009) att dessa människor har
kroppsliga lidande i from av exempelvis leverskador efter många års intag av
alkohol och droger. Det är enligt honom även vanligt med hepatit B och C och hiv
som de kan ha försakat genom att dela spruta med varandra.
Under vår B-uppsats som utgick från ett LSS boende för personer med
dubbeldiagnos fick vi reda på att den vanligaste diagnosen med dubbeldiagnos är
schizofreni. Vi är väl medvetna om att detta inte är den enda diagnosen man
behöver ha för att man ska ha en dubbeldiagnos utan enligt Socialstyrelsen (2007)
kan diagnoserna bipolär sjukdom, depression, psykisk störning i en kombination
med missbruk är också en dubbeldiagnos (Socialstyrelsen, 2007).
3.2 Bemötande
Bemötande är som vi tidigare nämnt en del av vår kommunikation med varandra
både verbalt och ickeverbalt. Enligt Edberg (2002) går bemötande och
bekräftande hand i hand, hon menar att ett gott bemötande sätter grunden för att
kunna skapa en god relation till klienter. Uppfattningen av ett gott bemötande är
individuellt beroende på vilket sätt vi är uppfostrade och hur känsliga vi är som
personer (Edberg, 2002).
9
Bemötandets betydelse är något som Hall (2006) lyfter fram, hon menar att ett
gott bemötande avgöra hela upplevelsen av att ha fått hjälp av en professionell.
Får klienten känslan av att bli sedd och respekterad för den han eller hon är men
också att den professionella ser klienten som expert på sin egen situation. En
annan betydelsefull aspekt är att klienten känner att den professionella har eller
har försökt hjälpa till, det är det som enligt Hall (2006) anses vara det avgörande
för hela mötet dvs. det är inte beslutet klienten får utan det personliga bemötandet
som är avgörande för hela mötet (Hall, 2006).
Holm (2001) talar om de roller man intar under möten mellan en enskild individ
och en offentlig eller kommunalt anställd och menar att förutsättningarna för
mötet påverkas av deras kunskaper, förväntningar men även maktpositioner.
Under ett möte med exempelvis en socialsekreterare intar individen rollen som
hjälpsökande och är i beroendeställning men utanför dörrarna är individen en
vanlig medborgare och det är enligt författaren något man måste tänka på som
professionell (Holm, 2001).
Det handlar om att se sig själv i individen som man möter. Holm (2001) lyfter
fram att mötet ska baseras på ett intresse, respekt, värme, medmänsklighet,
empati, inflytande och tilltro till den hjälpsökandes förmåga. Som professionell
ska man även ha en förmåga att hantera den relation man har till sin klient. Holm
(2001) menar även att förhållningssättet i yrkesutövandet ställer krav på att man
har kunskap, förståelse och en medvetenhet om klientens relationer (Holm,
2001).
Vi har läst en artikel på Internet (Internetkälla 2) som handlar om en personlig
upplevelse kring omgivningens synsätt på personer med psykiska funktionshinder.
Mannen som skriver artikeln har själv bipolär borderlinesyndrom med autistiska
drag och han menar att media har en stor roll i den negativa synen på personer
med psykiska funktionshinder. Författaren till artikeln menar att det måste bli ett
slut på medias skrämselpropaganda som enligt honom uppmuntrar omgivningen
till att tro att personer med schizofreni och andra psykiska sjukdomar är farliga för
allmänheten, med att man i media använder ord som ”galen” och ”tokig” då man
beskriver en gärningsman har begått brott som har en psykisk sjukdom
(Internetkälla 2)
3.3 Psykiska funktionshinder
Psykiska funktionshinder definieras i Nationell psykiatri samordning så här:
”En person har ett psykiskt funktionshinder om han eller
hon har väsentliga svårigheter med att utföra aktiviteter på
viktiga livsområden och dessa begränsningar har funnits,
eller kan antas komma att bestå under en längre tid.
Svårigheterna ska vara en konsekvens av psykisk störning” (Artikel 5)
Allgulander (2008) beskriver begreppet psykiskt funktionshinder som en juridisk
term för att kunna bevilja kommunala insatser som tillexempel behovet av
boendestöd och sysselsättning. En person med psykiska funktionshinder har en
kognitiv nedsättning som påverkar personens förmåga till att planera och
överblicka konsekvenser. Detta till följd av: psykos, allvarlig
personlighetsstörning, autismspektrumstörningar, allvarligt förstämningstillstånd
eller ångestsyndrom, posttraumatiska hjärnskador dvs. dubbeldiagnoser med ett
10
substansberoende och psykisksjukdom eller svår epilepsi (Allgulander, 2008).
Personer som endast har ett missbruk, demenssjukdomar, medfödd psykisk
utvecklingsstörning eller kortvariga psykiska störningar räknas inte till psykiska
funktionshinder (Artikel 5).
3.4 Psykossjukdom
Psykossjukdom är ett allvarligt psykiskt tillstånd då personen upplever
verkligheten på ett helt annat sätt än andra människor. De vanligaste symtom för
psykos är vanföreställningar och hallucinationer dvs. man hör röster, kan känna
sig förföljd eller talar och/eller tänker osammanhängande (Socialstyrelsen, 2003).
Personen har ingen sjukdomsinsikt dvs. omgivningen och den psykossjuke
personens uppfattning om verkligheten skiljer sig åt (Allgulander, 2008).
En psykos kan utlösas av olika anledningar, det kan vara så att en person har haft
psykiska problem t.ex. ångest, sömnsvårigheter men även problem på arbete eller
studier som har gjort att personen känt sig nedstämd och mått psykiskt dåligt
(Socialstyrelsen, 2003). En psykotisk person som har en störd
verklighetsuppfattning missbedömer sina sinnesintryck, tankar och drar fel
slutsatser i motsats till personer i omgivningen (Allgulander, 2008).
Tidiga tecken där man kan tyda en psykossjukdom kan vara att personen har
minskat sitt sociala umgänge eller isolerat sig helt, eller har svårigheter med
sociala samspel. Ibland kan det vara svårt att bedöma en psykossjukdom vid tidig
ålder då de vanliga symtomen skulle kunna liknas vid autistiska drag. För att
kunna ställa diagnosen psykos ska det finnas tydliga hallucinationer och
vanföreställningar (Socialstyrelsen, 2003).
3.5 Schizofreni
Schizofreni är en psykiatrisk diagnos, är en av de vanligaste psykossjukdomarna.
Schizofreni är den mest uppmärksammade sjukdomen då den mer eller mindre
kronisk. Det är vanligast att man insjuknar mellan 18 till 35 års ålder. Det är
mycket ovanligt att sjukdomen bryter ut före puberteten eller efter 45 års ålder.
Sjukdomen kommer ofta smygande och drabbar fler män än kvinnor. Något som
kan försvåra behandlingen av schizofreni är om individen tidigare har eller har
haft en personlighetsstörning, något som inte är helt ovanligt för personer med
schizofreni enligt Lindefors (2009).
Symtomen vid schizofreni kan delas in i två grupper, positiva och negativa
symtom. Positiva symtom innebär att det är något som har tillkommit under
sjukdomen t.ex. hallucinationer, vanföreställningar och tankestörningar där det
sistnämnda kan innebära att personen har svårt att hålla tråden under ett samtal.
Negativa symtom är något som saknas t.ex. förlust av förmågor såsom
självförsjunkenhet dvs. personen lever i sin egen värld och är isolerad ifrån andra.
En person som ha schizofreni kan ha känslomässiga störningar (Socialstyrelsen,
2003).
En person med schizofreni kan även lida av ångest och känna sig nedstämd i
perioder, samt vara passiv. Detta kan leda till att personen kan få svårigheter att ha
sociala relationer till andra människor samt att det kan innebära svårigheter att
sköta det egna boendet, skola eller arbete (Socialstyrelsen, 2003).
11
3.5.1 Schizofreni och missbruk
Enligt Lindfors (2009) är alkohol och cannabis de vanligaste missbruksformerna
hos personer med schizofreni, han hävdar att majoriteten även har ett beroende av
nikotin. Lindfors (2009) anser att förekomsten av dubbeldiagnos är viktigt att
uppmärksamma då det kan försvåra individens behandling av schizofreni.
Agerberg (2010) skriver om en svensk forskning där det kom fram att risken att få
schizofreni ökar om man i tidig ålder har rökt cannabis, forskarna menar även att
cannabismissbruk kan utlösa en psykisk sjukdom som ligger dolt i kroppen och
som aldrig skulle ha brutit ut om man inte hade rökt cannabis (Agerberg, 2010).
Allgulander (2008) menar att det är oljan som finns i hasch och cannabis, ämnet
THC som binds i fettvävnaden som kan utlösa panikångest, hallucinationer,
vanföreställningar och aggressivitet. Allgulander (2008) tar även han upp en
forskning från Danmark där 3 114 cannabisberoende patienter deltog. Det visade
sig att förekomsten av schizofreni, bipolär sjukdom, personlighetsstörningar och
andra förstämningssyndrom var betydligt högre förekommande än vad forskarna
först hade väntat sig (Allgulander, 2008).
3.6 Heroin
Heroin är den mest ryktbara narkotikapreparatet enligt Svensson (2005). I boken
har han intervjuat olika personer som tar heroin, deras beskrivning av att heroin
representerar både himmel och helvete. Heroin är en drog som väcker starka
känslor, det kan både vara positiva och negativa känslor. Heroin ligger bakom de
flesta narkotikarelaterade dödsfallen. Att sälja eller smuggla heroin kan ge långt
straff i hela världen. Heroinister beskrivs som personer som inte går att lita på,
som har en egoistisk moral och som är beredda att gå över lik för att få tillgång till
sin drog. Heroin är en opiat, det vill säga ett preparat som kommer från opium.
Opium är en av människans äldsta mediciner (Svensson, 2005).
Använder man heroin blir man ofta lätt fysiskt beroende. Detta beror på att
toleransnivån mot heroin ökar vid ett ökat bruk. En ökad tolerans kan förklaras
kort genom att kroppen vänjer sig vid drogen och detta leder till att kroppen
kräver en högre dos för att uppnå samma effekt. Det är många heroinmissbrukare
som hamnar i en ond cirkel vilket beror på att användningssymtomen är
ansträngande. När drogen har gått ur kroppen kan man känna sig sjuk, man
kallsvettas, har en rinnande näsa, magvärk och man kan få smärta i armar och ben.
Andra vanliga symtom är kräkningar och diarré. Symtomen försvinner när
kroppen får heroin. Det psykiska beroendet innebär att missbrukaren känner ett
starkt behov av att använda substansen då personen inte känner sig tillfredställd
utan den. (Internetkälla 1).
3.8 ADHD
ADHD (Attention deficit hyperactivity disorder) är en av de vanligaste
neuropsykiatriska funktionshindrarna. ADHD kallas även hyperaktivitetssyndrom
och uppmärksamhetsstörning. Allgulander (2008) beskriver att ADHD hos barn
kan uppmärksammas före sju års ålder, ett typiskt beteende kan vara:
”att barnet gör slarvfel i skolarbeten, är ouppmärksam på detaljer, inte kan
organisera sina aktiviteter, verkar inte lyssna på tilltal, följer inte instruktioner
eller vara uthållig och lättdistraherad. Hyperaktivitet menas med att barnet har
svårt att sitta still, barnet springer och klättrar omkring, har svårt att genomföra en
lek, är pratig och avbryter när andra pratar och har svårt att vänta på sin tur.
12
ADHD kan även medföra frustration, vredesutbrott och en dålig självkänsla”
(227).
Dessa beskrivningar är generella och det behöver inte se likadant ut för alla med
ADHD utan det är individuellt. ADHD är ingen diagnos som enbart drabbar barn
utan även vuxna kan ha ADHD.
Under de senaste åren har det debatterats en hel del huruvida ADHD skulle kunna
tillhöra begreppet dubbeldiagnos. Kjell Modigh m.fl. (2006) i Läkartidningen
(Artikel 3) skriver att politiker och beslutsfattare bör erkänna ADHD som en
dubbeldiagnos. Han skriver vidare att det länge har varit känt att personer med
ADHD är kraftigt överrepresenterade och att i ung ålder hamna i drogmissburk,
kriminalitet och även i hemlöshet. Modigh hävdar även att flera av de tragedier
som kan drabba en person med ADHD skulle kunna förebyggas av samhället om
man bara uppmärksammade diagnosen (Artikel 3).
I läkartidningen (Artikel 4) hävdar Kjell Modigh (2007) att ”socialstyrelsen sviker
de mest utsatta missbrukarna” han menar att personer med ADHD har glömts bort
i de nya riktlinjerna för missbruks och beroendevård då ADHD inte ingår i
uppräkningen av psykiatriska tillstånd.
Ulf Malmström som är ordförande i socialstyrelsens projektgrupp för nationella
riktlinjer (Artikel 3) bemöter Modighs kritik och menar att enligt vårt svenska
diagnossystem ICD-10 ingår ADHD under rubriken psykiska sjudomar och
syndrom samt beteendestörningar. Ulf Malmström uppger däremot att ADHD
skulle kunnat skrivas ut (Artikel 3)
4. Tidigare forskning
I valet av tidigare forskning har vi utgått från vår uppsats syfte och har försökt att
hitta tidigare forskning kring bemötande och kommunikation mellan brukare och
professionella. Vi börjar med att presentera studier kring begreppet och
förekomsten av dubbeldiagnos. Detta kapitel kommer vi att redogöra för den
forskningen som kommer att ge oss en förståelse inför resultat och analys kapitlet.
4.1 Begreppet dubbeldiagnos
Todd m.fl.(2004) har fullföljt en studie som är genomförd i England kring
svårigheter av att definiera begreppet dubbeldiagnos. Personal från
allmänpsykiatrin och missbruksvården deltog i studien. De problem som kom upp
under studiens gång var att läkarna fastställde dubbeldiagnos på olika sätt
beroende på vad klientens primära problem var och om de fanns med i psykisk
vård eller missbruksvården. Att få diagnosen dubbeldiagnos visade sig vara viktigt
för att få adekvat vård. Diagnosen visade sig även innebära olika hos
missbruksvården och psykiatrin vilket i sin tur kan innebära att individen kan
hamna utanför de båda områdena. Enligt Todd m.fl. (2004) skulle definitionen av
dubbeldiagnos kunna sammanfattas som en gråzon där olika kulturer och
ideologier inom vården tycker till om vilket av problemen som är den
bakomliggande. (Todd m.fl., 2004)
4.2 Psykisksjukdom
Schmidt (1991) har med sin studie som är genomförd i USA, varit inne på samma
spår kring de bakomliggande problemen. Han tar upp ifall personlighetsstörningar
13
ska få räknas som en psykisk sjukdom. Om en individ har ett aktivt missbruk är
det vanligt enligt Schmidt (1991) att individen även har personlighetsstörningar
oberoende av vilken av dessa som kom först. Studien genomfördes med hjälp av
observationer och intervjuer med personal på olika boende inom missbruksvården
och psykiatrin. Studien visade att personalen inte hade den kompetens som
krävdes för att kunna ge personer med dubbeldiagnos en adekvat behandling.
Något som även var intressant i studien var boendeverksamheternas syn på det
bakomliggande problemet. Inom missbruksvården ansåg personalen att det var
missbruket som orsakade de psykiska problemen, och personalen ifrån psykiatrin
ansåg att det var det psykiska problemet som gjorde så att personerna började
självmedicinera med droger och alkohol. Det framgick även i studien att de olika
boende handplockade sina klienter efter deras olika behandlingar, de som inte
passade in hamnade därför utanför (Schmidt, 1991).
4.3 Personalens attityder
Flera olika studier har visat att personal inom rättpsykiatrin har en negativ attityd
till personer med en dubbeldiagnos (Adams, 2008). I en stor litteraturstudie som
omfattar 18 olika studier, redovisas personalens attityder till personer med
dubbeldiagnos. De olika Litteraturstudierna är gjorda på en psykiatrisk vård och
tre studier berör rättpsykiatrisk vård. Två av dessa studier visar att personalen
inom rättpsykiatrin har en negativ inställning till att ge vård till personer med
dubbeldiagnos, i den tredje studien visade det sig att personalen hade en mer
positiv syn till att ge vård till personer med dubbeldiagnos (Adams, 2008)
4.4 De proffesionellas bemötande
Det finns olika forskningar kring proffesionellas attityder och vilken betydelse
dessa attityder har i behandling av personen med ett funktionshinder.
Undersökningar har försökt att förklara varför olika sorters bemötande uppstår,
det kan bero på att utbildningen inte tar upp hur man bemöter på ett bra sätt, det
kan också vara att arbetsförhållandena inte är bra. Man kan se negativt bemötande
som en försvarsmekanism då man vill behärska den ångest som man får när man
möter personer med ett funktionshinder (Internättkälla 3).
4.5 Massmedia
Det har visat sig i brittiska och amerikanska undersökningar att personer med
funktionshinder får en negativ framställning i TV och film. En person som är
funktionshindrad framställs som ett objekt för medlidande i TV och film. Man ser
personen som är funktionshindrade som en tragisk person. Personer med ett
funktionshinder har ofta en lägre status än vad de andra har i filmen eller i ett
program på tv (Internetkälla 3).
4.6 Kommunikation och bemötande
Vi har läst en vetenskaplig artikel av Bowers m.fl. (2010) som handlar om
psykiatrisjuksköterskors kommunikation med psykotiska patienter, denna studie
är genomförd i England. Studien kom fram till sju olika tillvägagångssätt på hur
sköterskornas kommunikation skulle kunna förbättras i förhållande till
patienterna. Man skulle till exempel tillbringa mer tid med patienterna men
samtidigt är det viktigt att patienten ska få egen tid. Man ska som professionell
lära sig att kontrollera sina känslor, kunna motivera patienten till aktivitet och att
vara ärlig och tala om symtomen. De beskriver att professionella ska ha ett lugnt
beteende som ska uttryckas både genom verbalt men också ickeverbal
14
kommunikation. Respondenterna i studien menar även att det är bra om man är
förberedd inför mötet genom exempelvis läsa på om patienten men även att de ska
tillbringa tid med patienten och lära känna personen bakom diagnoserna. Ge
patienten inflytande över sin egen situation och presentera valmöjligheter med
patienten var av vikt för respondenterna i studien (Artikel 1).
En annan studie vi ansåg var intressant i förhållande till vår uppsats är en
amerikansk studie av Shatell m.fl. (2006) vars syfte var att undersöka vad
patienters egna erfarenheter är av att bli förstådda av professionella. Resultatet
påvisade att när patienterna upplevde sig som förstådd av professionella får
patienten en bättre förståelse av sig själv. Det bemötande som den professionella
ger patienterna har en stor del i deras välbefinnande. Patienterna kände sig
meningsfulla när de kände att de professionella hade ett bemötande med
förståelse, respekt, tålamod, ärlighet, empati och accepterande. Patienternas
upplevelse av att professionella hade en vilja att förstå dem hade en mycket större
betydelse för patienterna än att de verkligen förstod dem. Detta ökade därför
möjligheten till att skapa en god kommunikation. Något som också kommer upp
är att patienterna vill bli bemötta som vanligt människor inte som en sjukdom
eller diagnos. De menade även att det var viktigt att professionella möter dem
som en medmänniska exempelvis som en granne eller vän. Sammanfattningsvis
kan man säga att det centrala i studien var att förstå patienten för att kunna ge det
stöd och omsorg som patienterna behöver (Artikel 2).
15
5. Teoretiska perspektiv
”..alla teorier äro grå
evig grön är endast
livets röda tråd…” (Ohlsson m.fl. 1992)
5.1 KASAM
Antonovsky har inom den salutogena perspektivet utvecklat teori KASAM ”känsla
av sammanhang”. Vi har valt att använda oss av teorin KASAM då vi anser att
denna teori kan vara användbar i arbetet med personer med dubbeldiagnos.
Personer med en dubbeldiagnos kan ha en omfattande problematik och det är lätt
att lägga fokusen på det sjuka i en behandling. Teorin handlar om att man ska se
hela människan i dess sammanhang, det är viktigt att man inte fokuserar på det
sjuka hos individen utan att man ser det friska också. Vi tror att man som
proffesionell kan ha användning av denna teori då KASAM menar att faktorer som
kön, klass och livshistoria påverkar de val vi gör i livet.
Antonovsky menar att teorin om KASAM ”känsla av sammanhang” i grunden är
ett kognitivt begrepp. KASAM kan beskriva individens förmåga att stå emot allt
stressande och alla traumatiska upplevelser. I teorin om KASAM finns tre centrala
komponenter och dessa är: begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Aaron
Antonovsky ansåg att man ska uppfylla alla dessa tre komponenter. Och för att
kunna uppnå en hög känsla av sammanhang. Individens KASAM byggs upp av
hans eller hennes kulturella och sociala sammanhang. Även individens förståelse
av ens egna livserfarenheter är en del av processen (Antonovsky, 2005).
Begriplighet är den bestämda, uttalade kärnan i processen. Med begriplighet anser
Antonovsky att individen har kunskap i de yttre och inre stimuli han eller hon
upplever och att de olika objekten går att ordna och klargöra. Hanterbarhet
handlar om att individen har resurser till sitt förfogande för att kunna behandla de
hinder och problem som uppkommer i livet och att individen inte ska se sig själv
som ett offer för situationerna. Det som lägger grunden för en känsla av
hanterbarhet är en bra belastningsbalans, det vill säga krav efter den förmåga man
har. Den sista komponenten är meningsfullhet, med meningsfullhet menar
Antonovsky att det är en motivationskomponent. Denna komponent syftar på i
vilken utsträckning man känner att livet har en känslomässig innebörd. Individen
känner att i alla fall en del av de krav och problem som uppkommer i livet är
värda att investera energi i, de är också värda intresse och hängivelse (Berg &
Andersen, 2001).
Antonovsky tar sedan upp relationerna mellan de tre olika komponenterna,
relationerna är sammanflätade och de har en viss tendens att påverka varandra.
Anonovsky menar att meningsfullhet är den viktigaste komponenten av dessa tre:
med en hög meningsfullhet drar sig inte individen för att konfronteras med
resurser. Efter meningsfullhet kommer begriplighet, han menar även att
hanterbarheten är oviktig. Att kunna hantera något förutsätter man att man har
begripit vad det är man ska göra. En individs upplevelse av en viss situation kan
göra att individen placerar sig högt på en av komponenterna men lågt på en annan.
16
Antonovsky menar att när andra individer fastställer alltför mycket kan individen
bli ett föremål och då går miste om livets mening (Antonovsky, 2005).
Anonovskys perspektiv är betydelsefullt då forskning har visat att en låg ”känsla
av sammanhang” vid utskrivning från behandling leder till en ökad risk av
dödlighet inom en fem års period (Berg & Andersen, 2001).
5.2 Kommunikationsteori
Vi har valt att använda oss av kommunikationsteori eftersom vår uppsats berör
bemötande. Vi anser att kommunikation är något som ligger nära bemötande
eftersom vår kommunikation både kan uttrycka sig verbalt eller ickeverbalt.
Kommunikation kan ses som ett samspel mellan individer och för en lyckad
kommunikation gäller det att man är öppen och mottagliga för varandra (Eide &
Eide, 2006).
Eide & Eide (2006) menar att man kan förklara kommunikation på ett enkelt sätt
genom begreppen sändare och mottagare. En dialog startas genom att en person
sänder ett budskap till mottagaren som i sin tur tolkar, bearbetar och ger respons.
Om mottagaren tolkar budskapet rätt och inga yttre störningsmoment påverkar
budskapet kan dialogen fortsätta. Det problem som kan uppstå är när sändarens
verbala budskap inte stämmer överens med mottagarens ickeverbala språk t.ex.
gester och ansiktsuttryck. Payne (2002) menar att det är inte en självklarhet att
mottagarens perceptionsförmåga (hur man tolkar sinnesintryck) som sändarens.
Perceptionsförmågan styrs av individens tidigare erfarenheter, fysisk och psykisk
hälsa, kunskap och omgivning.
Under ett möte är det oftast en person som styr samtalet, det påverkas av vilken
relation individerna har till varandra enligt Payne (2002). Författaren nämner två
olika typer av relationer där den ena är symmetriska relationer som avser de
iblandade personerna, dessa är jämställda varandra med ett liknande sätt att agera.
Den andra relationen beskrivs som komplementär och är precis tvärtom, där
relationen är ojämnställd och har bestämda roller (Payne, 2002).
Professionella relationer är asymmetriska enligt Eide & Eide (2006) eftersom
rollerna bygger på den kunskap som individerna har. Denna relation går inte att
göra symmetrisk då brukaren söker hjälp hos den professionella. Då brukaren och
den professionella använder sig av varandra genom att den professionella får
kunskap kring brukarens situation och brukaren om den professionellas kunskap
och regelverk, har den asymmetriska relationen däremot blivit asymmetriskt
komplementär dvs. att brukaren och den professionella kompletterar varandra
(Eide & Eide, 2006).
Genom att den professionella har kunskap om brukarens situation och problematik
ökar deras förutsättningar för en god kommunikation. Det främjar även den
empatiska förmågan hos den professionella. Det finns två typer av empati den ena
är affektiv empati som syftar till att den professionella ska försöka leva sig in i
brukarens situation och känslor. Den andra är kognitiv empati som menar att den
professionella ska sätta sig in i hur det är att vara brukare och på brukarens tankar
och upplevelser av sig själv.
Vi har valt att ta ut nyckelbegreppen i våra teorier som kommer att användas i vår
resultat- och analysdel, detta för att det är lättare att veta vad som är viktigast i
17
teorierna. Detta är: Begriplig, hanterbar, meningsfullt och en känsla av
sammanhang. Sändare och mottagare och brukaren och den professionella
kompletterar varandra. Affektiv empati och kognitiv empati.
6. Metod
I detta kapitel kommer vi att presentera hur vi har gått tillväga i uppsatsen, och
hur vi har kommit fram till vårt resultat. Vi har valt att söka i Malmö Högskolas
databaser efter tidigare forskning. Litteraturen har vi hittat på olika bibliotek i
Malmö. För att hitta material till tidigare forskning har vi använt följande
nyckelord: ADHD, Attention Deficit Hyperactivity Disorder, Dubbeldiagnos,
Schizofreni, bemötande, kommunikation
Vi har valt att benämna våra intervjupersoner för respondenter då begreppet
respondent har till avsikt att studera individen och dess subjektiva tankar kring det
aktuella ämnet istället för begreppet informant som ses som ett vittne som har till
uppgift att ge forskaren information för att förklara en specifik
händelse (Esaiasson m.fl, 2002).
6.1 Hermeneuistisk ansats
Hermeneutiken handlar om hur man tolkar texter, vi har valt att använda oss utav
denna då vi har läst många texter och tolkat dessa. Hermeneutiken handlar också
om hur man tolkar människors uppförande och hur individen uppfattar världen,
och detta är något vi använder oss mycket av under vår resultat och analysdel, då
vi tolkar det material och citat vi fått under våra intervjuer.
Man kan säga att hermeneutiken är en tolkningslära då den från början kommer
ifrån bibliska tolkningar. På 1900-talet utökades hermeneutiken och det var inte
bara tolkningar av texter som var betydelsefulla utan även tolkningar hur
individen förstod världen och hur individen förstod sig själv och den situation den
befinner sig i. Hermeneutiken menar att man kan förstå människor genom att
tolka hur mänskligheten utrycker sig i tal, skrift och handlingar (Patel &
Davidson, 2003). För att få en förståelse av hur människan ser världen behöver
man kunskap som man får genom tolkningar av individen, vilket den kvalitativa
forskningen gör (Hartman, 2004).
Hartman (2004) menar att man inte kan bortse från den förförståelse man har om
ämnet i vårat fall dubbeldiagnos, då det har en stor betydelse för
sammanställningen av resultatet. I resultatet ska både forskarens och
respondenternas förförståelse kombineras med varandra. Enligt Patel och
Davidson (2003) använder man sig av förförståelsen som verktyg när man
sammanställer och tolkar den empiri man har samlat in genom intervjuerna, vilket
är en viktig del i hermeneutiken då förförståelsen påverkar resultatet.
Hermeneutikens tanke är att kunna beskriva livsvärlden. Studiens syfte är att
beskriva det bemötande personer med dubbeldiagnos får från psykiatrin,
socialtjänsten, personalen på boendet och omgivningen.
6.2 Kvalitativ metod
Valet av metod var bestämt redan från första början, då vi ville bygga vidare på
vår B-uppsats. Vi har valt att använda oss av den kvalitativa metoden, då vi ville
komma närmare våra respondenter och verkligen förstå vad de ville berätta. Den
kvalitativa metoden är en metod som används vid forskning, den ger en
18
beskrivande kvalitativ information om individens berättelse. Då vårt syfte med
studien var att ta reda på hur personer upplever bemötandet så kändes valet av
metod givet från första början (Kvale, 1997). En kvalitativ intervjumetod är, enligt
Kvale (1997) lämplig när syftet med studien är att beskriva och förstå världen
utifrån de intervjuades synpunkt samt utveckla innebörden i deras erfarenheter.
6.3 Intervjuer
Vi hade bokat sju intervjuer varav en uteblev. Alla sex intervjuer genomfördes på
två olika boenden för dubbeldiagnoser, dessa boenden var det ”noll tolerans”
vilket betyder att man får vara påverkad på boendet. Fyra intervjuer genomfördes
på ett boende i en stor stad i södra Sverige och två intervjuer i en liten stad i södra
Sverige. Vi valde att använda intervjuer då vi ville komma närmare våra
respondenter, vi ville komma åt deras känslor, erfarenheter och upplevelse av det
bemötandet de får. Intervjuer anses vara det bästa tillvägagångssättet när man vill
nå respondenternas subjektiva upplevelser (Kvale, 1997). Som intervjumetod har
vi valt att använda oss av en semistrukturerad intervju då vi ville ha öppna frågor
och att respondenterna skulle kunna svara friare. Vid denna typ av intervju har
man ämnen och frågor som kan modifieras i intervjusituationen (Robson, 2002).
Vi valde ut olika teman så att vi skulle få det material vi behövde för att svara på
vårt syfte som är att beskriva hur personer med dubbeldiagnos upplever
bemötandet.
6.4 Genomförandet av intervjuerna
Innan varje intervju startade fick respondenterna en samtyckeblankett (se bilaga 2)
där vi informerade om undersökningens syfte och att det var frivilligt att delta i
studien, men även att personen i fråga var anonym vid resultatet. Respondenterna
var tvungna att skriva under denna blankett innan intervjun kunde börja. Alla
intervjuer tog ca en timme per person, vi använde oss av diktafon för att kunna
fånga upp olika citat under intervjun, det är även lättare att analysera materialet
efter intervjun. Diktafonen var till en stor hjälp under intervjuerna, vi ville vara
delaktig i intervjun och inte behöva anteckna allt som kommer upp. Intervjuerna
var som sagt semistrukturerade. Efter att vi valt metod började vi med att komma
på olika teman som vi kunde ha med oss som hjälp under intervjuerna för att inte
tappa bort oss (se bilaga1). Alla respondenter fick samma teman, följdfrågorna
under intervjun såg olika ut beroende på vad respondenten berättade.
Genomförandet av intervjuerna skedde på respondenternas villkor, eftersom vi
ville skapa en trygg och bekväm miljö för respondenterna (Robson, 2002). Det är
viktigt att ha i åtanke att en intervju är ett samtal där man som intervjuare och
intervjuperson påverkar och påverkas av varandra, vilket skapar en situation som
är unik och som inte kan återskapas av någon annan (Kvale, 1997).
6.5 Urval
Inför intervjuerna har vi gjort ett strategiskt urval (Grönmo, 2004) där vi har satt
upp kriterier för vilka som ska delta i studien. Detta gjorde vi dels för att avgränsa
oss men även för att öka chanserna till att få in en stor mängd data på fenomenet
vi valt att studera och som i sin tur ska ge oss en helhetsförståelse (Grönmo,
2004).
Våra kriterier var att det ska vara personer som har eller har haft en
dubbeldiagnos, med dubbeldiagnos avser vi individer som har en psykisk sjukdom
och ett missbruksproblem samtidigt. Personerna som ska få delta ska bo på ett
boende för dubbeldiagnos och som har eller har haft kontakt de senaste åren med
19
psykiatrin och socialtjänsten. Vi valde att ha boende som ett kriterium då vi kände
att det skulle bli det lättaste sättet att komma i kontakt med personer med
dubbeldiagnos.
Vi kontaktade chefer på olika boende i god tid, när vi skrev vår B-uppsats om
personer med dubbeldiagnos fick vi där en förståelse över att de skulle kunna bli
svårt och ta tid att hitta frivilliga respondenter. Vi fick sex respondenter på två
boende, alla respondenter var män. Ett av boendena var beläget i en större stad
och det andra i en mindre stad. Våra respondenter bestod inte från början av bara
män, när vi bokade tid med boendena skulle vi få sju respondenter där en av dem
var kvinna men den intervjun blev inställd.
Vi diskuterade i början av uppsatsen om vi skulle lägga vikt vid kön och om vi
skulle ha en jämn könsfördelning bland våra respondenter men beslutade ganska
fort för att detta inte var syftet med studien, då vår avsikt var att intervjua personer
med dubbeldiagnos. Vid närmre eftertanke kanske detta vore en intressant
synvinkel om det finns en skillnad på bemötandet mellan män och kvinnor som
har dubbeldiagnos. Vi anser dock inte att vårt resultat ska påverkas negativt av att
det endast var män som deltog i studie då dessa män har dubbeldiagnos och delat
med sig av sina upplevelser hur de har blivit bemötta.
Alla våra respondenter har inte heller i nuläget en dubbeldiagnos då de hade slutat
att ta droger, vi valde ändå att ta med dessa i studien då det var bemötandet vi var
ute efter. Dessa respondenter hade haft en dubbeldiagnos innan och hade varit på
psykiatrin och socialtjänsten och visste vad det var för bemötande de hade fått
därifrån.
6.6 Arbetsfördelning
Vi är två stycken som har skrivit denna uppsats, och vi är bra på olika saker. Vi
tycker att vi har delat upp vårt arbete bra och gjort lika mycket i uppsatsen. Vi är
nöjda med vår arbetsfördelning och det har fungerat bra.
6.7Analysförfarandet
Målet för kvalitativa analyser är att få en helhetssyn över det insamlade
materialet. Det insamlade materialet analyseras vanligtvis allteftersom det samlas
in. Analysen pågår under hela datainsamlingen och färdigställs när
datainsamlingen är avslutad. Vi har valt att använda oss av det vanligaste sättet att
analysera kvalitativa studier vilket är att koda och kategorisera. En dataanalys
innebär att man klarlägger generella och typiska mönster i materialet. För att
lättare kunna hitta dessa mönster började vi vår analys med att läsa igenom de
nerskrivna intervjuerna för att få en helhetssyn över det insamlade materialet
(Grönmo, 2004).
6.7.1 Kodning
För att skapa en överblick över det insamlade materialet är kodning ett viktigt
tillvägagångssätt. En kodning går ut på att finna ett eller några nyckelord som
beskriver ett stycke eller en mening i intervjun. Dessa nyckelord kallas koder, med
kod menas med en generell förkortning. En kod för ett bestämt avsnitt kan
tillexempel ange ett tema som ett avsnitt handlar om, det kan vara en hädelse i
avsnittet eller en handling. Vi har använt en såkallad öppen kodning som menas
med att det först och främst är den insamlade materialet som är bestämmande för
20
vilka koder som forskaren väljer (Grönmo, 2004).
6.7.2 Kategorisering
En kodning tar sikte på att utveckla de olika kategorierna. De olika koderna som
man hittade ska nu bilda gemensamma nämnare, kategorier. När man ska
kategorisera måste man läsa de texter man har hittat koder i och hitta en
gemensam nämnare av dessa koder, nämnaren ska beskriva två eller flera stycken.
Även om forskaren har vissa föreställningar om vad det kommer bli för kategorier
så är det viktigt att ha en öppen inställning till materialet, så att själva analysen ger
goda möjligheter att upptäcka olika aspekter på relationerna som man inte hade
tänkt innan. När man är klar med att hitta de olika kategorierna ska man hitta
begrepp som beskriver dessa kategorier. Begreppen har vi sedan använt oss av i
vårt resultat och analysdel. Begreppen är ord eller meningar som beskriver det
insamlade materialet (Grönmo, 2004).
6.8 Reliabilitet och validitet
När man talar om en hög reliabilitet pratar man om hur tillförlitliga resultaten är,
samt om mätinstrumentet är av en varaktig och bra karaktär. Med detta menar man
att hög reliabilitet bygger på ett resonemang där man i andra undersökningar av
samma grupp av respondenter med samma metod och syfte ska uppnå ett likgiltigt
resultat. Det är svårt att uppnå en hög reliabilitet i en kvalitativ studie, att säkra att
man vid upprepning av studien ska få ett likvärdigt resultat. Detta beror på att i en
kvalitativ studie har man som utgångspunkt att undersöka, upptäcka samt beskriva
ett fenomen och inte som i en kvantitativ metod, mäta fenomen (Djurfeldt m.fl,
2003 ).
Under våra intervjuer var vi noga med att inte ställa ledande frågor, utan låta
respondenten berätta det han ville och för att kunna lyssna in och ställa
följdfrågor. Vi ville under intervjuerna ge respondenterna ett större utrymme till
att dela med sig om den kunskap och erfarenheter han/hon har. Detta gjordes för
att frågor som är otydliga och ledande kan påverka vårt resultat och leda till en låg
reliabilitet (Kvale, 1997). Under intervjuerna delade vi upp så att en ställde
frågorna och följfrågorna och den andra antecknade och tog hand om diktafonen,
detta ansåg vi vara bra för att inte skapa en förvirring och att något blev otydligt.
Validitet betyder giltighet, detta menar man om datamaterialet är giltigt för de
olika problemställningar som ska belysas i studien. Validiteten syftar på
förhållandet mellan det teoretiska och operationella definitioner av begrepp. Det
teoretiska klargör vad forskaren har för avsikt att studera medan den operationella
definitionen handlar om vad som faktiskt kommer att studeras. Validiteten visar i
vilken grad undersökningen lämpar sig för att samla in data som är relevant för de
problemställningar man har i sin studie(Grönmo, 2004). Kvale (1997) menar att
det finns en fara att fokusera för mycket på validiteten när man gör en
undersökning, valideringen kan bli en legitimeringsmani som i sin tur undergräver
validiteten (Kvale, 1997).
6.9 Förförståelse
Vi som har gjort denna studie har en viss erfarenhet av personer med
dubbeldiagnos, med detta kan det komma förutfattade meningar. Vi har olika
erfarenheter, den ena mer än den andra. En av oss är uppvuxen på ett familjehem
med missbrukare/dubbeldiagnoser och har även jobbat på ett boende för denna
målgrupp. Den andra har det i familjen och detta kan göra att man redan från
21
början har förutfattade meningar som kan försvåra studien. Eftersom vi var
medvetna om detta redan från början så har vi lagt fokus på att gå till intervjuerna
utan att redan ”veta” svaren på frågorna vi ställde. Det är viktigt att vara öppen
och inte ha förutfattade meningar när man går på en intervju. Vi tycker att vi har
lyckas med detta och är nöjda med vårt resultat.
6.10 Etiska reflektioner
När man ska genomföra en studie krävs det att man gör olika etiska
överväganden. Vi har under uppsatsens gång övervägt de olika etiska principerna.
Den första etiska principen är krav på information vilket menas att man måste
redogöra för syftet med undersökningen och vilka metoder man kommer att
använda. Det är även viktigt att man informerar om hur resultatet i uppsatsen
kommer att presenteras och förmedlas. Under intervjuerna har vi gjort detta
genom att berätta om vår uppsats och vad som kommer att hända med den när den
är klar. Det är även viktigt att personen i fråga vet att allt han/hon berättar under
intervjun inte kommer att komma ut, att det är sekretessbehandlat och att man inte
ska kunna spåra den personen som har lämnat informationen. Denna princip heter
konfidentialitet. Detta är något vi har varit noga med i våra intervjuer att personen
ska veta att den är anonym och att vi inte kommer använda några namn eller
någon plats i vårt resultat. Under alla intervjuer har vi informerat om detta
inledningsvis.
Konfidentialitetskravet kan innebära ett dilemma för forskaren i vissa fall då
resultaten ska vara trovärdiga men forskaren måste ändå ta hänsyn till
informantens anonymitet. Vi har även under våra intervjuer berättat vad vi ska
använda uppsatsen till och även att den kommer att läggas ut på Malmö
Högskolas hemsida, detta är en princip som kallas nyttjandekravet (Dalen, 2007)
En viktig princip när man skriver en uppsats är kravet på ett samtycke, med detta
menar man att informanten ska ha samtyckt till att vara med i uppsatsen utan yttre
påtryckningar eller några begränsningar av den personliga handlingsfriheten. Ett
informerat samtycke menas med att informanten ska bli informerad om allt som
rör hans eller hennes deltagande i undersökningen (Dalen, 2007). Detta har vi
gjort genom att informanten har fått skriva på en samtyckesblankett (se bilaga 2)
där det stod studiens syfte och att han/hon kunde dra sig ur när som under
intervjuns gång då det är frivilligt att ställa upp.
6.10.1 Hänsyn till svaga och utsatta grupper.
Detta är en princip som vi känner är en av de viktigaste när det kommer till vårt
val av område att studera. Inom socialt arbete möter man ofta personer som
befinner sig i svåra och utsatta livssituationer. Det är därför viktigt att man gör en
undersökning med en stor försiktighet (Dalen, 2007). Vi har tagit hänsyn till att vi
har valt en grupp som är utsatt och därför inte ställt för personliga frågor. Vi har
även varit noga med att berätta att personen kan avbryta intervjun och gå därifrån
om det blir jobbigt. Att vara medvetna om att det är ett område som kan vara
jobbigt att prata om till exempel om det har hänt något speciellt eller om man har
förlorat någon nära. Att vara medvetna och hela tiden ha ögonkontakt så att man
märker om det blir för känsligt för personen är en viktig aspekt när det gäller
utsatta grupper.
22
7 Resultat och analys
I detta kapitel kommer vi att redogöra vår insamlade empiri som vi fått genom
våra intervjuer. Vi kommer att redogöra resultatet av de kvalitativa intervjuerna
som vi har bearbetat och tagit ut följande teman: bemötande. Samtliga intervjuer
har genomförts på två olika boenden där personer som har haft eller har en
dubbeldiagnos bor. Vi har valt att presentera våra respondenter kort, då det är
lättare att få en djupare förståelse av vårt resultat. Vi har valt att presentera vårt
resultat utifrån de teman vi fick under vår bearbetning av intervjuerna, efter varje
tema kommer sedan en analys av den presenterade empirin. Vi kommer att koppla
empiri och bakgrund under varje tema, efter kommer vi att ha en analys där vi
kommer analysera med hjälp av tidigare forskning och teori.
Intervjuperson 1. Man, 46 år. Ogift, inga barn. Har en psykos, drogfri sedan 5 år
tillbaka.
Intervjuperson 2. Man, 56 år. Ogift, inga barn. Har schizofreni, drogfri sedan 3 år
tillbaka.
Intervjuperson 3. Man, 48 år. Varit sambo, har en dotter. Har psykos, dricker och
tar droger fortfarande.
Intervjuperson 4. Man, 26 år. Ogift, inga barn. Har ADHD, dricker fortfarande.
Intervjuperson 5. Man, 37 år. Varit gift, två barn. Har schizofreni, tar droger
fortfarande.
Intervjuperson 6. Man, 58 år. Varit gift, ett barn i livet. Har psykos, drogfri sedan
2 år tillbaka.
7.1 Bemötande
Begreppet bemötande förklaras enligt Nationalencyklopedin med att uppträda på
ett visst sätt mot en annan person. Bemötande har en central betydelse för
kommunikationen. Under samtliga intervjuer frågade vi vad ett gott bemötande
var, eftersom det är väldigt individuellt. Tre av respondenterna anser att det kan
avgöras med bara en blick eller ett ansiktsuttryck. Något som var gemensamt svar
på frågan var att ett gott bemötande ska vara naturligt.
”Ett gott bemötande är när man blir bemött på ett naturligt och respektfullt
sätt”. (Intervjuperson 3)
Att brukaren blir förstådd ökar förutsättningarna för att skapa en god
kommunikation visar en amerikansk studie (Shatell m.fl, 2006). Brukarna som
medtog i studien lyfte fram att de ville bli behandlade som vanliga människor och
inte som en sjukdom eller diagnos. De menade att det är viktigt att de
professionella bemöter dem med en medkänsla (Shatell m.fl., 2006).
”Ett gott bemötande är när man blir förstådd och man vet att den andra
lyssnar på vad man säger” (Intervjuperson 2)
Att man vet att den man pratar med lyssnar tyckte de flesta av respondenterna var
viktigt, intervjuperson 2 berättar att han inte tycker att någon lyssnar på honom.
Han menar att det är jobbigt när den man pratar med sitter och tittar på något
annat och inte ger respons, detta var något han har varit med om flera gånger.
23
”Ett gott bemötande är när man blir respekterad för den man är och inte som
en missbrukare” (Intervjuperson 5)
Intervjuperson 4 tycker att han oftast blir dåligt bemött och att folk inte förstår
varför han inte kan sitta still och lyssna en lång stund. Han berättar att han kan
räkna på sina fingrar de gånger han har fått ett bra bemötande.
”Jag tycker det är hemskt att folk inte vet hur man bemöter på ett bra sätt,
speciellt när man jobbar med människor” (Intervjuperson 4)
Intervjuperson 1 berättar att han tycker att ett gott bemötande är när folk visar att
de bryr sig och vill hjälpa en till bättra vägar. Han uppger också att ett gott
bemötande är när han blir bemött för den han är på ett respektfullt sätt.
Intervjuperson 6 uppger att han tycker att ett gott bemötande kan vara på många
olika sätt. Men han tycker att det viktigaste är att personen man pratar med kolla
en i ögonen och visar att han/hon lyssnar på det man säger.
”Ett gott bemötande kan uttrycka sig på många olika sätt, men det viktigaste är
att man ser att personen lyssnar på vad man har att säga” (Intervjuperson 6)
Man kan se kommunikationen som ett samspel mellan individer, en lyckad
kommunikation uppnås när man är öppen och mottaglig för varandra. En
kommunikation startar genom att en person sänder ett budskap till mottagaren
som i sin tur tolkar, bearbetar och ger respons (Eide & Eide, 2006).
7.2 Socialtjänsten
”Det är socialen som bestämmer, jag har sagt mina önskemål om vart jag vill
hamna, de säger att det är fullt eller omöjligt att hamna på det boendet men
jag vet att de har lediga platser”. (Intervjuperson 6)
Intervjuperson 3 berättar att han inte är nöjd med socialtjänsten. Han tycker att
socialtjänsten bestämmer för mycket och han ville inte bo på detta boende utan
han ville helst komma till ett annat boende i stan som han vet finns lediga platser
på. Han berättar även att han alltid har haft problem med socialtjänsten. Då han
bodde på gatan tyckte de att han skulle bo bland hemlösa personer och att han inte
behövde något annat boende. Idag vill han inte ha kontakt med socialtjänsten, de
hjälper ändå inte honom. Han berättar även att han bara bor på boendet över
vinterhalvåret, på sommaren bor han ute.
Bower m.fl. (Artikel 1) skriver i sin studie att det är viktigt att man ger individen
inflytande i sin egen situation och ger valmöjligheter men även vara ärlig. I
kommunikationsteorin kan kontrollen i samtalet styras av vilken typ av relation
individer har till varandra. Payne (2002) menar att det finns två olika typer av
relationer där den ena är symmetriska relationer som avser de inblandade
personerna, dessa är jämställda med varandra och har ett liknande sätt att agera.
Den andra typen av relation är ojämnställd och där de har bestämda roller. I detta
fall är relationen som respondenterna beskriver en komplementär relation.
24
”Jag sticker i början på juni och kommer tillbaka i september” (Intervjuperson
3)
Att ha kontroll över sitt eget liv och få vara med att bestämma är något alla
respondenter har velat, men det har varit svårt, då det är socialtjänsten som
bestämmer. Respondenterna uppger att de inte blir respekterade av de
professionella då de använder tvång för att få som de vill. En av våra respondenter
berättade att han hade varit på socialtjänsten och sökt hjälp för sitt missbruk men
fick ingen hjälp då den professionella tyckte att det inte var så farligt med hans
missbruk.
Intervjuperson 2 berättade att han hade blivit bra bemött av socialtjänsten, han
fick komma till ett behandlingshem på direkten och de kom och hälsade på då och
då för att se hur han hade det och hur det gick.
”Utan socialtjänstens hjälp hade jag inte suttit här idag, tack vare
socialtjänsten är jag i livet”. (Intervjuperson 2)
Intervjuperson 1 berättar att han inte hade varit i kontakt med socialen för än han
behövde hjälp med att hitta ett boende, han tyckte att han fick hjälp snabbt och har
kommit till ett bra boende. Han berättar även att han har kontakt med
socialtjänsten idag också då han behöver pengar.
Intervjuperson 4 berättar att han tycker att socialtjänsten ger ett gott bemötande i
alla fall till honom, de verkar veta hur man ska bemöta olika målgrupper. Han
berättar även att dem tar det lugnt när dem ska berätta något, detta är något han
tycker är bra då han har ADHD och har svårt att koncentrera sig en längre tid.
”Socialtjänsten har hela tiden velat mitt bästa” (Intervjuperson 4)
Intervjuperson 5 upplever att socialtjänsten aldrig har lyssnat på vad han vill, utan
de tar beslut utan att veta att han vill det. Han berättar även att de tvingade honom
att åka på behandlingshem om han ville hamna på ett boende som detta vilket har
gjort att han inte vill gå till socialtjänsten längre. Antonovsky skriver i sin teori
KASAM ”en känsla av sammanhang” att när andra bestämmer alltför mycket kan
individen bli ett föremål och mister då livets mening (Berg & Andersen, 2001).
Det finns olika forskningar kring proffesionellas attityder till personer med ett
funktionshinder och vad det har för betydelse till behandlingen. Forskningen säger
också att man kan se ett dåligt bemötande som en försvarsmekanism vilket kan
vara en förklaring till ett dåligt bemötande (Internättkälla 3).
Genom att den proffesionella har kunskap om brukarens situation och problem
ökar förutsättningar för en god kommunikation. Det gynnar även den empatiska
förmågan hos den proffesionella (Eide &Eide, 2006).
25
7.3 Psykiatrin
”Man känner inte att man blir sämre behandlad för att man är missbrukare
eller psykisk sjuk”. (Intervjuperson 5)
Intervjuperson 3 berättade att han har varit inlagt på en psykiatriskakutmottagning
och fick ett bra bemötande av en vårdare. Han upplevde att den vårdaren
verkligen hjälpte honom med att få en annan medicin för sina
hörselhallucinationer och ångest. Han upplevde att vårdaren verkligen förstod hur
han kände och ville honom väl, de hade en bra kontakt.
Intervjuperson 2 uppgav att han hade blivit väldigt dåligt bemött av en vårdare på
psykiatrin då han hade blivit inlagd för ångest och berättade för vårdaren att han
ville ta sitt liv, då hade vårdaren uppmanat honom till att göra det. Han berättade
även att förutom denna händelse så hade han blivit bra bemött från psykiatrin.
”Vårdaren sa att jag skulle ta mitt liv” (Intervjuperson 2)
Intervjuperson 1 berättar att han inte har fått något bra bemötande från psykiatrin
då de inte kunde hjälpa honom och sa att han skulle gå till beroendeenheten
istället. Han berättar även att psykiatrin inte har hjälp honom något under alla år,
han har fått tagit tag i allt själv.
Bowers m.fl. skriver i sin studie (artikel 1) att vårdpersonal bör sträva efter att
bemöta patienter så som de själva vill bli bemötta och ge tid och bekräftelse till
patienten både verbalt och fysiskt.
Intervjuperson 4 uppger att han inte har varit på psykiatrin utan bara på
beroendeenheten då han har ADHD och inte en psykisk sjukdom.
Som tidigare skrivit har det debatteras en hel del huruvida ADHD ska vara en
dubbeldiagnos eller inte. Det är känt att personer med ADHD i tidig ålder hamnar
i ett drogmissbruk och i dessa fall kan man se att personer med ADHD kombinerat
med missbruk borde tillhöra begreppet dubbeldiagnos. Begreppet dubbeldiagnos
är fortfarande en gråzon enligt Todd m.fl. (2004) då de olika kulturerna inom
vården tycker till om vilket problem som är den bakomliggande (Todd m.fl,
2004).
Intervjuperson 5 berättar att han är nöjd med sitt bemötande från psykiatrin och
inte har mycket att berätta om det, han berättar att de på psykiatrin vet vem de
möter och vet hur man ska hur man ska bemöta på ett bra sätt, de är vana vid
denna målgrupp.
”Vårdarna vet hur man ska bemötta på ett bra sätt, de träffar personer
varje dag” (Intervjuperson 5)
Individens upplevelse av en viss situation kan göra att individen placerar sig högt
på en av de tre komponenterna men lågt på en annan i teorin om KASAM ”en
känsla av sammanhang”. De tre komponenterna är som tidigare nämnt:
26
hanterbarhet, begriplighet och meningsfullhet. Forskning har visat att en låg
”känsla av sammanhang” vid utskrivning från behandling leder till en ökad risk av
dödlighet inom en fem års period (Berg & Andersen, 2011).
Intervjuperson 6 tycker att psykiatrin har hjälpt honom jättemycket, han har fått
den medicin han behöver och det är aldrig svårt att få en tid om man behöver
komma ditt för att få medicin eller att prata med någon. Han upplever att
psykiatrin vet vad de gör och vet vad som är bäst för honom.
Bemötandet från psykiatrin verkar vara blandat från våra respondenter, vissa
tycker att de får ett bra bemötande och vissa tycker att de ger ett dåligt bemötande.
Under våra intervjuer upplevde vi att de flesta tycker att psykiatrin ger ett bra
bemötande.
7.4 Omgivningen
”När man går i stan kan man få olika blickar som säger mer än vad ord
gör”. (Intervjuperson 2)
Något som kom upp under alla våra intervjuer var bemötandet från omgivningen.
En av respondenterna berättade att han hade gått i stan och alla hade lagt en blick
på honom, det var inte bara en person utan flera. Att omgivningen ger blickar kan
bero på för lite kunskap och rädsla, att man inte vet att det finns psykiska
sjukdomar och att man kan säga eller skrika olika saker utan en mening. Detta är
något som hänt fem av våra respondenter, att de hade fått kommentarer eller olika
blickar från omgivningen. Detta är något en person med en psykisk sjukdom
tyvärr får vänja sig vid och inte bry sig om eftersom det alltid kommer att finnas
okunskap från omgivningen. Media är dåliga på att skriva om denna målgrupp
och händer det något i samhället är det ofta denna målgrupp som de beskyller
(Internetkälla 6).
Intervjuperson 3 berättar att han har blivit tagen av polisen en gång då han var ute
och fick hörselhallucinationer och började prata och skrika åt sig själv, polisen
hade tagit honom till polisstationen då de trodde han var farlig. Han berättar även
att han inte har kommit in på olika restauranger då de tycker han är konstig och
det kan ställa till problem för dem andra på restaurangen. Men detta är något han
har vant sig vid idag och bryr sig inte om vad omgivningen säger, han vet att de
har fel och man ska inte ta åt sig vad andra tycker och tänker om en.
”Idag tar jag inte åt mig vad omgivningen tycker, men för några år sedan
gjorde jag och blev nästan våldsam då personer tittade ner på mig”.
(Intervjuperson 3)
”Jag kan få blickar av omgivningen på grund av att jag är full, inte på
grund av att jag har ADHD”. (Intervjuperson 4)
Det har visat sig att personer som har ett funktionshinder ofta får en negativ syn
inom tv och film. Personer som har ett funktionshinder får en lägre status då de
får sämre roller i ett program eller film än vad de andra personerna får, man får en
negativ framställning. (Internetkälla 3)
27
Intervjuperson 5 berättar att han inte har lagt märke till att personer i hans
omgivning tittar på honom på ett konstigt sätt. Han upplever att personerna i
omgivningen vet hur det är att ha en psykisk sjukdom och vet att man sticker ut
bland alla andra.
”Jag har inte lagt märke till att omgivningen tittar konstigt på mig”
(Intervjuperson 5)
Intervjuperson 1 berättar att när han skulle gå ut och äta middag med sina
kompisar fick de inte lov att komma in på restaurangen, anledningen var att de var
fulla sa personalen. Men de hade inte druckit en droppe den dagen. Detta var
något de berättade för personalen på restaurangen, men det var ingen som trodde
på dem.
”Vi berättade flera gånger att vi inte hade druckit något, men det var ingen
som trodde oss på restaurangen”. (Intervjuperson 1)
7.5 Personalen på boendet
”Personalen ser en som sjuk och tycker inte det är lönt att lägga tiden på
någon som aldrig kommer att bli frisk”. (Intervjuperson 3)
Två av sex av respondenterna var nöjda med bemötandet från personalen på
boendet, men de andra fyra tyckte inte att personalen brydde sig om de boende.
Intervjuperson 6 berättade att personalen inte fanns tillgänglig när han behövde
dem, detta var något han tyckte var dåligt.
”Personalen finns inte här om man behöver prata, det är svårt att få tag i
dem”. (Intervjuperson 6)
På båda boendena vi besökte skulle personalen vara tillgänglig dygnet runt, där
skulle alltid finnas personal både natt och dag. På natten hade de två personer, de
gick och la sig klockan 12. Efter klockan 12 fanns det ingen tillgänglig personal
på boendet då de gick och la sig, detta var något våra respondenter inte tyckte om.
Vi hade ett bortfall/dödsfall på ett av boende, det var en kvinna i 40 års ålder som
tog sitt liv genom en överdos två dagar innan vi skulle komma. Intervjuperson 6
berättade att hon hade varit deprimerad och att personalen visste detta, men ändå
var det ingen som gick och kollade till henne på natten, på morgonen efter låg hon
död i sin säng.
Payne (2002) tar upp två olika modeller av relation i kommunikationsteorin den
ena modellen är den symmetriska relationen som avser de inblandade personerna.
Dessa personer är jämställda med varandra och har ett liknande sätt att agera. Den
andra typen av relationer är komplementära relationer som är precis tvärtom, där
relationen är ojämnställd och där de har bestämda roller. Detta kan man se på
detta boende, att relationen mellan brukare och personal är en komplementär
relation där man har bestämda roller. Med bestämda roller menar vi med att det är
personalen som bestämmer och brukaren hänger bara på. På ett boende som dessa
borde det vara en symmetrisk relation då brukaren ska få vara med och bestämma
28
då det är brukarens hem.
”Personalen har inte koll på vad som händer här under nätterna, alla kan
göra som de vill det är ingen som vet”. (Intervjuperson 6)
Intervjuperson 4 är nöjd med sitt bemötande från personalen, speciellt hans
kontaktperson som jobbade där, hon hade hjälpt honom jätte mycket, bland annat
med att få lägenheten han bor i idag. Han berättade även att de andra i personalen
träffar man inte så ofta så han kunde inte berätta mer om bemötandet från
personalen på boendet.
Intervjuperson 2 upplever att han får ett bra bemötande från personalen på
boendet, att dem aldrig finns där när han behöver dem vilket inte är så ofta. Han
berättar att han nästan aldrig är hemma på boendet, bara under natten. Han uppger
även att han tycker att personalen är trevliga på boendet.
Intervjuperson 5 tycker att personalen är otrevliga mot honom, han berättar att
dem aldrig vill sitta vid honom och prata eller göra saker med honom på dagarna.
Så fort han får en ny lägenhet ska han flytta ifrån detta boende då han inte trivs
och vill inte bo kvar.
”Jag har sökt nya lägenheter, för här går inte att bo kvar. Inga vill prata
och alla håller sig för sig själva”. (Intervjuperson 5)
Intervjuperson 1 berättar att han söker efter ny lägenhet då hann är trött på att dela
allt med andra. Han tycker att han har för litet rum och får inte plats med sakerna
han hade med sig. Han berättar även att han tycker att bemötandet från personalen
är bra, men han träffar nästan aldrig personalen då han är mycket ute. Han berättar
även att han går till kyrkan många dagar i veckan. Kyrkan har hjälp honom att
komma ifrån allt som inte är bra.
”Utan kyrkan hade jag inte kunnat flytta ifrån boendet, idag känner jag mig
redo att ta hand om mig själv.” (Intervjupeson 1)
29
8 Slutdiskussion
Syftet med vår studie var att undersöka och beskriva brukarnas personliga
erfarenheter av bemötande. Avsikten var att få ökad kunskap och förståelse för hur
bemötandet påverkar dem. Vi har under uppsatsens gång hela tiden hållit igång
diskussioner kring bemötande och har diskuterat bemötandet i förhållande till vår
framtida yrkesroll som socionomer. Vi anser att bemötandet är grunden för allt
socialt arbete men även en förutsättning för att skapa goda kontakter med de olika
individer som vi kommer att möta.
-
Våra frågeställningar var:
Vad är ett gott bemötande för individen?
Hur blir individen bemött av psykiatrin, socialtjänsten och omgivningen?
Hur ser individen på bemötandet från personalen på boendet?
Att bemöta individer kanske kan vara svårt ibland då vi alla är olika och har olika
synsätt på vad ett gott bemötande är eller hur vi ska bli bemötta, det är
individuellt. Därför anser vi att som blivande roll som socialarbetare bör vi ha en
individuell förhållningssätt gentemot individer vi möter. Vi tror inte att det finns
en särskild metod som skulle kunna fungera på alla människor men man bör tänka
på att så som man själv vill bli bemött ska man bemötta andra i förhållande till
situationen.
Vi tror att utgångspunkten för ett gott bemötande är att visa individer vi möter
respekt, ha en tydlig kommunikation och att se individen bakom problematiken är
två viktiga aspekter kring bemötande för oss.
Vad ett gott bemötande var för något var olika bland våra respondenter, men att
man ska visa respekt för den man möter var något som var gemensamt. Att visa
respekt och kolla den man pratar med i ögonen var något som kom upp mycket.
Vi har skrivit tidigare att det är individuellt vad ett gott bemötande är för något,
men under intervjuerna märkte vi att det inte är så individuellt, inte bland våra
respondenter. Alla ville att den man möter ska visa respekt, det var det viktigaste
när det kom till ett bra bemötande.
Bemötandet från socialtjänsten såg olika ut, visa hade fått ett bra bemötande
medan andra inte hade fått ett bra bemötande från socialtjänsten. En av våra
respondenter tyckte att socialtjänsten bestämde för mycket och att man inte fick
vara med och bestämma. Med detta började vi diskutera, vart har
självbestämmandet tagit vägen? Att man ska få vara med och bestämma allt och
att ingen ska bestämma vad en individ ska göra och inte göra. Man kan ge förslag
på vad som kan göras och säga vad man tycker, men inte bestämma.
Vi vet att det kan vara svårt att bemöta människor då det är individuellt. Att
bemöta människor med psykosproblematik kan vara mer komplicerad då de ofta
lever i en annan verklighet än vad vi gör. Vi resonerade även kring att de
proffesionella som arbetar med denna typ av problematik bör ha en adekvat
kunskap och utbildning och vet hur de ska bemöta denna målgrupp.
30
Hur man upplever bemötandet från psykiatrin var väldigt positivt från de flesta av
respondenterna. En av respondenterna hade fått ett dåligt bemötande någon
enstaka gång, men det var från en sjuksköterska annars hade alla våra
respondenter fått ett bra bemötande från psykiatrin.
Bemötandet från omgivningen var olika, många av respondenterna upplevde att
de fick blickar från omgivningen medan en av respondenterna hade inte lagt
märke till att omgivningen tittade på honom. De andra hade fått blickar och någon
av dem hade inte kommit in på en restaurang på grund av att personalen tyckte att
han var full.
Den sista frågeställningen vi hade var hur respondenterna blir bemötta av
personalen på boendet där de bor, detta var något vi blev chockerade över. Alla
respondenter hade något negativt att säga om personalens bemötande på boendet.
Något som kom upp under intervjuerna var att personalen inte fanns tillgänglig
och inte hade tiden till de boende, man kunde inte få tag på personalen om man
behövde prata eller behövde hjälp. Detta var något vi diskuterade under tiden vi
skrev vårt resultat, hur kan det bli såhär? Det var inget som var kul att höra under
intervjuerna att de inte hade någon att prata med och att alla satt inne på sina rum
och inte hade något gemensamma aktiviteter eller måltider.
Vad har vi lärt oss?
Det vi fick fram genom vår undersökning var att alla tyckte i stort sätt att
bemötandet var bra från psykiatrin. Det som kritiserades mest var bemötandet från
personalen på boendet, omgivningen och socialtjänsten. Vi har fått en stor lärdom
av denna uppsats då vi vet att det finns fortfarande finns stor okunskap och att vi
kommer tänka på detta när vi kommer ut som färdiga socionomer. Genom denna
uppsats har vi fått kunskap om vad ett gott bemötande är och hur personer med en
psykisksjukdom ser på de professionella, och detta är något man kommer att ta
med sig ut på arbetsmarknaden sedan.
Vi tycker att vi har uppnått studiens syfte och dess frågeställningar, vi är nöjda
med arbetsfördelningen då vi har gjort lika mycket under uppsatsens gång. Vi har
varit kritiska under hela studien och inte haft några förutfattade meningar, då vi
har en viss kunskap om denna målgrupp sedan tidigare. Vi har även reflekterat
under studiens gång över vad man hade kunnat tänkas forska kring om man skulle
göra en studie till, det vi kommit fram till är om socialtjänsten och bemötande till
denna målgrupp då vi tycker att det finns för mycket okunskap och att man borde
läsa mer om detta i utbildningen.
31
9 Referenslista
Antonovsky, A (2005) Hälsans mysterium. Andra utgåvan. Stockholm: Natur och
kultur.
Allgulander, C, (2008). Introduktion till klinisk psykiatri. Lund: Studentlitteratur
Agerberg, M (2010). Kiddnappad hjärna. En bok om missbruk och beroende.
Lund: Studentlitteratur
M.W, A (2008). Comorbidity of mental health and substance misuse problems: a
review of workers´reported attitudes and perceptions. Journal of Psychiatric and
Mental Health Nursing.
Berg, J & Andersen, S (2001)”Mortality 5 years after detoxification and
counseling as indicates by psychometric tests”. Substance Abuse, Vol. 22, Ni,1,
2001.
Dalen, M. (2007) Intervju som metod. Malmö: Gleerups Utbildning AB
Djurfeldt, G, Larsson, R & Stjärnhagen, O (2003). Statistisk verktygslåda.
Samhällsvetenskaplig orsaksanalys med kvantitativa metoder. Lund:
Studentlitteratur
Eide, T, Eide, H (2006): Kommunikation i praktiken – relationer, samspel och etik
inom socialt arbete, vård och omsorg. Stockholm: Liber
Esaiasson, P/G, Oscarsson, P, Wängnerud, H (2007): Metodpraktikan. Konsten att
studera samhälle, individ och marknad, Stockholm: Nordstedts Juridik AB
Edberg, A-K. (2002). Att möta personer med demens. Lund: Studentlitteratur,
2002.
Gerdner, A och Sundin Ö. (1998) ”Dubbel trubbel- nya vinklingar på gamla
problem” I Arne Gerdner och Örjan Sundin, (red): Dubbel trubbel- nya rön och
erfarenheter i diagnos och behandling av samtidigt beroende och psykisk
störning, Örebro: Behandlingshemmet Runngården
Grönmo, Sigmund. (2004). Metoder i samhällsvetenskap. Liber AB. Malmö.
Hall, S 2001 Det offentliga mötet om etik, tilltro och bemötande på
försäkringskassan. Bokbox Förlag
Holm, U. (2001). Empati, att förstå andra människors känslor: Natur & Kultur.
Kvale, S (1997) Den kvalitativa forskningsintervju Lund: studentlitteratur
Lindefors, N (2009) Schizofreni: kliniska riktlinjer för utredning och behandling:
Stockholm: Svenska psykiatriska föreningen: Gothia, 2009
Mueser, K.t, Yarnold, P.R, Rosenberg, S.D., Swett, Jr. C., Miles, K.M & Hill, D.
32
(2000). ”Substance Use Disorder in Hospitalized Severely Mentally Ill Psychiatric
Patients: Prevalence, Correlates, and Subgroups”. Schizophrenia Bulletin, vol 26,
no 1, S. 179-187
Meuser, Kim T. & Fox, Lindy. (2006). Dubbeldiagnos: Hur anhöriga kan hjälpa.
I: Kim T, Meuser (Red.) Dubbel diagnos. Allvarlig psykisk sjukdom och missbruk
(5). Karlskrona: Stiftelsen Ett helt liv.
Palmstierna, Tom. (2004). Fokusrapport. Behandling av individer med komplexa
vårdbehov p.g.a. psykisk störning och missbruk. Stockholms läns landsting.
Payne, Malcolm (2002): Modern teoribildning i socialt arbete. Stockholm: Natur
och Kultur
Robson, C (2002). Real world research. Second edition. Oxford: Blackwell
Schmidt, L. (1991). Specialization in alcoholism and mental health residential
treatment: The ”dual diagnosis” problem. Journal of Drug Issues; Fall 91, Vol.
21 Issue 4, 859-874.
Socialstyrelsen (1996). Psykiskt störda missbrukare. Sos-rapport 1996:14
Lindköpings Tryckeri AB.
Socialstyrelsen (2003) Vård och stöd till patienter med schizofreni: en
kunskapsöversikt. Stockholm: Elander Gotab
Socialstyrelsen (2007a) Implementerings- och utbildningsstöd. Nationella
Riktlinjer för 33 missbruk- och beroendevård. Om samverkan mellan
socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens verksamhet för individer med
missbruks- och beroende problem. Stockholm: Socialstyrelsen
Socialstyrelsen (2000) Behandling av alkoholproblem. En kunskapsöversikt.
Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen (2007b)Nationella Riktlinjer för missbruks- och beroendevård.
Stockholm: Socialstyrelsen.
Svensson, B (2005) Heroinmissbruk. Lund: Studentlitteratur
Todd, J., Green, G., Harrison, M., Ikuesan B. A., Self, C., Baldacchino, A. &
Sherwood, S. (2004). Defining dual diagnosis of mental illness and substance
misuse: some methodological issues. Journal of Psychiatric and Mental Health
Nursing 11, 48-54.
9.2 Internetkällor
Internetkälla 1. http://web4health.info/sv/answers/add-heroin-can.htm_ (110407)
Internatkälla 2. http://www.newsmill.se/artikel/2011/02/19/medier-sp-r-p-frdomarna-mot-psykiskt-st-rda_ (110520)
Internetkälla 3: http://www.umea.fub.se/kunskapsmappar/mapp298/Mapp2983.shtml (110613)
33
9.3 Artiklar
Artikel 1. Bowers, Len/Brennan, Geoff/Winship, Gary/Theodoridou, Christina
(2010): How expert nurses communicate with acutely psychotic patients. Mental
Health Practice, vol. 13 (2010), 7, s. 24-26.
Artikel 2.Shatell M, Mona/McAllister, Sara/Hogan, Beverly/Thomas P, Sandra
(2006): "She took the time to make sure she understood": Mental health patients
experience of being understood. Psychiatric Nursing, vol. 20 (2006), 5, s.234-241.
42
Artikel 3.
http://www.lakartidningen.se/store/articlepdf/3/3991/LKT0619s1534_1536.pdf_
Artikel 4
http://www.lakartidningen.se/store/articlepdf/6/6650/LKT0718s1426_1427.pdf_
Artikel 5.
http://www.personligtombud.se/publikationer/pdf/vad%20ar%20psyk%20fh%20n
at%20ps.pdf_
9.4 Övriga källor:
Nationalencyklopedin
34
10. Bilaga 1: Intervjuguide
Eftersom vi har valt semistrukturerad intervju har vi valt att ställa samma frågor
till alla våra respondenter. Vi har strävat efter att ha öppna frågor för att ge våra
respondenter lika chans att få säga sin åsikt om samma frågor.
Födelseår?
Civilstånd (partner, barn)?
Familj (föräldrar, syskon)?
Sysselsättning?
Kan du berätta hur en vanlig dag ser ut för dig?
Vad är ett gott bemötande enligt dig?
Hur vill du bli bemött?
Hur tycker du om att gå till beroendeenheten/öppenvården?
Hur tycker du om att gå till psykiatrin?
Har du haft kontakt med socialen?
Känner du att du har möjlighet att påverka den vård du får?
Vilken diagnos har du?
När fick du din diagnos?
Vad har du för missbruk?
35
11. Bilaga 2: Samtyckeblankett
Vi som skriver denna uppsats vill försäkra er deltagare om att ni kommer vara helt
anonyma då vi följer vetenskapsrådets forskningsetiska principer som är:
Informationskravet: Intervjupersonen ska bli informerad om studiens syfte innan intervjun påbörjas. Det ska även informeras om att det är frivilligt att delta och att man när
som helst får avbryta sin medverkan. Resultatet kommer enbart att användas till uppsatsen.
Samtyckeskravet: Det är intervjupersonen som själva får bestämma över sin medverkan
i studien och det är helt frivilligt. Intervjupersonen har rätt att när som helst avbryta sin
medverkan.
Konfidentialitetskravet: Uppgifter som kommer fram under intervjuerna kommer att
vara anonyma och hanteras med största möjliga konfidentialitet. När vi är färdiga med
studien kommer allt material att kasseras.
Nyttjandekravet: Studien kommer endast att användas som C-uppsats och i forskningssyfte. Intervjupersonerna har rätt att ta del av den färdiga uppsatsen.
Jag samtycker till att vara med i denna studie, jag har blivit informerad och
vet vad jag samtycker till.
Datum
Underskrift
36
