Den första kärleken

Den första kärleken
Brevet till Efesos. Upp.2:1-7
Av: Johannes Djerf
Johannes befann sig på ön patmos långt ute i det Egeiska havet. Vi får
inte hela bakgrunden berättad för oss men vi kan förstå att han är där
pågrund av Guds ord och vittnesbördet om Jesus. Kärleken till Jesus hade
gjort honom till en icke önskad medborgare och därför blivit förvisad till
denna ö som troligtvis var en fångkoloni eller en förvisningsort för
orosmakare under romartiden. Men även fast Johannes var borta ifrån de
människor han älskade så kände han en djup samhörighet med dem i
församlingarna i mindre Asien. Och det står att på Herrens dag, alltså då
de andra av hans kristna vänner firade Gudstjänst, så firade även
Johannes Gudstjänst på Patmos. Johannes hade inte möjlighet att vara
närvarande hos de andra men Jesus var fortfarande lika verklig och värdig
som alltid att hålla Gudstjänst inför. En Gudstjänst som skulle bli den
mest omtalade Gudstjänsten någonsin i historien. För när Johannes är
inför Gud så kom han i anden som han själv uttrycker det. Guds helige
Ande, Guds egen närvaro föll över honom och en stark röst hördes, högre
än det 50 vagnar långa godståget som åker igenom Hillerstorp och
vackrare än det bästa surroundljudet du kan tänka dig. ”Skriv ner i en
bokrulle vad du ser och skicka den till de sju församlingarna i Efesos,
Smyrna, Pergamus, Tyatira, Sardes, Filadelfia och Laodicea." Sju
församlingar som var viktiga för hela kyrkan i området. Och när just
antalet 7 används i resten av uppenbarelseboken så talas det om helhet.
Med andra ord så är budskapet ifrån denna röst också riktat till kyrkan
som helhet, alltså kyrkan på den här tiden men också till oss idag här i
Törestorp.
Johannes vände sig om för att se rösten som talade till honom. Och det
första som han ser framför sig när han blundar är 7 ljusstakar av Guld och
mitt ibland dessa ljusstakar så ser han en som ser ut som människosonen
Jesus Kristus, ”klädd i en fotsid klädnad och omgjordad med ett bälte av
guld om bröstet. Hans huvud och hår var vitt som vit ull, som snö, och
hans ögon var som eldslågor. Hans fötter liknade skinande malm som
glöder i smältugnen, och hans röst lät som dånet av väldiga vatten”. Svårt
för oss att se framför oss, det enda som kommer upp i mitt huvud är den
uppståndne Gandalf i sagan om ringen, men Johannes försöker ändå
förklara det han ser med de ord han har och han fortsätter.
”I sin högra hand höll han sju stjärnor, och ur hans mun gick ett tveeggat,
skarpt svärd, och hans ansikte lyste som solen, när den skiner i all sin
kraft.” Alltså för ljust för att se länge på. Det vet vi ju när vi har legat på
stranden och tittat rakt in i den skinande, brännande solen, det är
omöjligt att fortsätta titta efter en stund.
Vilket Johannes också kände. Han kunde inte längre se in i Jesu ansikte
och föll ner som död för hans fötter. Men just då ser han hur Jesus lägger
sin högra hand på hans axlar och även fast det är en syn så tror jag också
han känner hans värmande hand, då Jesus säger "Var inte förskräckt. Jag
är den förste och den siste och den levande. Jag var död, och se, jag lever
i evigheternas evigheter och har nycklarna till döden och helvetet”. En
tydlig och fantastisk beskrivning av vem Jesus är. Han är levande. Han
dog på ett kors men är uppstånden. Livet har vunnit och döden kommer
aldrig få sista ordet. Jesus är på riktigt och kommer alltid att vara det!
Även de dagar då vi inte vill tro det eller känner det så. Jesus försöker
förklara detta för oss genom att tala om evigheternas evigheter. Ett ord
som egentligen inte finns. För en evighet har ju inget slut, men om vi
skulle få för oss att tro att en evighet kan ta slut och att Guds närvaro
också har ett slut så vill Jesus bara säga det att den evigheten har en
egen evighet. Jesus kommer alltid vara den enda levande Guden som har
makt över liv och död. Han har nycklarna. Tänk på vakten i fängelset med
sin tjocka nyckelknippa. Som har fullständig makt till att göra fångarna
fria. Jesus är upphöjd och har makt att göra oss fria!
Johannes mötte Gud under Gudstjänsten. Precis som varje Gudstjänst är
ett Gudsmöte! Ett möte mellan Gud och människan. Det är något mer än
bara tillfälliga upplevelser, känslostämning eller underhållning. Hur bra
sång man får lyssna till eller hur bra predikanten är. Det är ett möte med
Gud själv! Tänk om vi skulle förstå detta, då skulle det inte vara så svårt
att komma upp på morgonen. Det skulle inte finnas några alternativ över
huvud taget på söndagen eller när det nu är dags för Gudstjänst. För jag
menar, vem vill inte möta Gud!? Vem vi än är, vad vi än tror så är jag
övertygad om att det är något vi alla vill ha, ett möte med den levande
Guden! Så vår uppgift här i Törestorps Missionsförsamling är att forma ett
Gudstjänstliv där Gud ställs i Centrum. Vi kan få lyssna till underbar sång,
som vi får göra idag, och det händer att vi kan få lyssna till en bra
predikan, tror jag… men det är Gud själv som är i centrum. Och det får vi
aldrig, aldrig tappa bort!
Därför så ber Jesus, Gud själv Johannes att skriva ned denna syn som vi
har sparad i Uppenbarelseboken.
Och idag ska vi läsa i Upp.2:1-7. Det första av 7 st. brev som brukar
kallas för ”sändebreven” som är adresserat till dessa församlingar i mindre
Asien och i sin tur till hela kyrkan i alla tider, till dig och mig här idag. Och
det första brevet är till församlingen i Efesos. Vi läser.
Efesos var den mest betydelsefulla staden i området och ett centrum för
kyrkan i denna del av världen. Därför är det inte någon tillfällighet att
Efesos är den första mottagaren av det första brevet. Församlingen
grundades av Akvila och Priscilla, Paulus verkade där under en lång tid
och traditionen säger att Johannes själv verkade här senare som
församlingsledare fram till sin död. En församling som vägrade delta i
dyrkan av Kejsaren. De förkunnande vad de trodde på och vägrade att
kompromissa med det som de uppfattade som sanning. Därför är det inte
konstigt att hela brevet är fyllt av uppmuntran, tröst och framtidshopp.
Jesus börjar med att presentera sig själv då han säger att han är den som
håller de sju stjärnorna i sin högra hand och han är den som går omkring
bland de sju ljusstakarna av Guld. I versen innan så har Jesus förklarat för
Johannes att de sju stjärnorna är de sju församlingarnas änglar. Vilket
man ibland har tolkat till att det är församlingens föreståndare. Men
troligen verkar det som att det ändå ska uppfattas som himmelska
sändebud som representerar den himmelska kyrkan. Inom judendomen så
fanns det redan föreställningar om änglar som representerade olika folk.
Och de sju ljusstakarna representerar de sju församlingarna säger Jesus
där han själv går omkring. Han är församlingens Herre. Han är ständigt
närvarande, oberoende av våra känslor så är han här just nu, utgör
grunden för hela vår existens i Törestorp och verkar här i oss och genom
oss där vi befinner oss just nu men också i vår vardag som enskilda
personer. Jesus går omkring och skapar ordning i ditt och mitt kaos. Hans
närvaro finns hos dig och mig som har ett värde av Guld! Det är så Gud
vill beskriva sin församling!
Våra liv styrs oftast av vad andra människor tycker och tänker om oss.
Jag blir alltför ofta upptagen av att ständigt spegla mig i andra, jämföra
sig med andra och låta synen på mig själv bestämmas av hur man tror att
andra ser på mig. I våras och början av sommaren så hade jag en sådan
period och det är verkligen som att en stor sunkig tvättsvamp bara suger
upp all glädje och hopp, och jag tror att alla här känner igen sig.
Det här gör att vi inte sätter så stort värde på oss själva. Men lyssna till
Guds ord! Du har ett värde av Guld. På Bibelns tid så var guldet högt
värdesatt. Det var ofta utskilt ifrån allt det andra och renat för att
inneslutas och förvaras bakom lås och bom.
Värdet satt inte i formen, hur det såg ut, utan i att det var just Guld. Och
på samma sätt så vill Gud berätta att du och jag är avskilda ifrån den här
världens sätt att värdera, och om han kunde så skulle han stänga in oss
bakom lås och bom för att ingen annan skulle kunna sätta något annat
värde på oss!! Men nu kan han inte det, inte än i alla fall, och därför är
det så viktigt att påminnas om att oavsett vår form, som församling eller
som enskilda personer så är vi av Guld, högt, högt älskade och dyrbara,
vad än någon annan säger. Och du behöver aldrig tvivla på att Gud vill ha
med dig att göra. I brevet till Efesos så står det att ”Jag känner dina
gärningar, ditt arbete och din uthållighet.” Jag känner. Ord som vi inte
skall läsa förbi alltför snabbt. Jesus har en fullkomlig kännedom om varje
människa. Han ser och känner varje tanke som far genom ditt huvud.
”Attans också, hörde han tanken som jag tänkte nu. Alltså precis nu, det
var inte direkt något fint. Ja det gjorde han! Så visst, det är jobbigt
ibland, men också helt underbart! Eftersom det betyder att han bryr sig
om precis allt som rör sig i ditt liv! Allt.
Han kände till församlingen i Efesos fantastiska arbete. Förmodligen så
var det den mest inflytelserika församlingen i slutet av 60-talet. De lade
ner ett stort engagemang och de hade en enorm uthållighet. Att vara
kristen i Efesos var förenat med lidande, att forma en gemenskap med
annorlunda värderingar där de svaga och misslyckade lyfts fram var inte
något enkelt, men de hade stått fasta i tron och uthärdat mycket i Guds
namn och aldrig gett upp. På samma sätt känner han till all tid och
tänkande som du lägger ner för andra människor, deras problem, och
deras drömmar. Han känner din uthållighet för hans namns skull. Allt av
tid och engagemang du lägger ner i kyrkans verksamhet, allt du får stå ut
med under en dag i skolan eller på jobbet för att du tror på Jesus. Du har
kanske många gånger känt som att du bara vill ge upp när en hel värld
talar om att det vore enklast så, men du har kämpat vidare gång efter
gång. Jesus känner det. Jesus vet om allt du har och går igenom och han
berömmer dig så som han berömde församlingen i Efesos. Jesus kände till
hur de slog vakt om den rätta läran och kunde avslöja falska apostlar och
andra villoläror. De svalde inte allt utan prövade det nya.
De lyssnade, prövade andarna, tänkte, bad, samtalade med varandra och
läste skrifterna. Stora förebilder för oss alla!
De hatade Nikolaiternas gärningar står det, precis som Jesus själv.
Nikolaiterna var en gnostisk influerad rörelse. Som betonade ett
motsatsförhållande mellan det kroppsliga och det andliga. Då det
kroppsliga ansågs ha ett lägre värde, ja rentav ont. De lärde att man
måste missbruka köttet.
Förmodligen så innebar det att man hade en väldigt liberal inställning till
sexualitet. Alltså, de menade att det gick bra att tro på Gud samtidigt som
man fritt och hur som helst levde ut sina sexuella drifter. En lära som går
helt emot Guds värderingar när han istället talar om att hela vi har ett
värde av Guld och vi kan därför inte hantera oss själva eller någon annan
som vi vore av något annat värde!
Men frågan är om församlingens iver att bekämpa dessa irrläror fått
kärleken att kallna. Det verkar som att omsorgen om läran blivit
väsentligare än människorna. ”det har jag emot dig, att du har övergett
din första kärlek”, säger Jesus.
Den första kärleken. Vad är det för något? Jag tänker på den första
kärleken mellan min fru Lisa och mig. Som innehöll ganska så mycket
nervositet i början. Jag försökte göra allt som man trodde skulle få henne
att stanna. Jag klädde alltid upp mig, duschade, rakade mig och tänkte
alltid till en eller två gånger extra innan jag sa något, för att inte hon
skulle komma på andra (eller bättre) tankar. Är det dä som menas med
den första kärleken. Eller är det den här känslan som man hade som
nykristen som flera här troligtvis kan känna igen sig i. Det här brinnande,
det entusiastiska, det frimodiga, det enkla i att vara kristen.
Kanske att just de känslorna kan höra ihop många gånger med den
kärleken som Jesus talar om men jag tror inte riktigt det är det som Jesus
menar och inte heller den här romantiska, nervösa och ibland nästan
kravfyllda kärleken som man känner när man precis blir kär i någon utan i
så fall det motsatta. Den kravlösa kärleken. När man inte känner att man
behöver nå upp till massa saker för att den andra ska älska en. Den
kärleken då jag kan lukta svett, då jag inte alltid behöver vara nyrakad
och ha de rätta formuleringarna i allt jag säger, men är precis lika mycket
älskad för det. Då börjar vi närma oss det Jesus menar även om kärleken
ifrån honom inte går att jämföra med något annat.
Grunden i den första kärleken som Jesus talar om är detta tror jag 1
Joh.4:10. ”Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har
älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder.”
Motivationen bakom församlingen i Efesos duktiga arbete var inte längre
att Jesus älskade dem och att de älskade Jesus tillbaka. Det står inte vad
deras motiv var, kanske gjorde de allt av tradition eller så kanske det var
så att de försökte förtjäna Guds kärlek, kanske försökte de vara duktiga
inför varandra. Beroendet av Kristus var i alla fall inte lika längre lika
starkt som det en gång hade varit.
Verksamheten och uthålligheten fortsatte, men Jesus var inte som förr
själva livsnerven i deras liv och i deras församlingsgemenskap.
Hur är det i ditt liv? Är du beroende av Jesus? Finns livsnerven där? Eller
är han bara en del precis som alla andra delar i livet? Är vi som församling
beroende av Jesus? Eller är han bara en del av alla andra delar av vår
verksamhet? Jag vet att det här är väldigt vassa frågor, som kan göra ont,
inte minst om du faktisk vågar ta dem till ditt eget hjärta. Men vi behöver
ställa dem! För jag tror att vi som enskilda personer och som församling
många gånger övergett vår första kärlek. Kärleken i att Gud har älskat oss
först och sänt sin son till försoning för våra synder. Vi har då och då
förlorat denna kärlek och tror att det räckt med våra gärningar. Våra
prestationer, vår egen bild av Gud, vårt egna liv, vår fina verksamhet och
vår fina kyrka. Men inget av detta kan rädda dig eller någon annan! Utan
det är endast Jesus Kristus som har nycklarna i sin hand. Det är han som
kan göra oss fria! Våra liv, vår verksamhet i kyrkan kan inte pågå
oberoende av Gud! Behovet av hans kärlek i centrum är livsavgörande!!
Den första kärleken som handlar om att det inte är vårt försök att älska
Gud, genom goda gärningar, försöka vara duktiga kristna eller någonting
liknande. Den första kärleken är hans kärlek till oss innan vi ens visste
vem han var. Och när vi upplever den kärleken och börjar ”älska tillbaka”,
kommer våra motiv att bli rätta. Dessutom tröttnar vi inte så lätt,
eftersom vår utgångspunkt inte är i vad vi kan göra, utan vad Jesus har
gjort för oss. Dessutom, när man lever i den första kärleken, lever man
mitt i stormens öga, mitt i det liv där Gud vill ha en!
”Tänk därför på varifrån du har fallit och omvänd dig och gör dina första
gärningar. ” säger Jesus. Jesus vill aldrig lämna det som det är om det
inte är bra. Han kallar dig alltid tillbaka och ber dig tänka och begrunda
situationen. Var har du ditt beroende? Är Guds kärlek till dig grunden för
ditt liv? Omvänd dig, ta beslut om förändring, just nu under den här
Gudstjänsten och överlåt dig på nytt till Gud. Och gör samma gärningar
som förr. Låt uppdraget som du och församlingen utför på olika sätt vara
ett resultat av omvändelsen, ett gensvar på Guds kärlek. Inte tvärtom! Att
du gör massa saker för att Gud ska älska dig.
”Annars om du inte omvänder dig skall jag komma över dig och flytta din
ljusstake ifrån dess plats.” Alltså, det är inte självklart att en kyrka eller
kristen församling skall bestå. I början av 200-talet skrev biskop Ignatius
att det fanns en församling i Efesos, men när vi kommer till medeltiden
finns det inte ett spår av någon kristen kyrka i staden. Så kan det bli även
på andra ställen. Hur är det i vårt eget land?
Håller ljusstaken på att flyttas? Hur är det i vår församling? Hur är det i
ditt liv? Finns livet ifrån Gud där, eller är det bara verksamhet? Låt oss ta
emot och lyssna på varningen ifrån Jesus själv men inte minst om vägen
som leder oss ur krisen. Omvändelsen till den första kärleken. Tron på att
du redan är en Guldklimp! Att du inte behöver försöka bli något som du
redan är!
Jesus inbjuder dig också till ett rikt framtidslöfte slutet av brevet. Löftet
om att detta inte är allt. Han ger oss ett löfte om att få äta ifrån livets träd
i Guds paradis. Livet i den första kärleken, livet tillsammans med Jesus
sträcker sig bortom döden in i ett framtida paradis. Allt det härliga som vi
här i församlingen upplever och kan få uppleva sträcker sig bortom döden!
Detta är den kristna trons innersta nerv! Gemenskapen med och
beroendet av Jesus. Det här är något som aldrig får gå förlorat hörni och
det är i denna vila, i den första kärleken du och jag får leva som kristna.
Amen!