Lösningar till Matematisk analys I, del B 19/12-1998 1. (a) Vi skriver ekvationen och får efter kvadratkomplettering Här sätter vi !" vilket leder till #$%"&')(#"* +,' . Detta är ekvivalent med #"-. / 0"% + . Dessutom använder vi att 1 2' 1 1 !34 1 dvs #$"* att 5 6 7 och . Sammantaget har vi därför 8 )"-< 9: ; ;"-< #" >= 7 = =EDF DF Av (1)+(2) får vi #? medan (1)-(2) ger "- +@ . Vi har alltså A CB och "' CBG . " Ekvation (3) ger att och har samma tecken så vi har = 6 HI"3 4B F Den urspungliga ekvationens två rötter är därför = 6 F Svar: , 4JB = F D (b) Vi låter K !LMN . Talet M har absolutbelopp och ett argument O så dess polära framställning är = P F QSUR TVXW dvs ekvationen kan skrivas dvs och alltså 2. QSYSZ[RU\$ QS] ^;_ Z[R`TV>W a L N bUc F d (S Ogf d h f B = f B$ fjikiji T eK W bUc& O edH(k O f där d h f B = f B$ fkijiji ml L N (a) Om fonpfoq är en normalvektor till ett plan som går genom punkten rts sf sf s , så är planets ekvation l, LpL t s n N,.N s u q * s ) h = h = = = = = f f och en normalvektor vgwxMv , där vtw f f och v f f . Med I vårt fall är r s basvektorerna yzwEfoy fXy-{ gäller Svar: , yz= w~y = y= { | vtwGx v }|| | = || | | | | | | | | l | | ) En nomalvektor är alltså fXnpfq = ( L == | yzw = | == |y = = | = yw e y y{ | y-{ | | | | | | | | | | = = , och vi får planets till f f = X[6G( NK*h = ( = g 'h | | | | | = dvs Svar: LpN$K 'h >= = f f ligger på den normal till planet som går (b) Den punkt i planet som ligger närmast punkten rPw genom punkten r w . Denna normal har planets normalvektor som riktningsvektor så dess ekvation är 8 = 9: L N = För att hitta skärningspunkten med planet sätter vi in detta i planets ekvation och får >= > = *>[ &> h = och alltså J 'h dvs . Den sökta punkten är alltså = Svar: h f f 1 3. (c) Istället att använda avståndsformeln vet vi nu att det sökta avståndet är avståndet mellan punkterna = = för = f f och h f f 5 >= .h = = $* F F Svar: L# L { L L# L0G F .Då är ; L0Ge så ; L# h om och endast om L6 B (a) Låt . Vidare ser vi följande teckentabell för derivatan: F L F L; h h ; positiv negativ positiv L# F F växande avtagande växande L/ . Funktionen har alltså Vi har här alltså utnyttjat att L#F då L och L; F F då F L lokalt maximum i punkten och lokalt minimum - punkten L . Vi har följande graf för funktionen NH L# där vi också ritat in linjen N 'd . 7.5 5 y=k 2.5 -3 -2 -1 1 2 3 -2.5 -5 -7.5 Med hjälp av satsen om mellanliggande värden får vi därför följande svar. F eller d%} F , två olika reella rötter om de Svar: Ekvationen har exakt en reell rot om d! F F F B och tre reella rötter om K!d2% (b) Nej. Om en rot är icke-reell så är också dess konjugat en rot. (c) Talet är en dubbelrot till ekvationen om det finns ett polynom L# så att L { 6L eLK6 Lp L# med G h l LH q L* n L L L L som efter multiplicering med nämnaren L L#e är ekvivalent med L., l, L 6[ n L3 q ¡L 4. Partialbråksuppdelning ger ansatsen som i sin tur kan skrivas l L 6 l n L q H l = l Identifiering av= koefficienter ger att uppdelningen fungerar om n h , q och l = = ,n och q . Vi har alltså uppdelningen = = = Lp* LH = L £ L L L L L L 6 L L., Vi övergår till att bestämma primitiva funktioner. Här är = = ¤ L ¥L bUcLH b`c L P L L 6 medan ¤ = ¥L2 ¨§UL ! F f ¥L L 6 Vi har därför ¤e° w F ¥© = ¤ = = bUc L06 L F ¥) = F ª«¬®­ª L. L#P = ¥L2 ±b`²U³ L L 6 * ° µ µ YE´ 2 = ¢ . Detta innebär bUc = 6Lu¦ c¯) = L F ª«¬®­ª c F där µ Eftersom = L#) = L# Ub ²U³ YS´ ° µ och = µ = = L c F F ª«¬®­ª b`c >= L[¦ u bUc = = O F O F = = c F ª«¬®­oª F 'b`c& bUc = 6u O F får vi följande resultat ¤ ° w Lp. ¥L L L 6 O bUc&G F O F O .b`c& F O Svar: F .b`c& 5. (a) Integralen kan vara generaliserad både då L Ch och då L¶ , vi undersöker därför integralerna ¤ w L#· ¦ w ¤ ° L;· ¦ w = L ¥L och = L ¥L w s var för sig. Integranden, som vi i fortsättningen betecknar L# är positiv och i båda fallen kan vi använda L¸h använder vi ¹ L# ºL;· ¦ w som jämförelsefunktion jämförelsekriteriet på gränsvärdesform. Då medan vi då L2/ använder » L#) L#· ¦ . Av gränsvärdena # = L Ub ²U³ ¼bU²`³ = L YE´ s ¹ L# YS´ s och följer att ½ s ° L # ±bU²U³ YE´ ° » L# Ub ²`³ YS´ ° L ±bU²U³ = L YE´ ° = = = =D L = L ¥L konvergerar om och endast om båda integralerna ; ¤ w ¤ w L z¥L ¹ # L · ¦ w ¥L och ¤ ° L ¥L » # ¤ ° L · ¦ ¥L w = = medan den andra konvergerar konvergerar. Den första av dessa konvergerar om och endast om = = om och endast om K,A . Den givna integralen är därför konvergent om och endast om hH% . = Svar: hH!p s s w (b) Vi observerar att integranden är jämn och får = ¤ ° ¤ ° = L o¾ ¥L2 4 s ¦ ° = = L o¾ ¥L Här gör vi variabelsubstitutionen g L o¾ dvs L2 'ÀI¿ Á som ger ¥L2 och får Här är ju h3 w X ¾ = = = L o¾ ¥L ¤ ° s = ¤ °  s =  Àm¿ Á ¦ w ¥ IÀ ¿ Á ¦ w = ¥ så enligt (a) kan vi använda den givna formeln och få att  = ¤ ° s IÀ ¿ Á ¦ w = ¥) O Svar: ÂÃ>²Uc 3 O Â$ÃX²Uc T X¾ T X¾ 6. Vi först att ¹ L#) L; . De ställen ¹ L# kan ha lokala maxima och minima är i punkter i intervallet Ä h observerar 7f zÅ där ¹- L;¯ Ah och i ändpunkterna LM Ah respektive L ¢7 . Vi ser ur figuren att derivatans enda nollställe Ä i h f 7zÅ är L 4 . För att undersöka denna och de två ändpunkterna gör vi en teckentabell för derivatan och drar med hjälp av det slutsatser om hur ¹ L; växer och avtar. L ¹- L; ¹ L# h negativ avtagande h 7 positiv växande Denna teckentabell ger att ¹ L; har lokala maxima i de båda ändpunkterna och ett lokalt minimum då L* . (Detta resultat kan man också förstås få fram genom att studera arean med tecken!) Å h f =ÆÄ och Å f 7 Ä För att studera konvexiteten observerar vi att ¹- L;G L; är strängt avtagande på intervallen =Å Ä och alltså strängt konkav på vart och ett av dessa intervall. På intervallet f är ¹ L#¯ L# strängt växande och funktionen ¹ L# strängt konvex där. = Ä Svar: Lokala maximaÄ i L2 'h och L2 7 , lokalt minimum i L 4 . Strängt konvex på Å f och strängt konkav j = Ä på Å h f och Å f 7 = = 7. (b) Vektorn f f är en linjärkombination av de de två övriga precis då det finns tal L och N så att L f = f [N = f f P >= f = f dvs 8 9: L L L N N N = = De två första av dessa har den entydiga lösningen L N3 w w bination av de övriga precis då H $( { ( { Ç{ . =ED . Den givna vektorn är alltså en linjärkom- Svar: H ¼È (e) Den givna vektorn har längden längden 2 är därför F = e 6 Svar: 3 4 F = . En vektor parallell med den givna fast med = f f F =