Organiska miljögifter, ett globalt problem. En

Organiska miljögifter
DDT
• Hur påverkas miljön och
människors hälsa?
TC
PCB
DD
• Hur sprids de i miljön?
PV
• Hur kan riskerna
begränsas?
C
IN
X
O
DI TCP
M
FURANER
ALKYL
-CDF
NOL
E
F
R
O
L
K
A
T
N
E
P
AOX
NON
OLE
N
E
F
YL
R
© NATURVÅRDSVERKET 1999, ORGANISKA MILJÖGIFTER, BILD 1
Organiska miljögifter,
ett globalt problem.
En presentation på overhead.
1
Organiska miljögifter,
ett globalt problem
Trots att utsläppen av långlivade
organiska miljögifter som DDT, PCB
och dioxiner minskat kraftigt, finns
dessa ämnen fortfarande kvar i miljön
och i oss människor. Dessutom har
nya ämnen med egenskaper som
påminner om dessa ”klassiska”
miljögifter upptäckts i miljön under
senare tid.
Vilka egenskaper gör ett ämne till
läsaren ska ha texthäftet som stöd när
bilderna presenteras. Efter rubriken
till varje bildtext följer ett par
punkter som ska fungera som
”nyckelord” när bilden presenteras.
Faktahäftet kan även beställas
separat, som klassuppsättning, eller
så att deltagarna kan få med sig ett
faktahäfte hem som dokumentation.
Faktahäftet kan förstås också använ-
Maj-Lis Svärd har fungerat som
projektledare. Peter Hönig står för
formgivning och Niklas Johansson
har faktagranskat utbildningspaketets overheadbilder och faktahäfte. För faktainnehållet i boken
Organiska miljögifter står Claes
Bernes, författare, och den projektgrupp vars medlemmar anges i
bokens förord.
Innehåll
Inledning
Omsättning i miljön
Effekter
Risker
ett miljögift? Hur sprids ämnena i
miljön? Vad har de för effekter på
levande organismer?
Naturvårdsverket inledde 1992
ett forskningsprogram för att bättre
kunna bedöma vilka risker organiska
miljögifter innebär för miljö och
människors hälsa. Forskarnas resultat
sammanfattas i boken Organiska
miljögifter (Naturvårdsverket,
Monitor 16). För att göra resultaten
mer lättillgängliga och sprida kunskaperna om organiska miljögifter har
boken kompletterats med ett
utbildningspaket.
Paketet innehåller, med eller
utan boken, 21 stycken overheadbilder samt detta faktahäfte. Häftet
innehåller dels overheadbilderna i
tryck, dels förklarande texter till
bilderna. Tanken är att läraren/före-
das separat, utan overheadbilder och
bok. Det tar drygt en timme att gå
igenom och presentera hela paketet
och för att lämna utrymme för frågor
och för efterföljande diskussion krävs
minst två lektionstimmar. Om tiden
inte räcker för detta, kan Inledningen
(bild 1-6) användas för att ge en kort
översikt över ämnet.
2
bild
bild
bild
bild
1-6
7-9
10-18
19-21
Beställningsadress: Naturvårdsverket
Kundtjänst, 106 48 Stockholm
Tel: 08-698 12 00, fax 08-698 15 15
E-post: [email protected]
ISBN 91-620-9955-8
Foton: Omslag och bild 1: Människan, Ulrika
Åling. Cellen, Bengt Ekberg.
Bild 10 och 16: Sälflock, Stefan Rosengren/
Naturbild.
Bild 14: Mus, Naturbild/BBC.
Bild 15: Bo med ägg, Björn Helander.
Havsörnsungar, Roine Karlsson.
Bild 18: Klorakne, Marcello Monti.
Illustration/grafik: Ulf Frödin, Claes Bernes,
Peter Hönig. Grafisk form: Peter Hönig.
Text: Tore Wizelius/Naturvårdsverket.
Tryck: Berlings Skogs, Trelleborg 99-12.
Miljögifter
ALDRIN
Klorhaltigt insektsbekämpningsmedel som använts under efterkrigstiden. Det har stark toxisk verkan på
såväl insekter som högre djur.
Förbjudet i Sverige sedan 1970. Man
har dock forsatt att tillverka ämnet i
andra länder till för några år sedan.
Aldrin omvandlas tämligen snabbt
till dieldrin som är mer långlivat och
finns fortfarande i den svenska
faunan, liksom i modersmjölk, men i
sjunkande halter.
ALKYL-CDF
Dibensofuraner där vissa väteatomer
ersatts med klor och andra med
alkylgrupper som metyl (CH3) eller
etyl (C2H5). Bildas som biprodukt vid
klorgasblekning och förekommer i
sedimenten utanför massaindustrier.
ALKYLFENOLER
Industrikemikalie som fått spridning
i naturmiljön. Se nonylfenoler.
ALKYLKVICKSILVER
se kvicksilver.
AOX
Adsorberbara organiskt bundna
halogener. Ett mått som används vid
analys av föroreningar i vatten.
ARENOXID
Bildas vid metabolisering av PCB och
omvandlas tämligen snabbt till andra
ämnen.
AROMATISKA KOLVÄTEN
Dessa molekyler består av en eller
flera bensenringar; sex kolatomer
med varsin väteatom. Aromatiska
kolväten är stabila, men deras
stabilitet kan ökas ytterligare om en
eller flera av väteatomerna byts ut
mot halogener (fluor, klor, brom, jod).
Många kända miljögifter, bland annat
PCB och DDT, är just halogenerade
aromatiska kolväten. Se även kreosot.
BCPS
En förkortning av Bis(4-klorfenyl)sulfon, som är ett relativt nyupptäckt
miljögift. Det används bland annat
som komponent i vissa färger och
värmetålig plast och kan bildas som
förorening vid tillverkning av
bekämpningsmedel. BCPS har
påträffats i abborre, gråsäl och
havsörnsägg från Östersjöområdet i
halter som är jämförbara med PCBhalterna.
BENS(A)PYREN
Ett polyaromatiskt kolväte som
bildas vid ofullständig förbränning
och som bland annat förekommer i
bilavgaser. Kan orsaka cancer och
genetiska skador.
BIS(4-KLORFENYL)SULFON
Se BCPS.
BROMERADE FLAMSKYDDSMEDEL
Bromerade flamskyddsmedel
tillverkas genom bromering av
bifenyl (PBB) eller difenyletrar
(PBDE). Används bland annat i
kretskort och höljen till datorer och
annan elektronisk eller elektrisk
utrustning. Den omfattande datoriseringen har lett till att användningen
ökat snabbt och har under de senaste
åren uppgått till ca 2000 ton per år.
Dessa ämnen kan så småningom
läcka ut i miljön, där de uppträder på
ungefär samma sätt som PCB.
Bromerade flamskyddsmedel har
påvisats i Östersjöfaunan, liksom i
modersjölk. Se även flamskyddsmedel.
mer omvandlas DDT efterhand till
metaboliterna DDD och DDE.
DDD omvandlas i sin tur till DDA
som utsöndras ur kroppen. DDE är
däremot svårnedbrytbart och kan
lagras i fettrika vävnader i åratal. Den
sammanlagda halten av DDT och
dess metaboliter brukar betecknas
med sDDT (summa-DDT). Idag är
det DDE som står för merparten av
sDDT-förekomsten hos svensk fauna
och befolkning. DDT och DDE har
stark giftverkan.
DIELDRIN
Klorhaltigt insektsbekämpningsmedel som använts under efterkrigstiden. Förbjudet i Sverige sedan
1970. Se aldrin.
DIOXINER
Med dioxiner menas här klorerade
dibensodioxiner och dibensofuraner.
En dioxin kallad TCDD är det
giftigaste ämne som människan
framställt. Flera andra dioxiner har
också en ytterst kraftfull toxisk
verkan. De kan bildas som biprodukt
(förorening) vid klorgasblekning av
massa, vid förbränningsprocesser och
vid tillverkning av vissa kemikalier
som PCB och bekämpningsmedel.
Ämnen och tillverkningsprocesser
som misstänks ge upphov till dioxiner är idag i stor utsträckning reglerade och utsläppen har minskat
kraftigt. Dioxiner finns dock fortfarande i stort sett överallt i miljön,
men i mycket små kvantiteter. Se
även fenoxisyror.
EOCL
Extraherbar organiskt bunden klor.
CHB. Se toxafen.
CP. Se klorparaffiner.
EOX
Extraherbara organiskt bundna
halogener.
DDA, DDD, DDE. Se DDT.
DDT
DDT är en förkortning av diklorfenyltrikloretan, men betecknas
numera med 1,1,1-triklor-2,2-bis(4klorfenyl)etan. Det är ett klassiskt
insektsbekämpningsmedel och
miljögift som började tillverkas på
1940-talet och sedan dess har producerats i över en miljon ton. I organis3
FENOL
Molekyl som består av en bensenring
där en väteatom bytts ut mot en
hydroxygrupp (OH).
FENOXISYROR
Aktiv ingrediens i en rad kemiska
bekämpningsmedel (bland annat
hormoslyr) som användes för bekämpning av ogräs i jordbruket,
lövsly i skogsbruket och som avlövningsmedel under Vietnamkriget.
Medlen visade sig vara förorenade
med dioxiner och användningen
stoppades i de flesta länder. Se
dioxiner.
FLAMSKYDDSMEDEL
Klorparaffiner, PCT, PCN, PCB och
bromerade bifenyler (PBB),
difenyletrar (PBDE),
hexabromcyklododekan (HBCD)
och tetrabrombisfenol (TBBP-A)
är effektiva flamskyddsmedel som
förhindrar att material börjar brinna.
De egenskaper som gör dem användbara i detta sammanhang gör dem
emellertid också till långlivade
organiska miljögifter. Se även
bromerade flamskyddsmedel och
respektive ämnen.
FTALATER
En grupp icke halogenerade organiska ämnen (innehåller varken klor
eller andra halogener) som idag
återfinns i miljön världen över. De
används bl a som mjukgörare i PVCplast. Ftalater är toxiska för alger och
orsakar i höga doser hormonstörningar hos försöksdjur. Hos ryggradsdjur bryts de emellertid ner snabbt så
att de inte ackumuleras i nämnvärd
omfattning.
FURANER
Furaner är snarlika dioxiner och har
liknande egenskaper, de kan ha
kraftig giftverkan i mycket små
mängder. De kan uppkomma som
förorening vid olika kemiska processer eller vid förbränning.
HBCD
Hexabromcyklododekan. Ett flamskyddsmedel som påträffats i luftburna partiklar långt från föroreningskällor. Ämnet är toxiskt för
vissa alger. Se flamskyddsmedel.
HCB
Hexaklorbensen. Användes i liten
skala för behandling av utsäde mot
svampsjukdomar fram till 1980 i
Sverige. Ämnet utnyttjas i vissa
länder som råvara inom den kemiska
industrin, men merparten av HCB
uppkommer som en oavsiktligt
producerad förorening. Bioackumuleras bland annat i vattenlevande djur.
HCH
Hexaklorcyklohexan. Ett insektsbekämpningsmedel som på grund av
sin höga flyktighet är vida spritt i
miljön. Ämnet finns i ett stort antal
kemiska varianter med olika egenskaper. Användning av ”oraffinerad”
HCH är numera stoppad i de flesta
industriländer. Ämnet saluförs under
namnet lindan som fortfarande
används i ganska stor omfattning i
många länder. HCH är stabilt och
toxiskt för vattenorganismer och
högre djur och innebär risk för
oönskade hälso- och miljöeffekter.
I Sverige är lindan förbjudet sedan
slutet av 1980-talet, men i Danmark
och Norge får ämnet fortfarande
användas i vissa sammanhang.
Frankrike är idag en av världens
största lindananvändare.
HEPTAKLOR
Ingrediens i insektsbekämpningsmedlet klordan. Har också tillverkats
separat som bekämpningsmedel. Se
klordan.
HEPTAKLOR-EXO-EPOXID
Uppstår vid nedbrytning av klordan
och heptaklor. Ämnet är mer persistent än ursprungsämnet och mer
toxiskt.
HEXABROMCYKLODODEKAN
Se HBCD.
HEXAKLORBENSEN. Se HCB.
HEXAKLORCYKLOHEXAN
Se HCH.
HORMOSLYR. Se fenoxisyror.
KLORDAN
Insektsmedel som består av en
blandning av över 140 olika komponenter som kemiskt är besläktade
med aldrin och dieldrin. I Sverige har
ämnet aldrig använts i större utsträckning och förbjöds helt 1971. I slutet
av 1970-talet påträffades fortfarande
klordan i fisk, fågel och säl i Östersjön.
4
KLORFENOLER
Ingrediens i utsläpp från massafabriker med klorblekning. Många av
klorfenolerna och deras kemiska
anförvanter är toxiska och de metaboliseras ofta i sedimenten av
bakterier till andra ämnen som också
har giftverkan och som är bioackumulerbara. Idag har samtliga svenska
blekerier övergått till andra blekmedel – klordioxid, väteperoxid och
ozon – och utsläppen har därmed i
stort sett upphört. Men de klorföreningar som släpptes ut tidigare är
ofta svårnedbrytbara och finns ännu
kvar i sediment och bottenlevande
djur utanför massafabrikerna.
KLORPARAFFINER
En grupp klorhaltiga ämnen som
används som mjukgörare i golvmattor
av PVC, våtrumstapeter och elkablar,
som skärvätskor eller flamskyddsmedel. Förkortas CP eller PCA.
Sverige siktar på att avveckla användningen av klorparaffiner på frivillig
väg senast under år 2000.
KREOSOT
Tillverkas av stenkolstjära och består
till stor del av PAH. Kreosot har länge
utnyttjats som träskyddsmedel, och
marken vid äldre träimpregneringsanläggningar och sågverk kan vara
kraftigt förorenad med PAH. Under
senare år har användningen av
kreosot minskat kraftigt i Sverige.
KVICKSILVER
Organiska kvicksilverföreningar,
främst alkylkvicksilver, användes
tidigare som bekämpningsmedel för
att förhindra svampangrepp på
utsäde. Många fåglar blev förgiftade
och arter vanliga i jordbrukslandskapet minskade kraftigt, liksom
vissa rovfåglar. Kvicksilverbetat
utsäde är förbjudet i Sverige sedan
1966.
LINDAN. Se HCH.
NONYLFENOLER
Den vanligaste typen av alkylfenoler
som spritts i miljön. Dessa ämnen
innehåller varken klor, brom eller
andra halogener. Nonylfenoler
används för att tillverka nonylfenoletoxylater som används i rengöringsoch avfettningsmedel för industriellt
bruk. Giftverkan och bioackumulering av nonylfenoler har påvisats
hos fisk och musslor. Nonylfenoler
liknar könshormoner och kan störa
könsfunktionerna. I Sverige har
användningen minskat kraftigt men
stora mängder tillverkas för export.
PAH
Polyaromatiska kolväten. Se aromatiska kolväten.
PBB
Polybromerade bifenyler. Se bromerade flamskyddsmedel.
PBDE
Polybromerade difenyletrar. Se
bromerade flamskyddsmedel.
PCA. Se klorparaffiner.
PCB
Polyklorerade bifenyler. PCB har
sedan länge en särställning bland de
industrikemikalier som blivit miljögifter. Det användes slutet i elektrisk
utrustning, men spreds trots det i
miljön. Eftersom ämnet är mycket
stabilt ökade halterna successivt och
ledde bland annat till att sälar, fåglar
och fisk i Östersjön skadades.
Användningen begränsades kraftigt
1978 och totalförbjöds i Sverige 1995.
PCC. Se toxafen.
PCDD. Se dioxiner.
PCP. Se pentaklorfenol.
TBT. Se tributyltenn.
PCT
Polyklorerade terfenyler. Har använts
som mjukgörare eller hydraulvätska.
De anrikas på samma sätt som PCB i
levande vävnader och misstänks
orsaka likartade skador. De har dock
aldrig tillverkats i samma volym som
PCB. Inom EU gäller samma restriktioner för PCT som för PCB.
TCDD
En variant av dioxin, som brukar
betecknas som det giftigaste ämne
människan någonsin har frambringat.
Se dioxin.
PENTAKLORFENOL
Bekämpningsmedel som har använts
för impregnering av virke mot
rötangrepp och för att förhindra
svamptillväxt vid tillverkning av
pappersmassa. Det är inte så långlivat
men har kraftig giftverkan. I Sverige
förbjöds användningen av PCP som
bekämpningsmedel 1978 men det
tillverkas fortfarande i andra länder,
dock i betydligt mindre mängder än
tidigare. PCP är allmänt spritt i
miljön.
POLYBROMERADE BIFENYLER
Se bromerade flamskyddsmedel.
POLYBROMERADE DIFENYLETRAR
Se bromerade flamskyddsmedel.
POLYCYKLISKA AROMATISKA
KOLVÄTEN (PAH). Se aromatiska
kolväten.
POLYKLORERADE BIFENYLER
Se PCB.
POLYKLORERADE NAFTALENER. Se PCN.
PCDF. Se dioxiner och furaner.
PCN
Polyklorerade naftalener. Användes
precis som PCB som mjukgörare,
isolervätska i elektrisk apparatur och
i begränsad omfattning även som
träskyddsmedel. Vissa varianter kan
vara mycket långlivade och återfinns
i levande organismer. PCN har ofta
förekommit som förorening i PCB.
Tillverkningen har upphört i vart fall
i Europa men några förbud har inte
införts.
POLYKLORERADE TERFENYLER. Se PCT.
PVC. POLYVINYLKLORID
En typ av plast som vid förbränning
kan ge upphov till dioxiner. Se även
ftalater.
TBBP-A
Tetrabrombisfenol-A är det idag mest
använda bromerade flamskyddsmedlet. Det ingår bland annat i
epoxiplast. Se bromerade flamskyddsmedel.
5
TCPM
Ett ganska nyupptäckt miljögift som
påvisats bland annat hos sälar i
Östersjön. Ämnet har producerats
kommersiellt men tycks främst ha
uppkommit som en biprodukt vid
tillverkning av DDT.
TETRABROMBISFENOL
Se TBBP-A.
TOXAFEN
Ett insektsbekämpningsmedel som
består av en blandning av många
hundra olika ämnen, främst klorerade
bornaner (CHB). Ämnet betecknas
ibland med PCC. I Sverige har
toxafen inte använts sedan 1956, men
i många andra länder fick det ersätta
DDT och var mellan 1972 och 1984
världens i särklass mest använda
insektsbekämpningsmedel. Via
atmosfären har ämnet spritts hundratals mil från de områden där det har
använts. Det har påvisats bland annat
i Östersjöns fauna.
TRIBUTYLTENN
Metallorganisk förening som utnyttjas i båtbottenfärger för att förhindra
algpåväxt. TBT är skadligt för vissa
havssnäckor redan vid mycket låga
koncentrationer och i såväl Sverige
som många andra länder har användning av TBT-färger på mindre båtar
förbjudits.
TRIS(4-KLORFENYL)METANOL
Se TCPM.
Ordförklaringar
ACKUMULATIONSBOTTEN
Sjö- eller havsbotten där sedimenten
successivt lagras över varandra så att de
ämnen som sjunker till botten stannar
kvar där.
ANRIKNING
Process som ökar halten av ett ämne,
exempelvis anrikning av ett miljögift i
en näringskedja.
HALOGENERING
Kemisk process där halogener binds till
organiska föreningar.
HORMONER
Signalsubstanser som produceras av
endokrina organ. Överför budskap
mellan olika organ i kroppen på
kemisk väg.
AVDUNSTNING
Att ett ämne övergår till gasform så att
det sprids till atmosfären.
HYDROXYMETABOLIT
Organisk förening där en väteatom
ersatts med en OH-grupp (vilket gör
ämnet mer vattenlösligt).
AVGIFTNINGSENZYM
Enzym som omvandlar giftiga ämnen
som bildats eller kommit in i organismen.
INITIERING
Förändring av arvsmassan i en cell, som
på sikt (genom promotion och progression) kan utvecklas till cancer.
BENSEN (RING)
Organisk kemisk förening som består
av en ring av sex kolatomer med var sin
väteatom.
KLORAKNE
Hudutslag som kan orsakas av exponering för dioxiner.
BIOACKUMULERING
Upplagring av ett stabilt ämne i
levande vävnad så att halten blir högre
än i omgivningen.
BIOMAGNIFIKATION
Anrikning av ett ämne längs näringskedjorna, halterna ökar från bytesdjur
till rovdjur.
BIOTILLGÄNGLIGHET
Förmåga hos ett ämne att tas upp av
organismer.
ENDOKRINA ORGAN
Organ som producerar hormoner.
GENOTOXISK
Påverkan på arvsanlag, så att t.ex.
mutationer uppstår.
HALOGEN
En grupp grundämnen (fluor, klor,
brom, jod) med vissa gemensamma
egenskaper .
KONDENSATION
När ett ämne omvandlas från gasform
till vätska eller fast form (motsatsen till
avdunstning).
KONGENER
Olika varianter av en organisk förening
som tillhör samma grupp. Kongenerna
skiljer sig åt genom placeringen av
grundämnen i molekylen, eller antalet
atomer av olika slag. PCB kan exempelvis förekomma i 209 olika varianter,
där antalet kloratomer och deras
inbördes positioner varierar.
METABOLISM
Ämnesomsättning, omvandling av
ämnen i en organism.
METABOLIT
Ämne som bildas under ämnesomsättningen.
MUTATION
Förändring av arvsanlag, gener.
Mutationer kan uppstå spontant, eller
genom påverkan från radioaktiv
strålning eller kemiska ämnen som
kommer in i cellkärnan.
6
NÄRINGSKEDJA
Näringens väg genom ett ekosystem,
från växter, via växtätare till rovdjur.
Ett ekosystem består av ett otal
näringskedjor som är sammanflätade
till en näringsväv.
ORGANISK FÖRENING
Kemisk förening där kol ingår.
ORGANISKA MILJÖGIFTER
Organiska föreningar som kan skada
levande organismer.
PERSISTENT
Stabil och därmed långlivad kemisk
förening.
PESTICID
Bekämpningsmedel.
PROGRESSION
Utveckling av en godartad till en
elakartad tumör.
PROMOTION
Kemisk påverkan under lång tid, av
initierade celler.
RECEPTOR
Ämne i cellväggen eller i cellen som
kan fånga upp speciella ämnen
(exempelvis hormoner) och förmedla
deras kemiska budskap.
SEDIMENT
Avlagringar av organiskt och oorganiskt
material, partiklar med mera på sjö- och
havsbottnar.
TOXISK
Giftig.
Organiska miljögifter
DDT
Inledning
Bild 1
• Hur påverkas miljön och
människors hälsa?
TC
PCB
DD
• Hur sprids de i miljön?
PV
• Hur kan riskerna
begränsas?
C
XIN
O
DI TCP
M
FURANER
ALKYL
-CDF
NOL
PENTAKLORFE
AOX
NO
NO
NYLFE
LER
© NATURVÅRDSVERKET 1999, ORGANISKA MILJÖGIFTER, BILD 1
Organiska miljögifter
Kända miljögifter – toppen av ett isberg
• DDT, PCB, dioxin – kända miljögifter
• Nya organiska föreningar tillverkas
och sprids
• Forskning ökar kunskaperna
DDT, PCB, dioxin. Dessa tre ord
känner väl de flesta människor igen
från tidningsrubriker och larmrapporter i media. Det är organiska
föreningar som har egenskaper som
gör dem till farliga miljögifter. DDT
och PCB förekommer inte naturligt i
miljön. Dessa ämnen har tillverkats
av den kemiska industrin. Dioxiner
kan bildas vid förbränningsprocesser,
men kan också uppkomma som
förorening när vissa kemikalier
tillverkas. Varje år kommer tusentals
nya organiska föreningar ut på
marknaden. De flesta är harmlösa,
men några skapar problem när de
sprids i miljön, där de kan stanna
kvar i årtionden eller till och med
sekler.
Innan nya organiska ämnen får
börja tillverkas och säljas kommersiellt, måste de testas för att utröna om
de innebär några risker för hälsa och
miljö. Idag finns alltså ett kontrollsystem. Det är bland de ämnen som
har kommit ut på marknaden innan
detta skyddsnät infördes som vi torde
finna de mest riskabla ämnena idag.
Att långlivade organiska föreningar vållar problem har varit känt
sedan länge. Samhället har också
infört begränsningar, förbud och
avvecklingsplaner för att minska
dessa ämnens påverkan på miljön.
Kunskaperna om vilka ämnen som är
farliga, hur de sprids i miljön och hur
de påverkar djur och människor är
dock fortfarande mycket begränsade.
Vi känner inte till alla organiska
miljögifter som förekommer i miljön.
De ämnen vi känner till idag beskrivs
ofta som toppen av ett isberg.
Naturvårdsverket inledde 1992
ett forskningsprogram för att öka
kunskaperna om organiska miljögifter och bättre kunna bedöma vilka
risker de innebär för hälsa och miljö.
Programmet avslutades 1998. En del
av forskarnas resultat redovisas i
boken Organiska miljögifter. Detta
studiepaket beskriver enkelt och
översiktligt vad organiska miljögifter
7
är, hur de sprids, hur de påverkar
miljön och människors hälsa, samt
hur riskerna kan bedömas.
Riksdagen har antagit 15 miljökvalitetsmål. Mål nr 12 handlar om
Giftfri miljö och lyder: ”Miljön ska
vara fri från ämnen och metaller som
skapats i eller utvunnits av samhället
och som kan hota människors hälsa
eller den biologiska mångfalden”. Vi
har en generation på oss att arbeta för
att uppnå detta mål. Läs mer på
Naturvårdsverkets webbplats:
www.environ.se
Vad är ett organiskt miljögift?
Cl
Cl
H
H
C
Cl
C
C
C
C
H
C
Cl
H
C
C
H
Cl
C
H
H
Cl
C
C
C
Bifenyl
H
H
H
Cl
Cl
PCB - Polyklorerade bifenyler
Många organiska miljögifter
Miljögifter
Bild 2
• är långlivade
• är bioackumulerande
Cl
Cl
H
C
C
C
C
C
C
Cl
• ger kroniska skador
H
C
C
C
C
C
C
Cl
H
H
Cl
Cl
Hexaklorbifenyl – en av
209 varianter av PCB
© NATURVÅRDSVERKET 1999, ORGANISKA MILJÖGIFTER, BILD 2
Vad är ett organiskt miljögift?
Stabila långlivade ämnen
kan ge kroniska skador
• Akut och kronisk toxicitet
• Stabila och långlivade organiska
ämnen
Ämnen som skadar levande organismer kallas toxiska (giftiga). När de
förekommer i naturmiljön kallas de
miljögifter. Ämnen som snabbt ger
skador kallas akuttoxiska. Sådana
ämnen är ofta kortlivade, skadorna i
miljön blir därför ofta lokalt begränsade och upphör i regel när utsläppen
stoppas. Stabila och långlivade
organiska föreningar vållar däremot
sällan akuta skador. Levande organismer utsätts i regel för relativt låga
doser men under lång tid. Dessa
ämnen ger störningar som ger tydliga
effekter först efter en längre tid.
Sådana ämnen kallas kroniskt
toxiska. Det tar till exempel ofta
många år från exponering för ett
cancerframkallande ämne till att en
cancertumör har utvecklats.
Förutom giftigheten är den mest
problematiska egenskapen hos dessa
miljögifter deras stabilitet; de är svåra
att bryta ner. De är långlivade,
persistenta. De kan finnas kvar i
miljön mycket lång tid, cirkulera i
näringskedjorna utan att brytas ner
och kan därför vålla skada under en
lång tidsperiod. De hinner också
transporteras långa sträckor med luft
och vatten, så att de sprids och får
effekter över mycket stora områden,
till och med över hela jorden.
Organiska ämnen utgör byggstenarna i alla levande organismer. De
flesta organiska ämnen bryts lätt ner.
Livsprocesserna består ju just av att
komplicerade organiska föreningar,
som har olika funktioner för organismerna, byggs upp och att andra
föreningar sönderdelas under ämnesomsättningen för att frigöra energi.
Men det går att tillverka organiska föreningar som är stabila. De
kan vara mycket svårantändliga eller
ha andra värdefulla egenskaper. Men
sådana stabila organiska föreningar
kan levande organismer inte bryta
8
ner genom ämnesomsättningen. Vissa
ämnen kan utsöndras från kroppen,
andra lagras upp i fettvävnaderna.
Fakta
STABILA ORGANISKA FÖRENINGAR
Stabila organiska föreningar består ofta
(men inte alltid) av en eller flera bensenringar (se figur), där några av väteatomerna har bytts ut mot halogener, en
grupp grundämnen där bland annat fluor,
klor, brom och jod ingår. PCB är en förkortning av polyklorerade bifenyler; en
eller flera väteatomer i en bifenylmolekyl
har ersatts av kloratomer. Det finns 209
olika varianter av PCB där antalet kloratomer och deras inbördes positioner varierar. Egenskaperna hos olika PCB-varianter (kongener) kan skilja sig avsevärt.
Biologiska egenskaper
A
Biotillgängligt:
Ämnet kan
tas upp av levande organismer.
B
Bioackumulering:
Halten
i organismen (t ex fisk) är högre
än i dess omgivning (vattnet).
Miljögifter
Bild 3
C
Biomagnifikation:
Halten ökar längs näringskedjan:
strömming – gädda – havsörn.
© NATURVÅRDSVERKET 1999, ORGANISKA MILJÖGIFTER, BILD 3
Biologiska egenskaper
Ämnen koncentreras i
levande organismer
• Biotillgänglighet
• Bioackumulering
• Biomagnifikation
Vissa miljögifter har sådana kemiska
egenskaper att de tas upp och lagras i
levande organismer. Ämnets fettlöslighet har stor betydelse för i vilken
utsträckning det sker.
Fettlösliga ämnen är svårlösliga i
vatten, och söker sig därför till det
fett som finns i vattnet, det vill säga
till levande organismer, partiklar eller
sediment av organiskt ursprung.
Halogenering av organiska ämnen
minskar deras vattenlöslighet och
ökar fettlösligheten. Halterna av
klorerade kolväten som PCB kan vara
tiotusentals högre i fisk än i vattnet
som fisken lever i. Förmågan hos ett
ämne att tas upp av levande vävnader
kallas biotillgänglighet. Upplagringen
av ett ämne i levande vävnad, där
halten blir långt högre än i omgivningen, kallas bioackumulering.
De byten som ett rovdjur äter
under sin levnad uppgår till hundratals gånger den egna vikten. Bytesdjurens vävnader består till största
delen av ämnen som rovdjuret kan
bryta ner, men svårnedbrytbara
organiska föreningar lagras i rovdjuret. Där kan dessa ämnen efterhand nå halter som är flera miljoner
gånger så höga som i vattnet. Halterna ökar alltså längs näringskedjan,
från plankton och smådjur vidare till
abborre, gädda för att bli mycket
påtagliga hos rovdjuren i näringskedjans topp som havsörn, säl och utter.
Denna anrikning längs näringskedjorna
kallas biomagnifikation.
9
Fakta
BIOTILLGÄNGLIGHET: Förmåga hos ett
ämne att tas upp av organismer.
BIOACKUMULERING: Upplagring av ett
stabilt ämne så att halten blir högre än i
omgivningen (förutsätter biotillgänglighet).
BIOMAGNIFIKATION: Anrikning av ett
ämne längs näringskedjorna, dvs. haltökning från bytesdjur till rovdjur (förutsätter bioackumulering).
DDT – en historik
produktion och spridning
A
DDT
upptäcks
Inledning
Bild 4
skador i miljön
orsaken till skadorna klarnar
åtgärder mot spridning
B
Industriell
tillverkning
återhämtning
1930
C
Lokal
fågeldöd
A
B
1940
1950
D
Havsörnen
minskar
E
Förbud i
jordbruket
F G
D
E
1960
1970
C
F
Förbud i
skogsbruket
1980
G
Bevis att
DDT skadar
havsörn
H
1990
H
Havsörnen
repar sig
© NATURVÅRDSVERKET 1999, ORGANISKA MILJÖGIFTER, BILD 4
DDT – en historik
DDT – från mirakelmedel till miljöhot
• DDT – Nobelprisbelönat insektsgift
• Samband misstänktes mellan DDT
och skador
• Plötsligt fanns DDT överallt
• Skador – förbud – återhämtning
Den schweiziske kemisten Paul
Müller upptäckte i slutet på 1930talet att en organisk kemisk förening
som han hade tillverkat i sitt laboratorium kunde döda insekter mycket
effektivt. Eftersom insekter kunde
orsaka stora skador på grödor och
minska skördarna, och malariamyggor
spred sjukdom i tropikerna, var det
en mycket användbar upptäckt. När
andra världskriget tog slut började
DDT därför att tillverkas industriellt
och lanserades som ett effektivt
insektsbekämpningsmedel och ett
mirakelmedel för att utrota malaria.
DDT var också mycket effektivt och
Paul Müller tilldelades Nobelpriset i
kemi 1948.
Efter att DDT hade använts i ett
antal år minskade dess effektivitet.
Det visade sig att skadeinsekter hade
blivit motståndskraftiga mot DDT.
Doserna som spreds måste därför
successivt öka. Efter ungefär tio år
uppmärksammades skador i naturmiljön, framför allt att fåglar dog efter
att insektsbekämpningsmedel hade
spridits i ett område. Misstankarna
riktades mot DDT. Efter ytterligare
några år, omkring 1960, började
orsakerna till skadorna klarna.
Forskare visade också att DDT
transporterades i miljön och vidare
till djur och människor. DDT kunde
påvisas i stort sett överallt, till och
med i kvinnors modersmjölk.
Eftersom det fanns starka skäl att
misstänka att DDT orsakade skador
förbjöds användning av DDT i
Sverige inom jordbruket 1970, och
några år senare även i skogsbruket.
När DDT slutade spridas i Sverige
minskade så småningom halterna i
miljön. Sambandet mellan DDT och
skador på havsörn blev vetenskapligt
bevisat 1980, men först på 1990-talet
har havsörnspopulationen i Sverige
återhämtat sig.
DDT är ett effektivt insektsbekämpningsmedel, bland annat för att
ämnet är stabilt. Det var ett ämne
som inte förekom naturligt i miljön,
10
som var giftigt för vissa levande
organismer, det var ju dess egenskap
som insektsgift som var själva
anledningen till att DDT tillverkades och spreds. Men det är ämnets
stabilitet som gör det miljöfarligt.
Det fortsätter att cirkulera i de
naturliga systemen och anrikas i
näringskedjorna tills halterna blir så
höga att vissa arter skadas.
Det dröjde flera år efter att DDT
började användas i stor skala innan
de skadliga effekterna upptäcktes.
Det dröjde två decennier innan
spridningen stoppades, tre decennier
innan sambanden mellan DDT och
dess skadeverkningar blev vetenskapligt bevisade och fyra decennier
innan den skadade populationen - i
detta fall havsörn - repade sig. Men
DDT finns fortfarande spritt över
hela jorden och förekommer i så gott
som alla levande organismer, från
pingvinerna i Antarktis till isbjörnarna i Arktis. DDT fungerade som en
varningssignal. När långlivade
organiska föreningar väl har spritts i
miljön är det för sent att hejda deras
effekter.
Aktuella miljögifter
Bekämpningsmedel
Polyaromatiska
kolväten
Hexaklorbensen
Dioxiner
Industrikemikalier
Miljögifter
Bild 5
DDT
Dieldrin
Klordan
Toxafen
HCH
Lindan
PCB
Pentaklorfenol
Klorparaffiner
Flamskyddsmedel
Alkylfenoler
Förbränningsprodukter
© NATURVÅRDSVERKET 1999, ORGANISKA MILJÖGIFTER, BILD 5
Aktuella miljögifter
Klassiska miljögifter och nya tillkommer
• Kemiska bekämpningsmedel
• Industrikemikalier
• Biprodukter vid tillverkning och
förbränning
DDT och andra ”klassiska” miljögifter finns ännu idag kvar i levande
organismer. Sedan 1940-talet har över
en miljon ton DDT tillverkats och
spridits i miljön, fast användningen i
Sverige har varit begränsad. I vissa
länder i Asien tillverkas och används
DDT fortfarande, bland annat för att
bekämpa malariamyggan, liksom
andra kemiska bekämpningsmedel
(aldrin, dieldrin, klordan, toxafen,
lindan, HCH, etc) som länge varit
förbjudna i många i-länder. De sprids
hit via luft och havsströmmar.
PCB och många andra ämnen
som använts inom industrin har visat
sig fungera som miljögifter. Minst 1,5
miljoner ton PCB har tillverkats i
världen. Det har använts som
isolering i transformatorer och annan
elektrisk utrustning, smörjmedel,
hydraulolja, och som ingrediens i
fogmassa och PVC-plast.
Långlivade organiska föreningar
kan också bildas som biprodukter vid
olika tillverkningsprocesser eller
förbränning. Polyaromatiska kolväten
(PAH) finns bland annat i avgaser
från motorfordon och bildas även vid
vedeldning. Det är en stor grupp av
ämnen. Vissa av dem, bland annat
bens(a)pyren, är cancerframkallande
och kan ge genetiska skador.
Massaindustrin var länge den helt
dominerande källan till utsläpp av
klorhaltiga organiska föreningar. Nu
har dock samtliga svenska massafabriker slutat använda klorgas som
blekmedel och utsläppen har minskat starkt. Det finns dock kvar stora
mängder klorföreningar i sediment i
närheten av fabrikerna. En grupp
ämnen som bildades som förorening
vid klorgasblekning var dioxiner, som
också förekom som förorening i
bekämpningsmedlet hormoslyr.
Dioxiner kan även bildas vid förbränning av klorhaltigt material, exempelvis PVC-plast. Genom förbättrad
förbränningsteknik har dioxinutsläppen från sopförbränningsanläggningar i Sverige idag minskat till en
bråkdel av den nivå som rådde på
11
1980-talet. Alla stabila organiska
föreningar som förekommer i miljön
kan idag påvisas i levande organismer
och i modersmjölk. De inlemmas i
näringskedjorna och hamnar så
småningom i livsmedel. Fortfarande
upptäcks nya organiska föreningar
som fått spridning i naturen och
lagrats upp i levande organismer.
Sannolikt återstår många att upptäcka.
Perspektiv på framtiden
Långlivade organiska föreningar sprids
över hela jorden. Det krävs därför
internationella avtal.
Det är även viktigt att övervaka vilka
ämnen som förekommer i miljön.
Inledning
Bild 6
Stora mängder organiska miljögifter
är ”inbyggda” i samhället.
Produkterna måste tas om hand så att
gifterna inte hamnar i miljön.
© NATURVÅRDSVERKET 1999, ORGANISKA MILJÖGIFTER, BILD 6
Perspektiv på framtiden
Vaksamhet och riskbedömning
• Långlivade miljöproblem
• Faror med nya ämnen upptäcks
• Lagar och internationella avtal
• Miljöövervakning och forskning
De mest kända miljögifterna, som
DDT och PCB, finns ännu kvar i
miljön. Stora mängder PCB finns
idag ”inbyggda” i samhället, i
fogmassa i byggnader, elektrisk
utrustning och annat. Förr eller
senare läcker detta PCB ut i miljön
om det inte tas om hand och förstörs
på ett miljöriktigt sätt. Samtidigt
uppdagas fortfarande nya ämnen som
kan fungera som miljögifter. Ofta
ingår de som beståndsdelar i olika
produkter. Bromerade flamskyddsmedel, som bland annat finns i tyger
och datorer, har uppmärksammats de
senaste åren. Dessa ämnen har
viktiga egenskaper och är svåra att
ersätta. Biprodukter och föroreningar
som uppstår under tillverkningsprocessen kan också utgöra problem.
Samhället har under åren byggt
upp ett allt finmaskigare nät för att
sålla bort de kemikalier som kan
innebära risker för människa och
miljö. Idag kontrolleras nya ämnen
noga innan de släpps ut på marknaden. Men många ämnen som tillkommit innan kontrollprogrammen
infördes kan visa sig ha okända och
farliga egenskaper.
1994 upptäcktes skador på fisk i
sjön Molnbyggen i Dalarna, som
misstänks bero på att något miljögift
sipprat ut från en avfallsdeponi i
närheten av sjön. Men för att klargöra
vilket ämne det rör sig om krävs ett
avancerat kemiskt och biologiskt
detektivarbete, som fortfarande
pågår.
Långlivade organiska föreningar
sprids med tiden över hela jorden
utan hänsyn till nationsgränser. Vilka
ämnen som tillverkas och sprids i
andra länder är det svårt för Sverige
att påverka och kontrollera. Det
dröjer också länge innan effekter
visar sig och ännu längre tid innan
sambanden mellan ett visst ämne och
påvisade skador kan bevisas.
För att förebygga skador och
minska riskerna med långlivade
12
organiska föreningar krävs internationella avtal om att begränsa användningen eller avveckla farliga ämnen.
Skärpta regler för förvaring av avfall
och effektiv övervakning av vilka
ämnen som förekommer i miljön, så
att motågärder kan sättas in på ett
tidigt stadium, är andra viktiga
åtgärder. Det behövs även ytterligare
forskning för att klargöra effekter och
utveckla nya analysmetoder som gör
det möjligt att upptäcka ännu okända
ämnen.
Spridningsvägar
Omsättning
i miljön
Bild 7
Sprids via atmosfären
Havsbottnarna är slutstationen
© NATURVÅRDSVERKET 1999, ORGANISKA MILJÖGIFTER, BILD 7
Spridningsvägar
Miljögifter sprids via atmosfären
• Sprids från rökgaser
• Avdunstar och sprids med vindarna
• Transporteras i näringskedjorna
• Djupa havs- och sjöbottnar är en
slutstation
Långlivade organiska föreningar kan
påvisas i mark, vatten och levande
organismer och finns överallt; i
polartrakterna såväl som i våra
tätorter. Hur har de hamnat hundratals mil från de platser där de har
tillverkats och använts? Det finns
bara en förklaring: de sprids via
atmosfären.
Vissa ämnen bildas under förbränningsprocessen och sprids med
rökgaser. Bland annat dioxiner kan
bildas vid olika typer av förbränning
och spridas vidare ut i miljön.
De flesta miljögifter är flytande
eller fasta, men de kan förångas även
vid normal temperatur. Enstaka
molekyler avdunstar ständigt till
luften och sprids med vindarna.
Eftersom de kan stanna kvar i luften
länge sprids de över stora avstånd.
Förr eller senare återvänder dessa
ämnen ner till mark eller vatten,
exempelvis med nederbörden.
I miljön kan långlivade organiska
föreningar bindas till partiklar och
läggas fast i marken. Men de kan
också tas upp av levande organismer
och spridas i näringskedjorna eller
avdunsta på nytt och transporteras
vidare i lufthavet.
Förr eller senare hamnar dock de
flesta organiska föreningar via
avrinning eller nederbörd i sjöar och
hav. Eftersom de är svårlösliga i
vatten binds dessa ämnen ofta till
13
små partiklar, växtplankton eller
annat fast material som så småningom sjunker till botten. På
grunda bottnar där vattnet rör sig, i
floder, vid stränder och grunda
havsområden rörs partiklar upp och
förs vidare i vattnet. Via plankton och
bottenlevande smådjur kan föroreningarna åter komma in i näringskedjan. Först när de långlivade organiska
föreningarna hamnar på större djup,
på så kallade ackumulationsbottnar,
når de sin slutstation. Där begravs de
med tiden under tjocka sedimentlager.
Halter i fisk
Havsfisk
Insjöfisk
1 skalenhet på staplarna = 0,1 µg/g fett
PCB
PCB
1 skalenhet på staplarna = 0,1 µg/g fett
Bolmen
Storvindeln
Omsättning
i miljön
Bild 8
Abiskojaure
1 skalenhet på staplarna = 0,01 µg/g fett
1 skalenhet på staplarna = 0,01 µg/g fett
HCB
HCB
Bolmen
Storvindeln
Abiskojaure
© NATURVÅRDSVERKET 1999, ORGANISKA MILJÖGIFTER, BILD 8
Halter i fisk
Halterna ofta högre i söder än i norr
• Ett ämnes flyktighet påverkar dess
spridning
• PCB-halter högre i söder
• HCB-halter lika i hela landet
• Östersjön en uppsamlingsplats för
miljögifter
De flesta utsläppskällorna till
organiska miljögifter finns söder om
Sverige, i länder med hög befolkningstäthet, intensiv trafik och där
det finns många industrier och
avfallsdeponier. Halterna i miljön
borde därför vara högre i söder än i
norr.
Ett ämnes flyktighet, hur lätt det
avdunstar, spelar stor roll för hur det
sprids. Ju flyktigare ett ämne är desto
längre kan det spridas. Flyktigheten
är i sin tur beroende av temperaturen. När luften blir för kall kondenseras ämnena från gas till fast form
och faller till marken. Det talar för att
halterna av långlivade organiska
föreningar på sikt borde bli högre ju
längre norrut man kommer.
Undersökningar som har gjorts
bekräftar dock inte detta till alla
delar. Diagrammen visar halterna av
PCB och HCB* i insjöfisk respektive
havsfisk. Halten av PCB i fisk är
betydligt högre i Bolmen i Småland
än i sjöarna Storvindeln och Abiskojaure i norra Sverige. Halten av HCB
är däremot närmast densamma i
insjöar över hela landet. Sjöarna
påverkas främst av nedfall från
atmosfären, det finns få lokala
utsläppskällor. Skillnaden mellan
haltmönstren för PCB och HCB
beror bland annat på att PCB inte är
lika lättflyktigt som HCB. För
havsfisk är mönstret i stort sett
detsamma. Halterna av PCB är
betydligt högre i söder än i norr,
medan halterna av HCB är jämnare
fördelade.
* HCB – hexaklorbensen. Se sid 4.
14
Halterna sjunker
PCB i gädda
från Bolmen
PCB-halter
i bröstmjölk
PCB i strömming
från Landsort
µg/g fettvikt
10
Omsättning
i miljön
Bild 9
µg/g fettvikt
8
µg/g fettvikt
6
3
1
4
2
-5 %/år
2
0
1970
1980 1990
0
1
1970
1980
1990
-4 %/år
0
1980
1990
© NATURVÅRDSVERKET 1999, ORGANISKA MILJÖGIFTER, BILD 9
Halterna sjunker
Stopp för utsläpp får halterna att sjunka
• Miljögifter i naturen finns också
hos människan
• Spädbarn mest utsatta
• Halterna av ”klassiska” miljögifter
sjunker
• Halterna av nya miljögifter kan
fortfarande öka
Intressanta frågor är förstås om
halterna av miljögifter i naturen ökar
eller minskar, liksom hur mycket
miljögifter vi människor får i oss via
födan. Miljögifter som påvisas i
naturmiljön finns nästan alltid
upplagrade även i människokroppen.
En stor del av vårt intag av organiska
miljögifter kommer från konsumtion
av fet fisk. Halterna hos människor är
dock betydligt lägre än hos sälar och
andra rovdjur i Östersjön.
När det gäller människan har man
bland annat mätt halterna av miljögifter i bröstmjölk. Spädbarn genomgår flera känsliga utvecklingsstadier,
och modersmjölken är deras dominerande föda. Mjölken har hög fetthalt
och kan innehålla betydande mängder miljögifter, som har lagrats i
moderns kropp i decennier. Räknat
per kilo kroppsvikt utsätts de flesta
människor för större mängder
miljögifter under spädbarnstiden än
någon gång senare i livet.
Lyckligtvis minskar halterna av
PCB och många andra välkända
miljögifter i modersmjölk (diagrammet till vänster). I början av 1990talet uppgick halterna till knappt 40
procent av de värden som uppmättes
tjugo år tidigare. Det är ett resultat av
de allt hårdare begränsningar som har
införts för tillverkning och utsläpp av
långlivade organiska föreningar. Från
1970 fram till 1995 har PCB-halten
hos gäddor i Bolmen sjunkit med i
genomsnitt 5 procent per år och
halten hos strömming vid Landsort i
Östersjön sjunker med ca 4 procent
per år. Halterna av andra miljögifter
som DDT och HCB uppvisar också
en stadig minskning.
Tyvärr finns det undantag från
denna trend. Det gäller bland annat
det bromerade flamskyddsmedlet
PBDE, som kom i allmänt bruk först
på 1970-talet. Sillgrissleägg från Stora
Karlsö innehöll tjugo gånger så
mycket PBDE i mitten på 1980-talet
15
som i början på 1970-talet. Först på
1990-talet har halterna börjat sjunka.
I modersmjölk stiger PBDE-halten.
Bara ett fåtal ämnen har mätts och
analyserats på ett systematiskt sätt
under längre tidsperioder. Därför vet
vi inte hur halterna av andra långlivade organiska föreningar i naturmiljön förändras.
Effekter
Miljögift
Effekter
Bild 10
Molekyler
Individer
Artbestånd
Skador
upptäcks
Forskning
Vävnader
& organ
Celler
Individer
Sälhonor
sterila
Vävnader
& organ
Skador på
livmodern
Celler
Skador
på cellfunktioner
Molekyler
Strukturförändring
© NATURVÅRDSVERKET 1999, ORGANISKA MILJÖGIFTER, BILD 10
Skadeeffekter på olika nivåer
Sambanden är
svåra att klarlägga
• Effekter upptäcks hos artbestånd
• Primära effekter sker på molekylär
nivå
• Sekundära effekter på vävnader,
individer och bestånd
Miljögifter utlöser en lång kedja av
störningar i olika organismer. Men att
ett ämne är ett miljögift upptäcks i
regel först när dess effekter redan
visat sig. Under 1960-talet minskade
exempelvis bestånden av både gråsäl
och havsörn i Sverige. När forskarna
började leta efter orsakerna, visade
det sig att sälarna hade sjukliga
förändringar bland annat i livmodern,
vilket försämrade deras fortplantningsförmåga. Örnarna häckade som
de skulle, men äggens skal var så
tunna att de gick sönder innan
ungarna kläcktes. Halterna av DDT,
PCB och andra miljögifter hos sälar
och örnar kartlades. Efter ett intensivt forskningsarbete blev det möjligt
att steg för steg klarlägga hur dessa
ämnen påverkade olika organ.
Att klarlägga de grundläggande
orsakerna till skadorna är emellertid
mycket svårt. PCB och andra miljögifter består i praktiken av hela
grupper av ämnen som är snarlika
men som kan ha olika giftverkan.
Olika organ påverkas på olika sätt.
Skadeffekterna skiljer sig också hos
olika arter och dessutom hos individer av olika ålder och kön inom
samma art. Det förekommer en lång
16
rad olika miljögifter i naturmiljön,
vilket gör det svårt att särskilja vilka
effekter som orsakas av respektive
ämne. Slutligen kan miljögifter
omvandlas av levande organismer, i
bästa fall till ofarliga ämnen, men
ibland till nya ämnen som har större
giftverkan än de som ursprungligen
togs upp från miljön.
Omvandling av PCB
Cytokrom 450
A
C
O
I
Cl
H
H
I
H
H
H
H
N
O
H
H
H
Cl
C
C
C
C
C
C
C
C
C
C
C
H
C
H
Cl
O
H
H
H
H
Cl
Effekter
Bild 11
I
H
I
Tyroxin (sköldkörtelhormon)
PCB-molekyl (tetraklorbifenyl)
B
O
O
H
Cl
Cl
H
H
O
C
C
C
C
C
Hydroxygrupp
C
C
C
C
C
C
H
C
Cl
H
H
Cl
Hydroxymetabolit (stabil, mer vattenlöslig)
© NATURVÅRDSVERKET 1999, ORGANISKA MILJÖGIFTER, BILD 11
Omvandling av PCB
Miljögifter omvandlas
av kroppens försvarssystem
• Människor och djur har flera
försvarssystem
• Avgiftningsenzymer omvandlar
främmande ämnen
• Enzymer är trubbiga vapen, som
kan göra ont värre
Växter och djur har under miljontals
år fört en kamp för att överleva.
Växter har under evolutionens gång
utvecklat giftiga ämnen som är
skadliga för växtätande djur, och
djuren har i sin tur utvecklat metoder
för att oskadliggöra dessa gifter. Djur
och människor kan bilda en rad olika
så kallade avgiftningsenzymer, som
kan omvandla, metabolisera, främmande kemiska ämnen som kommer
in i kroppen.
Enzymerna i kroppens avgiftningssystem är sällan skräddarsydda
för specifika främmande molekyler.
Miljögifter förekommer heller inte
naturligt i miljön. Inga arter har
därför haft någon möjlighet att
utveckla avgiftningsenzymer speciellt för dem. Enzymerna fungerar i
regel ändå effektivt på många
främmande ämnen, som till exempel
kan göras mer vattenlösliga så att de
snabbt utsöndras från kroppen. Men
enzymerna är tveeggade vapen, i
vissa fall kan de göra saken värre.
Enzymerna kan göra vissa ämnen
ännu giftigare, så att de kan orsaka
mutationer. Då sätts cellens normala
beteende ur spel och risken för
cancer ökar.
Vissa ämnen som bildas när
kroppen omvandlar PCB (Se OHbildens A och B) liknar hormonet
tyroxin (C) och passar som nyckeln i
ett lås på det protein som transporterar tyroxin i blodet från sköldkörteln
till andra organ. I stället för tyroxin
transporteras då ett miljögift runt
med blodet till olika organ. Det kan
också leda till tyroxinbrist vilket kan
ge ämnesomsättningsstörningar. Vissa
miljögifter kan alltså störa kroppens
hormonsystem.
Andra miljögifter kan genom
liknande mekanismer lagras i
kroppen i stället för att utsöndras. De
17
kan lagras i kroppsfett, lever, njure
eller andra organ där de med tiden
kan ge upphov till olika typer av
skadeverkningar.
Fakta
En PCB-molekyl består av två bensenringar där en eller flera väteatomer ersatts
med kloratomer (A). När den kommer i
kontakt med ett visst enzym i kroppen
omvandlas PCB-molekylen till en så kallad hydroxymetabolit (B). Hydroxygruppen
(OH) ökar molekylens vattenlöslighet, så
att den lättare kan utsöndras ur kroppen.
Tyvärr liknar strukturen hos denna
hydroxymetabolit (B) sköldkörtelhormonet
tyroxin (C), vilket leder till att PCB-metaboliten stannar kvar i kroppen.
Hormoner
Hormoner produceras
av endokrina organ
Ett naturligt östrogen
Vissa miljögifter kan
agera som kroppens
egna hormoner.
Hypofys
Sköldkörtel
Bräss (thymus)
Effekter
Bild 12
Fenolgrupp
Binjurar
Nonylfenol
Bukspottkörtel
Njurar
Äggstockar
Nonylfenol, som bl a används i rengöringsmedel, liknar naturligt östrogen.
Testiklar
© NATURVÅRDSVERKET 1999, ORGANISKA MILJÖGIFTER, BILD 12
Hormoner
Miljögifter kan ”härma” hormoner
• Livsprocesserna består av kemiska
reaktioner
• Reaktionerna samordnas av
hormoner
• Miljögifter kan härma hormoner
• Hormonbalansen kan rubbas
Livsprocesserna består av ett närmast
oöverskådligt nätverk av kemiska
reaktioner, som styrs av olika signalsubstanser som överför budskap
mellan olika celler och organ. De
grundläggande skadorna av miljögifter inträffar i de ytterst invecklade
processerna på molekylär nivå som
pågår i och mellan enskilda celler.
Hormonerna produceras av
endokrina organ; hypofysen, sköldkörteln, äggstockar, testiklar med
flera. Hormoner fångas upp av
receptorer, som finns i cellernas
membran (väggar) eller inuti cellerna.
Varje receptor kan bara fånga upp
ämnen som är byggda på ett speciellt
sätt.
När ett hormon binds till en
receptor startar en kedjereaktion som
påverkar cellens funktion. Flera
miljögifter stör produktionen,
transporten eller mottagningen av
hormoner och andra signalsubstanser.
Om främmande ämnen rubbar de
kemiska processerna inne i cellerna
får det naturligtvis allvarliga konsekvenser.
En PCB-metabolit kan inta
samma plats som hormonet tyroxin i
kroppens signalsystem (se föregående sida). Många andra miljögifter
kan också agera på samma sätt som
kroppens egna hormoner. Flera olika
ämnen har likheter med det kvinnliga könshormonet östrogen. Bilden
visar en östrogenmolekyl, som har en
fenolgrupp i ena änden. Nonylfenol,
ett ämne som används vid tillverkning av tvätt- och rengöringsmedel,
har en exakt likadan fenolgrupp,
vilket gör att det fungerar som
östrogen när ämnet hamnar i kroppen.
Ämnen som fångas upp av
cellernas östrogenreceptorer, som tar
emot hormonets kemiska budskap
och vidarebefordrar det till cellen,
kallas östrogena. Andra ämnen, som
18
är tillräckligt lika östrogen för att
kopplas till cellernas receptorer, men
inte aktiverar dem, kallas antiöstrogena, eftersom de hindrar det
naturliga östrogenet att nå receptorn.
Sådana ämnen rubbar hormonbalansen. Hos vuxna styr könshormoner könsdrift, spermieproduktion,
menstruationscykel och graviditet.
Könshormonerna spelar också en
viktig roll under fosterutvecklingen.
Cancer
Initiering
Promotion
Progression
godartad
tumör
Effekter
Bild 13
elakartad tumör
med dottersvulst
Strålning eller
kemikalier.
Fortsatt påverkan av något
kemiskt ämne.
En godartad tumör
kan sedan snabbt
utvecklas till en
elakartad tumör
utan fortsatt kemisk
påverkan.
© NATURVÅRDSVERKET 1999, ORGANISKA MILJÖGIFTER, BILD 13
Cancer
Cancer resultat av en lång process
• Initiering – promotion – progression
• Miljögifter kan framkalla cancer
En del långlivade organiska föreningar är cancerframkallande, vissa
kan initiera cancer, andra fungerar
som promotorer. Dioxiner, som är
mycket kraftfulla promotorer, ger
hudtumörer hos möss och levercancer hos råttor. Även PCB och andra
miljögifter har visat sig kunna bidra
till utvecklingen av cancer. Också i
detta sammanhang är det deras
stabilitet som är farlig. De lagras i
kroppen och kan då fungera som
promotorer under tillräckligt lång tid
för att orsaka cancer.
Cancerutvecklingen kan delas in i
tre olika stadier; initiering, promotion
och progression. Utveckling av en
tumör initieras genom att arvsmassan
i en cellkärna förändras. Det kan ske
genom att cellen utsätts för strålning
eller genom att ett främmande
kemiskt ämne kommer in i cellkärnan och skadar en gen.
En tumör bildas genom att en cell
med skadad arvsmassa börjar dela sig
onormalt ofta. Den bildar kopior av
sig själv. Det räcker dock inte att en
enskild cell har initierats. Initieringen måste följas av promotion,
som något annat kemiskt ämne kan
stå för. Promotionen kan till exempel
innebära att kanalerna i cellväggarna
försvinner så att omgivande celler
inte kan hindra att den skadade
cellen börjar dela sig okontrollerat.
Om promotionen pågår under lång
tid bildas en anhopning av celler med
förändrade egenskaper; ett förstadium till cancer. Om promotionen
19
upphör kan tumörutvecklingen
stanna upp. För att utveckla cancer
hos människa krävs i regel lång tid,
tio till tjugo år.
Godartade tumörer kan emellertid utvecklas till elakartade tumörer,
som växer och sprider sig okontrollerat. Det kallas för progression. Denna
tycks kunna äga rum utan fortsatt
kemisk påverkan på cellerna. Cancerns utveckling kan då inte längre
stoppas ens om de ämnen som
fungerar som promotorer försvinner
ur kroppen.
Nervsystem
Effekter av DDT på möss vid olika tillfällen i späd ålder
Antal rörelser under första timmen i ny miljö (i vuxen ålder)
Effekter
Bild 14
DDT tillförd vid
3 dygns ålder
DDT tillförd vid
10 dygns ålder
DDT tillförd vid
19 dygns ålder
0-20 20-40 40-60
0-20 20-40 40-60
0-20 20-40 40-60
400
Möss som tillförts
DDT vid tio dagars
ålder har svårare att
anpassa sig till en ny
miljö. Det kan bero på
att hjärnans utveckling
påverkats av DDT.
200
0
obehandlade djur
behandlade djur
minuter
Beteende som
signifikant avviker
från det normala
© NATURVÅRDSVERKET 1999, ORGANISKA MILJÖGIFTER, BILD 14
Nervsystem
Nervsystemets utveckling kan påverkas
• Miljögifter påverkar nervsystemets
utveckling
• Foster och spädbarn känsligast
• Beteenderubbningar påvisade hos
försöksdjur
Miljögifter kan skada nervsystemet.
Kemiska insektsbekämpningsmedel
som exempelvis DDT utövar sin
giftverkan just på nervsystemet.
Såväl hos insekter som hos däggdjur
leder akut DDT-förgiftning till
darrningar, kramper och försämrad
koordinationsförmåga.
Om foster eller unga individer
utsätts för miljögifter som påverkar
nervsystemets utveckling, kan det
leda till beteenderubbningar och
försämra den mentala kapaciteten
senare i livet. Nervsystemet har små
möjligheter att reparera skador, och
dessa blir därför ofta bestående.
Djurförsök har visat att känsligheten för miljögifter är särskilt hög
under en period då hjärnan växer
snabbt. Under denna kritiska fas kan
även låga doser av DDT, PCB och
andra miljögifter ge bestående skador
på motoriken, inlärningsförmågan
och minnet. Dessa djur blir dessutom
extra känsliga för miljögifter under
resten av livet.
När möss flyttas till en ny miljö är
de till en början mycket aktiva och
nyfikna, men deras aktivitet minskar
raskt när de bekantat sig med den
främmande omgivningen. Möss som
inte utsatts för DDT vid späd ålder
(de ljusa staplarna) beter sig på det
viset; efter 40-60 minuter har de
stillat sin nyfikenhet. Möss som
tillförts DDT vid tre dygns ålder
(vänstra diagrammet) eller vid 19
dygns ålder (högra diagrammet) beter
sig också i stort sett normalt.
Möss som tillförts DDT vid tio
dygns ålder, då deras hjärnor växer
som mest, beter sig emellertid helt
annorlunda som vuxna. De fortsätter
att vara mycket aktiva och deras
nyfikenhet blir inte stillad. Denna
ökade aktivitet (hyperaktivitet) kan
bero på en oförmåga att tolka intrycken i den nya omgivningen,
vilket i sin tur kan bero på att deras
hjärna har skadats av DDT.
20
Hos människan inleds motsvarande
snabba och störningskänsliga utveckling av det centrala nervsystemet
redan under senare delen av fosterstadiet och fortsätter några månader
efter födseln. För ett antal år sedan
blev diande spädbarn utsatta för
jämförbara kvantiteter DDT (per
kilo kroppsvikt) som musungarna i
ovan nämnda försök. Riskerna för att
långlivade organiska föreningar ska
ge effekter på människor är därför
uppenbara.
Fåglar
DDTs nedbrytningsprodukt DDE orsakade
hormonstörningar hos havsörnen. Äggskalen
blev tunnare och krossades under ruvningen.
Andel havsörnspar med
framgångsrik häckning
%100
80
snittnivå fram
till 50-talet
60
40
20
Effekter
Bild 15
0
1970 1980 1990
Havsörnen utrotningshotad
© NATURVÅRDSVERKET 1999, ORGANISKA MILJÖGIFTER, BILD 15
Effekter på fåglar
Rovfåglar nära att utrotas
• Miljögifter sprids via näringskedjorna
• Ackumuleras hos rovfåglar
• Fortplantningen hos rovfåglar störd
• Lång återhämtningstid
DDT och andra bekämpningsmedel
har orsakat förgiftningar som främst
drabbat fåglar i jordbruksområden.
Betning av utsäde med kvicksilver
ledde till att bland annat råka, fasan
och gulsparv minskade kraftigt i
Sverige under 1950- och 1960-talet.
Förgiftade småfåglar blev lätta byten
för rovfåglar, och halten av miljögifter
hos bland annat pilgrimsfalk, berguv
och sparvhök blev allt högre. Gifterna anrikades även i insjöarnas och
Östersjökustens näringskedjor, och
halterna blev därför höga också hos
fiskätande rovfåglar som fiskgjuse
och havsörn.
Gifthalterna hos vuxna rovfåglar
nådde inte alltid dödliga nivåer.
Däremot försämrades fåglarnas
fortplantningsförmåga. Äggskalen
blev så tunna att de kunde gå sönder
under ruvningen. Liknande resultat
rapporterades också från Stora sjöarna
i Nordamerika och andra delar av
världen.
Forskarna lyckades så småningom
visa att det framför allt var DDTmetaboliten DDE som gjorde att
äggskalen blev tunnare. I Sverige
drabbades pilgrimsfalken hårdast.
Den var på 1970-talet liksom berguven och havsörnen akut utrotningshotad i länderna kring Östersjön.
Även andra rovfåglar minskade
kraftigt. I slutet av 1960-talet och
början av 1970-talet infördes förbud
mot användning av DDT, kvicksilver
och vissa andra bekämpningsmedel.
Det ledde till att fågelbestånden i
jordbruksbygderna återhämtade sig
redan efter några år. Det har tagit
betydligt längre tid för pilgrimsfalk,
berguv och havsörn att återhämta sig.
Utan aktiva insatser med utfodring
och uppfödning hade dessa arter idag
troligen varit utrotade i Sverige.
Diagrammet visar hur många
procent av häckande havsörnspar
som fått levande ungar från mitten av
1960-talet fram till slutet av 1990-
21
talet, jämfört med genomsnittet fram
till 1950-talet på drygt 70 procent.
Andelen framgångsrika häckningar
sjönk till 20-30 procent i mitten av
1960-talet och låg kvar på den nivån
fram till mitten av 1980-talet, då
kurvan började stiga. Först mot slutet
av 1990-talet har havsörnen återfått
sin ursprungliga fortplantningsförmåga, och stammen repar sig nu väl.
Sälar
Hälsotillstånd hos
Östersjöns gråsälar
Sälarna på bättringsvägen
1977-1986
Dräktighet
2
10
Effekter
Bild 16
1987-1996
8
12
Livmoderförträngningar
4
11
Tarmsår hos
unga sälar
(1-3 år)
8
32
3
20
23
17
© NATURVÅRDSVERKET 1999, ORGANISKA MILJÖGIFTER, BILD 16
Sälar
Kris för Östersjöns sälar
• Östersjöns sälar hårt drabbade
• Försämrad fortplantningsförmåga
• Bestånden ökar, men krisen inte
över
I början av 1900-talet fanns det
hundratusentals sälar i svenska
vatten, men vid slutet av andra
världskriget hade bestånden minskat
kraftigt genom intensiv jakt. Jakten
på säl upphörde efterhand helt, men
sälarna i Östersjön fortsatte trots det
att minska. Vid mitten av 1970-talet
fanns det bara några få tusen gråsälar
och vikare kvar. Nedgången visade
sig bero på att de flesta sälhonorna
inte längre kunde föda några ungar;
bara ca 20 procent av de könsmogna
honorna var fruktsamma.
Den direkta orsaken var att
sälhonorna fick missfall eller att
fostren dog. De sår som då bildades
ledde till att livmodern växte ihop
vilket gjorde honorna sterila. Sälarna
hade också en rad andra sjukliga
förändringar, de uppvisade skador på
hud, klor, blodkärl, njurar, tandkött
och tarmar samt livmodertumörer.
Forskarna kunde så småningom visa
att dessa skador ingick i ett och
samma sjukdomskomplex som
sannolikt orsakas av miljögifter som
påverkar binjurebarken. Vilket eller
vilka miljögifter som orsakar skadorna är ännu oklart, men det ligger
nära till hands att misstänka DDE
eller PCB, eftersom båda dessa
ämnen kan anrikas i binjurebarken.
Halterna av DDT och PCB i
Östersjön har stadigt minskat sedan
början av 1970-talet. Så småningom
har därför även sälarna blivit friskare
och förökat sig bättre. Skadorna på
livmodern hos könsmogna honor har
minskat, men ännu inte försvunnit.
Diagrammet jämför sälarnas
situation under tioårsperioderna
1977-86 och 1987-96. Fruktsamheten
hos gråsälarnas honor har ökat och
livmoderförträngningarna har
minskat. Däremot har tarmsår blivit
vanligare, även hos unga sälar.
Tarmsår uppkommer naturligt genom
angrepp av hakmask och orsakas
alltså inte av något miljögift, däremot
läks såren onormalt dåligt, vilket kan
22
bero på att immunförsvaret har
försämrats. Sälar kan bli relativt
gamla, ibland uppemot 30-40 år, så
skador som inträffat långt tidigare
kan därför finnas kvar hos äldre sälar.
Men det förklarar inte att allvarliga
tarmsår har ökat hos unga sälar under
de senaste åren.
Vikaresälarna har inte ökat på
samma sätt som gråsälarna. Krisen för
sälarna tycks ännu inte vara över.
Även andra fiskätande däggdjur, som
utter och mink, har troligen påverkats av miljögifter, men de har inte
undersökts lika noga som sälarna.
Effekter på människan – cancer
Cancerfall bland svenska fiskare
5
4
3
Danmark
2
Effekter
Bild 17
Sverige
1
0,8
0,6
Norge
0,4
1880 1900 1920 1940 1960
födelseår
Testikelcancer
I många länder insjuknar
allt fler män i testikelcancer.
Organ/
Sjukdom
All cancer
Läppar
Matstrupe
Magsäck
Tjocktarm
Lungor
Melanom
Förklaringar
Ostkusten
Västkusten
Avvikelse från förväntat antal insjuknanden
-100%
0%
+100%
+200%
Förväntad nivå
Uppmätt nivå hos fiskare
95% konfidensintervall
Signifikant avvikelse från
förväntad nivå
© NATURVÅRDSVERKET 1999, ORGANISKA MILJÖGIFTER, BILD 17
Effekter på människan - cancer
Svårt bedöma skador på människor
• Ändrad cancerrisk?
Det är mycket svårt att bedöma vilka
effekter miljögifter har på människan. Vi människor lever på så olika
sätt, äter olika mat, rök- och dryckesvanor varierar, liksom boende- och
arbetsmiljön. Dessutom varierar
människors ärftliga egenskaper.
Det finns många faktorer som kan
påverka människors hälsa och det är
mycket svårt att bevisa att en viss
skadeeffekt beror på ett speciellt
miljögift.
Vissa cancerformer ökar relativt
snabbt, det gäller bland annat
testikelcancer. Det finns ett starkt
samband mellan födelseår och risken
för att insjukna i denna typ av cancer,
vilket tyder på att tumörerna initieras
redan på fosterstadiet. Det finns
dock inga säkra belägg för att miljögifter skulle orsaka denna cancer.
Under 1960-talet användes
fenoxisyrepreparat som bekämpningsmedel inom skogsbruket och
som avlövningsmedel i Vietnamkriget. Medlet var i regel förorenat med
små mängder dioxin. Många amerikanska soldater som spred detta
medel har senare fått missbildade
barn eller själva drabbats av levercancer. I Sverige har många som arbetat
med fenoxisyror drabbats av mjukdelscancer eller lymfcancer. Det har
då förstås funnits starka misstankar
om att dessa skador på amerikanska
soldater och svenska skogs- och
järnvägsarbetare har orsakats av
dioxiner. Det har emellertid varit
svårt att få fram entydiga vetenskapliga bevis för något sådant samband.
I Sverige har fiskarbefolkningen
23
undersökts noga, eftersom denna
grupp i regel äter betydligt mer fet
fisk, med relativt höga halter av
organiska miljögifter, än normalbefolkningen. Inte heller dessa
undersökningar har gett några
entydiga resultat; vissa cancerformer
är vanligare medan andra är mer
ovanliga hos fiskarbefolkningen än
hos befolkningen i sin helhet.
Effekter på människan
Klorakne
Den vänstra bilden
togs fyra månader efter dioxinutsläppet i Seveso, Italien.
Den högra fem år senare.
Barn i fiskarfamiljer vägde något
mindre på ostkusten än på västkusten.
Födelsevikt hos barn i svenska fiskarfamiljer
%
Effekter
Bild 18
30
västkusten
20
ostkusten
10
0
0
1
2
3
4
5
kg
© NATURVÅRDSVERKET 1999, ORGANISKA MILJÖGIFTER, BILD 18
Effekter på människan – hud- och nervskador
Nervsystemet känsligt för påverkan
• Klorakne
• Risk för nervskador
• Lägre födelsevikt
• Beteenderubbningar
Kunskaperna om hur människor
påverkas av organiska miljögifter
bygger främst på undersökningar i
samband med olyckor. Vid minst två
tillfällen har risolja av misstag blivit
förorenad med PCB; första gången i
Japan 1968 och en andra gång i
Taiwan 1979. Människor som
använde oljan drabbades bland
annat av huvudvärk, illamående,
buksmärtor och en speciell typ av
hudförändringar, klorakne.
Klorakne är ett typiskt symptom
på dioxinförgiftning och drabbade
många människor efter en olycka på
en fabrik i Seveso i Italien 1976 då
stora mängder dioxin spreds över
omgivningarna. PCB innehåller ofta
små mängder dioxiner som bildas
som förorening under tillverkningsprocessen. Den klorakne som
drabbade de risoljeförgiftade människorna i Japan och Taiwan orsakades
troligen av dioxiner och/eller dioxinliknande ämnen. Varken risoljekatastroferna i Asien eller olyckan i
Seveso skördade några direkta
dödsoffer. De skador som uppkom
ledde dock till stort lidande hos de
drabbade.
Risken för skadliga effekter är
troligen störst när det gäller centrala
nervsystemet och intellektets
utveckling. Allt fler undersökningar
pekar på att det finns samband
mellan organiska miljögifter och
skador på nervsystemet. Ett annat
möjligt samband gäller födelsevikten.
24
En undersökning av barn födda 197391 visade att barnen till svenska
ostkustfiskare vägde något mindre
(80 gram mindre) än barnen till
västkustfiskare (där halten av
föroreningar i fisk är lägre än i
Östersjön). Liknande samband har
påvisats i andra länder. Beteendet
och den mentala utvecklingen hos
barn till risoljeoffren uppvisar tydliga
förändringar. Resultaten av undersökningarna stöder hypotesen att
miljögifter kan orsaka sådana skador,
men de utgör inga slutgiltiga bevis.
Problem och motåtgärder
produktion och spridning
skador i miljön
orsaken till skadorna klarnar
åtgärder mot spridning
Risker
Bild 19
PCB-halt i Östersjön
1930
1940
1950
återhämtning
1960
1970
1980
1990
© NATURVÅRDSVERKET 1999, ORGANISKA MILJÖGIFTER, BILD 19
Problem och motåtgärder
Idag kan vi stämma i bäcken
• Skador – orsak – åtgärd
• Långt tidsperspektiv
• Gamla ämnen och föroreningar
kvar som problem
• Skyddsnät
PCB är ett bra exempel på hur ett
organiskt miljögift upptäcks, åtgärder
för att minska dess miljörisker
genomförs och hur miljön kan
återhämta sig från skadorna.
PCB började tillverkas redan på
1930-talet. Först i mitten av 1960talet upptäckte forskarna att PCB
förekom i miljön. Efter ytterligare
några år väcktes misstankar om att
PCB kunde ligga bakom de sjukliga
förändringar hos sälar som hade
upptäckts kring 1960. Det ledde till
att ”öppen” användning av PCB,
exempelvis i fogmassa, färg och plast,
förbjöds i Sverige 1972. PCB fortsatte
dock att användas i transformatorer
och kondensatorer, och hundratals
ton PCB importerades fortfarande till
Sverige. Denna användning förbjöds
1978, och sedan 1995 får inte heller
gammal utrustning som innehåller
PCB användas. Tack vare dessa
motåtgärder började förekomsten av
PCB i miljön sjunka redan på 1970talet och många av de djurarter som
hade drabbats har nu sakta men
säkert börjat återhämta sig. Men
faran är ännu inte över. Det finns
fortfarande hundratals ton PCB i
byggnader, gamla produkter och på
avfallsupplag. Om det inte tas om
hand på ett betryggande sätt kommer
PCB även i fortsättningen att spridas
till miljön.
Det finns bara ett effektivt sätt
att undvika problem med miljögifter:
att stämma i bäcken. När ett miljögift
väl börjar tillverkas och användas är
det omöjligt att hindra att det sprids i
miljön.
Genom internationella avtal och
kontrollorgan har ett skyddsnät
skapats för att hindra att nya ämnen
som innebär risker för miljön ska
börja tillverkas och spridas. Nya
ämnen som kommer ut på marknaden är därför förhoppningsvis ett
mindre problem. Däremot kan det
finnas miljöfarliga långlivade orga-
25
niska föreningar som tillverkats och
spritts innan kontrollapparaten
byggdes upp. Därför är det viktigt att
även hålla noggrann uppsikt över
vilka ämnen som förekommer i
miljön och hur halterna av dessa
ämnen utvecklas. Även ämnen som
bildas som föroreningar under
tillverkningsprocesser är svåra att
strikt kontrollera.
Riskbedömning
Riskidentifiering
Riskkvantifiering
• Påvisa och identifiera ämnen
och källor
• Påvisa att effekter kan inträffa
• Hur stor är exponeringen?
• Hur tas giftiga ämnen upp, omsätts,
verkar och utsöndras?
• Fastställa gränser för skadliga doser
Forsk
Risker
Bild 20
arsamhället
Risker med miljögifter –
hantering och bedömning
My
Riskhantering
ndig
er
tik
i
l
o
heter och p
Riskvärdering
• Avvägningar mellan fördelar
och risker
• Bestämma vilka risknivåer
som kan tolereras
•Åtgärder för att minska riskerna
•Kartlägga och övervaka halter
•Kontrollera att åtgärder får avsedd effekt
•Initiativ till fortsatt forskning
© NATURVÅRDSVERKET 1999, ORGANISKA MILJÖGIFTER, BILD 20
Riskbedömning
Ökad kunskap för bättre beslut
• Forskare identifierar och bedömer
riskerna
• Myndigheter värderar riskerna
• Politiker hanterar riskerna
Vilka ämnen är farliga? Hur hög halt
av ett visst ämne innebär risker för
hälsa och miljö? Forskare och
miljöövervakare undersöker vilka
ämnen som är farliga, och försöker
med hjälp av olika tester klarlägga
gränsen för vad som innebär oacceptabel risk. Forskarnas uppgift är att
identifiera och kvantifiera miljöriskerna.
Riskidentifiering innebär att
undersöka miljön för att påvisa och
identifiera vilka ämnen som fungerar
som miljögifter, hitta källorna som
ämnena sprids ifrån och undersöka
hur och vid vilka halter olika ämnen
påverkar människor och djur.
Detta kunskapsunderlag gör det
möjligt att bedöma riskerna; hur stora
risker olika ämnen innebär för
människors hälsa och för miljön.
Halterna av olika ämnen hos människor och i miljön följs för att få reda
på hur stor exponeringen är men
också om halterna stiger eller sjunker. Denna information kombineras
med vad vi vet om hur ämnen
kommer in i kroppen, hur de omsätts
och vilka mekanismer som leder till
förgiftning. Sådana undersökningar
gör det möjligt att fastställa gränserna
mellan skadliga och oskadliga doser
av olika ämnen eller acceptabel och
icke acceptabel risk.
Uppgiften att bedöma vilka risker
som är acceptabla för samhället vilar
på myndigheter och politiker.
Riskvärderingen görs i regel av
myndigheter, som väger riskbedömningen mot ekonomiska, sociala och
andra faktorer. Om riskerna bedöms
vara oacceptabelt stora, kan politikerna fatta beslut om åtgärder som
minskar riskerna. Riskhanteringen,
de åtgärder som genomförs för att
minska riskerna, följs sedan upp av
myndigheter och forskare, som
undersöker om åtgärderna får avsedd
effekt.
Det är en ständigt pågående
process; tidigare okända miljögifter
26
identifieras, nya effekter på människor och djur påvisas, riskuppskattningar förändras av nya forskningsrön, vilket påverkar myndigheternas
riskvärdering och tvingar fram nya
åtgärder för att optimalt komma till
rätta med problemen.
Rekommendationer
Risker
Bild 21
Hejda vid källan
•Kontroll av nya kemikalier
•Förbud mot spridning av
miljöfarliga ämnen
Miljöövervakning
Forskning
•Kontrollera effekten
av åtgärder
• Effekter på människa & miljö
• Upptäcka ”nya” miljögifter
•Utsläppskontroll
• Metoder och underlag
för riskbedömning
© NATURVÅRDSVERKET 1999, ORGANISKA MILJÖGIFTER, BILD 21
Rekommendationer
Kunskap, vaksamhet, försiktighet
• Hejda miljögifter vid källan
• Noggrann miljöövervakning
• Ökad kunskap genom forskning
Det effektivaste sättet att förebygga
skador på miljö och hälsa av långlivade organiska föreningar är förstås
att se till att de överhuvudtaget inte
tillverkas. Idag kontrolleras nya
kemiska ämnen mycket noga så att
ämnen som är stabila, bioackumulerbara och giftiga inte ska kunna
komma ut i miljön. Det finns dock
en risk för att ämnen med ännu
okända egenskaper kan visa sig vara
miljögifter. Det kan också bildas
föroreningar vid tillverkningsprocesserna som kan ha farliga
egenskaper. Vidare kan olika ämnen,
som var för sig är ofarliga, få oönskade effekter när de samverkar inbördes eller med naturliga ämnen. Det
finns idag ett finmaskigt skyddsnät.
Det är inte helt tätt, men så tätt det
kan bli med de kunskaper vi har
idag.
Halterna av de flesta kända
miljögifterna sjunker. Det är dock
viktigt att fortsätta med en noggrann
miljöövervakning. Den bör utvidgas
till att omfatta andra långlivade
ämnen än de som övervakas idag. För
detta krävs att nya analysmetoder
utvecklas. Idag kontrolleras t.ex. bara
en handfull av den rikliga flora av
långlivade organiska föreningar som
förekommer i miljön. Även biologiska effekter måste studeras som
en del av miljöövervakningen.
Det finns stora mängder miljögifter i byggnader, material och
produkter. För att de inte ska spridas
i miljön måste de tas om hand på ett
betryggande sätt. Det krävs regler för
hur miljöfarligt material ska tas om
hand så att miljögifterna inte sprids
till miljön.
Kunskaperna om hur långlivade
organiska föreningar påverkar
människor och djur måste förbättras.
Stora forskningsinsatser är nödvändiga för att undersöka hur sådana
ämnen påverkar nervsystem, hormonsystem, immunförsvar och
tumörbildning. Kunskaperna om nya
och nyupptäckta miljögifter behöver
27
förbättras. Det är också viktigt att
klarlägga hur olika ämnen samverkar
inbördes och med naturligt förekommande ämnen. Metoderna för
riskbedömning behöver vidareutvecklas. Mycket återstår alltså att
göra.
Svenska miljögiftsforskare har
länge spelat en framträdande internationell roll. Forskningsresultaten
har legat till grund för åtgärder som
myndigheter och politiker har
genomfört för att minska användningen och spridningen av miljögifter. Vi kommer även i framtiden
att ha behov av resultat från denna
grundläggande miljögiftsforskning,
både för vår egen skull och för vår
miljö.
Dessa viktiga frågor tar Naturvårdsverket upp i
studiepaketet Organiska miljögifter – ett
globalt problem. Paketet innehåller 21 stycken
overheadbilder med eller utan boken ”Organiska miljögifter – ett svenskt perspektiv på ett
internationellt problem” (Monitor 16, Naturvårdsverkets förlag, 1998) samt detta texthäfte.
Häftet inleds med en översiktlig beskrivning av vad organiska miljögifter är och hur de
fungerar. Därefter beskrivs hur dessa ämnen
omsätts i miljön, effekter på djur och människor samt slutligen hur riskerna kan bedömas
och hanteras. Faktahäftet avslutas med ett
antal rekommendationer om hur organiska
miljögifter bör hanteras för att minska och på
sikt eliminera riskerna.
Studiepaketet vänder sig till föredragshållare, lärare och studiecirklar. Faktahäftet
innehåller en informativ text till varje overheadbild och kan delas ut som dokumentation
i samband med föredragen. Faktahäftet kan
även användas som ett fristående faktamaterial.
Utbildningspaketet vänder sig i första hand till
miljöansvariga hos lokala, regionala och
centrala myndigheter, näringsliv samt gymnasieskolor och högskolor.
Naturvårdsverket är Sveriges största producent av miljökunskap som vi sprider genom eget förlag, presstjänst,
utbildningar, Internet, tidskrifter och vårt bibliotek.
Postadress 106 48 Stockholm. Besöksadress Blekholmsterrassen 36. Tel 08-698 10 00.
Kundtjänst Tel 08-698 12 00 fax 08-698 15 15. E-post: [email protected] Internet www.environ.se
28
NV 9955-8, 5 000 ex, 99-12.
Vad är ett organiskt miljögift?
Hur sprids miljögifter i miljön?
Hur påverkas levande organismer?
Hur stora är riskerna för människans hälsa?