672-2001

Datum
Dnr
2001-09-21
672-2001
Justitiedepartementet
103 33 STOCKHOLM
Remissyttrande över Sexualbrotten - Ett ökat skydd för den sexuella
integriteten och angränsande frågor (SOU 2001:14)
Sammanfattning
Domstolsverket, som har granskat betänkandet främst utifrån domstolsväsendets
synvinkel,
tillstyrker
i
huvudsak
kommitténs
förslag.
Domstolsverket avstyrker dock kommitténs förslag såvitt avser bl.a.
utformningen av nya bestämmelser om våldtäkt, sexuellt utnyttjande och
våldtäkt mot barn.
Förslag till ny bestämmelse om våldtäkt
Domstolsverket instämmer i vad experten Gunvor Martinsson anfört i fråga
om att man i förslaget helt frångått anknytningen till samlag.
Domstolsverket anser vidare det inte vara möjligt att motivera att allvarligt
kränkande sexuella handlingar med en person som berusat eller drogat sig,
om övriga förutsättningar är för handen, skall bedömas som våldtäkt, medan
sådana handlingar med t.ex. en sovande person, en person som är
medvetslös av annan orsak än alkohol eller droger, eller en gravt fysiskt
Postadress
Besöksadress
Telefon
Telefax
551 81 JÖNKÖPING
Kyrkogatan 34
036-15 53 00
036-16 57 21
funktionshindrad person, skall anses som sexuellt utnyttjande. Det finns inte
någon skillnad i straffvärde mellan dessa gärningar. Dessutom kan man
förutse svåra gränsdragningsproblem, exempelvis mellan situationer där
offret inte kan värja sig på grund av sömn respektive berusning. Behovet av
att lagstiftningen ger ett utökat skydd för berusade offer kan anses
tillgodosett genom de höjda straffskalor för sexuellt utnyttjande och grovt
sexuellt utnyttjande som föreslås.
Mot bakgrund av det anförda föreslår Domstolsverket i första hand att
nuvarande ordning i detta avseende bibehålls, d.v.s. att det för
våldtäktsansvar krävs att gärningsmannen har föranlett att offret inte har
förmåga att värja sig. Detta gäller dock inte utnyttjanden av en person som
inte kan värja sig på grund av en hotfull situation, där det inte heller enligt
gällande rätt ställs krav på att det är gärningsmannen som har framkallat
den hotfulla situationen. Domstolsverket instämmer således även i vad
Gunvor Martinsson anfört under punkterna 2 och 3 i sitt särskilda yttrande.
Om detta inte kan godtas bör i andra hand utredas lämpligheten av att även
sexuella handlingar där offret på grund av annat än berusning eller dylikt
inte har förmåga att värja sig skall, om övriga förutsättningar är för handen,
bedömas som våldtäkt.
För det fall kommitténs förslag ändå anses vara det mest lämpliga, vill
Domstolsverket vad gäller den föreslagna lydelsen av bestämmelsen påpeka
följande.
Den sexuella handlingen i sig är en sak, och omständigheterna kring
handlingen, exempelvis tvångets art, en annan. Att tvånget har varit av
allvarlig art kan inte anses göra den sexuella handlingen i sig mer
kränkande. Däremot kan detta förhållande anses göra gärningen mer
kränkande. Som förslaget är utformat är dock tvångets art en omständighet
som man skall ta hänsyn till vid prövningen av om den sexuella handlingen
i sig är allvarligt kränkande. Denna koppling finns inte mellan de
motsvarande rekvisiten i den gällande bestämmelsen, och framstår inte som
konsekvent. Detta torde kunna lösas genom att bestämmelsen istället
formuleras på exempelvis följande sätt: "…tvingar en annan person till en
sexuell handling om gärningen är allvarligt kränkande med hänsyn…".
Vidare är avsikten att den sexuella handlingens art även fortsättningsvis,
även om förslaget är tänkt att vara en mer "teknikoberoende" reglering,
skall komma i förgrunden när det gäller att bedöma om gärningen är
allvarligt kränkande. På grund härav, och av den i förra stycket föreslagna
ändringen, menar Domstolsverket att det är lämpligare att uttryckligen ange
handlingens art som underlag för bedömningen av om en gärning är
allvarligt kränkande, och låta tvångets art vara något som beaktas som en
övrig omständighet. Detta torde kunna lösas genom följande formulering:
"…allvarligt kränkande med hänsyn till den sexuella handlingens art och
omständigheterna i övrigt."
Domstolsverket anser vidare att den motivering som angetts för att en
gärningsman, som genomför en sexuell handling med en person som inte
kan värja sig på grund t.ex. berusning, skall anses ha tilltvingat sig
handlingen förefaller något konstruerad. Ordet tvång, enligt ett normalt
språkbruk, torde inte innefatta sådana situationer. Särskilt med beaktande av
att utnyttjandet av en person som inte kan värja sig på grund av t.ex. sömn,
vilket föreslås regleras i 3 §, inte skall anses ha skett genom tilltvingande
framstår det angivna rekvisitet i 1 § som märkligt. Det ifrågasätts därför om
inte rekvisitet "tilltvingar" borde utgå till förmån för "genomför", med
språkliga följdändringar i konsekvens härmed.
Förslag till ny bestämmelse om sexuellt utnyttjande
Beträffande 1 st. första meningen, första ledet, ifrågasätter Domstolsverket
om inte borttagandet av kravet på att gärningsmannen skall ha förmått offret
till den sexuella handlingen kan, i vissa fall där beroendeställningen mellan
offret och gärningsmannen är mindre utpräglad, medföra att det
kriminaliserade området blir för stort.
Att t.ex. en arbetsgivare efter initiativ från en anställd genomför en sexuell
handling med denne skulle enligt förslaget, även i de fall där initiativet inte
tas på grund av ens outtalade löften eller "hot", ofta kunna föranleda
straffansvar för arbetsgivaren. Detta eftersom det i vart fall kan
argumenteras för att många fall av sexuella handlingar i förhållanden
mellan arbetsgivare och anställd innebär ett "utnyttjande" av arbetstagarens
beroendeställning. Att "utnyttja" är ju ett mer mångtydigt begrepp, som
lämnar dörren öppen för olika tolkningar, än att förmå annan till något,
vilket oftast är ett klart och iakttagbart skeende.
Sammantaget riskerar förslaget i detta avseende att straffbelägga vissa
beteenden som möjligen är klandervärda, men som inte bör vara
kriminaliserade. Det kan dessutom bli svårt för en "gärningsman" att förutse
om hans beteende är straffbart
Beträffande 1 st. första meningen, tredje ledet, vill Domstolsverket
framhålla följande. I förslaget till ny bestämmelse om våldtäkt straffbeläggs
ett tilltvingande av en allvarligt kränkande sexuell handling av en person
som inte har förmåga att värja sig på grund av berusning eller liknande
tillstånd, eller den hotfulla situation som personen befinner sig i. Om
gärningsmannen av en person som av sådana anledningar inte kan värja sig
tilltvingar sig en sexuell handling som inte är allvarligt kränkande omfattas
beteendet dock, av naturliga skäl, inte av bestämmelsen.
I förslaget till ny bestämmelse om sexuellt tvång straffbeläggs sexuella
handlingar som genomförts med olaga tvång men som inte är allvarligt
kränkande. Bestämmelsen är inte subsidiär till 6 kap. 1 § 1 st. andra
meningen. Den omfattar således inte icke allvarligt kränkande sexuella
handlingar med personer som inte kan värja sig på grund av t.ex. berusning.
Detta följer av att det för straffansvar enligt bestämmelsen krävs att tvånget
skett med våld eller hot.
Enligt förslaget till ny bestämmelse om sexuellt utnyttjande skall den dömas
för detta brott som genomför en sexuell handling, oavsett om denna är
allvarligt kränkande eller inte, och därigenom t.ex. utnyttjar att offret i annat
fall än som anges i bestämmelsen om våldtäkt inte har förmåga att värja sig.
Den passus som i förslaget lyder "…eller i annat fall än som sägs i 1 §
första stycket andra meningen inte har förmåga att värja sig" innebär att
sexuella handlingar med offer som av andra anledningar än de som finns
angivna i 1 § inte kan värja sig är att bedöma som sexuellt utnyttjande. Den
förefaller däremot inte omfatta några slags sexuella handlingar med
personer som av de anledningar som anges i 1 § (t.ex. berusning eller en
hotfull situation) inte kan värja sig. Dessa personer har, som tidigare
nämnts, skydd mot allvarligt kränkande sexuella handlingar enligt 1 §. Som
förslaget är utformat kommer emellertid sexuella handlingar, som inte är
allvarligt kränkande, med dessa personer inte att vara kriminaliserade som
sexuellt
utnyttjande,
utan
endast
som
sexuell
kränkning.
Detta
överensstämmer inte med gällande rätt, eller med de intentioner som präglar
kommitténs förslag, och kan inte vara avsikten.
I övrigt hänvisas till vad som ovan anförts i anledning av förslaget till ny
bestämmelse om våldtäkt, i de delar detta berör även bestämmelsen om
sexuellt utnyttjande.
Förslag till ny bestämmelse om sexuell kränkning (samt sexuell kränkning
av barn)
Domstolsverket vill påpeka att lydelsen "…ett beteende som kan kränka
personens sexuella integritet" enligt ett normalt språkbruk omfattar fler
beteenden än sådana som typiskt sett utgör en kränkning av offrets sexuella
integritet, vilka är de beteenden som förslaget avsett att straffbelägga.
Förslag till ny bestämmelse om sexuell exploatering av ungdom
I kommentaren till bestämmelsen anges att om poseringen varit av särskilt
kvalificerad art, om den ägt rum vid upprepade tillfällen eller om den varit
förenad med andra sexualhandlingar av gärningsmannen, kan gärningen
bedömas som sexuellt övergrepp enligt den föreslagna 6 kap. 7 § (sexuellt
övergrepp mot barn). Som Domstolsverket har förstått förslaget skall
bestämmelsen om sexuell exploatering av ungdom tillämpas i fråga om
ungdomar mellan 15 och 18 år. För barn under 15 år finns, såsom anges
bl.a. i sista stycket i den aktuella paragrafen, särskilda bestämmelser. Till
exempel finns förbud mot främjande av sexuell posering av barn under 15
år i förslagets 8 §. Även om poseringen enligt 6:5, d.v.s. en posering som
utförts av någon mellan 15 och 18 år, varit av sådan kvalificerad art som
anges inledningsvis kan därför inte detta bedömas som sexuellt övergrepp
mot barn. Däremot kan en posering enligt 6:8, d.v.s. en posering av ett barn
under 15 år, möjligen omfattas även av bestämmelsen om sexuellt
övergrepp mot barn.
Förslag till ny bestämmelse om våldtäkt mot barn
Domstolsverket instämmer i vad experten Gunvor Martinsson anfört under
punkten 4 i sitt särskilda yttrande.
För det fall kommitténs förslag ändå anses vara det mest lämpliga, vill
Domstolsverket vad gäller den föreslagna lydelsen av bestämmelsen påpeka
följande.
Som anförts ovan, under förslaget till ny bestämmelse om våldtäkt, är den
sexuella handlingen i sig en sak, och omständigheterna kring handlingen,
exempelvis förekomsten av tvång, en annan. Att det har förekommit tvång
kan inte anses göra den sexuella handlingen i sig mer kränkande. Däremot
kan detta förhållande anses göra gärningen mer kränkande. Visserligen
finns i denna bestämmelse inte någon direkt koppling mellan tvångets art
och hur allvarligt kränkande den sexuella handlingen i sig skall anses vara.
Flera av de förhållanden som föreslås ingå i bedömningen av om den
sexuella handlingen är allvarligt kränkande, genom att beaktas som
"omständigheterna i övrigt", är dock sådana att det vore mer logiskt att ge
bestämmelsen följande lydelse: "… en sexuell handling om gärningen är
allvarligt kränkande med hänsyn till den sexuella handlingens art eller till
omständigheterna i övrigt."
Kommittén har föreslagit att samtliga sexuella handlingar som vissa
närstående genomför med ett barn alltid skall vara att bedöma som allvarligt
kränkande, och därmed föranleda ansvar för våldtäkt mot barn. Att förslaget
innebär att tvångsrekvisitet tas bort, att när det gäller närstående det inte
behöver föreligger några andra försvårande omständigheter för att en
sexuell handling skall anses som allvarligt kränkande, samt att uttrycket
sexuell handling innefattar fler beteenden än sexuellt umgänge, leder
sammantaget till att gärningar som idag är att bedöma som sexuellt
ofredande kommer att bedömas som våldtäkt mot barn. Kommittén har
dessutom anfört att det förhållandet att det är en närstående som genomför
den sexuella handlingen ofta bör kvalificera brottet som grovt.
Domstolsverket vill med detta peka på att kommitténs förslag i detta
avseende innebär en mycket långtgående förskjutning i den straffrättsliga
bedömningen av vissa beteenden.
Förslag till ändringar i bestämmelserna om koppleri och köp av sexuella
tjänster
När det nu föreslås att begreppet sexuellt umgänge helt skall utmönstras ur
6 kap. brottsbalken vore det tydligare och mer konsekvent om man även i
dessa bestämmelser anknyter till begreppet sexuell handling istället för
sexuellt umgänge. Ett på detta sätt utvidgat straffbart område torde få endast
en marginell praktisk betydelse och, såvitt kan bedömas, inte medföra att
beteenden som inte kan anses straffvärda enligt de överväganden som ligger
bakom de båda bestämmelserna skulle kriminaliseras.
Förslag till ändringar i bestämmelserna om preskription och s.k. dubbel
straffbarhet
I enlighet med det resonemang som förs i betänkandets avsnitt 8.1.1. bör
målsäganderätt inte alltid tillerkännas den prostituerade vid brottet koppleri.
Enligt de föreslagna ändringarna i nu aktuella bestämmelser skall det gälla
andra preskriptionstider än för närvarande såvitt fråga är om t.ex. koppleri
och brottet har riktats mot någon som inte har fyllt arton år, samt skall
kravet på s.k. dubbel straffbarhet tas bort vad gäller exempelvis koppleri,
om brottet har begåtts mot en person som inte fyllt arton år. Domstolsverket
vill påpeka att detta kan leda till tillämpningssvårigheter i fråga om
huruvida ett koppleribrott kan anses ha riktats mot någon.
Förslag att uppdra åt Domstolsverket att anordna kurser för fortbildning av
personal
Det finns redan nu ett allmänt uppdrag att Domstolsverket och
Brottsoffermyndigheten
i
samverkan
skall
genomföra
utbildning
i
brottsofferfrågor för den personal vid landets allmänna domstolar, som i sitt
dagliga arbete kommer i kontakt med människor som utsatts för brott, och
som ännu inte genomgått särskild brottsofferutbildning. Den utbildningen
bör
enligt
regeringsuppdraget
ta
sikte
på
bemötande-
och
informationsfrågor, men också vilket stöd som finns att få från andra
myndigheter och från ideella föreningar. Kontakter har tagits med
Brottsoffermyndigheten,
som
kommer
att
genomföra
ett
par
pilotutbildningar under hösten. Utbildning för domstolspersonal kan sedan
genomföras under år 2002.
Inom uppdraget "Våld mot kvinnor" anordnas under hösten 2001
fördjupningsdagar då bl.a. minnesforskning ingår i programmet.
Domstolsverket har tidigare genomfört utbildningsdagar för domare om
sexuella övergrepp mot barn (1996).
I den utbildning som är obligatorisk för alla nyutnämnda ordinarie domare
ingår redan inslag om barnet i rättsprocessen och då behandlas t.ex. frågor
om barns beteenden. Där kommer bl.a. någon barnpsykolog att medverka. I
övrigt behandlas frågor som "att tala med barn" och "om barn och föräldrar
vid separation - psykiaterns erfarenheter" vid DV:s seminarium i
vårdnadsmål.
De utbildningsåtgärder som kommittén föreslår täcks således delvis av
redan förekommande eller planerade utbildningar inom domstolsväsendet.
Domstolsverket skulle föredra att varje myndighet ges i uppdrag att utbilda
personal inom den egna verksamheten. Med ett sådant uppdrag kan
myndigheterna gemensamt anordna utbildning i de avseenden detta bedöms
vara den lämpligaste lösningen.
__________________
Detta yttrande har beslutats av chefsjuristen Charlotte Brokelind. I den
slutliga handläggningen har även deltagit hovrättsassessorn Martin
Andersson, föredragande.
Charlotte Brokelind
Martin Andersson