Att ha schizofreni
och vara utrikesfödd
– insjuknande, vård och levnadsförhållanden
hos invandrare jämfört med personer
födda i Sverige
Du får gärna citera Socialstyrelsens texter om du uppger källan, exempelvis i utbildningsmaterial till självkostnadspris, men du får inte använda texterna i kommersiella sammanhang.
Socialstyrelsen har ensamrätt att bestämma hur detta verk får användas, enligt lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen). Även
bilder, fotografier och illustrationer är skyddade av upphovsrätten, och du måste ha upphovsmannens tillstånd för att använda dem.
Artikelnr
2013-2-31
Publicerad www.socialstyrelsen.se, februari 2013
2
Förord
Socialstyrelsen har i denna rapport analyserat insjuknande, vård och levnadsförhållanden för personer med schizofreni. I rapporten jämförs situationen för schizofrenisjuka personer som invandrat till Sverige med personer
födda i Sverige. Resultaten visar att invandrade personer har större risk att
insjukna i schizofreni än personer födda i Sverige och att situationen efter
insjuknandet kan vara särskilt svår för utrikesfödda.
Rapporten vänder sig till personal inom hälso- och sjukvården, patienter,
patientorganisationer och anhöriga till personer med schizofreni,
Rapporten har tagits fram av Ebba Hedlund (projektledare) och Gudrun
Jonasdottir-Bergman. Peter Salmi har bidragit med värdefulla idéer och
synpunkter.
Stockholm, februari 2013
Eva Wallin
Chef, Enheten för välfärdsanalys
Avdelningen för statistik och uppföljning
3
4
Innehåll
Förord
3
Sammanfattning
7
Bakgrund
8
Schizofreni
8
Utsatthet
8
Genomförande
10
Beskrivning av materialet
10
Födelseregioner
10
Resultat
12
Många invandrare är unga
12
Många invandrare har lägre utbildning
12
Utrikesfödda insjuknar oftare i schizofreni
13
Vårdtiden varierar
14
Skillnader i läkemedelsanvändning
15
Dödlighet
15
Personer födda i Sverige dör oftare i självmord
17
Utrikesfödda arbetar mer sällan
17
Förvärvsarbete är ovanligt
19
Utrikesfödda tvingas oftare att leva på försörjningsstöd
19
Svag inkomstutveckling
21
Diskussion
23
Migration ökar risken att insjukna
23
Diskriminering ökar risken att insjukna
24
Vård och stöd
25
Vissa grupper saknar medicin
25
Död och självmord
26
Försörjning och arbete
26
Undersökningens kvalitet
27
Slutsatser
29
Bilaga: Beskrivning av materialet
30
Födelseregioner
30
5
Undersökningspopulation och utfall
31
Referenser
33
6
Sammanfattning
I denna undersökning visar Socialstyrelsen att det finns stora skillnader mellan utrikesfödda och personer födda i Sverige som vårdats för schizofreni.
Följande fyra punkter sammanfattar dessa resultat:
• Personer som invandrat till Sverige löper större risk än personer
födda i Sverige att insjukna i schizofreni. Detta gäller både män och
kvinnor. Denna undersökning kan inte klarlägga orsakerna till denna
högre risk, men utifrån forskningen kan tänkbara orsaker vara traumatiserande upplevelser innan migrationen, ökad stress i samband
med migration och nyetablering samt diskriminering.
• Bland kvinnor födda i Asien ökar insjuknandet i schizofreni risken
att avlida under de första sju åren efter insjuknande elva gånger medan risken för personer födda i Sverige ökar drygt sju gånger.
• Endast hälften av de schizofrenisjuka männen födda i Afrika och i
EU27 inklusive Nordamerika hämtar ut antipsykotiska läkemedel
under det fjärde året efter insjuknandet.
• Personer med schizofreni har en svag anknytning till arbetsmarknaden, och utrikesfödda personer med schizofreni har en än svagare
ställning. Det är ovanligt att personer som insjuknat i schizofreni kan
försörja sig på förvärvsarbete, och invandrade personer med schizofreni är i större utsträckning än personer födda i Sverige hänvisade
till försörjningsstöd. Personer med schizofreni har mycket låga inkomster och så gott som ingen inkomstutveckling jämfört med övriga befolkningen
Socialstyrelsens slutsatser är att
• det finns en tydligt ökad risk för utrikesfödda att insjukna i schizofreni
• det finns skillnader mellan utrikesfödda och personer födda i Sverige
när det gäller vård och levnadsförhållanden efter insjuknandet.
Socialstyrelsen bedömer att kommuner och landsting bör se över sina insatser för personer med schizofreni som är födda utanför Sverige och då särskilt tillgång till antipsykotiska läkemedel. Det är viktigt att säkerställa att
dessa grupper får vård och behandling enligt de riktlinjer Socialstyrelsen
givit för vård vid schizofreni och schizofreniliknande tillstånd. Dessa grupper kan också ha särskilda behov som bör beaktas [1].
7
Bakgrund
En viktig uppgift för Socialstyrelsen är att synliggöra särskilt utsatta gruppers situation inom hälsa och social välfärd. Schizofreni är en svår psykisk
sjukdom, och personer med schizofreni befinner sig i en mycket utsatt position. Socialstyrelsen har tidigare visat att dessa personer riskerar inte bara
sämre hälsa och ökad dödlighet jämfört med befolkningen i övrigt, utan
även sämre levnadsvillkor i form av ekonomisk utsatthet och svag arbetsmarknadsanknytning [2].
Att vara invandrare kan också medföra en utsatt position. Dels på grund
av erfarenheter före och under migrationen, dels på grund av diskriminering
och osäkra levnadsförhållanden och livsvillkor i invandringslandet. Syftet
med denna rapport är att lyfta fram situationen för invandrade personer i
Sverige med schizofreni, en grupp som är särskilt utsatt. I denna rapport
beskriver Socialstyrelsen hur situationen ser ut för utrikesfödda personer
som insjuknat i schizofreni och jämför med personer födda i Sverige som
insjuknat i sjukdomen.
Schizofreni
Schizofreni innebär stort lidande för den som insjuknar med långa perioder
av symtom som exempelvis vanföreställningar, hallucinationer, oro och inåtvändhet. Sjukdomen drabbar i första hand personer under 30 år, men insjuknandet kan ske under hela livet. Ungefär 0,8 procent av befolkningen
insjuknar någon gång under livet i schizofreni och ungefär 0,35 procent av
befolkningen lever i dag med schizofreni, vilket innebär att ungefär 35 000
personer har sjukdomen [3]. Numera behandlas omkring 25 procent av de
nyinsjuknade patienterna enbart inom öppenvården, medan resterande
75 procent behöver vård på psykiatrisk slutenvårdsklinik [3]. Medicinering
med antipsykotiska läkemedel är en viktig del av behandlingen vid schizofreni. Ofta räcker det inte med att skriva ut medicinen utan den sjuke behöver också psykosociala insatser från landsting och kommun för att klara av
att upprätthålla behandlingen och för att klara livet med sjukdomen [2].
Utsatthet
Forskare i flera länder har konstaterat att det finns skillnader i såväl somatisk och psykisk ohälsa som i dödlighet beroende på var man är född eller
vilken folkgrupp man tillhör [4-10]. Dessa skillnader är inte alltid till invandrarnas nackdel, men i många fall rör det sig om att de löper en högre
risk för ohälsa.
Hälsoskillnader mellan invandrare och personer som är födda i Sverige
kan bero på en mängd olika faktorer. Vissa har inget direkt samband med att
man flyttat till ett annat land, medan andra skillnader är tydligt relaterade till
förhållanden och erfarenheter som är knutna till ut- eller invandring. Lev-
8
nadsvanor som är skadliga för personer födda i Sverige är givetvis skadliga
även för personer som invandrat till Sverige, exempelvis rökning. Invandrare utsätts för samma riskfaktorer som de som är födda i Sverige, men invandrare kan löpa en ytterligare ökad risk beroende på faktorer som är direkt relaterade till migrationen. Exempel på sådana faktorer kan vara diskriminering, traumatiska upplevelser som flykting samt långa, ovissa perioder i asylprocessen, men också mer allmänt den påfrestning som en stor
livsförändring kan utgöra. Invandrare kan dessutom ha haft en annan typ av
uppväxtmiljö än personer födda i Sverige. Det kan exempelvis röra sig om
vilka sjukdomar som förekommer i födelselandet, skillnader i matvanor, i
vaccinationer under barndomen och i kunskaper om hälsa och kropp.
9
Genomförande
Beskrivning av materialet
I den här rapporten beskriver Socialstyrelsen antalet nya fall av schizofreni
under perioden 2002–2007 och vårdtid på sjukhus för såväl psykisk som
somatisk ohälsa åren efter insjuknandet. Socialstyrelsen redovisar också
andelen som dör och andelen som avlider till följd av självmord. Dessutom
beskrivs de sjukas tillgång till antipsykotiska läkemedel. När det gäller levnadsförhållanden så innehåller rapporten uppgifter om personernas etablering på arbetsmarknaden, deras huvudsakliga inkomstkälla och inkomst. För
en mer detaljerad beskrivning av hur undersökningen genomförts hänvisas
till bilagan.
Gruppen som undersökts består av nästan 9 000 personer som under åren
2002–2007 för första gången vårdades på sjukhus i Sverige för schizofreni
och schizofreniliknande tillstånd. Analyserna är baserade på uppgifter i patientregistret, dödsorsaksregistret och läkemedelsregistret vid Socialstyrelsen samt från registerbaserad aktivitetsstatistik (RAKS) och den longitudinella integrationsdatabasen för sjukförsäkrings- och arbetsmarknadsstudier
(LISA), båda vid Statistiska centralbyrån.
Födelseregioner
Personerna i undersökningen har grupperats utifrån de länder och världsdelar där de är födda. Grupperingen bygger på Statistiska centralbyråns indelning av länder i världsdelar [11] och Socialstyrelsen har sedan slagit samman vissa grupper till större regioner för att inte riskera att enskilda personer identifieras och för att möjliggöra tillförlitliga analyser uppdelade på
kön, ålder och födelseregion. I första hand har länderna grupperats geografiskt, men viss hänsyn har också tagits gruppernas storlek.
Inget land ingår i mer än en region. De sju födelseregioner som redovisas
är Sverige, Norden utom Sverige, EU27 inklusive Nordamerika, övriga
Europa, Sydamerika, Asien och Afrika. Till kategorin Afrika hör bland annat Somalia, Eritrea och Etiopien, varifrån många personer kommit till Sverige under senare år. Till kategorin Asien räknas exempelvis Iran, Irak, Syrien och Libanon, som också är länder varifrån stora invandrargrupper har
kommit. I kategorin EU27 inklusive Nordamerika ingår förutom de 27 länderna i EU också USA, Kanada och Mellanamerika. I kategorin Norden
utom Sverige dominerar invandrare från Finland, och i kategorin Sydamerika är personer från Chile den största gruppen. Den sjunde kategorin, övriga Europa, inkluderar bland annat tidigare Jugoslavien, Turkiet och länderna som tidigare ingick i Sovjetunionen. (För en fullständig beskrivning
av vilka länder som ingår i de olika regionerna, se bilagan) De olika födelselandsgruppernas andel av Sveriges befolkning visas i tabell 1. I vissa ana-
10
lyser blir antalet personer i varje grupp för litet och då redovisas endast kategorierna personer födda i Sverige och utrikesfödda.
Tabell 1. Sveriges befolkning 2011. Antal personer och andel (%) per födelseregion och kön. Ålder 20–59 år.
Kvinnor
Antal
Afrika
Asien
EU27 och Nordamerika
Övriga Europa
Norden utom Sverige
Sverige
Sydamerika
44 427
173 175
95 187
90 063
63 919
1 926 659
25 823
Summa
2 419 253
Män
Andel
1,8
7,2
3,9
3,7
2,6
79,6
1,1
Antal
49 639
164 264
100 648
87 316
56 267
2 022 481
24 252
2 504 867
11
Andel
2,0
6,6
4,0
3,5
2,3
80,7
1,0
Resultat
Många invandrare är unga
Medelåldern för kvinnor födda i Sverige i denna grupp är 37 år och för män
40 år. I invandrargrupperna är medelåldern något lägre, med undantag för
personer födda i Norden utom Sverige och EU27 inklusive Nordamerika. I
analyserna har hänsyn tagits till dessa skillnader.
Tabell 2. Personer med schizofreni. Antal och medelålder, per födelseregion och
kön.
Kvinnor
Män
Antal
Medelålder
Antal
Medelålder
Afrika
Asien
EU27 och Nordamerika
Övriga Europa
Norden utom Sverige
Sverige
Sydamerika
132
293
167
227
220
2 905
48
35
37
43
39
46
40
40
222
411
160
239
237
3 640
68
33
34
37
36
43
37
31
Summa
3992
4977
Många invandrare har lägre utbildning
Personer med schizofreni har vid insjuknandet generellt lägre utbildning än
personer som inte vårdats för schizofreni, och det gäller såväl personer
födda i Sverige som utrikesfödda. Detta beror sannolikt på att sjukdomen
ger symtom innan den har diagnosticerats och därmed försvåras fullt deltagande i utbildning. Kvinnor med schizofreni har, oftare än män, en högskoleutbildning. Detsamma gäller för befolkningen i stort.
Det finns skillnader i utbildning mellan personer från olika regioner. De
allra flesta har åtminstone en gymnasieutbildning. Andelen med låg utbildning är störst bland personer från Afrika, Asien och övriga Europa. Störst
andel personer med universitets- eller högskoleutbildning finns bland kvinnor födda i EU27, Sverige och Asien (se tabell 3).
12
Tabell 3. Personer med schizofreni. Andel (%) i varje utbildningskategori per
födelseregion och kön i åldrarna 20–59 år.
Information
saknas
Grundskola
Gymnasium
Universitet/
Högskola
Kvinnor
Afrika
Asien
EU27 och Nordamerika
Övriga Europa
Norden utom Sverige
Sverige
Sydamerika
11
8
4
11
6
2
2
27
34
22
35
33
26
40
45
34
46
37
44
48
43
16
24
29
18
17
24
15
11
11
5
10
7
2
6
35
34
25
32
38
32
49
40
38
50
44
45
49
37
14
16
20
13
10
17
7
Män
Afrika
Asien
EU27 och Nordamerika
Övriga Europa
Norden utom Sverige
Sverige
Sydamerika
Utrikesfödda insjuknar oftare i schizofreni
Det finns stora skillnader mellan personer från olika födelseregioner när det
gäller hur stor andel som insjuknar i schizofreni (se figur 1). Personer födda
utanför Sverige har större risk att insjukna i schizofreni än personer födda i
Sverige. Detta gäller både män och kvinnor. Störst risk att insjukna har personer födda i Afrika och övriga Europa.
13
Figur 1. Insjuknade i schizofreni i Sverige. Genomsnittlig årlig incidens 2002–2007 i
åldrarna 20–59 år. Antal insjuknade/100 000 personer. Ålderstandardiserad mot
Sveriges befolkning.
Vårdtiden varierar
Socialstyrelsen har jämfört hur länge personer från olika födelseregioner har
vårdats på sjukhus de första fyra åren efter insjuknandet. Kort slutenvårdstid
kan tyda på att sjukdomen är mindre allvarlig men också på att slutenvård
inte ses som ett lämpligt alternativ. Om det inte finns adekvat öppenvård att
tillgå kan slutenvård vara den enda återstående möjligheten.
Socialstyrelsen visar i denna undersökning att den genomsnittliga slutenvårdstiden för psykisk ohälsa varierar mellan olika grupper av personer med
schizofreni beroende på födelseregion (se tabell 4). För kvinnor varierar
vårdtiden mellan 45 och 66 dagar per år, medan männens vårdtider varierar
mellan 31 och 66 dagar per år. Det finns alltså större skillnader i vårdtid
mellan män än mellan kvinnor från olika regioner.
Den genomsnittliga slutenvårdstiden per år varierar också beroende på
födelseregion. Kvinnor födda i Sydamerika har längst genomsnittlig vårdtid,
och kvinnor födda i Norden utom Sverige vårdas kortast tid. Bland män har
de som är födda i Afrika längst vårdtid, medan män födda i Norden utom
Sverige har kortast slutenvårdstid.
14
Tabell 4. Personer med schizofreni. Genomsnittlig slutenvårdstid i dagar per
person och år under år 0–4 efter insjuknandet.
Kvinnor
Afrika
Asien och Oceanien
EU27 och Nordamerika
Övriga Europa
Norden utom Sverige
Sverige
Sydamerika
Män
Psykiatrisk
vård
Somatisk
vård
Psykiatrisk
vård
56
50
63
55
45
61
66
7
6
5
7
8
8
5
66
59
51
60
31
51
44
Somatisk
vård
7
7
8
6
8
7
6
Skillnader i läkemedelsanvändning
En viktig del av behandlingen för att förhindra försämring av symtomen vid
schizofreni är att patienterna både får tillgång till antipsykotiska läkemedel
och förmår upprätthålla medicineringen. Detta har stor betydelse för att
minska deras psykotiska symtom och därmed öka deras välmående och möjligheter att fungera socialt.
Socialstyrelsen har funnit att läkemedelsanvändningen skiljer sig mellan
personer från olika födelseregioner, i synnerhet bland män (se tabell 5). Vi
har jämfört hur stor andel av personerna som under det fjärde året under
uppföljningen hämtat ut antipsykotiska läkemedel som förskrivits av läkare.
Bland männen varierar andelen som hämtar ut medicin mellan 46 procent
bland dem som är födda i Afrika och 73 procent bland dem som är födda i
Sydamerika. Bland kvinnor finns inga stora skillnader i läkemedelsanvändning. Andelen som hämtar ut antipsykotiska läkemedel under fjärde året
efter insjuknandet varierar mellan 68 och 77 procent (kvinnor födda i Asien
respektive Sydamerika).
Tabell 5. Personer med schizofreni. Andel (%) som hämtat ut antipsykotiska
läkemedel minst en gång fyra år efter insjuknandet.
Kvinnor
Afrika
Asien
EU27 och Nordamerika
Övriga Europa
Norden utom Sverige
Sverige
Sydamerika
70
68
76
72
73
71
77
Män
46
67
54
68
61
69
73
Dödlighet
Vårdtider och bristande medicinering kan ha stor inverkan på hur livet efter
insjuknandet gestaltar sig. Dödligheten är högre bland personer med schizofreni jämfört med personer som inte har insjuknat [12]. I denna rapport visar
15
Socialstyrelsen att andelen som avlider inom sju år efter insjuknandet i schizofreni är högre bland personer födda i Sverige och i Norden utom Sverige
samt bland män födda inom EU27 inklusive Nordamerika (se tabell 6).
Bland männen i dessa grupper har mellan åtta och tio procent av de sjuka
avlidit och bland kvinnorna mellan fem och sju procent – motsvarande andel
i övriga grupper är två till fyra procent.
Tabell 6. Personer med schizofreni. Andel (%) och ålderstandardiserad andel (%)
per kön och födelseregion, som har avlidit inom sju år efter insjuknandet i schizofreni.
Kvinnor
Andel
Afrika
Asien
EU27 och
Nordamerika
Övriga Europa
Norden utom
Sverige
Sverige
Sydamerika
Män
Åldersstandardiserad
andel
Andel
Åldersstandardiserad
andel
0,8
2,7
0,9
4,2
3,6
4,4
5,4
5,8
4,8
2,2
4,8
2,5
8,1
4,2
8,4
4,7
6,8
6,3
2,1
7,0
5,9
1,8
10,5
9,1
4,4
9,4
9,5
5,2
Ett annat sätt att beskriva dödligheten i de olika grupperna är att jämföra
med personer utan schizofreni födda i samma region (se tabell 7). Sjukdomen ökar risken för död, men vid denna jämförelse är ökningen olika stor
beroende på födelseregion. Dessutom är riskökningen i flera grupper större
bland kvinnor än bland män.
Kvinnor med schizofreni födda i Sverige löper en drygt sju gånger större
risk att avlida under uppföljningsperioden än kontrollgruppen med kvinnor
födda i Sverige. Kvinnor födda i Asien har den högsta relativa ökningen av
risken att dö. I den gruppen är risken att avlida är elva gånger större bland
dem som insjuknat i schizofreni än i den friska gruppen.
Bland män löper de personer födda i Sverige med schizofreni en nio
gånger större risk att dö än män utan schizofreni, och för övriga män är risken fem till sju gånger större än för friska landsmän.
16
Tabell 7. Personer med schizofreni. Risk för död under en fyraårsperiod efter insjuknandet jämfört med friska personer* från samma födelseregion. En risk som
överstiger 1 betyder större risk för personer med schizofreni.
Afrika
Asien
EU27 och Nordamerika
Övriga Europa
Norden utom Sverige
Sverige
Sydamerika
Kvinnor
0,9
11,0
8,7
Män
5,1
6,3
7,6
1,9
4,5
7,6
8,3
5,6
4,0
9,4
5,0
* Med friska avses personer som inte vårdats för schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd åren 2002–2007
Personer födda i Sverige dör oftare i självmord
Risken att avlida på grund av självmord är högre hos personer med schizofreni jämfört med övriga befolkningen. Antalet självmord i materialet är för
litet för att det ska vara möjligt beskriva de enskilda födelseregionerna var
för sig och därför redovisas endast personer födda i Sverige och utrikesfödda.
Personer födda i Sverige som insjuknat i schizofreni dör oftare i självmord (inklusive självskada med oklar avsikt) än utrikesfödda (se tabell 8).
Detta gäller såväl kvinnor som män. Vid uppföljningstidens slut har två procent av kvinnorna födda i Sverige kvinnorna avlidit i självmord jämfört med
drygt en procent bland de utrikesfödda. Bland män gäller detta för tre procent av de personer födda i Sverige och drygt två procent bland de utrikesfödda.
Tabell 8. Personer med schizofreni. Andel (%) och åldersstandardiserad andel (%)
avlidna i självmord inklusive självskada med oklar avsikt inom sju år efter insjuknandet.
Kvinnor
Män
Utrikesfödda
Födda i Sverige
Utrikesfödda
Födda i Sverige
Andel
Åldersstandardiserad
andel
1,4
2,1
2,3
3,2
1,4
2,2
2,4
3,1
Utrikesfödda arbetar mer sällan
För många schizofrenisjuka personer kan det vara svårt att upprätthålla en
anställning eller på annat sätt försörja sig genom arbete. Socialstyrelsen har
analyserat hur stor andel som är etablerade på arbetsmarknaden. För att räknas som etablerad på arbetsmarknaden ska man vara helårsanställd, nyanställd, avgången (slutat under året) eller delårsanställd.
Redan året innan de schizofrenisjuka vårdas på sjukhus för sin sjukdom är
en mycket liten andel av dem etablerade på arbetsmarknaden (se de blåa
17
staplarna i figur 2 och figur 3). Detta kan förklaras av att sjukdomen ger
symtom långt innan den leder till sjukhusvård och därmed gör det svårt att
klara ett arbete.
Om personer med schizofreni generellt har en svag ställning på arbetsmarknaden så har personer med schizofreni födda utanför Sverige en ännu
svagare ställning. Vid insjuknandet är ungefär 20 procent av personer födda
i Sverige etablerade på arbetsmarknaden. För de flesta invandrargrupper
ligger motsvarande siffra mellan 12 och 15 procent.
Generellt ser det ut som om situationen är bättre för kvinnor än för män.
Bland kvinnor födda i Norden utom Sverige och i EU27 inklusive Nordamerika är 33 respektive 28 procent etablerade på arbetsmarknaden medan
bland män födda i Sydamerika är endast nio procent etablerade på arbetsmarknaden.
Vid en mätning fyra år efter insjuknandet (se de gröna staplarna i figur 2
och figur 3) har andelen som är etablerade på arbetsmarknaden minskat för
nästan alla grupper, men skillnaderna mellan utrikesfödda och personer
födda i Sverige kvarstår. Detta gäller både män och kvinnor. Kvinnor från
Norden utom Sverige har den största minskningen av andelen som har en
anknytning till arbetsmarknaden och hos kvinnor från Afrika är endast fyra
procent etablerade på arbetsmarknaden.
Figur 2. Kvinnor med schizofreni. Åldersstandardiserad andel (%) som är
etablerade på arbetsmarknaden året innan insjuknande (år -) och 4 år efter
insjuknandet (år 4).
18
Figur 3. Män med schizofreni. Åldersstandardiserad andel (%) av dem som är
etablerade på arbetsmarknaden året innan insjuknande (år -1) och 4 år efter
insjuknandet (år 4).
Förvärvsarbete är ovanligt
För personer som insjuknat i schizofreni är det ovanligt att kunna leva på
inkomst från förvärvsarbete. Försörjningssituationen för personer med
schizofreni är svår redan innan de vårdas på sjukhus. En liten andel försörjer
sig vid denna tidpunkt på inkomst från förvärvsarbete och många lever på
aktivitetsstöd (se tabell 8). En viss andel saknar också inkomst året innan de
insjuknar och detta är mest märkbart bland utrikesfödda personer.
Fyra år efter insjuknandet har 24 procent av de kvinnor med schizofreni
som är födda i Sydamerika och ungefär 15 procent av dem från Asien, övriga Europa och Sverige sin huvudsakliga inkomst från förvärvsarbete (se
tabell 9). Motsvarande andel bland kvinnor födda i Afrika är åtta procent
och bland kvinnor från Norden utom Sverige nio procent. Dessa förhållanden avspeglas i att andelen som lever på försörjningsstöd är högst i de grupper där andelen förvärvsarbetande är lägst.
Utrikesfödda tvingas oftare
att leva på försörjningsstöd
Invandrade personer är i större utsträckning än personer födda i Sverige
hänvisade till att leva på försörjningsstöd efter att de har insjuknat i
schizofreni (se tabell 9). Fyra år efter insjuknandet har andelen som lever på
sjukpenning och försörjningsstöd minskat (se tabell 10), förmodligen som
en följd av att andelen som i stället lever på aktivitetsersättning har ökat.
Trots detta utgör försörjningsstöd den huvudsakliga inkomstkällan för
många schizofrenisjuka personer födda i Afrika, Asien, övriga Europa och
19
Sydamerika. Socialstyrelsen konstaterar också att det finns personer med
schizofreni som helt saknar inkomst.
Tabell 9. Personer med schizofreni. Huvudsaklig inkomstkälla året innan insjuknandet. Åldersstandardiserade andelar (%) per kön och födelseregion.
Förvärvsarbete
Sjukpenning
Aktivitetsstöd
Fösörjningsstöd
Saknar
inkomst
Annat
Total
Kvinnor
Afrika
24
4
16
33
6
17
100
Asien
EU27 och
Nordamerika
Övriga
Europa
Övriga
Norden
18
5
22
31
6
18
100
28
9
27
14
7
15
100
13
13
24
30
4
16
100
33
8
32
16
7
4
100
Sverige
26
11
40
8
3
12
100
Sydamerika
19
3
44
10
6
18
100
Afrika
19
5
19
44
3
10
100
Asien
EU27 och
Nordamerika
Övriga
Europa
Övriga
Norden
18
4
27
35
6
10
100
24
7
29
17
13
10
100
16
8
26
28
8
14
100
18
4
38
17
10
13
100
Sverige
28
9
38
10
4
13
100
8
13
33
23
4
19
100
Män
Sydamerika
20
Tabell 10. Personer med schizofreni. Huvudsaklig inkomstkälla fyra år efter insjuknandet. Åldersstandardiserade andelar (%) värden per kön och födelseregion.
Förvärvsarbete
Sjukpenning
Aktivitetsstöd
Försörjningsstöd
Saknar
inkomst
Annat
Total
Kvinnor
Afrika
Asien
EU27 och
Nordamerika
Övriga
Europa
Övriga
Norden
Sverige
Sydamerika
8
13
2
5
50
56
26
14
6
5
8
7
100
100
14
4
68
5
2
7
100
14
2
55
16
3
10
100
9
16
24
6
5
0
70
71
65
12
3
7
2
1
0
1
4
3
100
100
100
17
14
1
2
51
60
20
18
5
4
6
2
100
100
12
5
70
6
4
3
100
13
3
58
18
4
4
100
12
17
14
1
5
0
69
68
77
10
5
7
6
1
2
2
4
0
100
100
100
Män
Afrika
Asien
EU27 och
Nordamerika
Övriga
Europa
Övriga
Norden
Sverige
Sydamerika
Svag inkomstutveckling
Personer med schizofreni har som grupp mycket låga inkomster jämfört
med personer utan schizofreni (se figur 4 och figur 5). Detta beror på deras
svaga anknytning till arbetsmarknaden och att få av dem har sin huvudsakliga inkomst från förvärvsarbete. Deras inkomst ökar inte heller på samma
sätt som för en kontrollgrupp av friska personer födda i Sverige under sju
års uppföljning. Situationen ser likadan ut för såväl personer födda i Sverige
som invandrade personer. Bland personer med schizofreni är inkomstskillnaderna små mellan personer födda i Sverige och utrikesfödda, liksom även
skillnaderna mellan män och kvinnor.
21
Figur 4. Kvinnor med schizofreni. Medelinkomst per år i tusental kronor, kontrollerad för ålder.
* Med friska avses personer som inte vårdats för schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd åren 2002–2007
Figur 5. Män med schizofreni. Medelinkomst per år i tusental kronor, kontrollerad
för ålder.
* Med friska avses personer som inte vårdats för schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd åren 2002–2007
22
Diskussion
I denna undersökning visar Socialstyrelsen att det finns stora skillnader mellan utrikesfödda och personer födda i Sverige som vårdats för schizofreni.
Personer som invandrat till Sverige löper större risk än personer födda i
Sverige att insjukna i schizofreni. Detta gäller både män och kvinnor. Bland
kvinnor födda i Asien ökar insjuknandet risken att avlida under åren efter
insjuknandet elva gånger medan risken för personer födda i Sverige ökar
drygt sju gånger. Endast hälften av de schizofrenisjuka männen födda i Afrika och i EU27 inklusive Nordamerika hämtar ut antipsykotiska läkemedel
under det sista året av uppföljningen. Personer med schizofreni har en svag
anknytning till arbetsmarknaden, och utrikesfödda personer med schizofreni
har en än svagare arbetsmarknadsanknytning. Det är ovanligt att personer
som insjuknat i schizofreni kan försörja sig på förvärvsarbete, och invandrade personer med schizofreni är i större utsträckning än personer födda i
Sverige hänvisade till försörjningsstöd. Personer med schizofreni har mycket låga inkomster och så gott som ingen inkomstutveckling jämfört med
övriga befolkningen
Migration ökar risken att insjukna
Risken att insjukna i schizofreni påverkas av såväl genetiska faktorer som
av sociala förhållanden och livsvillkor, så kallade miljörelaterade faktorer.
Den som har en nära släkting som har sjukdomen löper en klart ökad risk att
själv insjukna, men yttre stressfaktorer påverkar om och när sjukdomen utvecklas. Detta kallas för stress- och sårbarhetsmodellen [13] och forskare
menar att en medfödd sårbarhet ökar risken för insjuknande vid exponering
för olika typer av stress. Dessa stressfaktorer är avgörande vid insjuknandet
för alla befolkningsgrupper. Vissa grupper utsätts dock för mer stress än
andra och en sådan grupp är migranter. Även socioekonomiska förhållanden
under uppväxten påverkar risken att insjukna, oavsett födelseland.
Forskare har tidigare rapporterat om överrisker för invandrare att insjukna
i schizofreni i såväl Sverige som exempelvis i Storbritannien, Nederländerna och Danmark [14-21]. Den ökade risken gäller personer som själva invandrat och i många fall även deras barn. Ju yngre man är vid invandringen,
desto större är risken att insjukna.
Att en person har migrerat utgör en av de starkaste miljörelaterade faktorerna som kan öka risken att han eller hon insjuknar i schizofreni [18]. För
invandrarna i vår undersökning kan den ökade stressen hänga samman med
just migrationen, det vill säga att de har lämnat sitt födelseland och tagit sig
till Sverige för att etablera sig här. Vissa stressfaktorer finns i födelselandet,
andra är knutna till själva flytten, men de viktigaste faktorerna handlar om
hur livet gestaltar sig i det nya landet [22].
Socialstyrelsen konstaterar i denna undersökning att utrikesfödda personer löper högre risk att insjukna i schizofreni än personer födda i Sverige.
23
När man jämför förekomsten av schizofreni mellan invandrade och personer
födda i Sverige finns det emellertid många faktorer som påverkar hur jämförelsen faller ut. En sådan faktor är att de skillnader i insjuknande som visas i
denna undersökning kan påverkas av skillnader i diagnostik. Exempelvis
kan läkare på grund av kulturella skillnader eller fördomar oftare diagnosticera utrikesfödda som sjuka, givet samma grad av sjuklighet.
En annan faktor som kan ha påverkat vårt resultat är skillnader i vårdsökande. Att en person dröjer med att söka vård eller söker vård för något annat än den psykiska sjukdomen, kan leda till en fördröjning av de adekvata
åtgärderna från hälso- och sjukvårdens sida. Huruvida vård och stöd efter
insjuknandet är adekvat kan också påverkas av skillnader i bemötandet inom
vården och av dålig tillgång till såväl språk- och kulturkompetens hos sjukvårdspersonalen, exempelvis avsaknad av tolkanvändning. Sådana brister
kan påverka livssituationen avsevärt för utrikesfödda personer med schizofreni.
En tredje bidragande faktor till våra resultat kan vara bakomliggande skillnader mellan personer födda i Sverige och invandrade när det gäller utbildning och socioekonomisk status. Låg utbildning hänger samman med en
större risk att insjukna i schizofreni, och eftersom andelen lågutbildade är
större bland utrikesfödda bidrar detta till deras förhöjda risk. Människors
utbildningsnivå påverkar också deras möjligheter att få arbete, och låg utbildning kan bidra till en svagare anknytning till arbetsmarknaden med
större risk att inte kunna försörja sig genom förvärvsarbete. I Sverige finns
det generellt utbildningsskillnader mellan invandrare och personer födda i
Sverige. Invandrare från vissa länder karaktäriseras av en högre utbildningsnivå än personer födda i Sverige medan andra grupper generellt har en
lägre nivå. Det är dock svårt att i analyser av registeruppgifter ge en tillförlitlig beskrivning av invandrares utbildning eftersom information om detta
saknas för många invandrare.
Diskriminering ökar risken att insjukna
Forskning har visat att en socialt utsatt position och diskriminering är två
miljörelaterade faktorer som ökar risken att insjukna. En socialt utsatt position kan exempelvis vara en urban boendemiljö, brist på socialt stöd och att
vara skild [18, 23]. En majoritet av invandrarna i Sverige lever i just urbana
miljöer och en flytt till ett annat land innebär i många fall sämre möjligheter
till stöd från familj, släkt och vänner. Att vara invandrad medför även en
ökad risk för skilsmässa[24], något som i sin tur kan försvaga det sociala
nätverket.
Forskare har fäst särskild vikt vid diskrimineringens roll i den ökade risken för schizofreni hos invandrare. En tänkbar mekanism är att personer
som upplever upprepade incidenter av diskriminering börjar uppfatta omvärlden som hotfull, vilket ju är en adekvat reaktion om de har utsatts för
upprepade kränkningar. Denna upplevelse ökar förekomsten av paranoida
tankemönster, något som är relaterat till en ökad risk att insjukna i schizofreni [25].
Ytterligare en stressfaktor som lyfts fram av forskare är de ambitioner och
föreställningar som invandrare har när det gäller att starta en ny fas i livet
24
med försörjning och social etablering i ett nytt land [26]. Som invandrare i
det svenska samhället kan det vara svårt att realisera dessa mål och detta kan
leda till en ökad stress.
Vård och stöd
Socialstyrelsen konstaterar också att det finns skillnader i hur lång tid olika
personer vårdas på sjukhus för psykisk ohälsa under åren efter insjuknandet
i schizofreni. Vårdtidens längd är i första hand ett mått på sjukdomens svårighetsgrad. Det är dock osäkert om det är denna svårighetsgrad som är orsaken till skillnaderna i vårdtid. Långa genomsnittliga vårdtider kan även
bero på en brist på fungerande öppna vårdformer för grupperna i fråga. Utrikesfödda personer med schizofreni kan behöva en verksamhet anpassad
efter deras bakgrund och erfarenheter och därför kan en brist på sådan verksamhet leda till längre slutenvårdstider. Å andra sidan kan högre dödlighet i
en grupp bidra till att den genomsnittliga vårdtiden blir lägre än i andra
grupper. Att personer med schizofreni födda i Sverige har högre risk att avlida under uppföljningstiden kan bidra till att de har kortare vårdtid än utrikesfödda. Utrikesfödda avlider i mindre utsträckning och kan därmed tillbringa mer tid inom slutenvården. Skillnader i medicinering kan också bidra
till skillnader i vård om de antipsykotiska läkemedlen bidrar till att kontrollera sjukdomen.
Vissa grupper saknar medicin
Socialstyrelsen visar i denna undersökning att det finns skillnader i läkemedelsanvändning mellan de olika grupperna av schizofrenisjuka, i synnerhet
bland män. Endast hälften av männen födda i Afrika och i EU27 inklusive
Nordamerika hämtar ut antipsykotiska läkemedel under sista året av uppföljningen, något som kan bidra till att de behöver mer vård och har svårare
att klara att arbeta.
Skillnaden kan bero på att de inte ordinerats dessa läkemedel i samma utsträckning som andra grupper av schizofrenisjuka. Det kan också bero på att
de inte har råd att hämta ut sina läkemedel, något som inte framstår som
orimligt med tanke på deras ekonomiska situation. Orsaken kan också vara
att de av olika skäl väljer att inte hämta ut sina förskrivna läkemedel, antingen på grund av att de inte har fått tillräcklig information om vikten av
medicinering eller på grund av att de är mer skeptiska mot dessa läkemedel
än andra grupper. Här förväntar sig Socialstyrelsen att vårdgivarna noggrant
följer upp alla patienters tillgång till medicin och hur medicineringen upprätthålls, för att uppnå bästa möjliga kontroll av sjukdomen och därmed öka
chansen till god livskvalitet.
Socialstyrelsen har i en tidigare rapport framhållit att det finns faktorer
som ökar chanserna för en positiv utveckling efter insjuknandet [1]. Flera
faktorer minskar risken för återfall i akut psykos, återintagning på sjukhus
och för allvarliga konsekvenser av sjukdomen, som exempelvis självmord
[1]. Det är viktigt att man upptäcker sjukdomen tidigt och att patienten upprätthåller medicineringen och får adekvata psykosociala insatser, såsom patient- och anhörigutbildning, familjeinterventioner, kognitiv beteendeterapi
25
och arbetsinriktad rehabilitering. Om det finns brister i tillgången till psykosocialt stöd i invandrargrupper, eller om stödet inte är anpassat efter deras
behov, så kan detta bidra till att patienterna inte fortsätter medicinera och
därmed till försämrad sjukdomskontroll. Detta påverkar både personernas
överlevnad och möjligheter till försörjning.
Död och självmord
Risken att dö i förtid är större bland personer med schizofreni än i övriga
befolkningen [2, 12]. Socialstyrelsen visar i denna rapport att risken att en
person har avlidit vid uppföljningstidens slut är hög, särskilt för personer
födda i Sverige och Norden utom Sverige, samt för män födda inom EU27
inklusive Nordamerika.
Också risken att dö i självmord är generellt högre bland schizofrenipatienter. På grund av ett alltför litet antal fall i vissa kategorier kan inte resultat
för de enskilda födelseregionerna redovisas. Forskare har dock tidigare visat
att invandrare från Finland, Ryssland, Ungern och Polen generellt löper
högre risk att dö i självmord än personer födda i Sverige, medan personer
från Sydeuropa och från utomeuropeiska länder löper lägre risk [27, 28].
Bland personer med schizofreni är däremot personer födda i Sverige mer
drabbade än utrikesfödda.
Det är inte möjligt att fullt ut förklara dessa skillnader i dödlighet utifrån
det material som undersökningen baseras på. En osäkerhetsfaktor är alltid
om invandrare fortfarande finns kvar i landet. De skulle kunna ha utvandrat
och numera leva i ett annat land med sin sjukdom. De kan också ha avlidit
utomlands men inte noterats som avlidna i svenska register.
Även vid en jämförelse med personer födda i samma födelseregion finns
en stark ökning av risken att avlida hos de schizofrenisjuka, med en särskilt
hög riskökning hos vissa grupper av utrikesfödda. Denna riskökning är i de
flesta fall högre hos kvinnor än hos män.
Försörjning och arbete
Att personer med schizofreni har en svag ställning på arbetsmarknaden är
tydligt, liksom att invandrade personer har en än svagare ställning. De invandrades utgångsläge är sämre eftersom de redan året innan insjuknandet
hade en svagare anknytning till arbetsmarknaden. Att de mer sällan medicinerar kan också bidra till att deras möjligheter att behålla ett arbete minskar.
Socialstyrelsen tycker att det är anmärkningsvärt att det finns grupper av
schizofrenisjuka som varken har inkomst från förvärvsarbete eller någon
form av stöd från samhället. Frågan är om dessa personer helt saknar inkomst eller om de inte finns i landet och därför inte kan få någon inkomst
registrerad. Det är svårt att bedöma sannolikheten för att en person som de
senaste åren vårdats på sjukhus för schizofreni återvänder till sitt ursprungsland, men forskare har visat att risken att emigrera är lägre bland personer
som tidigare varit psykiskt sjuka [29].
Personer med schizofreni tjänar mindre än personer som inte drabbats av
schizofreni. De saknar dessutom inkomstutveckling under mätperioden
26
2002–2007. Eftersom befolkningens inkomster ökar under samma period
innebär detta att inkomstskillnaden ökar över tid.
Om man har arbete och har en sjukpenninggrundande inkomst, kan man
vara sjukskriven och leva på sjukpenning. Inkomsten blir inte lika hög som
när man kan arbeta, men ändå jämförelsevis hög. Om man inte har arbete
eller sjukpenningrundande inkomst, och om man på grund av sin schizofreni
är oförmögen att ha ett arbete, så kan man leva på aktivitetsersättning (tidigare förtidspension). Denna ger en lägre ekonomisk nivå att leva på än arbete. Om man inte har inkomst från någon av ovanstående källor återstår
försörjningsstöd (tidigare socialbidrag). Detta stöd ska träda in när inget
annat finns att tillgå. Den ekonomiska nivån är dock låg, både om man räknar i kronor och om man jämför med den generella levnadsnivån i samhället. Att under längre perioder leva på försörjningsstöd innebär en mycket
svår ekonomisk situation. De schizofrenisjuka som är födda i Afrika och
Asien har oftare än andra grupper sin inkomst från försörjningsstöd, medan
de som är födda i Sverige är minst beroende av försörjningsstöd.
Socialstyrelsen har i en tidigare rapport pekat på att försörjningssituationen för invandrare i första hand påverkas av under vilken period personen
anlänt till Sverige och hur länge han eller hon varit bosatt i landet [30]. Men
situationen påverkas också av diskrimineringen på arbetsmarknaden liksom
av tillgången till ett socialt nätverk som skulle kunna generera kontakter på
arbetsmarknaden. Dessa båda faktorer kan bidra till att just invandrare med
schizofreni har en särskilt svag ställning på arbetsmarknaden.
Undersökningens kvalitet
När det gäller jämförande undersökningar av hälsa och levnadsförhållanden
hos invandrare finns det särskilda metodologiska problem att hantera. De
svenska befolkningsregistren håller visserligen generellt hög kvalitet och
har ett litet bortfall, men på grund av utvandring är uppgifterna inte alltid
tillförlitliga. Personer kan utvandra från Sverige och av olika skäl inte anmäla detta till folkbokföringen. Det innebär att de finns kvar i registret över
totalbefolkningen och de räknas därför in bland personer som riskerar att
drabbas av ohälsa, trots att de faktiskt inte befinner sig i landet. Detta kan
påverka jämförelser mellan utrikesfödda och personer födda i Sverige när
det gäller risken för att insjukna i eller dö av schizofreni, liksom exempelvis
risken att behöva försörjningsstöd. Resultatet kan bli en underskattning av
riskerna på grund av att gruppen utrikesfödda som helhet framstår som
större än den verkligen är. Ett annat problem för statistiken är när personer i
gruppen utrikesfödda avlider och inte befinner sig i Sverige. De registreras
inte alltid som avlidna, något som leder till en underskattning av denna
grupps risk att dö. Denna undersökning baseras förmodligen på något för
stora invandrargrupper och därigenom underskattas risken att de insjuknar.
Det betyder att eventuella överrisker i verkligheten kan vara ännu större.
Uppföljningstiden i denna undersökning är som mest sju år och det finns
inga indikationer på att många personer utvandrat under den perioden.
När det gäller registeranalyser av förstagångsinsjuknande medför invandring
också särskilda problem eftersom man vanligtvis saknar kunskap om personers sjukdomshistoria från tiden innan invandringen. Även nyanlända in-
27
vandrare har inkluderats i undersökningen, trots att det inte går att veta säkert att de inte redan hade fått diagnosen schizofreni innan de kom till Sverige. Det finns en viss risk att de som eventuellt insjuknat före invandringen
har hunnit bli sjukare än nyinsjuknade personer födda i Sverige, men Socialstyrelsen har gjort bedömningen att detta inte påverkar resultaten. Eftersom det är viktigt att beskriva även deras situation har de inkluderats i
undersökningen.
Sammantaget är Socialstyrelsens bedömning att denna undersökning visar
att jämfört med personer födda i Sverige har utrikesfödda en tydlig överrisk
att insjukna i schizofreni och att det även finns skillnader när det gäller vård
och levnadsförhållanden efter insjuknandet.
28
Slutsatser
Socialstyrelsens slutsatser är att
• det finns en tydlig överrisk för utrikesfödda att insjukna i schizofreni
• det finns skillnader mellan utrikesfödda och personer födda i Sverige
när det gäller vård och levnadsförhållanden efter insjuknandet.
Socialstyrelsen bedömer att kommuner och landsting bör se över sina insatser för personer med schizofreni som är födda utanför Sverige och då särskilt tillgång till antipsykotiska läkemedel. Det är viktigt att säkerställa att
dessa grupper får vård och behandling enligt de riktlinjer Socialstyrelsen
givit för vård vid schizofreni och schizofreniliknande tillstånd. Dessa grupper kan också ha särskilda behov som bör beaktas.
29
Bilaga: Beskrivning av materialet
Födelseregioner
Indelningen baserar sig på Statistiska centralbyråns indelning av länder i
världsdelar (https://www.h2.scb.se/metadata/klassdb.aspx).
Indelning av födelseländer i födelseregioner:
• Sverige
• Norden utom Sverige
Danmark, Finland, Island, Norge.
• EU27 inklusive Nordamerika
Antigua, Barbuda, Bahamas, Barbados, Belgien, Bulgarien, Costa
Rica, Cypern, Danzig, Dominica, Dominikanska Republiken, El
Salvador, Estland, Frankrike, Grekland, Grenada, Guatemala, Haiti,
Honduras, Irland, Italien, Jamaica, Kanada, Kuba, Lettland, Litauen,
Luxemburg, Malta, Mexiko, Nederländerna, Nicaragua, Panama, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, St Lucia,
Storbritannien och Nordirland, Tjeckien, Tjeckoslovakien, Trinidad
och Tobago, Tyska Demokratiska Republiken (DDR), Tyskland,
Ungern, USA, Österrike.
• Övriga Europa
Albanien, Bosnien-Hercegovina, Jugoslavien, Kosovo, Kroatien,
Makedonien, Moldavien, Monaco, Montenegro, Ryssland, San Marino, Schweiz, Serbien, Serbien och Montenegro, Sovjetunionen,
Turkiet, Ukraina, Vitryssland.
• Afrika
Algeriet, Angola, Arabrepubliken Egypten, Benin, Botswana, Burkina Faso, Burundi, Centralafrikanska Republiken, Comorerna, Djibouti, Egypten, Ekvatorialguinea, Elfenbenskusten, Eritrea, Etiopien,
Franska Marocko, Gabon, Gambia, Ghana, Guinea, Guinea-Bissau,
Kamerun, Kap Verde, Kenya, Kongo, Demokratiska Republiken
Kongo, Lesotho, Liberia, Libyen, Madagaskar, Malawi, Mali, Marocko, Mauretanien, Mauritius, Moçambique, Namibia, Niger, Nigeria, Rwanda, Senegal, Seychellerna, Sierra Leone, Somalia, Sudan,
Swaziland, Sydafrika, Tanzania, Tchad, Togo, Tunisien, Uganda,
Zambia, Zanzibar, Zimbabwe.
• Asien
Afghanistan, Armenien, Australien, Azerbajdzjan, Bahrain, Bangladesh, Fiji, Filippinerna, Förenade Arabemiraten, Gazaområdet, Georgien, Hongkong, Indien, Indonesien, Irak, Iran, Israel, Japan, Jordanien, Kambodja, Kazakstan, Kina, Kirgizistan, Kuwait, Laos, Libanon, Malajiska Förbundet, Malaysia, Mongoliet, Myanmar, Nepal,
Nordkorea, Nya Zeeland, Oman, Pakistan, Palestina, Papua Nya Guinea, Qatar, Republiken Vietnam, Västra Samoa, Samoa, Saudiara-
30
•
bien, Singapore, Sri Lanka, Sydjemen, Sydkorea, Syrien, Tadjikistan, Taiwan, Thailand, Turkmenistan, Uzbekistan, Västbanken, Vietnam, Yemen.
Sydamerika
Argentina, Bolivia, Brasilien, Chile, Colombia, Ecuador, Guyana,
Paraguay, Peru, Surinam, Uruguay, Venezuela.
Undersökningspopulation och utfall
Gruppen som ingår i undersökningen består av 8 969 personer som under
åren 2002–2007 slutenvårdades på sjukhus för första gången för schizofreni
eller schizofreniliknande tillstånd, och som har någon av dessa sjukdomar
som huvud- eller bidiagnos i patientregistret. Gruppen består av 3 992 kvinnor och 4 977 män i åldrarna 20–59 år. I analyserna har de individer som för
varje år inte avlidit eller anmält utflyttning från Sverige ingått.
Informationen om gruppen hämtades från patientregistret, dödsorsaksregistret och läkemedelsregistret vid Socialstyrelsen samt från den registerbaserade aktivitetsstatistiken (RAKS) och den longitudinella integrationsdatabasen för sjukförsäkrings- och arbetsmarknadsstudier (LISA), båda vid
Statistiska centralbyrån. För att definiera schizofreni och schizofreniliknande tillstånd har ICD-10-koderna F20–F22 och F25–F29 eller ICD9koderna 295 eller 297 använts och för självmord och självskadebeteende
med oklar avsikt har ICD-10-koderna X60–X84 och Y10-Y34 använts.
Följande utfall har analyserats:
• Antalet nya fall av schizofreni: Åldersstandardiserad incidens av
schizofreni per kön och födelseregion beräknad som en genomsnittlig incidens för åren 2002–2007. Standardiseringen har gjorts utifrån
åldersfördelningen i Sveriges totalbefolkning.
• Vård på sjukhus: Genomsnittligt antal dagar per person och år, från
året de insjuknar och fyra år framåt. Antal dagar redovisat per kön
och födelseregion.
• Andel som har dött (självmord och självskada med oklara avsikter
inräknade) inom sju år efter insjuknandet: Detta innefattar all dödlighet, även den som inte är direkt relaterad till den psykiska sjukdomen. Åldersstandardiserade andelar per kön och födelseregion
under år 0–7. Andelen som dör i den schizofrenisjuka gruppen jämförs med andelen som dör i kontrollgruppen från motsvarande region. Värdena är åldersstandardiserade mot den personer födda i Sverige icke schizofrenisjuka gruppen i ålderspannet 20 till 59 år.
• Risk att dö (självmord och självskada med oklara avsikter inräknade)
inom sju år efter insjuknandet: Detta innefattar all dödlighet, även
den som inte är direkt relaterad till den psykiska sjukdomen. Risken
att dö om man har schizofreni jämförs med om man inte har schizofreni. Ingen åldersstandardisering har gjorts eftersom åldersfördelningen i de jämförda grupperna inte skiljer sig åt.
• Andel som dött av självmord eller av självskada med oklara avsikter
sju år efter insjuknandet: Underliggande dödsorsak angiven som
31
•
•
•
•
ICD10-koderna X60–X84 och Y10–Y34. Åldersstandardiserade andelar per kön och födelseregion sammanfattat till personer födda i
Sverige och utrikesfödda under år 0–7. Risken att dö beräknas separat för personer födda i Sverige och utrikesfödda. Åldersstandardiseringen är gjord mot den personer födda i Sverige icke schizofrenisjuka gruppen i ålderspannet 20 till 59 år.
Tillgång till antipsykotiska läkemedel: Att ha hämtat ut antipsykotiska läkemedel någon gång under det sista uppföljningsåret. Antipsykotiska läkemedel har ATC-kod N05A, litium (N05AN) är inte
inkluderat. Åldersstandardiserade andelar per kön och födelseregion
under år 4. Åldersstandardiseringen är gjord mot den personer födda
i Sverige icke schizofrenisjuka gruppen i ålderspannet 20 till 59 år.
Etablering på arbetsmarknaden: För att räknas som etablerad på arbetsmarknaden ska man vara helårsanställd, nyanställd, avgången eller delårsanställd. Åldersstandardiserade andelar per kön och födelseregion under året före (år -1) och fyra år efter insjuknandet (år 4).
Åldersstandardiseringen är gjord mot den personer födda i Sverige
icke schizofrenisjuka gruppen i ålderspannet 20 till 59 år.
Huvudsaklig inkomstkälla: Beskriver varifrån personens inkomst till
största del kommer. Tio kategorier har slagits ihop till sex och följande källor redovisas: Förvärvsarbete, sjukpenning, förtidspension,
försörjningsstöd, saknar inkomst och annat (studerande, vård av barn
eller anhörig, arbetslös, arbetsmarknadspolitisk åtgärd, ålderspension). Åldersstandardiserade andelar per kön och födelseregion under året före (år -1) och fyra år efter insjuknandet (år 4). Ålderstandardiseringen är gjord mot den personer födda i Sverige icke schizofrenisjuka gruppen i ålderspannet 20 till 59 år.
Medelinkomst: Genomsnittlig inkomst per år sju år efter insjuknandet har beräknats per kön och för födelseregion. Dessutom redovisas
medelinkomsten för personer födda i Sverige som inte vårdats för
schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd under åren 2002–2007.
Beräkningen har gjorts med en linjär regressionsmodell, kontrollerad
för ålder och uppdelad på kön under år -1–7.
De grupper som i detta material i störst utsträckning saknar officiellt registrerade uppgifter om utbildning är personer från Afrika, Asien och övriga
Europa, och, i något mindre utsträckning, personer som invandrat från Norden utom Sverige.
Av de personer som nyinsjuknat i schizofreni vårdas varje år ungefär 25
procent endast inom öppenvården [3]. Dessa fall ingår inte i vår undersökning, eftersom den enbart baseras på slutenvårdade personer. Därför har
inga jämförelser mellan personer födda i Sverige och utrikesfödda gjorts när
det gäller öppenvården.
32
Referenser
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
Socialstyrelsen. Nationella riktlinjer för psykosociala insatser vid
schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd. Stockholm; 2011.
Socialstyrelsen. Mot ett system för verksamhetsuppföljning av
psykiatriområdet. Delrapport. Stockholm; 2011.
Svenska, Psykiatriska, Föreningen. Schizofreni - kliniska riktlinjer
för utredning och behandling; 2009.
Fernandes, A, Pereira Miguel J (eds). Health and migration in the
European Union: Better healt for all in an inclusive society.
Portugal: Presidency of the council of the European Union; 2007.
Carballo M, Divino JJ, Zeric D. Migration and health in the
European Union. Tropical Medicine and International Health. 1998;
3(22):936-44.
Bhopal RS, Rafnsson S, Agyemang C, Fagot-Campagna A,
Giampoli S, Hammar N, et al. Mortality from circulatory diseases by
specific country of birth across six European countries: test of
concept. Ethnicity & Health. 2011; 16(6):601-23.
Socialstyrelsen. Folkhälsorapport. Stockholm; 2009.
Borné Y, Engström G, Essén B, Hedblad B. Immigrant status and
increased risk of heart failure: the role of hypertension and life-style
risk factors. BMC Cardiovascular Disorders. 2012; 12(20).
Hedlund E, Lange A, Hammar N. Acute myocardial infarction
incidence in immigrants to Sweden. Country of birth, time since
immigration, and time trends over 20 years. European Journal of
Epidemiology. 2007; 22(8):493-503.
Beiki O, Hall P, Ekbom A, Moradi T. Breast cancer incidence and
case fatality among 4.7 million women in relation to social and
ethnic background: a poplation-based study. Breast Cancer
Research. 2012; 14(R5).
SCB. MIS. Personer med utländsk bakgrund. Riktlinjer för
redovisning i statistiken. Örebro; 2002.
Milesson Fors B, Isacson D, Bingefors K, Widerlöv B. Mortality
among persons with schizophrenia in Sweden: An epidemiological
study. Nord J Psychiatry. 2007; (61):252-9.
Zubin J, Springs B. Vulnerability - A new view of schizophrenia.
Journal of Abnormal Psychology. 1977; 86(2):103-26.
Selten JP, Veen N, Feller W, Blom JD, Kahn R, Schols D, et al.
Incidence of psychotic disorders in immigrant groups to The
Netherlands. BJPsych. 2001; (178):367-72.
Coid JW, Kirkbride JB, Barker D, Cowden F, Stamps R, Yan M, et
al. Raised incidence rates of all psychoses among migrant groups.
33
16.
17.
18.
19.
20.
21.
22.
23.
24.
25.
26.
27.
28.
Findings from the East London first episode psychosis study in two
generation of Swedish residents. Arch Gen Psychiatry. 2008;
65(11):1250-8.
Zolkowska K, Cantor-Graae E, McNeil TF. Increased rates of
psychosis among immigrants to Sweden: Is migration a risk factor
for psychosis? Psychological Medicine. 2001; (31):669-78.
Pinto R, Ashworth, M, Jones R. Schizophrenia in black Caribbeans
living in the UK: an exploration of underlying causes of the high
incidence rate. British Journal of General Practice. 2008; (28):42934.
Veling W, Susser E. Migration and psychotic disorders. Expert Rev
Neurother. 2011; 11(1):65-76.
Kirkbride JB, Errazuriz A, Croudace TJ, Morgan C, Jackson D,
Boydell J, et al. Incidence of schizophrenia and other psychoses in
England, 1950-2009: A systematic review and meta-analyses. PLoS
ONE. 2012; 7(3).
Westman J, Johansson LM, Sundquist K. County of birth and
hospital admission rates for mental disorders: a cohort study of 4,5
million men and women in Sweden. European Psychiatry. 2006;
(6):307-14.
Selten JP, Cantor-Graae E, Kahn RS. Migration and schizophrenia.
Current Opinion in Psychiatry. 2007; (20):111-6.
Bourque F, van der Ven, Malla A. A meta-analysis of the risk of
psychotic disorders among first- and second-generation immigrants.
Psychological Medicine. 2011; (41):897-910.
Wicks S, Hjern A, Gunnell D, Lewis G, Dalman C. Social adversity
in childhood and the risk of developing psychosis: A national cohort
study. Am J Psychiatry. 2005; (162):1652-7.
Darvishpour, M. Immigrant women challenge the role of men: How
the changing power relationship within Iranian families in Sweden
intensifies family conflicts after immigration. Journal of
Comparative Family Studies. 2002; 33(2):271-96.
Janssen I, Hanssen M, Bak M, Bijl RV, de Graaf R, Vollebergh W,
et al. Discrimination and delusional ideation. The British Journal of
Psychiatry. 2003; (182):71-6.
Selten JP, Cantor-Graae E. Social defeat: risk factor for
schizophrenia? British Journal of Psychiatry. 2005; (187):101-2.
Hjern A, Allebeck P. Suicide in first- and second-generation
immigrants in Sweden. A comparative study. Soc Psychiatry
Epidemiol. 2002; (37):423-9.
Johansson LM, Sundquist J, Johansson SE, Bergman B, Qvist J,
Träskman-Benz L. Suicide among foreign-born minorities and
native Swedes: An epidemiological follow-up study of a defined
population. Soc Sci. 1997; 44(2):181-7.
34
29.
30.
Pedersen CB, Mortenson PB, Cantor-Graae E. Do risk factors for
schizophrenia predispose to emigration? Schizophrenia Research.
2011; (127):229-34.
Socialstyrelsen. Social rapport. Stockholm; 2010.
35
