Den andliga striden

Den andliga striden
- Andlig krigföring 2
av Hans Wolfbrandt
Lysekils församling
____________________________________________________________________________________
_________
Upp kristen, upp till kamp och strid
I ett tidigare utgivet inspirationsblad har vi behandlat befrielsetjänsten som är en del av den andliga
kampen. Nu får vi i detta blad gå vidare med några principer för andlig krigföring. Vi behöver förstå och
utrustas för den strid vi är indragna i, för att kunna breda ut Guds rike och erövra människor, städer och
länder för Gud.
Att studera andlig krigföring och att tala i dessa termer kan verka främmande för många i
församlingen. Det bör kanske redan inledningsvis påpekas att den som lättast förlorar eller låter sig
besegras i ett krig är den som inte känner striden eller fienden. Paulus skriver "kämpa trons goda
kamp" (1 Tim 6:12) och att vi "inte strider mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och
världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna". (Ef 6:12)
I detta inspirationsblad vill jag utmana dig att se med öppna ögon på vad bibeln säger om kampen.
Att vara kristen är att vara indragen på Guds sida. För oss kristna är inte slumpen och ödet faktorer
som vi räknar med, utan bakom det som sker finns på olika sätt den andliga kampen. Kyrkan lever
med den osynliga världen, med änglarna och himlen närvarande. Vi ber att Guds rike skall befria
människor från det onda, i och med det räknar vi också med Guds fiende djävulen och hans fallna
änglar, som en realitet. Om vi tillåter Guds Ande att genom bibelordet visa oss denna kamp så förstår
vi bättre vår kallelse och vilken hjälp vi behöver.
Vad är den andliga kampen?
Mänsklighetens historia är historien om den andliga kampen. Allt sedan syndafallet
rasar det en väldig strid om människan och i människan. Gud är inte en
frånvarande Gud utan han är konkret engagerad i kampen.
När Gud för länge sedan sluter förbund med Abraham tar frälsningshistorien tydlig form.
Gud utväljer ett folk, Israel, genom vilket han uppenbarar sig för världen och låter
genomföra sin plan med den. I dess historia ser vi tydligast hans närhet och vilja med
mänskligheten. I Israel tar han en dag mänsklig gestalt i Jungfru Marias moderliv och låter
sig födas till jorden, för att inifrån försona världen med sig själv och avgöra striden. (jfr Fil
2:6ff)
Genom historien så uppenbarar Gud genom sin Ande förutsättningarna för den andliga
kampen och även om Guds folk möter nya situationer är fienden den samma och
principerna för andlig krigföring oförändrade.
När vi talar om andlig kamp så är det inte något som är skiljt från den materiella synliga
världen, utan en del av den. Den bibliska verklighetsuppfattning bygger på en värld som
hänger ihop. Det grekiska tänkandet, idealismen skiljer på ande och materia, men den
semitiska synen är en annan. Gud är skaparen av allt synlig och osynligt. I den alltid
närvarande osynliga världen finns änglarna och där rasar kampen mellan Guds änglar och
de fallna änglarna. Det är alltså i den osynliga världen, ibland kallad himlarymderna, som
slaget om människan utkämpas. Det som sker där får en direkt och konkret konsekvens i
den synliga världen men förhållandet är också det motsatta. Det som sker här avgör
maktförhållandena i himlarymderna. (Upp 12:7ff) Himlarymderna är på ett sätt bara en
annan dimension i tillvaron. Det omger oss, påverkar oss men är för det mesta osynligt. Här
finns de makter och härskare som övar inflytande över denna världen. (Jfr Ef 6:12) Dessa
makter påverkar alla områden av tillvaron; klimat, politiska skeenden, kultur och annat, det
vi i bibliskt språkbruk kallar "denna världen". Mot detta står Guds rike som har sitt direkta
utflöde från himmelen där Guds tron står. Från himmelen där Jesus regerar har han
fullständig kontroll på det historiska skeendet och Guds plan går mot sin fullbordan.
Det är viktigt att vi slår fast att detta inte är en jämbördig kamp mellan lika starka
storheter. Det onda har bara det inflytande och den makt som vi tillåter. Mörkret är en bild
för ett område som den onde har tillträde till. Mörkrets furste rör sig i mörkret och i den
mån det mörkret finns i världen, församlingen eller i vårt hjärta så har det onda tillträde dit.
Ljuset däremot skingrar alltid mörkret varhelst Jesus blir välkomnad och mottagen. "Vi har
övergått från mörkret till hans underbara ljus" (1Petr 2:9) De som ännu inte tagit emot
Jesus befinner sig fortfarande i mörkret och är förslavade av denna världens furste,
mörkrets furste.
Vi kan se i bibeln hur en människa som kommer under inflytande av Guds rike och Guds
vilja förvandlas och befrias. Detta gäller också en församling, en stad eller ett land. Det
finns egentligen bara två källor som påverkar tillvaron, Gud eller den onde. Mellan Guds rike
och den ondes välde sker en ständig kamp om människornas uppmärksamhet och hjärtan.
top
Vi ser i bibeln hur Guds folks förhållande till sin Herre har direkt påverkan på hela dess
livssituation. Fienden i form av arméer besegras främst genom trofasthet mot Gud, som
strider för sitt folk. Änglarna avgör kampen när folket sätter sitt hopp till Israels Gud.
(2Kung 6)
En församling som vill vara framgångsrik och vinna segrar för Gud och som vill vara ett
redskap för Guds rike måste kämpa den andliga kampen på Guds villkor. Det finns ingen
annan väg! "Ty även om vi lever här i världen, strider vi inte på världens sätt." (2Kor10:3)
Det handlar inte om att vi skall anstränga oss eller använda egen kraft. Det är dödsdömt.
Det handlar snarare om att ge upp våra liv. Ty den som mister sitt liv skall vinna det, säger
Jesus.
(Matt
16:25)
Inte heller handlar det om att vi skall fokusera på att spåra upp synden utan på Jesus. Vi får
låta hans försonande död, syndoffret för våra skulder, bli till befrielse och upprättelse för
oss.
Däremot är det en viktig del i den andliga kampen att låta Guds Ande får uppenbara och
överbevisa oss människor om synd. Här har den profetiska gåvan och tjänsten en viktig
funktion. Det är när församlingen, som Kristi kropp, brukar Andens gåvor på samma sätt
som Jesus gjorde som Guds rike breder ut sig. Om vi inte låter något skilja oss från Gud
utan vi förblir i honom, hans kärlek, ord och kraft kommer han att segra på varje område i
vårt liv och i varje slag som utkämpas. Han har all makt i himmelen och på jorden efter
uppståndelsen.
Herren skall strida för er!
Principer för andlig krigföring.
Gamla testamentets berättelser är en guldgruva för den som vill förstå det här
med andlig krigföring. Utifrån Israels erövring av Kanaans land under ledning av
Josua kan vi förstå vad Gud kallar oss till. I berättelsen om Israels befrielse från
slaveriet i Egypten, renings och förberedelsetiden i öknen, erövringen av
löfteslandet och bosättningen i Israel, undervisas vi av Guds handlande och
folkets kamp.
Man skulle kunna tro att det viktiga för oss är att förbereda oss för strid, att slipa tekniker
och vapen, men ökentiden visar på något helt annat och som är det första vi skall stanna
inför.
1. Guds folk är kallade till gudstjänst! (2Mos 5:1)
Principen är att först söka Guds rike (Matt 6:33) d.v.s Guds närhet. Gud avskiljer ett folk för
att bevisa sin kärlek och låta sitt folk växa i en intim relation med honom. Fokus ligger inte
på striden utan på att älska Gud "av hela ditt hjärta och av hela din själ och av all din
kraft"(5 Mos 6:5) Andlig krigföring handlar först som sist om att hålla sitt hjärta fäst vid
Gud, att inte låta fienden som vill skrämma och locka mitt hjärta bort från Herren, segra.
(Ordspr 4:23) Därför är den andliga kampens främsta vapen ordet, tillbedjan och bönen.
När församlingen älskar Herren, vilket visar sig i tillbedjan och i ett nära umgänge med
honom, är han deras tillflykt. (5Mos 33:27) Vi skall också se konkret hur tillbedjan och
lovsång är en avgörande faktor också på slagfältet. Herren är han som "tronar på Israels
lovsånger". (Ps 22:4)
toptop
Tillbedjan: Vi ser att Guds folks avgörande uppgift är lovsång. Folket skulle med
instrument tåga runt Jeriko. Nyckeln i den andliga kampen är tillbedjan. Guds armé är en
armé av tillbedjare. Francis Frangipane skriver att ingen kan syssla med andlig krigföring
som inte först har blivit en som lever i tillbedjan. Tillbedjan startar inte i en gudstjänst utan
börjar i hjärtat. Ett hjärta som ärar Gud och vänder sig mot honom vill Gud gjuta sin Ande i.
Tillbedjan är ett av de främsta skydden för hjärtat. Kan fienden få oss fokuserade på annat
än att tillbe Gud, genom att störa och skapa splittring kring lovsångstjänsten, är mycket
vunnet för honom. Här finns en av anledningarna till striden som finns överallt kring
lovsångstjänsten. Därför är också ledarna för denna tjänst utsatta på ett särskilt sätt. Här
behöver vi tillsammans stötta och bära denna tjänst i förbön. Vi får be om beskydd för
frestelse och fall, be om inspiration och hängivenhet. Vi får också be att Guds folk på ett
helhjärtat sätt får överlåta sig åt tillbedjan. Be att den helige Ande får göra oss till ett hjärta
och en själ i tillbedjan.
2. Överlåtna till striden.
Varje dag och varje ögonblick rasar den andliga striden. Det finns ingen vapenvila eller
fredsavtal som gör att vi kan dra oss ur kampen. När vi tror oss kunna göra det blir vi ett
offer för striden. Detta ser vi när spejarna som Mose sänt ut för att bespeja landet övertalar
folket att dra sig tillbaka. Konsekvensen blir ett andligt nederlag till följd av otron. När vi
låter andra strida och själv dra oss tillbaka är det farligt. Den farligaste platsen är längst
bak. Vi kan se det längre fram när David inte gick ut i strid som han brukade utan blev kvar
hemma vid. Där tillsynes i fred faller han för frestelsen och lider ett av sina största
nederlag. (2 Sam 11:1ff) På samma sätt som Israel skulle förgöra invånarna i landet säger
Johannes att "Guds son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar"
(1Joh 3:8) Det finns en tydlig fara i att vilja slå sig till ro och njuta av framgång och inte
fullfölja Guds plan, i att inte fortsätta. Gud stannar inte upp, hans verk avstannar inte utan
det går i uppfyllelse med eller utan dig och mig. Jesus stannade inte halvvägs utan
fullbordade allt!
Jesus har, som en parallell till Israel, gett lärjungarna makten att stå emot fiendens hela
styrka (Luk 10:17f) Det innebär att vi har bara auktoritet i den grad som vi står under Guds
auktoritet, under Guds löften och i hans vilja. När vi tar paus eller kliver av tåget, som
vandrar i öknen eller intar landet, mister vi en väsentlig del av vårt beskydd och kraft. Den
onde flyr inte dig och mig utan Jesus. Löftet från Gud är att det onda inte skall få makt över
församlingen. (Matt 16:18) När vi vandrar i endräkt och ödmjukhet har gemenskapen
mellan lemmarna i kroppen och huvudet, det vi kallar församlingen, makt att stänga
portarna som ger fienden tillträde till våra liv. Detta ser vi en tydlig bild av när Nehemja
återuppbygger Jerusalem och dess mur. (Neh 4) Detta för oss in på nästa princip.
3. Ensam är maktlös.
Utan Jesus är vi hjälplöst förlorade och utan Guds vägledning kommer vi aldrig att vinna
några andliga segrar. Därför måste vi inse vår egen okunnighet och underordna oss Herren.
(jfr Jak 4:6ff) När Josua skulle inta Jeriko kom härhövitsmannen för den himmelska
härskaran till honom för att vägleda honom och styrka honom så att han förstod att den
andliga kampen vinns med hjälp av Guds härskara. Synden är till sitt väsen något som gör
oss ensamma. Den skiljer oss från Gud och varandra. Den skapar misstro mot Gud och
andra människor och resulterar i att vi tror att vi måste lösa problemen själva. Vi luras att
tro att vi är ensamma. (Jfr Elia 1Kung 19) När vi blir befriade från synden kan vi också se
Gud och förlita oss på hans makt. Vi behöver inte bara Gud utan också varandra. Guds
löften ges till en gemenskap till hans folk.
toptop
4. Vi måste veta vilken strid som är vår.
Jesus kraft kom av att han gjorde Faderns vilja och verkade genom den helige Anden. När
vi inte leds av Gud utan kämpar på alla fronter sker två saker. För det första blir frontlinjen
uttänjd och omöjliga att hålla. Alla strider vinns genom strategiska slag. Kan man få en
motståndare att stånga sitt huvud blodigt på något obetydligt är mycket vunnet. Det andra
är att man går ivägen för varandra. Det har visat sig att vid vissa slag har majoriteten fallit
för egen eldgivning. Det finns inget så förödande som kaos och förvirring och den fiende vi
har att kämpa mot är en mästare på dessa områden. Han rör sig fritt i allt kaotiskt och
mörker. Du och jag behöver inte ha en helhetsbild över slaget men vi behöver vara trogna
på vår front. På vår post. Här finns också en gudomlig ordning som handlar om mognad och
utrustning. Gud kallar oss till vissa uppdrag och till det förser han oss med utrustning och
kraft.
5. Förtrogna med vapenrustningen. Paulus talar om vapenrustning i Ef 6:10ff. Insikten
att inget sker utan träning och överlåtelse måste få vinna insteg i vårt tänkande. En
romersk soldat tränade varje dag, vårdade vapenrustningen och all färdighet kommer
genom innötning och upprepning. Först därefter finns friheten att improvisera. Jesus kunde
inte Guds ord av sig själv. Han var tvungen att lära sig det som alla andra. Genom
meditation och läsning memorerade han ordet och vid lärarnas fötter fick han undervisning.
Jag tror vi gör det för enkelt för oss om vi tror att Anden skall ge oss det utan ansträngning.
Det gäller inte bara att ha utrustningen utan att använda den. Spurgeon lär ha sagt att han
kunde hitta tio män som ville dö för bibeln på varje man som ville läsa den. Det var inte av
en slump som Mose och sedan Josua föreläste hela lagen för hela menigheten.
6. Lär känna fienden.
Josua och Mose sände ut människor att bespeja landet. Dessa skulle hitta fiendens befästa
platser, deras försörjningslinjer och också vilka lägerplatser och vägar Guds folk skulle dra
fram på. Här är det viktigt att den information vi samlar in inte blir till fascination eller
överdrifter. Vi behöver också i andevärlden spejare som kan avslöja fienden och som har
förmågan att se deras taktik och trupprörelser. Vår kamp handlar mycket om våra sinnen
och långsamt men säkert mals Guds folks vaksamhet och känslighet ner. En lögn som
upprepas tillräckligt många gånger blir lätt en vedertagen sanning. Så fungerar det i
världen. Se bara på politiken eller reklamen. Jesus säger att denna världens barn är
skickligare än rikets barn. Vi är alldeles för naiva och godtrogna, vilket är livsfarligt. När
Israels barn skulle inta landet skulle det tillspillogivas. Det skulle inte bli någon blandning,
för Herren visste att folket snart skulle förfalla till de värderingar som rådde hos
kananèerna. Vi skall leva i världen men inte av världen. Den andliga kampen handlar
mycket om vad som skall sätta smak på vad. Vi är saltet eller surdegen som skall influera
världen inte tvärtom. Med lögn och list vill frestaren få oss att kapitulera inför honom. Skilja
oss från Jesus och Guds ord som gör oss kraftfulla och segerrika. Vi måste också vara
medvetna om att en församling som är segerrik kommer att utsättas för större motstånd.
Den församling som överflödar av Ande och liv kommer denna världen inte att jubla över
utan förfölja, döma och försöka avrätta på samma satt som med Jesus.
7. Den som håller ut till slutet…
Det märkliga, som Jesus visar, är att ett rättfärdigt lidande, ett martyrium kommer att
avväpna fienden. Den lidande kyrkan ger liv. Vetekornets lag kan appliceras på alla
områden av den andliga kampen. Jesus tog lidandet på sig och fick auktoritet att förmedla
frälsning på de områden han själv drabbades. (Se Jes 53) Här lär vi oss att inte strida på
denna världens vis med dess maktmedel utan låta Gud vara den som försvarar oss och
kämpar för oss. Erfarenheten från kyrkans historia visar oss också att på de områden som
vi blivit befriade, kan vi ofta få betjäna andra. T.ex. alkoholister som blivit frälsta tjänar
bland missbrukare, eller svårt sjuka som blivit helade får tjäna i en helandetjänst.
Denna punkt i den andliga kampen manar oss att inte slappna av halvvägs igenom utan
hålla ut, vaka och be. Hela tiden måste vi gå vidare i Jesu efterföljd. När Jeriko var intaget
så föll man vid anfallet på staden Ai. (Jos 7) Några trodde att Gud inte var så nogräknad,
att man kunde sko sig själva och söka en trygghet i landet på annan grund än Gud. Detta
ledde till ett nesligt nederlag.
Guds strid förs på Guds villkor och på Guds sätt var enda gång och på alla områden.
top
Djävulen och andemakterna
Vi har i olika sammanhang poängterat att djävulen inte är Guds onda spegelbild
utan han är en änglafurste. Som sådan är hans motsvarighet Mikael men i Guds
folks historia framträder även andra andemakter som tillsammans med djävulen
strider mot Guds folk. De är också fallna änglar.
Vi kan inte här göra ett djuplodande studium över dessa och inte heller formulera strategier
för krigföring, men vi skall se på några aspekter av deras attacker och hur vi kan stå emot
dem. All andlig krigföring handlar om vem som skall ha kontrollen över oss människor. Men
också om vem som skall kontrollera verkligheten på jorden. Vi läser i Efesierbrevet hur
Kristus blivit satt "över alla furstar och väldigheter, makter och herradömen" och att han
blivit given åt församlingen som dess huvud. (Ef 1:21f) Så länge församlingen på jorden
kommer överens med huvudet i himlen så kan hans seger breda ut sig i himlarymderna.
Han kan på det sättet övermanna mörkrets makter där. Hur exakt detta går till är av mindre
intresse, om detta sker med änglamakt (jfr upp 12:7ff), genom hans ord eller vad
människans del i detta är. Det som vi ser från kampen i historien är att människans tro,
bön, vittnesbörd och liv har en avgörande betydelse. Mörkrets makter är mot Guds kärlek
och godhet. Anti –Kristus och gång på gång blir detta konkret också i mänsklig gestalt. (1
Joh 2:18) Dessa människors verk är i opposition till Jesus och bakom dem finns den onda
makten. Detta sker både i församlingen och i världshistorien. En människa som förnekar att
Jesus är Herre och kommen i köttet, alltså som sann Gud och sann människa är antikrist,
skriver Johannes. (1Joh 4:3)
Vi känner igen denna andemakt genom dess oförsonlighet, splittring och äregirighet. Jesus
var ödmjukhet och gemenskap personifierad. Hans liv gick ut på att visa Faderns kärlek och
ge honom ära. När Antikrist träder fram i historien som sin slutgiltiga uppenbarelse kommer
han att ställa sig på helig plats och kräva tillbedjan och ära. (2Tess 2:3ff) Paulus benämner
honom som "Laglöshetens människa". Vi känner igen dragen av honom från olika historiska
despoter som velat framstå som gudomliga. De första vi tänker på är de romerska kejsarna
men också från vår egen tid finns många exempel.
När vi i idag tillber det mänskliga förnuftet, även när det leder bort från Guds ord, bär det
tydliga spår av antikrist. Detta finns i hela den västerländska moderna kulturen som reser
sig mot Kristus. Ja vi har kommit så långt att vi på fullt allvar offrar människor. Vi hävdar
med emfas att vi äger vårt eget liv och ingen annan skall bestämma om det. Därför
aborterar vi foster och den sjuke har Europa idag laglig rätt att få hjälp att ta sitt liv.
Människan predikar att det är det mest kärleksfulla vi kan göra!
För att stå fri från Antikrists inflytande både som person och församling gäller det att inte
försvara
det
som
är
emot
Jesus
i
våra
liv.
toptop
Man kan känna igen Antikrists ande i en församling som känner vördnad för det som är
dött. Jesus är liv och har kommit med liv och liv i överflöd. Antikrist vårdar om det döda,
byggnader, minnesmärken, personer och traditioner utan liv.
Inom många ordnar och hemliga sällskap vurmar man för döda ting och bedriver
dödskulter. När människor från sådana sammanhang får inflytande och makt får det tydliga
konsekvenser. På frukten skall vi känna igen dem, säger Jesus. (Matt 7:16ff) Om detta är
sant har Guds församling en väldig kamp att föra i dagens samhälle. Det viktiga är att vi
inte skall föra den med världslig makt. Jesus tog aldrig staten till hjälp eller våldet för han
visste att auktoriteten och makten finns hos Gud. Det gäller att betänka att Guds rike inte
är av denna världen. Många "korståg" har haft vällovliga syften och byggt på Guds ord men
misslyckats för att man fallit i samma grop som de man vill bekämpa.
En annan andemakt som förföljer och motarbetar Guds folk genom historien är Isebel. Hon
var Kung Ahas drottning och hon avrättade Guds profeter och förledde hela folket till att
tillbe fruktbarhetsguden Báal. Hennes far var Etbaal kung och överstepräst i Tyrus. Hon var
profeten Elias främste antagonist och denna andemakt känner vi också igen i Herodias
maktintriger och avrättande av Johannes Döparen. Vällust och förbund genom köpenskap är
vägar som Isebel tar fångar och dräper fienden på. (Hes 28, 1Kung 21)
När Guds Ande är på färde dyker hon upp. I uppenbarelseboken nämns hon i form av en
falsk profetissa. (Upp 2:18ff) Vi skall vara försiktiga för t.o.m. Elia efter segern på Karmel,
blev övermannad av rädsla och uppgivenhet. Vi ser att Isebels dödshot medförde denna
handlingsförlamning och skräck hos honom. (1Kung 19:2) Detsamma skedde med Johannes
Döparen i fängelset. Han tvivlade på det han sett och hört om Jesus. Genom fruktans ande
angriper
Isebel
Guds
tjänare.
Eftersom hon tycks följa i spåret av att Guds rike bryter fram kan vi förvänta oss att hennes
aktivitet ökar i den yttersta tiden. Då Elia skall komma för att förbereda Jesu återkomst.
(Mal 4:5, Matt 17:11)
Isebel är inte en kvinna, för andeväsen är könlösa, men framträder i kvinnliga drag. Kanske
är det därför som män verkar vara hennes främsta måltavla. Baalskulten som hon införde
var i grunden en fruktbarhetskult. Med list och förförelse bryter hon ner det som Gud håller
heligt. I den sexuella frigörelsen och promiskuiteten i västvärlden ser vi Isebels ande. Hon
bryter ner äktenskapet som institution och får oss att tillbe människokroppen. Som ett
vilddjur rasar hon mot varje profet som talar Guds ord och vill värna om Guds ord. Här
behöver Gud få ge oss vishet och insikt. Hur kan vi stå emot denna kraft och också befria
människor till ett nytt liv.
En församling där denna andemakt börjar röra sig i, blir en spegelbild av samhället. Hon
underminerar ledarskapet, särskilt manligt ledarskap. Kan det inte ske direkt så sker det
genom lockelse till omoral. Vare sig det är ekonomisk, sexuell eller annan synd så skapar
det en förtroende kris och splittring som följd. Ibland räcker det med en misstanke, utan
verklighetsgrund, för att ödelägga förtroende. Hur mycket av splittringen i många av våra
styrelsesammanhang och mellan olika tjänster i församlingen kommer härifrån?
Jag tror att det avgörande slaget står kring våra relationer och äktenskap. Låter vi Guds
kärlek och Guds ord vara ledstjärnan? Bemödar vi oss om trohet i äktenskapet och lever vi i
överlåtna kärleksfulla relationer där män och kvinnor har lika värde, utan tvång och
förtryck? Låter vi Guds ordning mellan man och kvinna råda i hem och församling? Om vi
förlorat på hemmaplan kan vi aldrig utöva andlig auktoritet någon annan stans. Frågor som
vi måste ställa oss och be över är; Vad släpper vi in i vårt sinne? Vad släpper vi in i
församlingen?
Vad
tillåter
vi
oss
som
är
emot
Guds
ord?
Mot Isebel gäller en total kompromisslöshet. När Guds smorde Jehu med våldsam kraft far
fram säger han när Kungen frågar honom om allt står väl till? "Hur skulle det kunna göra
det så länge som din mor Isebels avgudaväsen och hennes många trolldomskonster finns
kvar?" (2Kung 9:22) Gud är en noggrann Gud och han är helig, därför står han i fullständig
kontrast mot denna tidsålders gud. Jehu verkställer Guds dom över Isebel och han har inget
förbarmande. (2Kung 9:30) Vi kan inte på några villkor sluta fred med denna andemakt
.(Jak 4:4) Den enda vägen till seger är Kristuslikhet. "Låt det sinnelag råda som också fanns
hos Kristus Jesus" (Fil 2:5) Vi får be att den Helige Anden ger oss vishet om att vi är Kyrka
24 timmar om dygnet utan vapenvilor.
Till sist vill jag också ta upp Babylons ande. Om det finns en konkret andemakt med detta
namn kan kanske vara svårt att avgöra men Babylon står i bibeln för något särskilt. Denna
makt möter vi först i berättelsen av Babels torn (1Mos 11). Människorna säger sig vilja göra
sig ett namn genom att bygga upp till Gud. Denna andes frukt är självförhärligande. Den
riktar strålkastarljuset på människan istället för Gud. Högmodet är dess kännetecken men vi
ser det också i världslighet och njutningslyssnad. Genom kompromiss med världen genom
ocker och falskhet i affärsuppgörelser får denna makt inflytande över köpmännen. Det
ekonomiska systemet som styr världen och som skapar svält och katastrofer samtidigt som
omåttlig rikedom, bär tydliga tecken av skökan Babylon. (Upp 18)
Just omåttligheten och en fullständig oförmåga till självbehärskning är frukter som är
tydliga överallt i världen idag. Trolldom, astrologi och dyrkan av mänsklig vishet samt ett
pengabegär utan motstycke kännetecknar också Babel. (Jfr Jes 14, 47:1ff,)
Till kamp mot denna andemakt kallar Gud kyrkan till ett liv i ödmjukhet, måttlighet och
hjärtats renhet. Det är intressant att den som talar om ärlighet i affärer, skatter, eller om
självbehärskning blir en tydlig måltavla för världen. Det står att hon dricker sig "rusig på de
heligas blod". (Upp 17:5) Kyrkan, varje lem i Kristi kropp, varje familj, varje affärsman som
känner Kristus kallas att vara en motkultur ett salt och ett ljus i denna värld.
Gudsmänniskor med tro på att "Herren förser" och som är villiga att stå utanför orättfärdiga
system och som i anden har hört Herrens domsord över Babel blir de stridsmän som kan
bekämpa dessa andemakter. (Jfr 1Kung 17)
Fiendens taktik
Denna världens furste står emot Jesus. Vi kan säga, som vi redan poängterat, att
han är anti-kristus. Eftersom han är listig och erfaren i den andliga kampen känner
han alla knep. Därför är hans attacker bedrägliga och ibland svåra att känna igen.
Det vanliga är att han attackerar osynligt och indirekt. Djävulen försöker ofta få en
människa att tro att han inte finns eller att någon annan ligger bakom det man drabbas av.
Det är bara i vissa speciella fall han visar sig i sin groteskhet och då för att skrämma och få
kristna att fyllas av skräck och modlöshet. När vi väl känner igen vad som kommer av
djävulen kan varje kristen gå segrande ur striden. Jesus har besegrat alla onda makter och
gett oss del i den segern. Därför är målet för fiendens attacker blindhet. Betänk att Jesus
kom för att ge blinda synen tillbaka och detta är ett tecken på att han är Messias. Strategin
för att få oss blinda är:
A. Skepticism. Få oss att tvivla på Guds ord och löfte. Det ser vi i frestelseberättelsen i
1Mos 3. Är det något som "världen" idag basunerar ut så är det ett förlöjligande eller
ifrågasättande av Guds ord. Från att ha varit en vedertagen och etablerad sanning har Guds
ord monterats ned och devalverats. Det som sker när Guds ord relativiseras är att
människan blir herre och bestämmer om rätt och fel, frälsning och fördömelse. Då är det
andra principer som träder i förgrunden än de som finns i bibeln. Genom att problematisera
vill man ge ett sken av gudomliga sanningar och så kan på oerhört kort tid rätt bli fel och
tvärtom. Ta som ett tydligt exempel abortdebatten i vårt land. I 1900 år har det varit
självklart för kyrkan att värna livet, särskilt det svaga utsatta och hotade livet. Att sätta ut
barn eller fördriva foster har alltid och överallt setts som ett fruktansvärt brott mot inte
minst 5:e budet. För att göra det möjligt att återigen offra barns liv måste Guds ord sättas
ur spel. Ja det måste framstå som det enda humana, ja kärleksfulla att låta kvinnan
bestämma om hon vill föda det barn hon bär eller inte. Genom ett helt igenom mänskligt
resonemang om hon klarar av att försörja barnet, ge kärlek till barnet eller om barnet
hindrar hennes karriär eller liv på annat sätt har fienden fått oss att tro att ett barn är
enbart en mänsklig produkt och rättighet. När människan blir förblindad att inte se Guds
verk i varje människoliv får vi för oss att vi kan göra som vi vill. Har vi gjort det på ett
område kan vi använda samma principer och samma resonemang på andra och plötsligt likt
ett babelstorn reser sig det mänskliga förnuftet mot skyn och avgör vad som är sant,
kärleksfullt och rättvist. När detta ifrågasätts av profeter eller kyrkor blir svaret att vi kan
inte räkna med bibeln idag. Alla åsikter går att hämta ur bibeln och ingen kan ju veta.
top
B. Tystnad. Om fienden inte kan få oss skeptiska till Guds ord så försöker han att lägga
munkavle på de troende. Om vi inte håller med tidsandan så råder visserligen
religionsfrihet, men behåll för allt i världen åsikten för dig själv. Det finns ett dolt hot om
man står upp för sanningen. Ett hot som kan drabba dig själv eller dina närmaste. Detta hot
kommer från vänner, släktingar, arbetsgivare, myndigheter m.fl. Den som inte är med mig
är mot mig, antyder Jesus. Så på ett lagom osynligt sätt förseglas dina läppar. Profetens
röst har man alltid försökt att tysta. Den är obekväm, stör lugnet och kan få människor
tillbaka på Guds väg.
C. Oenighet. Djävulen är den som river isär och splittrar. Frukten av splittring är inte bara
andlig kraftlöshet utan den föder andlig blindhet. Människan tycks ha en förmåga att ge upp
när för många snarlika röster hörs. Eftersom alla vet det förleds många gånger de som
verkligen har Guds ord till att med mänskliga medel kväva oppositionen. Genast är slaget
förlorat. Då har man tagit den enklaste vägen, den som djävulen har öppnat dörren till.
Jesus ber i sin översteprästerliga förbön om enhet mellan lärjungarna. (Joh 17) I samma
bön ber han att fadern skall bevara dem för det onda.
Oenigheten är det onda. Men enhet byggd på kompromiss är lika illa. Den enhet Jesus ber
om är den enhet som råder i treenigheten. I Jesus, i hans enhet med Fadern kan vi bli ett.
D. Förförelse. Vi lockas att gå "som omaka par i ok med de som inte tror." (2Kor 6:14)
Äktenskap eller andra förbund med otroende eller ljumma leder ofta till blindhet. Mose
varnar för det och även Paulus. Hur ofta behöver man inte i sådana relationer kompromissa
med Guds ord. De små kompromisserna leder alltid bort från Gud, steg för steg eller som
Salomo säger "de små rävarna är vingårdens förgörare" (Höga V 2:15). Eftersom fienden
känner människans svaghet kommer förförelsen alltid på de punkter som var och en är som
svagast och Evas barn ser att frukten är god och tänker; ett litet bett kan väl inte skada.
E. Förtryck; Om ingen dold press eller lockelse hjälper visar sig fiendens rätta ansikte. Med
våld, förtryck och mord skall människan kväsas. Tänk så ofta det i de mest brutala
situationer finns en frestelse till kompromiss och avfall. Om du bara faller ner och tillber, om
ni bara gör en liten eftergift och sviker Jesus så skall brutaliteten upphöra. I Romariket
räckte det med ett rökelsekorn framför Kejsarens avgudaaltare så slapp man lejonen på
arenan. Det var inte bara i romarriket det var omöjligt som kristen att ha statlig anställning.
I många muslimska länder blir en omvändelse till Jesus något som leder till förtryck och
ibland dödsstraff. Även i vårt land kan Jesustron kosta förföljelse och förtryck i familjen,
skolan eller samhället.
toptop
Illustrerande berättelse;
En man stod och såg hur grisarna välvilligt följde slaktaren in i slakteriet. Efteråt frågade
han slaktaren om de inte blev oroliga och misstänkte något. Det är hur enkelt som helst
svarade mannen. Jag bara ser till att de får en godbit med jämna mellanrum. Då följer de
gladeligen med mig vart jag än för dem.
Namnet, ordet och blodet.
"Ingenting hindrar Herren att ge seger genom få likaväl som genom många."
(1Sam 14:6)
I den andliga kampen är det ett helt annat styrkeförhållande som gäller än i världen. Med
Gud på din sida kommer du alltid att vara i majoritet. David säger när han står öga mot öga
med Goliat att han kommer emot honom i den levande Gudens namn och därmed är det
inte längre en oviss strid. Den som känner Gud inser att allt redan är avgjort.
Gud har genom bibelns berättelser visat oss tre vapen som den Onde måste fly för. Det är
namnet, ordet och blodet.
I Guds namn eller i Jesu namn ger han oss del av kraften som namnet besitter. I bibeln
finns en helt annan koppling mellan namn och person än vad vi tänker oss. Att känna
någons namn innebär att känna personen. Att tala i någons namn innebär samma auktoritet
som om personen själv uttalade sig. Därför har uppenbarelseberättelserna av Guds olika
namn så stort utrymme i gamla testamentet. När Jesus uppmanar lärjungarna att be i hans
namn eller när apostlarna gör under i Jesu namn och driver ut demoner innebär det att Jesu
makt är närvarande.
Detta är inte ett magiskt förhållande utan vi ser hur intimiteten mellan lärjungen och
mästaren måste finnas där. (Jfr Apg 19:16ff) Helighet går före kraft har poängterats många
gånger och med det menas att avskildhet för Gud är en förutsättning för att kraften och
auktoriteten skall finnas i användandet av namnet. "Om ni förblir i mig, och mina ord förblir
i er så be om vad ni vill" säger Jesus. (Joh 15:7)
I Jesu namn kan de onda andemakterna bindas. En makt som Jesus gett kyrkan som står
på Jesusbekännelsens grund. När de onda krafterna är bundna kan de som var fångna
befrias och öppna sig för att ta emot nytt liv. (Jfr Matt 12:28, 16:19)
Det för oss över till det andra vapnet Guds ord. Detta är det enda anfallsvapen som Paulus
nämner när han talar om Guds vapenrustning. (Ef 6:17) Genom Guds ord besegrade Jesus
Djävulen i öknen och genom sitt ord drev han därefter ut demonerna. (Matt 4) Genom Guds
ord har världen blivit till och detta ord är Jesus själv. (Joh 1) Guds ord som det är oss givet
i bibeln är en kraft till frälsning och befrielse. Det är inte något vi förfogar över utan det
utgår ur Guds mun och när vi böjer oss under det och tar emot det kan det använda oss och
verka i och genom oss. Att strida utan Guds ord är att strida vapenlös.toptop
Jesus förhållande till skriften är det föredöme som lärjungen har. Guds ord växer till och bär
frukt i ett hjärta som är öppet, villigt och lydigt mot ordet. En församling som har ordet som
högsta och enda norm för lära och liv, verkar Guds kraft i. (Jfr Ordspr 4) "I honom (ordet)
var liv och livet var människornas ljus och ljuset lyser i mörkret och mörkret har ingen makt
över det". (Joh 1:4f)
Det tredje vapnet är blodet. Blodet är det som bringar försoning mellan Gud och folket.
"Utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse." (Hebr 9:22) Blodet ströks på dörrposterna i
Egypten den första påsknatten. Detta var tecknet på att mordängeln skulle gå förbi
Israeliternas hus och skona det förstfödda där. Vi kan åberopa Jesu blod, teckna oss med
blodets beskydd konkret i bön och andlig strid.
Jesu blod är det som renar oss från synden och med blodet friköper han oss från djävulen.
Blodet påminner oss om syndabekännelsen, utan vilken ingen andlig strid kan vinnas.
Genom blodet öppnas en väg in i det allra heligaste och dit har inte det onda tillträde.
Blodet får vi konkret del av i nattvarden och där har vi också ett skydd i den andliga striden.
Nattvarden, förbundsmåltiden är en kraftkälla och ett sakrament där Gud får heliggöra oss.
I måltiden så frambär vi oss själva som ett "levande och heligt offer" och den
offerkaraktären fostrar oss i ödmjukhet. Dessutom blir Jesus närvarande på ett särskilt
konkret och kroppsligt sätt i nattvarden. Ingen annan stans blir föreningen mellan den
uppståndne och lärjungarna tydligare än i nattvarden och samtidigt förenas vi med
varandra. Detta gör mässan till både den viloplats och den skola som måste få prägla den
strid som vi är indragna i.
Bön och fasta
"Jag skall leda dem där de går bedjande fram", säger Herren. (Jer 31:9)
Jesus lärjungar ser vilken central roll bönen har i Jesus liv. Hans böneliv är direkt kopplad
till den kraft och Ande han förmedlar. Därför ber de honom; "Lär oss att be!" (Luk 11:1) Det
är inte att undra på att striden alltid är hård kring en kristens böneliv. Har inget stört
tidigare så kommer det som på beställning när man skall be.
Bönen förlöser Guds gåvor över människor och förvandlar hjärtan. Kring bönen rasar
fienden, därför att han vet att när en människa står i direktkontakt med huvudet för
kroppen Kristus, så är han besegrad. (Ef 1:20ff) En församling som ber har Guds löfte om
ledning, skydd och hjälp. Bönen öppnar vägarna för himmelens härskara att agera på
jorden. Be och ni skall få, säger Jesus. (Matt 7:7) Likaväl som bönen stiger som rökelse
inför Guds tron så blir bönen det som öppnar för Guds rikes krafter i vår värld. En
församling som präglas av bön ger en doft av Kristus. För den doften flyr den onde. Gud
kallar alla till att be. Apostlarna uppmanar till förbön för alla människor och för ledarna i
samhället. (1Tim 2:1ff) Ett regelbundet böneliv där dagens rytm kretsar kring bön har
kyrkan alltid sett som det bästa för Guds folk. Gud är ordningens Gud och är det på något
område där vi behöver hjälp är det bönens. Först när grunden är lagd kan friheten och
Andens bön fylla dagens alla timmar och prägla mitt liv av bön.
I varje församling behöver de som Gud kallar överlåta sig till en särskild bönetjänst. Så får
förbönen, likt Aron och Hur som bar upp Mose armar i striden, bära församlingens ledare.
(2Mos 17:12) Varje ledare behöver förebedjare runt sig för att kunna stå i den tjänst Gud
kallar till.
Bönen är också det som bryter ny mark för Guds rike i vår stad och som bryter ner ondskan
fäste. Ni får inget därför att ni inte ber eller ber illa, säger aposteln Jakob. (Jak 4:3) Varje
församling där Guds Ande verkat väckelse och liv, har gått bönens väg. Här finns inga
genvägar, inga tidsvinster utan vad det handlar om är; skall Gud få strida för oss eller tror
vi att vi inte behöver honom. Detta gäller både för vårt eget liv och församlingens.
Jesus uppmanar lärjungarna att be och att fasta. Fastan visar på utblottelse och ödmjukhet.
Att avstå från livets goda innebär att man söker det enda nödvändiga, det som är bäst. (Jfr
Maria och Marta Luk 10:39) Ibland är denna koncentration på Gud, att avstå från all
begärelse, nödvändig för att med bönens hjälp besegra det onda. (Mark 9:29 alt läsart)
Fasta föregick också avgörande beslut för Jesus och apostlarna. Det skärpte deras
uppmärksamhet på Guds vilja. (Apg 13:3,14:23) Fastans karaktär av utblottelse och
ödmjukhet hindrar Guds straffdomar gång på gång i bibeln. (1Kung 21:27ff) Tänk om vi
som församling inte bara talade om bön och fasta utan lät detta vara en verklighet i
beslutsfattandet och i församlingens liv. Då skulle ljus bryta fram och spännande saker ske
ibland oss.
toptop
Upprättelse av den profetiska tjänsten
Profetian är en nådegåva och profettjänsten en andlig tjänst, som är till för att
bygga upp människor och församlingen. (1Kor 14:3)
Genom Israels historia har profeterna varit den karismatiska delen av ledarskapet. Genom
profeternas ingivelser har krig vunnits. (2Kung 6:8ff) Genom profeternas hängivelse för
Guds tilltal har folk och kungar varnats för villovägar och synd har avslöjats och kunnats
undanröja. Den profetiska tjänsten har alltid varit i funktion under Israels framgångsrika
perioder. Med ord ifrån Gud har profeterna erövrat områden, byggt upp nedrivna murar,
smort kungar och tränat och fostrat profetlärjungar. Paulus uppmanar församlingen att
ivrigt söka den profetiska gåvan. (1Kor 14:1) Den profetiska tjänsten behövs också för att
vi i en värld fylld av mörker skall kunna se Guds väg och avslöja den onde. I den andliga
kampen så binder de onda makterna människor. I den kultur som präglar oss härjar denna
världens furste fritt och utifrån särskilda fästningar eller fästen utövar det onda sitt
inflytande. För att avslöja detta behövs profetisk skärpa. Denna gåva kan alla söka men alla
är inte kallade till en profetisk tjänst.
För att bönen, evangelisationen och barmhärtighetstjänsten skall bli så effektiv som möjligt
behöver profetian i ljuset av Guds ord, leda oss. Precis som alla uppdrag i det andliga kriget
måste profeterna vara överlåtna till Gud och till att tjäna folket. Kärlekens glöd både för
Gud och människor ger den profetiska tjänsten den skärpa och kraft som vi ser i Bibeln. När
män och kvinnor har bekänt sin och folkets synd och renats med eld från Guds altare kan
de likt Jesaja säga; "Här är jag, sänd mig!" ( Jes 6:8)
Röj väg för Guds rike i vår stad!
Varje kristen är en själavinnare och varje kristen är en stridsman i Herrens armé.
Som sådan är vi kallade att bana väg för Jesus d.v.s. undanröja hindren som finns
för att människor skall kunna komma till honom.
Att varje kristen också har ett förbönsuppdrag har vi konstaterat och vissa har en särskild
förbönstjänst. Som förebedjare är du kallad att bereda plats för Guds rike där du lever. Det
innebär inte bara att be om väckelse utan också om att röja upp i andevärlden. Konkret
innebär det att söka försoning och enhet mellan alla kristna på vår ort. Genom splittring får
det onda en ingång bland Guds folk.
Det tycks vara så att denna världens furste finns med vid varje samhällsbygge och bibeln
antyder att bakom det onda på varje plats finns demoniska makter. Kjell Sjöberg som har
stor erfarenhet av förbönstjänst skriver; "Satan har så mycket makt på jorden, som
människor ger honom utrymme för…Om vi skall erövra en ort för Herren, så måste vi binda
den starke, sedan kan vi plundra hans ägodelar" (Sjöberg, "Att inta en ort" s.23) Varje plats
har sin historia och avgudaaltaren har rests till mångas ära. Det som förebedjarna behöver
få kunskap om är vilka fästpunkter och ingångar det onda har där vi lever. Här har
profeterna en särskild kallelse att avslöja det onda och det som skiljer oss från Gud.
När vi går in i andlig krigföring innebär det inte att vi skall koncentrera oss på det onda utan
blicka på Jesus. I tillbedjan och proklamation förkunnar vi Jesus som Herren över vår stad.
Varje andligt slag kan bara vinnas av Jesus i Andens kraft. Den Helige Anden måste få leda
oss steg för steg och inget får skilja oss från honom. Det som sker är att Herren leder oss
att välsigna och be för Guds folk, staden och för beslutsfattare. När Guds folk förmedlar
Guds välsignelse har det en förunderlig verkan i andevärlden. "Att söka den stads bästa"
(Jer 29:7) som vi är satta i är den första uppgiften för Guds folk. En församling är beroende
av den ort där man lever. Om klimatet både inom företagsvärlden eller när det gäller vädret
är dåligt finns inte de tillväxtmöjligheterna som är en förutsättning för människor att söka
sig till en ort. Därför uppmanade profeten Jeremia att söka stadens bästa. När vi engagerar
oss i politiken, vård, skola eller affärslivet så hör detta ihop med Guds rike. Sedan behöver
de makter som förslavar människor avslöjas och avväpnas eller som Paulus skriver
avklädas. (Kol 2:15) Detta har Jesus redan gjort offentligt på korset och vi får bara
proklamera den segern och den befrielsen där vi är. En viktig uppgift för församlingen är att
be om beskydd över alla människor och särskilt under perioder då frestelsen är stor och
kampen mer intensiv. Bönevakor och fastor kring midsommar, skolavslutningar, karnevaler
m.m. kan vara vapen i den andliga krigföringen och som gör det möjligt för människor att
komma
till
Jesus.
top
Vilka makter som skall bindas, vilken synd som skall bekännas och på vilket sätt vi andligt
skall få ställa oss i gapet för folket måste Gud få ledas oss till. När förbönsteam i andlig
enhet kommer överens om att be kommer Gud att leda till seger och befrielse. Vi kommer
att, precis som i bibeln, bli ledda till profetiska handlingar och få vara med om andliga
genombrott. Vilka i vår stad söker dessa gärningar? Vilka skall upptändas av denna iver för
Guds rike att man helt överlåter sig åt Guds sak? Elia var vägröjaren och Elias ande skall
utgjutas före Herrens dag, för att förbereda församlingen som Kristi brud och samla alla till
bröllopsmåltiden. Med en mäktig andeutgjutelse och en helig iver skall församlingen
utrustas i den sista tiden. Men då kommer också kampen att hårdna.
Ta på dig Guds vapenrustning
Vi måste vara medvetna om att striden sker hela tiden, varje dag. Gud har gett oss
det vi behöver för denna strid. En romersk soldat skulle inte bara ha rustningen i
ordning utan vara redo för strid. Därför har många med erfarenhet av den andliga
striden uppmanat varje kristen att bokstavligt ta på sig Guds rustning. Inför varje
slag men också som en daglig rutin. Denna bönehandling skärper vår vaksamhet och
beredskap. Förmodligen har denna symbolhandling också en betydelse i den andliga
världen. Vi läser om denna rustning i Efesierbrevets 6 kapitel. "Tag på er hela Guds
vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp." (Ef 6:11) Innan vi ikläder
oss rustningen skall vi komma ihåg att en soldat aldrig var rustad för att kriga ensam. Man
beskyddade varandra. Det andra vi kan konstatera är att så länge man går framåt ger
vapenrustningen skydd, men vänder man sig från slagfältet och flyr är man oskyddad. Vi
skall med rustningen "stå emot på den onda dagen och behålla fältet". (v.13) Vi kan ikläda
oss rustningen steg för steg.
"Spänn på er sanningen som bälte." Sanningen om Jesus seger över ondskan och Guds
kärlek till oss håller hela rustningen samman. Sanningen om den auktoritet som Jesus gett
oss så att vi kan stå emot fiendens hela styrka. (Jfr Luk 10.19)
"Kläd er i rättfärdighetens pansar." Tron på Jesu ställföreträdande död gör oss fria från
Djävulens anspråk på oss. Jesu försoningsblod gör att vi kan stå inför Gud och tjäna honom.
Här och nu!
"Sätt som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger." Vi får stå
på budskapet om Guds frid och det gör att vi står stadigt åt rätt håll. Vi flyr inte! Vi får vara
beredda att alltid stå i Guds rikes tjänst, med ord och gärningar
"Tag dessutom trons sköld." Den släcker pilarna som skjuts framifrån. Betänk hur viktig
enigheten är. Kan fienden skjuta pilar bakifrån eller inifrån armén är skölden inte till stor
hjälp. Enhet i tron är grundläggande för försvar. Sök stridskamrater som helt vill följa Guds
ord. Enligt 1Tess 5:8 är tron förknippad med kärlek. Kärleken överskyler mycken synd och
gör oss till ett folk. Älska dina stridskamrater till varje pris. Trons sköld behöver vi också
hålla upp över våra närmaste, familjen och vännerna. Det finns inget renhårigt i den ondes
attacker utan de drabbar också dem som vi älskar och som står oss nära.
"Tag emot frälsningens hjälm." Frälsningen har Jesus vunnit på korset, men i våra
tankar utkämpas ett slag. För den som lever i Kristus och i korsets skugga finns ingen
fördömelse! (Rom 8:1) Det är tankebyggnader som skall brytas ner, så att våra tankar blir i
enlighet med Guds ord och inte efter vår vilja, vårt beteende eller vår erfarenhet. Hjälmen
får också vara en varningssignal för oss. Vad låter vi våra tankar, öron och ögon vältra sig i?
Vad är det som vi tillåter påverka oss?
"Andens svärd" Guds ord har vi redan betonat gång på gång. Bruka ordet till försvar och
anfall. Det finns en härlig skärpa i Guds ord och svärdet är tveeggat så att det skär både
igenom vårt eget liv och fördriver fienden.
" Gör detta under ständig åkallan och bön och be alltid i Anden. Vaka därför och
håll ut i bön för alla de heliga" (v.18) När Guds kärlek som är hans Ande får fylla oss och
leda bönen, strider vi inte i egen kraft. Bön i Anden eller tungotal som det också kallas
bygger upp och styrker oss. Om du inte tagit emot den gåvan, be om förmågan att prisa
Herren i tungor. (1Kor 14:4ff)
toptop
Illustration
Paulus hämtar bilden av Guds vapenrustning från den romerska armén. Det vi kan fundera
över är; Vad var det som gjorde den romerska armen så oövervinnelig under flera hundra
år? Några korta reflexioner.
1. Soldaten visste att man tillhörde världens starkaste makt. Detta visade sig
bl.a. i att man var välutrustade och välbeväpnade. Det gav mod och
auktoritet.
2. Soldatlivet var inte bara ett yrke utan hela livet, en livsstil.
3. Hären hade sin hederskodex och moral som gav fasthet och styrka. När
man tog värvning avgav man en ed, under vissa perioder till senaten och
folket, senare till generalen och kejsaren. Denna ed gick ut på att man skulle
fullfölja uppgiften in i döden.
4. Soldatens försörjning var tryggad. Man behövde inte bekymra sig om mat
och kläder.
5. Livet i dödens närhet lärde soldaterna att livet inte var en lek utan allvar.
Fienden var verklig och vaksamhet nödvändig.
6. Träning och erfarenhet gav skicklighet. Att strida med en duktig kamrat
innebar förmodligen ingen avundsjuka utan bara glädje. Romerska armén var
samordnad och hade en välövad slagordning som innebar flexibilitet och
rörlighet på slagfältet.
7. Det fanns en stolthet över att tillhöra Rom och en vördnad för traditionen.
Psalmboken och den andliga striden
Vilket syn finns i våra bekännelseskrifter på den andliga striden? I Svenska Kyrkans
Bekännelseskrifet finns många hänvisningar till både kampen mot det onda och dess
konsekvenser.
Psalmboken är ett bekännelsedokument i Svenska kyrkan och vi skall se på några kända
psalmer, som berör detta tema. Dessa kan med fördel användas i förberedelse för Andlig
krigföring!
Psalm 167
Gud låter sina trogna här allt gott av nåd erfara, och budskap om hans kärlek
bär mång tusen änglars skara. Så sjung av hjärtat och var glad: Guds änglar
från vår barndomsdag oss följer och bevarar.
Med vänlig hand, fast inte sedd, d e mörkrets makt förjagar. De håller
tröstens kalk beredd när ångest oss försvagar. Så sjung av hjärtat och var
glad: Guds änglar oss på dödens dag till himmelen skall taga.
Psalm 237
Vår Gud är oss en väldig borg, han är vårt vapen trygga. På honom i all nöd
och sorg vårt hopp vi vilje bygga. Mörkrets furste stiger ned, hotande och
vred, han rustar sig förvisst med våld och argan list. Likväl vi oss ej frukte.
Psalm 265
Hindren äro många. Gör motstånd min själ, Satan dig nåden ej unnar. Träng
dig framom allt som vill hindra ditt väl, övergiv världenens brunnar. Lyd ej
deras röst som ropa: Följ med oss! Ty, min dyra själ, du måste då förgås. Nej
för Jesu kärlek, jag råder och ber: Strid i Guds kraft för din krona.
Psalm 566
Vaka, själ och bed och till strid dig red. Räds att frestarn lägger snaran där du
minst förmodar faran: sådan är hans sed. Vaka, själ och bed!
Där i synd du går följer han ditt spår, vännens röst han efterapar, sig till
ljusets ängel skapar tills han snärjd dig får, där i synd du går.
Psalm 567
Upp kristen upp till kamp och strid! Gå dit dig Anden sänder, och mot de
makter väpna dig som rätt i orätt vänder. Om du med allvar kämpa vill, så
hör du Herren Jesus till. I honom är vår seger.
Här gäller liv, här gäller död, och vill du livet vinna så strid! I Gud som striden
bjöd, du kraft och hjälp skall finna. Men skyr du mödan feg och svag, så
förstår dig nederlag och fångenskap och döden.
Tag tron som sköld, bind Andens svärd, o kristen, vid din sida, och mot all
ondska i vår värld med allvar gå att strida. Den intill döden trofast är, han en
gång livets krona bär, som Herren Jesus giver.
Flera psalmer; ps 40, 43, 44, 111, 146, 147, 420, 421, 423, 483, 536,565, 568, 569 m.fl.
top
Vilket syn finns i våra bekännelseskrifter på den andliga striden? I Svenska Kyrkans
Bekännelseskrifet finns många hänvisningar till både kampen mot det onda och dess
konsekvenser.
Psalmboken är ett bekännelsedokument i Svenska kyrkan och vi skall se på några kända
psalmer, som berör detta tema. Dessa kan med fördel användas i förberedelse för Andlig
krigföring!
Psalm 167
Gud låter sina trogna här allt gott av nåd erfara, och budskap om hans kärlek
bär mång tusen änglars skara. Så sjung av hjärtat och var glad: Guds änglar
från vår barndomsdag oss följer och bevarar.
Med vänlig hand, fast inte sedd, d e mörkrets makt förjagar. De håller
tröstens kalk beredd när ångest oss försvagar. Så sjung av hjärtat och var
glad: Guds änglar oss på dödens dag till himmelen skall taga.
Psalm 237
Vår Gud är oss en väldig borg, han är vårt vapen trygga. På honom i all nöd
och sorg vårt hopp vi vilje bygga. Mörkrets furste stiger ned, hotande och
vred, han rustar sig förvisst med våld och argan list. Likväl vi oss ej frukte.
Psalm 265
Hindren äro många. Gör motstånd min själ, Satan dig nåden ej unnar. Träng
dig framom allt som vill hindra ditt väl, övergiv världenens brunnar. Lyd ej
deras röst som ropa: Följ med oss! Ty, min dyra själ, du måste då förgås. Nej
för Jesu kärlek, jag råder och ber: Strid i Guds kraft för din krona.
Psalm 566
Vaka, själ och bed och till strid dig red. Räds att frestarn lägger snaran där du
minst förmodar faran: sådan är hans sed. Vaka, själ och bed!
Där i synd du går följer han ditt spår, vännens röst han efterapar, sig till
ljusets ängel skapar tills han snärjd dig får, där i synd du går.
Psalm 567
Upp kristen upp till kamp och strid! Gå dit dig Anden sänder, och mot de
makter väpna dig som rätt i orätt vänder. Om du med allvar kämpa vill, så
hör du Herren Jesus till. I honom är vår seger.
Här gäller liv, här gäller död, och vill du livet vinna så strid! I Gud som striden
bjöd, du kraft och hjälp skall finna. Men skyr du mödan feg och svag, så
förstår dig nederlag och fångenskap och döden.
Tag tron som sköld, bind Andens svärd, o kristen, vid din sida, och mot all
ondska i vår värld med allvar gå att strida. Den intill döden trofast är, han en
gång livets krona bär, som Herren Jesus giver.
Flera psalmer; ps 40, 43, 44, 111, 146, 147, 420, 421, 423, 483, 536,565, 568, 569 m.fl.
Litteraturlista
Giertz,Bo "Vad säger Guds ord" Diakonistyrelsens förlag 1957
Carr, Joseph "Lucifer-Länken" Interskrift 1989
Frangipane, Francis "De tre slagfälten" Kornet 1992
Green, Michael "Jag tror på det ondas nederlag" Libris 1983
Halldorf, Peter "Erövrande tro" Interskrift 1986
"Sandens söner" Trots allt 1996
Joyner, Rick "Det fanns två träd i lustgården" Kornet 1990
" En profetisk vision av det 21 seklet" Livets Ord 2000
"Skuggan av vår framtid" Livets Ord 2001
Lewis, C.S. "The Screwtape letters" Wm Collins Sons & Co 1942
"Den stora skilsmässan" Libris 1979
MacNutt, Francis "Helande för hela människan" Libris 1984
Perus, Lewi "Jesus kommer" Filadelfia 1929
Pleijel, Bengt "Guds vapenrustning" Vetekornet
Pytches, David "Kom Helige Ande" HF 1990
Reichmann, Sven "Historiens Gud I-III" Interskrift 1990
Sjöberg, Kjell "Den profetiska församlingen" Salt och ljus 1982
"Andliga vikingar" S och l. 1985
"Att inta en ort" S och l. 1988
Urquhart, Colin "In Christ Jesus" Hodder and Stoughton 1981
"Receive your healing" H. and S. 1986
Walker, Tom "The Occult" Uccf Booklets 1987
Wallis, Arthur "Gudomlig fasta" Evangeliipress 1974
"Andlig krigföring" Filadelfia 1985
Wesley, John "På bibelns grund II" NBA Stockholm 1970
Wimber, John, "Helandets kraft" Interskrift 1986
Wimber och Kevin Springer "Kraftnedslag" den kristna bokringen 1991
Svenska Kyrkans bekännelseskrifter, Verbum 1985
Katolska Kyrkans Katekes, Catholika 1996
Romaner och fiction som kan ge en bild av den andliga striden.
Bunyan, John "Kristens resa" Niloe
Lewis, C.S. Böckerna om Narnia BonnierCarlsen 1996
Peretti, Frank E "Ondskans närvaro" Mediagruppen 1990
"Ondskans nederlag" 1995
toptop
Eleasar
För några år sedan fick församlingen en bild på en ängel med draget svärd. Denna ängel har
genom olika personer igenkänts som en speciell strids- och skyddsängel för Lysekils
församling. Vid ett tillfälle uppenbarades att hans namn var Eleasar.
När vi har sökt Herren och frågat honom om den andliga striden i vår stad har han påmint
oss om ordet från 2Krön 20:15 "Frukta inte och var inte förfärade ty striden är inte er
utan Guds."
Namnet Eleasar betyder "Gud är hjälparen" Denna profetiska ingivelse får vi naturligtvis
pröva. Vad detta betyder får Herren fortsätta att visa oss om han vill. Men det är intressant
att se vilka uppgifter och uppdrag de framträdande personerna med samma namn hade i
bibeln.
Eleasar blev överstepräst efter Aron. Han hade tillsyn för Guds hus. Han hjälpte Mose med
mönstringen av Israels stammar. (4Mos 26:1ff) Han var också med och hjälpte Josua med
fördelningen av löfteslandet. (Jos14:1ff,19:51) Har Herrens ängel kommit hit för att
mönstra Guds folk och fördela löfteslandet? "Han hade tillsyn över dem som ansvarade för
helgedomen och dess skötsel." (4Mos 3:32) Vilken trygghet om Herrens sändebud sköter
tillsynen!
En av Davids främsta hjältar heter också Eleasar. Det står om honom att han försvarade
ensam en åker full med korn mot filistéerna när alla andra flydde och "Herren lät dem vinna
en stor seger." (1Krön 11:14) Utan åkern hade svälten brutit ut. Kanske betyder det att
Gud vill bevara Guds ord i den strid som råder idag för att människor skall bli mättade här.
Till sist; låt oss be att våra ögon öppnas så att vi ser att de som är med oss är fler än de
som är emot oss.