Klimatförändringen och den industriella

GL BAL
UTMANING
Klimatförändringen och den
industriella omvandlingen
•
Staffan Laestadius
April 2009
Global Utmaning är en oberoende tankesmedja
och mötesplats. Vi sprider kunskap, påverkar policy
och skapar dialog kring globaliseringens effekter.
Staffan Laestadius är professor i industriell utveckling
vid Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) i Stockholm
Global Utmaning, Stockholm, mars 2009
Projektledare: Peter Kleen
Text: Staffan Laestadius
Illustration: Viktor Grut
Form: McBride
Tryck: S-M Ewert AB
Innehållsförteckning:
Sammanfattning
1. Inledning
2. Klimatförändringen – en global utmaning
3. Vårt beroende av kol
4. Utmaningen – allt ska bort!
5. Strukturomvandlingen – en nödvändig, möjlig och tuff utmaning!
6. Politiken
7. Avslutande synpunkter
8. Referenser
Global Utmanings klimatprojekt
Klimatförändringen och den industriella omvandlingen 3
Sammanfattning
Detta är en studie om den strukturomvandling som
aktualiseras i Sverige av de klimatförändringar jorden
står inför. Arbetet utgår från den klimatforskning som
redovisas främst i FN:s klimatpanels senaste rapporter
och i den s.k. Sternrapporten. Här konstateras att CO2halten i atmosfären nu är högre än någonsin tidigare
och att den aggregerade växthuseffekten är ca 25%
högre än 1990 och nu motsvarar nära 440 ppm vilket
sannolikt på sikt – om man skulle lyckas frysa utsläppen på dagens nivå – leder till temperaturhöjningar på
2° C eller mer.
Den globala utmaningen består således i att dels snabbt
få bukt på utsläppen av växthusgaser, dels skapa förutsättningar för att hantera konsekvenserna av de
temperaturhöjningar som kan väntas. Boven i detta
drama är mänsklighetens kolberoende som byggts upp
sedan industrialismens barndom. Fossil kolanvändning svarar i dag för 80% av världens energiförsörjning
och CO2-utsläpp och för ca 70% av växthuseffekten. Och
kolanvändningen spås öka globalt med ca 40% fram till
2030 om inget drastiskt görs.
Sverige tillhör dock undantagen bland industriländerna och har under senare decennier såväl lyckats stabilisera sin totala energianvändning som minska användningen av fossila bränslen. Det har skett med hjälp
av kärnkraft som byggts ut till att bli störst i världen/
capita samt med hjälp av biomassa som nu är dubbelt
så betydelsefull som vattenkraften i Sverige. Trots detta
tillhör Sverige världens högutsläppsländer per capita
när det gäller CO2: endast en tredjedel av USA visserligen, men före stora kolanvändare som Kina m.m.
I studien konstateras att utmaningen – om man vill
stabilisera jordens klimat och begränsa temperaturhöjningarna till ca 2°C – i praktiken innebär att Sverige
måste halvera sina utsläpp till 2030, halvera dem ytterligare en gång fram till ca 2050 och ytterligare en
gång under seklets andra halva. Totalt blir det mer än
80%. I praktiken kan man säga att allt ska bort: kvar blir
endast de CO2-utsläpp som sammanhänger med matproduktionen och det som genereras av infrastruktur-
4 Klimatförändringen och den industriella omvandlingen
byggen för ett klimatvänligt liv. Motsvarande anpassningar måste också göras av andra länder.
Studiens huvuddel handlar om den strukturomvandling som kan och måste hänga samman med denna
koldioxidavveckling. Här konstateras att den industriella omvandlingen historiskt är resultatet av ett
samspel mellan marknadskrafter och de institutioner
som vuxit fram i samhället: inte bara den övergripande
institutionella ordningen (som ägandet) utan också
mer interventionistiska policytraditioner har påverkat
utvecklingen i enskilda länder.
Vi står nu inför en institutionell förändring jämförbar
med äganderätten, nämligen det generella och definitiva avskaffandet av atmosfärens fria utnyttjande.
I sammanfattning kommer – och måste – den nya internationella ordningen medföra kraftigt höjda priser
på energi i allmänhet och fossilbränsleanvändning i
synnerhet. Detta kommer – och avses – bidra till en
gigantisk industriell omvandling under resten av detta
sekel.
Utan ambition på fullständighet eller detaljanalys
diskuteras möjliga svenska utvecklingsförlopp i termer
av utvecklingsblock, ett begrepp som lanserats av den
svenske ekonomen Erik Dahmén. Ansatsen utgår från
de ständiga obalanser som uppträder när företag anpassar sig till de nödvändigheter och möjligheter som
skapas under omvandlingsförloppet. Flera av dessa
obalanser sammanhänger med teknikutvecklingen;
men där råder ingen linjär kausalitet som gör att man
kan vänta på att forskningen löser problemen. De definitiva teknologiska genombrotten kommer endast att
realiseras i industriell skala om ramverken och prisnivåerna tillåter dem att bli lönsamma.
Bland de utvecklingsblock som diskuteras i studien
kan nämnas det som kretsar kring järn och stål, det
bil- och fordonsindustriella blocket samt de potentiella
block som relateras till vindkraft och biomassa. Inte
minst de två senare har en stor potential att bli bärare
av den omvandling som förestår.
Den institutionella nyordning som aktualiseras av
klimathotet implicerar omfattande nationella och internationella policyåtgärder för att driva upp priset på
CO2-utsläpp. Dessa åtgärder ligger väsentligen i linje
med vad som krävs för att hantera de marknadsimperfektioner som ekonomer kallar externa effekter. Drastiska åtgärder måste vidtas nationellt i Sverige såväl
som internationellt. Det förhållandet att Sverige ligger
väl till bland industriländer legitimerar inte att vi håller en låg profil. De generella metoderna att hantera
prisbildningen på växthusgaser är utsläppsrätter och
skatter vilka kan konstrueras på nationell såväl som
internationell nivå. Detaljerna i detta kan variera mellan länder och beroende på utfallet i internationella
förhandlingar. Det centrala är dock att de leder till
kraftigt höjd prisnivå inom energisektorn.
I studien urskiljs tre typer av skatter: energiskatter,
CO2-skatter och fossilbränsleskatter. Genom att låta
CO2-skatterna inkludera alla CO2-utsläpp – också från
biomassa – får man inte bara en konsekvent beskattningsmodell, man tar också hänsyn till det förhållandet att alla CO2-utsläpp är lika farliga för atmosfären.
En sådan skatt kommer också att kyla ned den omfattande scramble for biomass som nu bidrar till avverkning av regnskog såväl som höjda livsmedelspriser.
Begränsningarna i kol- och oljeanvändningen kan på
toppen av detta uppnås med ren fossilbränslebeskattning som för stora utsläppskällor lämpligen sker med
hjälp av utsläppsrätter.
Också metoden att pumpa tillbaka CO2 under jorden,
som rönt uppmärksamhet under senare tid, kräver att
fossilbränslepriserna ökar kraftigt eftersom denna metod blir mycket dyr (och dessutom sannolikt inte kan
bli tillgänglig i tid). Det i sin tur skapar utrymme för
en spännande men svåröverskådlig strukturomvandling inom energisektorn eftersom de alternativa och
miljövänliga energiformerna kommer att framstå som
allt mer attraktiva och konkurrenskraftiga.
I sammanfattning illustrerar detta också det övergripande temat i denna studie: den institutionella ordning som måste diskuteras fram med början i Köpenhamnsmötet hösten 2009 – och där Sverige i delar kan
gå före – måste bli inledningen till en strukturomvandling som under resten av detta sekel rationaliserar bort
en procent av kolanvändningen per år. Lika lite som
vi för 90 år sedan, när T-Forden var ny, kunde ana hur
framtiden skulle gestalta sig kan vi i dag skymta hur
detaljerna i det som nu väntar kommer att utformas.
Klimatförändringen och den industriella omvandlingen 5
1 Inledning
År 2007 ökade mängden koldioxid (CO2) i atmosfären
till 383,1 ppm vilket är ”all time high” för de ca 10000
år om vilka vi vet något om atmosfärens innehåll1.
Ökningstakten har varit ungefär densamma under
det senaste decenniet: omkring 2 ppm/år och uppgår
nu till 137 % av den nivå som rådde omkring 1750,
dvs. före det industriella genombrottet (WMO, 2008a).
Det är främst de möjliga och sannolika konsekvenserna av denna ökade CO2-halt – som varit särskilt
kraftig under senare decennier – som klimatförändringens globala utmaning handlar om.2
I denna rapport, fokuserar vi på den industriella omvandling som vi står inför till följd av klimatförändringarna; en strukturomvandling som både är en nödvändighet och en möjlighet. Det är en omvandling
som kommer att ta sin början, ja redan inletts, utan
att vi vet facit. Och det är en omvandling som kommer att ingripa också i vårt dagliga liv, även om dessa
vidare samhälleliga aspekter inte är i fokus för denna
studie. Den globala utmaningen består i att med politiska styrmedel bidra till att denna industriella omvandling som helhet blir förenlig med hög livskvalitet
i global skala – även om vi tvingas överge de av våra
vanor som inte är långsiktigt hållbara.
Studien behandlar inte den kris – ibland kallad finanskris – som många av världens länder, så också
Sverige, för närvarande genomlider. Det är ett medvetet val. Det finns i den offentliga debatten en tendens
att fokusera på de, ytligt sett, närliggande och synliga
frågorna på de mer livsavgörandes bekostnad. Här
är ett försök att med fokus på omvandlingsprocesser undvika den fällan. Man kan dessutom hävda att
också den kortsiktiga krispolitiken måste – och kan –
relateras till klimatförändringen. Även nykeynesiansk
krispolitik kan bedrivas med gröna förtecken (se Berggren & Laestadius, 2009).
Texten som följer summerar inledningsvis storleksordningen på den utmaning som klimatförändring-
1
arna ställer oss människor inför. Avsnitt två, där detta
sker, är i allt väsentligt baserat på de senaste årens
publicerade forskningsresultat på klimatområdet. Klimatdiskussionen länkas sedan, i avsnitt tre, till boven
i dramat, nämligen det mycket omfattande kolberoende som mänskligheten byggt in sig i och som man –
klimathotet till trots – har stora svårigheter att ta sig
ur. I avsnitt fyra görs så ett försök att summera implikationerna av vårt kolberoende: hur mycket måste det
reduceras och hur snabbt? Det avsnittet bildar sedan
utgångspunkt för den diskussion som förs i avsnitt
fem om hur den nödvändiga och möjliga strukturomvandling kan se ut som bidrar till en hållbar global
utveckling. Inte minst diskuteras där det samspel mellan institutionella faktorer och marknadens aktörer
som kännetecknat vår hittillsvarande industriella
omvandling och som måste gälla också i framtiden.
Avsnitt sex fokuserar på de politiska konsekvenserna:
vad krävs för att skapa institutionella och prismässiga förutsättningar för den omvandling som måste
komma till stånd? Det avslutande avsnittet ägnas åt
en del allmänna reflektioner kring denna förestående
utmaning – som sannolikt i sin storleksordning kommer att kunna jämföras med den industriella revolutionen.
Anslaget i texten är svenskt och europeiskt – men i
ett globalt sammanhang. Den ansatsen är inte okomplicerad. I korthet finns en ambition i texten att med
utgångspunkt i det globala klimatsammanhanget formulera konsekvenserna för den svenska strukturomvandlingen och policyimplikationerna av detta. Men
policyimplikationerna ska också tolkas europeiskt.
Klimatpolitiken måste bedrivas på europeisk nivå
parallellt med nationella åtgärder. Hösten 2009 är ett
utmärkt tillfälle för Sverige att kombinera avancerade
nationella åtgärder med ett kraftfullt agerande som
EU-ordförande i syfte att skapa en plattform för Köpenhamnsmötet i december. Det mötet kan komma
att bli avgörande för klimatutvecklingen decennier
framöver.
De halter vi diskuterar i denna rapport mäts i ppm (parts per million) eller ppb (parts per billion/miljard).
Författaren kan nås på email: [email protected]. Rapporten har seminariebehandlats och granskats av kollegor på avdelningen för
industriell dynamik vid Indek/KTH. Synpunkter har också kommit från Kristina Persson, Peter Kleen och Carl von Essen på Global Utmaning, som också
beställt studien. I den slutliga versionen svarar författaren ensam för innehållet.
2
6 Klimatförändringen och den industriella omvandlingen
2 Klimatförändringen – en global utmaning
Ambitionen har varit att begränsa rapporten till ca
30 sidor. Det innebär att mycket blir utelämnat eller
kortfattat. Det skapar utrymme för den intresserade
att söka vidare med hjälp av referenserna. Ambitionen har också varit att, så långt möjligt, göra texten
rimligt läsbar för kvalificerade och/eller engagerade
läsare som föredrar att läsa på svenska och/eller inte
dagligen arbetar med den här typen av material. Det
har varit en utmaning i sig.3
Sedan senare delen av 1700-talet – dvs. med början i
den industriella revolutionen – har mänsklig aktivitet
börjat avsätta spår i klimatet. Främst har detta skett
genom tilltagande utsläpp av växthusgaser (green house
gases, GHG) av vilka CO2 är den viktigaste. Det dröjde
emellertid till efter andra världskriget innan dessa
förändringar kunde observeras genom studier av borrkärnor av glaciäris i kombination med direkt observerade data över gashalter, temperatur, havsnivå, glaciärtjocklek m.m.4 Sedan 1800-talets början har många
forskare varit växthuseffekten på spåren. En av dem är
Svante Arrhenius som år 1896 både visade på koldioxidens värmeabsorberande effekt och drog slutsatsen att
detta långsiktigt skulle medföra en uppvärmning av
jordytan (som han uppfattade som i grunden positiv).
Men det är först på 1970-talet som någon mer omfattande vetenskaplig och politisk diskussion i ämnet kan
skönjas och det är främst efter det att FN:s klimatpanel
(IPCC, International Panel of Climate Change) skapades år
1988 som frågan nått internationell uppmärksamhet.5
Med tiden har det visat sig att många gaser bidrar till
växthuseffekten. Viktigast av dessa är måhända vattenånga, vars förekomst i naturen väsentligen dock är
oberoende av människan och således inte i grunden kan
förklara de förändringar vi nu möter i jordens klimat.
De växthusgaser som kan kopplas till mänsklig aktivitet
är förutom koldioxid främst metan (CH4) och dikväveoxid (N2O) och ytterligare ett antal gaser av mindre
betydelse.6 Också halten av CH4 och N2O nådde ”all time
high” år 2007 med 1789 resp. 320,9 ppb vilket är 256%
resp. 119% över den förindustriella nivån (WMO, 2008a).
Då växthusgaserna har olika ”växthuseffekt” brukar
man för att underlätta diskussionen uttrycka dem i
koldioxidekvivalenter (CO2e).7 Mellan 1990 och 2007
har den aggregerade växthuseffekten av de 15 mest
betydelsefulla växthusgaserna ökat med ca 25%. Och
redan 1990 var effekten ca 25% större än 1979 (WMO,
2008a) och motsvarar nu ca 430 – 440 CO2e (Stern,
2007, s 5).
De temperaturhöjningar som på sikt skapas av dessa
utsläpp ger i sin tur upphov till sekundära och mer eller mindre självförstärkande processer som därtill kan
uppvisa omfattande regionala variationer. Inom ramen
för en genomsnittlig global temperaturhöjning kan
vissa områden t.ex. drabbas av såväl väsentligt högre
som lägre temperatur än genomsnittet.
Bland de indirekta och betydelsefulla mekanismerna
kan man nämna att en temperaturhöjning leder till att
de delar av jorden som i dag täcks av permafrost – t.ex.
arktiska och subarktiska områden – helt eller delvis
tinar vilket medför kraftiga metangasutsläpp i atmosfären något som i sin tur påskyndar temperaturhöjningen
ytterligare. Fler exempel: när glaciärer smälter minskar
jordytans reflexion av infallande solenergi vilket också
kan påskynda temperaturhöjningarna. Omvänt kan
ökande molnbildning, som i sig kan ha naturliga såväl
som mänskliga orsaker, bidra till att öka reflektionen av
solstrålar och därmed bidra till viss avkylning.
3
I texten förekommer många förkortningar. Dessa förklaras minst en gång i löpande text eller i fotnoter. Att undvika notapparat och referenser går inte: de
som läser måste kunna gå vidare för att kontrollera det som skrivs. Men strävan har varit att använda så stor andel referenser på svenska som möjligt.
4
Temperaturdata finns dock tillgängliga från senare halvan av 1800-talet
5
Redan under 1960-talet oroade sig många miljöbedömare över växthuseffekten. Jfr. t.ex. Edberg, 1966, s. 153. Forskarparet Ehrlich skrev om klimathotet
i sina befolkningsstudier (Ehrlich, 1972). Se också Lindquist (2008) för en översikt. Romklubbens första rapport Tillväxtens gränser diskuterade också den
ökande CO2-halten i atmosfären och prognostiserade en utveckling fram till år 2000 som ganska väl stämmer med vad som kom att ske. I sin modellstudie inkluderar de dock CO2-utsläppen i ”pollution” (Meadows, 1972). För en tidig energistudie som explicit inkluderar klimatmodeller, se Häfele (1981).
6
FN:s klimatpanel IPCC har en lista med ca 60 växthusgaser (GHG, green house gases) av vilka 19 omfattas av det s.k. Montrealprotokollet (”freoner”,
CFC). För de flesta av dessa gaser har halten stabiliserats och/eller minskat till följd av att Montrealprotokollet tillämpas allt mer konsekvent (IPCC, 2007a;
WMO, 2008). Bland dessa gaser är främst CFC 12 och CFC 11 och ytterligare ett tiotal halogener ansvariga för ca 12% av den samlade växthuseffekten.
7
CO2e-måttet ger således en ”numeraire” (måttstock) med vilken samtliga gasers klimateffekt kan uttryckas.
Klimatförändringen och den industriella omvandlingen 7
Vi bör också, innan vi kommer in på hur den generella
bilden av klimatförändringarna ser ut, notera att de genomsnittliga förändringar vi diskuterar i det konkreta
fallet kan få formen av kraftiga variationer i temperatur, nederbörd och vattenstånd kring detta genomsnitt
över dygn, veckor och år. Det kan således i vissa fall
vara mycket viktigare att ta hänsyn till extremvärdena
än de genomsnittliga när det gäller att ändra sitt beteende (jfr. IPCC, 2007a, s 53). Till detta, som har betydelse för hur klimatfrågan ska hanteras i konkret politik,
återkommer jag i avsnitt fem nedan.
Den långsiktiga effekten av den ökande halt av GHG vi
nu ser är således att den globala genomsnittstemperaturen stiger. En konsekvens av detta, som också slår likformigt över jorden, är att havsytan kommer att stiga
huvudsakligen till följd av att flera av våra glaciärer
smälter. Den havsbaserade arktiska isens försvinnande
under senare år är här mindre betydelsefull (den ligger
ju redan i vattnet) än det som hotar att hända på Grönland och Antarktis. Under vissa förhållanden kan avsmältningen komma in i en självförstärkande process
som blir svår att häva.8 Glaciärerna minskar redan nu
Figur 1: De globala temperaturförändringarna (källa IPCC, 2007a)
8
Dock kan en temperaturhöjning i vissa fall resultera i ökat snöfall som bygger på glaciären mer än den smälter.
8 Klimatförändringen och den industriella omvandlingen
i snabb takt över hela världen. Tjockleken på 30 regelbundet studerade referensglaciärer har minskat med
i genomsnitt 10 m på 15 år. Och avsmältningstakten
ökar (WGMS, 2009).
Det globala klimatsystemet reagerar endast långsamt
på förändringar i utsläppen. Det betyder att även om
vi inom kort lyckas drastiskt sänka GHG-utsläppen så
lär temperaturhöjningarna fortsätta ännu en tid. Klimatexperterna menar att en temperaturhöjning på ca
2° jämfört med det långsiktiga historiska medelvärdet
redan nu i praktiken är omöjlig att undvika (jfr. Stern,
2007, kap. 8 & 13 samt SOU, 2008:24, s. 168f). Som
framgår av figur 1 har denna temperaturhöjning redan
skjutit fart. Också här antyder observationerna att
temperaturhöjningstakten ökar. Elva av de senaste tolv
åren (t.o.m. 2006) har varit de varmaste som uppmätts
(IPCC, 2007a, s. 5).9 Till detta kommer – som framgår av
kloten på bilden nedan – att temperaturhöjningarna
på norra halvklotet är högre än på det södra.
Så långt har vi diskuterat några av de förändringar
som observerats.10 Den analytiska svårigheten uppkommer när slutsatser ska dras om framtiden. Vi möter
här två typer av svårigheter: dels (den huvudsakligen
naturvetenskapliga) frågan om hur historiska och
hypotetiska framtida av människor skapade växthusgasutsläpp korresponderar med kommande möjliga/
sannolika temperatur- och klimatförändringar och
därmed kopplade effekter på jordens livsbetingelser.
Dels har vi (den huvudsakligen samhällsvetenskapliga)
frågan hur det globala samhället kommer att förhålla
sig till denna utmaning: kort sagt vad man är beredd
på och/eller förmår att åtgärda.
I de omfattande prognoser som redovisas i IPCC (2007a)
liksom de som redovisas i den s.k. Sternrapporten
(2007) är dessa skilda frågeställningar av naturliga
skäl delvis sammanblandade. För att få underlag till
klimatscenarierna måste man helt enkelt anta vissa
beteendeförändringar i det globala samhället som man
sedan låter verka ut i de modeller man arbetar med.
En detaljerad diskussion om det arbetet ligger utanför
ramen för en rapport som denna. I sammanfattning
kan man notera att dessa scenarier pekar mot sådana
utsläppsförändringar att halten växthusgaser vänder
först vid nivåer motsvarande 445 – 1130 ppm CO2e
vilket i sin tur svarar mot sannolika temperaturförändringar på ca 2° – 6°. Inte minst Sternrapporten (2007,
kap 8 & 13) visar att också en temperaturhöjning på
ca 3° – som är långt ifrån osannolik – har omfattande
konsekvenser. Det framgår också tydligt i den brittiske
journalisten Mark Lynas genomgång av klimatforskningens temperaturdimensioner (Lynas, 2007). Faktiskt landar två tredjedelar av de scenarier som studerats av IPCC på sannolika temperaturhöjningar på 3,2 –
4%; och detta baserat på antaganden om en ökning av
koldioxidutsläppen på 10 – 60% av 2000 års nivå fram
till 2020-2050 (IPCC, 2007b: 15).
Den globala utmaningen för mänskligheten består
således i att lära sig hantera en hotande klimatförändring: dels genom att kraftfullt minska dess omfattning, dels genom att anpassa sig till de förändringar
man inte längre rimligen kan förhindra. Detta är inte
första gången mänskliga kulturer mött undergångshot
(jfr. Diamond, 2006). Det nya nu är att utmaningen är
global. Även om världen är sammanflätad i ett globalt
medie- och informationssystem – så att vi på TV kan
se hur glaciärerna smälter i Himalaya – bidrar denna
stora skala sannolikt till en utspädnings- och entfremdungseffekt: mina GHG-utsläpp, vare sig jag ökar eller
minskar dem, har väldigt liten betydelse för klimatfrågan; och det är väl inte jag som gjort att istäcket i
Arktis försvinner! Världens splittrade politiska system
är därtill inte särskilt väl lämpat att hantera kriser som
denna med karaktär av något som brukar kallas tragedy
of the commons.11
9
Preliminära data från 2007 och 2008 antyder att också dessa senaste år globalt tillhört de 10 varmaste år som uppmätts (jfr. WMO, 2008a & WMO 2008b)
För mer detaljer hänvisar vi till IPCC (2007a).
11
Denna metafor används som beteckning för det dilemma som uppkommer när många aktörer oberoende av varandra agerar efter sitt egenintresse och
därmed överutnyttjar och förstör en delad knapp resurs på ett sätt som inte ligger i de enskilda aktörernas långsiktiga intresse.
10
Klimatförändringen och den industriella omvandlingen 9
3 Vårt beroende av kol
Boven i detta drama är främst att mänskligheten sedan
industrialismens barndom valt att basera sin energiförsörjning på fossil kolanvändning. I dagsläget (2004)
svarar fossila bränslen för ca 80% av världens energiförsörjning medan kärnkraften svarar för ca 5% och förnybara energislag för ca 15% (IPCC, 2007b, 264f). De samlade av människor skapade utsläppen av växthusgaser
uppgick år 2004 till 49 Gt CO2e vilket till största delen
– ca 38 Gt – utgörs av CO2.12 Fossilbränsleanvändningen
svarar för ca 28 GtCO2e eller motsvarande 70% av de
totala koldioxidutsläppen (IPCC, 2007b, 3ff).
Faktiskt är fossilbränsleanvändningen en djupt integrerad del i den globala industriella historien. Kol har
under långa perioder – även om den svarta röken sällan varit älskad – betraktats som en del i moderniteten
och framsteget (jfr. Freese, 2006).13 Mänsklighetens
framsteg är, som ekonomhistorikern Brondel framhåller, direkt relaterade till dess förmåga att exploatera
olika energiformer (Brondel, 1976). BNP-ökningarna är
historiskt starkt kopplade till ökad energiomvandling.
Detta ökade energibehov har endast delvis kompenserats av ökad energieffektivitet. I särklass mest betydelsefullt har kolet varit; under mellankrigstiden främst
i form av sten- och brunkol, efter andra världskriget i
ökande utsträckning i form av olja och naturgas.
Och den globala fossilbränsleanvändningen ökar totalt
sett. Kanske har miljö- och klimatdiskussioner under
senare tid på många håll bidragit till ökad energiekonomisering, men effekten av denna har inte hittills
förmått kompensera för de starka krafter för ökad fossilbränsleanvändning som finns. Under perioden 1990
– 2007 ökade den globala fossilbränsleanvändningen
(kol, naturgas och olja) från ca 83 400 TWh till ca 111
230 TWh. Det motsvarar 1,7%/år eller 33% över perio-
12
den som helhet (Energimyndigheten, 2008b).
Det internationella energiorganet IEA ger därtill en
mycket dyster bild av möjligheterna att vända förbrukningskurvan nedåt. Om inte drastiska åtgärder vidtas
kommer den globala fossilbränsleanvändningen, och
därmed CO2-utsläppen, att öka med ca 43% fram till
2030 (från 28 till 40 Gt). Och framför allt är det kolet
som förutspås öka framöver (IEA 2008).
Sverige tillhör en liten grupp industriländer som avviker kraftigt från det globala genomsnittet. Till följd
av naturgeografiska och historiska omständigheter har
Sverige – trots en omfattande energikrävande industri
– i jämförelse med andra OECD-länder osedvanligt låga
CO2-utsläpp. Svensk energitillförsel har under lång tid
dominerats av vattenkraft och kärnkraft vars andelar
(2007) uppgår till 11% (66 TWh) respektive 31% (191
TWh). Fossila bränslen står för ca 38% (238 TWh) av den
totala energitillförseln vilket ur EU- och OECD-perspektiv är jämförelsevis lite.14
Energisystemets nuvarande struktur är resultat av en
omfattande omvandling som tog sin början under
oljekrisen på 1970-talet. För det första har denna omvandling inneburit att oljan minskat från ca 350 TWh
(1970) till ca 200 – 210; en nivå som varit konstant
sedan omkring 1985. För det andra präglas omvandlingen av kärnkraftens utbyggnad under 1980-talet.
Under perioden 1975 – 1990 ökade kärnkraften med
nära 200 TWh brutto. Därtill kommer, för det tredje,
att användningen av biomassa för energiändamål ökat
kraftigt, totalt såväl som relativt, under senare år och
nu är dubbelt så betydelsefull som vattenkraften: 120
TWh eller 19% (Energimyndigheten, 2008b: 10). För det
fjärde, slutligen, har denna omvandling sammantaget
Då energiområdets storleksordningar är gigantiska använder vi här de etablerade förkortningarna K (= kilo, tusen, 103); M (mega, miljon, 106); G
(giga, miljard, 109) och T (terra, 1000 miljarder = biljon, 1012).
13
Det svenska uttrycket ”kol” har två huvudbetydelser av relevans för denna text: dels som ett samlingsuttryck för de sedimentära bergarterna stenkol
och brunkol vilka använts som energiform i flera hundra år; dels som beteckning på grundämnet ”kol” (carbon; med kemiska tecknet C) som är den
huvudsakliga och aktiva beståndsdelen i de bränslen vi använder. Kol (C) ingår således med upp till 90% i stenkol och upp till ca drygt 80% i (torrt)
brunkol. Trä innehåller ca 50% kol, bensin ca 90%.
14
Endast ca 2/3 (drygt 400 TWh) av den totala energitillförseln når slutanvändarna. Främst är det kärnkraften som har stora omvandlingsförluster. Av
den i Sverige totalt tillförda energin omvandlas 145 TWh till el, varav 65 TWh kommer från vardera vattenkraft och kärnkraft. Med kärnkraftsproducerad el på 7300 KWh/capita är Sverige (2006) relativt sett världens största kärnkraftsproducent följt av Frankrike (7000 KWh/capita) och Finland (4400
KWh/capita). Övriga länder kommer långt efter (Energimyndigheten, 2008b).
10 Klimatförändringen och den industriella omvandlingen
sedan början av 1990-talet ägt rum inom ramen för
en totalt konstant energitillförsel. Sverige har således
visat att det är möjligt att stabilisera den totala energitillförseln och reducera fossilbränsleanvändningen
utan välfärdsförluster.
Trots detta tillhör Sverige – om man räknar CO2-utsläpp per capita – fortfarande världens högutsläppsländer. De svenska utsläppen på ca 5,6 ton CO2/capita är
visserligen ca en tredjedel av USA:s, Australiens och
Canadas och hälften av OECD-genomsnittet men högre
än stora kolanvändare som Kina (ca 4 ton/capita men
störst totalt sett) och placerar oss – trots den hittills
förda energipolitiken – i den övre tredjedelen av världens klimatbovar räknat per capita. Långsiktigt måste
det ur OECD-perspektiv relativa lågutsläppslandet Sverige avveckla 80% av sina nuvarande koldioxidutsläpp.15 Det innebär att utmaningen för OECD:s högutsläppsekonomier
är än mer gigantisk.
Man kan säga att kolberoendet genomsyrar hela den
livsform som präglar det moderna samhället. Det är
inbyggt i alla vardagslivets detaljer – som behovet av
bil för att fördela barnen på morgonen mellan olika
skolor och daghem och på eftermiddagen mellan hockey och sånglektioner, eller semesterresan till Thailand
över julen för att slippa den mörka svenska vintern –
liksom det är och har varit förknippat med vårt behov
av status (inte minst genom bilen). Mycket av detta,
som är eller ansetts självklart i de gamla industriländerna, upprepas nu i dagens snabbväxande länder.
Medan många individer i de gamla industriländerna
är mer eller mindre oreflekterat inlåsta i kolberoendet – t.ex. genom sitt boende eller val av arbete – ser
vi hur denna inlåsning snarast ökar i länder som Kina
och Indien. Bilbeståndets kraftiga ökningstakt i Kina är
bara ett exempel på detta.16
Kolberoendet, det samlade beroendet av fossila bränslen, i vårt globala samhälle är sannolikt nu så stort
att det inte till rimliga konsekvenser går att avveckla
med mindre man i tillägg till andra åtgärder också
utnyttjar möjligheten att sopa en del av kolresterna
”under mattan” – eller mer konkret, pumpa ner koldioxiden i ”säker” slutförvaring under jorden. På detta,
som internationellt benämns carbon capture and storage/
sequestration (CCS) kan man ha många synpunkter; en
genomgripande analys av diskussionen om denna slutförvaring återfinns i Hansson (2008). Där finns också
en lätt tillgänglig översikt av tekniken som sådan och
en del av dess implikationer.17 Här inskränker vi oss till
fem reflektioner över hur CCS kan (och bör) påverka de
policydiskussioner vi för i avsnitt sex nedan:
• CCS är ännu inte färdigutvecklat i den stora industriella skala som behövs för att mänskligheten ska kunna
hänga upp sin klimatpolitik på den metoden. Teknikutvecklingen – tre konkurrerande teknologier finns
– behöver ytterligare något decennium.18 CCS är helt
enkelt ingenting man kan invänta som en lösning på
dagens beslutsvånda: kanske kommer CCS att kunna
bidra till klimatarbetet – men som huvudstrategi kommer den för sent!
• Om och när teknologiutvecklingen medger storskaliga investeringar i CCS kommer kostnadsnivån för
kolgenererad elkraft att bli upp till dubbelt så hög som
för närvarande. Kalkylerna är mycket osäkra men pekar samtliga i samma riktning (Hansson, 2008 & IPCC,
2005).
• Skalan, om CCS ska genomföras för all den fossilbränsleomvandling vi idag har, blir enorm. CO2-molekylen väger ca 3,5 ggr så mycket som kolatomen (C): för
varje ton kol vi fraktar till ett kraftverk måste vi på ett
eller annat sätt frakta bort 3,5 ton CO2 till säker slutförvaring, som måste ske i särskilt utvalda geologiska
formationer. Dessa formationer finns inte självklart
rakt under utsläppskällan. I bästa fall kan delar av den
15
Utsläppen av CO2 är genomgående lägre än de utsläpp som omräknats till CO2e och således inkluderar andra växthusgaser än koldioxid. Nivån 8 ton/
capita, som ibland anges, inkluderar samtliga GHG-utsläpp. Båda typer av data förekommer i debatten. Därtill förekommer ibland ett försörjningsbalansliknande mått; dvs. man subtraherar den CO2 som belastar exporten och adderar den som belastar importen. Nettoeffekten av detta blir i genomsnitt att en del av Kinas CO2-produktion statistiskt hamnar i OECD-länderna där den ”förbrukas”.
16
I januari 2009 passerade Kina USA som världens största bilköparland: 790 000 nya bilar mot USA:s 657 000 (DI, 090209).
17
För en detaljerad genomgång av CCS, se IPCC (2005).
18
Vattenfall invigde hösten 2008 världens första pilotanläggning för CCS i Tyskland (Schwarze Pumpe).
Klimatförändringen och den industriella omvandlingen 11
lagrade koldioxiden långamt karbonatiseras (förena sig
med omgivande metaller) under denna lagring.
• Det samlade kapitalbehovet för att bygga om alla kolkraftverk (eller enbart hälften om man lyckas halvera
kolanvändningen) – och till de nödvändiga logistiska
lösningarna – blir gigantiskt (jfr. t.ex. Victor & Rai,
2009). Globalt sett finns det idag ca 8000 stora utsläppskällor som skulle behöva CCS (eller ersättas av andra
processer).19
19
• Om CCS ska införas – en diskutabel kompromiss för
att hantera vårt kolberoende – måste det således under
alla omständigheter införas på ett fossilbränslesystem
som är mycket mindre än vårt nuvarande. Det för oss
till frågan om hur drastiskt kolanvändningen måste
reduceras.
Av dessa är ca 4942 kraftverk, 1175 cementfabriker, 638 raffinaderier, 269 stålverk och 470 petrokemiska industrier (IPCC, 2005).
12 Klimatförändringen och den industriella omvandlingen
4 Utmaningen – allt ska bort!
Exakt hur stora GHG-utsläpp jorden långsiktigt förmår
absorbera går inte att ange. Till en del beror absorptionskapaciteten också på hur framgångsrik människan blir att
hjälpa till i den absorptionen genom att skapa ”koldioxidsänkor”, t.ex. kraftfullt häva pågående avskogningsprocesser till förmån för omfattande expansion av den globala
biomasseproduktionen.20 Storleksordningen på jordens
absorptionskapacitet brukar anges till 5 – 10 Gton CO2e/
år. Det motsvarar 10 – 20% av de samlade utsläppen (49
Gton) år 2004.
Klimatberedningens tolkning av bl.a. dessa analyser (SOU
2008:24; 168f) leder dem till slutsatsen att det globala
utsläppsmålet för 2050 bör vara 16 miljarder ton koldioxidekvivalenter (CO2e). Det innebär en reduktion av 1990 års
utsläpp med 60 % (från 39 Gton), med 70% jämfört med
2004 års utsläpp (49 Gton) och med 80% jämfört med den
nuvarande utvecklingen.21 Med en antagen världsbefolkning på 9 miljarder vid seklets mitt skulle detta i genomsnitt innebära maximala globala utsläpp på i genomsnitt
1,8 ton/person. För år 2100 krävs ytterligare en halvering
till i storleksordningen 5-10 Gton eller <1 ton/person.
Ett hanterbart sätt att formulera uppgiften är att utsläppen
ska reduceras till hälften fram till ca 2030; till hälften igen fram
till ca 2050 och halveras ytterligare en gång före nästa sekelskifte.
Att tänka i termer av halveringar är fruktbart då det kan
konkretiseras på olika systemnivåer: det räcker inte bara
att halvera bilarnas bränsleåtgång – man måste också
halvera deras användning; i förlängningen innebär det
rimligen att också bilbeståndet halveras! Och det räcker
inte med att installera värmepumpar (halvering av elåtgången). Man måste också halvera bostadsytan eller vidta
kraftfulla isolerings- och återvinningsåtgärder! Och, som
nämnts ovan, ska CO2-lagring i framtiden bli ett realistiskt
alternativ måste det tillämpas på ett fossilbränslesystem
som halverats en, eller varför inte två, gånger!
Spegelbilden av detta resonemang förtjänar att visas
upp. När fossilbränsleanvändningen halveras en eller två
gånger framträder de alternativa energikällorna som mer
betydelsefulla och mer realistiska för att leverera den energi som vi oundgängligen behöver för ett gott liv.
Alternativt kan målet formuleras som att allt ska bort!
Jordens långsiktiga absorptionsförmåga – troligen 5 – 10
Gton/år – är ungefär det som kommer att behövas för
matproduktion och kommande infrastrukturbyggen,
dvs. järnvägar, vindkraftverk, vattenkraftsdammar m.m.
Övrig CO2-genererande verksamhet måste i princip fasas
ut under resten av detta sekel! Det är en drastisk formulering som visar på problemets storleksordning. Men – som
också IPCC (2007b) framhåller i sina scenariodiskussioner
– i grunden är detta en fråga om att under resten av seklet
avveckla ca 1% årligen av vårt inlärda kolberoende. För
den ekonomisk-historiskt skolade är det ett hanterbart
mått: en enprocentig årlig rationaliseringstakt och tillväxttakt har vi lyckats med tidigare (om än delvis genom
att öka energianvändningen). Varför skulle vi inte årligen
kunna rationalisera bort en procent av vårt kolberoende?
När man formulerar så omfattande mål som gjorts här
infinner sig naturligen frågan: ”måste vi ta i så kraftigt?”
och ”kan vi verkligen vara säkra på IPCC:s klimatrapporter?”. I denna rapport har vi utgått från IPCC-rapporterna
och närbesläktade studier. Bidraget här ligger inte på
klimatområdet utan i analysen av strukturomvandling
och politik som klimatförändringarna implicerar. Klimathotet är så att säga ingångsvärden i detta arbete. Det
aktualiserar emellertid två kommentarer. För det första,
de klimatstudier som samordnats av IPCC är sannolikt det
mest omfattande naturvetenskapliga forskningsprojektet
i världshistorien: aldrig tidigare har så många forskare
från så många olika discipliner och länder samordnat sin
kunskapsproduktion som nu skett. Även de tveksamheter
och osäkerheter som inryms i arbetet är väl dokumenterade. För det andra, även i fall där viss osäkerhet finns om
kausalitet och storleksordningar på denna finns det anledning att tillämpa den s.k. försiktighetsprincipen, dvs. att
välja bort sådana handlingar och processer som kan leda
till katastrofer även om de inte säkert gör så. Försiktighetsprincipen är grunden för den omställning som diskuteras
i nästa avsnitt.
20
Ungefär 7 % av GHG-utsläppen kommer redan nu från deforestation (IPCC, 2007b). Avskogningen är störst i Afrika, Sydamerika och Sydostasien där storskalig okontrollerad avverkning av regnskog förekommer (ca 8 milj. ha/per år). I andra delar av världen är skogsarealen huvudsakligen stabil eller ökar marginellt.
21
Klimatberedningens slutsatser ligger nära de resonemang som förs i Stern (2007: kap 8 & 13) och som landar på ambitionen att försöka begränsa CO2-halten
till ca 450 ppm och därmed den sannolika temperaturhöjningen till ca 2°C.
Klimatförändringen och den industriella omvandlingen 13
5 Strukturomvandlingen
– en nödvändig, möjlig och tuff utmaning!
Den strukturomvandling vi står inför under innevarande sekel är omfattande. I en text som denna finns
inte möjlighet att mer i detalj linjera upp karaktären
på hur den omvandlingen kan, eller bör, gestalta
sig. Det är inte heller nödvändigt. De omvandlingar,
förknippade med omfattande industrialiserings- och
globaliseringsprocesser, som ägde rum under 1800- och
1900- talen (jfr. t.ex. Schön, 2000) var inte kontrollerade
i förväg.
Den industriella omvandling vi har bakom oss har,
grovt sammanfattat, ägt rum i ett samspel – eller spänningsfält – mellan marknadskrafter och (politiska)
institutioner som vuxit fram i samhället. I det spänningsfältet har ekonomiska och industriella beteenden
(entreprenörskap, företagande m.m.) formats. Men
det har också format villkor och skapat drivkrafter för
teknisk och vetenskaplig utveckling, utbildning och
kultur i vid mening. Processerna har varierat mellan
länder. Ett gemensamt drag för de framgångsrika länderna förefaller framväxten av stabila äganderättsliga
institutioner ha varit (jfr. North, 1997). Men därutöver
har institutionerna (främst staten) varit mer eller mindre interventionistiska vilket påverkat de enskilda ländernas utvecklingsbanor. I vårt land har t.ex. århundraden av satsningar på läskunnighet och på industri- och
teknikpolitik varit viktiga för den industrialisering
som sköt fart på 1800-talet (jfr. Bruland 1991 samt Magnusson, 2005). Inte minst välfärdspolitiken och framväxten av en svensk arbetsmarknadsordning har varit
betydelsefulla för en stor del av 1900-talets utveckling
(se t.ex. Thullberg & Östberg, 1994; Erixon, 2003).
Vad vi nu står inför är en institutionell förändring
jämförbar med äganderätten, nämligen det generella
och definitiva avskaffandet av atmosfärens fria utnyttjande.
I avsnitt sex nedan återkommer vi till de politiska styrmedel som kommer att behövas i det arbetet. En sådan
22
institutionell nyordning är avsedd att påverka kommande omvandlingsprocesser. Vi talar här om att sätta
ramarna och ange spelreglerna – inte om att formulera
några stora program över hur utvecklingen i övrigt
ska gestalta sig. Däremot kan den institutionella
nyordningen innehålla såväl stora som små åtgärder.
Det gäller inte bara att få upp prisnivån på atmosfärsutnyttjandet – det krävs en del regeländringar och
ekonomiska smörjmedel också i systemet. Även om vi
inte kan veta – och inte heller bör ha ambitionen att
bestämma – hur omvandlingsprocessen kommer att bli
vet vi med säkerhet att den kommer att innehålla såväl
vinnare som förlorare – om än med tillägget att även
de relativa förlorarna i ett samhälle som tryggar sin
överlevnad också måste betraktas som vinnare.
Man kan säga att den institutionella förändring vi
diskuterar här innebär att energisystemet inte längre
tillåts domineras av en tillförseldoktrin utan av en klimatanpassad marknadsmodell med starka institutioner.
Tillförseldoktrinens starka ställning är ett gammalt
tema inom svensk energisystemforskning.22 Den utgår
implicit från att energi är och kan produceras billigt
och därför i princip bör och kan tillgodoses genom
ökad utbyggnad av de storskaliga energisystemen. I
ett sådant system, där priserna inte tillåts spela någon
avgörande roll, kommer energieffektivisering aldrig
att bli en samhällelig huvudfråga utan mer något man
ägnar sig åt på marginalen för att spara kostnader.
Den institutionella nyordning vi talar om här ändrar
på detta. Rätten att släppa ut CO2 blir en knapp resurs
och energipriserna kommer att stiga. Detta kommer
att bidra till en strukturomvandling inom och mellan
industrins olika delar och med fokus på ökad energieffektivitet. Och potentialen – redan med dagens teknik
– för att öka energiproduktiviteten är omfattande (jfr.
McKinsey, 2008).
För en granskning av tillförseldoktrinen i det svenska energisystemet och svårigheten att ändra systemets riktning, se Kaijser, Mogren & Steen (1988)
samt Kaijser (1994).
14 Klimatförändringen och den industriella omvandlingen
I grunden baserar sig det förslag till institutionell nyordning vi diskuterar här på teorin om externa effekter.
Den som släpper ut CO2 i atmosfären skadar denna
och därmed andra människor utan att det avspeglar
sig i ett högt pris på de produkter och processer som
orsakar dessa skador. Det som föreslås här är avsett att
kraftigt reducera de marknadsimperfektioner som atmosfärens fria utnyttjande innebär.
Det kan – i linje med den tradition som introducerats
av Erik Dahmén – vara lämpligt att diskutera den förestående omvandlingen i termer av utvecklingsblock.23
Med utvecklingsblock menas den dynamik som uppstår kring företag som förenas (och skapas och omvandlas) kring skilda delar av en teknologi eller familj
av teknologier. Utvecklingsblocket kännetecknas av
sekvenser av obalanser som uppkommer när företag
genom industriella satsningar och via innovationer
hanterar de nödvändigheter eller utnyttjar de möjligheter
som ständigt skapas i systemet. Utvecklingsblocken är
inte statiska och en gång för alla givna utan ändras till
följd av dessa obalansers karaktär: hur nya och gamla
företag hanterar dem och vilka innovationer (ny teknik, nya lösningar) som samspelar i den processen.
Det är alltså inte så att strukturomvandlingen inväntar de tekniska landvinningarna. Dessa skapas under
processen i en ”hönan-eller-ägget-process”. Så kommer det också att bli i den omvandling som förestår.
De närmaste decenniernas omvandling måste – och
kan – i grunden baseras på sådant som vi redan vet
och kan tillämpa. En del av detta är redan mogna
teknologier, annat är väsentligen känt men väntar på
institutionella ändringar – inte minst de som garanterar nya prisrelationer – innan det kan börja tillämpas
i industriell skala och lärkurvorna kan bidra till att
pressa kostnaderna ytterligare. På många områden
väntar vi fortfarande på industriella genombrott
– t.ex. bättre batterikapacitet för elfordon och industriellt uppskalad nedbrytning av biomassans molekylstrukturer (för att bygga bioraffinaderier). Men
liksom T-Forden inte var fulländad i bilismens barndom måste inte heller dagens el/biobränslehybrider
med plugin-teknologi vara fulländade för att kunna
ersätta den ålderdomliga Toyota Prius.24 Den stora
roll som FOU har, och kommer att få, är således inget
som kan inväntas eller åberopas som argument för
att skjuta de svåra besluten på framtiden. De definitiva
teknologiska genombrotten kommer endast att realiseras
i industriell skala om ramverken och prisnivåerna tillåter
dem att bli lönsamma.
Den svenska industrialiseringen skedde kring utvecklingsblock med ursprung i järn och stål och sedermera
kring skogsindustri, vattenkraft/elektricitet och telekommunikationer bl.a. Så småningom utvecklades
dessa mot fartygsbyggnad, bilindustri, kvalificerad
verkstadsindustri m.m. En del av dessa utvecklingsblock har i praktiken försvunnit (t.ex. fartygsbyggandet); de överlevande har ändrat karaktär. Med tanke på
att många av de svenska utvecklingsblocken varit energitunga är det rimligt att anta att omvandlingsprocessen framöver blir genomgripande. De reflektioner som
följer nedan har inte karaktären av prognos utan mer
som illustrationer till vad som kan hända.
Även om den svenska industriella omvandlingen historiskt i hög grad baserats på ett utvecklingsblock kring
järn och stål så har detta block väsentligen utvecklats i
många riktningar. I de flesta fall handlar det i dag om
internationellt konkurrenskraftiga nischprodukter baserade på kvalificerat ingenjörsarbete. Flera av dessa är
i sig energikrävande men kan potentiellt efterfrågas i
de infrastrukturinvesteringar som globalt kommer att
krävas för att kraftigt reducera GHG-utsläppen. Kullager kommer att behövas i vindkraftverk såväl som järn-
23
Se Dahmén (1950). För en aktuell presentation och analys av Dahméns ansats se Laestadius (2005). För en konsekvent tillämpning av ansatsen på
Sveriges industriella omvandling, se Schön (2000).
24
Möjligheten av att ersätta dagens GHG-utsläpp med alternativa processer framgår också i en studie från IVA (2009).
Klimatförändringen och den industriella omvandlingen 15
vägar framöver. Höghållfast stål kommer fortsättningsvis att efterfrågas i den nya infrastruktur som byggs
och i de maskiner och fordon som gör jobbet. Rostfritt
stål kommer att användas också i nya energisparande
och energigenererande system. Även om det således
finns mycket att göra när det gäller att reducera GHGutsläppen inom dessa sektorer (inte minst inom SSAB
som är en av Sveriges största CO2-utsläppare) så tillhör
flera av de aktiviteter vi talar om här sådant som – om
än i andra former – kommer att vara nödvändigt också
i den omvandling som förestår. Med stigande energipriser – som också måste drabba stålindustrin – kommer en fokusering att ske till de områden där stålets
egenskaper är helt unika medan bulkproduktionen
stagnerar eller rent av minskar. Mycket tyder på att
svenska stålproducenter, med deras starka fokus på
kvalitetsstål, befinner sig i den vinnande delen av industrin.
Att det bilindustriella blocket kommer att kraftigt omvandlas framöver är nödvändigt. Också framdeles
kommer bilar att behövas men det är oklart om Volvo
Personvagnar, och i synnerhet Saab, kommer att vara
konkurrenskraftiga på den marknaden. Kanske kan
Volvo PV (som för nära två decennier sedan var tidigt
ute med idéer som skulle passat bra idag) finna någon
samarbetslösning för utveckling av morgondagens bilar som i hög utsträckning måste drivas med el. Kanske
kan delar av det kvalitetsmedvetna småskaliga massproduktionskunnandet inom bilindustrin konverteras
till hybriddrivna bussar (vars produktion sannolikt bör
expandera) och till uppskalad produktion av vindkraftverk? Mycket talar dock för att vi fortfarande – globalt
såväl som i Sverige – väntar på ett paradigmskifte inom
vad som kan kallas för det bilteknologiska systemet
(vilket inkluderar vår egen syn på vardagsbilismen). De
utsläppsreduktioner vi talar om i denna rapport ger
helt enkelt inget utrymme för global massbilism av det
slag vi vant oss vid inom OECD-området efter det andra
25
världskriget. F.n. förefaller den globala bilparken öka
från 800 milj. fordon till 3 miljarder. Att på global nivå
ersätta hela dagens – än mindre en ökande – bilpark
med elhybrider eller etanolfordon är inte en tillräcklig
omställning (se Gott, 2008). Ett ofta bortglömt problem
i sammanhanget är att elbilar i sig inte löser några
fundamentala problem så länge produktionen av elkraft fortsätter att vara baserad på fossila bränslen.
Hur omställningen av bilsamhället kommer att se ut
ur ett svenskt perspektiv återstår att se: transportlösningarna kommer även framöver att variera mellan
länder. Men morgondagens svenska eldrivna bilpark
är sannolikt mindre, morgondagens bilåkande mer
begränsat och livsformen som helhet mindre bilberoende. Hur stor plats den eldrivna bilen kommer att ha
i morgondagens svenska livsstil går inte att uttala sig
om säkert i dag.25
Ett möjligt framtida utvecklingsblock kan kretsa kring
vindkraft. Sverige är visserligen inte med bland de globalt dominerande vindkraftsländerna (t.ex. Danmark,
Spanien, USA, Tyskland, Kina och Indien) – vare sig på
produktions- eller användarsidan – men svensk teknologi finns med i många vindkraftverk i världen även
om det inte står ”ABB inside” på vindmöllornas naceller (maskinhus).26 Ett omfattande svenskt vindkraftsprogram på 300 – 600 verk om året, från nuvarande
nivå (2007) på ca 1000, kan bidra till framväxten av ett
svenskt (nordeuropeiskt) lokaliserat utvecklingsblock
med en långsiktig marknad på 10 – 20 mdr SEK/år bara
i Sverige. Vindkraftverken är i sig endast delar i ett system som också inkluderar nya teknologier för energilagring och distribution men som också måste stödjas
av nya regelsystem. Vindkraften är fortfarande av liten
betydelse i Sverige såväl som globalt sett (mindre än en
procent i båda fallen) men den är en av de teknologier
som med säkerhet kommer att – och måste – bli betydelsefull under resten av detta sekel.
Det finns många forskningsrapporter över hur bilen under efterkrigstiden omformat det svenska samhället. En färsk och gedigen sådan studie med
utförliga referenser är den teknikhistoriska avhandlingen Bilsamhället (Lundin, 2008).
26
Tyskland, med 80% av Sveriges yta och med nio ggr så stor befolkning har 24000 MW i installerad effekt (2008), dvs. > 20 ggr Sverige. I det glest
befolkade Sverige borde det finnas plats med åtminstone lika mycket. I det lilla Danmark, som också hyser världens ledande vindkraftföretag, Vestas, har
man totalt installerat ca 3000 MW, dvs. 3 ggr så mycket som i Sverige. Världsmarknaden för vindkraft ökade med 29% under 2008 bl.a. till följd av en
mycket kraftig ökning i USA som passerade Tyskland som världens största vindland (wikipedia).
16 Klimatförändringen och den industriella omvandlingen
Vindkraftens framtid bestäms av hur mycket priserna
kan drivas upp på CO2-utsläpp (vindmöllorna är ännu
inte riktigt lönsamma), på elcertifikatens framtida
utformning, på hur vi ändrar plan- och tillståndsregler (dvs. institutionerna) och hur vi ändrar våra
uppfattningar om landskapsbilden. Inte minst den
senare frågan är väsentlig: för närvarande förefaller
vi vara mindre kritiska till vägarnas, vägbullrets och
telefonmasternas effekter på omgivningen än vindmöllornas. Kanske kan inställningen till vindkraft
ändras om man gynnar nya företagsformer: vindkraften är ett intressant exempel på hur modern teknik
kan installeras distribuerat och småskaligt men ändå
bli del i ett storskaligt system. Potentialen för vindkraft är redan med dagens teknik imponerande. Ett
räkneexempel kan illustrera det: med lite högre torn
än vad man hittills normalt använt kan man erhålla
bra effekt också på vindmöllor som placeras ute i skogen. Skogsägarna kan således höja avkastningen på
sina skogsarealer och bidra till klimatarbetet genom
att placera ut ett vindkraftverk per km2 . Om man
gör det på bara 5% av Sveriges samlade skogsareal på
250 000 km2 blir det 12 500 vindmöllor vilket bör ge
ett bidrag till landets elproduktion på ca 70 TWh.27
Detta representerar lika mycket tillförd elenergi som
vad vattenkraften eller kärnkraften i dag levererar (ca
65 TWh vardera år 2007) och skulle mer än väl räcka
att försörja en transportsektor som drivs med el eller
elhybrider.28 Till detta kommer så alla möjliga havsbaserade installationer.
Också andra, i dag alternativa, energikällor kan komma att bli betydelsefulla i den omvandling vi diskuterar här. Men deras potential är inte lika uppenbar som
vindkraften och biomassan. Solceller t.ex. är visserligen
redan i dag en väl fungerande teknik med kvalificerad
forskning bl.a. i Sverige och med produktion i många
länder och med stora installationer bl.a. i Tyskland
och Spanien (som absolut såväl som per capita är de
största solcellsländerna).29 Hittills har kostnadsnivån
legat på 4 – 10 ggr marknadspriset på el vilket begränsat solcellsteknologin till en nischlösning trots att det
infallande solljuset är mer än tillräckligt för att lösa
mänsklighetens samlade energibehov.30 På senare år
har det emellertid kommit fram många forskningsresultat som pekar mot ett genombrott när det gäller
kostnaderna för storskalig solcellsproduktion och
världsmarknaden för solceller har vuxit snabbt. Det
går nu att producera solenergi för i storleksordningen
2 – 5:- KWh. En kraftig kostnadshöjning på energi och
CO2-utsläpp – så att kostnadsgapet minskar – skulle
därför kunna skapa ny dynamik i branschen som till
en del lever på det subventionerade tyska och spanska
inmatningssystemet. Hur stor del av ett sådant solcellsdominerat utvecklingsblock som hamnar i Sverige är
oklart. Sverigebaserad forskning har varit – och är –
väsentlig för den internationella teknikutvecklingen.31
Industrialiseringen av den forskningen har dock hittills hamnat utanför vårt land.
Vågkraft är en annan klimatvänlig energiform som blir
alltmer intressant med stigande energipriser. Denna
teknologi har ännu inte konvergerat mot en dominant
design utan flera konkurrerade och kompletterande
teknologier (småskaliga såväl som storskaliga) utvecklas på flera ställen i världen. I Sverige är bl.a. det Uppsalabaserade företaget Seabased, som samarbetar med
Ångströmlaboratoriet vid Uppsala universitet, nära
industrialisering.
27
12500 vindmöllor à 3 MW ger 37500 MW installerad effekt. Om dessa i genomsnitt ger 1870 fulleffektstimmar/år (dvs. ca 10-15% lägre än normalkalkylerna – det blåser mindre i skogen) blir det ca 70 TWh. Redan idag kan man f.ö. bygga vindmöllor med kapacitet på 5MW vilket ökar potentialen ytterligare.
28
Dagens transportsektor använder 105 TWh fossilbränsle, men elmotorer och elhybrider har väsentligt högre verkningsgrad.
29
Teknikutvecklingen för att utnyttja solenergin följer i huvudsak två spår: dels solfångare med vilka man försöker fånga, koncentrera och omvandla
den värme som solljuset genererar, dels solceller där man försöker utnyttja den fotoelektriska process som ljus alstrar i vissa material. Här begränsar vi
oss till en diskussion av det senare spåret. Men också det förra är intressant ur svensk synvinkel. Det svenska företaget Climatewell har t.ex. utvecklat en
metod att lagra solenergi och direktomvandla den till kyla för klimatanläggningar.
30
Jordytan träffas av 10 000 ggr mer solenergi än vad vi gör av med i fossila bränslen. Av de 1000 KWh solenergi som träffar en m2 av jordytan (i Mellansverige) kan man via biomassa omvandla högst 3 KWh till energi (<0,3% verkningsgrad). En solcellsanläggning ger ca 100 KWh (ca 10% verkningsgrad) (se Sandén, 2007 & 2008).
31
Bl.a. Ångströmlaboratoriet i Uppsala där man utvecklat den s.k. CIGS-solcellen, som visserligen har lägre verkningsgrad än de traditionella kiselbaserade men i gengäld kan tillverkas mycket billigare i form av en tunn film som kan integreras i många konstruktioner.
Klimatförändringen och den industriella omvandlingen 17
I dessa fall gäller att även om större anslag till solcells- och vågkraftsforskning är angelägna lär de stora
industriella genombrotten inte etableras förrän koldioxidutsläppen börjar bli kostsamma. Dessa ”nya”
energiteknologier har dessutom den egenskapen
att de utmanar den hittillsvarande institutionella
ordningen för elkraftsproduktion. Vind-, våg- och solkraftsanläggningar kan i princip vara hur stora eller
små som helst och tekniken ger inte uppenbara och
entydiga skalekonomier. Medan det klassiska elnätet
i grunden är baserat på en hierarkisk storskalig tankemodell med få och stora producenter och små och
distribuerade konsumenter (jfr. Hughes, 1983) kan man
således hävda att ett nät med omfattande solceller,
våg- och vindkraftverk bör – och kan – fungera mer
som internet, dvs. alla som är anslutna har möjlighet
att i varje ögonblick bestämma om de vill ladda ner
el från eller leverera in i systemet. En sådan syn – som
under senare tid börjat etableras bland näthållare och
kraftleverantörer – på det elektriska infrasystemet får
återverkningar inte bara på hur man konstruerar nätanslutningen (mätaren/modemet) utan också på kraftledningarnas dimensionering, på avtalen, reglersystemen, balanskraften, företagsbildningarna liksom de
lagar och regler som måste anpassas. Om alla som vill
också kan bli elleverantör lär det påverka den samlade
energihushållningen.
De nordiska länderna uppvisar också sammantaget
en omfattande potential för ett avancerat utvecklingsblock kring biomassa och som skulle kunna ta sin
utgångspunkt i den nordiska skogsindustrins omvandling men mycket väl inkludera övriga areellt baserade
näringar. Medan det är långt ifrån uppenbart hur den
industriella dynamiken kring biomassa kommer att
gestalta sig – dvs. hur (den internationella) strukturomvandlingen kommer att ske – är det tydligt att en ”global scramble for biomass” har inletts. Biomassa kan
direkt eller indirekt användas för att äta, dricka, köra
med, bygga/konstruera med, värma med. Kort sagt allt
det vi hittills använt den till plus allt det som vi under
mer än ett sekel använt olja och kol till och mycket av
det vi under lång tid använt metaller till. Bara i Europa
förefaller efterfrågan på skogsbaserad biomassa år
2020 att överstiga tillgången med i storleksordningen
50% (UNECE/FAO, 2007).32
Hur Sverigebaserade aktörer kan positionera sig i
denna omvandling är inte självklart. Det beror på vilka
kompetenser man har och förmår utveckla och hur
innovativ man är. För att lyckas måste man finna vägar
att utnyttja fördelarna med den nordiska biotopen och
undvika dess nackdelar, t.ex. dess låga produktivitet
per ha & år: i Brasilien får man ut 5-10 ggr så mycket
ved (eucalyptus) per ha jämfört med i Sverige (barrved).
Sannolikt kommer, å ena sidan, energislukande termomekaniska pappersbruk baserade på virgin fiber från
det nordeuropeiska barrskogsbältet att få det svårt
framöver och i flera fall behöva fasas ut eller helt ställa
om till returfiber. Å andra sidan står vi potentiellt inför
en omfattande omvandling av våra kemiska massabruk
till renodlade biokombinat/raffinaderier vilka i princip
kan leverera alla de organiskt baserade material vi önskar. Och dessa kombinat kan – som helhet om än inte
i varje enskild anläggning – basera sin produktion på
skogsråvara såväl som andra grödor. Högt på önskelistan står f.n. framställning av flytande och gasformiga
bränslen som etanol, metanol, biodiesel och biogas.
Därmed tryggar vi life as usual: vi kommer då inte ens
att märka förändringarna i våra bilar som kan fortsätta att gå som förut.
Men en drastiskt ökad användning av biomassa för
energiändamål är problematisk. Dels för att biomassan inte kommer att räcka till för att driva ens dagens
fordonspark – än mindre morgondagens om inget
görs! Dels för att förbränning av biomassa också bidrar
till växthuseffekten (se avsnitt sex nedan) medan dess
användning för byggnads/konstruktionsändamål i
stället binder CO2 under överskådlig tid. Dels, om vi
anlägger ett svenskt perspektiv, för att den svenska
barrträdsveden i många avseenden har bättre egenskaper än de snabbväxande lövträd (bl.a. eucalyptus) som
odlas på många håll i världen. Det är helt enkelt dålig
32
Räkneövningar av detta slag är mycket osäkra och detta UNECE/FAO-dokument är mycket försiktigt i sina slutsatser. Framför allt är det de ökade
anspråken på biomassa för energiändamål som skapar denna enorma obalans.
18 Klimatförändringen och den industriella omvandlingen
resurshushållning att elda upp eller mala ner tajgabältets långfibriga och långsamväxande ved. Den snabba
svenska ökningen av biomassa för energiändamål under senare decennier – en tredubbling sedan 1970 – är
således inte utan problem. Elda upp skogsråvaran bör
man normalt göra först efter det att man använt den
till något annat.33
Här kan de nordiska företagens kunskaper att använda
trä som byggnads- och konstruktionsmaterial potentiellt ge upphov till ett snabbt växande utvecklingsblock för
träkonstruktioner vars gränser endast sätts av fantasin.
Delvis skymda av de traditionella svenska byggjättarna
har det under senare år vuxit fram träföretag som utvecklar ny industriell kompetens inom avancerat – och
klimatsmart – träbyggande. De allra flesta hus som
byggs i Sverige – också sådana med 6 – 8 våningars
höjd – skulle nästan helt kunna byggas i trä. Många
andra konstruktioner likaså. Här har regelsystemet
varit förutseende: det är redan tillåtet om än i vissa
fall med dispens. Även här behövs det sannolikt stöd
av prisförändringar för att öka konkurrenskraften i
förhållande till betong, stål och aluminium. Allt detta
kan utvecklas till en omfattande exportmarknad som i
sig erbjuder en omfattande koldioxidsänka. Därtill kan
det klimatsmarta träet ersätta starkt CO2-utsläppande
betong. Hur byggandet – utöver omfattande klimatrelaterade ROT-aktiviteter – kommer att utveckla sig till
följd av det omvandlingstryck som kommer att finnas
på fastighetsbeståndet är oklart. Detaljerna växer fram
i takt med att inblandade aktörer lär sig tänka i nya
banor, något som kan ta tid i företag där hela kompetensprofilen byggts upp kring betong och stål. Man kan
därtill förvänta sig att väsentligt högre energipriser
långsiktigt leder till lägre ytkrav inom fastighetsbeståndet och omlokaliseringar av bostäder, arbetsplatser, offentliga lokaler och köpcentra mot lägen med
bra kollektivtrafikmöjligheter.
Ca 20 % av världens GHG-utsläpp är knutna till fastighetsbeståndet, främst uppvärmning och förbrukningsel (IPCC, 2007b).34 Även om omfattande åtgärder
för energiekonomisering har åstadkommits i Sverige
under senare decennier återstår mycket att göra i vårt
land. Som framgått under den senaste köldvintern i
Centraleuropa finns än större potential där för energihushållning. Också på detta område finns en omfattande potential – från värmepumpar till treglasfönster
– för ett expanderat utvecklingsblock för energihushållning.
Ett sådant block handlar dock inte bara om fastigheter
utan kanske än mer om industriella processer i allmänhet. I Sverige finns, inte minst inom ABB, omfattande
kompetens på energieffektiviseringar. Med kraftigt
stigande energipriser blir energikontrollerande övervakningssystem, stora såväl som småskaliga, allt mer
viktiga. Rimligen kommer flera svenska företag finnas
med i den marknadsexpansionen.
I Sverige finns omfattande och globalt konkurrenskraftig kompetens för byggande av infrastruktur. Även om
de allra flesta kapacitetsökningarna av vägnätet bör
skrinläggas – eftersom det samlade vägtransportarbetet rimligen bör minska – står vi inför omfattande
investeringar inom kollektivtrafiksystemen, främst
inom tätbefolkade områden av landet.35 Också det glest
befolkade Sverige lär, med kraftigt höjda energipriser, kunna bygga upp ett väsentligt större och bättre
järnvägsnät än det nuvarande. Här finns utrymme
för svenska/Sverigebaserade aktörer att återta en del
av den tågkompetens som tidigare nedrustats. Därtill
kommer det också finnas en betydande nisch för kommunikationslösningar baserade på bussar som kombinerar eldrift med andra generationens biobränslen.
Här ligger svensk teknik och industri (bl.a. Volvo) långt
framme.
33
En del av den svenska biomassebaserade energiproduktionen är direkt relaterad till produktionen av pappersmassa (s.k. förenad produktion) och kan
ses som ett indirekt utfall av massaproduktionen. Med bättre användning av de svartlutar som uppkommer i processen ändras förutsättningarna för
den balans som hittills rått och nya produkter, t.ex. BioDME, kan påverka produktmixen. Till detta kommer att massabrukens termiska förluster (den
värme som försvinner ut i avloppsvattnet och luften och som f.n. inte inräknas i energistatistiken) sannolikt ligger i storleksordningen 50 – 60% (studentarbete på KTH under ledn. av doc. Björn Frostell).
34
Statistiskt är detta lite snårigt. GHG-utsläppen från den el som förbrukas i fastighetsbeståndet (ca hälften av fastighetsbeståndets utsläpp) inräknas
normalt i energisektorn.
35
Ungefär 100 mdr av totalt resta 130 mdr personkilometer (ca 76%) sker med bil. Kollektivtrafikens andel är ca 20%. Om 20% av bilåkandet, till följd av
klimatpolitiken, överflyttas på kollektivtrafik medför det att kollektivtrafiksystemet som helhet måste fördubblas (SIKA, 2008a).
Klimatförändringen och den industriella omvandlingen 19
Den internationella klimatlitteraturen ger, som
nämnts i avsnitt 2 ovan, inte mycket hopp om att GHGutsläppen ska kunna hejdas vid en nivå på 450 ppm
CO2e eller lägre. I praktiken innebär det att vi kan förvänta oss temperaturhöjningar på minst 2°C – kanske
3°C eller mer – vilket i sin tur med hög sannolikhet
får konsekvenser för hur extremvärdena kan gestalta
sig i Sverige vad gäller vattennivåer, flöden, regn, temperaturer m.m. I korthet behöver många svenska kommuner, inte minst i Mälardalen, se över sina system för
dagvattenhantering, färskvattenförsörjning, avloppssystem och översvämningsberedskap något som kommer att kräva omfattande investeringar och kreativa
lösningar (jfr. SOU 2007:60). Internationellt är detta potentiellt en mycket stor fråga; flera regioner och städer,
också i vår närhet, står inför omfattande utmaningar
vilket kommer att kräva omfattande kompetensuppbyggnad där också svenska företag bör kunna delta.
Diskussionen ovan avser inte att vara fullständig utan
mer att illustrera de omvandlingar som kan förekomma och vilka nya utvecklingsblock som kan framträda.
Tyngdpunkten i denna studie ligger på industriell och
materialbearbetande verksamhet. Men definitionen av
utvecklingsblock är inte så snäv: i dagens ekonomier
utförs en stor del av den teknik- och industrirelaterade
verksamheten av kunskapsintensiva tjänsteföretag
(konsulter, arkitektfirmor, dataserviceföretag etc.).
Sådana – som alltså ingår i de utvecklingsblock vi
diskuterar här – kommer i hög grad att bli delar av
processen.
20 Klimatförändringen och den industriella omvandlingen
Till detta kan läggas att de prishöjningar som diskuteras i avsnitt sex nedan på energi, GHG-utsläpp och fossil bränsleanvändning i huvudsak får konsekvenser för
framställning och användning av artefakter (av människor konstruerade apparater). Artefakterna och deras
användning kommer således att drabbas av relativprishöjningar. Baumols lag – att man (bl.a. med ökade
energiinsatser) ständigt ökar produktiviteten inom
varuproduktionen i en snabbare takt än man kan göra
inom tjänstesektorer som kräver mänsklig tid, med
åtföljande relativprishöjningar inom tjänstesektorn –
utmanas således. Formulerat i andra termer: relativpriset på skola, omsorg och privata tjänster sjunker i det
klimatanpassade post-industriella samhället.
Det centrala är att den omvandling vi står inför varken
kan eller bör detaljstyras. Det utesluter inte att storskaliga statliga forskningssatsningar kan och måste göras
på flera intressanta kunskapsområden med industriell
potential. Men hellre än att låsa in sig på ett smalt
teknikspår bör staten liksom EU satsa på nya pris- och
regelstrukturer som skapar förutsättningar för många
alternativa idéer att testas. Men eftersom omvandlingen
måste följa helt andra utvecklingsbanor än vad den hittills
har gjort– dvs. rejält reducera kolberoendet – krävs en kraftfull roderomläggning av politiken.
6 Politiken
Vill man få till stånd en global strukturomvandling
bort från ett samhälle baserat på utsläpp av växthusgaser måste man således skapa en internationell prisoch regelstruktur – en ny institutionell ordning – som
främjar denna strukturomvandling. Det räcker inte
med internationella deklarationer att reducera GHGutsläppen. Deltagande stater måste i konkret handling
visa att de är beredda att ta konsekvenserna av sina
deklarationer i form av mycket kraftiga ekonomiska
styrmedel. De internationella förhandlingsprocesser
detta implicerar är sannolikt minst av samma storleksordning som de GATT- och WTO- förhandlingar vi haft
under efterkrigstiden; dock med tillägget att väsentliga resultat måste komma mycket snabbare; tydliga
resultat måste märkas under kommande decennium.
Förhandlingarna kommer att innehålla omfattande
turer där många av de aktörer som ska – och måste –
drabbas kommer att söka fribrev samtidigt som många
oavsiktliga indirekta förlorare också kommer att dyka
upp som i slutändan måste kompenseras. Det är också
en aktivitet där demokratier såväl som diktaturer inte
bara kommer att mötas vid förhandlingsborden utan
också stå inför omfattande sociala utmaningar och
omvälvningar på hemmaplan.
att klimatarbetet försenas kraftigt. En internationellt
trovärdig position gentemot alla de länder som kämpar med
sin strukturomvandling är att de länder som går i täten, eller
av skilda skäl hamnat där, visar att också de är beredda till
svåra beslut. Med kraftfulla svenska åtgärder minskar
man också legitimiteten för nya starkt CO2-utsläppande EU-länder att kräva undantag i sin omställning.
Även om ett avtal kan och måste innehålla andra
komponenter, t.ex. tvingande regelsystem, är den internationella prisbildningen på GHG-utsläppen central: både
för hur systemet ska kunna fungera genom alla de
mikrobeslut som världens företag dagligen ska fatta
och som indikator på hur världens stater binder sig för
utmaningen. Ska man åstadkomma ett nytt institutionellt ramverk måste det vara tydligt i sina ekonomiska
konsekvenser. Därför fokuserar vi i detta avsnitt på de
generella aspekterna i den nya ordningen – prisbildningen – men återkommer avslutningsvis till en del
mer specifika och interventionistiska åtgärder.
Sverige har en politiskt delikat placering i det internationella förhandlingsspel som förestår. I egenskap
av en av OECD-områdets lågutsläppsländer kan vi som
land i princip inta en position att Sverige skulle ha rätt
att följa en lägre anpassningstakt än de flesta övriga
EU-länder och än mer i jämförelse med länder som
USA, Australien och Canada. Vi skulle, eftersom våra
utsläpp totalt sett också är försumbara ur ett globalt
perspektiv, kunna invänta deras första halvering av
GHG-utsläppen innan vi inleder vår.
Grunden i detta prisbildningspaket bör vara dels utsläppsrätter för fossil CO2, dels en uppsättning av skatter.36 Detaljerna i paketet kan utformas på flera olika
sätt. Utsläppsrätter och skatter kan kombineras, de kan
riktas mot olika former av GHG-utsläpp och man kan
för båda formerna välja att göra dem internationella
eller nationella. Nationella system kan naturligtvis
backas upp av (mer eller mindre tvingande) internationella överenskommelser om hur de ska utformas.
Många länder har i dag väl fungerande skatter på
bränslen – inget hindrar att dessa instrument finslipas
för småskalig verksamhet och höjs även om man väljer
att använda utsläppsrätter inom andra storskaliga områden.
Den positionen är dock ohållbar. Den innebär i så fall
att vi legitimerar alla andra länder – mer än 100 och
inkluderande bl.a. Kina – som släpper ut än mindre
per capita att vänta med sina utsläppsbegränsningar.
Bortsett från att en sådan hållning sannolikt skapar
ett internationellt förhandlingskaos medför det också
Utsläppsrätter – helst internationella – brukar omhuldas av ekonomer eftersom de potentiellt skapar förutsättningar för en effektiv resursallokering. Det kräver
dock att de som initialt tilldelas utsläppsrätter också
tvingas betala ordentligt för dem – inte bara erhåller
dem av historiska skäl. Den första provperioden med
36
Här fokuserar vi fortsättningsvis på CO2-utsläppen som ju svarar för ca 80 % av klimateffekterna.
Klimatförändringen och den industriella omvandlingen 21
utsläppsrätter inom EU illustrerar hur det inte får gå
till. Tilldelningen blev så riklig att den inledningsvis
blev en stor intäktskälla för de som erhöll utsläppsrätter – som SSAB och Vattenfall (som belönades för sina
tyska kolkraftverk) – varpå hela utsläppsmarknaden
kollapsade eftersom det visade sig att någon brist på
utsläppsrätter inte förelåg (se t.ex. Affärsvärlden, 2007
samt E24, 2007). Våren 2009 är priset på utsläppsrätter
fortfarande för lågt för att kunna bidra till CO2-reducerande åtgärder (FT, 090202). Skatter har den fördelen
att de tydligt belastar en aktivitet till skillnad från utsläppsrätter som ju lätt kan uppfattas som avlatsbrev.
Genom att konstruera skattedelen av paketet lite mer
komplext än en traditionell koldioxidskatt bör man
dels kunna undvika dess snedvridande effekter i förhållande till olika energiformer, dels göra det mer politiskt acceptabelt för fossilbränslebaserade länder. Skatterna – här föreslås tre sådana – blir därmed också mer
precisa i förhållande till de problem de avses hantera.37
Dessa skatter bör kunna genomföras i Sverige parallellt
med att Sverige föreslår dem på EU-nivå.
Eftersom olika energislag delvis kan ersätta varandra
och eftersom länder av historiska och geografiska skäl
har olika blandningar i sin energiportfölj kan man
tänka sig att en del av prisbildningspaketet tas ut i
form av en allmän energiskatt som således utan undantag drabbar samtliga energislag. Den skulle således
vara mer kraftfull än dagens svenska energiskatt.
Funktionen för en sådan skatt är att bidra till den allmänna energiekonomisering som krävs för att skapa
utrymme för en del av dagens CO2-genererande aktiviteter att ändra inriktning mot förnybara energiformer.
En allmän energiskatt bidrar också till att minska den
s.k. reboundeffekten.38 En sådan skatt bidrar också till
att kärnkraften – som ju i strikt mening inte heller är
förnybar – inkluderas i energiskattebasen. Det senare
bidrar såväl till moralisk legitimitet för systemet som
minskar incitamenten för kraftig kärnkraftsuppbyggnad. Fördelen på internationell nivå med att ta ut en
del av prisbildningspaketet på detta sätt är att starkt
37
koldioxidutsläppande länder inte ensidigt pekas ut i
klimatarbetet.
Prisbildningspaketets övergripande uppgift är att
begränsa koldioxidutsläppen. Det behövs således en
koldioxidskatt, om än mer omfattande än dagens. De
koldioxidmolekyler som bildas vid förbränning har
nämligen inget minne och vet således inte om de härstammar från fossila bränslen (gammal biomassa) eller
från nyligen avverkad sådan. Inte heller vet molekylen
– om den skulle vara nyavverkad – med säkerhet huruvida återplantering sker på avverkningsplatsen eller
ej. Eftersom skördande/återplantering av biomassa är
en aktivitet som är strikt skild från dess förbränning
(i huvuddelen av fallen engagerar processerna därtill
skilda aktörer) bör således även biomassebaserad koldioxidproduktion inkluderas i en kommande internationell koldioxidöverenskommelse.
En sådan konstruktion har fördelen att incitamenten
att omvandla bort från bränsleslukande system – t.ex.
motorfordon – blir tydligare; det räcker inte att konvertera dagens bilmodeller till etanol eller biodiesel
för att lösa problemen. En skatt på biobränsle minskar
dessutom utrymmet för generella prishöjningar på biomassa och bidrar därmed till att rädda livsmedlen från
att trängas ut från jordbruket. Rent generellt minskar
den trycket i den globala scramble for biomass som nu
inletts. I förlängningen bör detta också reducera den
tilltagande och svårkontrollerade skogsavverkning som
nu kan skönjas i spåren efter biobränsleboomen och
som vore förödande i ett läge när man vill binda koldioxid – inte avverka regnskog.
Till denna trappa av allmän energibeskattning och
beskattning av CO2-utsläpp bör man så addera en skatt
på fossila koldioxidutsläpp. Denna kan motiveras med att
den fossilbränslebaserade energiomvandlingen – till
skillnad från den biobaserade – med säkerhet tullar på
jordens under årmiljoner ackumulerade biokapital.
Beskattningen av dessa utsläpp kan lämpligen även
Man kan i princip nå liknande resultat med tre olika typer av utsläppsrätter. En sådan modell blir troligen för komplex och oöverskådlig.
Reboundeffekten är den effekt som uppkommer när den som framgångsikt effektiviserar sin energianvändning får pengar över vilka kan användas
för annan energikrävande konsumtion/aktivitet. De pengar man sparar in genom att installera en värmepump kanske bidrar till att finansiera en
semesterresa till Thailand!
38
22 Klimatförändringen och den industriella omvandlingen
fortsättningsvis ske i form av utsläppsrätter för stora
kolanvändare. Här gäller att utsläppsrätterna redan
inledningsvis reducerar utsläppen så man slipper det
trovärdighetsproblem som drabbade EU-systemet i dess
inledande skede. Inga utsläppsrätter ska således tilldelas – alla måste köpas. För småskalig och distribuerad
fossilbränsleanvändning – t.ex. i motorfordon – förefaller skattemodellen även fortsättningsvis lämplig.
En central fråga i sammanhanget är beskattningen av
internationella bunkringsbränslen. Dessa – som hamnade utanför Kyotoprotokollet – är inte längre en försumbar del av de globala GHG-utsläppen. Faktiskt svarar Sveriges del av den internationella bunkringen för
ca 9000 Kton CO2 (2006) vilket motsvarar 46% av transportsektorns utsläpp eller ca 18% av Sveriges samlade
CO2-utsläpp. Och bunkringsbränslena ökar i absoluta
tal såväl som relativt (Energimyndigheten, 2008b).39
Dessutom är beskattningen av dessa bränslen en viktig
parameter för att driva upp de globala transportkostnaderna så att internationella resor och transporter
betalar för sina externa effekter. Inte minst är bunkringsbränslefrågan politiskt viktig som en indikator på att världens stater kollektivt förmår samla sig kring gemensamma
klimatåtgärder. Det finns således optiska skäl inte bara
att genomföra en kraftig internationell beskattning av
bunkerbränsle utan också att samla intäkterna från
detta till något internationellt organ för klimatarbete.
Den direkta effekten av bunkringsbränsleskatten blir
att internationella resor och transporter blir dyrare
och kommer att minska i omfattning. Men när relativpriset på importerat lammkött från Nya Zeeland stiger
– vilket gynnar fårbönderna på Gotland – är detta inte
ett resultat av protektionism utan av omvandlingen
till en uthållig världsekonomi.
Avsikten med en internationellt överenskommen prisbildningsmekanism som den som skisseras här är att
skapa ett stabilt ramverk för att driva på en strukturomvandling av såväl gamla som nya industrisamhällen. Den slutliga konstruktionens robusthet, omfattning och prisnivåer blir ett tecken på hur det internationella samfundet binder sig för klimatarbetet. Fem
av konstruktionens teknikaliteter kommenteras nedan:
I
Formen har betydelse för acceptansen: prisbildningspaketet bör innehålla miniminivåer som skapar utrymme för enskilda länder att överstiga om de önskar gå
snabbare fram. Likaså bör paketen innehålla utvecklingsklausuler så att skatterna växer (utsläppsrätterna minskar) snabbt från en förhållandevis låg (hög) instegsnivå.
De nödvändiga långsiktiga pris- och utsläppsnivåerna
är helt enkelt för drastiska för att kunna införas i ett
enda steg. Med någon form av konvergensmekanism kan
man t.ex. över en tioårsperiod uppnå en global konvergens länderna emellan av dessa skatter/priser/utsläppsrätter samtidigt som de stiger/sjunker. I princip bör
systemet kunna konstrueras så att det även omfattar
andra GHG som t.ex. CH4 och N2O.
2
Beloppen har betydelse: Vi vet att man inte med säkerhet kan fastställa exakt hur kraftiga prishöjningar
som de nya regelverken, skatterna och utsläppsrätterna
måste landa på.40 Det finns dock en del fasta nivåer på
vilka man kan hänga upp politiken. För det första pekar flera källor på att vindkraft och biomassa i huvudsak är konkurrenskraftiga med olja om oljepriset är
USD 80 - 120 /fat. Det högre beloppet gäller utbyggnad
av storskalig havsbaserad vindkraft med dagen teknologi (CEPI/McKinsey & Pöyry, 2008).
För det andra visar många studier att om det någonsin
ska gå att få ekonomi på koldioxidlagring måste prisoch kostnadsnivån upp ordentligt på kolkraftanvändningen, både för att skapa incitament att börja bygga
CCS-anläggningar och för att skapa resurser för att
finansiera dem. Dessa belopp är gigantiska. Priset för
39
Mellan 1990 och 2006 ökade bunkringsbränslenas CO2-utsläpp från 3563 till 9146 Kton dvs med ca 6% årligen samtidigt som deras andel av de samlade svenska CO2-utsläppen – som stagnerat under perioden – ökade från 6% till 18%.
40
Det vanliga sättet att undersöka efterfrågans historiska priselasticitet kan inte självklart antas gälla i ett läge när man kan ana en fundamental
systemförändring och framväxten av nya preferenser. Om den traditionella bilen tidigare uppfattats som den enda möjliga lösningen blir elasticiteten
sannolikt lägre än om priserna stiger i en period när alternativ till fossila bränslen och bilåkandet framstår som alltmer nödvändiga. En möjlig slutsats
av detta är att bränslepriserna kanske inte måste höjas så mycket som SIKA antar (till 27 kr/l). SIKA för ingen diskussion om detta utan baserar sina
antaganden på gamla elasticitetsstudier.
Klimatförändringen och den industriella omvandlingen 23
ett kolkraftverk att släppa ut koldioxid – något som kan
påverkas med hjälp av såväl utsläppsrätter som skatter –
för ett års elproduktion utan CO2-rening måste bli dyrare än att ersätta verket med ett verk med CO2 rening.
Om man inte (genom skatter och licenssystem) lyckas
få global acceptans för en sådan prisnivå för kolkraft
att den möjliggör kolavskiljning så indikerar det ett
fundamentalt legitimitetsproblem för själva klimatarbetet. Här finns något av en paradox. Det erbjuds ingen
teknisk, vetenskaplig eller industriell väg bort från fundamentala beslut som innebär kraftiga prishöjningar på fossilbränsleanvändning. Också den traditionella vägen – att gräva
ned resterna, introducera CCS – kräver det.
Och om man lyckas etablera en sådan prisnivå med ett
prishöjningspaket av den typ vi diskuterar här skapar
man samtidigt ett utrymme för en omfattande dynamik.
Såväl vindkraft som solceller, vågkraft och biomassa –
liksom nya former av energihushållning – kommer sannolikt att bli konkurrenskraftiga med det nya rena kolet.
Låt oss av pedagogiska skäl illustrera hur systemet kan
gestalta sig för vanligt bilbränsle. Även om det för att
par år sedan var hädiskt att föreslå en fördubbling av
bensinpriset börjar den nivån bli allt mer accepterad
(jfr. Laestadius, 2007). Statens eget utredningsorgan
på området har nyligen landat på samma nivå (SIKA,
2008). Med reservation för de vanliga variationerna
i bensinpriset kan man således tänka sig att bensinpriset landar på ca 22-23:-/l (givet ett bensinpris utan
skatter på ca 4:-). Av detta kommer exempelvis den
allmänna energiskatten att vara ca 3:-/l, den nya CO2skatten ca 4:-/l och fossilbränsleskatten ca 8:-/l. Den
sammanlagda bensinskatten blir då ca 18,75:-/l av vilket momsen blir ca 3:75). Beskattningen på etanol (E85)
blir förutom energiskatten (3:-) också en något lägre
CO2-skatt (ca 3:-) pga etanolens lägre energiinnehåll.
Med moms blir det ca 7,50 vilket skapar ett utrymme
på 11:-/l som kompensation för pris- och förbrukningsskillnader i jämförelse med bensin.41
Oberoende av om man arbetar med skatter eller utsläppsrätter kan detaljresonemangen ovan omvandlas
41
också till andra bränsle- och energiområden och normaliseras så att nivåerna blir ungefär desamma per
KWh, CO2-utsläpp och ton fossilbränsleuttag. De nivåer som diskuterats ovan är utformade ur ett svenskt
och europeiskt perspektiv. För andra länder kan man
sannolikt inledningsvis nå likartade omställningseffekter med lägre beskattning.
3
Balansen mellan nationella och internationella åtgärder har betydelse. I en helt friktionslös värld ( ”a flat
world”) där samtliga aktörer strävar efter att stärka sin
konkurrenskraft gentemot de övriga kan ingen regering ensidigt införa regler som väsentligt försämrar
förutsättningarna för det egna landets företag. Men i
ett system som dels inte är helt friktionslöst – de flesta
GHG-utsläppande anläggningar är t.ex. inte momentant flytt- eller omställbara – och dels också är befolkat
av aktörer (inom företag såväl som på policynivå) som
i sin tur söker efter anledningar och argument att
påskynda klimatomställningen – inte bara försöka
undkomma den – skapas ett utrymme för internationella förebilder att agera. Vi kan aldrig veta hur stort
det utrymmet är att på detta sätt skapa en dynamik ur
små stegvisa beslut där det ena landet skapar beslutsutrymme för det andra. Men här måste ansvarsfulla
regeringar driva på.
4
Skatte- och licensintäkternas fördelning mellan stater,
regionala sammanslutningar som EU och internationella organ är viktig men inte avgörande för systemet.
Det viktiga är att stater kommer överens om miniminivåerna och regelverket och att skatterna också drivs
in – inte att dessa helt eller delvis tillfaller internationella organ. I den mån man vill bygga in resursöverföringar från rika till fattiga länder måste naturligtvis en
del av beloppet avsättas för sådant och internationella
former för det skapas. Det är uppenbart att det internationella regelverk som skapas måste ge utrymme för
nationella avvikelser och mer långtgående ambitioner.
Möjligen kan hanteringen av de internationella bunkringsbränslena betraktas i detta sammanhang. Även
om man inte vill etablera internationella organ med
Dessa skattenivåer måste betraktas som ett räkneexempel vars detaljer i det fortsatta arbetet måste finslipas och stämmas av mot närliggande marknader och skattenivåer.
24 Klimatförändringen och den industriella omvandlingen
storskaliga intäkter av klimatregleringen så kan just
bunkringsbränslebeskattningen – hur den nu konstrueras – med fördel samlas till ett internationellt organ.
Det ger tyngd åt det globala klimatarbetet och skapar
resurser för att driva på omställningen.
5
Prisutjämningsmekanismer är inte självklart nödvändiga. Oljeprisets kraftiga variationer under senare tid
har gett upphov till många förslag att man med klimatskatter ska jämna ut prisvariationerna eftersom
det låga oljepriset nu medför att t.o.m. etanolbilarna
övergått till bensin och de alternativa energiformerna
inte längre framstår som lönsamma. Men om klimatskatternas allmänna nivå höjs kraftigt försvinner det
dilemmat och marknaden kan ta hand om prisvariationerna som den alltid gjort om än med skillnaden
att priset alltid inkluderar en klimatmotiverad beskattning.
Fokus i detta avsnitt har varit på generella politiska åtgärder vilka i främsta rummet inriktas på att driva upp
prisnivån för GHG-utsläpp; en del avsedda att genomdrivas på internationell nivå, andra lämpliga också för
nationella beslut för länder som vill ligga i framkant
av omvandlingen. Men liksom stater historiskt ingripit
i den industriella omvandlingen (jfr. Magnusson, 2005)
och eftersom vi vet att industriella och tekniska system
kan bli inlåsta i utvecklingsbanor som är svåra att ta
sig ur även om priserna ändras, finns det även fortsättningsvis anledning att tillämpa mer direkta interventioner i omvandlingspolitiken. Det väsentliga i sammanhanget är att en sådan politik inte an sich bidrar
till inlåsningar i systemlösningar som visar sig vara
nya återvändsgränder. Några åtgärder som är aktuella i
den fas vi nu befinner oss är bl.a.:
Utökade forskningssatsningar. Även om vi ovan
framhållit att vi redan vet tillräckligt för att inte rädas
en kraftfull politikomläggning – som industriellt kommer att ”förlösa” redan kända tekniker – kommer vi,
när de lågt hängande frukterna skördats, att behöva
ytterligare kunskap. Ökade FOU-satsningar är således
angelägna och kan mycket väl finansieras av de statliga
intäktsökningar som följer av den skattepolitik som
förordas här.
Klimatanpassad tillståndslagstiftning och ärendehandläggning. Förslag om detta finns redan på den politiska
agendan men kan inte nog betonas. Att skapa ett rättsäkert och klimatvänligt tillståndssystem är kanske
den mest angelägna frågan på kort sikt i klimatarbetet.
Det vore t.ex. olyckligt om klimatomställningen fastnar med vindkraftverken i tillståndskvarnen.
Omställningspådrivande teknikupphandling. Välfungerande nya tekniklösningar kan ibland behöva ”förlösas” med hjälp av offentlig upphandling om marknaden är kraftigt konsoliderad med ålderdomlig teknik,
stordriftsfördelar och oligopolliknande marknadsstrukturer. Men de upphandlingsregler, som hittills
tillämpats i Sverige (och Europa), är primärt skapade
för att förhindra vänskapskorruption och tvinga fram
lägsta pris – inte bidra till industriell omvandling.
Under 2008 har emellertid såväl EU-kommissionen
som ministerrådet och parlamentet fattat beslut om
att bygga in gröna kriterier i den offentliga upphandlingen. Det är en process som måste tillämpas och stärkas: offentliga organ ska – och ska ha rätt att – väga in
klimataspekter i varje upphandlingssituation.
Användning av strukturfonder för klimatomställningen. Detta är i grunden en fråga som måste lösas på
EU-nivå men kan lämpligen initieras från svenskt håll.
För perioden 2007-13 disponerar Sverige 15 mdr kronor
från EU för fyra prioriterade näringspolitiska insatsområden där klimatomställningen inte ens omnämns,
vare sig på EU-nivå eller i de svenska tolkningarna
av prioriteringarna.42 För att komma i åtnjutande av
fonderna förutsätts det svenska samhället mobilisera
en lika stor summa nationella pengar (från stat och
kommuner) i motfinansiering. Eftersom strukturfonderna står för en tredjedel av EU:s omfördelning av
ekonomiska resurser kan deras framtida användning
för klimatanpassning ses som ett tecken på hur allvarligt man ser på klimatfrågan. För närvarande finns
det således 30 mdr kronor i den svenska potten vars
användning bör omprövas.
42
De fyra prioriterade områdena är innovation och förnyelse; kompetensförsörjning och ökat arbetskraftsutbud; tillgänglighet samt strategiskt gränsöverskridande samarbete.
Klimatförändringen och den industriella omvandlingen 25
7 Avslutande synpunkter
Huvudbudskapet i denna skrift har varit att klimatförändringarna, som i grunden skapats av vårt stora och
tilltagande kolberoende, ställer mänskligheten inför
en global utmaning: vi måste se till att den omvandling som under de senaste 200 åren väsentligen har
baserats på ökad energiomvandling och ökad kolanvändning nu ändrar riktning så att kolberoendet fasas
ut under återstoden av detta sekel. I princip all kolförbränning måste avvecklas, en procents ”kolrationaliseringstakt” i genomsnitt per år är vad som väntar – och
måste uppnås. Delar av den omställningen kommer att
bli smärtsam för de aktörer (länder, företag, individer)
som låst in sig i kolberoendet.
kommer aldrig att ha forskat tillräckligt och vi kommer alltid ha en stor del av läroprocesserna framför oss
när vi tar ny teknik i anspråk. Men teknologier som
vindkraft, solceller, bioenergi är samtliga mogna, avancerade och välfungerande. Andra, t.ex. vågkraft, väntar
i portgången. För att de ska bli mer än nischspelare
krävs att atmosfärens fria nyttjande upphävs – framför allt med kraftfulla prishöjande åtgärder. Och det
är i grunden samma prishöjningar som krävs för att
skapa utrymme för införandet av CCS. Rent kol – om
och när det någonsin realiseras – kommer att bli i storleksordningen upp till dubbelt så dyrt som nuvarande
prisnivå.
En sådan strukturomvandling kommer nämligen att
bli mer långtgående än att bara byta ut dagens bilar
mot sådana som drivs med el eller etanol. Även om vi
inte kan säga med hur mycket måste energianvändningen totalt sett sannolikt också reduceras kraftigt
om utläppsmålen för GHG ska kunna uppnås. F.n. ökar
energianvändning såväl som kolanvändning globalt
sett. I allt väsentligt kan, och måste, denna omvandling – åtminstone inledningsvis – baseras på teknik
som i huvudsak redan är tillgänglig och fungerar. Vi
Den nya ordning som förespråkas här fokuserar inte
på hur omvandlingsprocessens detaljer kommer eller
ska gestalta sig, hur stor vindkraften ska bli eller hur
mycket bilåkandet kommer att minska etc. Processen
kan ta sig många former och innehålla överraskningar.
Det centrala är den fundamentala riktningsändringen
– från ökat kolberoende till allt mindre – och hastigheten i processen som dessutom måste komma igång
snabbt. Klockan är redan fem i tolv.
26 Klimatförändringen och den industriella omvandlingen
Referenser
Affärsvärlden, 2007-03-23, ”Det stora utsläppsfiaskot”, (nyhetsartikel), Affärsvärlden.
Berggren, Christian & Laestadius, Staffan, 2009, ”Kan krishantering och klimatomställning kombineras?”,
Ekonomisk Debatt, Vol. 37, No. 2, s. 1 – 15.
Brondel, Georges, 1976, ”The Sources of Energy” i Cipolla, Carlo, 1976, The Fontana Economic History of
Europe, Vol. 5, Glasgow, Collins/Fontana Books.
Bruland, Kristine, red.,1991, Technology Transfer and Scandinavian Industrialisation, Berg, New York & Oxford.
CEPI, McKinsey & Pöyry, 2008, Bio-Energy and the European pulp and paper industry (summary).
DI, 090209, (notis), Dagens Industri.
Dahmén, Erik, 1950, Svensk Industriell företagarverksamhet, del 1, Stockholm, Industriens Utredningsinstitut.
Diamond, Jared, 2006, Undergång: Civilisationernas uppgång eller fall, Stockholm, Norstedts.
E24, 2007-0-06 (& 2007-11-14), ”Fullständig flopp för utsläppsrätter”, (nyhetsartikel på SvD:s nättidning)
Edberg, Rolf, 1966, Spillran av ett moln, Stockholm, P.A. Norstedts & Söners Förlag.
Ehrlich, Paul & Anne, 1972, Befolkning, resurser och miljö, Stockholm, Aldus/Bonniers.
Energimyndigheten, 2008a, Energiläget 2008, Eskilstuna.
Energimyndigheten, 2008b, Energiläget i siffror 2008, Eskilstuna.
Erixon, Lennart, 2003, Den svenska modellens ekonomiska politik, Stockholm, Bokförlaget Atlas.
FT, 20090202, “Fall in CO2 price a risk to ‘green’ investment”, Financial Times.
Freese, Barbara, 2006, Coal – A Human History, London, Arrow Books.
Gott, Phil, 2008, Is Mobility As We Know It Sustainable?, Automotive Sustainability White Paper,
(konsultrapport, tillgänglig på www) Global Insight Inc., Lex., Mass.
Hansson, Anders, 2008, Kolets återkomst – koldioxidavskiljning och lagring i vetenskap och politik,
doktorsavhandling, Linköpings universitet.
Hughes, Thomas., 1983, Networks of Power – Electrification in Western Society 1880-1930, Baltimore,
John Hopkins UP.
Häfele, Wolf, et.al.,1981, Energy In a Finite World – A Global Systems Analysis, IIASA, Cambr., Mass.,
Ballinger Publ.
IEA, 2008, World Energy Outlook 2008, Paris.
IPCC, 2005, Carbon Dioxide Capture and Storage, Cambridge U.P.
IPCC, 2007a, Climate Change 2007 – The Physical Science Basis, Cambridge U.P.
IPCC, 2007b, Climate Change 2007 – Adaption and Mitigation, Cambridge U.P.
IVA, 2009, En svensk nollvision för växthusgasutsläpp, (Vägval Energi), Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien,
Stockholm.
Kaijser, Arne, 1994, I fädrens spår, Stockholm, Carlssons Bokförlag.
Kaijser, Arne; Mogren, Arne & Steen, Peter, 1988, Att ändra riktning – Villkor för ny energiteknik,
(Energiforskningsnämnden), Stockholm, Allmänna Förlaget.
Klimatförändringen och den industriella omvandlingen 27
Laestadius, Staffan, 2005, ”Erik Dahmén, utvecklingblock och innvationer”, I Benner, Mats, red., 2005,
Innovationer – dynamik och förnyelse i ekonomi och samhällsliv, Lund, Studentlitteratur.
Laestadius, Staffan, 2007, ”Bensinpriset måste fördublas!”, SvenskaDagbladet, Bränpunkt, 2007-01-02.
Lindquist, Sven, 2008, ”Varför blundade vi?”, Dagens Nyheter, 3/11-08.
Lundin, Per, 2008, Bilsamhället: ideologi, expertis och regelskapande i efterkrigstidens Sverige, akademisk
avhandling, Stockholm: Stockholmia.
Lynas, Mark, 2007, Sex grader – vår framtid på en varmare jord, Stockholm, Ordfront.
Magnusson, Lars, 2005, Den synliga handen – nation, stat och det industriella bygget, Stockholm, SNS Förlag.
McKinsey, 2008, The Case for Investing in Energy Productivity, McKinsey Global Institute, Febr. 2008.
Meadows, Donella et al, 1972, Tillväxtens gränser – En rapport utarbetad för Romklubbens project om
mänsklighetens situation, Stockholm, Bonniers.
North, Douglas, 1997, Institutioner, tillväxten och välståndet, Stockholm, SNS Förlag.
Sandén, Björn, 2007, “Solen – din nya stora elleverantör”, Svenska Dagbladet (Brännpunkt).
Sandén, Björn, 2008, “Solar solution: the next industrial revolution”, Materials Today, Vol. 11, Nr. 2,
Dec, s 22-24).
Schön, Lennart, 2000, En modern svensk ekonomisk historia- tillväxt och omvandling under två sekel.
SNS förlag Stockholm.
SIKA, 2008a, Kollektivtrafik och samhällsbetalda resor, SIKA Statistik 2008:30, Statens institut för
kommunikationsanalys.
SIKA, 2008b, Vilken koldioxidskatt behövs för att nå olika utsläppsmål?, SIKA PM 2008:4, Statens institut för
kommunikationsanalys.
SOU, 2007:60, Sverige inför klimatförändringarna – hot och möjligheter (Sårbarhetsutredningens betänkande),
Stockholm.
SOU 2008:24, Svensk Klimatpolitik, (Klimatberedningens betänkande), Stockholm.
Stern, Nicholas, (red). 2007. The Economics of Climate Change. Cambridge U. P.
Stern, Nicholas,2008. Intervju i Financial Times, Dec 2,”Climate Change Part three: Business”,
Stiglitz, Joseph, 2007. Fungerande globalisering, Daidalos.
Thullberg, Per & Östberg, Kjell, 1994, Den svenska modellen, Lund, Studentlitteratur.
Victor, David & Rai, Varun, 2009, “Dirty Coal Is Winning”, Newsweek, Jan 12, s. 41.
WGMS, 2009, glacier mass balance data 2006 and 2007, 2009-01-14, World Glacier Monitoring Service, Zürich.
WMO, 2008a, Greenhouse Gas Bulletin, No. 4, 14 Nov., World Meteorological Organization, Geneva.
WMO, 2008b, “2008 among the ten warmest years”, Press Release No. 835, World Meteorological
Organization, Geneva, Dec. 16, 2008, Geneva.
28 Klimatförändringen och den industriella omvandlingen
Klimatförändringen och den industriella omvandlingen 29
30 Klimatförändringen och den industriella omvandlingen
Global Utmanings klimatprojekt
Syftet med Global Utmanings klimatprojektet är att fördjupa diskussionerna om en effektiv
klimatpolitik på global nivå. Ansatsen är policyinriktad och ska ge förhandlarna och opinionsbildarna konkreta idéer och förslag inför Köpenhamnsmötet i december 2009. Följande
rapporter har producerats under 2008 och 2009:
1. Makt och vanmakt i klimatförhandlingarna
Rapporten tar sikte på FN:s stora klimatmöte i Köpenhamn 2009 och beskriver det maktpolitiska spel som redan inletts inför detta möte. Rapporten är utgiven av Global Utmaning och
Föreningen Norden och är skriven av journalisten Inger Jägerhorn.
2. EU som klimataktör
Rapporten beskriver vad som är på gång inom EU – både i Bryssel och de större medlemsländerna – för att minska utsläppen av växthusgaser. Författare: journalisten Ylva Nilsson.
3. Insikter och dilemman i klimatfrågan
I denna rapport belyses från ett naturvetenskapligt perspektiv ett antal insikter och dilemman i klimatfrågan som både beslutsfattare och svenska medborgare bör känna till. Författare: meteorologen Martin Hedberg.
4. Kina – Medspelare eller motspelare i klimatkampen
Kina är idag jämte USA den största utsläpparen av koldioxid i absoluta tal. Rapporten belyser vad som görs i Kina och hur man på bästa sätt kan få med Kina i klimatarbetet. Författare: Kina-experten Karl Hallding.
5. Klimatpolitik och konkurrensförmåga - hur undvika koldioxidläckage?
Om länder har olika utsläppsambitioner kan det leda till krav på handelspolitiska åtgärder,
tullar osv. Här presenteras de tänkbara konsekvenserna och policyalternativen. Författare:
Global Utmanings projektledare Peter Kleen, f d generaldirektör för Kommerskollegium.
6. Jord- och skogsbruk
Hur kan de areella näringarna – dvs. jord- och skogsbruk – bidra till klimatfrågans lösning?
Författare: förra jordbruksministern Annika Åhnberg.
7. En globalt samordnad koldioxidskatt
Många anser att en globalt samordnad koldioxidskatt inte är politiskt genomförbar – även
om den är önskvärd. Men hur skulle en optimal global koldioxidskatt kunna utformas?
Författare: Knut Rexed, fd statssekreterare på finansdepartementet och generaldirektör på
Statskontoret.
Under våren 2009 publiceras en rapport om framtidens transportsystem samt en sammanfattande policyskrift. Alla rapporter finns tillgängliga på www.globalutmaning.se.
Klimatförändringen bidrar till att vi står inför en institutionell förändring jämförbar
med äganderätten - avskaffandet av atmosfärens fria utnyttjande. Denna institutionella nyordning medför kraftigt höjda priser på energi i allmänhet och fossilbränsle i synnerhet, vilket i sin tur kommer att bidra till en omfattande industriell
omvandling under resten av detta sekel.
Staffan Laestadius, professor i industriell ekonomi på KTH, analyserar möjliga
svenska utvecklingsförlopp i termer av utvecklingsblock. Ansatsen utgår från de
obalanser som uppstår när företag anpassar sig till de nödvändigheter och möjligheter som skapas under omvandlingsförloppet. De utvecklingsblock som diskuteras
i studien kretsar bland annat kring järn och stål, bil- och fordonsindustriella blocket,
vindkraft och biomassa.
Flera av obalanserna i utvecklingsförloppen sammanhänger med teknikutvecklingen, men det finns inget linjärt kausalt samband som gör att man kan vänta på
teknikutvecklingen. De teknologiska genombrotten kommer bara att realiseras i
industriell skala om ramverken och prisnivåerna tillåter dem att bli lönsamma.
Strukturomvandlingen förutsätter därför högre priser på CO2-utsläpp genom utsläppsrätter och beskattning. I studien urskiljs tre typer av skatter som nödvändiga:
energiskatter, CO2-skatter och fossilbränsleskatter.
GL BAL
UTMANING
Vi analyserar och sprider kunskap om angelägna
globala utmaningar utifrån ett svenskt perspektiv.
Sveavägen 66 • 111 34 Stockholm • Sweden • www.globalutmaning.se