INDUSTRIELLA REVOLUTIONEN
(text hämtad från NE 2015.11.25)
I centrum för den industriella revolutionen stod ökad användning av stenkol,
förändringar inom järnhanteringen samt utvecklingen av ång- och textilmaskiner.
Stenkol hade sedan 1500-talet fått ökad betydelse inom både industri och hushåll i
trädbristens England. Under 1700-talet utvecklades processer med koks från stenkol som
ersättning för träkol i järnframställningen. Därigenom blev regioner med kol- och
järntillgångar centra för industriell utveckling, och produktionen av såväl tackjärn som
smidbart järn ökade dramatiskt.
Ångmaskinen användes ursprungligen för att driva vattenpumpar vid kolgruvorna men
utvecklades framför allt genom James Watts insatser till en mer allmänt användbar
kraftmaskin. Kraftbehovet ökade under slutet av 1700-talet inom den snabbt växande
textiltillverkningen. Arbetsbesparande innovationer hade under 1700-talet införts inom
den hantverksmässiga produktionen med John Kays flygande skyttel och James
Hargreaves’ spinning jenny.
Under slutet av 1700-talet kom maskiner drivna av mekanisk kraft. Genom Richard
Arkwrights vattenkraftsdrivna spinnmaskin (engelska water-frame), Samuel Cromptons
ytterligare utvecklade spinnmaskin (engelska spinning mule) och Edmund Cartwrights
mekaniska vävstol revolutionerades textilindustrin.
Den industriella revolutionen förde med sig våldsamma ökningar i användningen av
t.ex. kol, järn och bomull. Perioden innebar också accelererad befolkningstillväxt, ökad
handel och tillväxt i inkomster och investeringar. Mot bakgrund av den långsamma
förändringstakten under föregående århundraden framstår den industriella revolutionen
som enastående i historien.
BAKGRUND OCH FÖLJDER
Som orsaker till den accelererade industriella produktionen och tekniska utvecklingen i
Storbritannien har framhållits: befolkningstillväxten under 1700-talet; jordbrukets
omvandling med ökad produktivitet, vilket ledde till att en mindre andel av
befolkningen sysselsattes i jordbruksarbete samtidigt som efterfrågan på
industriprodukter kunde öka; handelns utveckling, som skapade växande marknader för
brittisk industri och en försörjning av råvaror till sjunkande priser (där i synnerhet
importen av bomull spelade en framträdande roll); den inhemska tillgången på nya
strategiska råvaror som kol och järn; det brittiska samhällets institutioner, som tidigt gav
stort utrymme för marknadsekonomi och social rörlighet.
Den industriella revolutionen innebar en avgörande vändpunkt i samhällsutvecklingen,
och blev inledningen till modern tillväxt. I den meningen är den industriella
revolutionen inte endast en bestämd historisk process i Storbritannien utan ett generellt
giltigt begrepp. Förändringen innebär att kapital ersätter arbete inom
industriproduktionen, att kunskap och vetenskap används systematiskt, att
produktionen inriktas på masskonsumtion, att industrins andel av sysselsättningen ökar,
att urbaniseringen ökar och att nya sociala förhållanden skapas. Industriella
revolutionen innebär uppkomsten av ett industrisamhälle.
