Nordisk kommitté för handelsundervisning
Svenska avdelningen
Nationell rapport 2003
2
Innehåll
1 Kvalitetsarbete
1.1 allmänt
1.2 exempel från Göteborg
2 Validering
3 Aktuellt
3.1 förslag till ny skollag
3.2 förslag till ny gymnasieskola
3.3 brist på lärare
3.4 Skolverket har delats i två myndigheter
3.5 Nationellt referenscentrum för information om yrkesutbildning
1 Kvalitetsarbete
1.1 Allmänt - bakgrund - från regelstyrning till målstyrning
Staten har gått från regelstyrning till mål- och resultatstyrning av skolan med syfte att
skapa frihet för pedagogisk utveckling inom barn- och ungdomsutbildningen liksom
vuxenutbildningen. I och med att förskolan fick sin egen läroplan 1998 blev också för en
del av utbildningssystemet och kom att omfattas av den statliga målstyrningen. Staten delar
nu ansvaret för utbildningen med kommunerna och enskilda huvudmän:
Staten utformar den nationella utbildningspolitiken och drar upp riktlinjer för
utbildningsverksamheten. Målen formuleras i lagar, förordningar och läroplaner. För
det offentliga skolväsendet finns dessutom kursplaner och timplaner som ytterligare
förstärker kravet på en likvärdig utbildning.
Kommunerna ansvarar för den offentliga förskoleverksamheten, skolbarnomsorg, barnoch ungdomsutbildning samt vuxenutbildning. Som huvudmän för verksamheten skall
de organisera sin skolverksamhet på ett ändamålsenligt sätt och tillföra de nödvändiga
resurserna. Genom uppföljning och utvärdering skall kommunerna ta reda på i vilken
utsträckning de nationella målen har uppnåtts i verksamheterna och vad som behöver
förbättras. En årlig kvalitetsredovisning skall göra kvalitetsarbetet synligt för alla
intressenter och visa på ett kontinuerligt förbättringsarbete. Kommunerna ansvarar för
att det finns förskoleverksamhet och att barn erbjuds sådan verksamhet. Kommunerna
ansvarar också för förskoleverksamhetens kvalitet.
De professionella i skolorna ansvarar för att tillsammans med eleverna utforma
undervisningen så att de nationella målen nås. Skolorna skall följa upp och utvärdera
sin verksamhet och upprätta en årlig kvalitetsredovisning.
Fristående skolors styrelser har ett självständigt ansvar för att den utbildning de
erbjuder svarar mot de kommunala skolornas utbildning både vad gäller kunskaper och
allmänna mål. Fristående skolors styrelser har samma skyldighet beträffande
kvalitetsarbete som kommunerna. Även fristående skolor skall årligen upprätta en
skriftlig kvalitetsredovisning.
Skolverket är en statlig myndighet som skall bidra till kvalitetssäkring i
utbildningsväsendet. Kommuners och skolors kvalitetsredovisningar skall utgöra
3
viktiga underlag för nationella bedömningar av likvärdighet och kvalitet. Skolverkets
uppgift är att också se till att lagar och förordningar följs och att verksamheterna i
kommuner och fristående skolor utvecklas så att de nationella målen förverkligas.
Skolverket kan återkalla sitt beslut om tillstånd för en fristående grundskola samt rätten
till bidrag för verksamheten vid en fristående gymnasieskola. Huvudmannen skall dock
för ha beretts tillfälle att åtgärda de brister som påtalats. Skolverket rapporterar till
riksdag och regering.
Även om kommuner, enskilda huvudmän och skolor är huvudansvariga för utbildningen så
har alltså staten det övergripande ansvaret för att följa upp, utvärdera och kontrollera utbildningssystemet för barn, ungdomar och vuxna. Under senare år har allt större skillnader
konstaterats mellan skolor vad gäller utbildningens kvalitet. Det har lett till större krav på
kontroll av verksamheterna. Skolverket har därför fått i uppdrag att, med början år 2003,
inspektera utbildningen i alla landets skolor och verksamheter för barn, ungdomar och
vuxna under en sexårsperiod. Utbildningsinspektionens syfte är dels att säkra att huvudmännen uppfyller statens krav som de uttrycks i skolförfattningarna, dels att bedöma hur
verksamheterna utvecklas i riktning mot de nationella målen. Det handlar om en extern
bedömning av både laglighet och kvalitet med hjälp av utredningsmetoder som omfattar
insyn i verksamheterna.
Följande övergripande frågeställningar styr inspektionen.
Rättsäkerheten: hur garanteras barns/elevers/studerandes rättigheter?
Resultaten: hur goda är resultaten och måluppfyllelsen i förhållande till mål och
riktlinjer i läroplanerna, mål att stäva mot i läroplanerna och kursplanerna, mål att
uppnå i kursplanerna, programmålen för gymnasieskolans nationella och
specialutformade program samt programmålen för gymnasiesärskolans nationella
program?
Kvaliteten: fungerar verksamheten, på huvudmanna- respektive verksamhetsnivå, för
sitt syfte dvs. får varje barn, elev, vuxenstuderande bästa möjliga förutsättningar för att
utvecklas i riktning mot de nationella målen?
Kvalitetsarbetet: hur arbetar huvudmän och verksamheter för att ta i anspråk det
decentraliserad ansvarets möjligheter?
I höst startar Skolverkets nya utbildningsinspektion i 21 kommuner. I dessa kommuner
besöks samtliga kommunala och fristående skolor. Nyckelområden för granskningen
kommer att vara kunskapsresultat, skolmiljön och hur det pedagogiska arbetet bedrivs. Hur
skolorna kvalitetssäkrar och förbättrar sin verksamhet kommer också att granskas extra
noga.
SIRIS, Skolverkets Internetbaserade resultat- och kvalitetsinformationssystem, innehåller
en mängd information om skolors resultat och kvalitet. Här finns olika dokument som
beskriver kvalitetsutvecklingen i kommuner och skolor, statistiska uppgifter över skolors
resultat och organisation samt olika analyser och utvärderingar. Det finns också information på nationell nivå och på kommunal och skolnivå. SIRIS kan nås via
www.skolverket.se
4
1.2 Kvalitetsredovisning i kommunerna – exempel från
Göteborg
Enligt gällande lagstiftning från 2001 skall alla skolor inom det offentliga skolväsendet
samt alla kommuner årligen upprätta en skriftlig kvalitetsredovisning som ett led i den
statliga uppföljningen av de nationella styrdokumenten för skolan. Skolverket har ett
särskilt ansvar för denna kvalitetsuppföljning. Se ovan.
Kommunens kvalitetsredovisning skall bygga på de enskilda skolornas kvalitetsredovisningar och fokusera på måluppfyllelse gentemot läroplaner för t ex gymnasieskolan och
övriga skolformer. Av redovisningen skall även framgå vilka resultat som uppnåtts samt
vilka åtgärder som planeras för framtiden.
Syftet med kvalitetsredovisningen är att definiera styrkor och förbättringsområden inom
respektive skola och skolform samt lämna förslag till åtgärder för kvalitetsutveckling.
Som exempel på hur en kommun kan bygga upp sin kvalitetsredovisning på skolans
område kan vi ta Göteborg:
Här bygger Kvalitetsredovisningen på dels kommuncentral statistik dels på en
genomförd kvalitetsdialog med samtalsledare från Universitetets lärarutbildningar. I
dialogen företräds skolans organisation av t ex skolchefer, rektorer, lärare och övrig
personal. Syftet med denna form av kvalitetsredovisning är att få ett fördjupat samtal med
olika intressenter inom skolan om kvalitet i verksamheten och tydliggöra
förbättringsområden.
Denna kvalitetsdialog har under 2002 handlat om arbetsformer och arbetssätt,
lärarnas kompetensutveckling, barn/ungdomar med behov av särskilt stöd,
värdegrunds/livsstilsfrågor samt förbättringsområden inom skolområdet.
Denna kvalitativa analys innebär att samla data om hur skolans lokala aktörer uppfattar
kvaliteten i några väsentliga delar av arbetet och att de i dialogens form får ge uttryck åt
dessa uppfattningar. Utgångspunkten är de skolverksammas praktiska erfarenhet –
”kritdammsnivån” – där aktörerna i skolan får möjlighet att i egna ord och i egna
värderingar beskriva pedagogiska processer som de själva är en del av. Det är genom en
sådan närhet till den konkreta aktiviteten i skolan som det blir möjligt att formulera en
rättvisande analys och beskrivning av dess kvaliteter ur ett genuint aktörsperspektiv.
Grundläggande då man använder sig av en kvalitativ analys är att kvaliteter i en verksamhet bäst beskrivs via kvalitativa angreppssätt. Genom den kvalitativa forskningsintervjun har man på ett så verksamhetsnära sätt som möjligt få tag i och senare beskriva
genuina skolerfarenheter. Det är öppenheten i intervjusituationen som skall garantera att
kvalitativa skillnader mellan olika aktörers sätt att beskriva ett visst tema skall visa sig. Det
betyder att inget av det som i intervjuerna/samtalen ingående personerna ger uttryck för
betraktas som rätt eller fel. Det är uppfattningen av verksamhetens kvalitet som är central
att få fram. Det är genom analyser och beskrivningar av dessa uppfattningar, som man
vågat dra slutsatser om kvaliteten i Göteborgs gymnasieskolor.
Några av kvalitetsdialogens resultat:
En genomgående notering är att det på varje gymnasieskola gjorts större eller
5
mindre förändringar av arbetsformer och arbetssätt under senare år. Det har flera
orsaker. Bland annat nämns att elevernas förkunskaper har förändrats så att gymnasieskolan måste göra anpassningar till nya förutsättningar. En annan faktor är relaterad till
olika reformer som gymnasieskolan har genomgått under de senaste 10 åren. I vissa
avseenden har tempot i förändringskraven från statsmakten varit större än vad som varit
möjligt att i alla delar genomföra på skolnivå!
Arbetslagstanken är på flera håll omsatt i verksamhet. På flera skolor pågår processer
med att få arbetslagen alltmer självstyrande och med eget ansvar. Det kan understrykas, att
skolorna i allt högre utsträckning förnyar sina arbetssätt och arbetsformer genom att
utveckla elevaktiva arbetssätt. Vi vill dock påpeka, att arbetet med att fullt ut genomföra
arbetslaget som organisation återstår!
Analysen ger vid handen att man inte kommit så långt med arbetet med de
individuella utvecklingsplanerna för eleverna. Här bör arbetet intensifieras.
Många av de elever som deltagit i kvalitetsdialogen framför kritik mot ett alltför
endimensionellt sätt att mäta och fastslå kunskaps- och kompetensutveckling.
Skriftliga prov är den i allt väsentligt dominerande kunskapskontrollen. Det är här
angeläget att påpeka att analysen anger ett ökande behov av att stärka framväxten av mera
dynamiska och mångfacetterade sätt att hantera och registrera elevens kunskapsutveckling.
Analysen pekar på ett positivt samband mellan mindre skolor och arbetsglädje hos
såväl elever som hos lärare. Behovet av identitet och bekräftelse bland såväl anställda
som elever är ett välkänt fenomen. Detta är påtagligt bland elever som befinner sig på stora
skolor med risk för anonymitet.
Kompetensutvecklingen för lärare inom gymnasieskolan kan utan vidare betraktas
som viktigare än för andra grupper! Denna lärargrupp ligger i allmänhet närmare
kunskapsutvecklingens spets och därför är kompetensutvecklingsbehovet angeläget.
Dialogen konstaterar dock att kompetensutvecklingsresurserna påtagligt varierar mellan
olika gymnasieskolor både vad det gäller kvantitet, organisation och finansiering.
Förbättringsområden skulle kunna ha tydligt fokus på en kombination mellan fördjupade
ämneskunskaper och ökad handlingskraft i den vardagliga pedagogiska situationen så att
hänsyn kan tas till elevers olika lärstil. Det innebär fokusering på ämneskunskapen som
lärande kunskap (något som skall erövras av eleven) och som kontextbärare (något som
skall begripas i sitt sammanhang).
Ämnesutvecklingen i samhället är påfallande. Komplexiteten i yrkeslivet är numera
omfattande. Kunskapens formfrågor är mera abstrakta än någonsin tidigare. Gymnasieskolan som grund för vidare studier/eller som grund för avancerat yrkesliv är av
fundamental betydelse. Lärarnas kompetensnivå i ett starkt föränderligt samhälle är i
grunden en förtroendefråga mellan gymnasieskolan och dess olika avnämare. I detta
sammanhang blir det allt tydligare att man efterlyser en starkare koppling till forskning.
För att markera vikten av och stimulera till en kvalitetsutveckling, har Göteborgs stad
instiftat en kvalitetsutmärkelse som delas ut vid en högtidlig ceremoni i december varje
år till någon kommunal verksamhet som varit särskilt framgångsrik i sitt kvalitetsarbete.
6
2 Validering
Validering under antiken
Lakes: Märkte Du aldrig att vissa människor som inte har haft någon lärare är skickligare
på vissa saker än andra, som haft en?
Sokrates: Jo, visst .... men man skulle inte vara lika benägen att lita på dem om de bara
påstod att de var mästare i sin konst, utan att visa något prov på sina talanger eller sin
överlägsenhet på ett eller flera områden.
Platon, Dialoger
I departementsskrivelsen Validering m.m. – fortsatt utveckling av vuxnas lärande (DS
2003:23) presenterar Utbildningsdepartementet en rad förslag som syftar till att öka
flexibiliteten och tillgängligheten i vuxenutbildningen. Det handlar om att skapa
möjligheter och förutsättningar för enskilda människors lärande som kunskapssamhället
kräver. Avsikten med förslagen är att underlätta ett livslångt lärande. Validering är en
viktig funktion i ett utbildningsväsende som ska främja det livslånga lärandet.
Med validering menas en strukturerad bedömning, värdering, dokumentation och
erkännande av kunskaper och kompetens, som en person har oavsett var och hur de
förvärvats.
Validering kan vara aktuell som ett underlag för studie- och yrkesvägledning, när man
behöver visa sin faktiska kompetens för att få ett jobb eller för att slippa läsa om avsnitt
som man redan behärskar i en utbildning. För invandrare och flyktingar bör validering
utgöra ett led i integrationsinsatserna.
Validering bör genomföras där det finns fullgod kompetens för uppgiften. Det innebär att
såväl skolväsendet som arbetslivet måste engageras. Parterna på arbetsmarknaden liksom
branschernas företrädare och utbildningscenter har viktiga uppgifter. En regional samverkan kring validering mellan utbildningshuvudmän, branscher och arbetsmarknadens
parter kan säkerställa att valideringen genomförs på ett likvärdigt och rättssäkert sätt och
med nödvändig metodisk och saklig kompetens. Flertalet personer som berörs av en
validering gör det inom ramen för en arbetsmarknadsåtgärd, rehabiliteringsinsats eller som
anställd. Kostnaden bör då bäras av den som finansierar insatsen i övrigt. En enskild
person ska, på eget initiativ, kunna bli validerad inom ramen för en orienteringskurs i
kommunal vuxenutbildning.
Statens uppgift vid utvecklingen av validering bör vara att stödja det regionala utvecklingsarbetet. Ur nationell synpunkt är det särskilt viktigt att säkerställa likvärdighet, rättssäkerhet, kvalitet och legitimitet. Under en fyraårsperiod bör därför en delegation med
företrädare för de viktigaste intressenterna disponera resurser för att främja utvecklingen.
Delegationen bör ges ställning som självständig myndighet, men administrativt knytas till
Nationellt centrum för flexibelt lärande.
7
Även vägledning och IT-portal, flexibelt lärande och lärcentrum, eftergymnasiala
yrkesutbildningar utanför högskolan samt certifiering av utbildningsanordnare behandlas i
skrivelsen. Remisstiden går ut 15 augusti 2003.
3 Aktuellt
3.1 En ny skollag
Skollagskommittén föreslår en ny skollag med gemensamma bestämmelser för all
utbildning från förskola till vuxenutbildning oavsett om huvudmannen är offentlig eller
enskild.
Det är ett av förslagen i skollagskommitténs betänkande (SOU 2002:121) som i december
överlämnades till utbildningsministern. Förslaget om gemensamma bestämmelser kan
komma att medföra en betydande avreglering för kommunala skolor. Ansvaret för rektor,
lärare och huvudmän tydliggörs i förslaget. Det innebär att rektorer och lärares professionella ansvar liksom att beslut fattas på den nivå där elever, föräldrar och personal har möjlighet att utöva inflytande. Kommittén har i sitt arbete strävat efter att sätta eleverna i
fokus. Elevens inflytande och rätt förstärks bl a genom att betyg ska kunna omprövas.
Remisstiden utgår den 15 september.
3.2 Förändringar i gymnasieskolan
Gymnasiekommitténs förslag till struktur för den framtida gymnasieskolan är en vidareutveckling av dagens gymnasieskola, som beslutades 1991. Ändringarna är motiverade av
förändringar i omvärlden och av att gymnasieskolan ska bli en bra förberedelse för ungdomar som kommer att vara verksamma i samhälle och arbetsliv till mitten av detta
århundrade. Förändringstakten framöver kommer sannolikt att vara oföränderligt hög. I det
perspektivet är det viktigt att alla ungdomar kan skaffa sig en god grundläggande kunskap
och insikten att man hela tiden måste lära nytt. Mycket talar för att en bredare utbildning
ger en bättre förberedelse och att den mest specialiserade utbildningen sker efter gymnasieskolan, i eftergymnasial utbildning eller i en anställning. En bred grundutbildning ger
också fler valmöjligheter.
3.2.1 Förslag: 8 sektorer ersätter 18 program
De nuvarande arton programmen föreslås bli ersatta av åtta sektorer som var och en
representerar ett brett fält av arbetsmarknaden. Dessa sektorer är Servicesektorn, Individoch samhällssektorn, Kultur- och kommunikationssektorn, Ekonomi- och samhällssektorn,
Bygg- och fastighetssektorn, Natur- och samhällssektorn, Teknik- och produktionssektorn
samt Teknik- och designsektorn.
Successiva val ger en bredare utbildning och underlättar för eleverna att välja
otraditionellt.
Elevernas rätt utökas:
de kommer in på vald sektor,
de får gå i annan kommun om det finns plats,
de ännu inte behöriga eleverna blir preliminärt antagna och får börja på vald sektor.
Historia blir kärnämne.
Gymnasieexamen införs.
8
Såsom i dag kommer utbildningen att omfatta 2 500 gymnasiepoäng. Efter en bred ingång i
var och en av sektorerna följer en successiv specialisering. Var och en av sektorerna
organiseras i minst fem delar, ett sektorsblock, ett inriktningsblock, ett fördjupningsblock,
elevens individuella val samt Gymnasiearbetet. Blocken består av kurser. Varje elevs
studier innefattar också nio kärnämnen, som i möjligaste mål skall integreras i blocken
men som inte ingår i dem. Gymnasiekommittén föreslår utöver dagens kärnämnen också
historia, vilket innebär att kärnämnena kommer att utökas till sammanlagt 800 gymnasiepoäng.
Sektorsblocken består av karaktärsämneskurser som är gemensamma för de delar av
arbetsmarknaden och/eller de högskolestudier som eleven siktar mot. De omfattar upp till
ca 600 gymnasiepoäng. Under den andra terminen väljer eleverna inriktningsblock och
elevens studier under senare delen av sektorsblocket kan anpassas till elevens val.
Inriktningsblocken är andra steget i elevens studiegång och innehåller antingen ämnen
riktade till en något precisare del av arbetsmarknaden än vad sektorsblocket ger eller
ämnen som kan leda vidare till eftergymnasiala studier. Ett inriktningsblock omfattar 300
gymnasiepoäng. Fördjupningsblocken ger fördjupade kunskaper inom ämnes- eller
yrkesområden och omfattar 300 gymnasiepoäng.
Kommittén redovisar exempel på inriktnings- och fördjupningsblock. För definitivt förslag
krävs kursplanearbete som Skolverket ska göra. Det kan också finnas lokala inriktningsoch fördjupningsblock, som har en annan sammansättning än de nationellt beslutade. Detta
ger ett utrymme för den typ av utbildning som i dag utgöras av specialutformade program
och lokala inriktningar. Det individuella valet består för varje elev av en eller flera kurser
om sammanlagt 300 eller 400 gymnasiepoäng (eleven avgör hur många och sammansättningen). Gymnasiearbetet omfattar 100 – 200 gymnasiepoäng. Planeringen påbörjas
under det andra studieåret och genomförs i anslutning till det område som eleven väljer
som fördjupning.
3.2.2 Ökat lärande i arbetslivet
Alla elever bör få möjlighet att lära i arbetslivet genom arbetsplatsförlagd utbildning eller
annan verksamhet som planeras i samråd med det lokala arbetslivet. Kontakter med arbetslivet bör förekomma redan under sektorsblocket, dvs. innan eleverna valt mellan studieförberedande och yrkesförberedande inriktningsblock. Den föreslagna strukturen ger goda
möjligheter till lärande i arbetslivet genom att block som innehåller yrkesämnen kan helt
eller delvis arbetsplatsförläggas.
3.2.3 Betyg och examen
Liksom i dag kommer den framtida gymnasieskolan att bestå av kurser, dock mer samordnade i block. Kurserna kommer i många fall att vara större än i dag och kan omfatta ett
helt block. Även om kursen också i fortsättningen är grunden för betygsättning kommer i
många fall kurs och ämne att sammanfalla. Därmed räknar man med att merparten av
nackdelarna med dagens betygssystem ska bortfalla. Elever skall kunna få bevis på
gymnasieexamen som ett erkännande från samhället att ansträngningarna under gymnasieåren varit framgångsrika. För blivande arbetsgivare och för högskolor – såväl i Sverige
som utomlands – blir gymnasieexamen ett bevis för att vederbörande uppfyller de
grundläggande förutsättningarna för att kunna bli antagen. Kravet för gymnasieexamen bör
9
vara godkända resultat på åtminstone 90 procent av de 2 500 gymnasiepoäng som
utbildningen omfattar. Gymnasiearbetet bör ingå bland dessa.
3.2.4 Elevernas rätt till utbildning utökas
Gymnasiekommitténs förslag till struktur syftar till att fler elever får möjlighet att slutföra
sin utbildning med uppfyllda kunskapsmål. Strukturen är mera flexibel och medger fler
kombinationer än vad som är möjligt i dagens program. Elever som vill byta inriktning
kommer i många fall att kunna göra det utan att börja om gymnasieskolan, vilket är fallet i
dag. Kommittén föreslår att behörighetskraven till gymnasieskolan behålls. Dessa markerar
grundskolans kunskapsansvar för alla elever. Kommittén vill emellertid stärka de ännu inte
behöriga elevernas rätt till utbildning. Elever som saknar godkända betyg i ett eller flera av
de behörighetsgivande ämnena från grundskolan skall ha rätt att bli preliminärt antagna till
en sektor i gymnasieskolan och erbjudas en individuellt upplagd studiegång. När eleven
läst in det eller de ämnen där de saknar godkända betyg blir antagningen definitiv. För att
detta skall fungera är det nödvändigt att arbetslagen i gymnasieskolan förstärks med den
kompetens som i dag finns på de individuella programmen. För vissa elever kan det finnas
behov av mer permanenta särlösningar. Här måste skolan erbjuda ett stort mått av
flexibilitet och ensam, eller tillsammans med andra samhällsorgan, exempelvis socialtjänst
eller arbetsmarknadsmyndigheter, finna lämpliga lösningar. För ungdomar i gymnasieåldern som av olika skäl lämnat eller aldrig påbörjat studier i gymnasieskolan bör kommunernas uppföljningsskyldighet förtydligas så att det klart framgår i skollagen att
kommunen skall hålla sig informerade om var dessa ungdomar befinner sig och vad de är
sysselsatta med. De skall också kontinuerligt erbjudas utbildning i gymnasieskolan.
3.2.5 Större valfrihet för eleverna
Elevernas önskemål om utbildning skall i största möjliga utsträckning styra gymnasieskolans organisation. Utgångspunkten för Gymnasiekommitténs överväganden har varit att
utifrån en närhetsprincip skapa en större valfrihet för eleverna att få gå önskad utbildning
utan att detta inkräktar på andra elevers rätt att få utbildning. Elevernas val från grundskolan avser val av sektor och hemkommunen skall vara skyldig att se till att eleven får
plats på vald sektor i första hand i den egna kommunen eller i annan kommun eller
fristående skola som hemkommunen har samverkansavtal med.
Varje elev har rätt att inför år två söka samtliga nationella inriktningsblock och huvudmannen skall anpassa sitt utbud med hänsyn till elevernas önskemål och garantera att de
elever som inte får plats på det sökta inriktningsblocket får plats på annat inriktningsblock
inom sektorn i kommunens gymnasieskola. Elev som påbörjat sina studier på en sektor
skall, liksom i dag, ha rätt att fullfölja utbildningen där. En nyhet är att hemkommunen
skall betala även om en elev sökt och kommit in i en annan kommun trots att samma
utbildning finns i hemkommunen eller samverkansområdet. Ersättningen skall högst uppgå
till den kostnad som hemkommunen själv har för motsvarande utbildning. Med dessa
förslag närmar sig elevernas möjligheter att välja kommunala utbildningar de som gäller
för fristående gymnasieskolor.
3.2.6 Breddad rekrytering till högskolan
Behovet av en breddad rekrytering till högskolan har varit en viktig utgångspunkt för kommittén. Den socialt sneda rekryteringen till högskolan börjar i dag med valet av gymnasieprogram. Kommitténs förslag till struktur innebär att valet mellan studieförberedelse och
yrkesförberedelse skjuts upp ett år och att det dessutom kan ”korrigeras” under hela gymnasietiden. I vissa fall förutsätter det dock en förlängning av gymnasiestudierna.
10
Kommittén föreslår att kraven för grundläggande behörighet anpassas till kraven för
gymnasieexamen. Kommittén föreslår att systemet med särskilda behörighetskrav för
högskolestudier, liksom bestämmelserna om meritvärdering vid urval ses över. De senare
leder i dag till taktikval och konkurrenskomplettering i komvux. De framtida reglerna bör
ha en utformning som inte negativt påverkar arbetet i gymnasieskolan. Kommittén framhåller också att ett reguljärt system av eftergymnasial yrkesutbildning med olika specialiseringsgrad och längd bör övervägas.
3.2.7 Genomförande
Gymnasiekommittén räknar med att riksdagen kan fatta beslut våren 2004 efter remissbehandling, proposition och riksdagsbehandling och därför att förändringarna kan genomföras tidigast läsåret 2006/07.
3.2.8 Remisstid
Remisstiden har nu gått ut och enligt vad som kommit ut via press och liknande finns
blandade reaktioner. Några remissinstanser tillstyrker men har samtidigt reservationer och
anger att det är svårt att se hur det kommer att bli eftersom mycket arbete återstår. Några är
mer kritiska t ex högskoleverket.
3.3 Risk för stor brist på yrkeslärare
Utbildningen av lärare i yrkesämnen har sjunkit drastiskt. Läsåret 1993/94 examinerades
drygt 850 yrkeslärare. Läsåret 2000/01 hade antalet sjunkit till knappt 250. Utbildningen av
lärare i yrkesämnen har sjunkit drastiskt. Läsåret 1993/94 examinerades drygt 850 yrkeslärare. Läsåret 2000/01 hade antalet sjunkit till knappt 250. Behovet är omkring 1 000 per
år fram till 2010. Orsaken till att så få vill utbilda sig till yrkeslärare är bl.a. att kraven på
flerårig yrkeserfarenhet hos de studerande gör deras studieekonomiska situation extra svår.
Detta framgår av en ny rapport där Skolverket bedömer behov och tillgång på personal i
barnomsorg, skola och vuxenutbildning.
3.3.1 Få vill utbilda sig till yrkeslärare
Skolverkets genomgång visar att examinationen av yrkeslärare har sjunkit drastiskt, även
om det vänt uppåt något de allra senaste åren. Orsaken är troligen de studieekonomiska
villkor som gäller för dessa studerande. Genom antagningskraven – omfattande yrkeserfarenhet – kommer många av studenterna att vara betydligt äldre än övriga studerande.
Många har skaffat familj och har därmed svårt att klara studierna på samma villkor som
övriga. Om inte åtgärder vidtas finns risk att bristen på lärare gör att kvaliteten i
utbildningen sjunker.
3.3.2 Totalt 16 500 lärare behövs per år
Beräkningarna för alla former av verksamhet, från förskola till komvux, visar att det under
perioden 2003 – 2010 skulle behöva examineras ca 16 500 lärare per år. Enligt ett beräkningsalternativ med en lägre andel pedagogiskt högskoleutbildad personal blir behovet
istället ca 12 400 per år. Senare, 2011 – 2020, blir behovet mindre. En förutsättning är
dock att behoven under den första perioden kunnat täckas. Antalet examinerade lärare har
ökat under senare år eftersom antalet platser inom lärarutbildningen har ökat. Den
antagning som gjordes läsåret 2000/01 beräknas resultera i att ca 8 300 lärare examineras.
Antagningen läsåret 2001/02 uppskattas kunna ge ca 10 000 examinerade. Tillgången
kommer alltså ändå inte att motsvara behoven. Bland möjliga åtgärder pekar Skolverket
liksom i föregående års bedömning på en ökning av antalet platser i lärarutbildningen. Det
11
räcker emellertid inte på kort sikt. En stor del av behovet måste därför klaras genom andra
åtgärder. Exempel på sådana är särskild utbildning, t.ex. vidareutbildning av redan anställd
personal som saknar lärarutbildning. Andra möjligheter är förbättring av arbetsförhållandena så att fler av de nyexaminerade väljer att börja arbeta som lärare, att färre
lämnar läraryrket i förtid och att lärare som nu finns i andra branscher kan lockas tillbaka.
3.4 Skolverket har blivit två myndigheter:
Skolverket ansvarar för utbildningsinspektion, nationell uppföljning och utvärdering samt
styrdokument.
www.skolverket.se
Myndigheten för skolutveckling stödjer huvudmäns och lokala enheters arbete med lokal
verksamhetsutveckling i förskola, skola och vuxenutbildning. www.skolutveckling.se
3.5 Nationellt Referenscentrum för information om
yrkesutbildning NRP
Under Skolverkets hemsida kan man också hitta NRP som är en första kontaktyta för den
som önskar information om yrkesutbildning i Sverige och andra europeiska länder. NRP är
en förkortning av det engelska "National Reference Point for vocational qualifications".
Översatt till svenska blir det "Nationellt Referenscentrum för Information om
yrkesutbildning". NRP vänder sig framför allt till arbetsgivare och utbildningsanordnare.
Här finns information om den kompetens en viss yrkesutbildning kan ge en individ. Alla
andra som är intresserade av yrkesutbildning är naturligtvis välkomna. Nationella referenscentra finns i samtliga medlemsstater inom EU/EEC och de är sammankopplade till ett nätverk. Via nätverket kan man snabbt skaffa sig information om yrkesutbildningar i Europa.
Följande skiss över utbildningssystemet i Sverige kan man också hitta på hemsidan.
