EUROPEISKA
KOMMISSIONEN
Bryssel den 3.8.2016
SWD(2016) 267 final
ARBETSDOKUMENT FRÅN KOMMISSIONENS AVDELNINGAR
SAMMANFATTNING AV KONSEKVENSBEDÖMNINGEN
Följedokument till
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING
om upprättande av en flerårig förvaltningsplan för demersala bestånd i Nordsjön och de
fisken som nyttjar dessa bestånd och om upphävande av rådets förordning (EG) nr
676/2007 och rådets förordning (EG) nr 1342/2008
{COM(2016) 493 final}
{SWD(2016) 272 final}
SV
SV
Detta dokument omfattar en rapport om en konsekvensbedömning gällande ett förslag till en
flerårig förvaltningsplan för demersala bestånd i Nordsjön. Fleråriga förvaltningsplaner har
visat sig vara mycket värdefulla för en hållbar förvaltning av fiskeresurserna. Genom att
införa regler för nyttjandet av bestånden och de åtföljande åtgärder som krävs för
förvaltningen av ett fiske med avseende på ett angivet mål, skapar man stabilitet och
förutsebarhet samtidigt som det garanteras att fiskbestånden nyttjas inom de överenskomna
begränsningarna.
För närvarande regleras det demersala Nordsjöfisket genom två förvaltningsplaner som inte är
förenliga med den nya gemensamma fiskeripolitiken som fastställdes i den nya
grundförordningen (förordning (EU) nr 1380/2013) 2011. Planerna har lagt betungande regler
på fiskare inom det demersala fisket i Nordsjön (främst små och medelstora företag samt
mikroföretag). De medlemsstater och berörda parter som påverkas har begärt en ny
förvaltningsplan sedan 2011. Planerna har genomgått efterhandsutvärdering med negativt
resultat, också beroende på att de nya regler som fastställs i grundförordningen, dvs. en
skyldighet att landa alla fångster och att förvalta samtliga bestånd på ett hållbart sätt i enlighet
med principen om maximal hållbar avkastning (MSY), ser ut att bli mer framgångsrika när det
gäller att förhindra överfiske och bruket att kasta fångst överbord. Om det inte antas några
ytterligare åtgärder för att lindra landningsskyldighetens negativa effekterna för blandfisken,
kan grundförordningen leda till underutnyttjande av fiskbestånden så snart som
landningsskyldigheten träder i kraft i det demersala fisket i Nordsjön och sålunda bli ett hot
mot den ekonomiska lönsamheten för de berörda fiskeföretagen.
För att åtgärda de ovan nämnda problemen ska detta initiativ i) minska risken för
underutnyttjande inom fisket, ii) upprätta målintervall för fiskedödlighet uttryckta som FMSY,
iii) fastställa skyddsåtgärder grundade på biomassa och som bygger på den försiktighetsansats
som föreskrivs i grundförordningen, iv) underlätta tillämpningen av landningsskyldigheten, v)
upprätta den ram som behövs för genomförandet av regionalisering i Nordsjöområdet och vi)
avskaffa ordningen med dagar till sjöss.
Genom att anta en övergripande plan för alla demersala fisken i Nordsjön, ska detta initiativ
ge en mer konkret och transparent ram för att få till stånd en sådan hållbar fiskeriförvaltning
som föreskrivs i grundförordningen och förenkla den mycket komplexa lagstiftning som för
närvarande gäller.
Fyra olika lagstiftningsalternativ har övervägts: Två av dessa alternativ (”ingen politisk
förändring på EU-nivå” och ”ändring av de gällande förvaltningsplanerna”) förkastades på ett
tidigt stadium.
Två andra alternativ (Alternativ 1: förvaltning baserad på grundförordningen och alternativ 2:
upprätta en gemensam flerårig plan för blandfisken) har analyserats mer ingående. Flera
delalternativ för alternativ 2 har övervägts, omfattande följande: i) avgränsningen av
områdena, ii) valet av metod för att underlätta införandet av landningsskyldigheten, iii) valet
av FMSY-intervallen, iv) valet av arter som ska omfattas av planen, v) datum då FMSY ska ha
uppnåtts och vi) tidsramen för att återuppbyggnad av bestånden så att de kommer upp till
försiktighetsnivåerna. Valet av alternativ för de första fyra variablerna kunde göras på
2
grundval av en kvalitativ analys. De två sistnämnda variablerna undersöktes genom en
kvantitativ konsekvensbedömning och jämfördes med alternativ 1.
Det valda alternativet är alternativ 2 (en övergripande flerårig plan för blandfiske), där FMSY
uppnås senast 2020 och bestånden snabbt återuppbyggs till försiktighetsnivåerna (inom fem
år). När FMSY har uppnåtts för ett visst bestånd, bör nyttjande inte överstiga FMSY för det
beståndet.
De intressenter som aktivt deltog i det offentliga samrådet är företrädare för
fiskeriorganisationer, forskare, icke-statliga miljöorganisationer och förvaltningar i
medlemsstaterna som berörs av planen. Det stora flertalet berörda parter och medlemsstaterna
stöder alternativ 2 – en gemensam blandfiskeplan för alla demersala fisken i Nordsjön. Det
finns ett starkt stöd bland de berörda parterna för detta alternativ eftersom den nya fleråriga
planen kommer att utgöra en ram för en flexibelt, regional, resultatbaserad strategi. Det råder
ett brett samförstånd om att de befintliga planerna inte är lämpade för ändamålet.
Det valda alternativet (en övergripande flerårig plan för demersala blandfisken i Nordsjön) är
mycket mer effektivt när det gäller att nå målen för detta initiativ än alternativ 1
(grundförordningen). Det valda alternativet har positiva miljökonsekvenser jämfört med
alternativ 1. De ekonomiska och sociala konsekvenserna är också i genomsnitt positiva
jämfört med alternativ 1. De positiva miljöeffekterna förstärks ytterligare genom de valda
delalternativen ”att nå FMSY senast 2020” och ”femårig återhämtningsperiod”. Konkret
innebär detta att risken för beståndskollaps kommer att minska och den genomsnittliga
biomassan kommer att öka. Ekonomiskt kommer lönsamheten genomsnittligt att öka, främst
på grund av lägre rörliga kostnader och på grund av tillgången på fiskeresurser. På det sociala
planet kommer den administrativa bördan att minska för små och medelstora företag och
arbetstillfällen kommer att bibehållas.
Delalternativen ”att nå FMSY senast 2020” och ”femårig återhämtningsperiod” medför inga
nya ekonomiska och sociala kostnader.
Den stora majoriteten av alla företag i Nordsjöns fångst- och beredningssektor inom det
demersala fisket är små och medelstora företag eller mikroföretag (98 %). Det nuvarande
systemet medför tunga ekonomiska kostnader för företagen, särskilt för små och medelstora
företag. Förlusterna orsakas av alldeles för komplicerade regler och kommer att undvikas i
framtiden (direkta fördelar med förenkling). Hållbart utnyttjande kommer att ge högre
lönsamhet som leder till bättre ekonomiska resultat. Fiskare kommer att ha större frihet att
bestämma var och när de ska fiska. Alla kostnader för genomförandet av den nya
gemensamma fiskeripolitiken ger berättigande till finansiering genom Europeiska havs- och
fiskerifonden.
Lagstiftningen kommer att förenklas genom att de nuvarande förvaltningsplanerna återkallas
och ersätts med en gemensam plan. Delaktigheten för berörda parter och medlemsstaterna
kommer att utökas i och med att den nya planen innebär att de mer innovativa och
resultatinriktade instrumenten inom regionaliseringen börjar tillämpas.
Det är viktigt att politiken blir föremål för en översyn efter fem år och inte förrän
landningsskyldigheten har genomförts fullt ut, så att de eventuella effekterna på
3
samstämmigheten mellan policybestämmelserna och målen för
fiskeripolitiken kan beaktas.
4
den gemensamma
