Telekomindustrin och BNP

STATISTISKA CENTRALBYRÅN
PM
2003-07-14
1(7)
Telekomindustrin och BNP
I en artikel på DN Debatt den 3 juli framförde Magnus Henrekson, Christina
Håkanson och Ulf Jakobsson stark kritik mot de BNP-beräkningar som görs
av Statistiska centralbyrån (SCB). Kritiken bygger på argument och
beräkningar som visar att författarna inte känner till hur BNP-beräkningarna
görs. De slutsatser som Henrekson, Håkanson och Jakobsson kommer fram
till är därför missvisande, så också de räkneexempel man redovisar.
Olika sätt att beräkna BNP
BNP kan beräknas på tre olika sätt, som summa användning, som summa
produktion eller som summa inkomster i ekonomin. I Sverige görs för
närvarande kompletta beräkningar från användningssidan och
produktionssidan. Att beräkna BNP från användningssidan innebär att BNP
beräknas som summan av privat och offentlig konsumtion, investeringar och
lagerförändringar samt nettot av export och import. När BNP beräknas från
produktionssidan summeras förädlingsvärden i alla branscher.
Förädlingsvärdet utgörs av värdet av de produkter, såväl varor som tjänster,
som produceras, minus den förbrukning av varor och tjänster som
branscherna haft för produktionen.
Huvudmetoden i de svenska nationalräkenskaperna ligger på beräkningen
från användningssidan. I ett system av tabeller för tillgång och användning
för ett stort antal varor och tjänster stäms beräkningarna av så att
beräkningarna från produktions- respektive användningssidan slutligen
hänger ihop. Användningssidans uppgifter är styrande vid avstämningen.
Telekomprodukternas påverkan på beräkningarna från
användningssidan
Telekomprodukter används som hushållskonsumtion, som insats i
näringslivet, som investeringar eller går på export. Den svenska
produktionen utgörs på senare år främst av basstationer och den dominerande
användningen är export. BNP i fasta priser påverkas därför i hög grad av de
statistikuppgifter telekomföretagen lämnat avseende sin export samt det
prisindex för telekomprodukter som används vid fastprisberäkningen.
Prisindex för export av basstationer är det samma som prisindex för
produktionen och under de senaste åren visar det på årliga prissänkningar på
omkring 9 procent. Henrekson, Håkanson och Jakobsson påstår att
prisminskningen för produktionen av svenska telekomprodukter är i
genomsnitt 37 procent, vilket alltså är helt fel. Författarna har missuppfattat
SCB:s beräkningar. Den prisutveckling som SCB redovisar för
telekomprodukter ligger mycket nära den prisutveckling som redovisas för
265338139
17-07-14 18.12
STATISTISKA CENTRALBYRÅN
PM
2003-07-14
2(7)
Finland, trots att produktsortimenten är olika för telekomindustrin i Finland
och Sverige.
Telekomindustrin i beräkningarna från produktionssidan
Telekomindustrin (SNI 32) är en bransch för vilken det är svårt att
säkerställa ett bra statistiskt underlag. Branschen har genomgått stora
förändringar, både vad gäller tillväxt, produktsortiment och
produktionsstruktur. Den snabba produktutvecklingen ställer stora krav på
t.ex. prisindex.
Telekomindustrin har varit mycket expansiv under 1990-talet.
Produktionsvärdet har under perioden 1993 till 2000 ökat från 34 mdkr till
170 mdkr och förädlingsvärdet från 10 till 26 mdkr. Förädlingsvärdet i
förhållande till BNP var 1993 0,7 procent och som högst 1998 med 1,5
procent. År 2000 var förädlingsvärdet i förhållande till BNP 1,2 procent.
Exporten av telekomprodukter har samtidigt stigit från 25 mdkr 1993 till 136
mdkr 2000 för att sedan falla till 85 mdkr 2001 och 67 mdkr 2002, dvs. en
halvering på två år. Alla uppgifterna avser förhållandena i löpande priser.
När det gäller uppgifterna för förädlingsvärdet i fasta priser blir resultaten
annorlunda. Sverige använder så kallad dubbeldeflatering när
förädlingsvärdet beräknas i fasta priser. Det innebär att produktionsvärdet
(output) fastprisberäknas med relevanta outputprisindex, medan
förbrukningen (input) fastprisberäknas med index som avspeglar
prisförändringen på de varor och tjänster som används i
produktionsprocessen. Därefter dras förbrukningsvärdet i fasta priser från
produktionsvärdet i fasta priser och resultatet blir förädlingsvärdet i fasta
priser. Detta är den teoretiskt korrekta beräkningsmetoden för
förädlingsvärdet i fasta priser och det är den metod som rekommenderas
internationellt, bl.a. av EU, och som många länder därför använder
(Österrike, Danmark, Frankrike, Tyskland, Portugal, Italien, Nederländerna,
Grekland och Norge). Metoden ställer krav på god information om priser och
produktions- och förbrukningsstrukturer.
I Sverige har prisindex för produktionsvärdet beräknats till omkring minus 9
procent per år. Samtidigt har prisförändringen för förbrukningsvärdet legat
nära noll eller ökat med ett par procent årligen. Denna skillnad i
prisförändring får stor effekt på förädlingsvärdet i fasta priser. Medan
förädlingsvärdet i löpande priser ökade med 7,8 procent år 1998, 2,5 procent
år 1999 respektive gick ned med 12,8 procent år 2000, så ökade
förädlingsvärdet i fasta priser med 52, 49 respektive 54 procent i fasta priser.
Det är som synes mycket stora skillnader i utvecklingen i löpande och fasta
priser och det beror alltså i huvudsak på olika prisutveckling för produktion
och förbrukning. En ökad andel förbrukning i förhållande till produktionen i
löpande priser (ökad inputkoefficient) påverkar också utvecklingen. Om man
265338139
17-07-14 18.12
STATISTISKA CENTRALBYRÅN
PM
2003-07-14
3(7)
studerar de tabeller som SCB har publicerat i serien Statistiska Meddelanden
N10SM0201 (som också finns på SCB:s webbplats) framgår att
produktionsvärdet och förädlingsvärdet har helt olika prisutveckling.
Henrekson, Håkanson och Jakobsson hade kunnat konstatera detta och att
skillnaden orsakas av dubbeldeflateringen i kombination med stora
prisförändringar. Som tidigare förklarats påverkar inte telekomindustrins
förädlingsvärdeförändring i fasta priser BNP-utvecklingen beräknad från
användningssidan.
Henrekson, Håkanson och Jakobsson har redovisat ett flertal felaktiga
beräkningar i DN-artikeln. För år 2000 påstår man att telekomindustrin ger
ett BNP-tillskott på 3 procentenheter. Rätt uppgift är 0,8 procentenheter.
Man påstår också att branschens vikt i volymberäkningarna uppgår till 8
procent. Det är en överskattning som beror på att man har misstolkat de i
Statistiska meddelanden publicerade, kedjade volymserierna. Den rätta
vikten är 2,1 procent. Genom att man felaktigt använt de kedjade
fastprisvärdena har man låtit sig missledas till att överskatta
telekomindustrins betydelse för BNP-utvecklingen.
SCB gör fastprisberäkningar med föregående år som viktbasår. Dessa kedjas
sedan och presenteras i ett visst års priser (referensår). SCB ändrade metod
till den s.k. kedjeindexmetoden i samband med anpassningen 1999 till EU:s
regelverk Europeiska Nationalräkenskapssystemet (ENS95). EU har därefter
beslutat att EU:s medlemsländer senast 2005 skall rapportera resultaten av
sina beräkningar med volymförändringar beräknade enligt
kedjeindexmetoden. F.n. används metoden i bl.a. Nederländerna, Norge,
USA och Kanada. Den huvudsakliga fördelen är att volymförändringarna
baseras på aktuella vikter och att byte av referensår inte påverkar
volymförändringarna. För varje bransch och delbransch ges därigenom en
bra beskrivning av dess egen volymutveckling. Nackdelen är att varje serie
måste kedjas för sig och att branscher och delbranscher inte kan adderas till
högre nivåer. Det innebär också att man inte heller kan subtrahera de kedjade
fastprisvärdena för telekomindustrin 1999-2001 från motsvarande BNPvärden.
Fram till 1999 baserade SCB fastprisberäkningarna på den s.k.
basårsmetoden. I basårsmetoden låser man vikterna i ett givet basårs struktur
under ett antal år. Fördelen med denna metod är att branscher och
delbranscher kan adderas till högre nivåer. En framträdande nackdel är att
strukturer kan förändras radikalt. Det ger stora konsekvenser för de årliga
utvecklingstalen, när basårsbyte görs (vilket gjordes ungefär vart femte år när
SCB använde basårsmetoden).
265338139
17-07-14 18.12
STATISTISKA CENTRALBYRÅN
PM
2003-07-14
4(7)
Telekombranschen (SNI 32) enligt nationalräkenskaperna
1996
1997
1998
1999
2000
Produktion
84,5
Förbrukning
63,2
Förädlingsvärde(FV) 21,3
FV/ BNP, procent
1,2
103,8
77,2
26,7
1,4
113,6
84,8
28,8
1,5
141,9
112,4
29,5
1,4
170,4
144,7
25,7
1,2
22,8
22,1
24,9
9,4
9,9
7,8
25,0
32,6
2,5
20,0
28,7
-12,8
45,8
32,9
85,6
32,6
22,2
63,3
20,1
9,0
52,3
37,5
33,6
49,0
31,6
25,8
53,9
0,8
0,7
0,7
0,7
0,8
Löpande priser, mdkr
Löpande priser, utveckling procent
Produktion
Förbrukning
Förädlingsvärde
24,7
23,0
29,9
Fasta priser, utveckling procent
Produktion
Förbrukning
Förädlingsvärde
Påverkan på
BNP-förändring
Jämförelse av enkel- respektive dubbeldeflatering
De flesta länder i Europa använder dubbeldeflatering när förädlingsvärdet i
fasta priser beräknas och det är också den metod som Eurostat
rekommenderar.
I Finland (som artikelförfattarna relaterar till) deflaterar man produktionen
och använder fast förbrukningsvolymandel, vilket innebär att
produktionsvärde, förbrukningsvärde och förädlingsvärde får samma
volymutveckling. Metoden ger stabila resultat, men den förutsätter att
produktions- och förbrukningsstrukturerna inte förändras över tiden.
Den metod som SCB tillämpar och som är den internationellt
rekommenderade huvudmetoden, ger således stora utslag på förädlingsvärdet
när det uppkommer skillnader i utvecklingen av produktion och förbrukning.
Det finns problem med att beräkna förbrukning i fasta priser. Först gäller det
att känna värdet i löpande priser, sedan att ha kunskap om fördelningen på
olika varor och tjänster och slutligen att ha mått på prisutvecklingen för de
olika varorna och tjänsterna. Särskilt för förbrukningsstrukturen är
uppgifterna osäkra. Att förbrukningen har en annan prisutveckling än
produktionen är dock inte så konstigt. Företagen förbrukar inte endast
265338139
17-07-14 18.12
STATISTISKA CENTRALBYRÅN
PM
2003-07-14
5(7)
branschtypiska varor och tjänster utan också lokalhyror, teletjänster, hotelloch restaurangtjänster, olika konsulttjänster och en rad andra varor och
tjänster. Många av de komponenter som används som förbrukning inom
telekomindustrin uppvisar å andra sidan liknande prisutveckling som
produktionen. Skulle branschen ha givits en felaktig förbrukningsstruktur
påverkar det även andra branscher, eftersom den totala tillgången på olika
varor och tjänster är känd.
Ett annat osäkerhetsmoment i beräkningarna är måttet på prisutvecklingen
för olika producenttjänster. Här pågår ett svenskt och internationellt
utvecklingsarbete och inom ett par år kommer osäkerheten i dessa
beräkningar att ha minskat avsevärt. Osäkerheten för producenttjänsterna
påverkar enskilda branscher, men eftersom produktionen huvudsakligen
används som förbrukning i andra branscher påverkar de inte BNPutvecklingen. De eventuella felen tar här ut varandra.
Producentprisindex
Producentprisindex avser att mäta prisutvecklingen för varor med samma
egenskaper (oförändrad kvalitet) från månad till månad. Varorna förändras
emellertid ständigt och nya modeller ersätter gamla. Uppgifter om priser och
varornas egenskaper samlas in från de producerande företagen. När
uppgiftslämnaren börjar rapportera priset på en ny modell/vara som ersätter
en tidigare, måste modellerna jämföras på lämpligt sätt. Prisförändringen
kan behöva delas upp i vad som är verklig prisförändring och vad som beror
på att kvaliteten skiljer sig från den tidigare modellen. Gör man inte en
kvalitetsjustering blir prisförändringen för stor om kvaliteten har ökat och för
liten om kvaliteten har minskat.
Kvalitetsjusteringen kan göras på olika sätt, beroende på vilken typ av vara
det är och vilken information som finns tillgänglig. Två olika metoder
används i första hand. Den ena bygger på att man, oftast tillsammans med
producenten eller importören, uppskattar effekten på priset av
produktändringen. Den andra bygger på att man samlar in priser för både den
gamla och den nya produkten för en överlappande tidsperiod. Då kan man
värdera skillnaden i kvalitet som skillnaden i prisnivå. Har man tillgång till
ett stort antal prisnoteringar för samma typ av produkt kan man utveckla en
hedonisk modell som mäter effekten av den tekniska utvecklingen. En
hedonisk modell är en regressionsmodell där man förutom priset även mäter
ett antal speciella egenskaper, oftast tekniska eftersom de är mätbara, hos
produkten. (SCB beräknar importprisindex för persondatorer enligt en
hedonisk modell, liksom för ett tjugotal klädesprodukter i
Konsumentprisindex.)
Kan man av olika anledningar inte använda någon av ovanstående metoder
kan man anta att priset för den nya modellen är oförändrat från föregående
265338139
17-07-14 18.12
STATISTISKA CENTRALBYRÅN
PM
2003-07-14
6(7)
månad, dvs. prisförändringen är noll och hela prisskillnaden mellan gammal
och ny modell är kvalitetsskillnad.
En del varor är skräddarsydda och unika och avsedda för en köpare. Det
innebär att det inte finns någon vara som är oförändrad att mäta. Det gäller
t.ex. komplicerade tekniska system. En hedonisk modell kan fungera i detta
fall. En annan ansats är s.k. ”model pricing” där man tar fram en hypotetisk
vara med konstant kapacitet och funktion, som uppgiftslämnaren får beräkna
priset på.
Den svenska telekombranschen karakteriseras av tekniskt komplicerade
systemprodukter, som är skräddarsydda för enstaka kunder. En stor del av
underlaget för att beräkna prisindex för telekom bygger på indexberäkningar
av system för telefoni under antagande om konstant kapacitet och funktion.
Det är naturligt att uppgiftslämnarna då får spela en stor roll i beräkningen. I
övrigt används de övriga nämnda metoderna för att justera
kvalitetsförändringen, dock ej den hedoniska metoden, eftersom antalet
prisnoteringar är för litet.
Sammanfattning
Henrekson, Håkanson och Jakobsson påstår att de svenska BNPberäkningarna är grovt överskattade. SCB menar att Henrekson, Håkanson
och Jakobsson i själva verket har missuppfattat hur de svenska
nationalräkenskaperna framställs och att deras beräkningar därför har blivit
felaktiga. Den osäkerhet som finns i nationalräkenskaperna, inte bara de
svenska, beror på andra saker. Så t.ex. är de problem som förknippas med
dubbeldeflatering av förädlingsvärden i branscher med stora prisvariationer
ett område som behöver fortsätta diskuteras. Andra orsaker är hur
kvalitetsjusteringarna i prisindexberäkningarna skall förfinas och den
nuvarande bristen på prismätningar för producenttjänster och IT-produkter.
Detta har påpekats av både SCB (Fördjupad prövning av den officiella
statistiken 2004-2006) och av Utredningen om översyn av den ekonomiska
statistiken (SOU 2002:118).
Mer information om hur de svenska nationalräkenskaperna beräknas finns i
Beräkningsrutiner för nationalräkenskaperna, Bilaga 3 till slutbetänkandet
från Utredningen om översyn av den ekonomiska statistiken (SOU
2002:118).
Frågor kring innehållet i denna PM kan under vecka 29 ställas till
Hans Lindblom, tfn 5069 4500, e-post [email protected]
Hans Svensson, tfn 5069 4522, e-post [email protected]
Göran Svensson, tfn 5069 4548, e-post [email protected]
Matti Särngren, tfn 5069 4961, e-post [email protected]
265338139
17-07-14 18.12
STATISTISKA CENTRALBYRÅN
265338139
17-07-14 18.12
PM
2003-07-14
7(7)