Populärvetenskaplig sammanfattning
I världens alla samhällen har cerebral ischemi, syre – och näringsbrist i hjärnvävnad, länge
varit en av dem vanligaste underliggande dödsorsakerna. Syre -och näringsbrist i hjärnan
drabbar både vuxna (stroke) och små barn, oftast vid födsel (asfyxi), och trots ökad kännedom
om denna sjukdomsgrupp har andelen dödsfall eller kroniska handikapp bland överlevande
inte minskat.
Cerebral ischemi uppstår till följd av en minskning av blodflöde till hjärnan. Nervcellerna får
brist på syre och näring, tar skada och dör om det normala blodflödet inte återställs. Under de
senare decennierna har kännedom om vilka mekanismer i nervcellerna som innehar en viktig
roll i utvecklingen av skada och död av dessa celler ökat. Detta har resulterat i utvecklingen
av läkemedel som är specialiserade på att blockera de nyckelmolekyler man avslöjat. I studier
på djur har man kunnat visa att dessa läkemedel kan stoppa fortsatt skadeutveckling och död
om ges i god tid. Läkemedel med dessa egenskaper anses ge neuroprotektion, dvs. skydd av
nervceller mot skadeförsämring.
Ädelgasen xenon har tidigare upptäckts kunna ge medvetslöshet hos människor och anses
idag vara en den säkraste narkosgasen därute. Under det senaste decenniet har man även visat
att xenon kan hindra fortsatt utveckling av nervskadan efter syre -och näringsbrist i
djurmodeller. Xenon är dock en sällsynt och dyr ädelgas. På senare år har därför ett intresse
för om andra billigare ädelgaser kan ge neuroprotektion efter akut hjärnskada utvecklats.
Hittills har endast argon, utöver xenon, visats vara neuroprotektiv i flera experimentella
djurmodeller.
I detta projekt undersöktes ifall argon kunnat reducera skadan i en djurmodell av cerebral
ischemi. Organotypiska hippokampuskulturer från möss, hjärnskivor av hippokampusområdet
i hjärnan som odlas på membran, utsattes för syre – och näringsbrist under 30 minuter.
Därefter exponerades de för argon i en specialbyggd tryckkammare under 24 timmar. För att
mäta skadevolymen användes ett färgämne som binder endast till skadade celler och detta
visualiserades senare med hjälp av en kamera. Experimenten visade att argon inte gav någon
neuroprotektion, dvs skadan reducerades inte efter 24 timmars exponering för argon. Detta
var i kontrast med tidigare studier som visat på skydd. Användning av olika djurmodeller och
protokoll, samt skillnad i val av analys anses delvis förklara den observerade skillnaden i
resultat från tidigare gjorda studier. Därtill tros skadan som genererats hos hjärnskivorna vara
av för hög intensitet, och argon som anses vara mindre effektiv än xenon, har därför inte
kunnat ge något skydd. Om fortsättning av projektet vore möjligt blir nästa steg experiment
med andra koncentrationer av argon och skadeintensiteter i vävnaden.
Xenon vars neuroprotektiva funktion har etablerats i flera djurstudier genomgår i nuläget en
klinisk prövning på människor. Om neuroprotektion av xenon kan observeras hos människan
kan detta innebära en viktig förändring i behandling av hjärnskador, bland annat en möjlighet
att för första gången erbjuda strokepatienten en effektiv behandling innan de når fram till
sjukhuset.
