BiologiBredigerat - Magnus Lagerberg Homepage

advertisement
Bilogi B
Tenta v 10. den 4:e mars.
Nervsystem, blod och immunförsvar. ”Biologi N3 Peinerud Almlöf”
Sid 44-52, 57-59, 73-85,92-98 samt häfte om immunförsvar.
Schema
Onsdag 24/1
Kap 19 sid 73-76
Kap 20 sid 77-80
Nervcellens byggnad och
funktion.
Nervsystemets byggnad
Onsdag 30/1
kap 21
sid 81-85
Nervsystemets funktion
Labb:
Reaktionstider
Koncentration
Höger och vänster hjärnhalva
Onsdag 7/2
Sinnena kap 23 sid 92-98
Sinnena
Labb: sinnen
Onsdag 14/2
44 - 52
54-57
Blod, funktion, beståndsdelar,
levring, Sjukdomar
Labb: blod och andning
Onsdag 21/2
häfte
Immunsförsvar
virus, bakterier, Röda
blodkroppar, klaffar, blodgrupp
och RH faktor
Sportlov v 9
Biologitenta v.10
Denna instuderingshjälp skapades av Magnus Lagerberg februari -96.
Lycka till
Ps. kolla stenciler och anteckningar
Kap 19. Nervcellens byggnad och funktion.
Regleringssystem
De mekanismer som styr och kontrollerar kroppens olika delars verksamhet kallas regleringssystem.
Det finns två sådana: nervsystemet och det kemiska systemet. Den kemiska regleringen sker via
hormoner i blodsystemet och är betydligt långsammare och mindre specifik än nervsystemet.
Neuronen
Nervsystemet består av neuroner, nervceller.
I nervcellen skiljer man på cellkropp, dendrit och axon.
Dendriter leder impulser till cellkroppen.
Axonen leder impulser ut från cellkroppen.
Ett meddelande når cellkroppen längs en dendrit och förs en vidare genom axonen som kan vara upp
till 1 meter lång. I axonens ända delas den upp i många förgreningar som antingen leder till kontakter
med andra nerveller eller direkt via ändplattor till muskel eller körtelcellens yta.
Genom sina utskott kan en nervcell förenas med tusentals andra nervceller. Kontaktpunkten mellan
två celler kalas synaps. Neuronerna står ej i direkt kontakt utan där finns en smal spalt:
synapsbassängen.
Neuronen
Dendrit
Axon
Cellkropp
Myelinskida
(fettrik)
Nod
förgreningar
Synaps eller
Ändplattor
I nervceller med myelinskida rör sig impulsen så att den hoppar från nod till nod och kan nå en
hastighet på100m/s. I nervceller utan myelinskida har impulsen oftast en hastighet av mindre än
1m/s.
Impuls-refraktärperiod-impuls
Natrium+
Na+
++++++ - - - ++++++ - - - +++++
------ +++----- +++--axon
Kalium+
K+
- - - - - - -+ + + - - - - - - - + + + - - - - + + + + +- - - + + + + + +- - - -+ + + +
Under refraktärperiden pumpas Na och K
tillbaka till sina utgångslägen, detta
begränsar hastigheten till max 1000
impulser per sekund.
Synapsbassäng
Synapsblåsor innehåller signalsubstans ex.
acetylkkolin, noradrenalin och dopamin ca 30 st.
Nervimpuls > Axon
Dendrit
nervimpuls >
Receptorer
Autoreceptor
Signalsubstansen bryts ned inom 0,001 s
Hur pass kraftig en retning på t.ex. en muskel är beror på antalet impulser, själva impulserna är lika
stora.
Nervimpulsen går från dendrit till cellkroppen , från cellkropp till axon från axon till dendrit via en
synapsbassäng signalen kam ej gå åt andra hållet.
Påverkan på synapserna
Stimulerande ämnen som koffein och amfetamin underlättar transporten över synapserna.
Bedövnings och nikotin ämnen minskar cellmembranens förmåga att släppa igenom joner.
Blockerare blockerar impulsens överföring vid synapserna genom att fästa sig vid synapsens
receptorer och hindra signalsubstansen att förmedla budskapet.
Alkohol hämmar överföringen av signalsubstans vid synapserna och minskar cellmembranens
förmåga att släppa igenom joner. Ger dålig koncentrations och koordinerings förmåga.
Cannabis, man tror att impulsöverföringarna vid synapserna förstörs , ger sämre inlärningsförmåga.
Nervsystemets byggnad kap 20.
Centrala nervsystemet utgörs av hjärnan och ryggmärgen.
Det perifera nervsystemet omfattar de nerver som börjar i hjärnan eller ryggmärgen.
Nervcellernas cellkroppar finns i det centrala nervsystemet eller i ganglier, nervknutar som hör till det
perifera nervsystemet.
Det somatiska nervsystemet behandlar nervernas funktion.
De behandlar impulser från sinnesorganen och styr skelettmusklernas verksamhet. Dessa nerver är
viljestyrda.
Det autonoma nervsystemet är oberoende av viljan. Blodomlopp, andning, många körtlar och inre
organs verksamhet. Det autonoma nervsystemet indelas i en sympatisk(nödsituation) och en
parasympatisk (vilotillstånd)del.
Centrala nervsystemet
Hjärnan
Somatiska
Ryggmärgen
(viljestyrt)
Perifera nervsystemet
Hjärnnerverna
Nervsystemet
Ryggmärgsnerverna
Autonoma
(självständigt)
Sympatiska
(akuta situationer)
Parasympatiska
(vilotillstånd)
Impulser vandrar i bägge riktningarna.
De flesta nerver har förgreningar till både motoriska och sensoriska nerver.
De motoriska nerverna leder impulser ut till musklerna.
De sensoriska nerverna leder impulser in till centrala nervsystemet.
Förgreningarna gör att impulser i samma nerv rör sig både till och från det centrala nervsystemet.
Vid smärta t.ex. när man bränner sig:
1. Impuls från sensoriska nerver.
2. Via förgreningar eller förbindelseneuroner förs impulsen till motoriska nerver som utför en reflex.
3. Den första impulsen fortsätter även till ryggraden som för impulsen till hjärnan så att vi förstår att
det gör ont.
Detta innebär att reflexhandlingen kan hinna före impulsen till hjärnan. Vi reagerar innan vi förstått
vad som hänt. Kallas reflexbåge: nervbanan går via sensorisk neuron - förbindelse neuron - till
motorisk neuron. En samtidig impuls från hjärnan kan hämma reflexen.
Hjärnan
Vikt mellan 1- 1,7 kg
Indelas i stora hjärnan, lilla hjärnan och hjärnstammen.
Hjärnstammen består av förlängda märgen, bryggan, mitthjärnan och mellanhjärnan.
I hela hjärnstammen finns en nätliknande konstruktion, det retikulära aktiveringssystemet(RAS) som
reglerar vår arbetsnivå.
En skada som drabbar förlängda märgen är i regel omedelbart dödande därför att den förlamar de
viktiga centrum som reglerar andning och blodcirkulation. Även reflexbanor för sväljning, nysning,
hostning, gäspning och kräkning. I mellanhjärnans bottendel hypotalamus finns regleringssystem för
törst, temperatur och aptit.
Hypofysen, inresekretorisk körtel reglerar hormoner.
Lilla hjärnan
Finmotorik, viktig vid komplicerad rörelseinlärning, balans etc.
Stora hjärnan delas av centralfåran.
Framför fåran finns ett motoriskt centrum.
Bakom fåran sensoriskt centrum.
Hörselcentrum finns strax under centralfåran.
Talcentrum längst fram.
Syncentrum längst bak.
Två halvor som förenas av hjärnbarken.
Den vänstra halvan styr höger kroppsida .
Grå och vit substans.
Den vita utgörs av myelinskidorna som täcker axonen.
organ
Den grå är cellkroppar och synapser
motoriskt
centrum
talcentrum
Centralfåran
sensoriskt
centrum
hörselcentrum
motoriskt
talcentrum
syncentrum
Lilla hjärnan
Förlängda märgen
tvärsnitt
Gliaceller förser hjärnan med näring.
Bark =grå
stora hjärnan
medvetenhet
minne
hjärnbalk
lukt
hjärna den äldsta delen av hjärnan styr bl.a. sexualdrift
talemus
samordningscentral för
in och utgående impulser
via ryggmärg
hypofysen
överordnat hormonproducerande
organ,
förlängda märgen styr hunger
törst, temp
Hjärnstam reglerar hjärta, lungor, vakenhet
Kap 21 nervsystemets funktion
Viljestyrd rörelseförmåga
De viljestyrda rörelserna regleras av stora hjärnans bark.
Rörelsecentrum i pannloben.
Nervbanor som utgår från pannloben bildar den sk. pyramidbanan.
Pyramidbanans nerver korsar varandra i förlängda märgen så att högra hjärnhalvan styr muskler i den
vänstra delen av kroppen och vice versa.
En del av pyramidbanans nervceller står i kontakt med lilla hjärnan som övertar kontrollen av
detaljerna i en rörelse.
Betydligt fler nervfibrer leder till fingrar och mun än t.ex. armar och ben.
Högre hjärnfunktioner t.ex. minne, inlärning, tänkande samt förmåga att tala och uppfatta tal.
Man kan studera hjärnan med EEG som omvandlar hjärnans elektriska impulser till kurvor. Olika
hjärnfunktioner åstadkommer impulser på olika ställen..
Hjärnbarken, cortex.
är större hos högre däggdjur. Att den är veckad medför att ytan blir stor.
I cortex finns olika centrum t.ex. rörelse och sinnes centrum.. Mellan dessa finns associationsområden
där informationen sorteras, lagras och koordineras innan den sänds vidare till rätt motoriskt centrum.
Människans associationsområden har stor betydelse för de högre hjärnfunktionerna och utgör hos
människan en proportionellt stor del. Hur de fungerar är emellertid föga känt.
Hjärnhalvornas dominans
Vänster hjärnhalva
dominerande
reglerar bl.a. handens precisionsrörelser
samt förmåga att tala och uppfatta tal
Höger hjärnhalva
icke dominerande
rymduppfattningsförmåga
t.ex. förmåga att uppfatta form hos föremål och
deras inbördes förhållande.
Orsakssammanhang
Konstnärlighet t.ex. musikalitet
Minnet
Korttidsminne: här lagras nyligen uppfattade retningar. Impulserna finns sannolikt kvar i de
strömkretsar som bildas av neuronerna. Den största delen av kortminnets fakta behöver vi bara en
liten stund, de försvinner och belastar inte vårt minne , de försvinner efter ca 10 minuter.
Långtidsminnet: här lagras impulser som anses viktiga, eller som ofta upprepas. Det bestående minner
beror på kemiska och funktionella förändringar i synapserna.
Genom djurförsök har man konstaterat att synapserna växer som en följd av upprepad användning.
Signalsubstans både bildas och frigörs snabbare i en ofta använd synaps.
Tydligen sker en organisation av inkommet material under sömnen. Minnesstoftet organiseras i sitt
rätta sammanhang och i relation till tidigare minneskunskap. Hjärnan arbetar även när vi sover detta
tyder syreförbrukningen på. Vissa minnesbilder är mer inexakta än andra t.ex. färg och form.
Orsaksamband och ordningsföljder är mer exakta.
Autonoma nervsystemet
Styr de glatta musklerna t.ex. blodkärl, matsmältning, ögats iris. Ej viljestyrda funktioner som även
kan fungera självständigt.
Det autonoma nervsystemets uppgift är att finjustera de olika enskilda organen så att de fungerar
utifrån organismens helhetssituation.
Det autonoma nervsystemet regleras från förlängda märgen, mellanhjärnans botten hypotalamus och
det limbiska systemet.
Det autonoma nervsystemet delas in i det sympatiska och det parasympatiska nervsystemet. Dessa är
varandras antagonister den ena hämmar och den andra stimulerar.
Sympatiska i akuta situationer och det parasympatiska i vilotillstånd.
sympatiska
akuta situationer
snabb mobilisering av kroppens energiresurser
signalsubstans till målorganen =noradrenalin
övriga cellers signalsubstans acetylkolin
Målorganen påverkas av bägge systemen
parasympatiska
vilotillstånd
förbereder kroppen för kommande ansträngningar
reglerar målorganen från nedersta eller översta
delen av ryggmärgsnerverna
och styrs av det nervsystem som sänder ut flest
impulser
Limbiska systemet
Ur utvecklingshistorisk synpunkt den äldsta delen av stora hjärnan. Finns omkring hjärnstammen och
påverkar speciellt känslolivet. Retningar av denna delen av hjärnan leder till ångest, rädsla,
aggressioner, sexualitet etc. Vissa åstadkommer obehag andra välbehag. (gissa vilka!)
Det limbiska systemet påverkas av starka smärtstillande medel ex. morfin.
Hjärnan producerar morfin liknande ämnen : endorfiner. Signalsubstans som inte bryts ned
omedelbart utan finns kvar flera timmar. De reglerar bl.a. viljan att äta , dricka och sova. Endorfiner
utsöndras bl.a. vid motionerande, akupunktur och förälskelse.
Med limbiska systemets hjälp upplever vi omgivningen som behaglig eller obehaglig. Eftersom vårt
hela beteende går ut på att reducera det obehagliga och stimulera det behagliga antar man att
upplevelser i den tidiga barndomen har stor betydelse för vårt känsloliv beroende av synapsernas
uppbyggnad eller deras kemiska funktioner.
Kap 23 sinnena
Receptorerna
I sinnesorganen finns receptorer som genom retningar t.ex. ljud ljus värme etc. påverkas att sända en
nervimpuls. Vissa receptorer är ombildade nervceller.
Fysikaliska sinnen: syn , hörsel, hudsinnena, huvudets läges och rörelsesinne samt muskel och
sensinnet.
Kemiska sinnen: lukt och smak reagerar på kemisk retning.
Sinnenas nervbanor
Från receptorerna rör sig impulserna i sensoriska nervfibrer till det centrala nervsystemet.
Vägen bildar en nervbana bestående av många neuroner förenade genom synapser som slutar i
sinnescentrum. De olika sinnescentrum finns i stora hjärnans bark förutom smärtcentrum som finns i
mellanhjärnan.
Sinnescentrum
I sinnecentrum behandlas impulserna. Impulser som kräver aktiva reaktioner resulterar i impulser till
motoriska centrum som vidarebefordrar impulser via nervfibrerna till musklerna.
Retningar kan också föranleda utsöndringar från körtlar.
Alla retningar leder inte till observerbara reaktioner utan ibland endast till en sinnesförnimmelse.
Synsinnet
Ljuset bryts av hornhinna, främre ögonkammaren och linsen.
Längst in i ögat finns näthinnan som är ögats sinnesmottagande del.
Näthinnan innehåller två slags receptorer:
Stavar reagerar i svag belysning.
Tapparna reagerar för starkare ljus och står för vårt färgseende.
Stavarnas ljuskänsliga delar innehåller ett protein som kallas rodopsin som snabbt sönderfaller i starkt
ljus men återskapas långsammare i dunkel. Därför anpassar sig våra ögon snabbt då vi förflyttar oss
från mörkt till ljust men långsammare från ljust till mörkt.
Iris, regnbågshinnan, reglerar ljusintaget som en bländare i en kamera.
Tre olika tappar känsliga för grönt, blåviolett eller rödgult ljus. Färgförnimmelser uppstår då två eller
tre tappar stimuleras samtidigt. Flest tappar finns i gula fläcken. En normal lins fokuseras mot gula
fläcken. Ögonens avstånd från varandra gör att vi kan uppfatta avstånd och tredimensionella bilder.
Vanligaste färgblindheten : oförmåga att skilja på rött och grönt.
Grå starr grumlig lins. Grön starr orsakas av att ögats inre vätskor inte avlägsnas på normalt sätt
varvid trycket ökar, blodtillförseln och näringstillförsel försämras.
Lins
Iris, regnbågshinna
Främre ögonkammare
glaskropp
Gula fläcken
Blindafläcken
Näthinna
Hörsel
Detta sinne är utmärkande för högtstående djur, ryggradsdjuren och insekterna.
Hos människan fångas ljudvågor upp av ytterörat, via hörselgången når dessa trumhinnan. Från
trumhinnan leder tre små ben, hammaren, städet och stigbygeln vibrationerna vidare till innerörat.
Hörselbenens funktion är att transportera och förstärka trumhinnans vibrationer så att de kan
fortplanta sig i vätska. Ljudets hastighet i luft 300m/s i vätska 1200 m/sVia det ovala fönstret överförs
ljudvågorna till den vätskefyllda snäckan. Då trumhinnan är större än ovala fönstret förstärks
vibrationen. Tryckvågen går genom snäckan till dess spets och utjämnas av det runda fönstret i den
andra ändan.
I snäckans gång finns en basalmembran med 20-30 tusen hårförsedda celler. Olika ljud påverkar olika
delar av membranet och de celler i rätt ljudområde sätts i rörelse. Hörselcellerna kommer då att beröra
en täckmembran som finns ovan dem. På detta sätt förmedlas impulser via hörselnerven till stora
hjärnans hörselcentrum i tinningsloben. Ljudimpulsen leds först till primära hörselcentrum men tolkas
i sekundära hörselcentrum.
Örontrumpeten förbinder mellanörat med svalget för att utjämna tryck. Normalt sluten men öppnas
vid sväljning, nysning eller gäspning. Via örontrumpeten kan mikrober komma till mellanörat och
förorsaka inflammation.
Människans hörselområde sträcker sig från 20-20000 Hz. Speciellt förmågan att höra höga ljud
försämras med åldern. Vi uppfattar även en del ljud direkt via skallbenen, detta är orsaken till att vi
inte känner igen vår egen röst från band.
Störningar: kronisk inflammation i mellanörat var tidigare den vanligaste orsaken till dövhet. Den
numer vanligaste sjukdomen är oroskleros vilket innebär att stigbygeln växer fast vid ovala fönstret i
snäckan, detta hindrar vibrationer att överföras till innerörat. Numer kan detta behandlas kirurgiskt.
Skador i innerörat kan ännu inte behandlas. Buller förstör de flimmerhårsförsedda hörselcellerna.
Dessa förnyas ej.
Lukt och smak , de kemiska sinnena.
Dessa organs receptorer reagerar på närvaron av bestämda föreningar.
Luktsinnets receptorer är ursprungligen nervceller, vilkas axoner sträcker sig ända till hjärnan. Olika
luktreceptorer retas av olika molekyler. För att en receptor skall retas krävs att doftmolekylens form
passar in i receptorns.
Smakreceptorerna är förhållandevis enkla sinnesceller. Det finns fyra typer som kan registrera surt,
salt, sött och beskt. Smakförnimmelsen är en kombination av smak och lukt förnimmelser.
Tungans smakzoner
beskt
surt
salt
sött
Övriga sinnen
Till de mekaniska sinnena hör huvudets läges och rörelsesinne som baseras på receptorceller i
innerörats båggång och hinnsäcken..
Muskel och sensinnets receptorer finns i muskler och ledsäckar.
beröringssinnet och trycksinnets receptorer finns i huden .
Många av dessa receptorer förmedlar information utan att vi är medvetna om det.
Noggrannheten i beröringsinnet beror på receptorernas täthet vilken är extra stor på tungspetsen och
fingertopparna.
Värmesinnets receptorer är känsliga för värme eller brist på värme.
Det finns fem typer av sensoriska celler sinnesceller (receptorer) på huden.
De är känsliga för Värme, kyla, beröring, smärta och tryck. Även hudens hårceller registrerar t.ex.
lättaste beröring. Smärtcellerna flest till antalet. Ex 13 st köld, 4 st värme och 200 smärtreceptorer.
Pigmentet är hormonstyrt från hjärnan. Vid bestrålning av UV (a och b) ljus produceras melanin som
påverkar läderhudens produktion så att den blir tjockare. UV-c mest energirikt ljus, skadar
celldelningen och ger brännskador.
Vid hudcancer bildas ej läderhud, celldelningen accelererar vilket leder till tumörer.
Jämförelse djur människa.
Dagrovfåglarna har tre gånger så många tappar som människans och har antagligen den skarpaste
synen.
Färgsinne varierar starkt från färgblindhet till mycket starkt utvecklat färgsinne t.ex. insekter och
fåglar.
Hastighet. Människan uppfattar 16 bild /sek som sammanhängande rörelse Många insekter uppfattar
skillnader i film med 250-300 bilder /sek.
Nattseende förstärks av många stavar. vissa djur t. ex katter har ett pigment skikt i näthinnans bakre
del som ger en slags spegeleffekt.
Vissa djur uppfattar elektriska fält t.ex. fiskar. Insekter uppfattar jordens magnetfält. Och möjligtvis
har flyttfåglar ett magnetsinne.
Organismernas struktur och funktion har anpassats under evolutionen anpassats till rådande
miljöförhållande. Där de egenskaper som befrämjar artens överlevande har förfinats. Människans
omvärdsuppfattning bygger främst på synsinnet och färgseendet.
Viss information sorteras bort redan av sinnesnerverna.
Ex. Grodor som bara ser det som rör sig.
Blod
Transport
Celler behöver näring och syre och måste kunna göra sig av med slaggprodukter.
Ryggradslösa djur har öppet blodomlopp.
Ryggradsdjur har slutet blodomlopp. Blodet cirkulerar i ett slutet blodomlopp och vävnadsvätskan
mellan cellerna befinner sig utanför blodkärlen.
Artärer leder blod från hjärta och vener till hjärtat.
Kapillärerna har ett mycket tunt cellskikt och ämnen kan passera mellan blod och vävnadsvätska.
Kapillärerna förbinder artär och ven.
Fördelen med ett slutet blodomlopp är : effektivare, överföring av syre och andra ämnen kan ske
mycket snabbare.
Blodet utgör ca 6-8 % av kroppsvikten dvs 4-6 liter.
45% av blodet utgörs av blodkroppar.
65% av blodplasma som är en klargul vätska bestående av ca 91 5 vatten, 7 % lösta proteiner, 1,0 %
salter och 0,1 % glukos.
Proteinet i blodet delas upp i albuminer, globuliner och fibrinogen.
Blodproteinerna bildas i levern. Fibrinogen ansvarar för blodets koagulering
Vid cellandningen bildas koldioxid och avfallsämnen. En del av dessa ämnen överförs osmotiskt till
kapillärerna, resten följer med vävnadsvätskan som sugs upp i lymfkärlen och tillsammans med
lymfvätskan överförs till blodomloppet. Största delen av koldioxiden transporteras i form av
vätekarbonatjoner(HCO3- )
Erytrocyter, röda blodkroppar. Transporterar syre.
De saknar cellkärna, är platta och skivliknande och är tunnast på mitten. Stor yta, vilket är fördelaktigt
vid gastransporten.
90% av den röda blodkroppens massa utgörs av hemoglobin ett enzym som kan binda syre.
hemoglobin är ett protein vars molekyl innehåller fyra järnatomer. Dessa binder syret. I de syre
mättade blodkärlen i lungorna bildas oxyhemoglobin som har klarröd färg.
När oxyhemoglobinet avges återgår enzymet till vanligt hemoglobin som är mörkrött till färgen.
100cm3 blod kan tack vare hemoglobinet binda 20cm3 syre.
De röda blodkropparna utsätts för stora påfrestningar. I de smalaste passagen i kapillärerna måste
tryckas ihop så att de blir ovala. Livslängden är ca 4 månader. Varje sekund bildas 2 miljoner nya
erytrocyter i benmärgen. Utslitna förstörs i levern och mjälten av fagocyterande celler. Järnet
transporteras till benmärgen där det används som råämne till nytt hemoglobin. När hemoglobinet
spjälkas till aminosyror för uppbyggnad av nya blodkroppar bildas ett gult färgämne bilirubin. levern
avger detta ämne till tarmen. Om levern inte fungerar som den ska eller om en stor mängd röda
blodkroppar bryts ned samlas detta färgämne i blodet och förs ut till huden(gulsot)
Hemoglobinhalten hos kvinnor 120-160 g/l hos män 135-175g/l.
Hemoglobin binder kolmonoxid 200-300 gånger lättare än syre. hemoglobin som reagerat med
kolmonoxid kan inte samtidigt binda syre.
Färgämnet i hemoglobinet utsöndras via gallan till tunntarmen och ger avföringen dess karaktäristiska
färg.
Leokocyter, vita blodkroppar.
Uppgift att bekämpa mikroorganismer. (antal 1 på 1000 röda)
Bildas i benmärgen och i lymfkörtlarna. Vita blodkroppar har cellkärna.
Granulocyter och monocyter kan tränga genom kapillärväggen och äter bakterier med hjälp av sina
pseudopodier (griparmar) livslängd något dygn.
Lymfocyterna finns både i blodet och vävnadsvätskan deras livslängd kan vara flera år. Lymfocyterna
avger antikroppar som förgör mikroorganismer.
Antalet vita blodkroppar regleras av kroppen. Stora eller små mängder vita blodkroppar kan vara
tecken på sjukdom. Vid leukemi har regleringen av vita blodkroppar blivit störd, de mognar snabbt
och förekommer i väldiga mängder.
Trombocyter, blodplättar.
Små celler utan kärna. De bildas i benmärgen och innehåller proteiner som utlöser blodkoagulering.
Vid ett sår går trombocyterna sönder och enzymer frigörs i blodet. Efter en lång kedja av reaktioner
övergår det i plasman lösta fibrinogenet till fiberartat fibrin. De klibbiga fibertrådarna häftar vid
varandra och vid sårets väggar. I det nät som bildas fastnar blodkropparna så att blod inte kan läcka
igenom. Trombocyter kan också reparera mindre skador i blodkärlen genom att fästa sig vid det
skadade stället.
För att blodet skall koagulera krävs förutom enzymer kalciumjoner. Blod som skall användas vid
transfusion förhindras att koagulera genom tillsats av salter som binder kalciumjonerna.
K vitamin krävs för att ett visst enzym skall bildas som är nödvändigt vid koagulation. K vitamin brist
förekommer hos nyfödda och personer med för lite utsöndring av galla. Dessa blöder lätt.
Vid blödarsjuka startar inte koagulerings reaktionen.
Om blodkärlens släta väggar är skadade kan trombocyterna orsaka en blodpropp som kan sättas i
rörelse och fastna i lungorna. Heparin förhindrar koagulering och används för att förhindra blodpropp.
Människans blodomlopp
Hjärtat är en dubbelpump som vid vila har en slagfrekvens på 60-80 slag / minut. Ca 5 liter pumpas ut
i aorta varje minut. Vid ansträngning ökar både hastighet och volym 5-8 ggr.
Hjärtats syrebehov utgör 10% av kroppens totala syre behov.
Hjärtmuskelcellerna är förgrenade som ett nät. sammandragnings impulsen sprids snabbt och
effektivt.
Övre sinusknutan som finns i högra förmakets vägg styr förmakens kontraktion.
Samtidigt når en impuls nedre sinusknutan som styr kamrarnas kontraktion.
Hjärtat är ett självständigt organ som påverkas av det av viljan oberoende autonoma nervsystemet och
vissa hormoner t.ex. noradrenalin och adrenalin.
Förmaken sammandras så att blodet i dem pressas in i kamrarna.
Kamrarna sammandras strax efter och höger kammare pressar blodet till lungartären och vänster
kammare blodet till aorta.
Sammandragningsfasen kallas systole och följs av en avslappningsfas disystole då förmaken fylls med
nytt blod. Fickklaffarna vid aorta och lungartären förhindrar återströmmning.
Hjärtmuskeln får bara vila en halv sek åt gången och behöver därför hela tiden syre och näring. Från
aorta utgår två kransartärer som delas i talrika förgreningar till alla delar av hjärtmuskeln. Blod som
passerat hjärtat återvänder till höger förmak.
Hos en människa i dålig kondition är hjärtkammarväggarnas muskler tunna och svaga , vilopulsen är
snabb.
Blodkärl
Aorta, artär, vener och kapillärer.
I artärens tjocka väggar finns elastisk bindvävnad och glatt muskelvävnad som verkar utjämnande på
trycket. I tunna småartärer känns trycket svagt och i kapillärerna flyter det alldeles jämt.
Kapillärerna är ca 1mm långa och mycket tunna, blodet passerar på ca 1 sekund. Genom kapillärens
väggar sker utbytet av gaser och fettlösliga ämnen.
Gaserna rör sig av sig själva från ett större tryck mot ett mindre.
I kapillärens början pressar blodtrycket vatten och småmolekylära ämnen i blodplasman genom
kärlväggen till vävnadsvätskan, i venändan av kapillären sugs slaggprodukter och plasma tillbaka in i
blodsystemet. All plasma sugs dock inte tillbaka in i blodet utan transporteras av lymfkärlen tillbaka
till blodomloppet.
Venerna är tunnväggiga och har större diameter än motsvarande artärer. Blodet drivs av
kroppsrörelserna och det sug som uppstår av andningsrörelserna mot hjärtat. I venerna finns klaffar
som hindrar blodet att strömma tillbaka.
Hjärt och kärlsjukdomar.
Den vanligaste av allvarliga sjukdomar i välfärdssamhället. Varannan svensk dör i hjärt och
kärlsjukdomar. Grundorsaken är oftast åderförkalkning, arterioskleros.
På artärenas innerväggar lagras fettämnen, kolesterol och triglycider. I ett senare skede lagras
kalciumkarbonat i de inre delarna av blodkärlen. Detta gör blodkärlen trånga, sköra och oelastiska.
Skörheten kan ge upphov till blödningar som är farliga speciellt om de inträffar i hjärnans artärer.
Åderförkalkning ökar också risken för blodpropp.
Blodtryckssjukdomar normalt tryck hos en 20 åring är 120systoliskt/80diasystoliskt. Då artärerna med
åren förlorar sin elasticitet ökar blodtrycket. Framförallt det systoliska trycket.
Högt blodtryck anstränger hjärtat och ökar risken för kransartär och andra blodkärlssjukdomar,
hjärnblödning och störningar i njurarnas funktion. Övervikt och användning av salt ökar blodtrycket.
Blue baby. Hål i kammarväggen. De fyra kamrarna utvecklas under fosterutvecklingen och har ej
hunnit färdigutvecklas.
Åderbrock Klaffel i venerna förslitning eller ärflig belastning.
Stroke, propp i hjärnan .
Hjärtinfarkt
Är en skada i hjärtmuskeln, lokal vävnadsdöd.
En av orsakerna är förkalkning av kransartärerna. På grund av ojämnheter och förträngningar i
artärväggen ansamlas kristaller som får kärlväggen att brista. Trombocyter fragmenteras och blodet
koagulerar. Den del av hjärtatmuskeln som försörjts av detta kärl dör och ersätts eventuellt med
bindvävnad. Faran vid infarkt beror främst på att de nervbanor som reglerar hjärtmuskelns funktion
skadas. detta leder till rytm och andra funktionsskador.
Undersökningar görs med EEG och även de minsta förändringar kan iakttas.
Riskfaktorer vid hjärtinfarkt: blodtryckssjukdomar, nikotin, övervikt, stress samt hög kolesterolhalt.
Motion minskar risken. Medfödd disposition har stor betydelse.
Syrebrist i hjärtmuskeln sk kärlkramp orsakar stark smärta.
Klaff-fel i hjärtat är ganska allmänna.
Kolesterol är ett sorts fett som transporterar fett i blodet.
Ldl low density liquid (mycket fett). Transporterar fett från matsmältningen till cellen.
Hdl high density liquid (litet fett) transporterar överskottsfett till levern.
Balans när det är mycket av den goda Hdl och lite av den onda Ldl.
Om det finns för mycket Ldl stannar det kvar i blodomloppet och lagras i blodkärlsväggen.
K vitamin är fettlösligt. Gallan producerar emulgeringsmedel som finfördelar fett så att det kan
passera cellväggen.
Andning
Cellandning
Varje cell är beroende av energi. Energin får cellen genom cellandningen då organiska ämnen
långsamt sönderdelas. För att detta ska kunna ske måste cellerna få syre och koldioxiden som
produceras måste föras bort.
För att detta ska kunna ske krävs ett speciellt andningsepitel, en speciell ytvävnad.
Hos vissa djur sker andningen genom huden t.ex. maskar , hos grodor utgör huden ett viktigt
komlement till lungorna.
Människans andningsorgan består av lungorna och luftvägarna.
Luftvägarna består av näshålan, svalget, struphuvudet, luftstrupen, och luftrören(bronkerna). I
luftvägarna rensas, fuktas och värms inandningsluften.
Vid inandning kommer ca 0,5 liter luft in i lungorna och blandas med ca 2,5 liter luft som fanns kvar.
Detta förefaller ineffektivt men sörjer för att luftens sammansättning i lungblåsorna hålls relativt
konstant.
Alveolerna
Lungblåsorna är ordnade tätt intill varandra kring de tunnaste luftrörens spetsar. lungblåsornas
sammanlagda area är ca 100m2 En lungblåsa har en diameter på 0,1-0,2 mm.
Lungblåsorna omges av ett tätt kapillärnät och gasutbytet sker genom kapillärernas och lungblåsornas
väggar som består av endast ett cellskikt. Andningsgaserna passerar från ett högre tryck till ett lägre
utan aktiv medverkan av vävnaderna.
Andningscentrum sitter i förlängda märgen. Variationer i blodets koldioxidhalt reglerar
andningscentrums verksamhet samt stora variationer av syrehalten i blodet.
Vid rökning försvåras lungornas försvarsmekanismer och stora mängder slem produceras. Under
natten är hostreflexen försvagad och vid morgonen sätter hostan igång för att befria lungorna från
överflödigt slem. Trots detta blir överflödigt slem kvar i lungorna och täpper till bronkgrenar som
avstängs från normalt gasutbyte. Kronisk bronkit. Gör rökaren infektionskänsligare och
virusinfektioner blir långvarigare.
Emfysem
Ihållande hosta ger skador på lungvävnaden. Alveolerna blir utspända och brister och större eller
mindre hålrum uppkommer. Dessa hålrum kallas emfysem. Förvärras av rökning och ger svår andnöd
och ångest.
Hos rökare har mikroskopiska undersökningar visat på bindvävsinväxt? och förtjockning hos
lungornas små blodkärl.
Även luftföroreningar kan vara orsak till bronkit och emfysem. Vanligare i tätorter.
Asbest, radon och lösningsmedel blir än farligare tillsammans med rökning.
Hjärtinfarkt
Tobaksröken innehåller kolmonoxid som ökar risken för hjärtinfarkt genom att syretillförseln till
hjärtmuskeln minskar. Dessutom kan dödliga rubbningar i hjärtrytmen uppstå vid syre brist.
Cancer
Sambandet mellan lungcancer och rökning är idag belagt.
I tobakstjäran finns benspyren som när det brutits ned av ett enzym, AHH uppkommer en
cancerframkallande effekt.
Blodgrupper A B O
Grupp A och O är vanligast i Sverige.
Grupp A (40%)
Antigen A
Antikropp B
Grupp B (10%)
Antigen B
Antikropp A
Grupp AB (5%)
Antigen A och B
Inga
Grupp O (45%)
inga
Antikropp A och B
Agglutination (hopklumpning) sker när ett antigen hamnar i en omgivning där dess antikroppar
förekommer.
A
O-------------------> O -------------------------->AB-----------AB
B
Den känsligaste gruppen är O gruppen som endast kan ta emot blod ur den egna gruppen.
Rh-faktor
Om en person med Rh - får en blodtranfusion med Rh+ blod kommer personens blod att bilda
antikroppar mot det Rh+ dessa antikroppar förstör de röda blodkropparna med allvarlig anemi som
följd. Samma sak kan ske då en mor med Rh- får barn med en Rh+ man. Rh+ är ett dominant anlag
som barnet ärver. Om modern vid förlossningen får lite av barnets blod blandat med sitt kommer hon
att bilda antikroppar mot Rh+. Vid nästa graviditet överförs antikroppar till fostrets blod.
Antikropparna förstör fostrets röda blodkroppar.
Genom att injicera antikroppar som reagerar med eventuella kvarvarande Rh+ blodkroppar i moderns
blod förhindrar man antikroppsbildning.
Immunförsvaret
Lymfocyter, de vita blodkropparna bildas i benmärgen.
Det finns flera olika sorter .
Granolocyter och monocyter är små rörliga ätarceller sk fagocyter.
Makrofager är större orörliga fagocyter.
Till det specifika immunförsvaret hör T och B lymfocyter de bildas på samma ställe men får mogna på
olika ställen. T-lymfocyterna mognar i brässen ,thymuskörteln.
T-lymfocyter
B-lymfocyter
Mognar i brässen , thymus
Kommer direkt från benmärgen
Minnesceller (minnesantigen)
två typer
hjälparceller
minnesceller
mördarceller
celler som bildar antikroppar
producerar gifter
Reagerar på fria smitt ämnen som förekommer i
kroppen och bildar antikroppar
T-lymfocyterna aktiveras av kroppens egna celler
som förändrats av smittämnen och reagerar via
direktkontakt med dessa celler.
De mogna T och B lymfocyterna finns framförallt i mjälte och lymfknutor där sannolikheten att stöta
på cirkulerande smittämnen är stor.
När ett kroppsfrämmande ämne t.ex. en bakterie kommer in i blodomloppet reagerar lymfocyterna på
proteiner och polysackarider på bakteriens yta sk. antigen. Antigenet stimulerar B-cellerna att bilda
antikroppar.
I kroppen cirkulerar 10 biljoner B-lymfocyter. Varje B cell kan ha 100 000 antikroppar på
cellmembranets yta. Antikropparna är ett slags proteiner immunoglobelin som ser ut som Y.
När en B lymfocyt stöter på sitt speciella antigen börjar den att delas och bildar två typer av dotter
celler: plasma celler och minnesceller.
Plasma celler producerar antikroppar som lämnar cellen och direkt angriper antigener. En plasmacell
kan frigöra 30 000 antikroppar per sekund. Efter en dryg vecka har antikroppsproduktionen nått full
styrka.
Minnescellerna
Minnescellerna har betydligt längre livstid än plasma cellerna och kan klara sig under en persons hela
livstid vilket är förklaringen till att man blir immun mot vissa sjukdomar. Om kroppen utsätts för
samma smitta som gett upphov till minnes celler kommer minnescellerna att reagera mycket snabbt
och starta produktionen av plasmaceller.
Antikropparna förstör smittbärarna på olika sätt: de kan koppla ihop t.ex. bakterier och oskadliggöra
dem genom hopklumpning, de kan också störa bakteriens eller virusets normala aktivitet t.ex. genom
att blockera den del av viruset som binds till en värdcell och de kan genom komplementenzymer göra
så att smittämnet spricker.
Förekomsten av dessa enzymer attraherar granolycyter som ökar försvarsförmågan.
Framställning av hybridceller
Man injicerar ett antigen som svarar mot den funktion man eftersträvar i en mus. När musens
försvarssystem producerar antikroppar tar man tillvara dessa som finns i stora mängder i musens
mjälte.
Dessa b-lymfocyter blandas med en typ av tumörceller som delas snabbt. Tumör cellerna har muterats
på ett sätt som gör dem beroende av en viss näringslösning.
En del B-lymfocyter med rätt antikroppar sammansmälter med tumörcellerna och bildar hybridceller.
Cellerna odlas i en lösning som saknar det näringsämne som tumörcellerna är beroende av.
Kvarvarande tumör celler dör. Hybridcellerna klarar sig däremot p.g.a. lymfocyternas DNA har den
gen som krävs för att överleva i just denna näringslösning.
Hybridcellerna delar sig snabbt och kan framställas i stor skala.
Blod eller urinprov tillsätts med hybridceller. Om den speciella funktion man är ute efter existerar
kommer hybridcellen att reagera med ämnet som innehåller funktionen.
Används t.ex. som graviditets test.
Passiv immunitet
T.ex. gammaglobulin som ger ett skydd mot gulsot under några månader är ett exempel då man
injicerar färdiga antikroppar.
Serumbehandling kan vara nödvändig då det inte finns tid att ge aktiv immunitet t.ex. ormbett. Serum
framställs t.ex. genom att en häst utsätts för ormgift o små mängder.
Antikroppar ger ett tillfälligt skydd.
T-lymfocyter.
T.ex. mördarceller, hjälparceller och suppressor T-celler.
Gemensamt för T celler är att de inte reagerar på antigen och ej kan bilda antikroppar.
Den egna kroppens celler har på cellmembranets yta ett protein som kallas HLA-antigen. Förekomsten
av HLA gör att T-cellen kan skilja på kroppsegna och kroppsfrämmande celler.
T-hjälparcellerna fungerar som motor och aktiverar andra delar av immunförsvaret.
Makrofager kan bryta ned antigen men delar av antigenet stannar på makrofagens yta . Detta känner
T-hjälparcellen av och binds till makrofagen. Makrofagen utsöndrar interleukin I ett ämne som
stimulerar t-hjälparcellen till ökad celldelning. T-hjälparcellen utsöndrar interleukin II som aktiverar
mördar- och supressor-T-celler. B-lymfocyter som har antikroppar mot antigenet angriper de fria
antigen som inte hunnit infektera kroppens celler.
Mördar-T-cellen är de enda lymfocyter som direkt angriper och dödar celler. På samma sätt som
hjälpar cellen känner igen den infekterade makrofagen hittar mördarcellen smittade celler med
kroppsegen identitet + främmande antigen och fäster sig mot denna cell. Mördarcellen avger ett
protein som förstör celmembranen och den infekterade cellen spricker. T-mördarcellen angriper
förutom infekterade celler även cancerceller.
Suppressor T cellerna aktiveras av interleukin II och hämmar produktionen av B och T lymfocyter.
Suppressorcellens aktivitet gör att lymfocytantalet sjunker när smittämnet är bekämpat annars skulle
en överproduktion av lymfocyter kunna ske vilket skulle leda till ökade risker bland annat vad gäller
autoimmuna sjukdomar.
Sjukdomar och problem med immunförsvaret.
Felprestationer kan få mer eller mindre allvarliga följder.
T.ex. överkänslighet mot allergier drabbar 15-20% av Sveriges befolkning.
Autoimmuna sjukdomar uppkommer när immunförsvaret angriper egna celler.
T.ex. ledgångsreumatism, multipel skleros, barndiabetes och giftstruma.
Orsaken till autoimmuna sjukdomar är ej känd men sannolikt spelar ärftlighet avgörande roll. Många
av dessa sjukdomar börjar med en infektion och sedan reagerar immunförsvaret mot egna kroppsceller
som om de vore kroppsfrämmande.
Allergier
Överkänslighet i immunförsvaret mot antigen som i allergisammanhang kallas allergen.
B lymfocyter producerar antikroppar som kallas IgE. dessa antikroppar binds till en typ av celler
mastceller som finns i den glatta muskulaturen t.ex. i huden, näsans och munnens slemhinnor, tarmen
och hjärnan.
Om ett allergen kommer in i kroppen fastnar antikroppar som är bundna på mastcellerna mot
allergenet.
mastcellen svarar med att frigöra stora mängder histamin som leder till lokal inflammation som tar sig
uttrycket nässelfeber, klåda, hudutslag eller hösnuva.
Astma är en allvarlig form av reaktion då muskelväggarna runt luftrören dras ihop, kontraheras.
Om blodet nås av allergenet t.ex. vid insektsbett eller penicillinbehandling kan blodkärlen vidgas så
kraftigt att personen drabbas av anafylaktisk chock då blodtrycket sjunker så hastigt att personen kan
dö.
Allergier kan behandlas med antihistamin som motverkar histaminreaktionen.
Vid svåra astmaanfall kan adrenalin ges. Dessa behandlingar är dock bara symtombehandlingar.
Hypersensibilisering innebär att man utsätter en allergisk person för små mängder allergen. Dosen
ökas successivt och ger upphov till en annan typ av antikroppar IgG som binder allergenet innan de
når fram till mastcellerna.
Kontakteksem kan uppstå till följd av upprepade kontakter med allergena ämnen som t.ex.
tvättmedel och metaller. kroppen utvecklar ett immunologiskt minne mot ämnet ifråga. T-hjälparceller
sätter igång en reaktion som leder till en lokal inflammation som ger sår och blåsor på huden.
Cortison kan dämpa symtomen.
Transplantationer
Material från den egna kroppen kan flyttas t.ex. hud vid brännskador. Om däremot hud från en annan
person transplanteras kommer makrofager och T-lymfocyter att angripa det transplanterade området.
För att lyckas med transplantationer jämför man givare och mottagares HLA-antigener.
Överensstämmelsen brukar vara god inom släkten men kan vara tillräckligt god även utanför släkten.
Blodtransfusion
Agglutination hopklumpning sker om en person får blod mot vilket de redan har antikroppar. Blodet
kommer att producera antikroppar och en blodpropp bildas som kan leda till döden om den fastnar i
ett kranskärl.
Blod av typen A har antigen A och producerar antikroppar mot antigen B.
Blod av typen B har antigen B och producerar antikroppar mot antigen A.
Blod av typen AB har både antigen A och B men inga antikroppar.
Blod av typen O har inga antigener men antikroppar mot A och B.
Grupp A kan få av O och A.
Grupp B kan få av O och B.
Grupp AB kan få av alla.
Grupp O kan bara få av O.
HIV och AIDS
Allmänt om virus: saknar cellkärna och har ingen egen näringsproduktion, är beroende av en värdcell.
Virus egentligen bara ett proteinskal innehållande arvsmassa DNA eller RNA. Virus styr värdcellen
efter sitt recept på DNA eller RNA. Värdcellen producerar nya viruspartiklar. Cellen spricker och
viruspartiklar med nytt proteinskal sprids.
Interferon är ett ämne som bildas av virusangripna celler. Interferon förstör virus och bakterier.
Virus förmåga att byta kostym(skal) är grunden till dess framgångar.
T-hjälparcellens försök att identifiera virus på dess proteinskal försvåras av att viruset byter
proteinskal vid förökningen.
HIV viruset angriper T-hjälparcellen som antingen slår ut immunförsvaret eller producerar nya HIV
virus med nytt skal.
HIV virus utvecklar snabbare Aids hos en person med promiskuösa kontakter än en person med
monogamt förhållande.
Immunförsvaret indelas i det ickespecifika och det specifika försvaret.
Det ickespecifika består av:
Cellbariärer t.ex. hud och slemhinnor.
Kemiskt försvar t.ex. salt syra och interferon( ett speciellt protein som bildas av virusangripna celler
som förstör virus och bakterier)
Vita blodkroppar som makrofager, granolyter.
Inflammationsreaktion
Det specifika försvaret består av:
B-lymfocyter som reagerar på fria smittämnens antigen och bildar antikroppar.
T-lymfocyter som reagerar på skadade celler.
Frågan:
Tänk dig att ett antigen i form av en bakterie invaderar en annan människokropp, och att kroppen i
detta fall oskadliggör bakterierna innan de har hunnit ta sig in i någon av kroppens celler. Några
bakterier hinner fly och tar sig in i en annan människa. vi kallar bakterierna X. Vid infektionen i den
andra kroppen muterar några av bakterierna vilket leder till att deras protein syntes ändras så att de
bildar ett helt nytt skal, alltså en helt ny cellvägg och nya proteinstrukturer som sitter fästade i detta
skal. Dessa muterade bakterier kallar vi Y. Person nr 2 har alltså bakterier av både typ X och Y. Hur
skulle nu person nr 1:s immunförsvar reagera om han skulle råka ut för en ny attack av både X och Y?
Svar . B-Minnescellerna kommer snabbt att aktivera produktionen av plasmaceller och
antikroppsbildning mot bakterien X samtidigt skulle supressorcellen hämma produktionen av nya Blymfocyter .Under tiden skulle Y hinna göra stor skada innan T-hjälparcellerna hunnit identifiera den
nya bakterien utifrån skadade celler.
Bakterier kan utbyta gener plasmider med andra bakterier. på detta sätt kan resistenta bakterier
uppkomma.
Magnus Lagerberg 960227
Download
Random flashcards
Ölplugg

1 Cards oauth2_google_ed8be09c-94f0-4e6a-8e55-87a3b14a45db

Svenska

105 Cards Anton Piter

organsik kemi

5 Cards oauth2_google_80bad7b3-612c-4f00-b9d5-910c3f3fc9ce

Create flashcards