EUROPAPARLAMENTET

EUROPAPARLAMENTET
2004








2009
Utskottet för framställningar
26.9.2008
MEDDELANDE TILL LEDAMÖTERNA
Angående:
1.
Framställning 1116/2001, ingiven av Siegfried Missalla (tysk medborgare), om
den finländska regeringens beskattning av pensioner som betalas ut till
personer som arbetat i Finland och därefter flyttat till en annan medlemsstat
Sammanfattning av framställningen
Framställaren protesterar mot att den finländska regeringen tar ut 35 procents skatt på
pensioner som utbetalas till medborgare (oavsett nationalitet) som efter att ha arbetat i Finland
har flyttat till en annan medlemsstat där de nu är permanent bosatta. Han hävdar att detta är
orättvist och att det undergräver individens rätt att fritt välja sin hemvist inom
Europeiska unionen. Han uppmanar till utarbetande av gemenskapsregler.
2.
Tillåtlighet
Framställningen förklarades tillåtlig den 14 maj 2002. Kommissionen har uppmanats att
lämna upplysningar (artikel 192.4 i arbetsordningen).
3.
Kommissionens svar, mottaget den 22 juni 2005.
Fakta
Enligt den gällande finländska skattelagstiftningen är anställningsrelaterade inkomster från
Finland som mottas av individer bosatta i andra medlemsstater föremål för en slutlig källskatt
som beräknas efter en schablonskattesats på 35 procent (förutsatt att dessa inkomster är
beskattningsbara i Finland enligt det tillämpliga avtalet om undvikande av
dubbelbeskattning). Om denna typ av inkomster mottas av individer bosatta i Finland
beskattas de emellertid med en progressiv skattesats. Framställaren hävdar att detta utgör en
skillnad i behandling av dessa två kategorier skattebetalare, vilket är diskriminerande och
därmed strider mot gemenskapsrätten.
CM\746403SV.doc
SV
PE360.125v02-00
SV
Analys
Framställarens påstående är välgrundat. När det gäller anställningsrelaterade inkomster
(inklusive pension) beskattas individer som är bosatta utanför Finland med en schablonskattesats
på 35 procent, medan en progressiv skattesats tillämpas för de som är bosatta i Finland. Till följd
av detta påläggs personer som är bosatta utanför Finland en tyngre skattebörda än individer som
är bosatta i Finland i alla sådana fall där den kombinerade effekten av statlig och kommunal
inkomstskatt på en i Finland bosatt individs anställningsrelaterade inkomster vore mindre än
35 procent. Dessutom kan individer som är bosatta utanför Finland under inga omständigheter
utnyttja de avdrag och fribelopp från sin anställningsrelaterade bruttoinkomst som skattebetalare
som är bosatta i Finland rutinmässigt beviljas av hänsyn till personliga omständigheter och
familjeomständigheter. Inte heller kan de ansöka om individuell taxering enligt de regler som
gäller för individer bosatta i Finland. Detta innebär att individer behandlas olika beroende på
om de är bosatta i eller utanför Finland.
Såtillvida som tillämpningen av den nationella lagstiftningen i fråga leder till högre
inkomstbeskattning för individer som inte är bosatta i Finland, utgör den ett hinder för den rätt
att fritt röra sig och uppehålla sig på medlemsstaternas territorium som säkerställs i
artiklarna 18 och 39 EG och direktiv 90/365/EEG. Den mindre gynnsamma behandlingen av
individer som inte är bosatta i Finland kan antas avskräcka mottagare av inkomster från
Finland, exempelvis pensionärer, som bor i Finland, från att flytta till andra medlemsstater
och därmed från att utnyttja de möjligheter som skapats för dem genom dessa
gemenskapsrättsliga bestämmelser.
Alla fall av olika behandling utgör inte diskriminering som är förbjuden enligt EG-fördraget.
Enligt fast rättspraxis kan diskriminering endast bestå av en tillämpning av olika regler i
jämförbara situationer eller av samma regel i olika situationer1. I skattefrågor utgår man ofta
från att en person som är bosatt utanför landet i fråga befinner sig i en annan situation än en
person som är bosatt i detta land. Skatterättsligt sett är hemvist det anknytningskriterium som
vanligtvis används i den internationella skattelagstiftningen för att fördela beskattningsmakten
mellan suveräna stater. Som EG-domstolen påpekade i målet “avoir fiscal”2 kan man emellertid
inte godta denna utgångspunkt som en generell regel utan att ta ifrån fördragets friheter all deras
mening. I stället är det nödvändigt att undersöka om och i vilken utsträckning olika behandling
kan anses lämplig eller motiverad på grund av olika hemvist.
Åtskillnaden mellan personer som är bosatta i landet och personer som är bosatta utomlands
måste vara betydelsefull inom beskattningssystemet. Att personer som är bosatta i landet
vanligtvis beskattas på sin totala inkomst medan personer som är bosatta utanför landet beskattas
på inkomster som förvärvats lokalt, överensstämmer med de berörda staternas
beskattningsbefogenheter och med att det är hemvistlandet som bäst kan bedöma
skattebetalarens bärkraft. Personer som är bosatta i en viss stat och personer som är bosatta
utanför denna stat befinner sig i regel inte i jämförbara situationer, eftersom det finns objektiva
skillnader mellan dem i fråga om så väl inkomstkällor som skattebetalningsförmåga och
möjlighet att ta hänsyn till personliga omständigheter och familjeomständigheter. När dessa två
1
Mål C-279/93 Finanzamt Köln-Altstadt mot Roland Schumacker [1995] REG I-00225, punkt 30.
Mål C-270/83 Europeiska gemenskapernas kommission mot Franska republiken (målet “avoir fiscal”) [1986]
REG 273, punkt 18.
2
PE360.125v02-00
SV
2/4
CM\746403SV.doc
kategorier skattebetalare inte befinner sig i situationer som är objektivt sett olika utgör emellertid
olika behandling, exempelvis att pålägga individer som bor utanför landet en tyngre skattebörda
än individer som är bosatta i landet, indirekt diskriminering som är förbjuden enligt
EG-fördraget.
Åtskillnaden i behandling av individer som är bosatta i respektive utanför Finland enligt de
aktuella bestämmelserna i den finländska skattelagstiftningen grundas inte på några objektiva
skillnader mellan de två kategorierna skattebetalares respektive situationer. Därför utgör
skillnaderna i behandlingen av dessa två kategorier skattebetalare indirekt diskriminering
grundad på nationalitet. De begränsningar som den finländska lagstiftningen därmed skapar
för utövandet av den fria rörlighet som säkerställs i EG-fördraget verkar inte heller vara
berättigade genom några tvingande skäl av hänsyn till allmänintresset.
Denna framställning gäller i stort de finländska skatteregler för vilka kommissionen redan
2001 hade inlett ett överträdelseförfarande (ref. 2000/4995) enligt artikel 226 i EG-fördraget
mot Finland. I sitt motiverade yttrande som avgavs i december 2004 ansåg kommissionen att
Finland har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 39 i EG-fördraget och
direktiv 90/365/EEG, samt artikel 28 i EES-avtalet, genom att behandla anställningsrelaterade
inkomster från Finland (inklusive pensioner) som förvärvats av individer bosatta utanför Finland
annorlunda än likadana inkomster som förvärvats av individer bosatta i Finland. Den finländska
regeringen har sedan dess svarat genom att förklara att man för närvarande förbereder en reform
av källskattssystemet, att regeringens förslag till denna reform kommer att läggas fram inför
parlamentet senast i maj 2005 och att de nya reglerna väntas träda i kraft från och med början av
2006. Mer nyligen har även den finländska Högsta förvaltningsdomstolen begärt
förhandsavgörande enligt artikel 234 EG från Europeiska gemenskapernas domstol i frågor om
den aktuella lagstiftningens förenlighet med de ovannämnda gemenskapsrättsliga
bestämmelserna (mål C-520/04 Turpeinen).
Slutsats
Framställarens krav är berättigat. Kommissionen har inlett ett överträdelseförfarande
angående de finländska nationella skattereglerna i fråga under 2001 och har mer nyligen
avgett ett motiverat yttrande om detta ämne till den finländska regeringen. Dessa nationella
reglers förenlighet med gemenskapsrätten är för närvarande även föremål för ett pågående
mål vid Europeiska gemenskapernas domstol. Kommissionen kommer att gå vidare med
överträdelseförfarandet om denna fråga om och när detta visar sig fortsatt lämpligt.
Förslag: Framställningen bör lämnas öppen tills den nationella lagstiftningen har ändrats så att
den överensstämmer med kraven enligt gemenskapsrätten.
4.
Kommissionens svar, mottaget den 26 september 2008.
Som förklarades i det tidigare meddelandet till Europaparlamentet angående denna
framställning, hade kommissionen redan 2001 inlett ett överträdelseförfarande
(ref. 2000/4995) enligt artikel 226 EG mot Finland angående de relevanta bestämmelserna i
den finländska skattelagstiftningen. Ett motiverat yttrande skickades den 22 december 2004.
Dessutom hade den finländska Högsta förvaltningsdomstolen begärt ett förhandsavgörande
enligt artikel 234 i EG-fördraget från Europeiska gemenskapernas domstol angående den
CM\746403SV.doc
3/4
PE360.125v02-00
SV
relevanta finländska lagstiftningens förenlighet med artikel 39 i EG-fördraget och
bestämmelserna i direktiv 90/365/EEG samt artikel 28 i EES-avtalet (mål C-520/04 Turpeinen).
I sin dom av den 9 november 2006 svarade EG-domstolen på den finländska domstolens fråga i
följande ordalag:
”Artikel 18 EG skall tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken
inkomstskatten på pension som den berörda medlemsstatens organ betalar ut till en i en
annan medlemsstat bosatt person i vissa fall blir högre än den skatt som skulle ha betalats om
denna person varit bosatt i förstnämnda medlemsstat, förutsatt att nämnda pension utgör hela
eller nästan hela inkomsten för denna person.”
Vid denna tidpunkt hade de finländska myndigheterna redan ändrat den finländska
lagstiftningen, med verkan från och med den 1 januari 2006. Det nya beskattningssystemet för
inkomster från Finland som förvärvats av personer som är bosatta utanför Finland gör
åtskillnad mellan pensionärer som är bosatta utanför Finland och övriga individer som är
bosatta utanför Finland. Pensionärer som är bosatta utanför Finland beskattas enligt ett system
som motsvarar det som tillämpas för individer som är bosatta i Finland (dvs. med en
progressiv skattesats och med rätt till liknande avdrag i syfte att ta hänsyn till deras personliga
omständigheter och familjeomständigheter).
Den skatterättsliga behandlingen av övriga individer som är bosatta utanför Finland beror på
om inkomsterna från Finland utgör hela eller nästan hela inkomsten för dessa individer. De
som erhåller hela eller nästan hela sin inkomst från Finland medges möjligheten att välja
mellan beskattning enligt en progressiv skatteskala och källskatt. Om de väljer beskattning
enligt en progressiv skatteskala har de även rätt till avdrag liknande de som kan utnyttjas av
individer som är bosatta i Finland (för att ta hänsyn till deras personliga omständigheter och
familjeomständigheter).
Slutligen har de individer som är bosatta utanför Finland och som fortfarande omfattas av
källskattssystemet rätt till ett (fiktivt) avdrag från de inkomster som är föremål för källskatt,
som i stort liknar det avdrag som finns tillgängligt för vissa studenter och praktikanter som är
bosatta utanför Finland.
De ändringar som beskrivs ovan gjorde den finländska lagstiftningen förenlig med
gemenskapslagstiftningen. Till följd av detta har kommissionen avslutat det ovannämnda
överträdelseförfarandet.
PE360.125v02-00
SV
4/4
CM\746403SV.doc