Klimat och miljö i förändring - Varifrån ska vi få vår mat?
Seminarium i Stockholm 18 April 2007
Anförande av Rolf Eriksson, statssekreterare,
Jordbruksdepartementet
Att bruka utan att förbruka
Mina damer och herrar,
1. Inledning
Vi människor lever med och av naturen och de resurser den ger oss. Trots
ny IT-teknik och vad styrräntan än är måste vi som biologiska varelser få i
oss kolhydrater, protein och fett. Vi måste andas och vi måste dricka rent
vatten. För att göra det måste vi använda de resurser som finns i havet,
på marken, i luften och i skogen. Vi måste bruka dessa utan att förbruka –
något vi människor inte alltid visar god förmåga till.
2. Vissa problem
Genom vår tveksamma hantering av naturresurserna ser vi stora problem
framför oss. Utfiskningen i våra hav är mycket bekymmersam. FAO har
nyligen publicerat en global översikt över världens fiskbestånd. Rapporten
visar att andelen överutnyttjade och utarmade bestånd i världen
visserligen inte ökar utan håller sig konstant på cirka 25%. Här hemma i
våra egna vatten är torsken, som alla vet, i allra högsta grad hotad.
På flera håll i världen sker avskogning. Bl a värdefull regnskog huggs ner
för att bli jordbruksmark. Ofta sker detta av okunnighet om miljökonsekvenserna – en värdefull resurs för kolinlagring försvinner.
Färskvatten är redan idag en bristvara i världen. Enligt en nyligen publicerad FN-rapport kring vattenanvändningen inom jordbruket kommer
behovet av färskvatten att öka med nästan 50 % under de närmaste 50
åren. Världens behov av vatten för produktion av mat nu ökar snabbare
än någonsin samtidigt som klimatförändringen minskar den säkra
tillgången på vatten. Det är en allvarlig signal som skickas till världens
regeringar. En av de forskare som deltagit arbetet med rapporten är
Johan Rockström från Stockholm Environment Institute. Han deltar i
paneldebatten senare idag. Vi får säkert höra mer av Johan om dessa
problem då.
3. Klimat
Klimatförändringarna är en av de största utmaningarna som världen står
inför. Ingen annan miljöfråga påverkar på ett så genomgripande sätt alla
delar av samhället.
Vissa av de förväntade konsekvenserna av människans påverkan på klimatet kan vara av stor skada för enskilda och samhället. Det gäller t ex
ökad förekomst av extrema väderhändelser som stormar, torka, nederbörd och översvämningar. Följden blir skador och stora kostnader för
samhället och enskilda.
Samhällets känslighet för klimatförändringarna är stor inom flera viktiga
områden, inte minst inom de areella näringarna.
För Afrikas del nämns inte minst minskad matproduktion (med upp till
50% redan vid 2020 i vissa fall) och minskade vattenresurser (möjligen
drabbas 77-250 miljoner människor redan år 2020) och effekter av
stigande havsvattenyta.
I Asien minskar tillgången av smältvatten från bergsglaciärer och vattentillgångarna kan minska i stora områden (med negativ påverkan på fler än
en miljard människor vid 2050) samt svårare översvämningar längs kusterna, särskilt i de tätt bebodda ”mega-deltas”.
I Australien och Nya Zeeland projiceras minskade vattentillgångar,
skördar och skogsproduktion samt minskad biodiversitet. I Latinamerika
påverkas skördarna. Successiva förändringar i ekosystem förväntas med
konsekvenser för biodiversiteten.
I delar av Nordamerika minskar vattenresurserna. Samhällseffekter,
skador och störningar koppade till väderextremer lyfts också upp.
I polarområdena påverkas naturmiljön och lokala samhällen av smältning
av snö, is, havsis och permafrost. För mindre önationers del diskuteras
effekterna av ökad havsnivå, men även minskade färskvattenresurser.
Även Europa drabbas av klimateffekterna. Allmänt är det fråga om ökad
kusterosion, påtagliga effekter på naturmiljön och fler klimatrelaterade
naturolyckor. Skördar och vattenresurser förutsätts minska i söder, men
öka i norr.
Nederbörden som faller över Sverige förväntas öka under det närmaste
seklet med mellan 5 och 25 %. Nederbörden ser ut att gå inte bara mot
mer utan också mot mer intensiv nederbörd i hela landet. I områden där
torrperioder blir vanligare ökar skyfallen i intensitet.
Redan nu ser vi hur vissa kommuner har ändrat regelverket för fysisk
planering [och bebyggelse] så att hänsyn skall tas tillframtida extrema
vattennivåer och flöden.
Sverige
För det svenska jordbrukets del är klimatförändringen fyra sidor av
samma mynt.
Jordbruket kommer att gynnas – men också missgynnas.
Jordbruket har del i skulden för klimatförändringarna – men är också en
del av lösningen.
Låt mig börja med det som är trevligast, hur jordbruket i Sverige kommer
att gynnas.
Jordbruket i Sverige är mycket klimatkänsligt och skördarna varierar från
år till år beroende på vädret. Det svenska jordbruket förväntas emellertid
gynnas mer än de flesta andra länders jordbruk av den förväntade klimatförändringen. Avkastningen blir bättre i ett varmare klimat med högre
koldioxidhalt i atmosfären och med längre växtperioder som kan leda till
flera skördar under en växtperiod. I det klimat som kan råda om hundra
år kan skördarna öka med i genomsnitt 20 procent. Antalet nya grödor
kan också bli större. T.ex. har odling av solros redan nu inletts i södra
Sverige och framgent skulle även vindruvsodling i större skala kunna vara
möjlig.
Vattentillgången befaras emellertid bli alltmer begränsande för jordbruket
i sydöstra Götaland. Eftersom tillgängliga klimatscenarier visar att det,
trots en minskad medelnederbörd i sydöstra Sverige, ändå kan bli
vanligare med extrema regn så kan skördeskadorna förvärras.
Ett varmare och fuktigare klimat gynnar skadegörare, såsom svampsjukdomar, virussjukdomar, bakterier, nematoder och insekter.
Sammantaget innebär ovanstående faktorer att skördarnas kvalitet och
kvantitet kan komma att variera mer än i dagens klimat. Effekten av en
klimatförändring beror dock på grödoval, odlingsmetoder och markförändringar vilket gör att sårbarheten för det svenska jordbruket i stort kan
förebyggas och positiva konsekvenser utnyttjas.
Ett framtida mildare klimat bedöms kunna medföra flera positiva effekter
för skogsbruket. Enbart förlängningen av växtsäsongen skulle kunna öka
produktionen med ca 10-15% under detta århundrade. Den snabbare
tillväxten kan dock medföra försämringar i träråvarans kvalitet och de
mildare vintrarna kan medföra att föryngringsprocesserna kan störas.
Skadebilden för skogen kommer också förändras. Stormfällningar kan bli
mer omfattande på grund av en förändring i vindförhållanden och/eller av
att marken oftare förblir otjälad. Det är dock osäkert om svåra stormar,
liknande de i december 1999 och januari 2005 är tillfälligheter eller blir
vanligare.
Risken för insektsangrepp och svamp ökar i ett varmare och blötare klimat. Där somrarna blir varmare och torrare finns ökad risk för skogsbränder. Mildare vintrar ändrar också förutsättningarna för skogsbruket genom
att framkomligheten försvåras på skogsvägarna och skadorna på marken
kan tänkas bli större vid avverkning.
För fisket utgör vattentemperaturen en central faktor. I Sverige förekommer både kallvattenarter och varmvattenarter. De ideala temperaturerna
för dessa skiljer sig 5-10 grader Celsius. I Östersjön förekommer därför
geografisk zonering, men även säsongstyrda skiftningar i
artsammansättningen. Visst utrymme för naturlig anpassning verkar möjlig med hänsyn till högre vattentemperaturer. Detsamma gäller inte för
kallvattenarter i grunda insjöar.
Sårbarheten för fisket är tydligast i Östersjön eftersom arter som är
viktiga för fiskenäringen såsom strömming, torsk och lax missgynnas.
Effekterna för fisket på västkusten är inte lika tydliga.
För rennäringens del är de biologiska effekterna av klimatförändringen
förmodligen både positiva och negativa. De kan till viss del också hanteras
genom att människan styr renens användning av markerna.
Mer nederbördsrika och varmare vintrar ger mer skare och isbildning, som
leder till svårare betesförhållanden på snötäckt mark. Kortare snöperiod
och tunnare och mindre heltäckande snötäcke minskar troligen renarnas
sammanlagda beroende av lavbetet. Samtidigt ökar risken för starkare
betning av vissa lavmarker eftersom skyddet av snön minskar.
En längre barmarksperiod väntas ge positiva effekter på grönbetestillgången men sämre genomsnittlig beteskvalitet med högre sommartemperaturer. Varmare somrar innebär också mer insektsstörning som begränsar betestiden och sjukdoms- och parasitbelastningar blir troligen
högre på djuren.
Av min redogörelse framgår att för den gröna sektorn i Sverige bedöms de
positiva effekterna överväga de negativa då avkastningen ökar med
längre växtsäsong och ökad koldioxidhalt. Detta kanske kan låta cyniskt,
men det är en realitet. Omfattningen av tänkbara skadeeffekter är
svårbedömd men med anpassad förädling, grödoval samt odlings- och
skötselmetoder bör sårbarheten kunna förebyggas och positiva
konsekvenser utnyttjas.
4. Jordbruk [och skogsbruk] – del av problem del av lösning
Det är gott och väl att svenskt jord- och skogsbruk förefaller att klara sig
någorlunda väl i det scenario vi ser framför oss. Men, vi har ett globalt
ansvar. Eftersom det redan idag är för sent att helt undvika en klimatförändring är det angeläget att vi ytterligare anpassar våra areella
näringar till ett förändrat klimat och tar vår del i den globala kampen mot
pågående klimatförändringar.
Som jag nämnde tidigare bär jordbruket en del av skulden i
klimatförändringarna. Men det är också en del av lösningen.
Jordbruket är den största källan till utsläpp av metan och kväveoxider.
Sedan 1990 har emellertid jordbrukets samlade utsläpp av växthusgaser
reducerats med 8,9 %. Utsläppen beräknas fortsätta att minska fram till
2010 och ligga 16 % lägre än 1990 års nivå. Minskningen beror till stor
del på den minskade djurhållningen. Ett minskat antal nötkreatur bidrar
till lägre metanavgång från djurens ämnesomsättning.
I detta sammanhang måste vi dock komma ihåg att ställa oss frågan:
varifrån kommer maten vi äter? Har vi bara lagt miljöproblemen i en
annan del av världen är inget vunnet, snarare tvärt om. När vi funderar
över hur jordbrukets miljöpåverkan kan minska får vi inte vara så snäva i
vårt tankesätt att vi endast ser till vilken miljöpåverkan den
livsmedelsproduktion som sker i Sverige har. Vi måste också se till hur
den livsmedelskonsumtion vi har i Sverige påverkar miljön.
Skogen bidrar till en sänka för koldioxid i Sverige. År 2003 var upptaget
25,3 miljoner ton koldioxid. Inom skogsbruket finns lagstiftning som
indirekt påverkar skogsbruket till direkt kolinlagring. Skogsskötselbestämmelserna bidrar till brukningsmetoder som minskar emissioner av
växthusgaser. Skogsreservat och frivilliga avsättningar bidrar till ökat
kolförråd i skogsbiomassa. Det faktum att tillväxten är högre än
avverkningen bidrar till att koldioxid lagras.
Av min redogörelse framgår att jordbruket också har skuld i klimatförändringarna. Samtidigt är jordbruket [och skogsbruket] en del av lösningen.
Ett förslag till ett nytt svenskt miljö- och landsbygdsprogram har lagts
fram. Programförslaget innehåller en rad åtgärder som syftar till att medverka till en ekologisk hållbar utveckling på landsbygden. Flera av åtgärderna består av ersättningar för att bevara ett öppet odlingslandskap, bevara biologisk mångfald och kulturmiljövärden samt minska utsläpp av
växtnäringsämnen. Nytt i programmet och i enlighet med den
reformerade gemensamma jordbrukspolitiken är förslaget att bidrag skall
utgå för odling av bioenergigrödor. Ett sådant stöd är ett led i arbetet att
minska beroendet av fossila bränslen.
5. Den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP)
Grunden till CAP - produktionsdrivande.
Reformer -92, -99, -03 – gradvis minskad koppling till produktion. - WTO
I juni 2003 träffades ännu en överenskommelse mellan EU:s jordministrar
om en reformering av EU:s jordbrukspolitik. Reformen innebär att stöd
frikopplas från produktionen. Stödet styr således inte val av produktion.
Reformen torde innebära produktionsminskningar, vilket i sin tur bör leda
till minskade utsläpp. Överenskommelsen innebar även att en del av
direktstöden förs över till landsbygdsutveckling, s k modulering samt att
interventionspriser för mjölk och smör sänks. Reformen har också lett till
en fortsatt minskning av djurhållningen.
I jordbruksreformen beslutades även om ett stöd per hektar till produktion
av jordbruksråvaror till energiändamål. Om jordbruksråvaran produceras
på icke-träda och används till bioenergiändamål kan en energipremie
utgå.
Redan nu är det många svenskar som kör sina bilar på sådant som går att
odla på de svenska åkrarna. Här vill regeringen skynda på utvecklingen
genom att införa en premie på tio tusen kronor för den som köper en
miljöbil.
I detta finns naturligtvis också en möjlig etisk konflikt. Skall vi producera
havre och vete till etanol när människor i andra delar av världen svälter?
Skall vi med minskad livsmedelsproduktion vältra över ansvaret för produktionen på andra länder? Därtill kommer att minskad produktion av
livsmedel i Sverige och EU leda till ökad produktion i andra länder och
därmed öka miljöbelastningen där.
Det är fullt klart att vi måste göra oss av med beroendet av fossila
bränslen. Hittills har den etiska diskussionen emellertid endast handlat om
energipolitik och klimatförändringar och möjligheten att möta problemen
genom en ökad energiproduktion på åkermark. Mot bakgrund av den
kunskap vi nu har om den pågående klimatförändringen måste vi även
frågan om livsmedelsproduktion tas in i diskussionen.
Oljekommissionens förslag är nu ute på remiss. I denna finns förslag om
kraftigt ökad produktion från såväl skog som jord.
Utan att föregripa slutsatserna av utredningen om ”Jordbruket som energiproducent” kanske vi bör överväga, som jag nyss nämnt, att införa ett
stärkt skydd för åkermarken mot användning för andra ändamål än för
produktion av livsmedel och energi. Vi bör kanske överväga att inte ta i
anspråk de bästa markerna för energiproduktion. Kanske skall vi för energiproduktion ta i anspråk mark som av olika skäl tagits ut ur livsmedelsproduktion, dvs ta i bruk mark som ansetts förbrukad. Det är dessutom
möjligt att skogen kommer att bli en mer betydelsefull bioenergiproducent
än jordbruket.
6. Privat ägande
Lantbrukaren fattar sina beslut på gårdsnivå utifrån ekonomiska, sociala
och/eller ideologiska skäl. I de flesta fall ta lantbrukaren ställning till
ekonomiska signaler. Många av de åtgärder som lantbrukaren beslutar om
angående odling och djurhållning leder till påverkan av miljön på kort eller
lång sikt.
I dessa sammanhang ger ett privat ägande ett tydligt ansvar. Självägande
bönder har historiskt sett på ett ansvarfullt sätt brukat sin mark. Privat
äganderätt ska skyddas. Härigenom skapar vi en känsla av delaktighet
och ett större ansvarstagande i det viktiga arbete vi har framför oss.
7. Städer växer
För att kunna möta behovet av tillräcklig livsmedelsproduktion krävs att
odlingsbar mark finns tillgänglig. Den odlade jorden i Sverige omfattar ca
2,7 miljoner ha, vilket är drygt 6,5% av landets totala landareal.
Markanvändningen i Sverige har inte förändrats nämnvärt sedan 1990.
Enligt en studie av SCB på uppdrag av Jordbruksverket har arealen
exploaterad jordbruksmark vid bebyggelse- och vägutbyggnad under perioden 1998-2005 beräknats till 3 150 ha, varav 2 490 ha nybyggnation och
660 ha för vägbyggnad. I och för sig har arealen exploaterad
jordbruksmark ökat under den studerade perioden och är år 2005 mer än
tre gånger så stor som år 1996. Samtidigt har emellertid nyproduktionen
av bostäder och lägenheter i det närmaste tredubblats. Ca 75% av den
jordbruksmark som bebyggts har använts till småhusbyggande.
Vi behöver knappast oroa oss för att jordbruksmark i någon större
utsträckning tas i anspråk för andra ändamål än odling. Mot bakgrund av
omfattningen av odlad jord är exploateringen av jordbruksmark för
bebyggelse- och vägutbyggnad närmast försumbar. I jämförelse med de
globala markproblem som finns i form av erosion, ökenutbredning och
försaltning är problemen förhållandevis små. Vi kan dock få ett ökat fokus,
även i EU, på att åkermark behövs.
Härtill kan sägas att miljöbalken föreskriver vissa grundläggande
bestämmelser för hushållning med mark. Enligt [3 kap. 4 §] Miljöbalken
är jord- och skogsbruk av nationell betydelse. Av lagrummet framgår
att brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller
anläggningar endast om det behövs för väsentliga samhällsintressen och
detta behov inte kan tillgodoses genom att annan mark tas i anspråk.
Skyddet för skogsmark är något svagare. Av samma lagrum framgår att
skogsmark som har betydelse för skogsnäringen skall så långt möjligt
skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra ett rationellt skogsbruk.
Vad har då detta för effekt i praktiken? T.ex.
relsen arbetar med framtagande/ändring av
planer skall de beakta ovan nämnda lagrum.
Vägverket och Banverket vid utarbetande av
hänsyn till lagrummet.
när kommunen och länsstydetaljplaner och översiktsPå samma sätt skall t.ex.
vägplaner/järnvägsplaner ta
Av de exempel vi kommit i kontakt med (regeringsärenden på gemensamma beredningar från andra departement, m m) ser vi att myndigheterna/kommunerna/länsstyrelserna i sitt arbete verkligen försöker att
minimera intrånget i jordbruksmarken.
I takt med att fler rapporter och scenarier presenteras om hur god jordbruksmark kommer att stå under vatten eller förstöras på annat sätt pga
de globala klimatförändringar som sker, så kommer jordbruksmark som
blir möjlig att odla att få ett allt större värde.
Jordbruksmark har ett förhållandevis svagt skydd i svensk lagstiftning
idag sedan lagen om skötsel av jordbruksmark upphävdes 1999. Efter
andra världskriget fram till 1991 hade vi ett produktionsmål för jordbruket
som syftade till självförsörjning av livsmedel, men det har avskaffats.
Kanske är det dags att formulera ett nytt mål inriktat på produktion för
jordbruket idag?
8. Markdirektivet
Debatten om hur vi ska värna och skydda marken förs inte bara i Sverige.
EU-kommissionen har lagt fram en strategi och ett direktiv för markskydd.
Det övergripande målet med strategin är att skydda marken och värna om
ett hållbart nyttjande. Dels genom att förhindra fortsatt markförstöring
och bevara markens funktioner, dels genom att förstörd mark ska
återställas.
Den svenska regeringen är positiva till strategin, men menar att det är att
gå för långt att lägga fram ett bindande direktiv. Markskydd är inte den
mest gränsöverskridande miljöfrågan, och hanteras lika bra – om inte
bättre - på nationell nivå.
Det finns i dagsläget tillräckligt starkt stöd i EU för att gå vidare med
direktivet, och Sveriges linje blir att så långt som möjligt anpassa
förslaget till svenska förhållanden. Vi kommer också att jobba för att
förslaget lever upp till subsidiaritetsprincipen.
9. Avslutning
Om det värsta av de scenarier som målas upp i anledning av klimatförändringen inträffar kommer biologisk produktion att få allt större betydelse framöver. Där är jordbruksmark en grundläggande resurs – och den
disponeras av jordbruket. Det gäller i hög grad också i Sverige. Globalt
sett måste vi om några decennier få fram tillräckligt med livsmedel till
kanske en och en halv gånger så många människor som idag. Vidare kan
vi räkna med en allt större andel animalier i födan, inte minst i u-länderna
i takt med att levnadsstandarden höjs, vilket kräver en större produktion
av vegetabilier än om dessa konsumeras direkt. Därtill kommer sannolikt
starkt ökande krav på att använda jordbruksmark för produktion av
biobränslen och andra grödor som inte används till livsmedel.
Sammantaget innebär detta att efterfrågan på biologiska råvaror kan
komma att öka mångdubbelt på 50 år. Slutligen måste vi också åstadkomma kompensation för de sämre produktionsförutsättningar som kan
bli följden av kommande klimatförändringar och fortsatt miljöförstörelse,
till exempel erosion.
Även om jordbruksmarken på många håll i världen kan utökas finns här
begränsningar i form av nödvändiga miljörestriktioner med mera. Vidare
är det av naturliga skäl i allmänhet de från produktionssynpunkt minst
lämpliga markerna som ännu inte tagits i anspråk.
Slutsatsen av detta resonemang blir att den befintliga jordbruksmarken
utgör en värdefull resurs som vi globalt måste slå vakt om och vars avkastning måste utökas avsevärt i framtiden om det globala samhällets alla
krav på biologisk produktion ska kunna tillgodoses. Det gäller att på sikt
utveckla produktionsformer i jordbruket som är både högavkastande och
hållbara vilket säkert kommer att kräva stora insatser i form av forskning
och utveckling, inte minst på bioteknikens område.
Ett överskott på jordbruksmark kan uppstå i Sverige och andra länder i
nord om dagens jordbruksproduktion skulle minska påtagligt innan behov
av nya grödor, sannolikt i första hand biobränslen, har uppstått på allvar.
I ett sådant läge är det viktigt att sköta den icke använda marken så att
den lätt kan tas i bruk igen. Samtidigt kan en extensifiering av jordbruket
ske under en sådan period.
Till detta kommer den omläggning i biologisk och miljövänlig riktning mer cirkulation av växtnäringsämnen, mer naturgödsel/mindre konstgödsel, bättre anpassning till lokala biologiska förutsättningar, större
beroende av ekologiska varor och tjänster, bättre vattenhushållning,
mindre jordbearbetning etc - som på sikt bedöms bli följden av den
tilltagande bristen och därmed prishöjningen på fossila bränslen.
Sammantaget behöver vi bruka jorden utan att förbruka den. Den behövs
nu – och i framtiden.
