1
Predikan
Tema:
Text:
2005-03-13
Låt oss få det rätt
Kol 1:13-23
Maria bebådelsedag
Evangelietexten är Marias lovsång, där hon tillber sin HERRE.
Vi hörde den i början av gudstjänsten, men som ni märker har jag inte valt den som
predikotext, utan en annan av de föreslagna texterna. Men temat, lovsång och tillbedjan,
är i allra högsta grad aktuellt i vår församling.
Det är något som jag funderar på rätt ofta.
Ni får inte missuppfatta mig, men jag är inte säker på att vi förstår vad det är att tillbe, och
för de som förstår det är jag ändå inte så säker på att vi gör det.
Jag talar inte om en stil. Man kan tillbe i en psalm likaväl som i en kör.
Dessutom finns det andra sätt att tillbe, förutom sjunging (som de skulle säga i
Västvärmland).
Ta bara det här med offret. När vi ger till Guds verk. Hur många tänker på att vi tillber då?
Det första många tänker på när man pratar om tillbedjan, och säkert är det några som tror
att jag i första hand tänker på det, är när vi blundar och lyfter våra händer.
Det är inte det, det handlar om. Om det är vad du har trott så har du inte förstått.
Det är inte ofta någon säger amen under predikan i vår kyrka (det kanske beror på
predikanten ), men det hade inte gjort något.
Det är också bra att lyfta händerna (det stämmer väl med Skriften).
I en del kyrkor klappar man händerna och dansar ibland. Och det är helt OK.
Andra låter bli allt sånt som något slags ”tabu” mot traditionen.
Men oavsett vad eller hur du gör så handlar det om varför du gör det – eller, rättare sagt till
VEM du gör det.
Den här förmiddagen sjunger vi våra sånger, ber, tar upp kollekt, lyssnar på predikan och
firar nattvard. Jag vill att gudstjänsten ska ha en mening. Jag vill att vi förstår och
påminner oss om varför vi kommer till kyrkan.
Låt det bli slut på att ”bara” följa en liturgi. Låt oss sluta att leka kyrka. Om musiken bara är
något vi ska ha med för att man ska ha det så kan vi lika gärna ta bort den.
Det är dags att tillbe! (amen?)
Så den stora frågan vi ställer oss idag är: VARFÖR TILLBER VI JESUS?
2
Vi tillber Jesus därför att Han har frälst oss!
Vad händer i kyrkan idag?
Jag är rädd att vi inte längre har en praktisk tro på att Jesus är världens Frälsare!
Jesus blir mer och mer medlet för att nå målet.
Vi tror att Jesus är där för att göra oss till bättre makar eller bättre fäder. Vi tror att Han är
där för att göra oss till bättre fruar och mammor. Vi tror att Han är där för att hjälpa oss på
jobbet. Vi tror att Han ger oss en högre ställning. Vi tror Jesus är där av många
anledningar.
Jag tror att vi ofta glömmer att Jesu primära anledning att komma till jorden var för att söka
det som var förlorat och rädda det. Luk 19:10
Jesus är målet!
Ta fram texten ni har framför er. Kol 1:13-23.
Jag älskar att Paulus startar här med att visa på människans skuld.
Vi tycker inte om det. Vi tycker inte om när vi stämplas som syndare. Men Paulus startar
med problemet.
Se på vers 13: Han har frälst oss från mörkrets välde… (Det är där vi var, i mörkret) och
fört oss in i Sin älskade Sons rike. (Det är där vi inte är)
I Honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder. Vi behövde bli friköpta och få
förlåtelse för våra synder. Det här måste hända eftersom vi stod i skuld inför Helig Gud.
En del folk tror att människan i princip är en god varelse. De människorna har inga barn!
Av det första barnet lär man sig med all önskvärd tydlighet att vi alla är syndare. Det andra
barnet lär oss att en del är ännu större syndare. Och blir det fler barn så bekräftas det
ännu mer. Vi är födda i synd och formas alltjämt av den.
Se igen på vers 13: Han har frälst oss från mörkrets välde… Ordet frälst här har
innebörden att Han fick komma in i mörkrets välde och med våld föra oss ut!
Det är som när Rambo kommer och sparkar in dörren, plockar upp oss och tar oss till
säkerhet. Det är inget jag klarar av själv i egen kraft.
Det finns en illustration om det här med frälsning som alltid har varit en av mina favoriter.
Säkert inte okänd för många av er heller. Men mer och mer har Gud uppenbarat för mig att
den egentligen inte funkar.
Det är bilden av en livbåt: Någon håller på att drunkna och vi kastar ut en frälsningskrans
och personen tar tag i den och blir dragen upp ur vattnet.
Vet du vad problemet är med den bilden?
Enligt Efesierbrevet 2, var jag död i mina synder.
Döda människor tar inte tag i frälsningskransar!
Jag har inte hjälpt Gud att rädda mig. Jag var död och förlorad i min synd. Jag var skyldig
inför Helig Gud, och en Helig och Rättfärdig Gud måste straffa synd. Gud måste ta itu med
synd. Och hur gör Han det?
Syndens lön är döden, och när vi är döda i vår synd så är vi separerade från Gud för evigt.
Vi ligger risigt till, och innan vi förstår det, förstår vi inte den djupa innebörden av Jesus
som världens Frälsare.
Jesus kom inte för att göra mig till en bättre människa. Han kom för att förvandla mitt liv!
Människor behöver inte vara mer välklädda syndare.
3
Det är som när pojkar som är lite yngre börjar spela fotboll. De sticker iväg till träningen
och efter träningen tar de här svettiga och snuskiga pojkarna på sig sina vanliga kläder
direkt. Börjar de bli lite äldre tar de kanske på sig lite deodorant först.
De har inte förstått att deodoranten har en nödvändig förutsättning. De behöver duscha
först…
Filosofin i kyrkan har blivit något av en social verksamhet. Vi behöver bli bättre människor.
Vi behöver organisera bättre.
Gud vill inte göra oss bättre – Han vill förvandla oss!
Vi förstår inte Jesus som Frälsare förrän vi har förstått människans skuld. Alla har gått
miste om Guds härlighet och behöver frälsning.
Det främsta tecknet på det är Guds gåva till oss – dopet. Vi nedsänks i vatten för att sedan
uppstå som nya skapelser. (amen?)
Vi tillber Jesus därför att Han är värdig!
Vi kan inte heller förstå syndens betydelse och innebörd förrän vi ser på den i jämförelse
med Jesu Kristi härlighet. Ibland beter vi oss som om vi tror att Jesus dog på korset för att
Han inte hade något bättre att göra.
Se på vers 15: Han är den osynliga Gudens avbild…
Jesus uppenbarar Gud. Gud kom till jorden och visade Sig i Sin Son Jesus Kristus.
Jesus är inte som Gud. Han är inte nära Gud. Han är inte nästan Gud. Jesus är Gud!
Jesus var ”vi” i: Låt oss göra människor…
Han var vi i: Vem vill gå för oss…?
Han är allsmäktig Gud!
Och Jesus inte bara uppenbarar Gud, Han är: …förstfödd före allt skapat.
Det betyder inte att Han var det första som blev skapat. Förstfödd före, betyder att Han var
här när det hände. Han är Skapare av allting.
Se på verserna 16-18.
Jesus är inte bara Den som uppenbarar Gud och som skapade allting, Han är också Den
som genom vilket allt består. Uppehållaren!
Det betyder att när de hängde upp Jesus på korset var det Han som hade talat existens i
fröet som växte upp och blev trädet som sen blev korset Han hängde på!
Det betyder att Han var Den som kallade samman molekylerna som formade metallen till
spikarna som spikades genom Hans händer och fötter!
Det betyder att Han var Den som andades liv i de som hånade Honom och spikade upp
Honom på korset!
Jesus är Den som skapade vårt universum och som tillät att Han själv skulle dö så att Han
kunde bli vår lösen!
Jesus är Den som vann seger över synden och döden så att jag kunde få evigt liv!
4
Snälla, glöm inte vem Jesus är!
Ta Honom inte för given!
Han är kungars Kung och herrarnas Herre; och när vi ser Honom kommer våra knän att
automatiskt böja sig!
I Rom 14:11 läser vi: Det står skrivet: Så sant jag lever, säger Herren, för Mig skall varje
knä böja sig, och varje tunga skall prisa Gud.
Nu tänkte jag att vi skulle göra något lite ovanligt. Vi talar om tillbedjan och nu ska vi tillbe.
Vi gör en liten paus och sjunger en sång och samtidigt tar vi upp dagens offer som är vårt
månadsoffer till arbetet i församlingen.
Att offra till Jesu kropp, församlingen, är att tillbe!
Vi sjunger nr 47 i psalmboken. Säg, känner du det underbara namnet…
Vi tillber Jesus för att Han har räddat oss, och för att han är värdig.
Vi tillber Honom också för att Han är Uppfyllelsen av Guds försoningsplan.
Vi ser Faderns godhet.
Titta på Guds godhet i verserna 19-20. Gud lät hela fullheten bo i Jesus och försonade allt
med Sig genom Honom.
Han var nöjd med offret genom Jesu död. Det var det enda som kunde blidka Honom. Det
var inget som någon människa kunde göra!
Enligt Rom 3 var detta Faderns enda möjlighet att både döma rättvist och samtidigt vara
rättfärdig mot de som sätter sin tillit till Kristus, den Smorde.
Gud har ett dilemma. Han är helig och Han är rättvis.
Han måste straffa synd var den än befinner sig. Hans helighet kräver det; men Han älskar
oss, de Han har skapat.
Hur tar Gud itu med det dilemmat?
Hur kan det komma sig att Han kan rädda oss när vi förtjänar döden och evig separation
från Honom?
Varför blir inte vi bara bra nog?
Nej, vi kan inte bli bra nog!
Räcker det inte att gå till kyrkan tillräckligt?
Aldrig!
Eller vad som helst – bara vi får klara upp det!
Men det är det som är problemet – ingen av oss kan klara upp det. Ingen kan stå inför
helig Gud och säga – jag tar det. Jag fixar problemet.
Så vad gör Gud?
Jo, Han sänder Den Ende som kan klara upp det. Jesus, som Själv var utan synd.
Han tar på Sig våra synder och gör det ultimata offret – Han ger Sitt liv. Han blir vår
Ställföreträdare. Jesus ödmjukade Sig och blev synd för oss på korset så att vi kan stå
rättfärdiga inför Gud.
Vi tillber Jesus för att Han har frälst oss, för att Han är värdig, för att Han är Uppfyllelsen
av Guds försoningsplan och vi tillber Jesus för att Han har gjort oss heliga.
Vi avslutar med att titta på verserna 21-22.
Se vad Gud gör när vi överlämnar våra liv till Jesus. Han låter oss träda fram inför Sig
heliga, fläckfria och utan anklagelse.
5
En dag kommer jag att stå inför Gud och det talar om för mig att när jag gör det, kommer
jag att presenteras som helig och fläckfri. Syndiga jag, presenteras inför Helig Gud som
perfekt. Är det stolligt, eller vad då?
Världen säger att det är dårskap. Jag presenteras som Hans barn. Jag har ärvt samma
rättigheter som Jesus Kristus.
Inget av det här händer för att jag är god. Det kan bara hända för att Jesus tog min plats
och bar mina synder.
Strax kommer vi att sjunga en sång. Det är nummer 46 i psalmboken. Sången är en bön
och en bekännelse: Låt mig få höra om Jesus… Det var för mig som Han dog, det var för
mig som Han uppstod. Herre, min Gud, det är nog…”
Känner du inte denne Jesus som jag predikat om som din personliga Frälsare?
Är du död i dina synder och på väg mot en evighet utan gemenskap med Honom?
Det du behöver denna förmiddag är hopp. Hoppet finns i Jesu Kristi försonande blod!
Och ni som redan är kristna – glöm inte vem Jesus är!
Glöm inte varför vi tillber Honom!
Det är dags att få det rätt ställt!
Det är dags att fokusera på Jesus!
Jesus är världens Frälsare!
