Dnr: 08/129
2008-06-16
Registrator
Socialdepartementet
103 33 Stockholm
Remissvar - DS 2008:23, FN:s konvention om
rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Synskadades Riksförbund, som är landets
intresseorganisation för synskadade, har beretts tillfälle att
avge remissvar på betänkandet DS 2008:23, FN:s
konvention om rättigheter för personer med
funktionsnedsättning. Vi vill därför anföra följande:
Inledning
Till stor del kan vi instämma i det remissvar som avgivits av
Handikappförbundens samarbetsorgan HSO. Vi har dock
valt att göra ett eget remissvar för att framhålla några
områden, som vi anser vara av särskilt stor betydelse för
oss synskadade.
Om vi instämmer i HSO:s skrivning gör vi inga
kommentarer. Vi kommenterar alltså bara sådant där vi har
en avvikande mening eller om vi vill lägga till eller särskilt
understryka något.
Vi vill inledningsvis framhålla vårt avståndstagande till
formuleringar som ”de, deras” om rättigheter för oss med
funktionsnedsättningar. Det känns diskriminerande att
benämna oss i tredje person. Konventionstexten måste här
omarbetas.
Allmänna utgångspunkter
Vi anser i likhet med HSO att Sverige bör ratificera
konventionen. Vi menar emellertid att för att Sverige
verkligen ska leva upp till den behövs det åtskilliga
lagändringar.
Vi vill därför understryka vad HSO har sagt i sitt remissvar,
att det behövs en genomförandeplan på vad som måste
ändras för att Sverige ska leva upp till konventionen.
Denna bör fastställas samtidigt som riksdagen beslutar att
ratificera konventionen. Det är viktigt att konventionen inte
bara blir ett dokument, som ingen i praktiken använder sig
av.
De enskilda artiklarna
Vi övergår nu till att kommentera de artiklar där vi har något
att tillägga utöver vad HSO har sagt i sitt svar. Vi följer då
utredarens avsnittsindelning.
4.2.2 Artikel 5 Jämlikhet och icke-diskriminering
För att Sverige ska leva upp till denna artikel krävs att
också bristande tillgänglighet räknas som diskriminering.
Det är därför med stor besvikelse vi har konstaterat att
regeringen i samband med förslaget till en ny samlad
diskrimineringslag, åter har förvisat den frågan till en
utredning.
Denna fråga togs upp första gången i samband med 1989
års handikapputrednings slutbetänkande, som kom 1993
och har sedan dess tagits upp ett antal gånger. Vi anser i
motsats till regeringen att denna fråga är tillräckligt beredd
och mycket väl skulle kunna ha tagits upp i samband med
den nu aktuella propositionen.
4.3.3 Artikel 9 Tillgänglighet
2
Vi vill under detta avsnitt hänvisa till vad vi sagt under
artikel 5 ovan. Vi menar dessutom att arbetet med ökad
tillgänglighet måste prioriteras mycket högre än idag.
Målet var från början att lätt avhjälpta hinder skulle vara
åtgärdade 2010. Detta kommer med all säkerhet inte att
vara fallet.
Det är viktigt att detta nu med kraft genomförs och att inte
tiden för när sådana hinder ska vara åtgärdade skjuts fram
ytterligare. Dessutom vill vi påpeka att vi med tillgänglighet
menar, inte bara den fysiska tillgängligheten utan för oss är
det viktigt att man som synskadad också i vissa lägen kan
få personlig service - t ex när man ska handla etc.
4.4.7 Artikel 13 Tillgång till rättssystemet
Under denna artikel vill vi påpeka att det är viktigt att man
som synskadad har möjlighet att kommunicera med
domstolar på det sätt man själv vill. Punktskrift är normalt
inga problem eftersom det finns omnämnt i både
rättegångsbalken och förvaltningsprocesslagen.
Däremot händer det att domstolar vägrar att läsa in
material. Det underlättar också för många synskadade att
kunna använda e-post i kontakt med domstolar men detta
är idag inte heller möjligt.
4.6.2 Artikel 18 Rätt till fri rörlighet och till ett
medborgarskap
Under denna artikel vill vi åter lyfta fram betydelsen av att
regeringen snarast lagstiftar mot bristande tillgänglighet på
det sätt vi anfört ovan under artiklarna 5 och 9. Detta är
inte minst viktigt när det gäller möjligheten att resa.
Det finns idag ingen lagstiftning, som tvingar reseföretag
att hålla med ledsagning. Alla företag har inte heller sådan
service och än svårare är det om man ska byta från ett
reseföretag till ett annat.
3
Dessutom har rättspraxis, när det gäller insatser enligt LSS
och SoL intagit en klart diskriminerande ståndpunkt, genom
att det i de flesta fall inte är möjligt att ta med ledsagare
och personliga assistenter utomlands. Detta gäller också
dem som behöver tolk och det innebär i praktiken att man
inte kan lämna landet.
4.7.2 Artikel 21 Yttrandefrihet och åsiktsfrihet samt
tillgång till information
Under denna artikel vill vi fokusera på rätten till information.
Det finns idag ingen bestämmelse som tvingar statliga eller
kommunala myndigheter att göra information tillgänglig för
synskadade.
Det gäller både allmän information men också beslut, som
rör den enskilde. I förvaltningslagen finns inte ens någon
regel, som motsvarar reglerna i rättegångsbalken och
förvaltningsprocesslagen om att man kan översätta
material till eller från punktskrift.
Ett krav här är att man ska kunna få information på det
medium man själv väljer. Man bör också kunna skicka
meddelanden på valfritt medium.
Artikel 27, Arbete och sysselsättning
Personer med synnedsättningar hör till de grupper som
idag har det svårast att få och behålla ett arbete. En stor
anledning till detta är diskriminerande attityder från
arbetsgivare och arbetsförmedlande personal.
Trygghetssystemen får inte diskriminera personer som ej
erhåller arbete på grund av dessa attityder eller bristande
insatser från samhället. Sådana åtgärder måste vidtas i
enlighet med konventionens ambitioner.
4.11.4 Artikel 29 Om deltagande i det politiska och
offentliga livet
4
Till att börja med vill vi understryka vad HSO anför i sitt
remissvar om att man i praktiken inskränker föreningsrätten
för personer, som har sjukersättning eller sjukpenning.
Detta är definitivt inte acceptabelt.
Vi vill också påpeka att valsystemet inte är fullt tillgängligt
för synskadade. Det är idag inte möjligt för en synskadad
att utnyttja sin rätt till personval med bibehållen
valhemlighet.
Rätten att fritt rösta i hemliga val måste anses vara en
grundläggande demokratisk rättighet. Vi anser därför att
det är ren diskriminering att vi inte har den möjligheten på
samma sätt som andra.
Detta måste snarast lösas på något sätt. Det gäller i
synnerhet som det talas om att utöka möjligheten till
personval.
4.11.6 Artikel 30 Deltagande i kulturliv, rekreation,
fritidsverksamhet och idrott
Under denna artikel vill vi understryka betydelsen av
uppläst textremsa på tv. Det är idag en mycket begränsad
lösning som presenterats, tekniskt invecklad för den
enskilde, och som gör att gruppen som har tillgång till detta
är mycket liten.
Dessutom finns den möjligheten endast när det gäller
SVT1 och SVT2. SVT:s andra kanaler och övriga
programföretag måste åläggas en sådan service.
TV spelar en viktig roll i den demokratiska debatten och
måste även göra det för personer med synnedsättningar.
Möjligheten till syntolkning måste också förbättras. Det
gäller såväl TV, filmer som andra kulturyttringar.
År 2005 ändrades upphovsrättslagen så att det blev möjligt
att inte bara framställa litterära verk genom ljudupptagning
utan också på annat sätt exempelvis elektroniskt. Det blev
också möjligt för de bibliotek och organisationer, som fått
tillstånd till det att "framställa sådana exemplar av verk som
5
sänds ut i ljudradio eller television och av filmverk som
döva eller hörselskadade behöver för att kunna ta del av
verken, samt sprida och överföra exemplar av verken till
dessa personer."
Vad som inte togs med var rätten att göra filmverk
tillgängliga för synskadade genom syntolkning. En sådan
förändring måste genomföras.
I övrigt kan vi som sagt ställa oss bakom vad HSO har
anfört i sitt remissvar.
Med vänlig hälsning
SYNSKADADES RIKSFÖRBUND
Tiina Nummi-Södergren
Förbundsordförande
6
