Romarriket
Romarna skapade ett imperium och har på ett avgörande sätt påverkat Europa och den europeiska
kulturen. Rikets medelpunkt var staden Rom som växte till en miljonstad under antiken.
Den romerska republiken
Rom styrdes till en början av kungar, men i slutet av 500-talet f.Kr infördes republik. Makten låg då hos
senaten som styrdes av två folkvalda konsuler.Det fanns också en folkförsamling, men den hade inte
så stor makt.
Den romerska republiken var en form av demokrati, men som främst gynnade de rika i samhällets
övre skikt. För att bli invald i senaten krävdes nämligen att personen i fråga ägde en stor förmögenhet.
Medlemskapet i senaten ansågs därför som mycket exklusivt och statusfyllt.
Den romerska byråkratin involverade också tusentals ämbetsmän och skrivare som hjälpte till att
administrera det växande riket.
Legionärer i främsta slaglinjen som väntar på stridsorder, omkring 50 f.Kr. Fr.o.m. början av 100-talet f.Kr utgjordes de
romerska legionerna enbart av professionella soldater med enhetlig utrustning, beväpning och bepansring.
Genom att besegra en rad andra småstater lade romarna under sig helaItalien. Men det var först efter
de tre långvariga krigen mot den nordafrikanska feniciska handelsstaden Kartago, mellan 264 f.Kr och
146 f.Kr, som Rom blev en stormakt. Därefter införlivades det ena området efter det andra till det
växande romerska riket som nu var den dominerande makten i Medelhavsområdet. Samtidigt
brottades Rom med stora inrikespolitiska problem som resulterade i ett långvarigt politiskt kaos. De
många åren av krig och erövringar hade lett till stora ekonomiska och sociala problem i Italien. Flera
inbördeskrig avlöste varandra där olika fältherrar stred om makten.
På 40-talet f.Kr lyckades Julius Caesar med folkets och arméns stöd att göra sig till envåldshärskare.
När han sedan lät utropa sig till diktator på livstid mördades han av sina politiska motståndare i
senaten som ville bevara det republikanska styrelsesättet. Den romerska republikens dagar var dock
räknade.
De romerska legionerna var sin tids bästa krigsmaskineri och utgjorde förutsättningen för romarrikets expansion. På
bilden syns gallerhövdingen Vercingetorix kapitulera inför Julius Caesar strax efter belägringen och slaget vid Alesia 52
f.Kr. Gallien, som idag utgörs av Frankrike och Belgien, blev därefter en romersk provins. Det är händelser kring allt
detta som den tecknade serien om Asterix & Obelix handlar om. Målningen ovanför är gjord av Lionel Royer (1852–
1926).
Bröd och skådespel
Vissa av de styrande i Rom påstod att det enda folket var intresserade av var bröd och skådespel. De
fattiga och arbetslösa fick gratis bröd och de flesta av de stora städerna hade en egen amfiteater där
gladiatorer, dömda brottslingar och vilda djur kunde kämpa. Allt för att avleda folkets missnöje.
Gladiatorer: Tränade krigare som kämpade mot varandra eller mot andra motståndare, t.ex. vilda
djur, för att underhålla en publik.
Colosseum: Roms största amfiteater dit Roms invånare kunde gå och titta på blodiga skådespel.
Arenan stod klar 80 e.Kr och hade ca 50 000 sittplatser, men vid stora tillställningar kunde många fler
få plats. Evenemangen var i regel gratis och sponsrades av politiska makthavare (ofta kejsaren) som
ville öka sin popularitet hos folket.
Cirkus Maximus: Roms stora hästkapplöpningsstadion. Över 200 000 åskådare fick plats på läktarna
runt den ovalformade kilometerlånga körbanan.
Kejsartiden
Efter att Caesar hade mördats 44 f.Krutbröt ett långvarigt och blodigt inbördeskrig. Kriget slutade med
att Caesars adoptivson gjordes till ensam härskare och Roms förste kejsare. Han är mest känd under
hederstiteln Augustus. Den politiskt turbulenta republiken då romarriket styrdes av en senat var
därmed förbi. Nu inleddes istället en ny tid då det romerska riket styrdes av enväldiga kejsare.
Augustus tog kontroll över hela armén och stärkte centralmakten i Rom. Det blev inledningen till en
fredlig period med blomstrande handel och växande välstånd.
Den s.k. kejsartiden varade i drygt 500 år fram till att den siste västromerske kejsaren avsattes år 476
e.Kr.
De första 200 åren under kejsartiden var relativt fredliga. Romarna fortsatte emellertid att utvidga sitt
väldiga imperium, särskilt i Västeuropa där romersk kultur och romerskt stadsliv spreds till trakter som
tidigare haft en mer lantlig prägel.
Romarriket nådde sin största utbredning på 100-talet e.Kr (se karta). Därefter började romarriket
knaka i fogarna. De romerska kejsarna övergick då istället till en mer defensiv politik och befäste stora
delar av imperiets vidsträckta gränser.
Romarna byggde inte bara ett imperium
Romarna var företagsamma byggare och anlade vägar, broar och akvedukter över hela sitt rike. Under
de första två århundradena efter vår tideräknings början lades också grunderna till många av dagens
europeiska storstäder. Ett stort antal av dessa städer uppkom från början kring något av de befästa
härlägren som de romerska legionerna var stationerade vid (legionerna var i regel posterade längs
med imperiets gränser).
Den romerska slavekonomin
Det romerska samhället var beroende av slavar som arbetskraft. Hela den romerska
samhällsekonomin byggde på slaveri. Vissa historiker menar till och med att det var romarnas
omfattande användning av slavarbete som låg som grund för både deras bedrifter och undergång.
Bild:
Web Gallery of Art
Slavmarknad i Rom. Målning gjord av Jean-Léon Gérôme (1824-1904).
Romarnas ekonomiska tillväxt hörde samman med deras geografiska erövringar. Det romerska
slaveriet var som mest omfattande då romarriket var i stark expansion - från omkring 100-talet f.Kr till
en bit in på 100-talet e.Kr. Plundring, tributer och slavar var expansionens centrala syfte. Militär styrka
var på så vis sammanlänkad med ekonomisk tillväxt - nya geografiska erövringar gav ökade
skatteintäkter och nya slavar.
Det gjordes många tekniska landvinningar i det romerska imperiet men de kom inte alltid i allmänt
bruk. En orsak var att slavar i regel skötte arbetet och inte behövde ersättas eller ges tekniska
hjälpmedel. Den teknologiska utvecklingen hämmades därför av den romerska slavekonomin.
Till en början fick romarna sina slavar genom krig i form av krigsfångar från erövrade områden. Men
på 200-talet e.Kr när romarriket hade slutat att expandera geografiskt hade också slavarna blivit
mycket dyrare. Bristen på slavarbetskraft fick till slut den romerska ekonomin att stanna av.
Romarrikets delning
Under 200-talet e.Kr började det romerska imperiet få stora yttre och inre problem. Dess gränser
ansattes hårt av fientliga grannfolk. Samtidigt fungerade inte längre den inhemska ekonomin tillräckligt
bra för att upprätthålla herraväldet man skapat under de föregående århundradena. Situationen
förvärrades ytterligare under 300-talet.
Kristendomen uppstod i Palestina som var en provins i det romerska riket. I början av 300-talet tillät
kejsar Konstantin de kristna att praktisera sin religion i romarriket och i slutet av århundradet gjordes
kristendomen till romersk statsreligion.
Under 330-talet flyttade kejsar Konstantin rikets huvudstad till Konstantinopel (nuvarande Istanbul)
som han låtit bygga, och i slutet av 300-talet beslutades att dela det väldiga romarriket i två delar - det
västromerska riket med Rom som huvudstad och det östromerska riket med Konstantinopel som
huvudstad. Det stora romarriket hade då sedan lång tid befunnit sig i kris. Men den östra delen av
imperiet var mer livskraftig med tätare befolkning och bättre ekonomi. Det visade sig när de
germanska folkvandringarna ökade i omfattning under 400-talet. Medan Östrom stod emot
anstormningen saknade Västrom kraft att försvara sig.
Västrom gick under medan Östrom bestod i ytterligare tusen år
Den västra delen av romarriket var mer utsatt för fientliga angrepp än den östra delen och dukade
snart under. Vid slutet av 400-talet hade det västromerska riket upphört att existera. År 476 avsattes
den siste kejsaren Rom, vilket brukar markera slutet på den antika epoken. Romarriket hade då
funnits i nästan 1000 år.
Det östromerska riket, eller det bysantinska riket som det också kallas, skulle bestå i ytterligare tusen
år fram till dess att Konstantinopel erövrades 1453 och införlivades i det osmanska riket (se karta).
Arvet från romarna
Romarriket har format den europeiska historien i dess grund och haft stort inflytande på det
västerländska kulturarvet. Till romarnas stora insatser hör bland annat att de skapade ett genomtänkt
rättsväsende som vår västerländska rättsuppfattning grundar sig i. Den romerska kulturen var
dessutom stark influerad av den grekiska, varvid det grekiska kulturarvet till viss del fördes vidare i den
romerska kulturen. Det var också inom det romerska imperiets gränser som kristendomen föddes och
så småningom bredde ut sig för att till slut bli romersk statsreligion vid slutet av 300-talet.
Kristendomen har därefter satt sin prägel på hela den västerländska civilisationen.
Användbara begrepp
Imperium: En stor stat som omfattar flera nationer eller folkslag. Ursprungligen användes
begreppet imperium inom romarriket för höga befattningshavares myndighet (maktbefogenheter), men
begreppets betydelse kom att förändras med tiden till att istället syfta på rikets maktsfär. Ett imperium
skiljer sig från en federation genom att inte erbjuda politisk representation till de områden som ingår.
Jämfört med senare tiders nationalstater skiljer sig ett imperium genom att vara mer mångkulturellt.
Organiserad strävan att bilda eller upprätthålla ett imperium kallas för imperialism.
Republik: En stat med vald statsledning eller statschef.
Senaten: En beslutande församling. Senaten var den främsta rådsförsamlingen i antikens Rom och
hade 300 medlemmar (senatorer). Senaten leddes av två valda konsuler som byttes ut varje år.
Ämbete: Högre tjänst, befattning, yrke med maktbefogenheter inom staten.
Konsul: Titeln på den romerska republikens två likställda högsta ämbetsmän. De hade den högsta
verkställande makten i riket. Två konsuler valdes för ett år i taget.
Byråkrati: En struktur och uppsättning regler som skapats för att styra en större organisation.
Administration: Hantering av information för att fatta beslut.
Aristokrati: Det översta och mäktigaste sociala samhällsskiktet (överklass/adel).
Karthago: Huvudstaden i det feniciska handelsriket i Nordafrika med samma namn som även
innefattade flera andra stora städer.
Inbördeskrig: Ett krig i vilket de stridande parterna tillhör samma land eller rike.
Fältherre: En härförare, den högsta militära ledaren för en armé/här på en krigsskådeplats.
Envåldshärskare: En person som utövar full och oinskränkt makt över en stat och dess invånare.
Diktator: En form av envåldshärskare. Ordet diktator härstammar från den romerska republiken där
senaten kunde anförtro en av konsulerna oinskränkt makt för en tidsperiod på upp till sex månader,
som en nödåtgärd i kristider.
Envälde: Ett statsskick där den offentliga makten utövas av en envåldshärskare med absolut
(fullständig) makt, t.ex. en diktatur.
Kejsare: Titeln på den manliga monarken i vissa monarkier (som då brukar kallas kejsardömen). Den
kvinnliga motsvarigheten heter kejsarinna, en titel som också bärs av en kejsares hustru. En kejsare
anses ha högre rang än en kung. I Europa har titeln framförallt använts för monarkier som hävdar ett
arv från det romerska riket. Ordet kejsare kommer av det romerska familjenamnet Caesar och dess
mest kände bärare, den romerske diktatorn Gaius Julius Caesar (mördad 44 f.Kr). I klassiskt latin
uttalas namnet som "Kajsar". Därifrån kommer det tyska ordetkaiser, det ryska tsar och det
svenska kejsare.
Akvedukt: En vattenledning i form av en smal brobyggnad som med gravitationens inverkan genom
självfall leder vattnet över hinder i form av dalgångar, vägar eller vattendrag. Akvedukter användes
särskilt för antika städers vattenförsörjning.
Legion: En romersk legion var en självständig militär enhet som i regel bestod av ca 5000 soldater
(legionärer). Som mest förekom omkring 30 legioner vid samma tidpunkt.
Provins: Romerska provinser var de områden man styrde över och kontrollerade utanför den italiska
halvön. Provinserna styrdes av ståthållare som hade till uppgift att driva in skatt till Rom. Ståthållaren
skulle också skriva rapporter till kejsaren. Folket i provinserna var i regel inte romerska medborgare.
Statsreligion: En religion som fått företräde i en stat och där invånarna i regel ges fördelar av att
bekänna sig till religionen i fråga.
Konstantinopel: Östromerska rikets huvudstad (nuvarande Istanbul).
Intressanta fakta om romarriket
Visste du att:
När det romerska riket var som störst sträckte det sig från England i väster till Svarta havet i öster och
hade 50 miljoner invånare.
Romarna byggde ett nät av fina vägar. Det fanns omkring 8 000 mil utmärkta vägar samt 40 000
provinsvägar. Själva vägbanan var 4–5 meter bred så att två legioner, marscherande sex man i bredd,
kunde mötas. Man reste lika snabbt, säkert och bekvämt som i början av 1800-talet. Som exempel kan
nämnas att en resa mellan London och Rom bara tog 13 dagar.
I den romerska trafiken fanns det stoppsignaler, enkelriktade gator, tvåfiliga landsvägar och
datumparkering.
Baden var Roms viktigaste sociala samlingspunkt. Romarna gjorde av med ca 1350 liter vatten per dag
och invånare. Motsvarande tal för London idag är bara 250 liter.
I början av 100-talet e.Kr hade romarna en mycket effektiv armé, som bestod av 25–30 legioner. En
legion bestod av 6 000 man. Dessa legioner låg längs praktiskt taget hela rikets gräns. Varje legion var
helt självförsörjande, från soldater till administratörer och sjukvårdare. Romarna kunde tacka sin
överlägsna armé för sitt mäktiga imperium.
Kraven på legionärerna, de romerska soldaterna, var hårda. De skulle kunna marschera 3 mil på fem
timmar i normalt tempo och 4 mil i språngmarsch med 20 kg på ryggen. De tjänstgjorde i 25 år och fick
under denna tid inte gifta sig. När en soldat slutade, fick han välja mellan ett stycke land eller en
summa pengar. Bara hälften av legionärerna överlevde fram tills det var dags att gå i pension vid
ungefär 45 års ålder. Den genomsnittliga livslängden för en legionär var ändå något högre än resten av
befolkningen. Orsaken till det var att de fick god och sund mat i rikliga mängder och dessutom hade de
ständig tillgång till professionella läkare.
Pretoriangardet var kejsarens personliga livvakter. De höll till i läger utanför Rom för att snabbt kunna
slå ner oroligheter i Rom som skulle kunna äventyra kejsarens makt. Gardets soldater tjänade mer än
den genomsnittlige legionären och fick ofta gåvor från kejsaren, vilket medförde att soldaterna ofta
stödde kejsaren i alla frågor.
Circus Maximus i det antika Rom var en jättelik arena där man höll kapplöpningar med häst och vagn.
Arenan var 550 meter lång och 180 meter bred och rymde 250 000 åskådare, vilket motsvarade en
fjärdedel av Roms befolkning. Under en dag kunde man avverka omkring 20 lopp, som var ca 9 km
långa. De tävlande, som ofta var slavar, stod upp i vagnarna och körde och det hände ganska ofta att
de föll av. De bar en kniv för att kunna skära av tyglarna, som var fästa vid deras midja, om något gick
fel. Den största risken för kollisioner var vid banans kortändor. Där stod slavar som skulle släpa undan
kroppar, vagnar och hästar som var inblandade i krascher.
De flesta gladiatorerna var krigsfångar och slavar, men det fanns också fria romerska medborgare
bland dem. De fria romerska medborgarna var ofta arbetslösa som skrev kontrakt för en viss tid och
därigenom fick en försörjning och hade möjlighet att förbättra sin ekonomi. Ett tag fanns det också
kvinnliga gladiatorer, men från omkring år 200 e.Kr. var kamp mellan kvinnor förbjuden.
Invigningsfestligheterna av Colosseum år 79 e.Kr pågick i 100 dagar. 5 000 djur och hundratals
gladiatorer dödades under invigningen.
Enorma mängder djur dödades på arenorna runt om i romarriket. Det gick så långt att lejonet och tigern
utrotades i Mesopotamien, flodhästen från Nubien och elefanten från Nordafrika.
År 73 f.Kr gjorde ett 70-tal gladiatorslavar uppror i staden Capua. Ledaren för slavarna hette Spartacus.
Allt fler slavar samlades kring Spartacus, som snart hade en armé på 70 000 slavar. I två fältslag
besegrade slavarna romerska härar som sänts ut mot dem. Men så småningom besegrades de av en
romersk här. Spartacus dog och som straff korsfästes 6 000 slavar längs Via Appia, den 20 mil långa
vägen mellan Rom och Capua.
I början av år 100 e.Kr. var en tredjedel av Roms befolkning slavar. Ett förslag att slavarna skulle bära
en särskild dräkt avvisades med motiveringen att det skulle vara alltför farligt att låta dem se hur många
de verkligen var.
Den romerske kejsaren var landets rikaste person. Kejsaren hade oerhörd makt över hela
förvaltningen. Han ansvarade för betalningen till armén och flottan och för kostnader till rikets
förvaltning. Han var också direkt ansvarig för att köpa in säd till Rom samt för de offentliga spelen.
Kejsaren fick in skatter av olika slag, bland annat person och förmögenhetsskatt.
Kejsarna i Rom hade ca 15 000 personliga slavar och alla slavar hade specifika områden de var
specialiserade på. För att ordna och vårda sin garderob använde kejsaren sig av lika många slavar
som han hade kläder. Kejsarna i Rom hade till och med provsmakare för att vara säkra på att
dryckerna och maträtterna inte var förgiftade.
Den romerske kejsaren Vespasianus införde en avgift på de offentliga toaletterna i Rom. Då hans son
Titus förebrådde honom för denna avgift, visade kejsaren ett mynt som kom från urinoarerna och sade:
”Pecunia non olet.” (Pengar luktar inte.)
Befolkningen i Rom var mycket förtjust i mat. Förutom egenproducerad mat, som bröd, oliver, ostar och
kött, importerade man stora mängder matvaror från provinserna i Nordafrika och Asien. Från Afrika
importerade man bland annat strutsar och sköldpaddor för att imponera på sina gäster. Förmögna
romare hade både söt- och saltvattensbassänger för levande fisk, hummer och ostron. De flesta fattiga
levde på en enkel diet bestående av bröd och en gröt som var gjord på vetemjöl.
Fakta om Pompeji - en viktig arkeologisk fyndplats
År 79 e.Kr. fick vulkanen Vesuvius ett våldsamt utbrott. Vid utbrottet begravdes staden Pompeji av
lava och aska. År 79 hade Pompeji 20 000 invånare. Staden var en populär sommarstad för rika
romare som hade lyxiga hus där. Den lilla staden Pompeji låg 24 mil sydöst om Rom, nära
Neapelbukten och i närheten av den 1 277 meter höga vulkanen Vesuvius. Vulkanen hade inte haft ett
utbrott på 800 år och de som bodde bredvid den trodde att den var ett vanligt berg.
Den 24 augusti år 79 e.Kr var en mycket varm
sommardag. Klockan ett kom utbrottet. Ett helvetiskt eldsken lyste upp himlen ovanför vulkanen och
med ett åsklikt brak for en lavapropp upp ur Vesuvius krater och upp mot skyn. Magma slungades 500
meter upp i luften och kyldes därefter ner till pimpsten innan den föll ned. Samtidigt strömmade giftiga
gaser ut ur vulkanen. Inom några timmar var nästan alla som inte hade lyckats lämna staden döda,
antingen förgiftade av ångor, begravda under ett tjockt lager pimpsten och aska eller instängda i
instörtade byggnader. Enbart i Pompeji dödades omkring 2 000 människor, mer än en tiondel av hela
befolkningen. När Vesuvius tystnade efter 28 timmar, låg Pompeji begravt under ett sex meter djupt
lager av aska och pimpsten.
Pompeji och dess tragiska öde föll i glömska. Det gick många år och det började växa gräs, buskar
och träd ovanpå asklagret. Till sist var Pompeji försvunnet. På 1700-talet upptäcktes den begravda
staden igen och arkeologer grävde fram hus, gator och tempel.
Några av de 2 000 pompejibor som inte lyckades fly från staden, har återuppstått på ett mirakulöst
sätt. Deras kroppar har förmultnat och lämnat kvar hålor i den stelnade vulkaniska massan. Genom att
hälla flytande gips i dessa håligheter har arkeologer gjort avgjutningar av offrena. Avgjutningarna har
avslöjat vad de gjorde de sista ögonblicken innan de dog. En mamma höll sin dotter hårt intill sig i
famnen när de dog tillsammans. En skara gäster vid en begravningsfest förgiftades av gas innan de
hann lämna lokalen. En familj bröt sig igenom väggen i ett rum där de var instängda, endast för att
kvävas till döds i en trädgård.
Uppgifter och frågor
Frågor till texten:
1. Berätta kortfattat om den romerska republiken. Nämn också några demokratiska inslag som fanns i
republiken.
2. Julius Caesar nådde stor berömmelse och popularitet under sin livstid, men blev ändå mördad av
några medlemmar ur senaten. Varför tror du?
3. Vad var den s.k. kejsartiden?
4. Hur påverkade slaveriet och slavarbetet den romerska ekonomin?
5. Nämn några orsaker till att romarriket gick under.
6. Under medeltiden, efter romarrikets undergång, var kyrkan och kristendomen dominerande i Europa.
Förklara hur det kan kopplas till romarriket.
7. Vad är det som gör Pompeji till en sådan fantastisk arkeologisk fyndplats?
Ta reda på:
1. Vem var Hannibal och varför är han en historisk kändis?
2. Blicka ut över världen och beskriv några kulturer i Europa eller i andra världsdelar som var samtida
med den romerska. Hur levde t.ex. människorna i Norden vid den här tiden? Eller vad hände i
Kina under 200-talet f.Kr?
3. Serien Asterix & Obelix bygger på verkliga historiska händelser. Förklara.
4. Vem var Kleopatra och varför räknas hon som en historisk kändis?
5. När romarriket var som störst sträckte det sig över tre världsdelar. Vilka?
6. Vad menas med pax romana?
7. Hundra (100) heter centrum på latin. Därför fick C bli 100 i det romerska siffersystemet. I sammansatta
ord blir centrum centi. Kan du komma på några ord där centrum/centi ingår?
8. Vad hände med Konstantinopel efter det östromerska rikets undergång 1453?
Diskutera:
1. Jämför romarnas nöjesliv med vår egen tids. Vilka likheter och skillnader finner du?
2. Resonera kring varför slaveri var så vanligt under antiken.
3. Hur tror du Europas historia skulle ha sett ut om inte kristendomen hade blivit romersk statsreligion på
300-talet?
4. Arvet från romarna lever kvar än i många europeiska länder både i samhället och i språket. Ge
exempel på detta.
Extrauppgift:
Tänk dig att du ska göra en tidsresa till romarriket. Du har fått i uppdrag att vara reseledare. För att
kunna locka så många historieturister som möjligt med på resan måste du först göra en reklamaffisch
där du berättar om resmålet och vad tidsresenärerna kan förvänta sig att få se och uppleva. Använd
gärna ett större pappersark och illustrera rikligt med bilder och kärnfulla texter.
