Det stigmatiserande hatet

TEOLOGISKA HÖGSKOLAN Programmet i mänskliga rättigheter och demokrati Kandidatuppsats VT 2015 Examensarbete Det stigmatiserande hatet En studie om förhållandet mellan pedofiler och samhällets förebyggande funktioner Författare: Rebecca Jonsson Handledare: Kjell-­‐Åke Nordquist Teologiska Högskolan Stockholm 1 Extra stort tack till uppsatsens handledare Kjell-­‐Åke Nordquist för en gedigen närvaro & entusiasm alltigenom uppsatsprocessen. Särskilt tack till Anneli Svensson och Malin Källström som tagit sig tiden att bidra med sin dyrbara kunskap och erfarenhet. Och slutligen stort tack till alla de som engagerat har korrekturläst uppsatsen flertalet gånger! 2 English title
The stigmatizing hatred A study on the relationship between paedophiles and society’s preventative functions Nyckelord
Pedofili; Stigmatisering; Sexuella övergrepp mot barn; Vårdmetoder; Brottsförebyggande 3 Innehållsförteckning ENGLISH TITLE .......................................................................................................................................... 3 NYCKELORD ................................................................................................................................................ 3 1. INLEDNING ............................................................................................................................................. 5 1.1 BEGREPPSINDEX .......................................................................................................................................................... 7 PEDOFILI ............................................................................................................................................................................... 7 SEXUELLA ÖVERGREPP MOT BARN ..................................................................................................................................... 7 STIGMATISERING .................................................................................................................................................................. 8 DOKUMENTERADE ÖVERGREPP PÅ BARN ......................................................................................................................... 8 BARN ...................................................................................................................................................................................... 8 1.2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING .................................................................................................................................... 9 1.2.1 Specifika frågeställningar ........................................................................................................................... 9 1.2.2 Avgränsning ...................................................................................................................................................... 9 1.3 BAKGRUND ................................................................................................................................................................. 10 1.4 METOD ........................................................................................................................................................................ 12 1.4.1 MATERIAL .............................................................................................................................................................. 14 1.5 DISPOSITION .............................................................................................................................................................. 15 2. RESULTAT ............................................................................................................................................ 16 2.1 JURIDIK & STATISTIK ............................................................................................................................................... 16 2.2 SAMMANSTÄLLANDE AV FÖREBYGGANDE ÅTGÄRDER ....................................................................................... 18 2.2.1 Hälsoekonomiska .............................................................................................................................................. 21 2.2.2 Medicinska ........................................................................................................................................................... 22 2.2.3 Psykologiska ....................................................................................................................................................... 23 2.2.4 Etiska och sociala ............................................................................................................................................. 25 2.3 HATET OCH STIGMATISERINGEN ............................................................................................................................ 26 3. INTERVJUER ........................................................................................................................................ 32 3.2 MALIN KÄLLSTRÖM .................................................................................................................................................. 32 3.3 ANNELI SVENSSON ................................................................................................................................................... 34 3.4 REFLEKTION AV INTERVJUERNA ............................................................................................................................ 35 4. ANALYS ............................................................................................................................................. 36 4.1.1 DET JURIDISKA ....................................................................................................................................................... 36 4.1.2 Andra Förebyggande åtgärder ................................................................................................................... 39 4.1.3 Hatet & Stigmatiseringen ......................................................................................................................... 42 4.2 AVSLUTANDE KOMMENTAR .................................................................................................................................... 44 4.2.1 Framåtblickar .................................................................................................................................................... 45 REFERENSER ........................................................................................................................................... 46 SKRIVEN KÄLLA ................................................................................................................................................................ 46 LAGTEXTER ....................................................................................................................................................................... 46 ELEKTRONISKA KÄLLOR ................................................................................................................................................. 47 INTERVJUER VIA MAIL ..................................................................................................................................................... 48 MUNTLIGA ......................................................................................................................................................................... 49 BILAGOR ............................................................................................................................................................................ 49 Bilaga 1. Intervjufrågor ............................................................................................................................................ 49 4 1. Inledning Börje Svensson, en känd psykoterapeut som arbetar med att behandla både pedofiler och offer sa en gång att: ”Hatet utomstående genererar mot pedofiler övergår inte sällan barnets eget hat mot förövaren”1. Hatet som finns mot pedofiler är ofta så starkt och stigmatiserande att det kan leda till att personen som lider av pedofili drar sig för att våga söka hjälp för sina fantasier och begär. I denna uppsats kartläggs och utvärderas de vanligaste åtgärderna som idag vidtas i Sverige för att förebygga övergrepp mot barn begångna av pedofiler, samtidigt som dessa förebyggande åtgärder som helhet lyfts fram i ljuset av hatet och stigmatiseringen av pedofiler. Statens beredning för medicinsk utvärdering rapporterar i sin senaste studie på ämnet från 2011 om en stor avsaknad av tillräcklig med kunskap kring vilka förebyggande medicinska och psykologiska metoder som fungerar och är effektiva.2 Detta gäller främst för vuxna män som begått eller lider av förhöjd risk att begå sexuella övergrepp mot barn.3 Personer som lider av förhöjd risk att begå sexuella övergrepp mot barn är personer med sexuella fantasier om barn. Statens beredning för medicinsk utvärdering och Socialstyrelsen uppmanar starkt till mer forskning på ämnet.4 Många pedofiler lever med en känsla av undergivenhet och upplever sig själva som maktlösa och odugliga, inte sällan som en konsekvens av egna obearbetade trauman från barndomen.5 Det kan röra sig om sexuella eller på annat sätt fysiska övergrepp eller exempelvis kränkande uppfostringsmetoder som lett till att personen utvecklat ett begär att återta makten och kontrollen som denne inte hade under sin uppväxt, något som är lätt uppfyllt när denne begår övergrepp mot barn.6 Ecpat (End Child Prostitution, Child Pornography and Trafficking in Children for Sexual Purposes) som är en global organisation som arbetar med att bekämpa all sexuell exploatering av barn anger att en person som lider av pedofili inte sällan har en bristande social förmåga i att interagera med jämngamla personer, och befinner sig ofta närmre ett barn än en vuxen.7 Utvecklingsmässigt, fysiskt och intellektuellt är pedofilen vuxen men vad gäller 1 Svensson, Börje, 2014: muntl. Filmvisning & presentation av ”När ingen ser” av Ecpat, Rigoletto Hornstull, 2 SBU, 2011: Sexövergrepp-­‐ mer kunskap krävs för att skydda barnen bättre 3 Ibid., 4 Statens Beredning för medicinsk utvärdering, Medicinska och psykologiska metoder för att förebygga sexuella övergrepp mot barn, Genomgående i rapporten 5 Ecpat Sverige, 2009: Barnsexhandel – kommersiell sexuell exploatering av barn, Stockholm: Jure Förlag AB s. 121 6 Ibid., 7 Ecpat Sverige, Barnsexhandel s. 125 5 empati och social trygghet kan det liknas mer vid ett barn.8 Pedofilens förmåga att knyta jämbördiga relationer med jämnåriga präglas ofta av en stark osäkerhet och barnen blir därmed en utväg där de kan få relatera sig på en tryggare nivå till andra.9 Att en pedofil inte sällan blir väldigt omtyckt av barn kan ha mycket att göra med att pedofilen tar sig tid, visar intresse för barnet och pratar med barnet på en barn-­‐nivå, mer än kanske många andra vuxna tar sig tid för10, på samma sätt som att många förskolelärare är bra på dessa områden och är omtyckta av barn.11 När pedofilen umgås med barn kan denne uppleva att dessa faktorer om undergivenhet och maktlöshet, inte längre stämmer in för plötsligt är det denne som är den maktfulla och överlägsna och personen känner sig plötsligt omtyckt, smartare och idoliserad i barnets sällskap.12 De sexuella övergreppen mot barn som begås av pedofiler kan således handla om exempelvis behovet av att få ge igen, att återta kontrollen över makten som de upplever sig ha förlorat för länge sedan, och behovet av att få vara trygg med någon som inte utmanar ens självbild. Det är viktigt att förtydliga att de flesta pedofiler stannar vid att fantisera om sexuella akter med barn, och att det är få som faktiskt eskalerar till fysisk handling.13 En regelbunden exponering för gränsöverskridande och spärr-­‐uppluckrande material så som dokumenterade övergrepp på barn (barnpornografi), kan bland annat vara en sådan sak som kan få en pedofil att eskalera från tanke till handling i högre utsträckning än en pedofil som inte exponeras för liknande material, detta för att pedofilens inre spärrar kan försvagas i och med att en normalisering av beteendet lättare kan ske i samband med exponeringen.14 Denna kunskap om att de flesta pedofiler inte begår fysiska övergrepp, men är i riskzonen för att eskalera till att begå fysiska övergrepp kan visa på varför det är nödvändigt att utveckla förebyggande metoder som når pedofilen innan tanke blir handling och inte enbart i efterskenet av ett redan begånget brott, exempelvis behandling i fängelset. 8 Ibid., 9 Ibid., 10 Svensson, Börje, 2012: De mest hatade, Stockholm: Ordfront Förlag s. 102 11 Ecpat Sverige, Barnsexhandel s. 125 12 Ecpat Sverige, Barnsexhandel, s. 124 13 Svensson, De mest hatade s. 95 14 Statens Beredning för medicinsk utvärdering, 2011: Medicinska och psykologiska metoder för att förebygga sexuella övergrepp mot barn, rapport nr. 207, Sverige: Elanders s. 28 6 1.1 Begreppsindex Pedofili Enligt American Psychiatric Associations diagnostik kring pedofili krävs det att personen uppfyller följande krav och därmed anses lida av en mental sjukdom; I. Under minst en sexmånadersperiod har återkommande och intensivt sexuellt upphetsande fantasier, sexuella impulser eller beteenden som handlar om att personen har sexuellt umgänge med barn som inte nått puberteten (vanligtvis barn som är tretton år eller yngre). II. Fantasierna, impulserna eller beteendena orsakar kliniskt signifikant lidande eller försämrad funktion i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden. III. Personen är minst sexton år gammal och minst fem år äldre än barnet eller barnen. IV. Det brukar utöver dessa fyra huvudkriterier även specificeras om individen är sexuellt intresserad av flickor, pojkar eller bägge könen, om det enbart rör sig om intresse för incest och om personen är intresserad av enbart barn eller också vuxna.15 Sexuella övergrepp mot barn Definitionen av sexuella övergrepp mot barn som har använts i uppsatsen innefattar alla typer av sexuella övergrepp mot barn; våldtäkt mot barn, sexuellt utnyttjande av barn, sexuellt övergrepp mot barn, sexuellt ofredande, köp av sexuell handling av barn, utnyttjande av barn för sexuell posering och kontakt med barn i sexuellt syfte, grooming samt barnpornografibrott. Dessa finns även stadgade i den svenska brottsbalkens kapitel 6 § 4-­‐10 respektive kapitel 16 § 10. Uppsatsen innefattar både fysiska övergrepp, exempelvis faktiska samlag eller beröring, och icke fysiska övergrepp mot barn, exempelvis tvång att titta på förövarens könsorgan, barnpornografiskt material eller att tala med barnet på ett sexuellt utstuderat sätt.16 Tvång behöver inte användas mot barn för att det ska klassas som sexuella övergrepp, särskilt inte gällande barn under 15 år då Sveriges lag anger att samtycke inte kan ges av ett barn under 15 år.17 Hot om att skada något som 15 American Psychiatric Association, 1994: DSM-­‐IV: Diagnostic and statistical manual of mental disorder, uppl. 4, Washington DC: American Psychiatric press 16 Rädda Barnen, 2014: Detta borde alla veta om sexuella övergrepp mot barn, Vad är sexuella övergrepp? s. 3 17 Rädda Barnen, 2014: Detta borde alla veta om sexuella övergrepp mot barn, Vad säger lagen? s. 4-­‐5 7 barnet tycker om, exempelvis husdjur eller syskon används ofta av pedofilen för att få sin vilja igenom.18 Stigmatisering Definitionen av stigmatiseringen som använts i uppsatsen är hämtad ur Oxford Dictionary; ”En skamstämpel som sätts på en person som är förknippad med en viss omständighet, kvalitet eller person”19 Dokumenterade övergrepp på barn I vardagligt tal benämns dokumenterade sexuella övergrepp på barn ofta som barnpornografi eller barnporr, men då dessa begrepp lätt kan agera missvisande med tanke på att ordet pornografi inte sällan sammanblandas med någonting självvalt och lustfyllt, har detta ord valts att inte användas i uppsatsen. Istället kommer det som är mer känt som barnpornografi att mer rättvisande benämnas som dokumenterade övergrepp på barn. I fall där lagtexter och konventioner berörs kommer ordet barnpornografi ändå att användas på grund av att det begreppet används i lagtexterna. Barn Med ett barn avses varje person som är under 18 år i enlighet med FNs Barnkonvention.20 Men på grund av Sveriges sexuella självbestämmanderätt som träder i kraft vid 15 års ålder, avser vissa av brotten personer under 15 år. Dessa brott är utnyttjande av barn för sexuell posering, sexuellt ofredande, kontakt med barn i sexuellt syfte och grooming.21 Dock, syftar uppsatsen oftast specifikt till pre-­‐pubertala barn i enlighet med definitionen av pedofili som innebär att personen har ett sexuellt beteende riktat mot just barn som inte nått puberteten. 18 Rädda Barnen, 2014: Detta borde alla veta om sexuella övergrepp mot barn, Vad är sexuella övergrepp? s. 3 19 Oxford Dictionaries, 2015: Stigma 20 UNICEF Sverige, Barnkonventionen 21 Rädda Barnen, 2014: Detta borde alla veta om sexuella övergrepp mot barn, Vad säger lagen? s. 4-­‐5 8 1.2 Syfte och frågeställning Denna uppsats ämnar undersöka hur några av de förebyggande åtgärder och metoder som finns fungerar i förebyggande syfte för personer som lider av pedofili och mot de övergrepp som begås eller riskerar att begås av dessa personer. Denna uppsats ämnar även att undersöka om det finns ett starkt samband mellan att en person som är pedofil och som i och med det lider av stigmatisering i samhället i större utsträckning än andra undviker att söka vård. Föjaktligen till det sistnämnda undersöks om och på vilket sätt hatet påverkar det förebyggande arbetet. Uppsatsens bakomliggande hypotes är att pedofiler måste våga söka vård för att färre övergrepp ska begås, och att detta inte möjligen kan uppfyllas om inte stigmatiseringen också lättas på. 1.2.1 Specifika frågeställningar I.
Hur ser det förebyggande arbetet i Sverige ut gällande sexuella övergrepp mot barn begångna av pedofiler? I vilken mån fungerar det förebyggande arbetet? Hur påverkar hatet mot och stigmatiseringen av pedofiler det förebyggande arbetet mot dessa brott? II.
III.
1.2.2 Avgränsning Uppsatsen fokuserar på vuxna män som begått eller riskerar att begå sexuella övergrepp mot barn, och enligt statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) räcker inte det vetenskapliga underlag som i dagsläget existerar för att bedöma vilka förebyggande metoder som kan minska antalet återfall eller stoppa övergreppen initialt för denna kategori av förövare.22 Denna avgränsning gar valts därför att vuxna män utgör majoriteten av de dömda pedofiler som begår sexuella övergrepp mot barn. Utöver det kommer uppsatsen enbart att beröra preferensförövare, det vill säga pedofiler, och inte tillfällesförövare eller situationsbetingade förövare då de sistnämnda inte klassas som mentala sjukdomar på samma sätt som pedofili och 22 Statens Beredning för medicinsk utvärdering, Medicinska och psykologiska metoder för att förebygga sexuella övergrepp mot barn s. 25 9 skiljer sig i en mängd betydande faktorer. Denna distinktion har valts att göras på grund av att uppsatsens teori inte nödvändigtvis är anpassningsbar till alla tre. En preferensförövare har en dragning till pre pubertala barn, (se begreppsindex; pedofili). Sedermera utgår uppsatsen från de pedofiler som vill ha vård, men utelämnar till stor del de pedofiler som inte vill ha det. I uppsatsens belysning av de juridiska aspekterna kring förhindrande och förbyggande begränsar det sig till en kritik mot de brottsförebyggande aspekterna av lagarna, exempelvis fastställandet av könsmognad, och utesluter de aspekter som är mer riktade till efter att ett brott ägt rum, exempelvis att straffskalan för sexuella övergrepp mot barn fortfarande kan innefatta enbart böter. 1.3 Bakgrund Det har påvisats ett samband mellan vilket bemötande pedofilen får i vården och hur stor dennes återfallsfrekvens är.23 Att en pedofil har sexuella intressen för barn betyder inte reflexmässigt att denne inte kan komma att kontrollera sina impulser, det går att lära sig att stoppa och kontrollera sina impulser med hjälp av vård, varför just förebyggande vård är viktig. 24 Tidigare forskning på samhällets förebyggande arbete mot sexuella övergrepp mot barn begångna av pedofiler är begränsad i Sverige och den främsta forskningen som gjorts är två rapporter från Statens Beredning för Medicinsk Utvärdering och Socialstyrelsen från 2011.25 Dessa två rapporter framställdes på uppdrag av regeringen.26 SBUs uppgift var att genomföra en utvärdering av effekterna av de behandlingsmetoder som finns i Sverige för de människor som begått eller riskerar att begå sexuella övergrepp mot barn, medan Socialstyrelsens uppgift var att kartlägga de behandlingsmetoder som finns.27 Socialstyrelsen och SBU samarbetade vid framställandet av rapporterna och de är tänkta som faktaunderlag för bland annat kriminalvården, socialtjänsten, psykiatriska vården och andra intresseorganisationer, men även för offren för sådana här brott och anhöriga till förövare och offren.28 Dessa två rapporter ligger till grund för mycket av den faktahämtning som gjorts i uppsatsen, och 23 SBU, Sexövergrepp-­‐ mer kunskap krävs för att skydda barnen bättre 24 Rädda barnen, 2015: Rädda barnen vill nå pedofiler 25 Statens Beredning för medicinsk utvärdering, Medicinska och psykologiska metoder för att förebygga sexuella övergrepp mot barn, kap 1. Introduktion & Bakgrund 26 Ibid., 27 Socialstyrelsen, 2011: Behandlingsinsatser för personer som har begått eller riskerar att begå sexuella övergrepp mot barn, artikel nr. 2011-­‐1-­‐1, Sverige s. 3 28 Statens Beredning för medicinsk utvärdering, Medicinska och psykologiska metoder för att förebygga sexuella övergrepp mot barn s. 46 10 analysen bygger egentligen vidare på det som dessa två rapporter kommit fram till, med egna reflektioner samt ny insyn från psykoterapeuten Anneli Svensson samt polis Malin Källström. Således ifrågasätts inte tidigare forskning men fortsätter istället i samma spår. Denna uppsats framhåller vikten av den förebyggande vården för minskningen av sexuella övergrepp mot barn begångna av pedofiler, men menar precis som SBUs rapport att de metoder som finns inte är färdigutvecklade utan kräver mer forskning och förbättring.29 Den aspekten som skiljer sig mellan denna uppsats och dessa två rapporter är emellertid principen om hatet och stigmatisering mot pedofiler, en punkt som inte berörs mycket i rapporterna men som uppsatsen vill undersöka, är vilken roll dessa två begrepp spelar i det förebyggande arbetet av pedofiler. Hatet och stigmatiseringen verkar verkar enligt SBUs rapport och Ecpat leda till färre vårdsökande och således fler övergrepp, något som samhället skulle kunna arbeta med för att förebygga. Principen om hatet och stigmatiseringen har i kanske störst utsträckning berörts av Börje Svensson i en av hans litteraturer, ”De mest hatade”, en bok som kommer att beröras i kapitel 2 under avsnittet ”Hatet och stigmatiseringen”. I SBUs rapport uppmanas det till fortsatt forskning kring de förebyggande metoderna och deras effekter för att synliggöra vilka som faktiskt är verksamma och effektiva, och detta ämnar uppsatsen att forska vidare på, med hjälp av intervjuer av Anneli Svensson och Malin Källström. Alla barn som blivit utsatta för sexuella övergrepp tar någon form av psykisk eller fysisk skada och dessa barn löper två till fyra gånger så stor risk att drabbas av psykosociala svårigheter så som ätstörningar, ångestattacker, posttraumatiskt stressyndrom, självmordstankar, missbruk, självskadebeteende, depression, antisocialt beteende och sexuella problem.30 Ecpat Sverige anger i en av sina presentationer att undersökningar påvisat att pedofiler som inte kan kontrollera sig och är tvångsmässiga i sitt beteende lider av en nästintill identisk symtomlista som offren, något som kan indikera på att dessa pedofiler i grunden inte mår bra av sina begär och således själva kan känna att de skulle gagnas av vård.31 Forskning av SBU tyder på att förebyggande behandling är framgångsrik i förhållande till återfallsfrekvens och i förebyggande syfte om behandlingsmetoden baseras på risk-­‐behovs-­‐och mottaglighetsprinciperna (RBM-­‐principen), och om pedofiler med hög återfallsfrekvens hålls separat från de med lägre återfallsfrekvens.32 Riskfaktorn inom RBM-­‐principerna avser de faktorer som bidrar till en ökad benägenhet att begå brotten, medan en behovs-­‐ 29 Statens Beredning för medicinsk utvärdering, Medicinska och psykologiska metoder för att förebygga sexuella övergrepp mot barn, sammanfattning & slutsatser 30 Ecpat Sverige, Barnsexhandel s. 113 31 Wester, Johanna, 2013: muntl. ECPAT presentation 05.5.2013 32 Statens Beredning för medicinsk utvärdering, Medicinska och psykologiska metoder för att förebygga sexuella övergrepp mot barn s. 29 11 och mottaglighets aspekt avser vilka specialiserade behov individen har och hur mottaglig denne är, för att utifrån detta utföra en mer individualiserad behandling.33 Varför det är av vikt att förövaren får rätt vård i rätt tid, för att förhindra att tanke eskalerar till handling. Däremot visar samma rapport att de vanligaste förebyggande psykoterapeutiska metoder, kognitiv beteendeterapi och så kallad relapse prevention (återfallsförebyggande insatser) verkar fungera något bättre för ungdomar än vuxna män, för den sistnämnda kategorin kan de inte säkerställa någon effekt alls.34 Detta anmärker dock SBU inte bör tolkas som att dessa metoder inte är verksamma på grund av detta resultat i studien för trots att det är den absolut största studien i den översikten så är den ändock underdimensionerad.35 1.4 Metod Metoden som använts för denna uppsats är en samhällsvetenskaplig metod med en kvalitativ inriktning, en metod som rör människor och deras sociala värld.36 Den kvalitativa metoden har valts för att ge målgruppen, intervjupersonerna en större frihet att föra fram sina synpunkter. Detta har gjorts genom att formulera intervjufrågorna så att fria svar får ges, till skillnad från den kvantitativa metoden där det oftare används mer fasta svar att välja mellan.37 Uppsatsen har ett deduktivt angreppssätt, det vill säga att en teori testas genom en rad observationer, tillskillnad från att teorin dras i slutet av observationer.38 Uppsatsen är inte normativ utan är baserad på reflective equilibrium, vilket innebär att den allmänt kända normen kring att hata och stigmatisera barnförövare39 utmanas till en stor del, för att testa en teori om att hatet inte bidrar till färre övergrepp tvärtom vad många kanske tror i och med den stigmatisering av pedofiler som det medför, utan kanske i många fall fler övergrepp istället. Ett fokus på hermeneutik, det vill säga tolkningen är också väldigt viktig i denna uppsats och önskan om tyngd på förståelse, varför den kvalitativa metoden 33 Centrum för etik, juridik och mental hälsa, 2015: Krimstics 34 Statens Beredning för medicinsk utvärdering, Medicinska och psykologiska metoder för att förebygga sexuella övergrepp mot barn s. 25 35 Ibid., 36 Bryman, Alan, Samhällsvetenskapliga Metoder s. 361 37 Vägledning för behovsdriven utveckling, verktyg: kvalitativa metoder 38 Bryman, Alan, 2011: Samhällsvetenskapliga Metoder, uppl. 3: Liber s. 26 39 Svensson, De mest hatade, s. 39 12 har varit mer tillämpbar än den kvantitativa.40 En utmaning med den valda metoden är att den kvalitativa metoden innefattar den mänskliga faktorn mer än den kvantitativa, så det är viktigt att försäkra sig om att författaren uppfattar situationen på samma sätt som undersökningspersonerna, för att få en sanningsenlig social kunskap i uppsatsen.41 För att försäkra till en viss mån att intervjupersonerna har uppfattat intervjufrågorna på samma sätt som författaren, har frågorna skickats skriftligt tillsammans med en förklaring om uppsatsen. Detta har gett intervjupersonerna tid att reflektera och gå igenom frågorna i eget tempo så att de kan vara säkra på att de förstår och greppar frågan i uppsatsens sammanhang. En utmaning som varit viktig att hantera väl i uppsatsen är att förmedla en empati med förövaren i det avseende att de behöver vård för allas bästa, utan att det upplevs som en brottsförminskande och/eller förmildrande sympati med förövarens gärningar, något som fullständigt skulle agera motsatt effekt mot vad uppsatsen ämnar till. Med ett deduktivt angreppssätt så kan hypotesen i detta fall falsifieras42 med en enda förövare som hypotesen inte stämmer in på, det vill säga variabler43. Denna kunskap och problematik bemöts delvis genom ett synliggörande av dessa variabler. De pedofiler som inte vill ha hjälp blir variabler, eftersom uppsatsen som nämnt i avsnittet om avgränsning, utgår från de pedofiler som vill ha hjälp. Denna avgränsning som synliggör och borträknar de mest tydliga variablerna; de pedofiler som inte vill ha hjälp, bemöter dock endast en del av problematiken om en möjlig falsifiering. Det kan vara möjligt att det finns en pedofil som vill ha hjälp, men som ändå inte passar in i uppsatsens teori, något som i sådana fall skulle skapa fler variabler. Det var med en del ändamålsenliga fördelar som denna samhällsvetenskapliga metod valdes för uppsatsen. Metoden ger en möjlighet att nå en blandning mellan filosofins subjekt och fokus på känsla, och den juridiska objektiviteten, vilket kan skapa ett mer balanserat djup i uppsatsen i den mån att möjlighet ges till att behålla en objektiv argumentation samtidigt som utrymme ges för den mer djupa förståelsen av människan och dess natur med psykologiska aspekter. Således är uppsatsen uppbyggd utifrån en blandning mellan juridisk fakta, kartläggning av de olika förebyggande metoderna och subjektiva känslor och åsikter; framförallt i kapitel 2 där hatet och stigmatiseringen berörs men också i de erfarenheter från de intervjupersonerna som finns med. För att uppfylla den aspekten av uppsatsen om kartläggning och utvärdering av några av 40 Bryman, Samhällsvetenskapliga Metoder s. 40 41 Bryman, Samhällsvetenskapliga Metoder s 362. 42 Falsifiering: ”en observation eller en annan verifierad hypotes motsäger hypotesen”, Vetenskapsteori.se, 2007-­‐
2015: Verifiering och falsifiering 43 Variabel: ”En egenskap eller ett drag i termer av vilket olika enheter kan variera” Bryman, 2008: Samhällsvetenskapliga metoder 13 de förebyggande metoder som används och finns i Sverige, bearbetas det valda material så att ett samband och skillnader kan synliggöras mellan metodernas effekter med insyn om hur den förebyggande vården fungerar med hjälp av intervjuerna. 1.4.1 Material Det huvudsakliga material som använts är forskningsrapporter utgivna av SBU och Socialstyrelsen, Börje Svenssons bok ”De mest hatade” samt Ecpats bok ”Barnsexhandel”. Socialstyrelsens rapport är faktabaserad och kartläggande, och analyserar eller utvärderar inte behandlingsmetoderna, varför den är viktig för den överblickliga objektiviteten. SBUs rapport agerar sedan som fortsättning på Socialstyrelsens rapport och går vidare i ledet genom att utvärderar effekterna av de metoder som Socialstyrelsen kartlagt. Börje Svenssons bok ”De mest hatade” beskriver pedofiler och andra sexualbrottslingar ur ett perspektiv som ger en fördjupad kunskap om pedofiler, men berör även principen om hatet och stigmatiseringen mycket. Boken är vinklad så till vida att dess ena hypotes är att hatet och stigmatiseringen leder till färre vårdsökande och fler övergrepp. Som tydligt synes har en begränsning av urvalet av källor och material gjorts så att enbart svensk forskning på ämnet behandlas i uppsatsen, denna begränsning har gjorts på grund av att annan forskning inte ansetts vara tillämpbar i uppsatsen som ämnar enbart beröra Sverige, men också för att utländskt material har varit mycket svårt för uppsatsens författare att kvalitetssäkra. Endast svensk eller engelskspråkiga texter beaktades i urvalet. Val av intervjupersoner har gjorts baserat på kunskap och erfarenhet, Anneli Svensson har arbetat inom kriminalvården och socialtjänsten där hon arbetade med dömda och häktade för sådana här brott. Hon var med och skapade Riksförbundet för sexuell upplysnings (RFSU) nationella brottsofferjour år 1998, och mötte pedofiler som sökte hjälp under hennes tid som kurator där. Idag arbetar Anneli Svensson som privat praktiserande psykoterapeut där hon främst möter utsatta för sådana här brott, men även personer som begått sexuella övergrepp mot barn eller är rädda för att göra det. Malin Källström är poliskommissarie vid Rikspolisstyrelsen och arbetar på strategisk nivå främst med frågor som rör barn och unga som utsätts för brott. I hennes uppdrag ingår bland annat metodfrågor (exempelvis handböcker och riktlinjer) och nationell enhetlighet inom svensk polis kring hur de olika brotten ska utredas. Vidare arbetar Malin Källström med samverkansfrågor med andra myndigheter när parallella utredningar görs, exempelvis mellan rättsväsende och 14 socialtjänst samt håller i utbildningar för de poliser/polisanställda som ska utreda brotten. 1.5 Disposition Frågeställning I (Hur ser det förebyggande arbetet i Sverige ut gällande sexuella övergrepp mot barn begångna av pedofiler?) besvaras i huvuddelens inledande kapitel 2. Detta kapitel går igenom de huvudsakliga juridiska moment i det förebyggande arbetet, så som den svenska brottsbalken och Europarådets konvention, de hälsoekonomiska, psykologiska, medicinska, etiska & sociala metoder samt övriga förebyggande metoder som idag används och är tillgängliga i Sverige. Dessa metoder agerar både för att förebygga återfall som såväl initialt. Kapitel 2 berör även vad metoderna har för synliga effekter och biverkningar. För kapitel 2 ligger Sveriges två största rapporter till grund, framtagna av Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) samt Socialstyrelsen. Därefter följer ett avsnitt om hatet och stigmatiseringen roll i det förebyggande arbetet och vad det har för synbara konsekvenser för exempelvis vården, offren och förövare. I detta avsnitt läggs grunden till besvarandet av frågeställning III (Hur påverkar hatet mot och stigmatiseringen av pedofiler det förebyggande arbetet mot dessa brott?). Kapitel 3 består av intervjuerna där Anneli Svensson och Malin Källström ger sin uppfattning och erfarenhet kring både metoderna och hatet och stigmatiseringens roll i det förebyggande arbetet. Detta gör dem utifrån ett fritt besvarande av sju stycken intervjufrågor som återfinns i medföljande bilaga. I avslutande kapitel 4 följer analys och diskussion kring tidigare kapitels resultat, och det är här som frågeställningar II (Till vilken mån fungerar det förebyggande arbetet?) och III (Hur påverkar hatet mot och stigmatiseringen av pedofiler det förebyggande arbetet mot dessa brott?) besvaras. Sammanfattningsvis knyter avslutande kommentarer ihop vad uppsatsen kommit fram till medan framåtblickar berör infallsvinklar och möjliga framtida forskningsfrågor som är intressanta men som inte hafts möjlighet att beröras i denna uppsats. 15 2. Resultat 2.1 Juridik & Statistik År 2011 rapporterades 4 950 fall av sexuella övergrepp på barn i Sverige. 44 Sverige har ratificerat Barnkonventionen och dess artikel 34 som anger att varje barn har rätt att skyddas mot sexuella övergrepp och mot att utnyttjas i prostitution och pornografi och det är således staten som har det yttersta ansvaret för att tillgodose dessa rättigheter, både i förebyggande syfte och rehabiliteringsmässigt.45 FN:s Barnrättskommitté har tidigare uttryckt sin stora oro över Sveriges avsaknad av datainsamling kring, och brist på framställande av, statistik om sexualbrott mot barn. År 2011 riktar kommittén kritik till Sverige gällande barnkonventionens tilläggsprotokoll II (om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi) som Sverige ratificerade 2007, om att de är besvärade över bristen på rapporter och statistik kring offer för sexuella övergrepp mot barn och barnförövare. Kommittén uppmanar till en utvecklad rapporteringsmekanism som kartlägger både offer och förövare genom en kvalitativ och kvantitativ analys av själva ursprunget till problemen, specifikt gällande trafficking av barn och barnprostitution.46 Ett tydligt exempel hur fungerande rapporteringsmekanismer kan inneha en essentiell roll i det förebyggande arbetet i dessa fall är den lagförändring som skedde i samband med att Brottsförebyggande rådet (BRÅ) sammanställde en analys i samarbete med en utredare särskilt utsedd av regeringen, av grooming-­‐brott47 2007.48 Sverige har fått skarp kritik från barnrättskommittén 2004 gällande den svenska brottsbalkens oklara och vaga definition av barn, särskilt i samband med brott gällande barnpornografi.49 Brottsbalken (BrB 16 kap. 10 a §) definierar barn som en person som inte nått full pubertetsutveckling eller är under 18 år, vilket innebär att i fall med barn som nått full pubertetsutveckling måste det dessutom tydligt framgå av materialet eller dess omständigheter att personen är under 18 år.50 I praktiken innebär denna vaga definition att om polisen eller förövaren inte vet barnets ålder, men barnet tidigt når sin fulla 44 Klara Hradilova Selin, David Shannon, BRÅ, 2012: Brottsutvecklingen i Sverige år 2008-­‐2011, Sexualbrott 45 Unicef Sverige, 2008: Handbok om barnkonventionen. United Nations Childrens Fund-­‐ FN: s Barnfond s. 355 46 UN Committee on The Rights of The Child, 2011: ”Consideration of reports submitted by states parties under article 12(1) of the Optional protocol to the convention on the Rights of the Child on the sale of children, child prostitution and child pornography”, CRC/C/OPSC/SWE/CO/1. 47 Grooming är när någon söker kontakt med ett barn för att längre fram begå sexuella övergrepp. Ofta sker första kontakten på chattforum och kontaktannonser. 48 Unicef Sverige, Handbok om barnkonventionen s. 363 49 Ibid., 50 Justitiedepartementet L5: Brottsbalken (1962:700) 16 pubertetsutveckling och ser ut att vara äldre än sin riktiga ålder, så behöver det inte nödvändigtvis anses uppnå de kriterier som krävs för att göras skyldig till barnpornografibrott, således avgörs en del barnpornografibrottsfall på basis av barnets pubertetsutveckling.51 Barnrättskommittén anser inte att den nationella lagstiftningen skyddar barnet tillräckligt väl i detta avseende och utrycker stor oro över att ingen fastställd ålder för könsmognad finns, och råder att den åldern borde sättas till 18 år.52 Europarådet (EU) införde ett bindande direktiv år 2011, i syfte att bekämpa sexuella övergrepp mot barn.53 Syftet med direktivet måste kvarstå, men det lämnas åt medlemsstaterna att själva avgöra vilka åtgärder och tillvägagångssätt som de anser är bäst för det specifika landet att tillämpa.54 I led av detta instiftade Sverige en lag 2013 ”Lagen om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn” som innebär att utdrag ur belastningsregistret ska krävas av vissa arbetsgivare för de som ska anställas som ska arbeta med barn.55 Problematiken med denna lag är att den lätt kan vagga in berörda parter i en falsk försäkring och trygghet, i och med att utdraget kan tolkas av vissa som ett slags bevis på att personen i fråga inte begår sexuella övergrepp mot barn, men de flesta som begår sexuella övergrepp är inte tidigare dömda för det, varför belastningsregistret inte är ett fullkomligt intyg eller ett bevis på oskuld.56 Sverige har antagit europarådets konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp, denna är signerad men ännu inte ratificerad.57 Skulle den ratificeras av Sverige innebär det att landet blir skyldiga att erbjuda effektiv behandling till förövare av sexuella övergrepp mot barn, och till personer med förhöjd risk att begå dessa brott, något som idag inte är en förpliktelse.58 Utöver det skulle det dessutom bli en förpliktelse att utvärdera effekten av dessa metoder, varför intresset att utveckla riktigt effektiva metoder skulle förstärkas samtidigt som ratifikationsländer gemensamt skulle kunna utbyta erfarenheter och studier, och tillsammans arbeta fram forskning på områden där kunskap idag saknas. 51 Unicef Sverige, Handbok om barnkonventionen s. 363 52 Ibid., 53 EU direktiv 2011/92/EU 13/12/11, Bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi 54 Ibid., 55 Riksdagen, 2013: Ny lag om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn (JuU8) 56 SBU, Sexövergrepp-­‐ mer kunskap krävs för att skydda barnen bättre 57 Hopp, 2015: Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp 58 Statens Beredning för medicinsk utvärdering, Medicinska och psykologiska metoder för att förebygga sexuella övergrepp mot barn s. 33 17 2.2 Sammanställande av förebyggande åtgärder Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) uttrycker stark oro för den avsaknad av kunskap som finns i frågan om vilka psykologiska och medicinska metoder som faktiskt har bra effekt i förebyggande syfte.59 Majoriteten av pedofiler som fälls för sexuella övergrepp mot barn är vuxna män60, och möjligheten för pedofiler att få vård i Sverige är idag ojämnt fördelat över landet och har kritiserats bland annat på grund av orsakerna bakom de dömda pedofilernas låga deltagande i behandlingsmetoder som erbjuds.61 De absolut vanligaste orsakerna till att dömda pedofiler inte får vård är på grund av språksvårigheter, för korta påföljdstider i förhållande till vårdprogrammets tidslängd och att de själva nekar vård.62 Eftersom denna uppsats ämnar behandla de pedofiler som vill ha hjälp, kommer den sistnämnda orsaken inte att gås in närmare på. Det finns studier som tyder på att RBM-­‐principerna, se ”1.2 Bakgrund” för beskrivning av RBM-­‐principerna, har en förebyggande effekt på sexualbrottslingar i allmänhet, och också möjligen på specifikt pedofiler.63 Forskning av SBU tyder på att förebyggande behandling är framgångsrik i förhållande till återfallsfrekvens och i förebyggande syfte om behandlingsmetoden baseras på denna metod och om pedofiler med hög återfallsfrekvens hålls separat från de med lägre återfallsfrekvens, detta för att individer med låg återfallsrisk verkar dra större fördel av mer kortvariga och lägre intensiva behandlingar medan individer med högre återfallsrisk verkar ha större nytta av mer långvariga och hög-­‐intensiva behandlingar.64 Centrum för andrologi och sexualmedicin (CASM), som beläget i Karolinska universitetssjukhuset arbetar med att forska om och utveckla metoder för förebyggande åtgärder för bland annat pedofiler.65 Till CASM kan en söka sig privat från hela landet eller bli remitterad till från psykiatrin, primärvården, polis, socialtjänst, privata psykoterapeuter och företagshälsovården.66 CASM har således ett väldigt brett upptagningsområde och arbetar förutom forskning med att utveckla metoder, undersöka, 59 SBU, Sexövergrepp-­‐ mer kunskap krävs för att skydda barnen bättre 60 Ibid., 61 Statens Beredning för medicinsk utvärdering, Medicinska och psykologiska metoder för att förebygga sexuella övergrepp mot barn s 151 62 Ibid., 63 Statens Beredning för medicinsk utvärdering, Medicinska och psykologiska metoder för att förebygga sexuella övergrepp mot barn s. 29 64 Ibid., 65 Socialstyrelsen: Behandlingsinsatser för personer som har begått eller riskerar att begå sexuella övergrepp mot barn s.28 66 Socialstyrelsen: Behandlingsinsatser för personer som har begått eller riskerar att begå sexuella övergrepp mot barn s. 26 18 diagnostisera och sedan även behandla personer som anses befinna sig i riskzonen för att begå farliga sexuella handlingar.67 År 2011 startade CASM en anonym nationell hjälplinje, PrevenTell, dit den som oroar sig för sina egna eller någon annans sexuella drifter kan ringa.68 I samband med ditt samtal till hjälplinjen, erbjuds du möjligheten att fortsätta i fysisk behandling som innefattar möte med både en psykiater och en psykolog.69 Den eventuella fortsatta behandlingen anpassas följaktligen efter patientens individuella behov och kan involvera både psykologiska och medicinska behandlingsmetoder.70 Idén med hjälplinjen är att den ska kunna ge avancerad rådgivning anonymt över telefon, för att så många som möjligt ska våga kontakta PrevenTell och faktiskt uppleva en stor förbättring tack vare det.71 Behovet för PrevenTell har varit och är stort; innan dess etablering fanns ytterst få möjligheter för pedofiler att söka hjälp anonymt, några enstaka samtal togs och tas emot av Riksförbundet för Sexuell Upplysning (RFSU), men de har endast möjlighet att ge behandling för personer med låg risk att begå sexuella övergrepp och endast erbjuda psykodynamisk behandling.72 I dem fall som anses vara akuta remitteras individen vidare till CASM eller privata terapeuter.73 PrevenTell startades som ett treårs-­‐projekt där regeringen ville undersöka om detta kunde vara ett bra sätt att nå pedofiler och andra personer med oönskad eller farlig sexualitet. Hjälplinjen finansierades av regeringen i tre år, och år 2014 togs ett nytt beslut om framtiden för hjälplinjen, en framtid som var mycket osäkrad i och med nyval och osäkerhet kring budgetfrågor.74 Under det första året kostade PrevenTell cirka 2,5 miljoner kronor.75 Efter sina tre år i bruk presenterades resultat som visade att ¼ av de som ringde in till hjälplinjen behövde hjälp för sitt sexuella intresse för barn, och av de cirka tusen samtal som ringdes var det således 250 samtal som rörde sexuella intressen för barn.76 Många av dessa personer konsumerade även dokumenterade övergrepp på barn.77 Regeringen beslutade slutligen i november 2014 att PrevenTell skulle bli 67 Socialstyrelsen: Behandlingsinsatser för personer som har begått eller riskerar att begå sexuella övergrepp mot barn. s.28 68 PrevenTell, Om oss 69 PrevenTell, Hur går behandlingen till? 70 Ibid., 71 Socialstyrelsen: Behandlingsinsatser för personer som har begått eller riskerar att begå sexuella övergrepp mot barn s. 28 72 Socialstyrelsen: Behandlingsinsatser för personer som har begått eller riskerar att begå sexuella övergrepp mot barn s. 29 73 Ibid., 74 Ecpat, 2014: Nyhetsbrev, nr. 2 75 Ecpat Sverige, 2014: PrevenTells finansiering äntligen säkrad 76 Ecpat Sverige, 2014: Idag kom beslutet från regeringen-­‐ PrevenTell får stanna 77 Ibid., 19 upprustad med 3,5 miljoner kronor och hade därmed säkrat hjälplinjen för hela 2015.78 Många pedofiler går inte längre än att fantisera om sexuellt umgänge med barn, men de befinner sig självfallet i en ökad riskgrupp för att begå sexuella övergrepp mot barn.79 David Finkelhor är ledare för ”Crimes against Children Research Centre” och ”The Family Research Laboratory” i USA och professor i sociologi på University of New Hampshire.80 Han har studerat övergrepp på barn sedan 1977 och har gjort ett flertal kvalitetssäkrade forskningsstudier och rapporter i ämnet.81 Ecpat förmedlar i boken ”Barnsexhandel” hans framtagna förutsättningsmall som krav som ska ha uppfyllts för att en pedofil ska eskalera från tanke till att begå fysiska gärningar.82 Enligt Finkelhor krävs fyra uppfyllda förutsättningar för att en pedofil ska eskalera från tanke till handling, de tre första berör pedofilens drivkrafter bakom att begå sexuella övergrepp mot barn och är i många fall uppfyllda hos de pedofiler som inte begår fysiska handlingar själva.83 Den fjärde faktorn däremot är ofta den mest avgörande för om en pedofil eskalerar till handling, den reglerar möjligheten att kontrollera impulsen, vad pedofilen känner är rätt och fel, och således hur pass stark dennes moral är.84 De fyra faktorerna är: 1. Pedofilen måste känna ett känslomässigt utbyte av att vara tillsammans med barn. 2. Pedofilen måste känna sexuell dragning till barn. 3. Pedofilen känner sig hämmad att utveckla en djup och varaktig relation med en vuxen partner. 4. Pedofilens inre spärrmekanismer att inleda sexuella kontakter med ett barn bryts ned.85 Den sista punkten berör alltså spärrmekanismer hos pedofilen, och det är ofta dessa spärrar som succesivt luckras upp i samband med normalisering av beteendet, en normalisering som kan ske vid exempelvis en överdriven exponering för dokumenterade sexuella övergrepp på barn.86 78 Ibid., 79 Ecpat Sverige, Barnsexhandel s. 124 80 Crimes Against Children Research Centre, David Finkelhor, PhD., Professor 81 Crimes Against Children Research Centre, David Finkelhor, PhD., Professor 82 Ecpat Sverige, Barnsexhandel s. 124 83 Ibid., 84 Ibid., 85 Ibid., 86 Statens Beredning för medicinsk utvärdering, Medicinska och psykologiska metoder för att förebygga sexuella övergrepp mot barn s. 28 20 2.2.1 Hälsoekonomiska En hälsoekonomisk aspekt innebär att två eller fler behandlingsmetoder jämförs mot varandra för att utvärdera kostnader i förhållande till effekter för att utvärdera vilken av metoderna som är mest eller minst effektiv.87 Dessa jämförelser kallas för kostnadseffektanalyser eller kostnadsintäktsanalyser och innebär att effekten av behandlingsmetoden räknas i monetära termer.88 Dessa analyser är mycket vanliga vid studier om förebyggande metoder mot sexualbrott mot barn.89 För att utvärdera kostnader för dessa brott fokuseras det generellt sett på fyra huvudkategorier, fyra kategorier som drabbas värst när ett sexuellt övergrepp begås mot ett barn90: 1. Offret 2. Anhöriga och närstående, både till offret och förövaren 3. Förövaren 4. Samhället, exempelvis rättsväsendet, sjuk och hälsovård, socialtjänst med mer. Kostnaden för dessa kategorier delas i sin tur in i tre kategorier91; 1. Direkta kostnader; berör de kostnader som rättsväsendet kräver för utredning och bedömning, som kriminalvården kräver för behandling av förövare och hälsovården för behandling av offret. 2. Indirekta kostnader; är sådana kostnader som tillkommer anhöriga; exempelvis dödsfall, skador och institutioner som inte täcks av direkta kostnader. 3. Intangibla kostnader; Är den mest svårmätbara kategorin och berör främst offrets smärta och lidande, men även anhörigas smärta och lidande. Denna kategori beräknas i både monetära termer och i minskad livskvalitet. Det finns endast fåtal studier på detta ämne och Statens Beredande utredning för medicinsk utvärdering har lyckats identifiera enbart tre stycken studier som fokuserar på de hälsoekonomiska aspekterna vid behandling av dessa brott.92 87 Statens Beredning för medicinsk utvärdering, Medicinska och psykologiska metoder för att förebygga sexuella övergrepp mot barn s 135 88 Ibid., 89 Ibid., 90 Ibid., 91 Statens Beredning för medicinsk utvärdering, Medicinska och psykologiska metoder för att förebygga sexuella övergrepp mot barn s. 136 92 Statens Beredning för medicinsk utvärdering, Medicinska och psykologiska metoder för att förebygga sexuella övergrepp mot barn s. 136 21 2.2.2 Medicinska Testosteron dämpande läkemedel används i vissa fall för att behandla pedofiler i förebyggande syfte, den fungerar genom att sänka den sexuella driften och på så sätt minska begäret som uppstår för att begå sexuella övergrepp mot barn.93 Dock, kan det inte fullt ut bevisas att det är en effektiv behandlingsmetod då det inte alltid är just det sexuella begäret som styr ett övergrepp mot barn, varför också mer forskning på den fronten är av betydelse för avgörandet av effekten av liknande behandlingar. Trots att behandlingen går att upphäva omedelbart genom intagning av manligt könshormon, eller via avtrappning och sedan upphörande av intagning av läkemedlet94, hävdar många att denna metod är väldigt etiskt ifrågasättbar då den anses kränkande av den personliga sexuella integriteten och att det statistiskt sett är högre återfallsfrekvens bland våldsbrott än bland sexualbrott mot barn, men att det sällan hörs en önskan om att använda aggressionsdämpande medel på dessa brottslingar.95 I vissa länder får en pedofil till och med friges tidigare om denne går med på att inta testosterondämpande medicin.96 Denna typ av krav på vård för frigivning finns inte som juridisk möjlighet i Sverige, då det är olagligt att ge en sådan behandling mot en persons vilja.97Socialstyrelsens rapport ”Behandlingsinsatser för personer som har begått eller riskerar att begå sexuella övergrepp mot barn” som gjordes år 2011 i samarbete med SBUs rapport hävdar att syftet med testosterondämpande medicinering är att dämpa patientens sexualitet, inte att ta bort den helt, och anger att testosterondämpande behandling ges till pedofiler som har en väldigt hög sexuell upptagenhet och lider som resultat av detta, men även när det finns risk för att en person ska utagera en sexualitet som är farlig.98 Den typiska förövaren finns inte, utan består av en väldigt heterogen grupp, varför en och samma behandlingsmetod inte är applicerbar till alla. Det som avgör vilket läkemedel en förövare får, beror bland annat på faktorer som bakgrundsproblematik, riskbeteende och sexuella problematik, men den gemensamma nämnaren är att all farmakologisk behandling ges i samråd med patienten och är tidsbegränsad (tidsbegränsningen varierar beroende på 93 Statens Beredning för medicinsk utvärdering, Medicinska och psykologiska metoder för att förebygga sexuella övergrepp mot barn s. 30 94 Ibid., 95 Statens Beredning för medicinsk utvärdering, Medicinska och psykologiska metoder för att förebygga sexuella övergrepp mot barn s. 129 96 Statens Beredning för medicinsk utvärdering, Medicinska och psykologiska metoder för att förebygga sexuella övergrepp mot barn s. 30 97 Statens Beredning för medicinsk utvärdering, Medicinska och psykologiska metoder för att förebygga sexuella övergrepp mot barn s. 128 98 Socialstyrelsen: Behandlingsinsatser för personer som har begått eller riskerar att begå sexuella övergrepp mot barn s.27 22 diagnosen av den specifika individen).99 Det finns olika syften med medicinering av pedofiler, främst är det för att kontrollera sexuella impulser, minska lidandet hos patienten och kontrollera fantasier och beteenden för att minska riskfylld aktivitet.100 Samlingsnamnet för antidepressiva mediciner är ”Selektiv serotoninåterupptagshämmare” (SSRI) och används vid behandling av pedofili för att minska sexualdriften och förbättra impulskontrollen men är inte tillämpbar på alkoholmissbrukande pedofiler eftersom medicinen reagerar negativt i samband med alkoholintag, blandningen gör att patienten blir mer påverkad.101 Ett tydligt exempel på när individualiserad behandling är viktig.102 2.2.3 Psykologiska Den vanligaste psykologiska behandlingsmetoden som används på pedofiler i Sverige idag är kognitiv beteendeterapi103, en psykoterapeutisk behandlingsmetod som baseras på arbetet kring att förändra tankar och känslor och dess reaktioner på olika situationer, för att på så sätt förändra beteende-­‐ och handlingsmönster.104 Forskning av hög kvalitet på hur pass effektiv denna metod är i förebyggande syfte saknas.105 I Sverige finns det sex befintliga anstalter för män som begått sexualbrott, och på samtliga av dessa anstalter erbjuds ett så kallat Relation och samlevnadsprogram, ROS. Denna behandlingsmetod är en form av samtalsterapi där kognitiv beteendeterapi blandas med psykodynamiska inslag och som ämnar minska återfallsrisken bland pedofiler och andra sexförbrytare.106 ROS är således ett program som är ämnat att agera förebyggande efter att ett brott redan ägt rum, för att förebygga att fler brott begås när förövaren lämnar fängelset. Terapin utförs i grupp, men innefattar även individuella samtal, och leds av två personer, en psykolog eller psykoterapeut och en beteendevetare.107 ROS-­‐programmet har 99 Socialstyrelsen: Behandlingsinsatser för personer som har begått eller riskerar att begå sexuella övergrepp mot barn s. 26 100 Ibid., 101 Ibid., 102 Ibid., 103 Statens Beredning för medicinsk utvärdering, Medicinska och psykologiska metoder för att förebygga sexuella övergrepp mot barn s. 147 104 KBTterapi.se, Vad är KBT? 105 Statens Beredning för medicinsk utvärdering, Medicinska och psykologiska metoder för att förebygga sexuella övergrepp mot barn s. 29 106 Socialstyrelsen: Behandlingsinsatser för personer som har begått eller riskerar att begå sexuella övergrepp mot barn s.20 107 Socialstyrelsen: Behandlingsinsatser för personer som har begått eller riskerar att begå sexuella övergrepp mot barn s.20 23 funnits inom svensk kriminalvård sedan 2002 och är uppbyggt av fem komponenter, så kallade förändringskomponenter108: 1. Kognitiva förvrängningar och hur dessa kan förändras 2. Relationer, intimitet och social förmåga 3. Empati och offermedvetenhet 4. Att hantera känslor 5. Avvikande sexuella fantasier och sexuell upphetsning Dessa förändringskomponenter ämnar bland annat öka empatiförmågan hos förövaren, att bygga relationer och känna igen sina riskfaktorer.109 Dessa mål försöks att uppnås genom bland annat rollspel, diskussioner i grupp och individuella uppgifter.110 Programmet tar cirka sex månader att genomgå, och består av cirka 180 timmar.111 Socialstyrelsen rapporterar i Medicinska och psykologiska metoder för att förebygga sexuella övergrepp mot barn från 2011 statistik framtagen av kriminalvården, att de tre vanligaste orsakerna till varför förövare inte genomgår ROS-­‐behandling är på grund av för kort fängelsetid, att förövaren själv avböjt behandlingen samt språkhinder (det vill säga att vårdtagaren inte behärskar svenska eller engelska i nödvändig omfattning för att kunna tillgodogöra sig behandlingen).112 Under 2009 var procentantalet för de som inte deltog i ROS-­‐
programmet på grund av för kort fängelsetid lika hög som för de som inte kunde delta på grund av språksvårigheter.113 Vid fall där fängelsetiden är kortare än behandlingstiden för ROS-­‐programmet, det vill säga sex månader, så påbörjas inte behandlingen, men det finns istället möjlighet att gå den i frivården under övervakningstiden.114 Det finns många exempel på där dömda pedofiler med svenska som första språk och med långa påföljdstider ändå inte erbjuds behandling, något som indikerar på en strukturell brist inom den förebyggande vården.115 Exempel på när dessa individer ändå inte erbjuds vård är om individen i fråga anses ha för låg intellektuell kapacitet eller psykopatiska drag, då kan det vara skäl nog att neka individen behandling på grund av att de inte anses kunna tillgodogöra sig den.116 108 Socialstyrelsen: Behandlingsinsatser för personer som har begått eller riskerar att begå sexuella övergrepp mot barn s. 21 109 Ibid., 110 Ibid., 111 Ibid., 112 Ibid., 113 Ibid., 114 Socialstyrelsen: Behandlingsinsatser för personer som har begått eller riskerar att begå sexuella övergrepp mot barn s. 21 115 Statens Beredning för medicinsk utvärdering, Medicinska och psykologiska metoder för att förebygga sexuella övergrepp mot barn s. 152 116 Ibid., 24 2.2.4 Etiska och sociala Behandling av pedofiler i allmänhet är väldigt etiskt omdiskuterat, då samhällsnyttan och offrens framtida lidande måste vägas mot förövarens rättigheter och personliga integritet.117 En etisk regel som enligt SBUs rapport bör agera ledstjärna i metodval i dessa fall är att behandlingen ska vara fri från tvång och bygga på en respekt för patientens integritet, oberoende av vilket brott denne har begått.118 Följaktligen bör nyttan för såväl samhället som den enskilda alltid övergå den skada och lidande som patienten upplever.119 Även om många pedofiler inte har dömts för sexuella övergrepp mot barn och inte har utfört fysiska handlingar mot barn, men fantiserar om det och kanske exponerar sig för dokumenterade övergrepp mot barn, så löper de en betydande förhöjd risk att begå dessa brott jämfört med en person som inte har dessa fantasier.120 Pedofiler som inte har begått handlingar själva ännu, kallas därför för personer i riskgrupp, och är oerhört viktiga att nå i förebyggande syfte, då det är just denna grupp som genom behandling skulle kunna förhindras att begå övergrepp.121 Det finns komplikationer utifrån ett etiskt synsätt gällande många behandlingar som används på pedofiler runt om i världen. Kirurgisk kastrering och aversionsterapi; ett neurokirurgiskt ingrepp som går ut på att ge elstötar till patienten för att avvärja dennes sexuella intresse för barn, är två utav sådana metoder som i dag är olagliga i Sverige. 122 Kirurgisk kastrering av pedofiler har dömts som kränkande och förnedrande av Europarådets kommitté för förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (Hädanefter CPT), och Europarådet har krävt total stopp på användning av denna metod.123 Penispletysmografi är ett annat exempel på behandlingsmetod som används ibland annat förebyggande syfte, metoden innebär att individen i fråga blir exponerad för olika grader av sexuellt material medan graden av erektion mäts, detta för att avgöra sexuella avvikelser samt för att kunna följa effekten av 117 Statens Beredning för medicinsk utvärdering, Medicinska och psykologiska metoder för att förebygga sexuella övergrepp mot barn s. 129-­‐130 118 Statens Beredning för medicinsk utvärdering, Medicinska och psykologiska metoder för att förebygga sexuella övergrepp mot barn s. 129 119 Statens Beredning för medicinsk utvärdering, Medicinska och psykologiska metoder för att förebygga sexuella övergrepp mot barn s. 130 120 Ecpat Sverige, Barnsexhandel s. 124 121 Statens Beredning för medicinsk utvärdering, Medicinska och psykologiska metoder för att förebygga sexuella övergrepp mot barn s. 130 122 Statens Beredning för medicinsk utvärdering, Medicinska och psykologiska metoder för att förebygga sexuella övergrepp mot barn s. 128 123 Statens Beredning för medicinsk utvärdering, Medicinska och psykologiska metoder för att förebygga sexuella övergrepp mot barn s. 128 25 andra behandlingsmetoder.124 Denna sistnämnda metod används på pedofiler främst i USA, medan den i Sverige används för att mäta impotens och andra erektionsproblem.125 Många hävdar att denna metod strider mot etiken och menar på att den personliga integriteten hos testpersonen kränks i samband med denna metod, dock gick ett sådant fall upp i Europadomstolen för mänskliga rättigheter år 1999, och metoden bedömdes vara nödvändig då obehaget hos förövaren rimligen måste ställas i förhållande till samhällsnyttan av ett eventuellt brott.126 2.3 Hatet och stigmatiseringen Vad är det som gör pedofiler mer hatade bland andra brottslingar i fängelse än exempelvis en mördare? Om en man blir dömd för mord kan hans familj, generellt sett, bo kvar i samma hus utan att bli trakasserade.127 Men om en man blir dömd för sexuella övergrepp på barn är det ofta även dennes familj som blir trakasserad.128 En man som blir dömd för pedofili förvandlas från att ha varit en trevlig kollega, rolig innebandypolare, nära vän, chef eller bekant till att vara någon vars namn omgivningen inte vill ta i sin mun.129 Han blir en man som omgivningen automatiskt måste tvinga bort alla tidigare känslor för, eftersom att han inte kan vara någonting mer än en barnförövare längre i deras ögon.130 En mördare brukar omgivning generellt sett förhålla sig lite annorlunda till, kanske kan han ändå vara omtyckt av sina vänner även om de avskyr hans brott, kanske kan han känna av en större empati, (inte sympati), från sin omgivning än en barnförövare gör.131 Börje Svensson beskriver detta fenomen i sin bok ”De mest hatade” med att människan verkar ha en slags psykologisk gräns som gör det omöjligt för omgivningen att känna någon som helst medkänsla för en pedofil, och att det lättaste sättet att hantera de känslor som kommer upp hos omgivningen vid sådana här fall är att förvandla den dömde barnförövaren till inget annat än ett ”äckel” vars hela personlighet blir uppfyllt av sitt brott.132 Förklaringsvis kan inte förövaren separeras från sitt brott i omgivningens tankar, 124 Statens Beredning för medicinsk utvärdering, Medicinska och psykologiska metoder för att förebygga sexuella övergrepp mot barn s. 129 125 Ibid., 126 Ibid., 127 Svensson, De mest hatade, s. 39 128 Ibid., 129 Ibid., 130 Svensson, De mest hatade, s. 39 131 Svensson, De mest hatade, s. 40 132 Ibid., 26 utan brottet upptar hela bilden av förövaren varför tidigare saker som omgivningen tyckt om hos personen, måste raderas.133 Vidare förklarar Börje Svensson detta ”fenomen” med att vi alla någon gång under vår uppväxt har känt igen oss i destruktivitet; som impulsen att stjäla, faktisk snatteri eller barn som lekt att de dödat exempelvis.134 Dessa lekar är mycket vanliga och har skapat en slags referensram inom oss som gör att vi lättare kan förhålla oss till de brott som begås som är av samma natur som de destruktiva lekar vi lekte som barn.135 Dessa lekar är oftast inte är av sexuell natur riktade mot barn utan är kanske rån eller mord.136 Denna referensram eller förhållningssätt vi har skapat inom oss skapar i sin tur en möjlighet för oss att separera dessa övriga gärningsmän med deras gärningar och se personerna bakom brottet.137 Detta är det betydligt mycket mer ovanligt att omgivningen har förmåga att göra med en pedofil.138 Som exempel tar Börje Svensson upp hur många pojkar lekt att de dödat sin systers barbiedocka när de varit yngre, men att få har lekt att de våldtagit systerns docka.139 Barnförövaren betraktas inte ofta av omgivningen som en person med ett stort problem som denne behöver hjälp med, utan som en icke-­‐person som är ovärdig allt i livet, inklusive vård och borde ”hängas”, ”skjutas”, ”torteras”.140 Börje Svensson förklarar i ”De mest hatade” hur varje människa bär med sig två positioner genom hela sitt liv: en primitiv disintegrerad position som delar upp vår omgivning i gott och ont, och en mer integrativ position som har vår förmåga att problematisera i en högre grad och inte vara alltför svart-­‐vita i vårt dömande.141 Desto räddare vi är desto mer verkar vår lite paranoida disintegrerade position att ta vid och vi känner ett starkt behov av att separera oss från det som skrämmer oss: vi gör oss till det goda och det okända till det onda.142 Som Börje Svensson beskriver det, är det människans primitiva lösning att vilja eliminera det som skrämmer oss och inte är som oss.143 I boken ”Incestproblemet i Sverige” från 1943 av Olof Kinberg, beskrivs incest som något som bara återfinns i de lägre samhällsskikten bland exempelvis lantarbetare och gruvarbetare.144 Sexuella övergrepp mot barn var inte någonting som talades mycket om på den tiden, utan blossades upp först runt 1980-­‐talet145, 133 Svensson, De mest hatade, s. 40 134 Svensson, De mest hatade s. 119
135 Ibid., 136 Ibid., 137 Svensson, De mest hatade s. 41 138 Svensson, De mest hatade s. 119 139 Svensson, De mest hatade s. 41 140 Svensson, De mest hatade s. 119 141 Svensson, De mest hatade s. 42 142 Ibid., 143 Svensson, De mest hatade s. 43 144 Kinberg, Olof, 1943: Incestproblemet i Sverige, Stockholm: Natur & Kultur 145 Svensson, De mest hatade s. 184 27 och under denna tid togs kunskapen in om att incest inte enbart kunde återfinnas i vissa samhällsgrupper, utan att det fanns överallt; i varje samhällsskikt, inom varje yrke, och bland ”vanliga” pappor och män.146 I och med denna ”nyfunna” kunskap ökade antal anmälda sexuella övergrepp mot barn enormt, och runt 1990-­‐talet hade kunskapen om dessa brott utvecklats i stor utsträckning.147 Psykologisk vård satsades på, både för utsatta flickor men också pojkar, något som varit ovanligt innan dess, och olika organisationer utvecklade olika projekt för att stödja i ämnet.148 Ändock levde stigmatiseringen av barnförövaren; pedofilen, kvar lika stark som någonsin och de erbjöds få vårdmöjligheter.149 Det fanns mansjourer för män som misshandlade kvinnor och barn, men inte för de män som förgrep sig sexuellt på dem.150 Män som misshandlar ett barn föraktas av omgivningen men till synes inte lika högt som en man som förgriper sig sexuellt på ett barn.151 SBU anger att bemötandet pedofilen får inom vården kan påverka dennes återanpassning och tillfriskning.152 I vissa fall kan ett oprofessionellt bemötande inom sjukvården som bidrar till stigmatiseringen av den vårdsökande, öka risken för återfall: “Samtidigt krävs ett professionellt förhållningssätt i vården för att rehabiliteringsförsök ska ha en chans att hindra nya övergrepp. Om personer som söker hjälp för att de befinner sig i riskzonen att förgripa sig på barn bemöts på ett oprofessionellt sätt i sjukvården, kan det leda till att de tvekar att söka fortsatt hjälp. Ett bemötande som bidrar till stigmatisering och isolering kan försvåra återanpassning, eller i värsta fall öka risken för återfall. I slutänden kan det drabba barnen” 153 I USA används offentliga kartsystem för att visa offentligheten vem och vart dömda pedofiler är, en metod som myndigheterna hävdar agerar förebyggande, men statistik och erfarenhet visar på att detta system varken har en förebyggande eller avskräckande effekt på pedofiler då mångas sexuella dragning är så pass tvångsmässig att det är som att säga till en manodepressiv person att sluta vara manodepressiv för att något dåligt kommer hända annars.154 Inte 146 Svensson, De mest hatade s. 184 147Svensson, De mest hatade s. 185 148 Ibid., 149 Ibid., 150 Ibid., 151 Ibid.,
152 SBU, Sexövergrepp-­‐ mer kunskap krävs för att skydda barnen bättre 153 SBU, Sexövergrepp-­‐ mer kunskap krävs för att skydda barnen bättre 154 Statens Beredning för medicinsk utvärdering, Medicinska och psykologiska metoder för att förebygga sexuella övergrepp mot barn s. 130 28 heller har denna metod visat sig leda till en förminskning av återfallsfrekvensen men istället att stigmatiseringen som detta system föder och matar i otursfall kan ha en motsatt effekt och bidra till en ökad risk för återfall. 155 En annan viktig aspekt av hur hatet och stigmatiseringens roll har en negativ effekt är med offret särskilt i fokus. Ett barn som blir utsatt för sexuella övergrepp lider ofta av skuld och skam, och känner sig inte sällan delaktig och ”medbrottsling” till det som skett, något som kan förvärras om förövaren öppet blir hatad.156 Dessa fall är mycket känsliga också med tanke på att många övergrepp särskilt mot barn i de yngre åldrarna begås av män som barnet varit nära innan övergreppen, kanske en pappa eller morfar, en lärare eller en kompis förälder.157 Det är därför förståeligt att barnet inte alltid avskyr förövaren, speciellt inte när barnet bär på känslor om att denne är lika dålig som förövaren-­‐ på grund av en känsla av skuld till övergreppen.158 När det exempelvis är pappan som är förövaren så kan barnet bära på mycket kärlek för pappan, trots vad han gjort mot denne, och känna mycket dåligt samvete-­‐ särskilt när alla andra riktar ett sådant starkt hat mot pappan.159 Detta kan i många fall få barnet att både tystas ner av rädsla för att också själv bli hatad, men också att sympatisera och te sig ännu mer till sin pappa; förövaren.160 Det är lätt att hävda att barnet aldrig mer ska få tala med den fängslade föräldern, med det är viktigt att inte glömma att även fast en förälder som förgripit sig sexuellt på sitt barn förlorar rätten till barnet, så har barnet inte förlorat rätten till sin förälder.161 I enlighet med barnkonventionen har barnet rätt att, på egna villkor och önskemål, ha en kontakt med föräldern i fängelset och kontakten ska ske under kontrollerade omständigheter och med hjälp av barnombudet på anstalten.162 Ett exempel är ett fall med en åttaårig flicka som blivit utsatt för sexuella övergrepp av sin pappa, pappan fick ett långt fängelsestraff och flickan och mamman fick börja i terapi.163 Flickan saknade pappan enormt alltefter tiden gick, och kände inte själv att det han gjort varit så farligt. Hon uttryckte längtan efter sin pappa, att han skulle flytta hem igen och att hon ville skriva brev till honom. Detta är rimligen enkelt att förstå rent psykologiskt, då barnets förövare inte bara var en förövare för henne, utan också sin pappa. Hon undvek att prata om övergreppen, både hemma och i terapi, så hon fick med hjälp av Börje Svensson som under tiden behandlade pappan på 155 Statens Beredning för medicinsk utvärdering, Medicinska och psykologiska metoder för att förebygga sexuella övergrepp mot barn s. 130 156 Svensson, De mest hatade s. 150 157 Rädda Barnen, 2014: Detta borde alla veta om sexuella övergrepp mot barn, Vem utnyttjar ett barn sexuellt? s. 6 158 Svensson, De mest hatade s. 150 159 Ibid., 160 Svensson, De mest hatade s. 150 161 Svensson, De mest hatade s. 144 162 Ibid., 163 Svensson, De mest hatade s. 147-­‐148 29 anstalten skriva ett brev till honom. Ett villkor var dock att flickan var tvungen att formulera två stycken frågor om övergreppen: ”Hej pappa. Hur har du det på fängelset? Jag saknar dig jättemycket. Igår fyllde Olle fyra år. Jag har fått ett x-­‐box med spel till av morfar. Jag blev jätteglad. Varför gjorde du sex med mig? Är du arg på mig? Skicka gärna ett kort på dig till mig. Kramar och pussar.”164 De vanligaste frågorna som små barn ställer när de blivit utsatta för sexuella övergrepp av någon de känner är ”Varför gjorde du det?” och ”Kommer du att vara arg på mig?”. 165 Dessa frågor visar på att barnet är rädd för att förövaren ska ge igen eller inte tycka om barnet längre nu när den har skvallrat.166 Om ett barn bär på dessa skuld-­‐ och skam känslor och upplever det starka hat som riktas mot förövaren, finns en stor risk att barnet känner sig tvungen att hjälpa förövaren och idealiserar honom istället: ”Om alla tycker illa om min pappa måste jag tycka om honom och eftersom övergreppen är delvis mitt fel är jag lika dålig som han är”.167 Mindre barn än flickan ovan ställer ofta exempelvis några av följande frågor efter att pappan åkt in i fängelse168 : Vem är snäll; pappa eller polisen?, Har pappa toalett?, Kommer pappa att bli arg på mig när han ser mig?, Kommer pappa att göra samma sak när han kommer ut?, Finns det leksaksaffär i fängelse?,Vem ger honom mat? Av frågorna att döma så är barnen oroliga för hur pappan kommer att ha det och något starkt hat märks inte av. Kanske delvis för att de är för små för att greppa allvaret av vad deras pappa utsatt de för men kanske också för att de förminskar brottet du blivit utsatta för, för att de älskar personen vid sidan av övergreppen, då det är deras pappa.169 Många utsatta barn förstår inte alltid hur pass allvarligt brottet är som deras pappa har begått mot dem, och upplever ofta en stor saknad när han åker in i fängelse.170 Det är viktigt att kunna besvara de frågor som barn ställer i dessa situationer, exempelvis att förklara ordentligt för barnet varför pappan blivit tagen av polisen och att det är bra av polisen att göra som de har 164 Svensson, De mest hatade s. 149 165 Svensson, De mest hatade s. 145 166 Ibid., 167 Svensson, De mest hatade s. 150 168 Svensson, De mest hatade s. 150-­‐151 169 Svensson, De mest hatade s. 115 170 Svensson, De mest hatade s. 147 30 gjort.171 Detta för att undvika att barnets uppfattning om rätt och fel blir skev och att en misstillit istället riktas mot poliser.172 En till viktig punkt i hur hatet mot och stigmatiseringen av pedofiler påverkar offret negativt är vikten som ett erkännande från förövaren har för offrets egen bearbetning.173 I regel förnekar nästan alltid förövaren till en början skyldighet till det brott de anklagas för, antingen helt eller delvis.174 Det är oerhört viktigt för offret att förövaren erkänner, för att minska skuldkänslor och rädslor hos offret, för att ge någon form av upprättelse och för att hjälpa i offrets egen bearbetning av det som de blivit utsatta för.175 Samtidigt är det väldigt gynnande för förövaren själv att erkänna sitt brott, då det assisterar i hans väg att bli mindre disintegrerad och mer mottaglig för vård.176 Så hur kommer det sig att den dömda pedofilen väljer att inte erkänna sitt brott, trots att det skulle kunna hjälpa honom? Mycket har att göra med den skam som medföljer alla sexualbrott, men särskilt de mot barn, och det hat och sociala utstötningen som ett erkännande medför.177 Pedofilen vet att han kommer att bli avhumaniserad och avskydd om han erkänner sitt brott så han klarar helt enkelt inte av att leva med den självbilden.178 171 Svensson, De mest hatade s. 151 172 Ibid., 173 Svensson, De mest hatade s. 66 174 Ibid., 175 Ibid.,
176 Ibid., 177 Svensson, De mest hatade s. 66 178 Ibid., 31 3. Intervjuer Texterna i intervjuerna är skrivna av intervjupersonerna, och jag-­‐formen är således deras och inte uppsatsens författares. Se bilaga för intervjufrågor. 3.2 Malin Källström 1. Polisen arbetar brottsförebyggande genom att: • Samarbeta med olika företag som lägger in blockeringar på sajter som innehåller material om dokumenterade övergrepp mot barn • Informera i sociala medier om hur barn och unga kan och bör tänka och agera vid misstänkta sexuella kontakter på internet • Utreda misstänkta kontakter i sexuellt syfte samt sexuella övergrepp så att gärningsmän kan åtalas och dömas (och erbjudas vård). • Att på internet vid fall med dokumenterade övergrepp mot barn försöka identifiera brottsutsatta och gärningsmän. Gärningsmän som sedan lag förs/ döms och kan erbjudas vård. 3. Sexuella övergrepp upplevs ofta, för såväl den utsatta som för den som avslöjas som gärningsman, skambelagt. Vad det gäller polisen ska allt utredningsarbete vara objektivt och bemötandet av såväl utsatt som misstänkt ska vara respektfullt och förtroendeskapande. Hur samhällets syn på förövarna ser ut är inte relevant för polisens uppdrag. Personligen kan jag tro att den som kommit så pass långt med sig själv att han faktiskt söker vård är mindre känslig för ett dåligt bemötande än den som fortfarande inte ser att han har problem med avvikande och kriminell läggning. 4. Har läst artikeln (DN, se intervjufråga) som är väldigt kortfattad. Jag tycker att den saknar vissa perspektiv och beaktanden (vilka möjligen tas upp i själva studien). Vad jag tycker saknas är fakta kring att; • Väldigt få av alla sexualbrott mellan närstående avslöjas och än färre leder till åtal och fällande dom. • Om en bror eller pappa är dömd för sexualbrott måste det beaktas huruvida barn/syskon i familjen också varit utsatta för övergrepp. Sannolikheten för att själv begå sexuella övergrepp är större för 32 personer som själva varit utsatta för och levt med sexuella övergrepp, liksom för personer som vuxit upp i dysfunktionella familjer (gränslöshet och/eller stor omsorgssvikt). • Vad gäller miljöfaktorer, där hjärnskada tas upp, ska det också has i åtanke att personer med funktionsnedsättning är än mer utsatta för brott än de utan. Menar med det att den med ”hjärnskada” ju faktiskt kan ha blivit utsatt som barn/ung och därigenom fått en felaktig/förvirrad bild av närhet och sexualitet. Utifrån det lilla som artikeln tar upp ställer jag mig frågande till att pedofili är genetiskt men jag har som sagt inte tagit del av hela studien. Personligen tror jag att det mer kan bero på att denne vuxit upp i en miljö med gränslöshet, sexuella anspelningar samt eventuellt sexuellt utnyttjande. Tror vidare att det även kan bero på gränslöshet med kombination av känslolöshet (avsaknad av den kärlek och rätt till omsorg alla barn har) vilket kan leda till sexuell förvirring. Men som sagt, jag har för lite info om forskningen studien behandlar. Om det finns genetiska samband och förklaringar och det tros att det ska kunna arbetas förebyggande med dessa individer kvarstår ändå det faktum att det är en så väldigt låg andel av alla övergrepp som faktiskt avslöjas, än färre gärningsmän som döms. Tänker lite på regleringen om att all personal som ska arbeta med barn, inför en anställning ska bifoga utdrag ur belastningsregistret. När så få döms för sexuella övergrepp mot barn är sannolikheten minimal att registerutdraget visar att du begått eller begår vålds-­‐ eller sexualbrott. Det kan med andra ord vara lite av en falsk trygghet. 5. Svårigheten ligger igen på att pedofilen tidigt måste avslöjas. 7. Tror det är som i alla andra fall med behandlingar, att det måste finnas insikt och motivation för att vara mottaglig. 33 3.3 Anneli Svensson 1. Arbetar förebyggande i huvudsak med PrevenTell Centrum för Andrologi och Sexualmedicin. 2. Det är för svårt att få hjälp med det faktiska problemet inom öppenpsykiatri eller vårdcentralerna. Skammen lägger sig som ett lock på samtalen och kärnan till ångesten och depressionerna missas. 3. Att samtalen stoppas innan patienterna hinner berätta. Den klassiska förmågan att härbärgera försvinner och det som sker i rummet är ibland varken kompetent eller professionellt. Sexuella tankar och kärlek till barn från en vuxen väcker ångest hos de många behandlare och äckel och hat hos vissa. 4. Absolut. Att det finns risker för upprepningsmönster är inga nya psykologiska teorier, men det genetiska återstår att se vart det leder. Det jag undrar över är förs generna bara över till pojkarna? Flickorna då? 6. Vet inte vad forskningen säger, men instinktivt skulle jag svara ja. Kompetent bemötande leder nog till att risken för handlingarna minskar. Pedofilen har då lärt sig att inte agera och har så mycket positivt med sig från det kompetenta bemötandet från vården. 7. Behandlingen och resultatet mellan den som är egosynton 179 , som stämmer i bäcken med sin problematik; ”det är jag och jag är bra”, och den som är egodyston180 och inte alls vill känna som den känner och är, skiljer sig. Motivation är utgångspunkten för att en person ska kunna bli hjälpt. Det är också den senare gruppen som i huvudsak söker hjälp. För om jag är bra behöver jag ingen hjälp-­‐ tanken sitter ofta i hos egosyntona. 179 Psykologiguiden, Psykologilexikon, Egosynton: ”Sådant som man känner att man faktiskt själv vill och känner”, ”jag-­‐riktig”. 180 Psykologiguiden, Psykologilexikon, Egodyston: ”Betecknar tanke, känsla eller önskan som man upplever främmande för det egna jaget” 34 3.4 Reflektion av intervjuerna Att tyda av ovan intervjuer, framkommer det att de förebyggande åtgärder som idag används i Sverige för att behandla pedofiler och förebygga sexuella övergrepp mot barn inte är utvecklade nog för att fungera tillräckligt effektivt. Principen om hatet och stigmatiseringens negativa inverkan på pedofilers beteenden framhålls och att stigmatiseringen och oproffessionaliteten existerar även inom vården, vilket ska vara den plats där personer som lider av pedofili ska få hjälp med sina problem. Båda intervjuerna belyser problematiken med ett för snävt fokus på det genetiska arvet av pedofili, och framlyfter istället de sociala påverkningarna och de externa faktorerna som påverkar en persons beteende som mer viktigt att forska kring för att förbättra det förebyggande arbetet.
35 4. Analys 4.1.1 och 4.1.2 besvarar frågeställningar I ”Hur ser det förebyggande arbetet i Sverige ut gällande sexuella övergrepp mot barn begångna av pedofiler?”och II ”I vilken mån fungerar det förebyggande arbetet?” 4.1.3 besvarar frågeställning III ”Hur påverkar hatet mot och stigmatiseringen av pedofiler det förebyggande arbetet mot dessa brott?” 4.1.1 Det juridiska Sverige som stat har det yttersta ansvaret att tillgodose barnets rättigheter i sådana här fall om sexuella övergrepp mot barn, som angivet i FN:s Barnkonvention som Sverige ratificerat. Dessa brister, som synliggörs i uppsatsen, av det förebyggande arbetet mot sexuella övergrepp mot barn i svensk rätt tyder på ett behov av att möta dessa brister och förbättra det juridiska skyddet för de som utsätts för dessa brott. FN:s Barnrättskommitté som har i uppgift att övervaka medlemsstaternas efterlevnad av Barnkonventionen, har riktat stark kritik mot Sverige för att staten inte har säkrat de åtgärder som rekommenderas och krävs i konventionen. Den datainsamling av information om både offer och förövare som krävs för att kunna sammanställa bland annat bakgrundsproblematik till brotten, det vill säga brottens ursprung, saknas i Sverige på grund av en bristfällig rapporteringsmekanism i dessa avseenden. Vikten av rapporter och statistikinsamling är oerhörd, då lagförändringar kan göras på basis av dem. Dessutom används den data som samlas in för att kartlägga både förövare och offer. Korrekt statistik är således också viktigt för att utveckla fungerande och anpassade behandlingsmetoder och förebyggande metoder. I arbetet med denna uppsats har det framkommit att de behandlingsmetoder som idag används inte är tillräckligt kunskapsbaserade särskilt gällande de dömda pedofiler som inte erbjuds vård på grund av exempelvis psykotiska drag. En ökad kunskap om denna grupp patienter skulle möjligen kunna leda till en bättre anpassad behandlingsmetod som de patienterna kan tillgodogöra sig till skillnad från den behandlingen de blir nekade. Lagförändringar har tidigare gjorts tack vare analys och datainsamling, exempelvis grooming-­‐lagen från 2007. Om inte datainsamlingen fungerar, brister rapporter och statistik i sin exakthet och det förebyggande arbetet som kan baseras på sådan datainsamling drabbas följaktligen. Trots att Sverige har fått kritik för detta av FN:s barnrättskommitté kontinuerligt sedan år 2007 då barnkonventionens tilläggsprotokoll angav den punkten, har inte mekanismen utvecklats avsevärt, så kritiken kvarstår. Att kritiken ännu kvarstår påvisar ett 36 misslyckande från Sveriges sida i att bemöta den kritiken och krav på efterlevnaden av konventionen om barnets rättigheter, en konvention som är mycket viktig för barnets skydd i dessa brott. Barnrättskommittén har även uttryckt stark oro över att de anser att Sverige har en oklar och vag definition av barn i den svenska brottsbalken, särskilt i reglering av barnpornografibrott. Eftersom brottsbalken definierar ett barn i barnpornografi som en person som är under 18 år eller inte nått full pubertetsutveckling innebär det att ett barn som är under 18 år men som har nått full pubertetsutveckling har ett mindre starkt skydd mot sådana här brott än ett barn som är lika gammal men som inte nått full pubertetsutveckling. Det är högst ifrågasättbart om ett barns individuella pubertetsutveckling ska inneha en avgörande roll i fall med barnpornografibrott. Allmänt känd fakta är att barn utvecklas i olika takt och att det är högst individuellt när ett barn påbörjar och avslutar sin pubertetsutveckling. Vissa barn kan nå full pubertetsutveckling redan i 12 års-­‐åldern medan andra barn inte nått det när de fyller 18 år. En mer tydlig och fast lag behövs i detta avseende. I enlighet med barnkommitténs kritik skulle en lämplig sådan lag vara att ta bort den delen som är beroende av ett barns pubertetsutveckling och enbart ha kvar åldern på barnet som ett kriterium för att uppfylla barnpornografibrott. En förövare borde inte rimligen kunna slippa undan straff för att denne kan hävda att barnet nått sin fulla pubertetsutveckling trots barnets ringa ålder, och att denne därmed inte vetat om barnets riktiga ålder. Att inte veta om barnets ålder borde inte få vara en godtagbar ursäkt för att slippa undan straff, särskilt utifrån ett barnrättsperspektiv. Det borde vara ett ansvar som den vuxna personen har, att ta reda på barnets ålder innan sexuella handlingar begås mot det. Det borde inte vara barnets uppgift att försäkra den vuxna om sin ålder, eftersom barnet annars lättare kan skuldbeläggas för när sådana här brott begås. Det skulle inneha en betydande roll i ledet av det förebyggande arbetet mot sexuella övergrepp mot barn begångna av pedofiler om Sverige ratificerade Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp. Konventionen fastställer skyldigheter som ratifikationsstaten skulle vara tvungen att uppfylla inom det förebyggande arbetet mot dessa brott. Konventionen fastställer inte enbart en skyldighet för ratifikationsstaten att erbjuda behandlingar för personer som lider av pedofili, utan en ratificering av konventionen etablerar dessutom en skyldighet från statens sida att erbjuda effektiva behandlingar för personer med pedofili. För att säkerställa att behandlingarna är just effektiva har staten också således en stadgad skyldighet att utvärdera effekterna av de metoder som staten i fråga valt att använda inom sitt land. Dessa förpliktelser skulle med stor sannolikhet föra utvecklingen av det förebyggande arbete mot dessa brott framåt i en snabbare och mer stabil takt, 37 med en starkare övervakningsmekanism med tanke på att konventionens efterlevnad övervakas. Dessutom skapas en ökad möjlighet till samarbete med de andra konventionsbundna staterna, i bland annat kunskaps-­‐ och erfarenhets utbyten. 38 4.1.2 Andra Förebyggande åtgärder SBU och Socialstyrelsens rapporter uttrycker en stark oro över den avsaknad av kunskap kring vilka metoder som faktiskt är effektiva i förebyggande och behandlande syfte för pedofiler. Precis som i ovan kapitel om bristen på rapporteringsmekanismen av den juridiska aspekten av dessa brott, saknas det studier, rapporter, statistik och kunskap även i denna aspekt; behandlingsmetoder. Det finns helt enkelt för lite kvalitetssäkrade studier på ämnet för att kunna säkerställa metodernas effektfullhet. Efter att ett brott begåtts och pedofilen dömts för sitt brott, erbjuder myndigheten behandling i fängelse i form av ROS-­‐programmet. Dock, är möjligheten till denna vårdmetod begränsad beroende på vart i landet du är men också vem du är. De främsta orsakerna till att pedofiler inte deltar i ROS-­‐
programmet är språksvårigheter, för korta påföljdstider och att de själva nekar vård. Att språkbarriären kan vara en så stor orsak till varför flest dömda pedofiler inte deltar i vård bör kraftigt kritiseras. Som nämns i uppsatsen, skulle denna problematik kunna bemötas om staten satsade mer på flerspråkiga behandlare och/ eller tolkar, men detta görs inte i dagsläget. Det är inte rimligt att en pedofil inte kan få behandling på grund av att denne inte förstår det svenska språket, särskilt sett utifrån ett barnperspektiv. Om vi utgår från att behandlingen ger pedofilen en bättre impulskontroll eller större förmåga till empati, skulle ett nekande av behandling vara direkt farligt mot barn som riskerar att falla offer för brotten. Utifrån förövarens perspektiv är det också direkt farligt, även ur ett humant perspektiv som utgår från att pedofilen lider av sina sexuella impulser riktade mot barn. Att inte kunna erbjuda pedofilen behandling på grund av språksvårigheter, kan utifrån de ovannämnda perspektiven anses vara oetiskt. Att underlätta tillgängligheten till ROS-­‐behandlingen för dömda förövare som får korta fängelsestraff skulle även kunna öka antalet deltagare. Det torde vara gynnsamt om det vore lättare för förövare att nå behandlingen ROS, för idag bestraffas många sexuella övergrepp på barn med alldeles för orimligt låga straff, och detta leder bland annat till att för många då inte påbörjar ROS-­‐behandling i fängelset eftersom påföljdstiden är för kort i förhållande till programmets tid, och trots att de erbjuds att gå programmet under övervakningstiden, kanske de inte väljer att göra det när de är ute ur fängelset igen.
En annan anledning till att dömda pedofiler inte får vård är om de nekas vård på grund av att individen i fråga anses ha för låg intellektuell kapacitet eller psykopatiska drag. Dessa orsaker kan rimligen vara anledningar till att neka dessa specifika individer samma vård som övriga pedofiler får, då den vården uppenbarligen inte är anpassad efter eller tillämpbar till dessa individer. Men det 39 borde inte få vara anledning nog att neka dessa individer vård överhuvudtaget. I dessa situationer borde individbaserade behandlingsmetod anpassade efter dessa personers särskilda behov finnas tillgängliga och erbjudas till dem. Sådan behandling verkar av uppsatsens datainsamling att döma inte finnas tillgänglig i Sverige, varför ökad forskning inom detta område är önskvärt om målet är att uppnå fungerande behandling för samtliga pedofiler. Inom Centrum för Andrologi och Sexualmedicin (CASM) erbjuds behandling av pedofiler som är individualiserade i större mån än den behandling som erbjuds i fängelse. CASM arbetar också med att utveckla och forska kring metoder för dessa personer, något som av bristen på forskning att tyda verkar vara väldigt välbehövligt. Därför är det väldigt oroande att staten var så nära på att neka CASMs nationella hjälplinje PrevenTell fortsatt finansiering efter årsskiftet förra året, då de pedofiler som ringer anonymt till denna telefonlinje erbjuds fortsatt behandling efter de individualiserade metoder som finns tillgängliga på CASM. Det finns ingen annan hjälplinje som arbetar på samma sätt som PrevenTell i Sverige, med kompetensen att erbjuda avancerad rådgivning över telefon-­‐ anonymt. Anonymiteten och lättillgängligheten att kunna lyfta på luren och inte behöva möta någon i ett personligt, verkligt möte verkar vara önskvärt bland många pedofiler som är rädda för ett dåligt bemötande i vården med tanke på att ¼ av de samtal som ringdes in under hjälplinjens första tre år var personer som var oroliga för sitt sexuella intresse för barn. Sammantaget med den kunskapen som SBUs rapport gett om att pedofiler som bemöts på ett oprofessionellt sätt i sjukvården som bidrar till stigmatiseringen kan tveka att söka fortsatt hjälp och i vissa fall även öka risken för återfall, kan vi förstå varför principen att kunna få vård anonymt över telefon kan värdesättas av en del pedofiler. Många pedofiler går inte längre än att fantisera om sexuellt umgänge med barn, men de befinner sig i riskzonen att begå fysiska handlingar. Med bakgrund av David Finkelhors formel för vad som krävs för att en pedofil ska eskalera från tanke till handling kan vi förstå varför det är så viktigt att de förebyggande metodernas funktion är effektiva, för att nå pedofiler innan deras fantasi manifesteras i verklighet. Denna kunskap om hur pedofiler inte alltid begår faktiska fysiska övergrepp, men befinner sig i riskzonen för att göra det, kan också visa på hur viktigt det är att dessa pedofiler faktiskt vågar söka hjälp hos vården i tid. Avsaknad av studier kring hälsoekonomiska effekter av metoder tyder på att forskning saknas kring hur förebyggande metoder kan utformas för att vara så ekonomiskt och hälsomässigt effektiva som möjligt, något som kan indikera på att insatserna inte är tillräckligt tillfredsställande i mån av förebyggande arbete från statens sida specifikt gällande initiativtagande och beställande av forskning. 40 Hälsoekonomiska aspekten av att PrevenTell riskerade att inte få fortsatt finansiering efter slutet på det treårs projekt som regeringen finansierat kan räknas på då hjälplinjen under det första året kostade cirka 2,5 miljoner kronor medan kostnaden för de sexuella övergrepp som begås borde bli oerhört mycket högre i enlighet med det beräkningssystem som tas upp i avsnittet ”Hälsoekonomiska”. Likaså är det avgörande att mer forskning görs på testosterondämpande läkemedelsbehandling och annan medicinsk behandling för att synliggöra effekterna av sådana metoder, särskilt med tanke på att sexuella övergrepp mot barn inte alltid bottnar i sexualitet utan ibland i en del andra moment som inte kanske kan påverkas av testosterondämpande, varför effekten av sådant läkemedel kan ifrågasättas. Ur den psykologiska aspekten är det kognitiv beteendeterapi som står för flest antal behandlingar, men det saknas tillräckligt forskningsstöd för att man med säkerhet kan bedöma behandlingens effekt. Även här visar sig alltså kunskapen om hur dessa brott kan förebyggas vara bristfällig. Även om behandlare som själva använder denna metod skulle uppge att de utifrån egen erfarenhet anser att metoden har en viss fungerande effekt, skulle det förmodligen krävas en kvalitetssäkrad kvalitativ & kvantitativ forskning på det för att det ska leda till fortsatt satsning eller utvecklande. Behandling av pedofiler verkar inte sällan ha präglats av en tanke om att samhällsnyttan och ett eventuellt offers lidande alltid ska vägas högre än det lidande som åsamkas pedofilen vid olika behandlingar. Som exempel finns aversionsterapi och kirurgisk kastrering som behandlingsmetoder, metoder som kan anses vara allt annat än etiska. Sverige använder sig inte av dessa metoder idag, då de är olagliga, men det kan ändå vara av värde att ta upp dem för att visa på hur pedofiler har blivit sedda och behandlade historiskt och världsligt sett. Att frivillighet och respekt bör prägla varje behandlingsmetod riktade mot pedofiler, skulle möjligtvis kunna öka antalet deltagare och vårdsökande, då pedofilen inte blir bemött på ett avhumaniserande vis och vågar kanske därför söka vård i högre grad än annars. Det står tydligt att forskning inom alla områden av pedofili och behandlingsmetoder saknas i Sverige, och att det förebyggande arbetet därav blir lidande. 41 4.1.3 Hatet & Stigmatiseringen Att pedofilen inte är den typiska obehagliga gubben utan kan vara en ung person i 20-­‐års ålder, en pappa eller en polischef som förespråkar jämställdhet är något som kan vara skrämmande och kanske får människor att ännu mer hata, förkasta och vilja placera in pedofilen i ett fack för att lättare kunna hantera det faktum att det kanske inte är oändligt massa faktorer som måste skilja pedofilen från dig. Precis som Börje Svensson skriver i sin bok ”De mest hatade” är det människans primitiva lösning att vilja eliminera det som inte är som oss, det som skrämmer oss. Men om det kunde ändras i samhället till att istället för att stanna vid den primitiva positionen så kunde vi aktivera den integrativa positionen mer för att kunna närma oss det faktum att pedofilen är en människa som är i behov av vård. Detta skulle av uppsatsens resultat att döma kunna leda till att fler pedofiler också våga söka sig till hjälp, då de kommer att bli bemötta på ett mer humant sätt. Om fler pedofiler självmant skulle börja söka vård skulle med stor sannolikhet fler övergrepp kunna stoppas innan de sker. Att dömda pedofiler har erbjudits få vårdmöjligheter i förhållande till andra brottslingar och att attityden från vårdbehandlare i många fall varit oprofessionella och ökat stigmatiseringen har sannolikt lett till att pedofilens återanpassning och tillfriskning försvårats. I vissa fall anger SBU att ett sådant bemötande till och med kan öka risken för återfall. Att låta hat och stigmatisering få finnas inom sjukvården agerar alltså raka motsatsen mot vad dess egentliga syften är, så som att minska risken för återfall. Detta menar Anneli Svensson i sin intervju också; att stigmatiseringen påverkar den förebyggande vården mycket och hon menar att samtalen stoppas redan innan pedofilen fått säga det denne behöver eller vill säga, eftersom det väcker för mycket upprörda känslor, ångest och hat hos behandlaren. Hon menar den i terapeutiska förmågan att härbärgera försvinner. Anneli Svensson anser också i sin intervju att stigmatiseringen orsakar att skammen lägger sig som ett lock på samtalen inom öppenpsykiatrin och vårdcentralerna, och att detta orsakar att själva kärnan till problematiken missas. Om bemötandet och hanteringen av en patient som är pedofil i vården skulle bli mer kompetent skulle kanske också stigmatiseringen i det området lättas på och leda till att den positiva upplevelsen kan ha en så pass positiv inverkan på pedofilen att denne i högre grad skulle finna en inre motivation att upphöra med övergreppen, detta är något som också Anneli Svensson lyfter fram i intervjun. 42 Att en pedofil har svårt för att erkänna sina brott anger Börje Svensson i sin bok har mycket att göra med det hat, stigmatisering och sociala utstötning som följer ett sådant brott. Skammen blir för stor om pedofilen skulle erkänna, och den självbilden är något denne inte kan leva med. Om stigmatiseringen av pedofiler kunde hanteras på ett bättre sätt i samhället skulle pedofilen förmodligen i större utsträckning våga erkänna sitt brott. Ett erkännande för med sig, förutom en positiv inverkan på offrets egen bearbetning, en inre motivation för vård. Malin Källström och Anneli Svensson menar båda att motivationen och själverkännandet är viktigt för att en behandling ska fångas upp av patienten och ha inverkan på denne. Om tanken ”Jag har inte gjort något fel, jag är bra och därför behöver jag inte hjälp” är dominant så minskar motivationen och sannolikheten att pedofilen fullföljer behandlingen, till skillnad från om pedofilen vågade erkänna sitt brott för sig själv och andra. Patienten skulle då kunna tillgodogöra sig behandlingen utifrån en egen inre motivation. Den pedofilen som är egosynton skulle inte känna någon motivation till att undergå behandling, eftersom denne stämmer i bäcken med sin sexuella dragning till barn medan den som är egodyston skulle känna att sina tankar och känslor är fel och omoraliska och att det är något som denne inte vill känna. Den sistnämnda skulle rimligen ha en större motivation för att undergå behandling. Den genetiska teorin som tas upp i en av intervjufrågorna som ett led i att fokusera det förebyggande arbetet bör inte anses vara helt korrekt enligt både Anneli Svensson och Malin Källström. Malin Källström menar i sin intervju att eftersom få pedofiler överhuvudtaget blir fällda så kan det inte heller rimligen utgås från att det är en bra förebyggande åtgärd att rikta in sig för mycket på anhöriga till de som begår brotten, eftersom det inte är alltid eller ens ofta som kunskap finns om vilka förövarna är. Således finns inte heller vetskapen om vilka de anhöriga är och även om det skulle finnas så skulle det kanske inte vara en så bra åtgärd ändå om det enbart baseras på genetik, eftersom hon menar att det är större chans att dessa anhöriga begår brott på grund av sociala faktorer. Att den dömde pedofilen begått övergrepp hemma, haft ett gränsöverskridande beteende, exponerat dokumenterade övergrepp mot barn i hemmet och en mängd andra faktorer kan ha orsakat barnet eller syskonet att koppla samman sexualitet med olika känslor av maktspel eller barn. Anneli Svensson anger vidare en intressant tankeställare om huruvida det genetiska enbart verkar föras över till killarna i släkten och inte flickorna i sådana fall? Detta kan tyda på att det, precis som Malin Källström tog upp i sin intervju, kan bero på sociala faktorer mer än biologiska, genetiska. Det kan vara farligt att stödja sig för mycket på en sådan här studie om de anhöriga eftersom stigmatiseringen som även drabbar en pedofils familj då kan öka och bestraffa familjen i förväg och i många fall utan något berättigat. 43 Barnen som blir utsatta för sexuella övergrepp känner ofta skuld till övergreppen, och hatet mot den dömda förövaren drabbar även barnets självbild. Eftersom förövaren blir så hatad för det denne gjort, kan barnet också känna att den är hatad eftersom den känner en viss skuld till de övergrepp som den blivit utsatt för. Att detta i många fall kan leda till att barnet idealiserar förövaren och förminskar brottet är en naturlig psykologisk försvarsmekanism men denna förnekelse är något som drabbar barnets egen bearbetning av det den varit utsatt för. Om omgivning istället hade en inställning om att förövaren är sjuk skulle det kanske leda till, förutom att förövaren mer troligen skulle erkänna brottet, att barnet inte upplever samma skam och skuld. 4.2 Avslutande kommentar Uppsatsen syfte var att undersöka hur några av de förebyggande åtgärder och metoder som finns i Sverige fungerar mot pedofiler och om och på vilket sätt hatet & stigmatiseringen mot dem påverkar det förebyggande arbetet. Orsakar hatet & stigmatiseringen att pedofiler undviker att söka vård i större utsträckning än andra? Den bakomliggande hypotesen i uppsatsen har varit att pedofiler måste våga söka hjälp för att färre övergrepp ska begås, vilket inte rimligen kan ske om inte stigmatisering av pedofiler också lättas på. De tre frågeställningar som har besvarats för att möta det ovannämnda syfte är: ”Hur ser det förebyggande arbetet i Sverige ut gällande sexuella övergrepp mot barn begångna av pedofiler?” ”I vilken mån fungerar det förebyggande arbetet?” och ”Hur påverkar hatet mot och stigmatiseringen av pedofiler det förebyggande arbetet mot dessa brott?” Uppsatsen har funnit att det saknas forskning om det förebyggande arbetet mot pedofiler, vilka effekter som kan fastställas från de olika metoderna och vilka som är effektivast. Det saknas forskning inom samtliga områden av det förebyggande arbetet, något som påverkar arbetet mycket negativt. Det förebyggande arbetet fungerar således dåligt i den mån att det inte går att säkerställa effekten av arbetet, det saknas underlag och kvalitetssäkrade studier som går att stödja sig på i fortsatt utveckling av metoder. CASMs hjälplinje PrevenTell är ett steg i rätt riktning, då det kan hjälpa pedofiler att nå ut anonymt till en början, och ändå få fördjupad effektiv vård. Detta kan vara ett steg i rätt riktning då det positiva bemötandet som pedofilen upplever kan leda till att fler vågar söka hjälp för sina problem. Hatet och stigmatiseringen från samhället verkar spela en stor roll både för pedofilers vårdsökande, men också stigmatiseringen som stärks om bemötandet vid ett vårdsökande varit dåligt, och det har visat sig leda till ett tvekande inför 44 fortsatt vårdsökande. Stigmatiseringen och hatet verkar också spela en stor roll i principen om erkännandet, som är väldigt viktigt både för offret men också förövaren för att öka motivationen inför en behandling. Finns inte ett erkännande inför sig själv, saknas också förmodligen en motivation till att ta till sig vården, vilken kan resultera i negativa resultat och misslyckade rehabiliteringsförsök. Hatet har också en negativ effekt på offret-­‐ även om det kanske inte är ett direkt svar på om det innehar en negativ roll i det förebyggande arbetet så kan det ändå inneha en viktig punkt i betänkandet om hatets negativa inverkan på situationen. Då ett barn ofta känner skuld och skam inför övergreppen kan den börja känna att den också är hatad eftersom den känner sig medskyldig till det som den hatade pedofilen har gjort. 4.2.1 Framåtblickar Uppsatsen fokuserar på de pedofiler som vill ha hjälp. En intressant infallsvinkel som inte hafts möjlighet att utforska i denna uppsats är hur pedofiler som inte vill ha hjälp ska kunna nås, och hur dessa ska hanteras i förebyggande syfte. Eftersom behandling tar avstamp i en inre vilja och motivation, kan det vara intressant att forska i hur en motivation och inre vilja kan tas fram hos pedofiler som inte har den. En till intressant faktor som skulle kunna forskas i är den djupare frågan om varför denne pedofil inte vill ha hjälp. Kan det också vara på grund av stigmatiseringen och hatet, som denne inte kan närma sig sin självbild på ett realistiskt sätt? Många pedofiler har själva obearbetade trauman i sin barndom, vissa var själva offer för sexuella övergrepp när de var små och detta är ibland orsaken till att de vill återta makten eller hämnas. Många som blir utsatta för pedofilers sexuella övergrepp är flickor, men ändå är majoriteten av pedofiler män. Detta ger en intressant bakgrundsproblematik som kan ställas i förhållande till Anneli Svenssons ifrågasättande av studien om det genetiska arvet av pedofili, borde det inte vara fler kvinnliga pedofiler då om det ska stämma? 45 Referenser Skriven källa American Psychiatric Association, 1994: DSM-­‐IV: Diagnostic and statistical manual of mental disorder, uppl. 4, Washington DC: American Psychiatric press Bryman, Alan, 2011: Samhällsvetenskapliga Metoder, uppl. 3: Liber Ecpat Sverige, 2009: Barnsexhandel – kommersiell sexuell exploatering av barn, Stockholm: Jure Förlag AB Kinberg, Olof, 1943: Incestproblemet i Sverige, Stockholm: Natur & Kultur Socialstyrelsen, 2011: Behandlingsinsatser för personer som har begått eller riskerar att
begå sexuella övergrepp mot barn, artikel nr. 2011-1-1, Sverige: www.socialstyrelsen.se
Statens Beredning för medicinsk utvärdering, 2011: Medicinska och psykologiska metoder för att förebygga sexuella övergrepp mot barn, rapport nr. 207, Sverige: Elanders Svensson, Börje, 2012: De mest hatade, Stockholm: Ordfront Förlag Svedin, Carl Göran och Back, Christina, 2003: Varför berättar de inte? Om att utnyttjas i barnpornografi, Rädda barnen. Unicef Sverige, 2008: Handbok om barnkonventionen. United Nations Childrens Fund-­‐ FN: s Barnfond UN Committee on The Rights of The Child, 2011: ”Consideration of reports submitted by states parties under article 12(1) of the Optional protocol to the convention on the Rights of the Child on the sale of children, child prostitution and child pornography”, CRC/C/OPSC/SWE/CO/1. Lagtexter EU direktiv 2011/92/EU 13/12/11, Bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi Göran Persson, Thomas Bodström, Regeringen, 2004, Proposition 2004/05:45 ”En ny sexualbrottslagstiftning” Justitiedepartementet L5: Brottsbalken (1962:700) Regeringskansliet, 2004: Barnets Bästa i främsta rummet. FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige, Statens offentliga utredningar (SOU 1997:116) 46 Elektroniska källor Ecpat, 2014: Nyhetsbrev, nr. 2, (6.5.2015) http://www.ecpat.se/nyhetsbrev Klara Hradilova Selin, David Shannon, BRÅ, 2012: Brottsutvecklingen i Sverige år 2008-­‐
2011, Sexualbrott (21.4.2015) https://www.bra.se/download/18.22a7170813a0d141d21800052648/05+Sexualbrott.pdf SBU, 2011: Sexövergrepp-­‐ mer kunskap krävs för att skydda barnen bättre (13.3.2015) http://www.sbu.se/sv/Vetenskap-­‐-­‐Praxis/Vetenskap-­‐och-­‐praxis/Sexovergrepp-­‐-­‐-­‐mer-­‐
kunskap-­‐kravs-­‐for-­‐att-­‐skydda-­‐barnen-­‐battre/ Rädda barnen, 2015: Rädda barnen vill nå pedofiler (19.3.2015) http://svenska.yle.fi/artikel/2015/01/13/radda-­‐barnen-­‐vill-­‐na-­‐pedofiler Hopp, 2015: Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp (19.4.2015) http://hopp.org/statens-­‐beredning-­‐for-­‐medicinsk-­‐utvardering-­‐sbu/100-­‐europaradets-­‐
konvention-­‐om-­‐skydd-­‐for-­‐barn-­‐mot-­‐sexuell-­‐exploatering-­‐och-­‐sexuella-­‐overgrepp Centrum för etik, juridik och mental hälsa, 2015: Krimstics (20.4.2015) http://www.celam.gu.se/svenska/forskning/krimstics Oxford Dictionaries, 2015: Stigma (16.3.2015) http://www.oxforddictionaries.com/definition/english/stigma Riksdagen, 2013: Ny lag om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn (JuU8) (17.3.2015) http://www.riksdagen.se/sgn/Start/Teckensprak/Beslut-­‐i-­‐korthet/Hallarsida-­‐
BIK/201314/JuU8/ PrevenTell, Om oss (3.4.2015) http://preventell.se/om-­‐oss/ PrevenTell, Hur går behandlingen till? (3.4.2015) http://preventell.se/behandling/ Ecpat Sverige, 2014: PrevenTells finansiering äntligen säkrad (5.4.2015) http://blogg.ecpat.se/tag/preventell/ 47 Ecpat Sverige, 2014: Idag kom beslutet från regeringen-­‐ PrevenTell får stanna (5.4.2015) http://blogg.ecpat.se/2014/11/27/idag-­‐kom-­‐beslutet-­‐fran-­‐regeringen-­‐preventell-­‐far-­‐
stanna/ Crimes Against Children Research Centre, David Finkelhor, PhD., Professor (11.4.2015) http://www.unh.edu/ccrc/researchers/finkelhor-­‐david.html KBTterapi.se, Vad är KBT? (23.4.2015) http://www.kbtterapi.se/?q=node/2 Psykologiguiden, 2015: Psykologilexikon: Egosynton (6.5.2015) http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?Lookup=egosynton Psykologiguiden, 2015: Psykologilexikon: Egodyston (6.5.2015) http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?Lookup=egodyston Vägledning för behovsdriven utveckling, verktyg: kvalitativa metoder (7.5.2105) http://www.behovsdrivenutveckling.se/om-­‐denna-­‐vagledning/ Vetenskapsteori.se, 2007-­‐2015: Verifiering och falsifiering (7.5.2015) http://www.vetenskapsteori.se/d1falsfi.htm UNICEF Sverige, Barnkonventionen (7.5.2015) https://unicef.se/barnkonventionen/las-­‐texten Rädda Barnen, 2014: Detta borde alla veta om sexuella övergrepp mot barn, (Vem utnyttjar ett barn sexuellt?, Vad säger lagen?, Vad är sexuella övergrepp?) (12.5.2015) http://www.raddabarnen.se/Documents/vad-vi-gor/sverige/vald-ochovergrepp/rb_sexuella_o%C2%A6evergrepp_final.pdf Intervjuer via mail Anneli Svensson: Leg. Psykoterapeut
Malin Källström: poliskommissarie, Rikspolisstyrelsen 48 Muntliga Wester, Johanna, 2013: muntl. ECPAT presentation 05.5.2013 Svensson, Börje, 2014: muntl. Filmvisning & presentation av ”När ingen ser” av Ecpat, Rigoletto Hornstull Bilagor Bilaga 1. Intervjufrågor
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
Vilka är de vanligaste metoderna som du använder idag inom ditt arbete i förebyggande syfte? I vilken mån tycker du att vården som idag finns tillgänglig och används i Sverige fungerar i förebyggande syfte? Hur ser dina erfarenheter ut kring vilken roll hatet och stigmatiseringen spelar för roll för pedofiler som vill söka vård? Idag publicerade DN en artikel om en studie som presenteras i ”International Journal of Epidemiology”, som menar på att sexbrott verkar vara genetiskt? Andel män som dömts för sexbrott utan tidigare dömd far eller bror ligger på ungefär 0,5 procent medan den är fem gånger så stor när man tittar på den andel dömda män som är bröder eller söner till tidigare dömda förövare, vad tror du om detta samband? Kan det vara ett viktigt fokus just i det förebyggande arbetet, om dessa verkar befinna sig i en högre riskgrupp? Det verkar saknas mycket kunskap om hur pass effektiv verkan vården verkligen har på pedofiler i förebyggande syfte. SBU rapporterar om att behandlingsmetoderna i dagsläget i vissa fall till och med kan öka återfallsrisken i en del ogynnsamma fall. Majoriteten av pedofiler begår inte fysiska handlingar, utan stannar vid att fantisera om barn i sexuella syften, men de pedofiler som exponerar sig för barnpornografi löper ökad risk att eskalera själva till fysiska gärningar, är det din erfarenhet att det går att nå dessa pedofiler i tid och förebygga att de eskalerar? Finns det ett samband mellan hur hög återfallsfrekvens en pedofil har och hur bemötandet varit från vården? På vilket sätt påverkar egenrättfärdigheten behandlingen jämfört med de som ser problemen med sitt eget beteende 49