Stefan Grundström har besökt Tjeckien och sett hur man
där skyddar naturen i de numera övergivna skjutfälten i
det gamla östblockets västligaste utpost.
Floran på övergivna
militära skjutfält i västra
Tjeckien
Text och foto: STEFAN GRUNDSTRÖM
J
figur 1. Artikelförfattaren (till
vänster) diskuterar naturvård
med Slavkovskogens ansvarige
biolog Přemysl Tájek. I mitten
biologen Marc Esslinger från
Causses du Quercy i centrala
Frankrike.
foto: Rafaella Leonelli.
The author (left) in conversation
with Slavkov Forest biologist
Přemysl Tájek. In the middle
is the French biologist Marc
Esslinger from the regional park
Causses de Quercy in central
France.
102
ag har haft förmånen att få delta i ett EU-projekt
som hette ”Parks and People” och som handlat om hur
naturskydd och tillgänglighet till närnatur fungerar i olika
delar av Europa. Projektet har bestått av seminarier och
studiebesök där de deltagande organisationerna från sju EU-län­
der ansvarat för varsin vecka. Det har varit lärorikt att få se hur
skyddet av naturområden ser ut i olika länder och hur de görs
tillgängliga.
Det finns en mängd olika typer av naturskyddade områden i
Europa. Skyddet kan vara antingen via lagstiftning eller via andra
effektiva styrmedel (EEA 2012). I många europeiska länder finns
inte allemansrättsliga principer och då är de skyddade områdena
extra viktiga för att göra naturen tillgänglig.
På många håll i Europa finns både nationalparker och så
kallade regionala naturparker som kan vara mycket stora. En
av de deltagande parterna i Parks and People var den regionala
naturparken Causses de Quercy i centrala Frankrike, som är 1750
kvadratkilometer stor med över femtio kommuner som part­
ners. De 46 regionala naturparkerna i Frankrike har flera syften
med sin verksamhet, där traditionellt naturskydd och samarbete
kring översiktlig planering ska samsas med utveckling av jord­
bruket och besöksnäringen.
Påfallande har varit hur naturskydd används i många länder
som en möjlighet för små landsbygdskommuner att profilera sig
och bli attraktiva för de boende och som besöksmål. I Sverige
har det tyvärr blivit så att många av våra landsbygdskommuner
tvärtom tagit strid för att slippa fler naturskyddade områden.
I juni 2012 besökte vi Tjeckien där kommunen Velká Hleď­
sebe stod som värd för en vecka med studiebesök, seminarier
och naturstudier. En viktig del av projektet har varit att ge
varandra en allmän bild av hur våra olika samhällen fungerar då
Svensk Botanisk Tidskrift 108:2 (2014)
det gäller lagstiftning, historisk markanvändning och kultur, för
att skapa en plattform för mera djupgående diskussioner om
naturskydd.
Velká Hleďsebe ligger i regionen Karlovy Vary längst västerut
i Tjeckien. Här har en stor del av befolkningen tyskt ursprung
och regionen har också tillhört Tyskland under olika perioder.
Karlovy Vary är nog mest känd för sina kurorter med mineralrika
källor och termalbad (figur 2).
Geologiskt karakteriseras området av en gränszon mellan
större kristallina massiv. I gränszonen dominerar omvandlade
bergarter med inslag av grönstenar såsom amfibolit och ett
stråk med serpentin. Relativt sentida vulkaniska aktiviteter från
tertiärtiden gör sig påminda vilket innebär mindre tektoniska
rörelser och förekomst av gasfickor i berggrunden. Detta ger det
ganska högt belägna (600–1000 m ö.h.) landskapet dess karaktär
med varma källor och mineral- och kolsyrerikt vatten där många
kurorter vuxit fram. Den här besöksnäringen är förvånansvärt
stor och regionens centralort Karlovy Vary (Karlsbad) är kan­
ske den mest kända. Nära Velká Hleďsebe finns en annan känd
gammal kurort som heter Mariánské Lázně (Marienbad) med en
livaktig verksamhet (figur 3).
Regionen hade på grund av sitt läge en strategisk betydelse
som östblockets (från 1955 Warszawapakten) västligaste utpost.
Runt Velká Hleďsebe fanns många militärområden som suc­
cessivt har övergivits och som skapar en del problem för nutida
samhällsplanerare och naturvårdare. De militära skjutfälten har
lämnat efter sig många byggnader som är svåra att använda men
figur 2. Traditionen att dricka
brunn är mycket gammal i
området och i alla byar finns
väl utmärkta och underhållna
mineralrika källor
It is an old tradition to drink
mineral water in the Karlovy Vary
region and all villages have well
maintained mineral springs.
figur 3. Mariánské Lázně
(Marienbad) i västra Tjeckien är
en av Europas mest fashiona­
bla kurorter med ett femtiotal
lyxhotell.
Mariánské Lázně in the western
part of the Czech Republic is one
of Europe´s most fashionable spa
towns with fifty luxury hotels.
Grundström: Tjeckien
103
figur 4. Warszawapaktens
före detta övningsområde vid
Drmoul domineras av svagt
sluttande ängs- och kärrmarker
där viden och glasbjörk invade­
rar marken om den lämnas för
fri utveckling. Överlag så var
alla de skyddade naturområden
vi besökte väl spångade och
skyltningen aktuell.
Den spångade leden
på bilden ingår i en längre
vandringsled som den ideella
organisationen Cech svatého
Víta ansvarar för.
The Warsaw Pact’s former
training area at Drmoul is dom­
inated by sloping fens and wet
meadows. Overgrowing with
deciduous trees and bushes is
very quick if areas like this are left
for free development.
104
framför allt stora landområden i samhällets ägo som är på väg att
växa igen. Det finns även omfattande problem med föroreningar
från den militära verksamheten och det kan också finnas säker­
hetsrisker med bland annat kvarlämnad skarp ammunition.
Skjutfält är i många avseenden en miljöstörande verksamhet
men det finns också positiva sidor. Det är väl känt från många
områden i Europa att övningsverksamheten kan gynna och
vidmakthålla en störningsberoende flora och fauna och delvis
ersätta naturliga störningar.
I Sverige har till exempel sandstäpper och andra typer av
torrängsbiotoper som ingått i militära övningsområden klarat sig
bra från igenväxning. Kända övningsfält med skyddsvärd natur i
Sverige är Revingehed i Skåne och Mästocka skjutfält i Halland
(se t.ex. Larsson 2007).
Väddnätfjärilen trivs i det gamla övningsområdet
Ett numera övergivet militärt övningsområde ligger vid byn
Drmoul i den södra delen av Velká Hleďsebe, bara några kilo­
meter från den tyska gränsen. Området består av en mosaik av
Svensk Botanisk Tidskrift 108:2 (2014)
lövskogar, småsjöar, kärr och mindre partier med sandfält (figur
4, 5), och har ett formellt skydd (Přírodní památka) som i över­
sättning till svenska närmast blir naturmonument, men till syfte
och storlek mera motsvarar våra biotopskydd.
Efter andra världskriget fördrevs folk från sina hem här och
spåren efter bebyggelsen finns ännu kvar. Kring husgrunderna
växer nu en medelålders högstammig blandskog med avenbok
Carpinus betulus, bok Fagus sylvatica, skogsalm Ulmus glabra och
skogslind Tilia cordata där fågelsången är bedövande i början av
juni. Vid de små sjöarna växer bland annat kråkklöver Comarum
palustre och gul näckros Nuphar lutea, sällsynta arter i Tjeckien på
grund av bristen på näringsfattiga sjöar och tjärnar.
Anledningen till naturskyddet vid Drmoul är främst en god
förekomst av väddnätfjäril Euphydryas aurinia. Den har här en
av sina få tjeckiska lokaler. Larverna som lever i kolonier har – i
Tjeckien liksom hos oss – ängsvädd Succisa pratensis som värd­
växt. Ängsvädden är ännu en ganska vanlig blomma i västra
Tjeckien men på grund av igenväxningen av gamla odlingsland­
skap minskar den även här.
Väddnätfjäril är krävande då det gäller lokalklimatet och vill
helst ha en mosaik med öppna fuktiga marker med en god före­
komst av värdväxten och skogsdungar. Fjärilen har en fragmen­
terad utbredning och är rödlistad i de flesta europeiska länder
där den förekommer; i Tjeckien är den bedömd som akut hotad
(CR).
Igenväxningen vilar som ett ständigt hot mot områdets
ängsflora på alltifrån torr till fuktig mark. För att efterlikna den
militära markanvändningen har man tagit till en del drastiska
metoder. Körning med terrängfordon, röjningar och till och med
schaktningar används för att bevara den störningsgynnade floran
och faunan. Skötselåtgärderna görs enligt ett särskilt mönster
indelat i remsor där varannan remsa åtgärdas vid ett tillfälle och
de kvarvarande remsorna åtgärdas några år senare och så vidare.
Stora bestånd av jätteloka Heracleum mantegazzianum förekom­
mer i det här naturområdet och den bekämpas regelbundet.
Förmodligen har jättelokan kommit till området som rymling
från spa-anläggningarnas trädgårdar.
Slavkovskogen
Norr om Marienbad finns en större naturpark som heter
Slavkovský les (”Slavkovskogen”). Den består av ungefär trettio
mindre skyddade områden som ingår i ett större landskapsskyd­
dat naturområde. Den högt belägna trakten är mycket välbesökt
på grund av sin närhet till de stora kurorterna. Slavkovskogen är
en sydlig utpost av den boreala taigan och domineras av nordliga
naturtyper som barrskogar, mossar och små skogsbäckar (figur 6;
Grundström: Tjeckien
figur 5. Majnycklarna trivs
i kärrmarkerna vid Drmoul
trots att det inte förefaller att
vara direkt kalkrikt här. Denna
storvuxna orkidé är rödlistad i
Tjeckien som sårbar (VU).
The large orchid Dactylorhiza
majalis subsp. majalis thrives
in the meadows at Drmoul. It is
assessed as vulnerable on the
Czech Red List.
105
figur 6. Barrskog av taigatyp
runt en av Slavkovskogens
småsjöar nära byn Kladská som
är en lämplig utgångspunkt
för vandringar i skogsområdet.
I Kladská finns en utmärkt
restaurang där vildsvin står på
menyn och givetvis även den
lokala spritsorten Becherovka.
Nära byn fick vi även se
svart stork Ciconia nigra
vilket gjorde upplevelsen ännu
starkare.
Coniferous forests around one
of the small lakes near the village
Kladská. Kladská is a starting
point for hiking in the Slavkov
Forest.
Chytrý 2012). Även det här området har sina problem med inva­
siva arter och en art som bekämpas regelbundet men med ganska
magert resultat är vår vanliga blomsterlupin Lupinus polyphyllos.
Förutom den rent fysiska undanträngningen av andra arter som
den åstadkommer så är de tjeckiska biologerna även oroade över
den långsiktiga eutrofieringen som denna kvävefixerare bidrar
till i detta näringsfattiga naturområde.
Serpentinkullar
figur 7. Serpentinkullen Křížky
(korsen) med de tre korsen på
toppen. Korsen är ett minnes­
märke över tre bröder som
på 1850-talet blev mirakulöst
botade från en svår sjukdom.
Křížky is a serpentine hill with
three old crosses on the top. The
crosses are a memorial to three
brothers who in the 1850s were
miraculously cured of a serious
illness.
106
I utkanten av Slavkovskogen finns ett stråk av serpentinberg­
grund som kallas Mnichov. Här och var sticker det upp små kul­
lar i landskapet där serpentinen går i dagen. Den lilla bergknal­
len som vi besökte kallas Křížky (figur 7) och även detta område
ingick i ett militärt skjutfält en period efter andra världskriget.
De tyska jordbrukare som fanns i trakten kördes bort och när
den militära verksamheten övergavs började området växa igen
med tallskog.
År 1974 blev området formellt skyddat och ett skötsel­
program påbörjades. Idag råder tillträdesförbud på serpentin­
kullen Křížky på grund av den unika floran men vi fick tillstånd
att följa med en guide längs en stig genom området.
Bergarten serpentin finns på många olika ställen i Europa
men oftast bara på små arealer. Serpentin tillhör de bergarter
som kallas ultramafiska med en hög halt av kiselsyror. Den är
svårvittrad, har mycket lågt innehåll av fosfor, kväve och kalium
men höga halter av magnesium och vissa andra metaller (främst
nickel).
Svensk Botanisk Tidskrift 108:2 (2014)
Det som är speciellt när det gäller serpentin är hur vissa
växtarter lyckats anpassa sig till att tåla höga halter av metaller,
ett lågt utbud av näringsämnen och lite förna samt ett torrt och
ljust mikro­klimat (se t.ex. Rune 1953). Av träden är det främst tall
Pinus sylvestris och skogsek Quercus robur som klarar att växa på
serpentinberggrund men skogarna förblir halvöppna på grund av
näringsfattigdomen (Chytrý 2012).
Det är få kärlväxter som klarar dessa förhållanden och vissa av
dem kan uppträda i höga antal eftersom konkurrensen är liten.
Några arter som oftast påträffas på serpentin är ormbunkarna
brunbräken Asplenium adulterinum och kilbräken A. cuneifolium
(figur 8), som båda finns på den här serpentinkullen.
Den stora rariteten i Křížky är arven Cerastium alsinifolium
(figur 9) som anses vara endemisk för detta serpentinområde och
är rödlistad som akut hotad (CR) i Tjeckien (Grulich 2012). Den
står nära fältarv C. arvense som den också är förvillande lik, men
vår guide bedyrar att det han visar upp är alsinifolium. Den hybri­
diserar dock med den vanliga fältarven (Vít m.fl. 2009) vilket
kan vara att långsiktigt hot mot dess fortlevnad. De plantor som
växer direkt på serpentinklipporna är rena alsinifolium medan
de som växer i grässvålar intill är antingen arvense eller hybriden.
Hybriden är oktaploid och något större.
Det finns flera andra exempel på Cerastium-arter som klarar
att växa på serpentinsten. Vår egen fjällarv C. alpinum har en
underart som också återfinns på serpentin och andra ultra­
mafiska underlag.
De dominerande växterna på serpentinkullen tillhör en typisk
gräsmarksflora för silikatmarker med arter som kattfot Anten­
naria dioca (rödlistad som starkt hotad i Tjeckien), slåttergubbe
Arnica montana, samt både jungfrulin Polygala vulgaris och Vår
figur 8. Kilbräken är en typisk
art för serpentinområden.
The fern Asplenium cuneifolium
is a typical plant for serpentine
areas in Europe.
figur 9. Cerastium alsini­folium
(till vänster) och Galium sudeticum (till höger) var två mycket
sällsynta arter som sågs på
serpentinkullen Křížky.
Cerastium alsinifolium is
endemic to this serpentine site.
Galium sudeticum has a very
small distribution area and is also
known from only a few similar
sites in the Czech Republic and
Poland.
Grundström: Tjeckien
107
figur 10. Våtmarksområdet
Upolína louka i Slavkovskogen
sköts med slåtter vartannat
eller vart tredje år, men ger
trots denna ganska extensiva
skötsel ett välhävdat intryck.
Våtslåttermarker av denna
omfattning är idag mycket
ovanliga i Europa.
The wetland Upolína louka in the
Slavkov Forest is managed with
scything every other year. Even
with such an extensive man­
agement it seems to preserve a
favourable conservation status.
Managed wetlands of this size
are nowadays very rare in
Europe.
Herres strumpor P. chamaebuxus. I vissa partier dominerar vår­
ljung Erica carnea.
En annan raritet på kullen är måran Galium sudeticum (figur 9).
Den tillhör Galium pumilum-gruppen som har flera lokala former
i norra Europa, till exempel vår egen endemiska ölandsmåra
G. oelandicum. Galium sudeticum har en något vidare utbredning
än Cerastium alsinifolium men finns bara på sammanlagt åtta
ställen i Tjeckien och i angränsande bergsområden i Polen (Kra­
hulcová & Štěpánková 1998, Cieślak & Szeląg 2010). På serpen­
tinkullen påträffas även trumgräshoppa Psophus stridulus.
I skötseln av området ingår en kort period med betesdrift
sent på säsongen och enstaka röjningsinsatser men igenväx­
ningen går långsamt på denna typ av mark.
Smörbollsängen
Strax intill serpentinkullen Křížky finns ett spännande våt­
marksområde, Upolína louka (”smörbollsängen”), som sköts som
slåtteräng (figur 10). En ganska extensiv skötsel med slåtter högst
vartannat år innebär ändå att en artrik våtmarksflora kan vid­
108
Svensk Botanisk Tidskrift 108:2 (2014)
makthållas. Den rosablommiga stora ormroten Bistorta officinalis
är en karaktärsart för områdets fuktiga ängsmarker men finns
också väl spridd på många slåttervallar i landskapet.
Färgprakten på våtmarksängen är bedårande med smörbollar
Trollius europaeus, majnycklar Dactylorhiza majalis subsp. majalis,
gullhavre Trisetum flavescens och strandiris Iris sibirica. Det är
också kul att hitta loppstarr Carex pulicaris och granspira Pedicu­
laris sylvatica som är hotade fuktängsarter i Sverige.
Lite förbryllande blir det att arter som vi betraktar som
kalkkrävande, till exempel loppstarr och majnycklar, här växer i
ett rent silikatområde, men berggrunden är komplex och det kan
vara så att områden som är direkt grundvattenpåverkade kan ha
påverkan från rikare mineral.
I det stora våtmarksområdet hörs fortfarande kornknar­
ren Crex crex som annars är nästan helt borta från de moderna
odlingslandskapen i Europa.
Citerad litteratur
Chytrý, M. 2012: Vegetation of the
Czech Republic: diversity, ecology,
history and dynamics. Preslia 84:
427–504.
Cieślak, E. & Szeląg, Z. 2010: Genetic
diversity of Galium cracoviense, G.
oelandicum and G. sudeticum (Rubi­
aceae). Acta Soc. Bot. Pol. 79: 269–274.
EEA 2012: Protected areas in Europe – an
overview. EEA Report No 5/2012,
Europeiska miljöbyrån, Köpenhamn.
Grulich V. 2012: Red list of vascular
plants of the Czech Republic: 3rd
edition. Preslia 84: 631–645.
Krahulcová, A. & Štěpánková, J. 1998.
Serpentine and polyploidy differen­
tiation within Galium pumilum agg.
(Rubiaceae) in eastern C. Europe.
Folia Geobot. 33: 87–102.
Larsson, K. 2007: Bränning och mark­
störning gynnar hotade arter i Hal­
land. Svensk Bot. Tidskr. 101: 85–90.
Grundström, S. 2014: Floran
på övergivna militära skjutfält
i västra Tjeckien. [Flora of
project group studied the impact
from former military service
areas and how to sustain the
disturbance-dependent flora and
fauna in those areas. One of the
former military training areas is
a serpentine habitat containing
rare endemics, e.g., Cerastium
alsinifolium and Galium sudeticum.
abandoned military areas in the
western Czech Republic.] Svensk
Bot. Tidskr. 108: 102–109.
I have participated in an
EU-project called Parks and
People with partners from 7
European countries. The project
aims to develop relationships
among the protected areas,
the biodiversity and the local
communities. I here describe
a visit to the western parts of
the Czech Republic where the
Grundström: Tjeckien
Rune, O. 1953: Plant life on serpentines
and related rocks in the north of
Sweden. Acta Phytogr. Suec. 31: 1–139.
Vít, P. m.fl. 2009. Hybridization of Ceras­
tium alsinifolium. Poster-presentation
S1-17. International conference
on polyploidy, hybridization and
bio­diversity, Saint Malo, France.
ICPHB.
Stefan Grundström är ekolog vid
Timrå kommun och ordförande i
Svenska Botaniska Föreningen.
Adress: Älgsjö 103, 871 92
Härnösand
E-post: stefan.grundstrom@
hotmail.com
109
