Resan till Tjeckien 2017
Resan började med att vi träffade de andra eleverna och lärarna som skulle med till Tjeckien.
Vi åt, vi pratade, vi gjorde en quiz och fick lära känna varandra och de ansikten som skulle
med. Vi fick veta vad projektet skulle handla om och vad vi skulle få vara med om. Det kändes
spännande, men vi tvekade lite inför resan.
Redan när vi lämnade in lappen om att åka till Tjeckien kände vi att vi inte ville åka. Vi hade
ångest och känslan av att åka iväg fanns inte. Vi tvivlade alltså på om vi skulle åka med
eftersom vi framför allt var så rädda för att prata engelska inför nya människor, speciellt för
engelsmän.
Men den 12 februari var det uppstigning kl 05:30. Vi hade packat allt och vi kände väl att det
är bara en vecka som vi är borta. Tiden kommer att gå snabbt och vi kommer att vara hemma
i Sverige på nolltid. Bussresan till Arlanda fick oss att känna lite glädje inför resan. Nervositeten
släppte när vi såg de andra. Det var kul att se alla ansikten igen och vi kände att detta kommer
att bli bra ändå. Redan när vi mellanlandat i Riga blev vi peppade på hela resan. Vi hade redan
börjat prata med de andra svenska eleverna och alla var trevliga.
Bussresan till Olomouc fick oss däremot att ångra resan ännu en gång; det var guppiga vägar
och tiden som chauffören hade gett oss stämde inte - det tog mycket längre tid. Det kändes
som att vi var på väg till världens ände. Det kändes i alla fall skönt att komma fram till vår
sovplats och hoppet om en bra resa kom tillbaka.
För varje dag som gick började vi svenskar känna varandra mer och mer. Vi hade kul med
varandra och kunde vara oss själva. Vi umgicks, pratade och framför allt skrattade vi. Vi lärde
även känna eleverna från de andra länderna. Till en början var vi nervösa för att prata engelska
inför de andra i hela projektet, med efter ett tag gick rädslan bort och vi kände oss mer
bekväma med språket.
Under veckan fick vi lösa olika uppgifter. Tillsammans med elever från olika länder fick arbeta
i grupp och hjälpa varandra. Vi fick t.ex. bygga Eiffeltornet av tidningar, göra en egen
superhjälte på en T-shirt och skapa ett eget företag. Vi fick också fundera mycket över våra
egna förmågor och hur vi fick ut det bästa av varandra i olika övningar. I slutet av veckan fick
vi dessutom presentera vad vi hade gjort under veckan för projektets styrgrupp.
I början av veckan kändes det jobbigt att prata inför nya människor. Dels för att vi inte kände
dem men också för att vi inte kände oss så trygga i språket. Till veckans slut blev vi mer
bekväma med att prata engelska, eftersom vi hade gjort det hela veckan och för att vi hade
lärt känna personerna bättre. Det är otroligt vad en kort tid kan göra med en!
Under princip hela veckan kände vi att upplevelserna under resan var helt ok, vi hade inga
klagomål på att vi åkte (förutom maten – som var en extrem kulturkrock). Men, i slutet av
veckan, under de sista dagarna, kände vi att detta bara blev roligare och roligare. Vi skulle
gärna ha kunnat stannat en vecka till och få spendera mer tid med eleverna från både Sverige
och de andra länderna, men också utforska staden och deras kultur mer. För på grund av det
mycket ambitiösa schemat fick vi inte mycket fritid.
Veckan har gett oss kunskaper om att man kan tydligt se hur olika personer utvecklas under
en kort tid genom att samarbeta med personer man inte känner sedan tidigare. Vi har lärt oss
att vi också kan utvecklas på ett positivt sätt och bemöta nya människor på ett annat sätt. Vi
tror att när vi utsätts för liknande situationer i framtiden kommer vi ha med oss kunskaper
från resan och kunna utnyttja möjligheter på ett annat sätt.
På resan hem hade vi mycket ångest för att komma hem till Sverige igen. Vi ville stanna kvar.
Eftersom det var på slutet av resan som man började lära känna varandra bättre. Det fanns
mycket kvar att upptäcka och göra. I dag är vi väldigt glada och tacksamma för att vi fick åka
på resan även fast vi från början var tveksamma och tvivlade över beslutet att åka med. Vi
skulle vilja träffa alla igen och vara med på ett liknade projekt med alla igen!
Vi har lärt oss så mycket av resan. Bland annat att samarbeta med personer som vi aldrig har
träffat förut och med personer från andra länder. Vi har lärt oss att vi kan göra mer än vad vi
tror, bara vi tror på oss själva! Vi lärde oss att man kan bygga upp relationer med andra
personer på väldigt kort tid och det här är lärdomar som vi kommer att ta med oss.
Tack för en fin resa, hoppas att vi får göra om det igen!
Med vänliga hälsningar,
Klara Brandt, Magdalena Vestin, Jonna Johansson, Adam Larsson, Alice Sundström
