Konsertprogram
Östersjöfestivalen
Jubileumsprogram
24 aug—1sep 2012
40 kr
2
Östersjöfestivalen 2012
Östersjöfestivalen 2012
att bli ett viktigt forum för Världsnaturfonden WWFs internationella
Östersjöseminarium, där speciellt inbjudna beslutsfattare och
nyckelpersoner inom politik, myndigheter och näringsliv diskuterar
utmaningar och lösningar för Östersjöns miljöproblem.
Genom att låta ett ekologiskt tema löpa genom hela festivalen,
höjs medvetenheten om dessa svåra frågor och det ges en bättre
möjlighet att på sikt förändra situationen.
Musiken kan verka som en god mötesplats, och kan inleda
samtal som i slutändan kanske kan förändra något. Miljöfrågor
kan bara lösas gemensamt. Det krävs samtal och insatser av alla
inblandade Östersjöländer för att få till förändringar. För att sådana
samtal skall leda till handling krävs bra ledare som kan få saker
gjorda.
Östersjöfestivalens grundare: Valery Gergiev,
Esa-Pekka Salonen och Michael Tydén.
Välkommen
till den tionde
Östersjöfestivalen!
Vi är glada och omåttligt stolta över att kunna
välkomna er till den tioårsjubilerande Östersjöfestivalen. Fröet till detta projekt såddes 1999 när
vi, Michael Tydén, Esa-Pekka Salonen och Valery
Gergiev, träffades i S:t Petersburg för att äta en god
middag. Vi diskuterade ingen festival men det låg i
luften – tio år efter murens fall – att det borde göras
något slags musiksamarbete kring Östersjön. Vi ville
också stärka känslan att vi lever kring ett förenande
innanhav, till skillnad från de år när grannländerna
Ryssland, Polen, Östtyskland och inte minst de
baltiska staterna upplevdes mycket avlägsna.
I februari år 2000 började konkreta festivalplaner
ta form och det kändes att vi tre tillsammans hade
tillräckligt med idéer och lust för att ro detta iland.
I juni 2002 hölls en presskonferens för att berätta
om den första festivalen som skulle genomföras
2003. Miljötänkandet fanns med i planen på ett tidigt
stadium och Världsnaturfonden (WWF) deltog redan
från början som aktiv part.
Det första året var en triumf med bland annat
efterlängtad Sverigepremiär för legendariska
Mariinskijteatern med full besättning, violinisten
Gidon Kremer med Kremerata Baltica och en mängd
andra intressanta artister. Kungligheter och ministrar
kom och visade sitt stöd och uppskattning, och
under åren har regeringar i regionen visat ett starkt
engagemang. Det blev en mycket lyckad start
och under de följande åren lyckades vi med vår
ambition att behålla den höga konstnärliga nivån.
Stjärnsolister, kompositörer, dirigenter och orkestrar
från Östersjöländerna har uppträtt i festivalens regi,
även långväga gäster som Riccardo Muti och Daniel
Barenboim har lockats att besöka oss.
Miljön
Vi ville redan från början utveckla festivalformen
till ett instrument för reflektion över musik, miljö
och ledarskap. När så många människor möts i
musikens universella språk ges en unik möjlighet att
reflektera över andra gemensamma frågor. Miljön är
en självklar del av allas liv och med Östersjön som
tema finns det tyvärr många alarmerande problem
som behöver belysas. Östersjöfestivalen har kommit
3
Ledarskapet
Symfoniorkestern är intressant som modell för hur ett ledarskap
kan fungera. En bra dirigent måste kunna leda med fast hand men
samtidigt vara oerhört lyhörd för orkesterns inneboende själ och få
med sig musikerna i sin vision för att tillsammans kunna nå ett väl
klingande resultat.
Detta är ett fascinerande samarbete som vi tror det går att dra
lärdom av även utanför det musikaliska kollektivet. Under åren
har vi initierat seminarier som belyser just det goda ledarskapet
som förutsättning för att kunna göra rätt analyser, och vidta de
åtgärder som krävs för att rädda miljön i Östersjöregionen. Det
behövs ett demokratiskt och långsiktigt arbetssätt där kortsiktiga
egenintressen inte får ta överhanden. Ett altruistiskt ledarskap kan
leda vår region in i framtiden.
Vi har med glädje sett hur Östersjöfestivalen etablerat sig
som en av norra Europas största och viktigaste festivaler.
Kombinationen av klassisk musik, att öka samhörigheten mellan
Östersjöländerna och att sätta fokus på vår gemensamma miljö
har fått stort genomslag i regionen och flera regeringar bidrar aktivt
med olika former av stöd. Det var detta vi hoppades på och det
känns bra att vi lyckats skapa något mer än "bara" musik. En slags
årligt återkommande kommunikationsplattform mellan dessa nio
länder för utbyte av tankar, musik, drömmar, visioner.
Men inte bara politikerna har makt och ansvar för vår
framtid. Alla kan göra något utifrån sin horisont, med sina
specialkunskaper.
Musiken råkar vara just vårt redskap och om vi genom att driva
en festival kan inspirera till engagemang i miljön, ja då är vi framme
och nuddar vid den hisnande känslan av att toner faktiskt kan
förändra världen.
Östersjöfestivalen
Jubileumsprogram
Östersjöfestivalens
programtidning
Ansvarig utgivare
Michael Tydén
Adress
Berwaldhallen
Dag Hammarskjölds väg 3
105 10 Stockholm
Projektledare
Peter Smith
Skribenter
Mikaela Kindblom
Edward Klingspor
Ylva Lagercrantz Spindler
Gunnar Lanzky-Otto Katarina Lindblad Johan Norberg
Sofia Nyblom
Form
Lupo Design
Tryck
Ineko
Information och biljetter
Berwaldhallens biljettkontor
Dag Hammarskjölds väg 3
Öppet mån–fre kl 12–18 samt två timmar före respektive konsert
Tel 08-784 18 00
[email protected]
berwaldhallen.se
Omslag
Lupo Design
Michael Tydén
Esa-Pekka Salonen
Valery Gergiev
Många har bidragit till att denna
jubileumsfestival har kommit till
stånd. Vi är oerhört tacksamma för alla bidrag och allt sam-
arbete och vill särskilt tacka:
Tryckt på grönt papper från Vida Paper. Scandia 2000 är FSC®-certifierat och producerat av träd från miljöcertifierad svensk skog.
Omslag: 240 g, inlaga: 130 g.
Swedbank, TeliaSonera,
Barbro Osher Pro Suecia
Foundation, BMW, Esa-Pekka
Salonen, Kulturdepartementet,
Kulturrådet, Kungliga Operan,
Mariinskijteatern, Stockholms
stad, Sveriges Radio P2,
Valery Gergiev, WWF
4
Innehåll
konsertprogram
Östersjöfestivalen 2012
Östersjöfestivalen 2012
Innehåll
08 ett mirakel med
puls och nerv
Jubileumsintervju med
Esa-Pekka Salonen
10Tror på musikens
kraft!
Jubileumsintervju
med Jan Eliasson
11 hög klass som
når en bred publik
Jubileumsintervju med
Lena Adelsohn Liljeroth
12En vackrAre
miljö för musiken
Jubileumsintervju
med Håkan Wirtén,
WWF
14Törst efter transcendens
Samtal med
Peter Sellars
18Tonsättarliv i en
värld full av
nyanser
Samtal med
Rodion Sjtjedrin
22På upptäckarstråt
i tonsättarland
Samtal med
Susanna Mälkki
24Någonstans i dikten
finns en gud
Samtal med
Krister Henriksson
Finska Radions Symfoniorkester
Orphei Drängar
Esa-Pekka Salonen dirigent
Ben Heppner, Violeta Urmana,
Matti Salminen, Michele de
Young, Jukka Rasilainen,
Waltteri Torikka, Tuomas
Katajala, Arttu Kataja
WAGNER: Tristan och Isolde
Biljetter: 450–1500 kr
Konsertintroduktion en timme före konsert.
28Jubileumskonsert
32 Baltic Composers
Project
38 Baltic Youth
Philharmonic
Tisdag 28 augusti kl 19.30
Fredag 31 augusti kl 19.30
Stockholms Nya Kammarorkester
Susanna Mälkki dirigent och curator
Baltic Youth Philharmonic
Kristjan Järvi dirigent
Martin Fröst klarinett
Herrmann: durchbrochene Arbeit
(uruppförande)
Kourliandski: Maps of
non-existent cities. Stockholm
(uruppförande)
Haapanen: Mermaid Machines
(uruppförande)
Biljetter: 110–395 kr
34Daniel Harding
R Strauss: Till Eulenspiegels
lustige Streiche
Nielsen: Klarinettkonsert
Rachmaninov: Symfoni nr 3
a-moll
Biljetter: 110–395 kr
40Herbert Blomstedt
85 år
Lördag 25 augusti kl 19.30
Onsdag 29 augusti kl 19.30
Lördag 1 september kl 19.30
Sveriges Radios Symfoniorkester
Radiokören
Eric Ericsons Kammarkör
Valery Gergiev dirigent
Esa-Pekka Salonen dirigent
Elin Rombo, Nina Stemme,
Tuuli Lindeberg
Sveriges Radios Symfoniorkester
Daniel Harding dirigent
Peter Mattei, Daniel Hällström
Sveriges Radios Symfoniorkester
Radiokören
Herbert Blomstedt dirigent
Malin Christensson, Katarina
Karnéus, Dominik Wortig, Georg
Zeppenfeld
HILLBORG: Sirens (ffg i Europa)
R STRAUSS: Ur Salome
TJAJKOVSKIJ: 1812, festuvertyr
VERDI: Uvertyr till Ödets makt
VERDI: Posas farväl ur Don Carlos
BRITTEN: Billys avskedssång ur
Billy Budd
R STRAUSS: Also sprach Zarathustra
30MARIINSKIJBALETTEN
Kungliga Operan
Söndag 26 augusti kl 19.30
Måndag 27 augusti kl 19.30
Mariinskijteaterns orkester
Mariinskijbaletten
Valery Gergiev dirigent
SJTJEDRIN: Den lilla puckelryggiga hästen
Biljetter: 100–850 kr
BEETHOVEN: Symfoni nr 9 d-moll
Biljetter: 150–595 kr
Biljetter: 140–475 kr
Biljetter: 150–795 kr
Konsertintroduktion en timme före konsert.
Aktiviteter
5
Övriga Festivalaktiviteter
Program
06 Östersjöfestivalen 26Tristan och Isolde
Fredag 24 augusti kl 18.00
10 år
36TOMAS
TRANSTRÖMER
Torsdag 30 augusti kl 19.30
Svenska Kammarorkestern
Radiokören
Thomas Dausgaard dirigent
Nina Stemme, Krister Henriksson
BEETHOVEN: Leonorauvertyr
TARRODI: Andrum i juli
(uruppförande)
WAGNER: Träume ur Wesendoncksånger
SCHUBERT: Der Tod und das
Mädchen
CHRISTIE: Spår (uruppförande)
BRAHMS: Nachwache, Verlorene
Jugend, Im Herbst ur Fünf Gesänge
BRAHMS: Schicksalslied
Biljetter: 140–475 kr
Konsertintroduktion en timme före konsert.
42 biografier
49 Biographies
Club Berwald med mingel, bar
och DJ i Berwaldhallens övre
foajé efter konserterna den
28 och 31 augusti. Fri entré.
Föredrag med Norman Lebrecht
Föredrag med den kände musikvetaren och skribenten
Norman Lebrecht kl 18.30 före konserterna den
28 och 29 augusti i Berwaldhallen.
Mahlerkännaren Norman Lebrecht är en prisbelönad
författare och en välkänd röst i brittiska BBC Radio.
Han har skrivit ett dussintal böcker och är översatt till
17 språk. Hans senaste bok Why Mahler? är 2000-talets
mest sålda biografi om en kompositör.
Norman Lebrecht bloggar på:
www.artsjournal.com/slippeddisc
The state of music 2020
28 augusti kl 18.30
Det pratas mycket om både finans- och generationskris.
Har något gått snett inom den klassiska musiken under
det senaste årtiondet? Kommer den klassiska musiken
att överleva till 2020?
Mahler, Schoenberg and the music of the future
29 augusti kl 18.30
Relationen mellan Gustav Mahler och Arnold Schönberg
formade i stor utsträckning musikens utveckling under
1900-talet och framåt. Hur tänkte Mahler och Schönberg?
Hur mycket musik överförs egentligen från en generation
till en annan?
Föredragen är på engelska. Biljett till den efterföljande
konserten gäller som entré.
seminarier
Tre av Östersjöfestivalens samarbetspartners håller i varsitt
seminarium under festivalen.
TeliaSonera bjuder in till ett öppet seminarium: Ett samtal om
innovation och entreprenörskap på Operaterrassen den 27 augusti
kl. 16.30. Information och anmälan: [email protected]
Världsnaturfonden WWFs internationella Östersjöseminarium äger
rum på Finlands ambassad den 28 augusti. Vid seminariet kommer
mottagarna av WWFs internationella Östersjöpris, WWF Baltic Sea
Leadership Award, att presenteras.
Swedbank är värd för ett seminarium med temat:
Vad kan världen lära av de baltiska staterna? den 29 augusti.
Seminariet äger rum i Princess Hall.
6
Östersjöfestivalen
10 år
Östersjöfestivalen 2012
”Jag gillar om en festival är intelligent.
Det finns ju tusentals festivaler! Här
framhäver man den kulturella aspekten
inom en region med personlighet och
karaktär.”
Riccardo Muti 2010
”Berwaldhallen blir en fysisk och
andlig mötesplats för människor
som befinner sig i frivillig eller
ofrivillig exil från sina hemländer
runt Östersjön.”
Svenska Dagbladet 2006
”Det gläder mig mycket att
Östersjöfestivalen försöker
knyta samman kultur och miljö
och använda musiken som
en inspirerande och enande
kraft. En kraft som inte går i
moll utan slår an en ljus klang
och vittnar om optimism och
framtidstro!”
”Vi gjorde en konsert tillsammans,
Sibelius 1:a symfoni, där vi satt
varannan svensk, varannan ryss.
Bara en timmes repetition och fast
vi inte kunde prata med varann
fick vi en fantastisk kontakt. Man
kommunicerar ju genom musiken.”
Ulrika Jansson 2004,
violinist i Sveriges Radios
Symfoniorkester
H M Konungen 2003
”Med ett huvudnummer som
Sjostakovitjs opera Näsan,
har Östersjöfestivalen redan
motiverat sin position som
ett av musikårets viktigaste
arrangemang.”
Dagens Nyheter 2004
Östersjöfestivalen 2012
01 Foto SR Foto
/Johan Ljungström
02 Foto Arne Hyckenberg
03 Foto SR Foto
/Johan Ljungström
04 Foto Alexander Kenney
05 Foto SR Foto
06 Foto Arne Hyckenberg
Valery Gergiev dirigerar
World Orchestra for Peace
i Berwaldhallen 2009.
Kungen och Drottningen anländer till
Berwaldhallen 2011 tillsammans med
landshövdingen Per Unckel och tas
emot av Michael Tydén.
01
02
”Politiskt och ekonomiskt är Östersjön åter ett
hav som förenar och inte en gräns mellan länder
och politiska system.”
Esa-Pekka Salonen 2012
Sjostakovitj opera Näsan
med Mariinskijteatern på
Kungliga Operan 2004.
östersjöfestivalen
10 år
”Han har på ett passionerat sätt agerat för att
bidra till Östersjöns skydd. I samband med
Östersjöfestivalen har Salonen riktat nya och
inflytelserika gruppers uppmärksamhet mot
den angelägna nödvändigheten av Östersjöns
bevarande.”
Esa-Pekka Salonen tilldelades
Världsnaturfonden i Finlands miljöpris 2005
”Under några dagar i slutet av
augusti känns våra grannländer
kring Östersjön närmare än
någonsin – det har vi festivalen att
tacka för.”
Lena Adelsohn Liljeroth 2007
”Det är otroligt vilka
bieffekter som ett sådant
evenemang kan resultera i.
Här på Berwaldhallens kontor
möttes de svenska och ryska
kulturministrarna för första
gången.”
Michael Tydén 2004
”Inbjudan av Väst-Östliga Divanorkestern
var mycket angelägen för mig, eftersom
den är en god förebild för ett konstnärligt
samarbete över politiska och etniska
gränser under starkt demokratiskt
ledarskap.”
Michael Tydén 2008
7
Östersjöfestivalen
10 år
Riccardo Muti
dirigerar Brahms Ein
deutsches Requiem i
Berwaldhallen 2010.
03
04
Kulturministrar från Sverige och
de baltiska länderna, samt Sveriges
utrikesminister bildar kedja längs
Strandvägen 2011, 20 år efter den
baltiska frigörelsen.
Esa-Pekka Salonen och Michael
Tydén på presskonferensen för den
första Östersjöfestivalen 2003.
05
06
8
Intervju
Östersjöfestivalen 2012
Östersjöfestivalen 2012
9
Intervju
ett mirakel
med puls
och nerv
Från ett visionärt embryo 2003 till dagens
internationellt erkända position. Så beskriver
konstnärliga ledaren Esa-Pekka Salonen jubilerande
Östersjöfestivalens utveckling. I år hoppas han
att den bidrar till att lyfta fram unga, oetablerade
tonsättare som lever i ett allt hårdare arbetsklimat.
D
et är en mäkta stolt Esa-Pekka Salonen jag får tag
på via en knastrig mobil i en taxi
mellan hemmet i London och
Heathrow, alltid på väg och alltid
uppbokad. Men när det gäller
Östersjöfestivalen har han gärna ett
par minuter över. Så är det också
hans och de två andra grundarna, Berwaldhallens
konserthuschef Michael Tydén och dirigenten Valery
Gergievs baby som fyller ett decennium i år, något som
han själv beskriver som ett smärre mirakel.
Men vägen dit har varit lång. Delvis ideellt
och utan någon stabil finansiering jobbar
festivaladministrationen som på gungfly och
uppfinner hjulet på nytt varje år. Samtidigt är det ett
arbetssätt som ger festivalen puls och nerv, menar
Esa-Pekka Salonen:
— I och med att vi har en ganska kort
framförhållning jämfört med andra klassiska
musikfestivaler, så lever vi i nuet. Exempelvis har vi
fortfarande några luckor i årets festivalprogram och
inför nästa år står det mesta fortfarande öppet. Det
är både skrämmande och kul. Vanligtvis planerar
man så vansinnigt långt i förväg.
Tack vare Östersjöfestivalens korta framförhållning
menar Esa-Pekka Salonen att det också är lättare att
få med rykande aktuella gäster i programmet.
— Vi presenterar det som känns angeläget och
hett just nu. Vi är kanske den enda festival som
opererar på det sättet.
Foto Sonja Werner
Vad har ni för kriterier när ni söker nya
medverkande?
— Vi vill gärna lyfta fram begåvningar från
Östersjöregionen och introducera nya namn. Och
så har vi våra vänner som kommer tillbaka varje år.
Men jag tycker inte att det ska bli en tvångströja
när det gäller den konstnärliga planeringen. När det
finns projekt som känns intressanta och angelägna
så tar vi dem, oavsett om artisterna kommer från
Östersjöregionen eller Afrika. Bara de passar in i
sammanhanget och berikar festivalen.
kommer att presenteras i bland annat Paris. Jag
hoppas vi kan fortsätta med det.
Man benämner ibland Östersjöområdet som
”Det melankoliska vodkabältet”. Kan man tala
om ett särskilt Östersjösound?
— Nja, jag har tidigare försökt jämföra
Östersjömusiken med Medelhavsmusiken och då
finns det förstås skillnader: i norra Europa rör sig
saker och ting långsammare på ytan. Istället finns
där djupa undervattensprocesser som kanske fattas
i den mer sydliga musiken. Under ytan finns det
också en oerhörd dramatik som är delvis dold, men
det är möjligen någonting som man upplever mer
instinktivt än intellektuellt.
Du menar att de stora institutionerna helt
enkelt inte beställer nya verk av unga
tonsättare längre?
— Ja, ändå borde man se det som en investering
istället för en risk. För om vi inte beställer nya verk så
har vi inga för framtiden.
I år satsar ni på unga tonsättare?
— Ja, det är en väldigt viktig del av festivalen
och jag hoppas att det ska bli ett bestående projekt.
Som en viktig kanal för en ny generation tonsättare
att komma fram igenom. Det är också kul att de
unga tonsättare som presenteras i Stockholm också
Är de viktigt att festivalen fungerar just som
ett växthus?
— Absolut, både för tonsättarna själva men också
för publiken. Arbetsklimatet är betydligt tuffare nu än
för tio år sedan. Det har blivit väsentligt svårare att
få beställningar och att bli framförd av en etablerad
institution, så vi behöver en sådan här festival mer
än någonsin.
Men hur ser du annars på återväxten bland
unga tonsättare?
— Återväxten är kanske starkare än någonsin
men samtidigt försämras grundvillkoren för hela
verksamheten. Jag tycker att det är tragiskt att en
ung generation som är intressant och idérik inte
får komma fram. Detsamma kan man säga om
dirigenter, instrumentalister och sångare. Samtidigt
finns det alltså mer potential där än någonsin
tidigare, så saldot är ändå positivt.
Vilka av de här tio festivalåren har varit det bästa?
— Jag tycker att den har blivit bättre och bättre
år för år! När jag tänker på Östersjöfestivalen så är
det ett projekt som absolut inte var realistiskt från
början, men ändå så flyger den idag. Som en humla
som egentligen inte heller kan flyga!
Så man skulle kunna säga att festivalen är en
mutation?
— Ja, eller en utopi som blev verklighet på grund
av många människor som jobbar mycket för det
– och delvis gratis, men också tack vare mycket
vänskap och värme från kollegorna i olika länder. Att
vi dessutom har en miljöaspekt skadar ju inte.
Vad ser du själv fram emot att få se på årets
festival?
— Vi har ju en del uruppföranden och det är alltid
kul att se, faktiskt kanske det mest spännande – att
få höra musik som aldrig har klingat ut i världen,
ljudvågor som aldrig har existerat tidigare. När jag
lyssnar på nyskrivna verk så är jag också själv helt
tom på tidigare referenser, vilket känns befriande.
Du dirigerar själv en djärv nytolkning av Tristan
och Isolde. Berätta!
— Den har väckt väldigt starka reaktioner, både
för och emot. Och det tycker jag är kul. Om man inte
får den typen av motsättningar så dör konsten.
Ylva Lagercrantz Spindler
10
Intervju
Tror på
musikens
kraft!
01
Med ett förflutet som diplomat,
ambassadör och utrikesminister har
världen alltid varit hans arbetsplats.
Den första juli tillträdde han som vice
generalsekreterare för FN och flyttade tillbaka
till New York, men engagemanget för länderna
kring Östersjön är fortfarande stort för Jan
Eliasson, den expansiva region som han tror
kan stärkas än mer i sin nya identitet med hjälp
av musikens kraft.
Nio länder, 90 miljoner människor.
Mycket skiljer oss åt men lika
mycket förenar oss som bor och
lever i länderna kring Östersjön – inte minst historiskt.
På dess vågor har såväl
Krimkriget som två världskrig och
kalla kriget passerat, medan senare
års strider istället har handlat om att
bekämpa den kraftiga miljöförstöring
som pågår i havet.
För Jan Eliasson, tidigare
diplomat, ambassadör, utrikesminister och sedan 1 juli vice
generalsekreterare för FN, har vi
som idag bor i Östersjöregionen
allt att vinna på att förena oss,
exempelvis genom kulturevenemang
som Östersjöfestivalen. Så har han
genom åren också varit en högst
närvarande festivaldeltagare i
Berwaldhallen. Exempelvis tog han
2009 initiativ till seminariet ”Drar vi
rätt slutsatser av dagens kriser?”,
om hur 1930-talets ekonomiska
kollaps utmynnade i andra
världskrigets utbrott, hur vi undviker
att historien upprepar sig och hur
kultur kan fungera som en motkraft.
Och 2011 medverkade han med ett
samtal om Dag Hammarskjöld.
På vilket sätt kan Östersjöfestivalen bidra till en gynnsam
utveckling för regionen?
– Den stärker banden mellan
våra länder, bygger broar och på ett
djupare sätt symboliserar den nya
relation som under de senaste tjugo
åren har byggts upp med de länder i
Baltikum som har frigjort sig (Estland,
Lettland, Litauen, reds anm). Det
är en utveckling som förtjänar
manifestationer av den här arten.
Men varför är det viktigt att
stärka just en Östersjöidentitet?
– Vi har allt att vinna på att göra
mycket tillsammans. I synnerhet
Norden, men också i allt större grad
Östersjöfestivalen 2012
det som blivit den nordisk-baltiska
regionen. Det är en samhörighet som
genom den politiska utvecklingen på
ett naturligt sätt har vuxit och blivit
just en Östersjögemenskap.
Östersjöfestivalen 2012
”Ett evenemang
av hög klass som
når en bred publik”
Festivalens ledord är ju musik,
miljö och ledarskap. På vilket
sätt bör politik och musik
förhålla sig till varandra,
tycker du?
– Musik kan precis som
litteratur innehålla en politisk
dimension. Det finns många
exempel på hur musik spelat en
roll för att samla människor kring
samhällsfrågor.
Men ska man verkligen blanda
ihop musik och politik, såsom
fallet är med Östersjöfestivalen?
– Jag tycker att möten mellan
människor och kulturer är så uppenbart välkommet. För mig känns det
naturligt att kunna kombinera det.
Sedan tycker jag att musik ofta kan
bidra till att förstärka ett budskap: om
jag håller ett högtidstal om vikten av
ett Östersjösamarbete och det också
får en musikalisk inramning så får det
en helt annan kraft.
Kan man som politiker och
ledare lära sig av musikens
strukturer?
– Absolut. Min hustru
Kerstin Eliasson är ordförande
i Musikhögskolans styrelse och
hennes spel på flygeln här hemma
påverkar mig starkt. Jag tror
verkligen på musikens kraft!
Ylva Lagercrantz Spindler
11
Intervju
Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth ser hur musiken kan samla
människor kring olika samhällsfrågor – och hur den därför också
är en viktig del i ett demokratiskt samhällsbygge. Själv hoppas
hon kunna närvara på Östersjöfestivalen även i år.
Vad binder oss samman idag när
det gäller Östersjöområdet?
– Historia, geografi, intressen och
värderingar. Det är ett starkt kitt som
håller oss samman.
– Under kalla kriget hade vi en
osynlig, skamlig gräns i Östersjön.
Nu måste vi göra allt för att öka
kontakterna över gränserna. Och
det gäller alla områden, inklusive
kulturen.
Tror du att kultur kan göra
skillnad och bidra till en demokratisk utveckling i exempelvis
Östersjöområdet?
– Absolut. Och jag tror att det
sker naturligt. Det är ingenting som
behöver betraktas som en del av ett
politiskt uppdrag. Kulturen har ju sin
egen kraft. Som att vi får ta emot
konstnärer, kulturarbetare, musiker,
dirigenter från andra länder och
lyssna på deras tolkning av verk, här
i vårt närområde och på en kontinent
som har plågats av krig och starka
ideologiska motsättningar.
02
Kulturminister Lena Adelsohn
Liljeroth lyssnar helst på klassisk
musik, men går även regelbundet
på konserter som framför nyskrivna verk. Givetvis hoppas hon
kunna delta i årets upplaga av
Östersjöfestivalen – ett evenemang
som hon tycker håller hög klass
och når en bred publik – och som
i år just satsar på att synliggöra
kompositörer i vardande.
Östersjöfestivalen firar tio år
2012. Vilket år minns du bäst?
– Jag måste nog säga att det
var förra året då mina baltiska
kulturministerkollegor deltog
vid Östersjöfestivalen för att
högtidlighålla 20-årsjubileet av
Baltikums självständighet. Det
var ett väldigt starkt ögonblick
när hela Berwaldhallen stod
upp till musiken som lett självständighetsrörelsen.
Tycker du att det saknas en
kulturpolitisk sammanhållning
mellan länderna i Östersjöområdet?
– De olika ländernas
kulturpolitik måste få skilja sig åt,
men det finns samarbeten på flera
nivåer, inte minst inom EU där i
stort sett alla Östersjöländerna
numera är representerade.
Festivalen vill bidra till att
stärka en Östersjöidentitet.
Är det viktigt?
– Länderna i Östersjöregionen
har en närhet till varandra, inte
minst historiskt, men också i
mer aktuella frågor som just
miljön. Jag ser det som en styrka
att vi kan ta del av varandras
kulturella mångfald genom dessa
gemensamma beröringspunkter.
På vilket sätt kan musiken
bidra till att skapa ett mer
demokratiskt samhälle?
– Kultur, fri åsiktsbildning och
yttrandefrihet är oumbärliga för
ett fritt och öppet samhälle. Det
behövs allt ifrån journalister och
01 Jan Eliasson
Foto SR Foto
02 Lena Adelsohn Liljeroth
Foto Johan Ödmann
författare till scenkonstnärer och
musiker för att spegla och utmana
människors och samhällens villkor.
Kulturens roll får därför aldrig
underskattas i vårt arbete för att
hålla liv i och förnya demokratin.
I år satsar Östersjöfestivalen
på att lyfta fram unga
tonsättare som har svårt att
komma in på den etablerade
musikmarknaden. Vad gör
Kulturdepartementet för att
förbättra situationen?
– För att uppmuntra förnyelse
inom musiken har vi bland annat
skapat en ny musikplattform
och en helt ny myndighet för
musikområdet. Därutöver har vi
ökat kulturbudgeten varje år under
den nuvarande regeringen för att
förbättra de ekonomiska villkoren
för kulturen.
Lyssnar du själv något på
nykomponerad musik?
– Jag lyssnar oftast på de
gamla mästarnas klassiska verk,
men jag hör givetvis också en del
nyskriven musik på konserter.
Kommer du att vara på plats
på årets festival?
– Jag hoppas verkligen det!
Ylva Lagercrantz Spindler
12
Intervju
Östersjöfestivalen 2012
Östersjöfestivalen 2012
Intervju
13
Till havs:
En vackrAre
miljö för
musiken
Övergödning från kringliggande jordbruk, kemiska
industriutsläpp och ett utrotningshotat fiskbestånd.
Vi har all anledning att fortsätta kämpa för ett
friskare Östersjön. Och hur kan det göras bättre
än med hjälp av musik? Världsnaturfondens
generalsekreterare Håkan Wirtén berättar om
tio år med Östersjöfestivalen.
Foto Lasse Burell
Vad handlar årets seminarium
på Östersjöfestivalen om?
— Vilka möjliga framtida scenarier det finns för Östersjön. Det
är många som delar visionen för
hur havet ska se ut, men hur det
sedan blir i verkligheten handlar
om vilja, mod och ledarskap.
I år firar Östersjöfestivalen
tio år och WWF har funnits
med från start. Kan du nämna
några av era seminarier som
har känts extra viktiga?
— När Finlands förra president
Halonen 2008 uppmanade till
enat miljöarbete för Östersjön.
En annan viktig milstolpe var
seminariet 2006 som fokuserade
på svartfisket av torsk som
hotar både återväxten och ett
hållbart fiske. Ett tredje nedslag är
seminariet om integrerad havsförvaltning och havsplanering
2008. Det visade att erfarenheter
från Stora Barriärrevet i Australien
kan bli en möjlig modell även
för Östersjön. Dessa två unika
områden är i princip jämnstora
och behöver likartat skydd trots
att miljöerna i övrigt är totalt olika. Vad vill WWF uppnå med att
delta i ett kulturarrangemang
som Östersjöfestivalen?
— På samma sätt som när
musikaliska genier dirigerar musik
och visar vägen för hur samspel
och samstämmighet kan uppnås,
så kan WWF visa på möjligheterna
till dialog och utmaningar för hur
ekosystemen i havet skall skötas
på ett ansvarfullt sätt. Målet är
en friskare Östersjö och ett ökat
engagemang för hur det ska gå
till, så att vi alla kan njuta av friska
hav i framtiden.
På vilket sätt kan kombinationen musik– och miljöfestival
gynna WWFs arbete?
— Engagemanget för
miljöfrågor och Östersjön kan
byggas genom olika former. Musik
är något som enar människor och
kulturer, miljöfrågorna är något vi
delar i såväl negativ som positiv
anda. Att kombinera de båda ökar
kommunikationsmöjligheterna och
öppnar dörrar för nya och kanske
oväntade möten. Det är positivt
att visa på olika möjliga vägar
för att nå målen för en miljö- och
naturvårdsorganisation som WWF.
Hoppas ni nå nya målgrupper
med ert budskap genom att
medverka i Östersjöfestivalen?
— Ja absolut. Den ger en
möjlighet att kombinera kultur
och miljö samt stärker banden
kring vårt gemensamma
innanhav. Genom WWFs
miljöseminarier har budskapet
och dialogen om Östersjöns hälsa
kunnat föras ut till målgrupper
som både direkt och indirekt
påverkar och påverkas av hur
havet mår.
Flygtrafiken är ju en stor
miljöbov. Kan ett ”närodlat”
musikliv vara något för WWF
att slå ett slag för?
— Ja, visst kan man utveckla
den närmusikaliska ådran mer.
Man kan tänka på hur man
planerar de musikaliska turnéerna
med längre perioder och fler
konserter, samt välja båt och
tåg som transportmedel där det
fungerar. På så sätt kan man
minska flygresorna.
Hur är läget för Östersjön
just nu?
— Östersjön är fortfarande
en sjuk patient som behöver
betydligt bättre vård för att
tillfriskna än vad som idag
erbjuds av värdländerna runt
omkring.
Och hur mår vårt innanhav
om tio år?
— WWFs mål är att Östersjön
ska må bättre och bättre för varje
år. 2022 ser vi framför oss att
de flesta aktiviteter i Östersjön
bedrivs med ett helhetsansvar för
dess ekosystem, oavsett vilken
sektor som håller i styrspakarna.
Ylva Lagercrantz Spindler
14
Intervju
Östersjöfestivalen 2012
Östersjöfestivalen 2012
Intervju
15
Törst efter
transcendens
Ett samtal med regissören
Peter Sellars om Tristan-projektet
J
ag är djupt berörd av Tristan och
Isolde, eftersom Wagner verkligen
djupdyker in i sin egen personliga
kris, bekänner Peter Sellars,
regissören bakom Tristan-projektet.
Klockan är 9 i Los Angeles, han är
mitt uppe i iscensättningen av John
Adams senaste opera, men tar sig
tid att konversera om Tristan och
Isolde med mig i Sverige. Det som berör honom
är Wagners förmåga att tolka in fragment av
österländsk filosofi i sin opera, utifrån bisarra, knappt
läsbara översättningar av Bhagavadgita, persisk
poesi och buddhistiska texter som vid 1800-talets
mitt just hade nått Europa – för att förstå sitt eget
dilemma och omvandla det till konst.
Regissören Peter Sellars är sedan många år
återkommande samarbetspartner i Esa-Pekka Salonens projekt, och står bakom flera uppseendeväckande iscensättningar av samtida verk. Han har satt
sin prägel på flera av tonsättaren John Adams operor,
liksom också på Kaija Saariahos verk för scen, inklusive
La Passion de Simone. Den vänlige australiensaren,
som sedan åratal är bosatt i Kalifornien, har liksom Bill
Viola sitt hjärta i österländsk filosofi – vilket gör honom
ovanligt väl lämpad till att sätta sig in i det universum
som utgör Tristan och Isolde. — Tristan und Isolde is a product of thirst! säger
Sellars bestämt. Operan avspeglar människans törst
efter kunskap, efter kärlek och efter att överskrida
sina egna begränsningar – samtidigt som den
också vittnar om en resignation inför insikten om
människans dödlighet, kärlekens omöjlighet.
Tristan-projektet tog sin början 2004 som en
halvkonsertant iscensättning i Walt Disney Hall i Los
Angeles, och fick sin kompletta form i samband med
premiären på Paris nationalopera 2005. Operachefen
Gérard Mortier lade operan Tristan och Isolde i
händerna på Esa-Pekka Salonen: ”det är dags för
dig att göra Tristan och Isolde nu”. Dirigenten kallade
omedelbart ihop ett team bestående av två nära vänner,
videokonstnären Bill Viola och regissören Peter Sellars.
— Bill Viola och jag hade en hel livstid av samtal bakom
oss när vi gick in i projektet, och vi samtalade mycket
i början. Sen kom ett givet ögonblick när Bill gick in i
sin studio och stängde dörren. Två år senare kom han
ut med 5 timmar filmat material… ! Sellars skrattar sitt
smittsamma skratt. This is the Wagner Story!
Bill Viola skuldsatte sig för att kunna genomföra
sitt livs mest anspråksfulla konstverk. Även om
beställningen kom från Paris-operan, så hade
inget enskilt operahus beredskapen att stå för de
astronomiska kostnaderna.
—Tristan och Isolde-projektet betalades med andra
konstverk, förklarar Sellars. I dag har vi insett att den
här uppsättningen kommer att följa oss hela livet.
Till skillnad från Violas andra verk lever Tristan och
Isolde bara när det möter en uppsättning musiker och
sångare, och ställs på en operascen, säger Sellars.
Törsten som ledmotiv
Törsten, som han nämner, har en dubbeltydighet.
Vattnet strömmar igenom Wagners Tristan och Isolde,
i orkestrala vågrörelser där oupplösta ackord jagar
varandra, på samma sätt som vatten är ledmotivet
i Bill Violas installationer. De två älskandes resa
över havet är också sinnebilden för den kärlek som
överväldigar dem. Att drunkna, att ge sig hän är också
ledmotivet för Peter Sellars iscensättning – publiken
ska känna sig omgiven av dramat, av musiken
och Violas videoinstallation, så att det hela blir en
tredimensionell upplevelse. You’re inside, and there is
no escape. Man är fångad, och kan inte bryta sig loss.
Tidigt i livet var Bill Viola med om en
drunkningsolycka, som nästan kostade honom livet
– en upplevelse som präglat honom konstnärligt
och kommit att bli ett ledmotiv i hans installationer.
Upplevelsen av tiden som stannar upp, gestalter som
sjunker ner eller stiger upp ur vattenmassor i ultrarapid, återkommer i hans konst och dominerar första akten av
Tristan och Isolde, som visionen om transcendens. När
kärleksparet har druckit kärleksdrycken iscensätter
Viola deras plötsliga förälskelse som ett fall ner i vattnet, som vi i publiken bevittnar underifrån.
16
Intervju
I sina programkommentarer till videoinstallationen
skriver Bill Viola att den på inget sätt är tänkt att
kommentera verket, utan snarare skildrar det mänskliga medvetandets resa mot det mest ömtåliga av
tillstånd: ögonblicket då man låter sig uppslukas av
allomfattande kärlek. Den kärlek som överskuggar allt,
som beskrivits av mystiker genom tiderna som ”den
grundläggande förutsättningen för den mänskliga
tillvaron”. Bill Violas installation har heller ingen relation
till den historiska dimensionen i Wagners libretto, inga
medeltida referenser finns i bildspråket.
Konstverket som sinnebild för en inre resa
Tristan och Isolde-projektet har istället fått tre
underrubriker, som understryker Bill Violas
psykoanalytiskt och filosofiskt färgade tolkning av
tematiken i operan: Akt I står för Rening, ritualerna
som individen går igenom för att kunna förbereda
sig för det symboliska offret – som krävs för att hon
ska kunna återfödas. Isolde och Tristan beslutar
att dricka en dödsdryck, som byts ut mot en
kärleksdryck – visuellt tvingas de två älskande i
videoinstallationen under vattenytan, där en osynlig,
immateriell värld uppenbarar sig. — På ett sätt använder sig Wagner och Viola av
vattnet som metafor för de olika skikten i det undermedvetna – och som sinnebild för döden, det sista
mysteriet som vi inte kan famna, säger Peter Sellars.
Östersjöfestivalen 2012
Andra akten, där kärleksparet förenas, står för
Ljuskroppens uppvaknande, Självets andliga
återfödelse i ljus genom kärleken.
— Det är möjligt att uppnå det omöjliga, säger
Sellars. Det är budskapet i Tristan och Isolde. Eller,
åtminstone att sträcka sig efter det omöjliga. Ställt i
relation till den tid vi lever i, och de frågor som står
på spel i Östersjöfestivalen, berör verket fysiska,
praktiska frågor om överlevnad, som också är djupa
existentiella frågor.
— I iscensättningens tredje akt beskriver Viola sin
bildvärld som en reflexion av ”Självets upplösning
och död”, där de två älskandes feberdrömmar
och vånda upplöses i en vision om frid bortom alla
motsättningar. —”Selige Lust”, som Isoldes sista
ord lyder, ett slutord som ändå återspeglar den
flammande passionen mellan dem.
— Allt som kan erinra om vårt ansvar är
avgörande just nu, säger Sellars, apropå budskapet
i Tristan och Isolde-projektet. Vi har makten att
förstöra planeten – men också att rädda den. Den
tid vi lever i är mycket farligare än Wagners.
Bill Violas installation är ett direkt svar på Wagners önskan om allkonstverket, das Gesamtkunstverk –
en konstform som tonsättaren inte kunde drömma
om, eftersom den uppstod under Violas livstid. I
Tristan-projektet möts två epokgörande konstverk.
Sofia Nyblom
Tristan
och Isolde
framförs den
24 augusti.
01
01 Bill Viola, video still
from Tristan und Isolde
Foto Kira Perov
Östersjöfestivalen 2012
Konsertprogram
TeliaSonera tar
ansvar för Östersjön
Östersjön är ett av världens mest förorenade
innanhav på grund av omfattande sjöfart, miljögifter, övergödning och utfiskning. TeliaSoneras
samarbete med Östersjöfestivalen och Initiativet
Hållbara Hav är bra exempel på hur företag kan ta
ett aktivt miljöansvar. Samarbetena fokuserar på
att belysa de utmaningar som Östersjöregionen står
inför och de insatser som görs för en hållbar framtid.
Våra produkter gör det möjligt att minska behovet
av resor och transporter vilket i sin tur leder till
minskade utsläpp av kväveoxider, ett av de största
hoten mot Östersjöns fortlevnad.
Eftersom TeliaSonera är en global aktör omfattas
alla varumärken som ingår i koncernen också av
vår miljöpolicy. Bara i Norden innebär det att Telia,
Halebop, Skanova, Cygate, TeleFinland, DataInfo,
Call me, DLG Tele, NetCom, NextGenTel och
Chess jobbar mot samma miljömål.
17
18
Intervju
Östersjöfestivalen 2012
Tonsättarliv
i en värld full
av nyanser
Östersjöfestivalen 2012
Intervju
— Du får inte beskriva det som svart eller vitt.
Journalister från väst gör alltid det. De frågar hur vi
hade det och så ska vi svara att det var ett elände,
att vi svalt och frös och levde som i ett fängelse. Det
var inte så. Även Sjostakovitj var både tragisk och lycklig. Han fick höra alla sina 15 symfonier under
sitt liv. Jämför det med Schubert som inte fick höra
en enda av sina. Sjostakovitj var både dissident och
accepterad av etablissemanget. Det fanns många
olika nyanser i tillvaron.
Balansakten att vara både dissident och
konformist utförde även Sjtjedrin själv. I en intervju
i Dansk Musik Tidskrift berättar han att alla i Sovjet,
utan undantag, var tvungna att leva ett dubbelliv.
Själv vägrade han skriva på en namninsamling som
stödde invasionen av Tjeckoslovakien 1968. Både
han och hans hustru blev hårt ansatta efter det, och
för att i någon mån blidka makten komponerade
Sjtjedrin ett hyllningsverk till Lenin i samband med
100-årsminnet av hans födelse. Sjtjedrin kommer från en musikalisk familj, där
framför allt folkmusik och kyrkomusik hade stort
utrymme. Hans farfar var rysk-ortodox präst och
biskop i den lilla staden Alexis utanför Moskva, där
Sjtjedrin tillbringade somrarna som barn. Den äkta,
levande folkmusik han hörde där satte djupa spår. Han
beskriver det som magi att höra herdarna från andra
sidan Volga eller bondkvinnan vars röst fortfarande ger
honom gåshud att tänka på. Också körsångstraditionen
låg familjen nära. Sjtjedrin sjöng i gosskör som liten
och har berättat att det är tack vare den körledare han
hade då, Aleksander Svesjnikov, som han blev musiker.
19
I snart 60 år har Sjtjedrin hållit sig i främsta ledet
av ryska tonsättare. Han har skrivit ca 120 opus,
varav fem baletter, fem operor, två symfonier,
sex pianokonserter och mycket annat. Under
en period skrev han filmmusik, som ett sätt att
försörja sig. Stilistiskt ligger han nära Prokofjev
och Sjostakovitj, som han var personlig vän
med, och hans musik blandar rysk folkton och
modernism till en personlig helhet. Själv har
han betecknat sig som post-avantgardist, och
har kallat det musikaliska avantgardet för ett
ghetto. Visserligen har han använt sig av både
12-tonsteknik och aleatorik (slumpteknik), men
menar att det nya måste blandas med det gamla
för att bli meningsfullt. Och, framför allt, måste
musik komma från hjärtat. Så vad anser han idag
om modernistisk musik?
— Det går inte att besvara med några korta
meningar, men det viktigaste är att vara sig själv.
Att inte rätta sig efter vad kritiker, publik, elever eller
vänner tycker, utan bara vara sig själv. Om man inte
tror på sig själv tillräckligt mycket för att klara av det,
bör man byta yrke.
Baletten Den lilla puckelryggiga hästen skrev
Sjtjedrin när han fortfarande var student på
Moskvakonservatoriet. Han hade nyligen uruppfört
sin egen första pianokonsert i Moskva och fått
mycket positiv uppmärksamhet för sitt framförande.
Då hörde Bolsjojteatern av sig och bad honom skriva
en balett över sagan om den lilla puckelryggiga
hästen av Peter Ersjov, en älskad saga som alla
ryssar känner till.
I snart 60 år har han hållit sig i främsta ledet bland
ryska tonsättare, både under Sovjettiden och
efter perestrojkan. I dag är Rodion Sjtjedrin en
lika aktiv och eftersökt kompositör som någonsin.
E
n knastrig telefonlinje med eko och
ömsesidig språkförbistring gör att
samtalet inledningsvis inte riktigt
tar fart. Sjtjedrin avfärdar mina
frågor som naiva och säger att jag
kan slå upp svaren på Internet.
Då jag hävdar att hans personliga
upplevelser av musiklivet i Moskva
på 50-talet inte är någonting som finns på Internet,
låter han lätt irriterad:
— Det var ett mycket svårt liv, naturligtvis.
Stalin hade just dött och fortfarande rådde
samma ideologi, samma kontroll och diktatur
som under Stalin. Ett fult system. Men det är inte
hela sanningen. Det fanns också mycket som var
gott. Musiklivet var på många sätt fantastiskt. Alla
som kom till Moskva och gav konserter; Oistrach,
Gilels, Rostropovitj, Mravinskij… De gav fantastiska
konserter med den klassiska repertoaren av
Mozart, Beethoven, Brahms, Bach och Sjostakovitj.
Oförglömliga framföranden som numera är legendariska. Vi hade världens bästa balettkompani på
Bolsjojteatern, och flera fantastiska orkestrar av
absolut internationell toppklass. Så musiklivet var på
många sätt rikt och blomstrande.
Och för Sjtjedrin personligen var det, precis som för
de flesta unga människor, en härlig tid av att upptäcka
livet. Han kom i kontakt med litteratur, musik, mat,
kvinnor – allt det som hör livet till. Världen öppnades
för honom. Samtidigt fanns det inte en enda familj som
inte fick erfara att någon i deras närhet blev fängslad
eller deporterad. Det var ett dialektiskt liv.
Foto N. Razina
Intervju
— Det var en stor ära för någon så ung och oprövad
som jag var då, att få den här beställningen. De ville
testa vad jag gick för. Så koreografen, som också
skrev librettot, gav mig första akten och sa åt mig att
tonsätta den och återkomma om två veckor och visa
upp resultatet.
Efter två veckor var han klar med första akten.
Koreografen granskade kritiskt partituret och tyckte
att det inte var så dåligt. Så han föreslog att de
skulle börja samarbeta.
Under arbetet träffade han sin blivande hustru,
prima ballerina Maja Plisetskaja. Det var hon som
dansade Tsarbruden när baletten sattes upp på
Bolsjojteatern 1960. Sjtjedrin får något varmt i
rösten när han pratar om henne. Hon har inte
enbart inspirerat honom som balettkompositör utan
genomsyrat hela hans liv. Han kallar henne för sin
musa och beskriver att de står varandra mycket nära
både konstnärligt och andligt.
I vinter fyller Rodion Sjtjedrin 80 år. Fortfarande är
han minst lika aktiv som någonsin. Bara pianospelet
har han trappat ner på. Men undervisar gör han
fortfarande, i form av mästarklasser över hela
världen, och komponerar oförtröttligt. Bara dagen
före vårt samtal var han i Salzburg för att höra
uruppförandet av sitt nya verk Kleopatra och ormen.
En man med integritet och bestämda åsikter, som
numera kan glädja sig åt att resa fritt i världen och
säga vad han vill utan att riskera repressalier.
Katarina Lindblad
Östersjöfestivalen 2012
Östersjöfestivalen 2012
Konsertprogram
h
bm itt
w ad
.s e
e/ n
va . F
gv å
is de
ar n
na .
20
Nya BMW
3-serieTouring
www.bmw.se
21
När du älskar
att köra
Den lilla
puckelryggiga
hästen spelas
på Operan
26–27 augusti.
Vi har höjt Volymen.
BMW 3-serien sammanfattar allt det där du aldrig riktigt kan ta på, men alltid känner igen när du sätter dig i en BMW.
I nya BMW 3-serie Touring får du dessutom ”extra allt” eftersom vi ökat volymen. Med ett bagageutrymme på 495 liter
är den rymligast i segmentet. Tillsammans med 40-20-40-fällbart baksäte och en mycket låg lasttröskel får du plats
med det du behöver för att upptäcka allt. Väljer du dessutom till Bluetooth i Connected Drive, så kan du synka mobilens
spellistor till bilstereon och spela dem på vilken volym du vill.
nya bmw 3-serie touring. VägVisaren.
sVerigepremiär 22 september.
Foto N. Razina
alltid med bmw Fri service i 3 år/8.000 mil. Nya BMW 3-serie Tourimg. Pris från 324.400 kr. Effekt från 184 hk.
Bränsleförbrukning vid blandad körning enl EU-norm från 4,7 l/100 km. Koldioxidvärde från 124 g/km. Miljöklass: EU5.
Billån från 2.825 kr/mån. Baseras på 6,25% ränta (ränteläge juni 2012), 30% kontantinsats, 50% restskuld efter 36 månader.
Effektiv ränta 6,90%. Uppläggningsavgift och administrationsavgift tillkommer. Finansiering via BMW Financial Services.
22
Intervju
Östersjöfestivalen 2012
Östersjöfestivalen 2012
23
Intervju
På upptäckarstråt
i tonsättarland
För två år sedan kläckte Esa-Pekka Salonen idén om
Baltic Composers Project, ett tonsättarprojekt knutet
till Östersjöfestivalen med ny musik från de olika
länderna runt Östersjön. Finska dirigenten Susanna
Mälkki fick i uppdrag att välja ut tonsättarna.
J
ag har helt enkelt
valt tonsättare
som jag tycker är
intressanta, och som
representerar olika
stilar. Fältet av ny
musik är så rikt.
Susanna Mälkki är
chefsdirigent för franska nutida
musikensemblen Ensemble
Intercontemporain sedan 2006 och
starkt engagerad i att beställa och
framföra samtida musik.
— Egentligen är det något
konstigt med musiklivet, att det
är de som gör modern musik
som anses vara lite speciella och
alltid nämns som något slags
undantag. Det borde vara tvärtom.
Alla musiker och dirigenter skulle
ägna sig åt samtida musik som en
självklarhet, och de som inte gör
det … borde skämmas, säger hon
och skrattar.
För det är klart att det inte är
frågan om antingen eller. Själv
älskar hon den gamla musiken av
hela sitt hjärta och tolkar Berlioz
och Schumann med samma
passion. Samtidigt är det ett både
uppfriskande och tankeväckande
perspektivbyte hon erbjuder,
att det skulle vara den samtida
musiken som var normen. Det
är lätt att förstå att Esa-Pekka
Salonen valde just Mälkki till att
ha hand om det här projektet. Han
formulerar sig ofta i liknande banor.
Vid en introduktion i Berwaldhallen
för något år sedan, lyfte han
fram den nyskrivna musiken som
det naturliga med en parallell till
nyheterna, och frågade retoriskt:
”Vill ni hellre läsa gårdagens
nyheter, eller dagens?”.
— Det är så många som vill
driva musiklivet som ett museum,
i stället för att tänka det som ett
galleri, säger Mälkki.
Susanna Mälkki inledde sin
karriär som cellist och spelade då
en hel del samtida musik, både
som kammarmusiker och alternerande stämledare i Göteborgs
Symfoniorkester. Så den samtida
musiken var en naturlig del av
hennes musicerande från början.
— Men sen när jag började
som dirigent märkte jag att det
fanns mycket arbete att göra
inom den samtida musiken. Det
behövs dirigenter som är villiga
och kunniga att ta sig an den här
repertoaren. Jag tycker det är
fascinerande med ny musik, tycker
om att umgås med tonsättare och
sätta mig in i deras värld. Sen är
det väl inte den lättaste vägen,
det är många svåra partitur och
komplexa strukturer man ska sätta
sig in i. Men det är viktigt – och
roligt.
Hur bedömer man vad som är
intressant?
— Först förstås att yrkeskunskapen finns där, att de har ett
”craftsmanship” att skriva väl för
orkester. Men sen är det till slut
mycket en fråga om smak och
stilpreferenser. Jag intresserar mig
för tonsättare som har något eget.
Antingen är det något som väcker
mitt intresse, eller inte.
Och jag kan själv bli förvånad
ibland. Det kan vara något som jag
normalt inte brukar tycka om som
plötsligt tar tag i mig. Eller tvärtom,
att en stil eller kompositör som
jag brukar tycka om, men där just
ett visst stycke inte talar till mig.
För mig är det sen, efter alla de
här kvaliteterna, sist och slutligen
väldigt instinktivt. Och då är det
viktigt att musiken kommunicerar
någonting personligt.
Ofta är det en lång process för
en tonsättare att hitta sin egen
stil. Det finns olika skolor och
tendenser där många kopierar
varandra. När de passerat 30 år
börjar många bli sig själva, menar
Susanna Mälkki, och påminner
om att komponerandet i mångt
och mycket handlar om hur man
kommunicerar. Musikstycken är
mänskliga, det är som att de har
sina egna personligheter. Själv har
hon ingen längtan att komponera.
— Nej. Jag tror i och för sig att
jag kan producera melodier, men
inte skriva en hel ”roman”. Jag
känner heller inget tonsättarkall.
Fast vem vet, kanske någon
gång… Om jag någon gång skulle
vilja göra något annat. Jag har
gjort en del arrangemang, och
det har varit roligt. Men att vara
tonsättare innebär mycket mer
än så. Det är en långsam process
Susanna Mälkki
dirigerar Baltic
Composers
Project den
28 augusti
Foto Simon Fowler
som kräver koncentration och att
man verkligen tror på sin sak, när
man sitter där på sin kammare och
tänker på sina noter.
Susanna Mälkki tycker att
idén med att beställa ny musik
är fantastisk och är glad över
att Östersjöfestivalen gör den
satsningen. Hon ser det som en
verklig ”act of generosity” från
festivalens sida och hoppas att
det kommer att bli viktiga verk för
tonsättarna också.
— Fast det där är alltid ett spel.
Just de här styckena har ju ingen
av oss hört än, de är väl i skrivande
stund möjligen precis färdiga. Så vi
vet inte. Det är en chansning. Men
alla tre tonsättarna har erfarenhet
och är nyfikna och kreativa.
De tre tonsättare hon valt ut
den här gången kommer från
Tyskland, Ryssland och Finland.
Det är tonsättare som Mälkki
kommit i kontakt med på olika sätt
i sin verksamhet som dirigent. Det
mest exotiska stycket för publiken,
tror Mälkki, kommer Dmitri
Kourliandskis att bli.
”Det är så många som
vill driva musiklivet
som ett museum, i
stället för att tänka
det som ett galleri”
— Han skriver väldigt abstrakt
musik. Den handlar mest om ljud.
Oftast finns det knappt några
klingande noter och definitivt inga
melodier. Han skapar ljudlandskap,
det blir ofta statiskt eller mekaniskt
och fullt av repetitiva moment.
Jag är faktiskt hemskt nyfiken. En
kollega till mig här i Paris säger
att varje gång det kommer ett nytt
partitur av Dmitri öppnar han det
med samma känsla av nyfikenhet
och förväntan, som om det var en
följetong av en favoritförfattare.
Dmitri känner världen av gnissel
och oljud.
Arnulf Herrmanns musik beskriver
hon som välskriven, välkonstruerad, ofta tät och avskalad från allt
onödigt, ofta kvick, humoristisk
och väldigt virtuos. Han utforskar
harmonier och laborerar gärna med
kvartstoner. Hon har spelat två av
hans stycken med sin Ensemble
Intercontemporain, stycken
byggda på minnet av dans, häftiga,
spännande stycken med mycket
humor i.
Perttu Haapanen har också en
helt egen stil. Kanske är han den
mest klassiskt modernistiska av de
tre, enligt Mälkki, med en abstrakt
klangvärld, kanske lite mer åt
”storytelling”-hållet.
— Men jag skulle vilja
understryka att de här tonsättarna
är gåtor för mig också. Och de
utvidgar hela tiden sina uttryckssätt. Jag hoppas att det blir ett
kontrasterande program, att
publiken hittar dit och att de tar till
sig varje stycke för sig. Det är ju
vars och ens inre värld som vi får
ta del av.
Baltic Composers Project
inleds i år. Tanken är att det ska
bli ett återkommande inslag
under Östersjöfestivalen, med
beställningar av nya, intressanta
tonsättare från regionen. Katarina Lindblad
24
Intervju
Östersjöfestivalen 2012
— Det finns en omedelbarhet i dikterna
som är en bit av mystiken. Man känner att
man är nådd, berörd – men vet inte riktigt
varför, som i zenbuddhismen.
Någonstans i
dikten finns
en gud
S
kådespelaren Krister Henriksson
har ett intuitivt förhållningssätt till
Tomas Tranströmers dikter, som
rimmar med den rika musikaliska
substansen. Men rikedomen i
dikterna har mot förväntan föga
med musikaliska konstruktioner
att göra – utan snarare med den
aspekt av musiken som, likt
dikten, undflyr definition. Där kan tonarten C-dur hos
Tranströmer vara en metafor för sinnlig berusning,
medan en dikt om Franz Schubert berättar om
flykten undan liemannens yxhugg. Tranströmer började sin bana som pianist, en
omvittnat skicklig sådan, men valde dikten framför
musiken. Och trots hans djupa musikaliska kunskap,
som också omfattar komposition, har han aldrig
lockats att översätta formspråket i dikt. Det är snarare
uttrycket bakom musiken som strömmar genom
dikten, en underjordisk källa, och bubblar upp i
referenser till enstaka kompositioner och musikalisk
terminologi.
— Sjukdomen som Tomas har fått, stroken, är
en sån meningslös sjukdom att man måste söka en
mening, kommenterar Henriksson. I Tomas fall har
den tystnad han har blivit tvingad till gagnat hans
diktning. Musiken och hans poesi är bortom orden.
Det var 1990 som Tomas Tranströmer drabbades
av en stroke i vänstra hjärnhalvan, som bland annat
drabbade talcentrum och satte stopp för hans
egna diktläsande. Krister Henriksson har istället
kommit att bli Tomas Tranströmers röst – både i
officiella sammanhang, och vid inspelningar där
han ackompanjeras av Tranströmers pianospel med
vänsterhanden.
Krister Henriksson upplever diktläsning som en
särdeles stor utmaning – men känner sig ovanligt
bekväm i rollen som Tranströmers interpret.
— Vore jag sångare skulle Tomas och jag sjunga
i samma register, menar han i ett försök att dra en
jämförelse med musiken.
Krister
Henriksson
läser Tomas
Tranströmers
dikter under
konserten den
30 augusti.
Tranströmers inläsningar finns som
jämförelsematerial, och där kan Henriksson känna
ett släktskap i röst och omfång. Inte helt oväntat,
med tanke på att Krister Henriksson vid sidan
om scenkarriären och de ruffa Wallanderfilmerna
också spelat i långfilmer med musikalisk tematik:
Juloratoriet, efter Göran Tunströms roman och
Veranda för en tenor.
På äkta skådespelarvis vill Krister Henriksson
ogärna analysera Tomas Tranströmers dikter. Men
han har ändå distans till det faktum att Tranströmers
romantiska, förandligade poesi plötsligt ligger i tiden
och belönats med Nobelpriset.
— Det kan man inte säga om 1970-talet – jag
hörde själv till den rigida, opportuna vänsterrörelsen,
och jag hade definitivt inte förstått hans dikter om
jag hade läst dem då. Det fanns ingen plats för dem
i det klimatet, säger Henriksson.
Att, som vid kvällens konsert, vara en byggsten
i en föreställning som iscensätter Tranströmers
universum, finner han oerhört meningsfullt. — Det är tillåtet i dag att vara så öppen och
mångtydig som Tranströmer är i sina dikter – det är
fantastiskt kul! Sofia Nyblom
Östersjöfestivalen 2012
Konsertprogram
25
26
Konsertprogram
Östersjöfestivalen 2012
Östersjöfestivalen 2012
Konsertprogram
27
Tristan
och Isolde
Wagners allkonstverk om omöjlig kärlek
gestaltat av toppsolister och Violas
fantastiska videokonst i världsberömd
multimediaversion – nu äntligen i Sverige!
Vissa konstverk blir sådana ikoner att de
undgår kritik. Richard Wagners Tristan
och Isolde är ett sådant – så älskat,
så romantiserat att det undflyr även
den
kritik som berör de politiska och
Tristan och
anti-semitiska tendenserna i Wagners
Isolde
övriga verk. Men Tristan och Isolde är
Finska Radions
okontroversiell tack vare själva ämnet:
Symfoniorkester
omöjlig, oändlig kärlek.
Orphei Drängar
Berättelsen i sig har rötter i 1200-talet
Esa-Pekka Salonen dirigent
Ben Heppner tenor (Tristan)
och den keltiska legenden om Isolde,
Violeta Urmana sopran
som besitter magiska krafter. Meddelst
(Isolde)
en trolldryck lyckas hon erövra den
Matti Salminen bas (Marke)
man som är satt att bevaka henne på
Michele de Young sopran
resan som ska föra henne till hennes
(Brangäne)
tillkommande. Men lika betydelsefull
Jukka Rasilainen baryton
(Kurwenal)
som själva myten för verkets inspiration
Waltteri Torikka tenor (Melot) var tonsättarens kärlek till poeten
Tuomas Katajala baryton
Mathilde Wesendonck, gift med hans
(Sjömannen, Herden)
beskyddare Otto Wesendonck i Zürich.
Arttu Kataja baryton
De psykoanalytiska tolkningarna av
(Styrmannen)
Tristan och Isolde hakar lätt upp sig
Peter Sellars regissör
på att Wagner var rädd för att binda
Bill Viola videoinstallation
sig – och föredrog att närma sig kvinnor
RICHARD WAGNER (1823-1883)
som redan var upptagna. Äktenskapet
Tristan och Isolde
framställs i Wagners operor sällan i ljus
Presentatör: Katarina Lindblad dager: se bara på Wotan och Fricka,
Konserten sänds direkt i
Ringens grälsjuka makar.
Sveriges Radio P2.
Så stark och innerlig var nämligen
Ungefärlig konsertlängd: 5 tim
Wagners kärlek till Mathilde att han avbröt
inklusive två pauser
arbetet med Siegfried för att utforska
den privata sfären och kärlekstriangeln
i Tristan ochClub
Isolde. Äktenskapet
har
PreLäs
EfterBoka
KonsertFörfattarAfternoonconcert
med
Berwald
tea
sitsen intervjun
biljett
träff
ingen större
lockelse, vare
intro
talksig i hans
Peter Sellars
på sid 14
eget liv eller i hans verk, och viftas
En timme
bort som en ”borgerlig konstruktion.”
före konsert.
Kärleken måste erövras. Den passionerade Isolde vägrar att acceptera
det öde som andra tvingat på henne,
tvångsäktenskapet med en äldre man.
Feministiska författare har förknippat
hennes offerdöd med andras på scenen
– men Isolde dör vid sidan av den man
som hon älskar, och på eget initiativ.
Fredag 24 augusti
kl 18.00
Men som alla stora konstverk ska
Tristan och Isolde inte tolkas alltför
bokstavligt. Är det inte så att den
”död” som de två älskande delar kan
läsas som att de oreserverat ger sig
hän åt kärleken. William Shakespeares
sonetter drar parallellen mellan kärleken,
döden och havets kraft – paralleller som
återkommer hos Wagner. Vågornas
hypnotiserande rörelser genom Tristanpartituret återskapar kärlekens eufori,
den drömlika livsförnimmelse som
är både verklig och overklig. Tiden
upphör, samtidigt som den rusar framåt
likt Nirvana i buddhistisk filosofi, i
Schopenhauers tankevärld och i Bill
Violas bildvärld. Så skapar Wagner
förutsättningarna för en makalös operafinal, för sång med stor erotisk kraft
och visuella tolkningsmöjligheter.
Bill Violas arbete med Tristan är en
länk i arvet från Wagners inflytande på
bildkonsten. Idén om ”allkonstverket”
fick spridning först i Frankrike på
1860-talet. Senare tog konstnärer som
Gustav Klimt, Vassilij Kandinsky och
Arnold Böcklin intryck, och lät sina
verk inspireras av den wagnerianska
korrespondensen mellan olika sinnesupplevelser och den dramatiska
skildringen av klyftan mellan natur och
modernitet.
Amerikanska
arkitekter
Radio
Jubileumsprofilen
och
konstnärer har tagit intro
intryck av den
känslomässigt laddade metaforen i
Wagners verk, och sammansmältningen
med färg och form. Ett konstverk som
rinner över alla bräddar, installationen
som föds, lever och drunknar inför
betraktaren – detta är det Wagnerianska
allkonstverket. Isoldes förtrollning
fortsätter att utöva sin makt.
Sofia Nyblom
01
02
Friday 24 August,
6.00 pm
TRISTAN AND ISOLDE
Love neverending, love
eternal is the subject matter
of Richard Wagner’s Tristan
and Isolde. The tale itself
has ancient roots in the
12th century Celtic legend
of the sorceress Isolde,
and the man who wins her
heart - instead of guarding
her on the way to her
forced wedding. But equally
important to it’s inspiration
was Wagner’s love for poet
Mathilde Wesendonck,
the wife of his protector.
03
Wagner broke off his work on
Siegfried to explore the love
triangle of Tristan and Isolde.
Psychoanalyst interpretations
of Tristan and Isolde linger on
the fact that Wagner feared
attachment and preferred
conquering attached women.
Although Feminist writers
have linked Isolde’s sacrificial
death with that of many
other women on the operatic
stage, Isolde dies of own free
will – alongside the man she
loves.
But is it not the ‘death’
shared by the two lovers simply a metaphor for
unreserved immersion in
love? The hypnotic surge
of waves in the score of
Tristan and Isolde evokes
the bliss of love, and the
Nirvana of Buddhist and
Schopenhauerian philosophy.
Bill Viola’s work on
Tristan is a testimony to
the profound influence of
Wagner on the visual arts,
starting with the French
symbolists in the 1860’s.
The fusion of color, sound,
shape and emotionally
charged metaphor are the
ingredients of the Wagnerian
Gesamtkunstwerk. The spell
of Tristan and Isolde lingers on.
01 Bill Viola
Stillbild från videon Tristan och Isolde
Foto Kira Perov
02 Ben Heppner
03 Violeta Urmana
Foto Ivan Balderramo
Boka
iljett
28
Konsertprogram
Östersjöfestivalen 2012
Östersjöfestivalen 2012
Konsertprogram
29
Jubileumskonsert
Tioårsjubileum med lockande
sirener och makaber besatthet.
01
Lördag 25 augusti
kl 19.30
Jubileumskonsert
Sveriges Radios
Symfoniorkester
Radiokören
Eric Ericsons Kammarkör
Valery Gergiev dirigent
Esa-Pekka Salonen dirigent
Elin Rombo sopran
Nina Stemme sopran
Tuuli Lindeberg sopran
ANDERS HILLBORG (1954)
Sirens (ffg i Europa)
Paus
RICHARD STRAUSS (1864-1949)
Ur Salome op 54
– De sju slöjornas dans
– Slutscen
PETER TJAJKOVSKIJ (1840-1893)
1812, festuvertyr op 49
Presentatör: Katarina Lindblad
Konserten sänds direkt i
Sveriges Radio P2.
Ungefärlig konsertlängd: 2 tim 10 min
Konsertintro
En timme
före konsert.
Författarträff
Vad kan öppna vår jubileumskonsert
mer värdigt än Europapremiären av
Anders Hillborgs Sirens, en stor succé
vid Esa-Pekka Salonens uruppförande
i Los Angeles i fjol. Sirenerna är
förstås de sjungande, fågelbesläktade
damerna som Homeros i Odysséen
låter Odysseus möta under irrfärderna
på väg från Trojanska kriget. Med
sin sångkonst lurar de seglare i kvav
vid den klippiga kust där de dödar
sina offer. Den nyfikne Odysseus ber
besättningen surra honom vid masten.
Han får inte släppas fri hur han än
bönar och ber. Sirenerna smickrar,
utlovar svar på all världens hemligheter,
söker väcka hans lustar. Svår prövning,
men Odysseus har ju förberett sig
väl. Sirenerna blir allt mer desperata,
men plötsligt är havet åter stilla.
Odysseus seglar vidare. Olika engelska
översättningar av Odysséens sirensång
har kompletterats av tonsättaren. Verket
är tillägnat Esa-Pekka Salonen och
Betty Freeman, en unikt ivrig supporter
av samtida musik, avliden vid 87 års
ålder 2009. Det var hon som fick LAfilharmonikerna att beställa Sirens.
I november 1902 såg Richard Strauss
Oscar Wildes drama Salome i Berlin, i
en uppsättning av Max Reinhardt. Efter
föreställningen
frågade en kollega:
PreClub
Radio
Afternoonconcert
profilen
Berwald
”Strauss,
det här är tea
väl operastoff
för
talk
er”? ”Håller redan på att komponera
det”, blev svaret. Så skedde slutligen
1904-05. Strauss hade en rad spektakulära tondikter bakom sig, men här
överträffade hans orkestrala pyroteknik
allt som dittills hörts. Librettot är helt
enkelt en tysk översättning av Wildes
text, kapad till ungefär hälften av tonsättaren. Med sin knappa dramatiska
form och råstarka musik har Strauss
opera överlevt Wildes pjäs. I De sju
slöjornas dans släpper prinsessan
Salome de slöjor hon är klädd i en
efter en och begär i gengäld Johannes
Döparens huvud på ett silverfat. I slutscenen tar hon sedan emot huvudet.
Profeten har avvisat henne. Med denna
lust uppfylld, grips hon av en första
aning om äkta kärlek. Salome växer
utöver sig själv och uppfyller sitt öde.
Hon möter sin kärleksdöd. Strauss
kastar ett mer mänskligt ljus över
Salome än Wilde, en enfant terrible
snarare än en femme fatale.
I juni 1880 fick Peter Tjajkovskij en
beställning från Moskvakonservatoriets
ledare Nikolaj Rubinstein på något
ståtligt inför en planerad konst- och
industriutställning. Tre val gavs:
öppningsmusik för utställningen, en
jubileumsuvertyr för tsar Alexander II,
eller en kantat till invigningen av
Kristus Frälsarens katedral, den
som sprängdes av Stalin 1931 men
rekonstruerats på 90-talet. Tjajkovskij
ville egentligen ingetdera, men skrev till
slut ett mellanting. En uvertyr till kyrkans
öppnande, fast han inte alls uppskattade
byggnadsverket. Kompositionsstart 12
oktober, färdig 19 november. 1812 var
året då Napoleons armé fördrevs från
Moskva efter
lång belägring, katedralen
Jubileumshade rests intro
till minnet av detta. Krigshändelserna som skildras så livfullt i
musik antas vara slaget vid Borodino. Si
och så med det historiska: Tsar-hymnen
som spelar så stor roll är från 1833, och
använde fransmännen Marseljäsen så
här i fält? Men det är ju fina låtar. 1812
uruppfördes i augusti 1882.
Gunnar Lanzky-Otto
04
02
03
Saturday 25 August,
7.30 pm
ANNIVERSARY CONCERT
Anders Hillborg’s Sirens is
given its European premiere.
In the Odyssey the Sirens
are women who use their
beautiful singing to entice
Odysseus so that he will
founder off the coast where
they kill their victims. But he
has himself tied to the mast
01 Elin Rombo
Foto Emmelie Joenniemi
02 Tuuli Lindeberg
Foto Heikki Tuuli
03 Nina Stemme
Foto Tanja Niemann
04 Valery Gergiev
Foto SR Foto/Micke Grönberg
05 Esa-Pekka Salonen
Foto SR Foto/Johan Ljungström
05
and so resists their efforts.
The piece is dedicated to
Esa-Pekka Salonen and Betty
Freeman, a major supporter
of contemporary music who
passed away in 2009.
Richard Strauss had
major tone poems in his
repertoire by the time he
wrote Salome in 1904-05,
but here his orchestral
technique outstrips
everything. The libretto is a
German translation of Wilde’s
drama, reduced to half its
size by the composer. John
the Baptist rebuffs Princess
Salome, so she asks for his
head on a platter. When in
the final scene she is given
his head she is gripped with a
first hint of true love. Salome
meets her death in love.
Peter Tchaikovsky’s
1812 was commissioned by
the leader of the Moscow
Conservatory, Nicolai
Rubinstein. The composer
was given a choice of
three subjects. The result
was an overture intended
for the inauguration of the
Cathedral of Christ the
Saviour, 70 years after
Napoleon’s army was driven
out of Moscow.
30
Konsertprogram
Östersjöfestivalen 2012
Östersjöfestivalen 2012
31
Konsertprogram
mariinskijbaletten
Kungliga
Operan
Söndag 26 augusti
kl 19.30
Måndag 27 augusti
kl 19.30
mariinskijbaletten
Mariinskijteaterns orkester
Mariinskijbaletten
Valery Gergiev dirigent
RODION SJTJEDRIN (1932)
Den lilla puckelryggiga hästen
Ungefärlig längd på
föreställningen: 2 tim 10 min
Läs intervjun
med Rodion
Sjtjedrin
på sid 18
01
01 Mariinskijbaletten
Foto N. Razina
02 Valery Gergiev
Foto SR Foto/Micke Grönberg
03
Rysk hjältesaga till härligt folkloreinspirerad
balettmusik – ful liten puckelryggig häst visar sig
besitta magiska krafter och enkel bondson får gifta
sig med tsarbruden – Sjtjedrins ungdomsverk.
Rodion Sjtjedrin föddes i en musikerfamilj i Moskva och började sin musika-
liska bana som korgosse. På Moskvakonservatoriet studerade han piano
och komposition och blev snabbt en av
de mest intressanta tonsättarna i den
tidens Sovjet. 1954 uruppförde han sin
första pianokonsert och året därpå kom
baletten Den lilla puckelryggiga hästen.
Hans verkförteckning är omfattande;
fem baletter, fem operor bl a Lolita
som uruppfördes på Kungliga Operan
i Stockholm, symfonier och mindre
orkesterverk, solokonserter, pianoverk,
sånger, körverk och kammarmusik.
Hans mest kända verk är kanske
Carmen-sviten.
Sjtjedrin var aldrig medlem
i kommunistpartiet och under
perestrojkan var han politiskt aktiv både
i Folkkongressen under Gorbatjovs
ledning och i interregionala gruppen
som leddes av Andrej Sacharov och
Boris Jeltsin vid kampen för demokrati
i Ryssland. Hand i hand med sitt
politiska engagemang blev Sjtjedrin
också alltmer aktiv som tonsättare.
Sedan 1990-talet är han den mest
eftersökta och framträdande ryske
tonsättaren i sin generation med
beställningar från hela världen av
dirigenter som Ormandy, Stokowski,
Bernstein, Maazel, Leinsdorf, Gergiev,
Jansons, Ozawa, Rostropovitj och
Menuhin.
Sjtjedrins musik bygger på traditionen från föregångare som Prokofjev,
Kabalevsky och Sjostakovitj, och
blandar in modernism och folklore till
en egen stil.
Den lilla puckelryggiga hästen skrev
Sjtjedrin när han fortfarande studerade
på Moskvakonservatoriet på 1950-talet.
I en verkkommentar poängterar han
att det är ett ungdomsverk, men ändå
viktigt för att det representerar den tid
då han började formas som tonsättare,
och också den tid som formade hans
liv. Det var med den här baletten han
”fångade” sin egen Eldfågel, prima
ballerinan Maja Plisetskaja, som han
gifte sig med 1958. Baletten är tillägnad
henne.
Historien bygger på Peter Ersjovs
saga om den unge Ivan och hans
äventyr tillsammans med sin bästa vän
den puckelryggiga lilla hästen. Ivan är
yngste son till en bonde. En dag fångar
han en vacker märr som travar omkring
i fälten och förstör skörden. Märren
börjar då förhandla; två hingstar och
en liten puckelryggig häst mot att hon
släpps fri. Ivan går med på avtalet, men
på natten blir hingstarna stulna. Då visar
det sig att den lilla puckelryggiga hästen
besitter magiska krafter. Äventyret kan
börja. Tillsammans med den magiska
puckelryggiga hästen och en fjäder
från Eldfågeln som sällskap ger de
sig iväg för att leta efter hingstarna.
Så småningom hamnar de i tjänst
hos Tsaren som skickar ut Ivan på
olika uppdrag: till bergets topp för att
hämta hem Tsarbruden som han är
kär i, och ner till havets botten för att
hämta upp hennes ring. Han får också
bada i kokande mjölk, vilket han klarar
galant tack vare god hjälp från den
puckelryggiga lilla hästen. Tsaren tål
dock inte kokningen, utan dör. Det hela
slutar med att Ivan vinner Tsarbruden
och intar tronen.
Katarina Lindblad
Sunday 26 August, 7.30pm
Monday 27 August, 7.30pm
The Royal Swedish Opera
MARIINSKY BALLET
Rodion Shchedrin grew
up in a family of musicians
in Moscow and studied
piano and composition. His
repertoire includes ballets,
operas, symphonies, piano
pieces, songs, choral works
and chamber music. His
most well-known work is
the Carmen suite. He is the
leading Russian composer
of his generation, receiving
commissions from all over
the world.
Shchedrin was never a
member of the communist
party but during perestroika
he was politically active both
in the Congress of People’s
Deputies under Gorbachev’s
leadership and in interregional groups under Andrei
Sakharov and Boris Yeltsin.
The Little Humpbacked
Horse was written in 1955
and dedicated to prima
ballerina Maya Plisetskaya,
Shchedrin’s wife since
1958. The story is based
on the Pyotr Yershov saga
about the young Ivan and
his friend The Little Humpbacked Horse. The horse
possesses magic powers
and together they fetch the
Tsar-maiden from the top of
the mountain at the end of
the world, look for her ring
at the bottom of the sea and
bathe in boiling milk. It all
ends with Ivan winning the
Tsar-maiden and taking the throne.
32
Konsertprogram
Östersjöfestivalen 2012
Östersjöfestivalen 2012
33
Konsertprogram
baltic
composers
project
Nyfikenhet och experimentlusta
när Susanna Mälkki och SNYKO
presenterar nyskapad musik av
tre Östersjötonsättare.
01
01
Tisdag 28 augusti
kl 19.30
BALTIC
COMPOSERS
PROJECT
Stockholms Nya
Kammarorkester
Susanna Mälkki dirigent
och curator
Arnulf Herrmann (1968)
durchbrochene Arbeit
(uruppförande)
Dmitri Kourliandski (1976)
Maps of non-existent cities.
Stockholm (uruppförande)
Perttu Haapanen (1972)
Mermaid Machines
(uruppförande)
Presentatör: Susanna
Mälkki, som även talar med
tonsättarna under konserten.
Konserten direktsänds i
Sveriges Radio P2.
Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 30 min
Läs intervjun
med Susanna
Mälkki
på sid 22
En timme
före konsert.
Se sid 5.
Arnulf Herrmann har studerat piano
och komposition i München, Dresden,
Paris och Berlin, och 1999-2000 vid
IRCAM i Paris. Herrmann samarbetar
nära med ensembler som Ensemble
Intercontemporain, Klangforum
Wien och Ensemble Modern. Hans
musik framförs både i Tyskland och
internationellt vid festivaler som
Donaueschingen, Wien Modern och
Musica Strasbourg. Herrmann har
tilldelats ett stort antal priser och
utmärkelser. Sedan 2004 undervisar
han i komposition, analys och orkestrering vid Musikaliska akademien
Hanns Eisler i Berlin.
Durchbrochene Arbeit betyder
genombrutet arbete, ett begrepp
från wienklassicismen som beskriver
tekniken att dela upp ett tema eller
motiv i flera små delar, och sedan låta
det vandra mellan olika instrument.
Herrmann har använt den tekniken som
utgångspunkt för sitt nya stycke. De
starka kontrasterna mellan orkesterns
olika instrumentgrupper bestämmer
styckets dramaturgi. Idén är att
orkestern därigenom ska upplevas som
en helhet, som en stor tredimensionell
klaviatur vars stämmor kan antingen
särskilja eller binda samman.
Perttu Haapanen har studerat
komposition vid Sibeliusakademien,
medverkat i master classes och
studerat elektroakustisk musik vid
IRCAM i Paris. Hans musik har
framförts vid konserter och festivaler som Music of Today, Wien
Modern, MaerzMusik, Ultraschall,
Warszawahösten, Nordiska Musikdagarna, ISCM och Musica Nova i
Helsingfors.
Haapanen är konstnärlig ledare för
Finlands äldsta festival för samtida
musik, Time of Music-festivalen i
Viitasaari.
Så här skriver han själv om sitt nya
verk: I det här stycket har jag närmat mig
musikalisk tid och musikaliskt material
från en helt annan utgångspunkt än i
tidigare verk. Jag har intresserat mig för
maskinlika kvaliteter i musik, liksom rymd
och former. Växelverkan mellan olika
delar i gamla industriella maskiner skapar
ett slags envis friktionsdans av mekanik
som liknar musikens rytmiska strukturer.
Ur ett mer poetiskt perspektiv blandas
det musikaliska materialet till ett virrvarr
av bläckfiskliknande enheter ungefär som
kroppsdelarna i Hans Bellmers dockor.
Stycket bygger på en ständigt föränderlig
ström av numeriska primserier.
02
Dmitri Kourliandski är utbildad vid
Moskva-konservatoriet. Hans kompositioner har vunnit många priser och
spelas regelbundet på konserter och
vid festivaler som Donaueschingen,
MaerzMusik, Venedigbiennalen,
Musica Strasbourg och Huddersfield.
Kourliandski är grundare och chefredaktör
för den första ryska tidskriften för samtida
musik, Tribuna Sovremennoi Muzyki.
Om sitt nya stycke skriver han: Jag
har en idé om att komponera en cykel av
kartor, i ett försök att skapa min egen inre
geografi och topografi, min inre omvärld.
Vi har alla vår unika relation till den
yttre världen, i en mening konstruerar
vi den i enlighet med våra personliga
förväntningar och preferenser. Jag har
alltid liknat perceptionens process vid
att kika in i mörkret – när dina ögon vant
sig vid mörkret, framträder former och
objekt framför ögonen. Du kan aldrig veta
om de här nyfödda objekten är verkliga
eller inbillade. Utvecklingen av materialet
i stycket motsvarar den här idén: nya
händelser och gester framträder (eller
försvinner) mot en dallrande, osäker och
ostadig yta av ljud.
03
01 Arnulf Herrmann
03 Dimitri Kourliandski
Foto Natalia K
02 Perttu Haapanen
Katarina Lindblad
Tuesday 28 August,
7.30 pm
BALTIC COMPOSERS
PROJECT
Arnulf Herrmann studied
piano and composition, and
electroacoustic music at
IRCAM in Paris. He collaborates closely with contemporary
music ensembles and his
music is performed both in
Germany and internationally.
Herrmann has been awarded
a large number of prizes
and accolades. Since 2004
he has taught composition,
analysis and orchestration at
the Academy of Music Hanns
Eisler Berlin.
Perttu Haapanen studied
composition at the Sibelius
Academy, participated in
master classes and studied
electroacoustic music at
IRCAM in Paris. His music
has been performed at concerts and festivals around
Europe. He is artistic director
of Finland’s oldest festival
of contemporary music, the
Time of Music-festival in
Viitasaari.
Dmitri Kourliandski trained
at the Moscow Conservatory.
His compositions have won
many prizes and are played
regularly at concerts and at
festivals of contemporary
music. Kourliandski is founder
and editor-in-chief of the first
Russian journal of contemporary music, Tribuna Sovremennoi Muzyki. 34
Konsertprogram
Östersjöfestivalen 2012
Östersjöfestivalen 2012
Konsertprogram
35
daniel
harding
Stjärnbarytonen Peter Mattei bjuder på två
av operahistoriens mest tårfyllda avsked, följt
av det kanske kaxigaste orkesterstycket i
västerländsk klassisk musik.
Peter Mattei är utan tvekan en av
Onsdag 29 augusti världens nu ledande barytonsångare,
kl 19.30
bördig från Piteå och berömd för sina
Daniel Harding
Sveriges Radios
Symfoniorkester
Daniel Harding dirigent
Peter Mattei baryton
Daniel Hällström baryton
GIUSEPPE VERDI (1813-1901)
Uvertyr till Ödets makt
GIUSEPPE VERDI
Posas farväl ur Don Carlos
BENJAMIN BRITTEN (1913-1976)
Billys avskedssång ur Billy Budd
Paus
RICHARD STRAUSS (1864-1949)
Also sprach Zarathustra,
op 30
Presentatör: Per Lindqvist
Konserten sänds direkt i
Sveriges Radio P2.
Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 40 min
gestaltningar av Mozarts Don Juan
och Figaro på många av världens
främsta operascener. På senare år har
han gjort minst lika stor succé som
Billy Budd i Benjamin Brittens opera
och som Posa i en av Verdis allra sista
operor: Don Carlos (1867).
Frågan är om inte just dessa operor
också kan räknas till operahistoriens
mest glamorösa ”bromances” där
relationen mellan män står i centrum.
Don Carlos älskar Elisabet, men frågan
är om han inte älskar sin gamle vän
Posa mer. I alla fall är avskedsscenen
mellan Carlos och Posa en av Verdis
mest storslagna ögonblick, då vännen,
markisen av Posa, avslöjar att han tagit
på sig skulden för det högförräderi
som Carlos blir anklagad för. Scenen är
Spanien på 1500-talet och i kulisserna
väntar den blodtörstige storinkvisitorn…
I Benjamin Brittens opera Billy Budd
(1951) befinner vi oss ute till havs, på
ett brittiskt örlogsfartyg och året är
1797. Dramat är exklusivt manligt och
bygger på en text av författaren Herman Melville och precis som i Moby
Dick kan man se havet och skeppet
som ett mikrokosmos där mäns högmod och girighet får fritt spelrum. Billy
är den enkle själen som faller offer för
intriger och maktspel ombord. Dessutom har han en ovanlig åkomma
för en operahjälte: han stammar. Billy
döms till döden för myteri och det är då
han sjunger sin avskedssång.
01
02
Richard Strauss Also sprach
Zarathustra (Så talade Zarathustra)
från 1869 hittade sin inspiration i sen­
romantiken och i en bok av den tyske
filosofen Friedrich Nietzsche. Den pampiga inledningen är mer än välkänd, inte
minst från Stanley Kubricks film­klassiker
2001 – ett rymdäventyr från 1968.
Strauss symfoniska dikt består i själva
verket av nio delar där jordens uppkomst och människans fria vilja hyllas i
storslagna fanfarer och lyriska stycken. Mikaela Kindblom
03
En timme
före konsert.
Se sid 5.
Wednesday 29 August,
7.30 pm
DANIEL HARDING
Benjamin Britten’s opera
Billy Budd echoes the cries
of the innocent man trapped
in the evil schemes of his
superiors. The opera takes
place on a British navy ship
in 1797, in the wake of the
Enlightment. Verdi’s opera
Don Carlo is about love and
betrayal during the Spanish
Inquisition and Posa sacrifices himself for his friend
Don Carlo. Both operas
seem to fit perfectly into a
special genre of male storytelling: the bromance.
Tonight world famous
Swedish baritone Peter
Mattei is back in Stockholm
to perform two heartbreaking
farewells from two great
operatic classics. But defeat
is not an option and therefore
we will enjoy Daniel Harding
directing the Swedish
Radio Symphony Orchestra
through the bold musical
richness of Richard Strauss’
grandiose tone poem Also
sprach Zarathustra.
01 Peter Mattei
Foto Håkan Flank
02 Sveriges Radios
Symfoniorkester
Foto SR Foto
02 Daniel Harding
Foto Arne Hyckenberg
36
Konsertprogram
Östersjöfestivalen 2012
Östersjöfestivalen 2012
37
Konsertprogram
01 Andrea Tarrodi
Foto SR Foto
02 Perttu Haapanen
Foto Ulla Montan
tomas
tranströmer
Samspelet mellan ton och dikt är
Torsdag 30 augusti djupt rotat hos de största tonsättarna,
kl 19.30
och hos Nobelpristagaren Tomas
tomas
tranströmer
Svenska Kammarorkestern
Radiokören
Thomas Dausgaard dirigent
Nina Stemme sopran
Krister Henriksson
diktläsning
Tomas Tranströmer
(1931)
Namnet
LUDWIG VAN BEETHOVEN
(1770-1827)
Leonorauvertyr
ANDREA TARRODI (1981)
Andrum i juli (uruppförande)
Tranströmer
Sorgegondol nr 2
RICHARD WAGNER (1813-1883)
Träume ur Wesendoncksånger
Tranströmer
Schubertiana
FRANZ SCHUBERT (1797-1828)
Der Tod und das Mädchen
Tranströmer Upprätt
MICHAEL CHRISTIE
Spår (uruppförande)
JOHANNES BRAHMS
(1833-1897)
Nachwache, Verlorene Jugend,
Im Herbst ur Fünf Gesänge
Tranströmer
Romanska bågar JOHANNES BRAHMS
Schicksalslied
Tranströmer
C-dur
Presentatör: Niklas Lindblad
Konserten sänds direkt i
Sveriges Radio P2.
Ungefärlig konsertlängd: EfterBoka
1 tim 30 min
sitsen
biljett
Tranströmer sjunger även själva
dikten. Musikaliska begrepp flätas
in i dikten, själva skogen dånar som
en hel orkester. Det är en romantisk
föreställning att naturen lever och kan
svara på mänskliga utrop och frågor,
medan trafikbrus och jättestadens vrål
försöker dränka svaren.
Diktens bilder blir
kropp och klang, och
påminner om det
musikaliska språkets
läkande, mirakulösa
kraft.
Gör detta Tranströmer till
romantiker? Kanske. Och kanske
detta kan vara förklaringen till att
Nobelpriset dröjt. Romantiken har
som bekant inte stått högt i kurs vare
sig inom musiken eller litteraturen
på bra länge. I takt med att tidens
strömningar kaliberas för att känna
in människans destruktiva påverkan
på miljön framstår naturen återigen
som en levande själ. En själ som både
andas, älskar och lider.
I årets Tranströmerkonsert
pekar Svenska Kammarorkestern
och Radiokören på närheten
mellan Beethoven och Tarrodi,
mellan Tranströmer och Wagner/
Wesendonck, mellan romantikens
ödesmättade livsuppfattning som den
återspeglas i Brahms Schicksalslied,
och Tomas Tranströmers öppenhet
för det spontana mötet. Diktens bilder
blir kropp och klang, och påminner
om det musikaliska språkets läkande,
mirakulösa kraft. Konsertintro
EnFörfattartimme
före träff
konsert.
Club
Berwald
Preconcert
talk
Anslaget i dikten Namnet väcker
frågan om identitet: plötslig glömska,
förvirring i glipan mellan sömn och
vakenhet, och uppvaknandets
berusning – ”detta är mitt namn”
ropar diktarjaget - starkt som en
trumpetsignal ur Beethovens Fidelio,
som Florestans möte med hans
älskade: ”min ängel Leonora! ”
Som Florestan sitter ihop med
sin älskade Leonora – så hör
namnet, identiteten också ihop med
diktarjaget. Det som klingar, det som
lever inombords. Dikten Andrum i juli
utgör skelettet för Andrea Tarrodi i
hennes körverk för Östersjöfestivalen:
en dikt där betraktaren iakttar
vattenreflexer och trädgrenars
mönster. Tarrodi tar fasta på bilderna
i dikten, och låter körsångarna bryta
loss stavelser som suggererar rörelsen
och nattfjärilarnas fladdrande, medan
recitatören driver iakttagelsen framåt,
mot insomnandet.
Michael Christie gör något
helt annat än Tarrodi: han
tonsätter Tranströmers dikt Spår
recitativiskt, med ett illustrerande
orkesterackompanjemang som
simulerar stjärnflimmer och natt
i stillsamma ackord, medan
sopranrösten följer textens sentiment
och bildspråk.
Som i en dröm utspelar sig också
Wagners Wesendonck-sånger,
i kärlekens drivhus där längtan
förkroppsligas i musik. Precis som
i Wagners Tristan och Isolde, som
komponerades samtidigt, är kärleken
i sångerna upphöjd till myt, mättad
med sensualism och färg. Och mättad
med ett hopp lika starkt som i dikten
Romanska bågar: hoppet och tron på
människans oändliga möjligheter.
Sofia Nyblom
Afternoontea
Thursday 30 August,
7.30 pm
TOMAS TRANSTRÖMER
In the writing of most great
poets, the correspondance
between sound and word is
deeply rooted. In the work of
Tomas Tranströmer, even
the poems seem to have a
voice of their own. Musical
terminology is woven into the
text, and nature itself seems
to respond musically – much
in the vein of the Romantics. And, if Tranströmer is a
romantic, this might offer an
explanation to why the Nobel
Prize was awarded to him as
late as 2011. Once more, in
the shadow of the vulnerable
state of our planet, Nature
takes on the semblance of
a living soul that suffers,
breathes and loves.
This concert programme
holds forth connections
between Beethoven and
Andrea Tarrodi, between
the intimacy of Tranströmer
and Wagner’s Wesendonck
settings. The poem Breathing Room in July is the basis
of Andrea Tarrodi’s choral
piece for the Baltic Sea Festival. The pattern of moving
branches and water reflections is echoed in a shattering of fragmented syllables,
while an actor’s voice recites
the text. Differing from Tarrodi, Michael Christie
in his setting of the poem
Traces invites the solo soprano to illustrate the florid
imagery with vocal colors,
accompanied by the chorus
and the orchestra. Läs intervjun
med Krister
Henriksson
på sid 24
01
Please note that the poems
will be read in Swedish.
02
Radio
profilen
Jubileumsintro
38
Konsertprogram
Östersjöfestivalen 2012
Östersjöfestivalen 2012
39
Konsertprogram
01 Martin Fröst
Foto Mats Bäcker
02 Baltic Youth
Philharmonic
baltic youth
philharmonic
Strauss storslagna orkesterfantasi
och två personliga verk av Nielsen
och Rachmaninov.
Fredag 31 augusti
kl 19.30
Baltic Youth
Philharmonic
Baltic Youth Philharmonic
Kristjan Järvi dirigent
Martin Fröst klarinett
Richard Strauss (1864-1949)
Till Eulenspiegels lustige
Streiche op 28
Carl Nielsen (1865-1931)
Klarinettkonsert op 57
– Allegretto un poco
– Poco adagio
– Allegro non troppo
– Allegro vivace
Paus
Sergej Rachmaninov (1873-1943)
Symfoni nr 3 a-moll op 44
– Lento, Allegro moderato
– Adagio ma non troppo
– Allegro, Allegro vivace
Presentatör: Per Lindqvist
Konserten sänds direkt i
Sveriges Radio P2.
Ungefärlig konsertlängd: 2 tim
Från början planerade Richard
Strauss en hel opera baserad på den
medeltide skälmen Till Eulenspiegels
liv och leverne. Han tänkte själv
skriva ett libretto baserat på de tyska
folksagorna och de historiska förlagor
som berättar om skojaren Till och
hans upptåg, men ämnet visade
sig inte vara tillräckligt dramatiskt
verkningsfullt, och istället utarbetade
han 1894-95 den symfoniska dikt
som vi idag känner under namnet Till
Eulenspiegels lustige Streiche. Verket
uruppfördes i Köln 1895 och visar
med sin fantasifulla orkesterprakt
och klangrikedom Strauss
programmusikaliska mästerskap.
Efter en inledning som anger tonen
för hela sagan följer vi huvudpersonen,
som gestaltas med ett par teman
spelade på horn respektive klarinett,
på en musikalisk färd via landsbygd
och marknadsplatser, narrandes
överhet och jagandes flickor. Till slut
tillfångatas han, och blir till tonerna
av en begravningsmarsch dömd
till döden för blasfemi. Efter den
dramatiska avrättningen följer en
tystnad, varpå inledningens musik
återkommer och antyder att legenden,
upptågen och spratten lever vidare.
År 1922 inspirerade musikerna i
Köpenhamns Blåsarkvintett Carl
Nielsen att skriva sin Blåskvintett
op 43. Strax därpå bestämde han
sig för att även skriva en solokonsert
till var och en av musikerna i
ensemblen – detta för att till
fullo utforska blåsinstrumentens
specifika klanger. Av de tänkta fem
konserterna fullbordades dock
endast två: Flöjtkonsert från 1926 och
Klarinettkonsert från 1928.
Klarinettkonserten är ett av Carl
Nielsens sista större verk, tillika ett
av hans allra djärvaste – här ryms
förutom lyrisk sångbarhet och drömsk
lekfullhet även råare tongångar och
stormigt kraftfulla passager, trots
att verket är skrivet för en orkester
av närmast kammarmusikaliska
proportioner. I konserten kan man
skönja påverkan av både Bartók och
Stravinsky, men Nielsens egenart och
personliga stil genomsyrar alla fyra
satser, som flyter in i varandra och
spelas som en enda helhet.
Med rytmisk och melodisk skärpa
samt koncentrerad orkestrering utgör
Sergej Rachmaninovs Symfoni
nr 3 a-moll ett nydanande verk i
tonsättarens produktion. Symfonin
besitter en omisskännlig rysk
karaktär, expressiv klangrikedom och
känslomässig kraft. Symfonin har
setts som ett sorts övergångsverk,
där melodisk skönhet paras med
en större klarhet och kontroll över
uttrycksmedlen.
Symfonin skrevs strax efter
Paganinirapsodin för piano och
orkester – stora delar skrevs i
Schweiz sommaren 1935 och verket
färdigställdes i juni 1936. Symfonin
spelades för första gången den sjätte
november samma år, av Philadelphia
Orchestra under Leopold Stokowskis
ledning. Trots en ljum kritikerkår och
sval publik var Rachmaninov själv
övertygad om verkets storhet och
kallade det ett av sina bästa verk.
Edward Klingspor
02
01
02
Friday 31 August,
7.30 pm
BALTIC YOUTH
PHILHARMONIC
Richard Strauss’ symphonic poem Till Eulenspiegels lustige Streiche
from 1895 relates the life
and adventures in medieval
times of the picaresque Till
Eulenspiegel. The piece
was premiered in Cologne
in 1895 and with its evocative orchestral splendour
and sheer richness of sound
demonstrates Strauss’ mas-
tery of programme music.
The clarinet concerto
from 1928 is one of Carl
Nielsen’s last major works,
and one of his boldest–
here, in addition to a lyrical melodious quality and
dreamy playfulness we have
progressions of real rawness, with powerful stormy
passages. Nielsen’s distinctive style courses through all
four movements, which flow
into one another, played as
one whole. The concentrated
orchestration combined
with rhythmic lucidity
and clarity marks Sergei
Rachmaninov’s Symphony
no 3 in A-flat as a
transitional work in the
output of the composer.
The symphony was
completed in June 1936
and performed for the
first time in November of
the same year. Despite a
lukewarm reception from the
critics and unenthusiastic
audiences, Rachmaninov
himself described the
symphony as one of his best works.
40
Konsertprogram
Östersjöfestivalen 2012
Östersjöfestivalen 2012
41
Konsertprogram
herbert
blomstedt
85År
Lördag 1 september
kl 19.30
HERBERT
BLOMSTEDT
85 ÅR
Sveriges Radios
Symfoniorkester
Radiokören
Herbert Blomstedt dirigent
Malin Christensson sopran
Katarina Karnéus mezzosopran
Dominik Wortig tenor
Georg Zeppenfeld bas
LUDWIG VAN BEETHOVEN
(1770-1827)
Symfoni nr 9 d-moll op 125
– Allegro ma non troppo, un
poco maestoso
– Molto vivace
– Adagio molto e cantabile
– Finale: Presto
Presentatör: Katarina Lindblad
Konserten sänds direkt i
Sveriges Radio P2.
Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 20 min
01
01
01
02
Herbert Blomstedt
Foto Gert Mothes
Katarina Karnéus
Foto Mats Bäcker
Sveriges störste dirigent jubilerar och ger
liv åt ett monument som varit med överallt.
Saturday 1 September,
7.30 pm
Ludwig van Beethovens Symfoni nr
9 blev milstolpe och måttstock från
dag ett, vid uruppförandet i Wien,
den 7 maj 1824. ”Alla” var där, utom
den kejserliga familjen. Kompositören
hörde inte längre mycket, vid detta
sitt sista offentliga framträdande
som dirigent. Inte ens det stormande
bifallet då tonsättningen av Friedrich
Schillers hymn till glädjen förklingat.
En av sångarna lär ha vänt honom
mot publiken, jublandet syntes ju
också. Beethovens nia är fest och
glädje, ofta en viktig symbolhandling.
Östersjöfestivalen fyller tio, en av
Sveriges främsta musiker genom
tiderna fyller åttiofem. Klart det
blir Beethovens körsymfoni. Den
markerade murens fall i Berlin 1989,
med dirigenten Leonard Bernsteins
lilla ändring: Freude, schöner
Götterfunken blev Freiheit, schöner
Götterfunken. Då Wagner-festspelen
i Bayreuth återupptogs 1951 var
musikvalet vid Wilhelm Furtwänglers
öppningskonsert också givet. En
musikhistorisk måttstock, men även
en mer teknisk. Då Philips och Sony
skulle samsas om cd-standarden
i slutet av 70-talet föreslog en hög
chef hos de senare en speltid på 74
minuter, så att Furtwänglers version
från Bayreuth skulle rymmas på en
skiva. Europahymn har finalen blivit
i Herbert von Karajans bearbetning,
det är EU på längden och bredden
kring nian. Önskan att ”använda” den
har ibland lett till ren kidnappning. I
DDR kopplades Beethoven till det
socialistiska projektet i allmänhet. I Anthony Burgess roman A Clockwork
Orange, och i Stanley Kubricks
Ludwig van Beethoven’s
Symphony no 9 immediately
became both milestone
and benchmark at its first
performance in Vienna in
May of 1824. The composer
conducted but no longer
heard very much. Not even
the storming reception after
the final tones of Friedrich
Schiller’s hymn to joy
had faded. Beethoven’s
9th is synonymous with
celebration and is often
used symbolically. It marked
the fall of the wall in Berlin
in 1989, when Leonard
Bernstein changed Freude,
schöner Götterfunken to
Freiheit etc. When the
Wagner festival in Bayreuth
reopened in 1951 the choice
of music was obvious,
and the European Anthem
became Herbert von
Karajan’s arrangement of the
finale. The symphony came
into being between 1817
and autumn 1823, the work
being interrupted by Missa
solemnis no less. A choral
finale was not planned
from the beginning, but
ever since his student days
Beethoven had toyed with
the idea of setting Schiller’s
ode to music. Romain Roland writes of Beethoven
as a man plagued by
sorrow, but who sought
through his life to praise joy.
In the end everything fell
into place. And, even today,
fantastic modern music!
filmatisering, lever ynglingen Alex helt
”för ultravåld och Ludwig van”. Nians
scherzo både inspirerar honom till rått
våld och ingår sedan i behandlingen
som vänjer honom av med de
avskyvärda lustarna. Intressant grepp,
men Beethoven hade nog höjt på
ögonbrynen. Om avlidna verkligen kan
rotera i sina gravar, får man anta att
det många gånger rullat på rätt bra för
stackars Ludwig sedan 1827.
Beethovens sista fullbordade
symfoni växte fram under lång tid,
den påbörjades 1817 och var inte
klar förrän hösten 1823. Han avbröts
flera gånger av annat, inte minst av
arbetet med Missa solemnis. Att det
skulle bli en symfoni med körfinal
var inte alls självklart. Det tilltänkta
huvudtemat i den ursprungliga finalen
hamnade istället i stråkkvartetten i
a-moll op 132. Å andra sidan hade
han ända sedan studentåren i Bonn
under tidigt 1790-tal lekt med tanken
att tonsätta Schillers ode från 1785.
Slutkör i ett annars instrumentalt verk
hade han också testat i Körfantasin för
piano och orkester från 1808. Romain
Roland har skrivit om den av så många
sorger plågade Beethoven, som livet
igenom siktade på att få prisa glädjen.
Omständigheterna och melankolin
hindrade, men till sist föll allt på plats.
Lyssna med det i åtanke, tänk inte bara
på det musikhistoriska monumentet.
Och hör hur lämplig nian varit för att
invarsla nya tider, som i exemplen från
Bayreuth 1951 och Berlin 1989. Ta bara
första satsens inledning: vilken, än i
dag, fantastiskt modern musik!
Gunnar Lanzky-Otto
HERBERT
BLOMSTEDT’S 85th
42
Biografier
Östersjöfestivalen 2012
Östersjöfestivalen 2012
biografier
01 Thomas Dausgaard
02 Daniel Harding
Foto SR Foto/Mattias Ahlm
03 Valery Gergiev
Foto Borggreve
04 Kristjan Järvi
Foto Peter Rigaud
05 Malin Christensson.
Foto Sussie Ahlburg
01
02
03
04
05
dirigenter
har han samarbetat som chefsdirigent 2004-2012 och fortsätter
nu som hedersdirigent. Dausgaard
gästar även orkestrar som Wiener
Symphoniker, SWR Stuttgart och
MDR Leipzig, Sydney symfoniorkester, Sydneyoperan, Los
Angeles Philharmonic och många av
de ledande engelska orkestrarna. därefter återkommit dit vid flera
tillfällen. Han är också regelbunden
gäst på Covent Garden, Wien- och
Münchenoperorna och festi-valerna
i Salzburg och Aix-en-Provence där
han samarbetat med regissörer som
Patrice Chereau, Peter Brook och
Luc Bondy. Harding är född i Oxford
och inledde sin karriär som assistent
åt Simon Rattle vid Birminghams
symfoniorkester. Därefter blev
han assistent åt Claudio Abbado
hos Berlinfilharmonikerna som
han debuterade med vid 1996 års
Berlinfestival.
på Sibeliusakademin. Numera är
hon efterfrågad av både symfoniorkestrar, kammarorkestrar,
samtida musikensembler och
operahus som nationaloperorna i
Paris och Helsingfors. I april 2011
debuterade hon på La Scala som
första kvinna någonsin. Under de
senaste säsongerna har hon dirigerat
bl a Berlinfilharmonikerna, Bayerska
radions symfoniorkester, Wiener
Symphoniker, Philharmonia Orchestra
och Los Angeles Philharmonic.
solister
Herbert Blomstedt hedersdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester studerade
dirigering på Juilliard i New York,
samtida musik i Darmstadt och
tidig musik vid Schola Cantorum
Basiliensis. Debuterade 1954
med Stockholms filharmoniska
orkester och fick därefter uppdrag
som chefsdirigent för många
orkestrar, som Sveriges Radios
Symfoniorkester 1977-82,
Staatskapelle Dresden 197585, San Francisco Symphony
1985-95, NDR Sinfonieorchester
Hamburg 1996-1998 och
Gewandhausorkestern Leipzig
1998-2005. Utöver det har
han arbetat som gästdirigent
för orkestrar som Berlin- och
Wienfilharmonikerna, Bayerska
Radions Symfoniorkester,
Concertgebouw, Boston och
Chicago Symphony och Los
Angeles Philharmonic. Flera
av dessa orkestrar har han
numera hederstitlar hos. I år fyller
Herbert Blomstedt 85 år och
gästdirigerar fortfarande med
de främsta orkestrarna världen
över. Födelsedagen firar han på
turné med Wienfilharmonikerna.
Herbert Blomstedt tilldelades i år
Serafimermedaljen.
Thomas Dausgaard är
chefsdirigent för Svenska
Kammarorkestern sedan 1997, och
har med dem gjort flera uppmärksammade skivinspelningsprojekt,
som Beethovens hela orkesterproduktion, och turnéer till Japan,
USA och runt i Europa, bl a med
regelbundna gästspel vid festivalen
i Salzburg och BBC Proms. Med
Danska radions symfoniorkester
43
Biografier
Valery Gergiev hedersdirigent för
Sveriges Radios Symfoniorkester,
är konstärlig och administrativ chef
för Mariinskijteatern sedan 1996,
chefsdirigent för Londons symfoniorkester, dekanus för konstnärliga
fakulteten vid S:t Petersburgs
universitet och ordförande för
Internationella Tjajkovskij-tävlingen.
Han har grundat och leder flera
festivaler, som Gergiev Festival
i Nederländerna, Vita nätter och
Påskfestivalen i Moskva. Mariinskijteaterns opera- och balettensembler
har under Gergievs ledning blivit
bland världens främsta och är
unika i sin turnerande verksamhet.
Utöver dessa fasta engagemang
gästar Gergiev regelbundet
bl a Metropolitan, Wiens och
Rotterdams filharmoniska orkestrar
och La Scala. Priser och utmärkelser
har haglat över Gergiev. 2005
mottog han Polarpriset.
Daniel Harding är chefsdirigent för
Sveriges Radios Symfoniorkester
sedan 2007. Han är även förste
gästdirigent för London Symphony
Orchestra och ”music partner”
för New Japan Philharmonic.
Han gästar regelbundet orkestrar
som Staatskapelle Dresden,
Wien- och Berlinfilharmonikerna
samt Concertgebouw- och
Gewandhausorkestrarna. Som
operadirigent öppnade han La
Scala-säsongen 2005 och har
Kristjan Järvi arbetar inom både
klassisk musik, jazz och världsmusik
och samarbetar med Arvo Pärt,
Tan Dun, John Adams, Esa-Pekka
Salonen, René Fleming, Benny
Andersson, Paquito d’Rivera
och många andra i skilda genrer.
Han har beställt och uruppfört
över 100 nya verk av tonsättare
som James MacMillan och Arvo
Pärt. Järvi är också en dynamisk
och inspirerande lärare, bland
annat som chefsdirigent och en
av grundarna för Baltic Youth
Philharmonic. Bland orkestrar som
han gästdirigerar kan nämnas
Londons Symphony Orchestra,
Staatskapelle Dresden, Bayerska
radions orkester, Gewandhaus
och ledande orkestrar i Frankrike,
Rom, Washington, Sydney
och Japan. 2012-2013 börjar
Järvi som konstnärlig ledare för
Leipzigradions symfoniorkester.
Susanna Mälkki är musikalisk
ledare för Ensemble InterContemporain i Paris sedan
2006, och var tidigare konstnärlig
ledare för Stavangers symfoniorkester. Med en början som
cellist, studerade hon dirigering
Esa-Pekka Salonen Östersjöfestivalens konstnärlige ledare
är aktiv både som dirigent och
tonsättare. Sedan 2008 är han
chefsdirigent och konstnärlig
rådgivare för Philharmonia
Orchestra i London, där han
inlett längre projekt som City of
Dreams kring Wien 1900-1935,
och en djupdykning i Bartóks
musik inkl turné med Riddar
Blåskäggs borg i samarbete med
videokollektivet Yeast Culture.
Efter 17 år som chefsdirigent
för Los Angeles Philharmonic är
han nu hedersdirigent där, och
leder festivaler och konstnärliga
samarbeten som Tristan-projektet,
en uppsättning av Saint Francois
d’Assise vid festspelen i Salzburg
och en Stravinskyfestival med
Pierre Boulez i Paris. Salonen
profilerar sig allt mer inom opera
från Wagner till Saariaho, vid
operahus som La Scala, Covent
Garden och Metropolitan. Som
tonsättare är han uppmärksammad
av konserthus världen över med
festivaler, temaveckor och liknande.
Säsongen 2010/2011 inledde han
samarbetet Expedition Salonen
med Konzerthaus Dortmund kring
hans verksamheter som dirigent
och kompositör.
Mora och Internationella kammarmusikfestivalen i Stavanger.
Malin Christensson sopran är
utbildad på Kungl Musikhögskolan
och Benjamin Brittens operaskola.
Inom opera har hon nyligen
sjungit roller som Susanna i
Aix-en-Provence och Santiago
di Chile, Barbarina i Salzburg,
Sophie i Werther i Baden-Baden,
en blomsterflicka i Parsifal på
Covent Garden, i Albert Herring
på Glyndebourne och Poppeas
kröning på Drottningholms slottsteater. Som konsertsångerska har
hon sjungit på BBC Proms och
festivalerna i Luzern och Daytona
och med dirigenter som Harding,
Jacobs, Ticciati och Denève. Hon
har också givit romanskonserter
med Roger Vignoles i bl a Wigmore
Hall för BBC Proms och festivalerna
i Innsbruck, Cheltenham och Bath
Mozart Festival.
Krister Henriksson skådespelare
gick ut scenskolan i Malmö 1971.
Kort därefter började han på
Stadsteatern i Stockholm, och fick
sitt genombrott med huvudrollen
i Peer Gynt. 1993 tog han anställning på Dramaten. Sitt stora
genombrott för allmänheten fick
han samma år genom huvudrollen
i SVT-serien Den gråtande ministern.
Krister Henriksson har fått
två Guldbaggar och tilldelats
Dramatens O´Neillstipendium
och Litteris et Artibus. Krister
läser regelbundet in ljudböcker.
Under åren 2004-2010 var Krister
delägare i Vasateatern, där
han bl a spelade Allan Edwalls
bearbetning av Doktor Glas
över 100 ggr. Han har även haft
huvudrollen i 26 Wallanderfilmer.
Martin Fröst klarinett spelar både de
stora klassiska klarinettkonserterna
och verken, nyskriven musik och
gör ”cross over”-samarbeten
med andra konstnärer. Verk som
Anders Hillborgs klarinettkonsert
Peacock Tales, som innefattar
mim och dans och Kalevi Ahos,
Rolf Martinssons och Bent
Sørensens klarinettkonserter
är komponerade för Fröst.
Han spelar med orkestrar som
Wiensymfonikerna, Los Angeles
Philharmonic, BBC Scottish
Symphony Orchestra och ledande
nordiska orkestrar. Martin Fröst
är en hängiven kammarmusiker
och samarbetar med musiker som
Janine Jansen, Malena Ernman,
Leif Ove Andsnes, Maxim Rysanov,
Thorleif Thedéen och Roland
Pöntinen. Han är även konstnärlig
ledare för festivalerna Vinterfest i
Ben Heppner tenor är utbildad
i Kanada och vann första
Birgit Nilsson-priset 1988. Året
därpå sjöng han Lohengrin på
Kungliga Operan i Stockholm
och Bolsjojteatern, vilket inledde
hans internationella karriär som
efterfrågad dramatisk tenor. 1998
sjöng han sin första Tristan, i
Seattle, en roll han sedan dess
sjungit i en mängd uppsättningar
världen över, inklusive i Peter
Sellars och Esa-Pekka Salonens
Tristan-projekt. Han har sjungit på
scener som Metropolitan, Covent
Garden, Wiener Staatsoper,
La Scala, Deutsche Oper och
operorna i München, San
Francisco och Chicago. Under
senaste säsongen har han bl a
sjungit Moby Dick i Calgary och
debuterat på Welsh National
Opera, återigen som Tristan.
44
Biografier
Östersjöfestivalen 2012
Östersjöfestivalen 2012
45
Biografier
01 Michelle deYoung
Foto Christian Steiner
02 Jukka Rasilainen
03 Matti Salminen
04 Georg Zeppenfeld
05 Dominik Wortig
01
02
03
04
05
Daniel Hällström baryton är
utbildad vid Kungliga Musikkonservatoriet samt Operaakademien i Köpenhamn.
Säsongen 2007-08 tillhörde
han den fasta ensemblen vid
Oper Leipzig, där han bl a sjöng
Figaro i Barberaren i Sevilla.
Sedan säsongen 2008-09 är han
knuten till Den Jyske Opera där
han debuterade som Belcore i
Kärleksdrycken. Vintern 200910 sjöng han Father Truelove i
Stravinskys Rucklarens väg på
Malmö Opera varpå han återvände till Den Jyske Opera. Innevarande säsong är Daniel anställd
på Malmö Opera i roller som
Vidar i Tirfing, Pappan i Karlsson
på taket, Morales i Carmen och
Publius i Mozarts La Clemenza
di Tito. Sommaren 2012 sjunger
han rollen som Enrico i Lucia di
Lammermoor på Opera på Skäret.
Arttu Kataja baryton började
som oboist vid nio års ålder och
kom in på Sibeliusakademiens
solosångslinje 1998. Han har
vunnit många priser inklusive
internationella Mozarttävlingen
i Salzburg. Kataja har sjungit på
Finska nationaloperan, Savonlinna
operafestival, Strassburgfestivalen,
Deutsche Oper am Rhein, Thèatre
du Capitole, Toulouse och de
stora konserthusen med dirigenter
som Barenboim, Blomstedt,
Salonen, Dudamel, Jacobs och
Lawrence-King. Sedan 2006 är
han ensemblemedlem vid Berliner
Staatsoper Unter den Linden.
Kangas m fl. Tuuli Lindeberg
samarbetar ofta med unga finska
kompositörer och har uruppfört
flera verk skrivna för henne. 2008
gjorde hon sin debut vid Finska
Nationaloperan i Friskytten och
har sedan dess återkommit i flera
roller, bland annat i Peter Grimes.
Rautavaaras köropera Marjatta
matala neiti samt uruppföranden av
Juhani Nuorvalas Flash flash! och
Atso Almilas Pohjanmaan kautta.
gjort i bl a Wien, Berlin, Tokyo,
Savonlinna, München, Dresden och
Bayreuth. Sedan 1995 sjunger han
regelbundet vid Finska nationaloperan, och gör dessutom de stora
basrollerna vid operahus över hela
världen. 2005-2006 sjöng han
Kurwenal i Peter Sellars produktion
av Tristan och Isolde med EsaPekka Salonen.
Repertoaren inkluderar alla de stora
basrollerna av Wagner, Mozart
och Verdi, och de ryska operorna.
Salminen är flerfaldig Kammersänger
och har fått flera Grammy-priser och
andra utmärkelser.
Teater i Köpenhamn. Torikka har
framträtt med Finska Radions
Symfoniorkester, Tapiola Sinfonietta
och Camerata Salzburg och arbetat
med dirigenter som Franck, Badea,
Langrée och Soustrout.
Nina Stemme sopran sjunger
huvudroller i operor av Wagner,
Strauss, Puccini och Verdi i
operahus som Wiener Staatsoper,
Covent Garden, La Scala,
Metropolitan, Glyndebourne
och Bayreuth. Bland hennes
senaste framgångar kan nämnas
Brünnhilde i Valkyrian som
öppnade La Scala-säsongen
2010, Elisabeth i Tannhäuser på
Bastiljoperan, Leonora i Fidelio
på Luzernfestivalen och Covent
Garden, Ariadne på Metropolitan
och Salome i Barcelona och
Madrid. Hennes Isolde prisas
världen över och finns numera även
på dvd. Dessutom har hon under
säsongen sjungit huvudrollen i
Puccinis sällan spelade Flickan från
Vilda Västern på Kungliga Operan.
Nina Stemme är hovsångerska
sedan 2006 och fick Litteris et
Artibus 2008.
Violeta Urmana sopran är född i
Litauen och en av de mest efterfrågade dramatiska sopranerna i
roller som Aida, Amelia, Elisabetta,
Gioconda, Leonora, Tosca, Norma,
Sieglinde och Isolde. Under
många år var hon ledande bland
mezzosopraner i roller som Kundry
och Eboli. Efter debuten som
Sieglinde i Bayreuth 2001 gjorde
hon sin egentliga soprandebut
2002 med Riccardo Muti under
säsongsöppningen av La Scala.
Sedan dess har hon sjungit på
Metropolitan och operahusen i
Wien, Berlin, Barcelona, Sevilla,
Rom, Paris och London. 2010/11
fylldes till stor del av Peter Sellars
projekt Tristan på turné med EsaPekka Salonen. Urmana har även
en stor konsertrepertoar från Bach
till Alban Berg.
Katarina Karnéus mezzosopran
vann BBC Cardiff Singer of
the World Competition 1995.
Sedan dess har hon sjungit på
världens främsta operahus och
konsertsalar med dirigenter som
Rattle, Mackerras, Norrington,
Pappano och Tilson-Thomas.
Hennes repertoar spänner
från Händel, Mozart, Rossini,
över Carmen, till Wagner och
Strauss. Senaste säsongen
har hon bl a sjungit Brangäne
i Glyndebourne, titelrollen i
Ariane et Barbe-bleu i Frankfurt,
Elisabetta/Maria Stuarda i Berlin,
Kompositören i Genève och
Xerxes i födelsestaden Stockholm.
Hon är också ofta anlitad som
konsertsångerska. Från 2012 är
Karnéus medlem i ensemblen på,
och internationell ambassadör för,
GöteborgsOperan.
Tuomas Katajala tenor har
studerat vid Sibeliusakademien,
i Rom och Amsterdam. Operaengagemangen har inkluderat
Tamino i Savonlinna 2006,
Barberaren i Sevilla på Finska
nationaloperan 2007 och Resan till
Reims både 2006 i Helsingfors och
vid Rossinifestivalen i Pesaro 2007.
Sedan säsongen 2009/2010 är
Katajala medlem av ensemblen vid
Finska nationaloperan. Katajala har
även givit framgångsrika konserter
i Royal Albert Hall i London, Avery
Fischer Hall i New York, och i
konsert-hus runt om i Europa,
Japan och USA. Han har arbetat
med dirigenter som Goodman,
Franck, Kamu, Mälkki, Oramo och Storgårds.
Peter Mattei baryton fick sitt inter­
nationella genombrott 1998 som
Don Giovanni i Sir Peter Brooks
produktion i Aix-en-Provence.
Han har sjungit på scener som
Metropolitan, La Scala, Wiener
Staatsoper, Covent Garden och
festspelen i Salzburg. De senaste
säsongerna har Mattei haft stora
framgångar med huvudrollen i
Brittens Billy Budd och Sjisjkov i
Från de dödas hus i uppsättningar
på Metropolitan och La Scala. På
konsertscenen är Peter Mattei
en eftertraktad solist och har
framträtt med orkestrar som
Mahler Chamber Orchestra,
Gewandhaus, Concertgebouw,
Berlinfilharmonikerna och
ledande orkestrar i Sverige och
Norden. 2004 utnämndes han till
hovsångare. Sedan 2009 driver han
sin egen festival i Luleå.
Jukka Rasilainen basbaryton
studerade i Rom och Zürich och
Tuuli Lindeberg sopran studerade inledde sin karriär i ensemblen
pianospel, musikteori och körvid operorna i Dortmund och
dirigering vid Sibeliusakademin
Krefel/Mönchengladbach där
innan hon började med solosång.
han gestaltade bärande roller
Hon samarbetar bl a med barock- i Wozzeck, Falstaff, Nabucco,
harpisten Andrew Lawrence-King
Lucia di Lammermoor, Salome
och The Harp Consort och har
och Tosca. 1991 rolldebuterade
sjungit under ledning av Salonen,
han som Flygande holländaren
Goebel, Sempé, Storgårds,
i Flensburg, en roll han sedan
Elin Rombo sopran gjorde sin
internationella debut vid festspelen
i Salzburg 2009 i den ledande rollen
i Luigi Nonos Al gran sole carico
d’amore. Säsongen innefattade
även den unga Batseba i SvenDavid Sandströms Batseba
och Susanna i Figaros bröllop
på Kungliga Operan, Leila i
Pärlfiskarna på Folkoperan och
Brahms Ein deutsches Requiem
med Riccardo Muti. 2010 sjöng
Rombo i Salzburg, på Kungliga
Operan och på turné med Orphei
Drängar till Kina, Japan och
Singapore. Under 2011 har hon
återigen sjungit på Kungliga
Operan och på Staatsoper Berlin.
Elin Rombo har sjungit Schuberts
Mässa G-dur i Paris med Muti och
Mozarts Requiem vid festivalen i
Saint-Denis med Sir Colin Davis.
Matti Salminen bas är utbildad
på Sibeliusakademien och i Italien
och Tyskland. 1972-1980 var han
medlem i ensemblen vid operan i
Köln och sedan 1984 hör han till
ensemblen i Zürich. Dessutom gör
Salminen återkommande gästspel
vid operorna i München, Wien,
Helsingfors, Berlin och Barcelona,
och har även sjungit i Paris,
Metropolitan, Los Angeles och La
Scala. Han har sjungit varje sommar
sedan 1967 i Savonlinna och gjort
151 föreställningar på Bayreuth.
Waltteri Torikka baryton
vann finska sångtävlingen
Lappeenrannan laulukilpailut 2010
och fick utmärkelsen HSBClaureates 2009 vid festivalen i
Aix-en-Provence. Efter examen från
Sibeliusakademien 2008 fortsatte
Torikka sina studier i Karlsruhe och
studerar nu vid operaakademien i
Köpenhamn. 2009 gjorde Torikka
sin debut på Finska nationaloperan
i Österbottningarna av Madetoja.
Under säsongen sjunger han
Schaunard i La Bohème, Journalisten i Lulu och titelrollen
i Don Giovanni på Det Kongelige
Dominik Wortig tenor studerade
kyrkomusik och därefter sång i
Düsseldorf. Sedan 2000-2001 är
han anställd vid Theater Hagen
där han sjunger roller som Pelléas,
Lenski, Don Ottavio och Tom
i Rucklarens väg. 2007 sjöng
han titelrollen i Konwitschnys
uppsättning av Aeneas i Karthago
i Stuttgart. Han har även sjungit
Tamino i Dresden och på Theater
Wuppertal. Som konsertsångare
har Wortig framträtt med
bland andra NDR Hamburg,
Internationalen Bachakademie,
Orchestre National de Lyon,
Orquestra Pablo Sarasate och
Kölner Philharmoniker.
46
Biografier
Östersjöfestivalen 2012
Östersjöfestivalen 2012
47
Biografier
01 Baltic Youth Philharmonic
02 Finska radions symfoniorkester
Foto Taavetti Alin
03 Orphei Drängar
Foto Mats Bäcker
04 Radiokören
Foto SR Foto
05 Svenska Kammarorkestern
01
Michelle deYoung mezzosopran
har framträtt med de främsta
orkestrarna i USA och Europa,
och vid festivalerna i Ravinia,
Tanglewood, Aspen, Edinburgh,
Salzburg och Luzern med
dirigenter som Barenboim,
Dohnányi, Dudamel, Eschenbach,
Haitink, Levine, Nagano, Ozawa
och Pappano. På repertoaren
står roller som Fricka, Waltraute,
Kundry, Eboli, Amneris, Judith i
Riddar Blåskägg och Shamanen
i Tan Duns Den förste kejsaren,
som hon sjungit på operahus som
Metropolitan, Chicagooperan,
La Scala, Bayreuth, Parisoperan
och Tokyo opera. Michelle
deYoung har fått Grammy-priser
för Kindertotenlieder och Mahlers
tredje symfoni med Tilson Thomas
2004 och Trojanerna med Sir Colin
Davis 2001.
Georg Zeppenfeld bas
studerade sång vid akademierna
i Detmold och Köln efter avslutad
lärarutbildning i tyska och musik.
Därefter inledde han sin karriär
med två år vid operan i Münster,
två år vid Bonn-operan och
sedan 2001 vid Semperoperan
i Dresden. Under dirigenter
som Abbado, Albrecht, Chung,
Nagano, Schneider och Viotti har
Zeppenfeld sjungit basroller i allt
från Mozart till Wagner. Som gäst
har han sjungit på scener som
La Scala, Metropolitan, Wiens
statsopera, festspelen i Salzburg,
Bayreuth och San Franciscooperan. Zeppenfeld är också aktiv
konsertsångare i verk av Bach,
Händel och Haydn likaväl som
den senromantiska repertoaren.
02
ensembler
03
medan Eric Ericson kvarstår som
konstärlig ledare.
Baltic Youth Philharmonic
består av lovande unga musiker
(19-30 år) från Danmark, Norge,
Sverige, Finland, Ryssland,
Estland, Lettland, Litauen, Polen
och Tyskland och har bildats för
att bli en ny röst från norr som
växer fram ur den mångfald
som finns i regionen. Orkestern
bildades i samarbete med Usedom
musikfestival och Nord Stream
AG 2008 med Kristjan Järvi som
dirigent och konstnärlig ledare.
Repertoaren spänner över klassiskromantisk-nutida musik, med ett
särskilt fokus på kompositörer
från Östersjöregionen. Flera
beställningsverk har uruppförts.
Under sin fjärde säsong kommer
orkestern att framträda i Litauen,
Ryssland, Polen, Danmark,
Sverige, Estland, vid Usedoms
musikfestival och i Italien.
Finska radions symfoniorkester bildades som radioorkester på 10 musiker 1927 och
växte till symfoniorkesters storlek
på 1960-talet. Sedan 2003 är Sakari
Oramo chefsdirigent. Hösten 2013
tar Hannu Lintu över efter ett år
som förste gästdirigent. Tidigare
chefsdirigenter har varit Toivo
Haapanen, Nils-Eric Fougstedt,
Paavo Berglund, Okko Kamu,
Leif Segerstam och Jukka-Pekka
Saraste. Att lyfta fram finsk musik
är ett huvudsyfte, och samtida
musik har en framträdande plats
i orkesterns repertoar. Orkestern
har gjort många inspelningar och
turnerar regelbundet och har givit
över 300 konserter utomlands. Alla
orkesterns konserter sänds i radio
både i Finland och utomlands,
oftast live.
Eric Ericsons Kammarkör
grundades 1945 av Eric Ericson,
och har sedan dess intagit
en central plats i svenskt och
internationellt musikliv. Körens
repertoar är mycket bred, från
renässansmusik till senaste
avantgarde. Flera generationer
svenska tonsättare har komponerat för kören. Kören gör årligen
utlandsturnéer i Europa, USA
och Kanada, och samarbetar
regelbundet med Sveriges
Radios Symfoniorkester och
Drottningholms Barockensemble.
Sedan 2003 har Eric Ericsons
Kammarkör haft ett nära samarbete
med Kungliga Filharmonikerna.
2007 tilldelades kören Nordiska
Rådets pris. 2012 tillträder Fredrik
Malmberg som ny chefsdirigent,
Mariinskijteaterns balett
grundades på 1740-talet som den
Kejserliga ryska baletten. 1869
blev Marius Petipa balettchef
och inledde ett arbete som blivit
baletthistoria mycket tack vare
samarbetet med Tjajkovskij. Några
andra betydande koreografer
har varit Lev Ivanov och Michel
Fokine. Kompaniet har bytt namn
flera gånger, till Sovjetiska baletten
efter revolutionen, Kirovbaletten
efter mordet på bolsjevikiske
revolutionären Sergej Kirov 1934,
och slutligen till Mariinskijteaterns
balett 1992. Idag är de ett av
världens ledande balettkompanier
med över 200 dansare. Balettchef
är Yuri Fateyev och konstnärligt
ansvarig Valery Gergiev. Kompaniet
driver även en balettskola.
04
05
Mariinskijteaterns orkester är en
av Rysslands äldsta ensembler,
med rötter i hovkapellets utveckling
på 1700-talet. Under 1800-talet
fick dirigenten Eduard Nápravnik
en viktig roll för ensemblens
utveckling som dess ledare i
över 50 år. Baletter och operor av
Tjajkovskij, Glinka, Musorgskij,
Sjostakovitj m fl har uruppförts
av ensemblen, och dirigenter
som Berlioz, Wagner, Tjajkovskij,
von Bülow, Mahler, Nikisch och
Rachmaninov har arbetat med
orkestern. Under Sovjettiden bars
traditionen vidare och 1988 tog
Gergiev över ledningen, framröstad
av medlemmarna i ensemblen.
projekt. Efter Eric Ericson har
chefsdirigenterna hetat Anders
Öhrwall, Gustaf Sjökvist, Tõnu
Kaljuste och Stefan Parkman.
Sedan 2007 är unge holländaren
Peter Dijkstra körens chefsdirigent.
Det har redan lett till bl a Diapason
d’Or för cd-n Nordic Sounds
och Regeringens Hederspris,
musikexportpriset 2010. Under
2012 turnerar kören till Japan,
Luzernfestivalen med Abbado och
Harding och konserter i Belgien
och Holland med Dijkstra.
Orphei Drängar, OD har sedan
starten 1853 ständigt ökat spännvidden i sin verksamhet; från
repertoar och konsertformer till val
av konsertplatser. Turnéer i Sverige
kompletteras med långväga resor
till Asien, USA, Kanada och Europa.
Konserter i Royal Albert Hall i
London, Lincoln Centre i New York
och Symphony Hall i Osaka varvas
med framträdanden i stenbrott
och pappersbruk. Svenska artister
som Martin Stenmarck och Ulla
Skoog samsas med internationella
storheter som Malena Ernman,
Peter Mattei och Anne Sofie von
Otter. Visor och nationalromantik
bryts av med jazz, nybeställd atonal
musik, lyrik och riverdance.
Radiokören bildades 1925 och
blev under Eric Ericsons ledning
från 1952 det flexibla instrument
den är i dag, med en repertoar från
barock till samtida musik. Många
tonsättare har komponerat för
kören och dirigenter som Riccardo
Muti och Claudio Abbado har valt
Radiokören för olika prestigefyllda
Storbritannien med konserter
på BBC Proms, Lincoln Center
och Mostly Mozart Festival.
Sedan 2004 gör de regelbundet
turnéer i Europa, bland annat med
framträdanden vid festspelen i
Salzburg och i Berlinfilharmonin. De
har även varit i Japan. Cd-projekten
är många och uppmärksammade,
som Beethovens hela orkesterproduktion, Schuberts Symfoni nr 8
och 9 och Bruckners Symfoni nr 2.
Sveriges Radios Symfoniorkester
fungerar som hela Sveriges
Stockholms Nya Kammarsymfoniorkester eftersom alla
orkester, SNYKO bildades 1981
konserter sänds i Sveriges Radio
som Stockholm Kammarorkester
P2. Under Sergiu Celibidaches
och har haft stora framgångar både ledning på 1960-talet utvecklades
i Sverige och utomlands, i klassisk
orkestern till internationell standard
såväl som samtida repertoar. Esaoch samarbetar numera sedan
Pekka Salonen har varit nära knuten länge med världens främsta
till ensemblen sedan start och har
solister och dirigenter. Juni 2010
lett uppmärksammade turnéer
turnerade orkestern i Kina och
och inspelningar. Sedan 1985 har
Japan och maj 2011 gav man fyra
orkestern turnerat regelbundet över kritikerrosade konserter i Italien.
hela Europa och även Sydamerika,
För chefsdirigentskapet under åren
USA och Asien med dirigenter som har Herbert Blomstedt, Esa-Pekka
Salonen, Cleve, Ruud, Swensen
Salonen, Jevgenij Svetlanov och
och Welser-Möst. De har medverkat Manfred Honeck svarat, innan
vid festivalerna som Aldeburgh,
Daniel Harding år 2007 tog över
Salzburg, Menton, Montreux och
ledningen. Hedersdirigenter
Istanbul. Under 2000-talet har
är Valery Gergiev och Herbert
orkestern drivit projektet Then,
Blomstedt, som båda regelbundet
Now! där tanken är att kombinera
gästar orkestern.
nyskrivna svenska verk med
Joseph Haydns samtliga symfonier.
Svenska Kammarorkestern
bildades 1995 som Örebro
kommuns egen kammarorkester
och fick två år senare Thomas
Dausgaard som chefsdirigent.
Tillsammans har Dausgaard
och ensemblen skördat stora
framgångar och fått en självklar
plats på den internationella scenen.
2008 debuterade de i USA och
48
Biografier
Östersjöfestivalen 2012
01
02
01
02
övriga
och Rainforest group, som
experimenterade med musik och
klanglig skulptur. Viola har fått
många priser och utmärkelser.
Peter Sellars är en av vår tids
mest nyskapande opera- och
teaterregissörer känd för sina
nytolkande uppsättningar där han
ofta lyfter fram nutida sociala och
politiska teman. Repertoaren kan
vara av såväl Mozart och Händel
som Shakespeare och Sofokles.
På senare tid har han även tagit sig
an operor av Messiaen, Hindemith,
Ligeti och nyskrivna verk av
Saariaho och Tan Dun bland andra.
Sellars har gjort uppsättningar på
operorna i Paris, San Francisco,
Chicago, Finska nationaloperan,
Glyndebourne, Nederländska
operan, festspelen i Salzburg
och många andra operahus och
festivaler. Nyligen gjorde Sellars
en scenisk uppsättning av Bachs
Matteuspassion med Berliner
Philharmoniker i Salzburg och
Berlin, och en uppsättning av
Nixon i Kina på Metropolitan.
Bill Viola är internationellt erkänd
som pionjär inom videokonst.
Under 40 år har han skapat
arkitektoniska videoinstallationer,
videofilmer, ljudmiljöer, föreställningar med elektronisk musik och
video för tv, konserter, opera och i
sakrala sammanhang. Handlingen
rör sig ofta kring universella
mänskliga teman som födelse,
död och medvetandets utveckling
och har rötter i både österländsk,
västerländsk och andlig tradition
som zenbuddhism, sufism och
kristen mystik. Hans verk visas
på museer och gallerier över hela
världen. Viola examinerades från
Syracuse University 1973 och
inledde därefter ett samarbete
med kompositören David Tudor
Kira Perov
Executive Producer, videon Tristan och Isolde
Kira Perov är verkställande direktör
för Bill Viola Studio. Sedan 1978 har
hon samarbetat nära med Bill Viola,
sin partner och man, hanterat och
assisterat i produktionen av hans
videos och installationer, redigerat
alla publikationer, samt samordnat
och kurerat hans utställningar över
hela världen. Som projektledare,
har hon styrt produktionen av
videon till Tristan och Isolde och
haft inflytande när det gäller många
detaljer och kreativa beslut. Hennes
senaste bok, Bill Viola: Visioni
Interiori, publicerades i samband
med utställningen med samma
namn i Rom.
Harry Dawson
Fotograf, videon Tristan och Isolde
Harry Dawson har samarbetat med
Bill Viola i 15 år. Att han införde 35 mm film har vidgat Violas palett
och hans även hans omfattande
kunskap om belysning har berikat
Violas videokonst. Han har 35
års erfarenhet från reklamfilm
och dokumentärer som sänds
till exempel i PBS, Discovery
Channel och TNT. De kan också
ses dagligen i Los Angelesmuseer
som Museum of Contemporary
Art och Natural History Museum,
liksom i Plains Indian Museum i
Cody, Wyoming, och The National
Cowgirl Museum och Hall of Fame
FortWorth, Texas.
Peter Sellars
Foto Kevin Higa
Bill Viola
Foto Kira Perov
Videon Tristan och Isolde:
Regissör: Bill Viola
Executive producer: Kira Perov
Producent: S. Tobin Kirk
Produktionsledare:
Genevieve Anderson
Fotograf: Harry Dawson
Kameraassistent: Brian Garbellini
Regiassistent: Kenny Bowers
Skådespelare (huvudroller):
Tristan (jordisk kropp): Jeff Mills
Isolde (jordisk kropp): Lisa Rhoden
Tristan (himmelsk kropp): John Hay
Isolde (himmelsk kropp): Sarah Steben
Stuntkoordinator: Tom Ficke
Stuntman: Robin Bonaccorsi
Gaffer: Bobby Wotherspoon
Key Grip: Chris Centrella
Specialeffekter: Robbie Knott
Production Designer: Wendy Samuels
Art Director: David Max
Stylist kläder: Cassendre de le Fortrie
Post production supervisor:
Michael Hemingway
Redaktör/live video mix:
Alex MacInnis
On-line redaktör: Brian Pete
(LaserPacific Media Corp.)
Kolorist: Mike Sowa (LaserPacific
Media Corp.)
Digital artists: Brian Ross (LaserPacific
Media Corp)
Ljuddesigners: Mikael Sangrin,
Becky Allen
Ljudmix: Tom Ozanich
Särskilt tack till:
Gerard Mortier (Chef, Nationaloperan
iParis), James Cohan (James Cohan
Gallery, New York), Graham Southern,
Harry Blain (Haunch of Venison Gallery,
London), Leon Silverman (Executive
Vice President, LaserPacific Media
Corp.), Deborah Borda (President, Los
Angeles Philharmonic Association)
Jane Moss (Vice President,
Programming, Lincoln Center for the
Performing Arts)
Videon Tristan och Isolde är producerad
av Bill Viola Studio i samarbete med
Nationaloperan, Paris, the Los Angeles
Philharmonic Association, the Lincoln
Center for the Performing Arts, the
James Cohan Gallery, New York, the
Haunch of Venison Gallery, London.
Östersjöfestivalen 2012
Biographies
Conductors
Herbert Blomstedt Honorary Conductor
of the Swedish Radio Symphony
Orchestra. Made his debut in 1954 with
the Stockholm Philharmonic Orchestra,
after which he became Principal
Conductor of the Swedish Radio
Symphony Orchestra in 1977-82, the
Staatskapelle Dresden in 1975-85, the
San Francisco Symphony in 1985-95,
the NDR Sinfonieorchester Hamburg in
1996-98 and the Gewandhausorkestern
in 1998-2005. He has also made many
guest performances. Herbert Blomstedt
turns 85 years old this year, and is still
performing as Guest Conductor around
the world. In addition, he was awarded
with the Seraphim Medal this year.
Thomas Dausgaard has been the
Principal Conductor of the Swedish
Chamber Orchestra since 1997. He
was the Principal Conductor of the
Danish National Radio Symphony
Orchestra in 2004-2012, as is now an
Honorary Conductor. Furthermore,
Dausgaard performs as Guest
Conductor at orchestras such as the
Vienna Symphony Orchestra, the
SWR Stuttgart and the MDR Leipzig,
the Sydney Symphony Orchestra,
the Sydney Opera, the Los Angeles
Philharmonic and many of the leading
orchestras in England.
Valery Gergiev is an Honorary
Conductor of the Swedish Radio
Symphony Orchestra and Artistic
Director of the Mariinsky Theatre since
1996, as well as Principal Conductor
of the London Symphony Orchestra
since 2007. He has founded and
organized several festivals, and
has had guest performances at the
world’s leading orchestras and opera
houses, such as the Metropolitan, the
Vienna Philharmonic, the Rotterdam
Philharmonic and La Scala. Gergiev has
been showered with awards, and he
received the Polar Music Prize in 2005.
Daniel Harding is Principal Conductor
of the Swedish Radio Symphony
Orchestra and Principal Guest
Conductor of the London Symphony
Orchestra, as well as ‘music partner’ for
the New Japan Philharmonic. He is a
Guest Conductor at orchestras such as
the Staatskapelle Dresden, the Vienna
Philharmonic, the Berlin Philharmonic,
the Concertgebouw and Gewandhaus
orchestras, and opera houses such
as La Scala, Covent Garden, Wiener
Staatsoper and the festivals in Salzburg
and Aix-en Provence.
Kristjan Järvi is Principal Conductor
and one of the founders of the Baltic
Youth Philharmonic. Järvi works with
Biographies
classical music as well as jazz and
world music, and has commissioned
and premièred more than 100 new
pieces. He is a Guest Conductor
of orchestras such as the London
Symphony Orchestra, the Staatskapelle
Dresden, the Gewandhaus and
prominent orchestras in Washington,
Sydney and Japan. In 2012-2013, Järvi
will assume the role of Music Director of
the Leipzig Radio Symphony Orchestra.
Susanna Mälkki has been the
Music Director of the Ensemble
InterContemporain in Paris since 2006
and is frequently sought by symphony
orchestras, chamber orchestras,
contemporary music ensembles and
opera houses. In April 2011, she
became the first woman to conduct at
La Scala. She has conducted at, among
other places, the Berlin Philharmonic,
the Bavarian Radio Symphony
Orchestra, the Vienna Symphony, the
Philharmonia Orchestra and the Los
Angeles Philharmonic.
Esa-Pekka Salonen Artistic Director
of the Baltic Sea Festival holds
an exceptional position among
contemporary musicians as being both
a conductor and a composer. Principal
Conductor of the London Philharmonia
Orchestra since 2008, and former
Principal Conductor of the Swedish
Radio Symphony Orchestra in 1985-95
and the Los Angeles Philharmonic in
1992-2009. Guest performances at
opera houses and orchestras around
the world. In 2010/2011, the Expedition
Salonen Project was launched at the
Konzerthaus Dortmund.
49
Krister Henriksson actor made his
breakthrough as Peer Gynt at the
Stockholm City Theatre. In 1993, he
was cast by the Royal Dramatic Theatre
in Stockholm. His lead role in the SVT
production Den gråtande ministern that
year made him a household name. In
2004-2010 he played the role of Doctor
Glas in more than 100 performances
at the Vasa Theatre. He has also had
the lead role in 26 films about police
inspector Kurt Wallander. Henriksson
has received two Guldbagge Awards,
and has also been awarded the Eugene
O’Neill Scholarship Award and the
Litteris et Artibus Royal Medal.
Ben Heppner Canadian tenor who
performed the Lohengrin at the Royal
Swedish Opera and the Bolshoi Theatre
in 1989, which would become the
start of his international career. In 1998
he sang his first Tristan, in Seattle.
He has performed at stages such as
the Metropolitan, Covent Garden,
the Wiener Staatsoper, La Scala, the
Deutsche Oper and the operas in
Munich, San Francisco and Chicago.
Soloists
Katarina Karnéus mezzo-soprano won
the BBC Cardiff Singer of the World
Competition in 1995. She performs
at the world’s leading opera houses
and concert halls with conductors
such as Rattle, Mackerras, Norrington,
Pappano and Tilson-Thomas, and
repertoires including Händel, Mozart,
Rossini, Wagner and Strauss. She is
also a very popular concert singer. As
from 2012, Karnéus will serve as singer
and international ambassador for the
Gothenburg Opera.
Malin Christensson soprano studied
in Sweden and England and has
performed at the festivals in Aixen-Provence, Salzburg and BadenBaden, and at Covent Garden,
Glyndebourne, Drottningholms
Slottsteater and Théâtre du Châtelet.
As concert singer she has performed
with conductors such as Harding,
Jacobs, Ticciati and Denève, with the
BBC Proms, and at the festivals in
Lucerne and Daytona etc. Finally she
gives concerts with Roger Vignoles.
Arttu Kataja baritone started
out as oboist and was accepted
to the Sibelius Academy’s vocal
music programme in 1998. He has
performed at stages such as the
Finnish National Opera, Savonlinna,
Deutsche Oper am Rhein and Thèatre
du Capitole, Toulouse and performed
with conductors such as Barenboim,
Blomstedt, Salonen, Dudamel, Jacobs
and Lawrence-King. Since 2006 he has
been a member of the ensemble at the
Berliner Staatsoper Unter den Linden.
Martin Fröst clarinet plays all the
great classical clarinet concerts and
pieces, as well as new pieces, and
performs exiting crossovers with other
artists. He plays with orchestras such
as the Vienna Symphony and the Los
Angeles Philharmonic, and he is an avid
chamber musician. He is also Artistic
Director of the Vinterfest Festival in
Mora and the International Chamber
Music Festival in Stavanger.
Tuomas Katajala tenor has studied
at the Sibelius Academy as well as
in Rome and in Amsterdam, and has
performed in Savonlinna, at the Finnish
National Opera and at the Rossini
Festival in Pesaro. As from 2009/2010
he is a member of the ensemble at the
Finnish National Opera. In addition,
Katajala has performed at the Royal
Albert Hall in London, the Avery Fischer
Hall in New York and in concert halls
around Europa, Japan and the US.
50
Tuuli Lindeberg soprano studied the
piano, theory of music and conducting
at the Sibelius Academy before she
became a soloist. She performs Baroque
music, opera and new pieces, often in
direct collaboration with the composers.
She collaborates with Baroque harpist
Andrew Lawrence-King and conductors
such as Salonen, Goebel, Sempé and
Storgårds. In 2008 she made her debut
at the Finnish National Opera.
Peter Mattei baritone had his
international breakthrough in 1998
as Don Giovanni in Sir Peter Brooks’
production in Aix-en-Provence.
He has performed on stages such
as the Metropolitan, La Scala, the
Wiener Staatsoper, Salzburg and
Covent Garden. He has performed
with orchestras such as the Mahler
Chamber Orchestra, the Gewandhaus,
the Concertgebouw and the Berlin
Philharmonic, as well as orchestras in
Sweden and Scandinavia. In 2004 he
was appointed Royal Court Singer.
Jukka Rasilainen bass-baritone made
his debut as the Flying Dutchman in
1991, which he went on to perform
in Vienna, Berlin, Tokyo, Savonlinna,
Munich, Dresden and Bayreuth. Since
1995 he has made regular guest
performances at the Finnish National
Opera, and has leading bass roles at
opera houses around the world. In 20052006 he sang Kurwenal in Peter Sellars’
and Esa-Pekka Salonen’s Tristan project.
Elin Rombo soprano made her
international debut at the Salzburg
Festival in 2009, and made her debut
at the Royal Swedish Opera and the
Folkoperan in Stockholm that same year.
She has also performed at, among other
places, the Staatsoper Berlin and the
Dutch Opera, with roles such as Pamina,
Susanna and Zerlina, as well as new
pieces. In addition, she has performed
with Riccardo Muti and Sir Colin Davis.
Matti Salminen bass was a member
of an ensemble in Cologne in 19721980 and in Zurich since 1984. He
has performed in Savonlinna every
summer since 1967 and has been
in 151 performances in Bayreuth. In
addition, Salminen has recurrent guest
performances at operas in Munich,
Vienna, Helsinki, Berlin and Barcelona,
and has also performed in Paris, at the
Metropolitan, in Los Angeles and at La
Scala.
Nina Stemme soprano, performs at
opera houses such as the Wiener
Staatsoper, Covent Garden, La Scala,
the Metropolitan, The Glyndebourne
and Bayreuth. In 2010 she played the
Biographies
role of Brünnhilde in Valkyrian at La
Scala. Her performances as Isolde have
been praised around the world. This
season she has played the lead role
in Puccini’s The Girl of the West at the
Royal Swedish Opera. Nina Stemme
was appointed Royal Court Singer in
2006, and was awarded the Litteris et
Artibus Royal Medal in 2008.
Waltteri Torikka baritone made his
debut in 2009 at the Finnish National
Opera. This season he performs
at the Royal Danish Theatre in
Copenhagen. Torikka has performed
with the Finnish Radio Symphony
Orchestra, the Tapiola Sinfonietta and
Camerata Salzburg, and has worked
with conductors such as Franck,
Badea, Langrée and Soustrout. He has
received many awards.
Violeta Urmana soprano for many
years a mezzo-soprano in roles such
as Kundry and Eboli. After her debut
as Sieglinde in Bayreuth in 2001, she
made her soprano debut in 2002 with
Riccardo Muti at La Scala. She has
since performed at the Metropolitan
and at opera houses in Vienna,
Berlin, Barcelona, Paris and London.
In 2010/11 she participated in Peter
Sellars’ and Esa-Pekka Salonen’s
Tristan project.
Dominik Wortig tenor member of the
Theater Hagen since 2000-2001. He
has had the lead role in Konwitschny’s
Aeneas in Carthage in Stuttgart,
2007, and as Tamino in Dresden and
at Theater Wuppertal. As a concert
singer he has performed with, among
others, NDR Hamburg, Internationalen
Bachakademie, Orchestre National de
Lyon and Orquestra Pablo Sarasate.
Michelle deYoung mezzo-soprano
has performed in the US and in Europe
with conductors such as Barenboim,
Dohnányi, Dudamel, Eschenbach,
Haitink, Levine, Nagano, Ozawa
and Pappano. Michelle de Young
has received Grammy Awards for
Kindertotenlieder and Mahler’s Third
Symphony with Tilson Thomas in 2004
and for The Trojans with Sir Colin Davis
in 2001.
Georg Zeppenfeld bass has been a
member of the Semperoper in Dresden
since 2001. He has also had guest
performances at stages such as La Scala,
the Metropolitan, the Vienna Staatsoper,
the Salzburg Festival, Bayreuth and the
San Francisco Opera, with conductors
such as Abbado, Chung, Nagano,
Schneider and Viotti. Zeppenfeld is also
an active concert singer.
Östersjöfestivalen 2012
Ensembles
The Baltic Youth Philharmonic,
consists of young musicians (19-30
years old) from Denmark, Norway,
Sweden, Finland, Russia, Estonia,
Latvia, Lithuania, Poland and
Germany. The orchestra was founded
in collaboration with the Usedom
Music Festival and Nord Stream AG in
2008, with Kristjan Järvi as Principal
Conductor and Music Director. Their
repertoire comprises classical, romantic
and contemporary music, with a
particular focus on composers from the
Baltic Sea region. They have premièred
several commissioned pieces.
The Eric Ericson Chamber Choir
was founded in 1945 by Eric Ericson.
The choir has a broad repertoire, with
everything from renaissance music
to the latest avant-garde. The choir
goes on international tours every year
and collaborates regularly with the
Swedish Radio Symphony Orchestra,
the Drottningholm Baroque Ensemble
and the Royal Stockholm Philharmonic
Orchestra. In 2007, the choir was
awarded the Nordic Council Music Prize.
In 2012, Fredrik Malmberg will
assume the role of Principal Conductor,
with Eric Ericson as Artistic Director.
The Finnish Radio Symphony
Orchestra was founded in 1927,
with Sakari Oramo as the Principal
Conductor since 2003. In the autumn
of 2013, Hannu Lintu will assume the
role of Principal Guest Conductor
for a year. The previous Principal
Conductors include Toivo Haapanen,
Nils-Eric Fougstedt, Paavo Berglund,
Okko Kamu, Leif Segerstam and
Jukka-Pekka Saraste. The orchestra’s
concerts are broadcast on Finnish
radio and abroad.
The Mariinsky Ballet was founded in
the 1740s, known then as the Imperial
Russian Ballet. In 1869, Marius Petipa
became Ballet Master and initiated
what would later become ballet history,
not least thanks to the collaboration
with Tchaikovsky. The company has
been renamed many times, e.g. the
Soviet Ballet, the Kirov Ballet and
finally the Mariinsky Ballet in 1992. Yuri
Fateyev is Ballet Master and Valery
Gergiev is Artistic Director.
The Mariinsky Theatre Orchestra
is one of Russia’s oldest ensembles,
with its roots in the 18th century
court orchestra. Ballets and operas
by Tchaikovsky, Glinka, Mussorgski,
Shostakovich, among others, have
been premièred by this ensemble,
Östersjöfestivalen 2012
and conductors such as Berlioz,
Wagner, Tchaikovsky, Mahler and
Rachmaninov have collaborated with
the orchestra. In 1988, Gergiev was
appointed General Director by the
ensemble members.
The New Stockholm Chamber
Orchestra (SNYKO) was founded
in 1981 as the Stockholm Chamber
Orchestra and has been very
successful in Sweden as well as
abroad, with a classical as well as
contemporary repertoire. Since 1985,
the orchestra has gone on regular
tours around Europe, as well as in
South America, the US and Asia.
Esa-Pekka Salonen has worked
closely with the ensemble since it was
founded.
Orphei Drängar, OD was founded
in 1853 and has performed at a wide
range of venues, with tours in Asia
as well as in Sweden; in concerts
halls such as the Royal Albert Hall in
London, the Lincoln Centre in New
York and Symphony Hall in Osaka,
as well as at Swedish quarries and
paper mills; performing folk songs,
national romanticism, jazz, newly
commissioned atonal music and river
dance.
The Swedish Radio Choir was
founded in 1925. Under the direction
of Eric Ericson in 1952, the choir
transformed into an instrument for
a broad repertoire, ranging from
Baroque to contemporary music,
often composed for the choir.
The choir has collaboration with
conductors such as Riccardo Muti
and Claudio Abbado. Since 2007,
Dutchman Peter Dijkstra has been the
choir’s Principal Conductor. In 2012,
the choir will tour Japan, the Lucerne
Festival with Abbado and Harding,
and concerts in Belgium and the
Netherlands.
The Swedish Chamber Orchestra
was founded in 1995. Two years
later, Thomas Dausgaard became
the Principal Conductor. Together,
they have earned their place on the
international stage. In 2008, they
made their debut in the US and the
UK with concerts at the BBC Proms,
the Lincoln Center and the Mostly
Mozart Festival. They have performed
at the Salzburg Festival and the Berlin
Philharmonic Hall, and have toured
Japan.
The Swedish Radio Symphony
Orchestra was founded in 1936.
Under the direction of Sergiu
Celibidache in the 1960s, it developed
Biographies
into an orchestra of international
standard. Since 2007, Daniel Harding
serves as Principal Conductor. The
orchestra has become the symphony
orchestra for all of Sweden, since
all its concerts are broadcast on
the Swedish Radio channel P2. The
orchestra toured in China and Japan
in 2010, and in Italy in 2011.
Others
Peter Sellars is one of our time’s
most innovative opera and theatre
directors. Sellars has put up
performances at opera houses and
festivals in Paris, San Francisco,
Chicago, Helsinki and Glyndebourne,
as well as at the Dutch Opera and the
Salzburg Festival. Sellars has recently
set up a scenic rendition of Bach’s
The St. Matthew Passion together with
the Berlin Philharmonic in Salzburg
and Berlin, as well as a production of
Nixon in China at the Metropolitan.
Bill Viola is an internationally
recognized pioneer in video art.
Since his graduation from Syracuse
University in 1973, he has created
architectonic video installations,
video films, sound environments,
performances with electronic music
and video for television, concerts and
opera, as well as exhibitions in sacred
contexts. His exhibitions have been
shown at museums and galleries
around the world.
Kira Perov
Executive Producer, video Tristan und Isolde
Kira Perov is executive director of
Bill Viola Studio. Since 1978 she has
worked closely with Bill Viola, her
partner and husband, managing and
assisting with the production of his
videotapes and installations, editing
all publications, as well as co-ordinating and curating his
exhibitions worldwide. As its
Executive Producer, she has guided
the production of the video for Tristan
und Isolde in many of its details
and creative decisions. Her latest
book, Bill Viola: Visioni Interiori, was
published on the occasion of the
exhibition of the same name in Rome.
Harry Dawson
Director of Photography, video Tristan und Isolde
For 15 years Harry Dawson has
collaborated with Bill Viola, expanding
Viola’s palette with his introduction
of 35mm film and contributing his
extensive knowledge of lighting
to Viola’s video art installations.
He draws on his 35 years of
51
experience filming commercials and
documentaries that air on PBS, the
Discovery Channel and TNT, and
can be seen daily in art and other
Los Angeles museums such as the
Museum of Contemporary Art and the
Natural History Museum.
The video of Tristan und Isolde
Production Credits (principals):
Director: Bill Viola
Executive Producer: Kira Perov
Producer: S. Tobin Kirk
Production Manager:
Genevieve Anderson
Director of Photography:
Harry Dawson
Camera Assistant: Brian Garbellini
Assistant Director: Kenny Bowers
Actors (principals):
Tristan (earthly bodies): Jeff Mills
Isolde (earthly bodies): Lisa Rhoden
Tristan (heavenly bodies): John Hay
Isolde (heavenly bodies): Sarah Steben
Stunt Coordinator: Tom Ficke
Stunt Actor: Robin Bonaccorsi
Gaffer: Bobby Wotherspoon
Key Grip: Chris Centrella
Special Effects Coordinator:
Robbie Knott
Production Designer: Wendy Samuels
Art Director: David Max
Wardrobe Stylist: Cassendre de le
Fortrie
Post production supervisor:
Michael Hemingway
Editor/live video mix: Alex MacInnis
On-line editor: Brian Pete
(LaserPacific Media Corp.)
Colorist: Mike Sowa (LaserPacific
Media Corp.)
Digital artists: Brian Ross
(LaserPacific Media Corp)
Sound designers: Mikael Sangrin,
Becky Allen
Sound mixer: Tom Ozanich
Special thanks to:
Gerard Mortier (Director, National
Opera of Paris), James Cohan (James
Cohan Gallery, New York), Graham
Southern, Harry Blain (Haunch of
Venison Gallery, London), Leon
Silverman (Executive Vice President,
LaserPacific Media Corp.), Deborah
Borda (President, Los Angeles
Philharmonic Association), Jane Moss
(Vice President, Programming, Lincoln
Center for the Performing Arts)
The video of Tristan und Isolde was
produced by Bill Viola Studio in
collaboration with the National Opera,
Paris, the Los Angeles Philharmonic
Association, the Lincoln Center
for the Performing Arts, the James
Cohan Gallery, New York, Haunch of
Venison, London.
Konsertprogram
KONSERTER september
Torsdag 6 kl 18.00
Lördag 8 kl 15.00
Söndag 16 kl 15.00
Gustaf Vasa kyrka
WAGNER! WAGNER!
WAGNER!
RADIOKÖREN GOES
BAROQUE!
Sveriges Radios Symfoniorkester
Daniel Harding dirigent
Nina Stemme sopran
Johan Botha tenor
Michail Petrenko bas
WAGNER: Förspel och
Långfredagsundret ur Parsifal
WAGNER: Valkyrian, akt I
Radiokören
B'Rock, Belgian Baroque Orchestra
Peter Dijkstra dirigent
Karina Gauvain sopran
Maarten Engeltjes countertenor
PURCELL/S-D SANDSTRÖM:
Hear my prayer
VIVALDI: Gloria
S-D SANDSTRÖM: Lobet den Herrn
HÄNDEL: Coronation Anthems
Biljetter: 140–475 kr
Torsdag 13 kl 18.00
Fredag 14 kl 19.30
UR ROSENKAVALJEREN
Sveriges Radios Symfoniorkester
Daniel Harding dirigent
Christian Tetzlaff violin
SZYMANOVSKI: Violinkonsert nr 1
R STRAUSS: Die Frau ohne
Schatten, symfonisk fantasi
WIDMAN: Insel der Sirenen
R STRAUSS: Svit ur
Rosenkavaljeren
Biljetter: 110–395 kr
Söndag 23 kl 15.00
LAWRENCE RENÉS
Biljetter: 200 kr
Måndag 17 kl 12.00
Radiohuset Studio 2
Hovkapellet
Lawrence Renés dirigent
BRUCKNER: Symfoni nr 8
Biljetter: 110–395 kr
Onsdag 26 kl 18.00
Torsdag 27 kl 18.00
BRAHMS TREDJE SYMFONI
Sveriges Radios Symfoniorkester
David Afkham dirigent
Andrej Power violin
CHAUSSON: Poème
BRAHMS: Symfoni nr 3
Biljetter: 85–345 kr
CHAMBER UNPLUGGED
Veronica Novotna violin
Jana Boutani cello
Johan Ullén piano
DVORÁK: Pianotrio nr 4, Dumky
DVORÁK: Waldesruhe
DVORÁK: Romance
Biljetter: 100 kr
Fredag 21 kl 19.30
Lördag 22 kl 15.00
HÉLÈNE GRIMAUD
Sveriges Radios Symfoniorkester
Jakub Hruša dirigent
Hélène Grimaud piano
RIMSKY-KORSAKOV: Sheherazade
BRAHMS: Pianokonsert nr 2
Torsdag 27 kl 12.00
Radiohuset Studio 2
CHAMBER UNPLUGGED
Lisa Viguier harpa
Anders Jonhäll flöjt
Bernt Lysell violin
Eriikka Nylund viola
Magnus Lanning cello
FEDELE: Imaginary Skylines
SAINT-SAËNS: Fantasie op 124
JOLIVET: Chant de Linos
BOIELDIEU: Sonat för violin och
harpa
Biljetter: 100 kr
Biljetter: 140–475 kr
Berwaldhallens biljettkontor
Dag Hammarskjölds Väg 3
Öppet helgfri månd-fred 12-18 samt två timmar före konsert.
Telefon, fax, e-post
Tel: 08-784 18 00, öppet helgfri månd-fred 9-18,
lörd 10-15, samt 2 timmar före konsert.
Fax: 08-663 15 14
e-post: [email protected]
balticseafestival.com
Vi tackar våra samarbetspartners
Barbro Osher Pro
Suecia Foundation
Kultur­departementet
