Upprättare:
Strokeprojektet, delprojektgrupp rehabilitering
Granskare:
Marie Bergsten
Fastställare:
Verksamhetschef Margreth Rosenberg
Revisionsnr
Diarienr.
Sida
1 (5)
Fastställandedatum
Giltigt t.o.m. Tills vidare
Vårdprogram Dysartri
Inledning
Definition
Dysartri är en neurologisk talstörning som orsakas av medfödda eller förvärvade
skador/sjukdomar i det centrala eller perifera nervsystemet.
Grava störningar av talmotoriken med mycket svårförståeligt och kraftigt avvikande tal
brukar benämnas anartri.
Skadorna kan manifesteras på olika sätt, exempelvis i muskelsvaghet, långsamma rörelser,
bristande koordination, avvikande muskeltonus eller kombinationer av dessa.
I allmänhet drabbas flera funktioner i talet samtidigt, så som andning, fonation,
gomfunktion (nasalering), artikulation och prosodi.
Man gör ofta en grov indelning av dysartri beroende på om den har ett progredierande eller
icke-progredierande förlopp. Progredierande dysartrier orsakas oftast av neurologiska
sjukdomar medan de icke-progredierande kan vara medfödda eller uppstå t ex efter stroke
eller traumatisk hjärnskada.
Det är viktigt att differentialdiagnosticera dysartri från bland annat afasi och ickeneurologiska talstörningar, t ex strukturella defekter efter oral cancerkirurgi eller medfödda
missbildningar. Det är även viktigt att differentialdiagnosticera dysartri från verbaloch/eller oralapraxi eftersom behandlingsinsatserna skiljer sig åt vid de olika diagnoserna.
Prevalens
Det finns inga säkra siffror när det gäller dysartrins incidens och prevalens. Dels varierar
förekomsten av olika neurologiska skador och sjukdomar i befolkningen, dels varierar
förekomsten av dysartri vid olika neurologiska tillstånd.
Logopedens roll
Logopeden har till uppgift att bedöma och beskriva talstörningen samt ge rådgivning och
förslag på lämpliga åtgärder. Remissen bör innehålla information om patientens
grundsjukdom och prognosen för denna, subjektiva och objektiva besvär samt patientens
sociala situation (t ex sysselsättning, boendesituation etc.).
Vid prioritering av remisserna tar man hänsyn till dels om patientens dysartri är
progredierande eller icke-progredierande och dels om patienten vårdas inneliggande eller ej.
Vid progredierande dysartri får patienten alltid förtur och erbjuds logopedkontakt så snart
som möjligt. De patienter som vårdas inneliggande bör erbjudas tidig logopedkontakt under
vårdtiden. För polikliniska patienter med icke-progredierande dysartri gäller
nybesöksgarantin, d v s ett första besök inom 3 månader.
För patienterna upprättas en rehabiliteringsplan. Det är ett dokument som kontinuerligt
revideras och följer patienten i vårdkedjan. I rehabiliteringsplanen är det viktigt att lyfta
fram både patientens resurser, begränsningar, behov och intressen samt förväntningar på
kort och långsikt. Tillsammans med patienten (så långt det går) läggs målen på aktivitetsUtskriftsdatum: 2014-01-03
Dokumentnamn
Vårdprogram stroke – rehabilitering allmänt
Dokument ID
Revisionsnr:
Sida
2 (5)
Diarienr:
och delaktighetsnivå. Målen bör vara specifika, mätbara, accepterade, relevanta och
tidsangivna (länk till idébank på G). Rehabiliteringsplanen är patientens dokument och
denne ska erhålla ett eget exemplar. Den är dessutom en journalhandling som ska överföras
till nästa vårdnivå, oberoende av journalsystem.
ICF
I externa stroketeamet används ICF, internationell klassifikation av funktionshinder och
hälsa, för bedömning, målformulering och planering av åtgärder inom rehabilitering. ICF är
en global klassifikation som används för uppföljning av funktionstillstånd och
funktionshinder. ICF indelas i fem komponenter, varav fyra används idag. Dessa fyra är:
kroppsfunktioner, kroppsstrukturer, aktiviteter, delaktighet och omgivningsfaktorer och
beskrivs enligt följande;
Kroppsfunktioner
Förlust av eller avvikelse i en fysiologisk funktion kan innebära exempelvis smärta, pares,
nedsatt talförmåga.
Kroppsstrukturer
Förlust av eller avvikelse i kroppsstruktur.
Aktivitet och delaktighet
Svårigheter att genomföra aktiviteter kan till exempel innebära nedsatt
förflyttningsförmåga, problem att kommunicera eller utföra aktiviteter i dagliga livet.
Inskränkning av delaktighet handlar om de sociala konsekvenser som en
funktionsnedsättning kan ge inom viktiga livsområden såsom utbildning, arbete och
föreningsliv.
Omgivningsfaktorer
Fysiska, sociala och attitydmässiga faktorer kan påverka hälsotillståndet, som personligt
stöd av familj, allmänna sociala stödinsatser eller närmiljöns utformning.
ICF: s komponenter kan sägas spegla de dimensioner som i större eller mindre utsträckning
måste beaktas när vård- och omsorgspersonal möter patienter. Att tänka utifrån ICF: s olika
områden ger en helhetsbild av patientens situation. ICF: s komponenter har olika tyngd i
yrkesgruppernas professionella utövning. Alla professioner måste dock förhålla sig till hela
komponentuppsättningen för att patientens behov ska tillgodoses.
Kroppsfunktion
Röst- och talfunktioner
Bedömning
Målsättningen med bedömningen är att beskriva talstörningens art och grad.
Utskriftsdatum: 2014-01-03
Dokumentnamn
Vårdprogram stroke – rehabilitering allmänt
Dokument ID
Revisionsnr:
Sida
3 (5)
Diarienr:
För bedömning av dysartri finns inga standardiserade test på svenska. Det är ändå av stor
vikt att man är konsekvent när det gäller val av procedurer, material vid bedömning och
inspelning samt analysförfarande.
I utredning/bedömning bör följande ingå:
• Anamnes. Viktigt att även fråga om förekomst av dysfagi.
• Bedömning av andning, fonation, velofarynxfunktion och annan oral
motorik och sensorik. Oftast används Dysartritestet (Hartelius & Svensson).
Det kan även vara aktuellt att använda STORM, NOT-S eller LSVT’s, Lee
Silverman Voice Treatment, bedömningsprotokoll vid utredning av
Parkinsons sjukdom.
• Inspelning.
• Gradering av dysartrin (lätt, måttlig, grav). Vilken grad av dysartri patienten
har är avgörande för valet av behandlingsinsatser.
Patienten kan vara i behov av vidare utredning, exempelvis hos neurolog, vid Öron Näsa
Hals-mottagning eller vid Tal och Svälj Center. Remiss skrivs av patientansvarig läkare.
Behandling
Efter avslutad utredning/bedömning informeras alltid patienten och eventuellt närstående
allmänt om dysartri samt om patientens specifika svårigheter. I samråd med patienten
fattas sedan beslut om åtgärder.
Behandlingen kan t ex innefatta andnings- och fonationsträning, oralmotorisk träning och
artikulatorisk träning. Behandling hos logoped kompletteras ofta med
hemträningsprogram.
För patienter med Parkinsons sjukdom bör behandling enligt LSVT Loud erbjudas.
Aktiviteter och delaktighet
Kommunikation
Bedömning
Målsättningen med bedömningen är att beskriva talstörningens effekter på förståelighet
och kommunikativ delaktighet.
I utredning/bedömning bör följande ingå:
• Bedömning av prosodi och förståelighet med deltest ur Dysartritestet.
• Patientens egen uppfattning om/bedömning av dysartrin och sin
kommunikativa delaktighet i olika situationer.
• Närståendes uppfattning om hur kommunikationen fungerar, exempelvis
genom frågeformuläret ”Kommunikativ effektivitet” (länk).
Behandling
Utskriftsdatum: 2014-01-03
Dokumentnamn
Vårdprogram stroke – rehabilitering allmänt
Dokument ID
Revisionsnr:
Sida
4 (5)
Diarienr:
Patienten kan ha nytta av att lära sig strategier för att bland annat sänka talhastigheten,
anpassa satslängden och/eller betoning.
Omgivningsfaktorer
Produkter och teknik
I de fall patienten inte på ett tillfredsställande sätt gör sig förstådd med tal ska AKK,
alternativ och kompletterande kommunikation, vara en självklar del av insatserna. I första
hand prövas lågteknologiska hjälpmedel som papper och penna samt bokstavstavla eller
annan form av kommunikationskarta. Om patienten har stora motoriska svårigheter och
inte kan peka kan ögonpekning eller scanning med hjälp av samtalspartnern användas.
Peklampa kan vara ett ytterligare alternativ och i sådana fall remitteras patienten till KomX.
Högteknologiska hjälpmedel som inte kräver så mycket specialanpassning, t ex
röstförstärkare, LightWriter och SpeakOut, kan förskrivas av behandlande logoped. Det är
viktigt att personer som har högteknologiska hjälpmedel också har tillgång till
lågteknologiska, ifall apparaten inte är laddad, går sönder osv.
Vid behov av mer omfattande utredning och insatser gällande AKK eller mer avancerade
styrsätt remitteras patienten till Kom-X. I de fall då behandlande logoped kan ha kvar
behandlingsansvaret för patienten men behöver konsultation kring AKK kan
konsultremiss skickas till Kom-X.
För de patienter som inte kan styra datorn med vanlig mus och/eller tangentbord kan det
vara aktuellt med annat styrsätt. Diskutera då detta gärna med arbetsterapeut. Om inte
arbetsterapeuten på hemma plan kan lösa frågan skickas remiss till Kom-X.
Om patienten har en progredierande sjukdom skickas gärna en remiss till Kom-X så fort
som möjligt (med patientens godkännande) för en hjälpmedelsvisning, så patienten får
information om vilka möjligheter som finns att stötta kommunikationen i ett senare skede
av sjukdomen. Det är viktigt att kunna ligga steget före med utprovning av hjälpmedel, så
patienten kan erbjudas passande hjälpmedel under hela sjukdomsförloppet.
De patienter som har svårt att förmedla sig via telefon informeras om tjänsten Teletal. Det
kan också vara aktuellt att skicka remiss till Kom-X för bedömning och utprovning av
någon form av alternativ telefoni.
Personligt stöd och personliga relationer
För att underlätta kommunikationen bör patientens närstående involveras i behandlingen.
De närstående informeras om vikten av att vara en aktiv lyssnare och hur man kan anpassa
miljön vid samtal. Logopeden kan även informera om lyssnarstrategier som underlättar
vid samtal samt lära ut hur patientens kommunikationshjälpmedel används.
Utskriftsdatum: 2014-01-03
Dokumentnamn
Vårdprogram stroke – rehabilitering allmänt
Dokument ID
Revisionsnr:
Sida
5 (5)
Diarienr:
Referenser
Hartelius, L., Nettelbladt, U., & Hammarberg, B. (2008), Logopedi. Lund:
Studentlitteratur
ICF; klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa
http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2003/2003-4-1
Förslag till vidare läsning
Yorkston, K., Beukelman, D., Strand, E., & Bell, K. (2010), Management of Motor
Disorders in Children and Adults. 3 ed. Pro-Ed, Austin, Texas. USA
Trail, M., Fox, C., Ramig, L., Sapir, S., Howard, J., & Lai, E. (2005) Speech treatment for
Parkinson’s disease. NeuroRehabilitation, 20, 205-221.
Utskriftsdatum: 2014-01-03
