Trädgård på taket Läckö slottsträdgård Ekologisk

Tidskrift för Förbundet organisk-biologisk odling • Årgång 31 • Nummer 3-2008
Intervju med Lena Nygårds
Dalins fruktträdgård
Isört
Trädgård på taket
Läckö slottsträdgård
Ekologisk hampaodling
Odlaren nr 3-2008
Ledare
KRAV och livsmedelskvaliteten
nda sedan ekologisk odling uppstod (då under
namn som naturlig-, giftfri-, biologisk-, biodynamisk-,
alternativ-) på 30-40-talen, har människor dragits till den
och engagerat sig i den till stor del för att de velat ha mat
som befordrar hälsa. Hälsorörelsen och frisksportarna var tidigt
förespråkare för denna naturliga typ av odling som man menade
var den enda rätta ur hälsosynpunkt. Ja, den ekologiska odlingsrörelsen hade hälsoargumentet som ett av sina främsta argument.
Födan skulle vara ren, giftfri, oförfalskad och naturligt odlad för att
vara riktigt hälsobringande.
Sedan dess har fokus för argumenteringen om ekologisk odling
förskjutits en del. Från att hälsoaspekterna har vägt tyngst har
miljöaspekterna kommit att väga tyngre. Vad detta kan bero på kan
diskuteras. När den ekologiska odlingsrörelsen skulle börja marknadsföra sina produkter så antog man förmodligen att ganska få
människor var mottagliga för hälsoargumentet och valde därför att
fokusera på miljöaspekterna som man trodde kunde beröra en större allmänhet. Under 70-talet efterträddes hälsorörelsen delvis av
miljörörelsen och så kom det sig att miljöargumenten kom att få en
mer framträdande plats.
Detta avspeglade sig också i reglerna för ekologisk odling såsom
Krav formulerade dem. Det handlade uteslutande om förbud – förbud mot giftbesprutning, konstgödsling, betning av frö etc. Denna
syn (som förstås äger sin riktighet) kom också att prägla argumentationen för och marknadsföringen av produkterna. Giftfritt odlat var
parollen i korthet. Om näringskvalitet talade man tyst.
Ä
Genom åren har Krav knappast velat ta i frågan om näringskvalitet med tång, utan alltid fokuserat på och fört fram miljöaspekterna av ekologisk odling. Detta trots att många, ja kanske de
flesta, av de konsumenter som köper ekologiskt odlat också gör
detta för att de vill ha en hälsosammare och mer välsmakande mat
på bordet.
Det biodynamiskt inriktade Demeterförbundet har som motsats alltid pratat om näringskvalitet och positiva
och stärkande odlingsåtgärder, men Krav har varit
helt stumma när det gäller den frågan, också förmodligen för att man inte ansett sig ha tillräckligt
på fötterna. När vi nu genom olika undersökningar, både svenska och utländska, har fått svart på
vitt om att näringskvaliteten i våra livsmedel varken är vad den har varit eller vad den borde vara,
så borde det vara en självklarhet för Krav att nu
också ta upp denna aspekt på ekologiskt odlade
produkter. Man kan förmoda att detta framöver
kommer att bli allt viktigare skäl för konsumenterna att köpa ekologiskt. Som exempel kan nämnas SvD:s artikelserie om matkvalitet som rönt
mycket stort intresse från allmänhet och experter.
I Lars Kjellenbergs projektrapport På jakt efter
den perfekta moroten, statusrapport 2006*, citeras
tyska konsumentundersökningar som visar att
hälsoaspekten är den överlägset viktigaste för konsumenterna.
Runt 60 % köper ekologiska produkter för att de är hälsosammare
medan bara ca 10 % köper dem för att de är miljövänligare. Vi kan
anta att det förhåller sig på ungefär samma sätt här i Sverige. Det
borde Krav verkligen uppmärksamma.
Tyvärr ser det ut som att Krav istället fokuserar på klimatfrågan
och en klimatmärkning av produkter och därmed återigen försum-
mar frågan om näringskvalitet och hälsosamma livsmedel. Inget fel
med en klimatmärkning, men man ska komma ihåg att detta är en
extremt upphaussad fråga för tillfället och att vi kommer att få leva
med den i 50-100 år framåt varför intresset om något år kommer att
plana ut. Man kommer dessutom att inse att det är de stora åtgärderna på politisk nivå som kommer att ha störst effekt.
Klimatfrågan är alltför viktig för att den ska reduceras till en
fråga om personliga konsumtionsval. Här måste kraftfulla beslut
om energianvändning och -produktion, transporter och kommunikation samt förstås matproduktion och -konsumtion tas på hög,
helst internationell, nivå för att ha tillräcklig påverkan på klimatet. I
förlängningen kommer detta också att innebära att saker som
konstgödsel och giftbesprutning inte kommer att tillåtas, utan vi
kommer att jobba med andra, miljövänliga medel i stor skala.
Frågan om näringskvalitet är emellertid alltid aktuell och kommer att bli detta i ännu högre grad i framtiden, i takt med att hälsomedvetandet ökar. Personlig utveckling och hälsa har en långsiktigt uppåtgående trend och här kommer livsmedelskvaliteten alltid
att ha en viktig plats. Efterhand kommer det också att stå klart för
var och en att miljöfrågan och hälsofrågan är två sidor av samma
sak. Människan tenderar att behandla sitt inre som det yttre och
tvärsom. När vi blir mer medvetna om miljöns betydelse för vårt
välbefinnande kommer vi också att börja värdesätta livsmedel som
är friska och sunda och som befordrar friskhet och sundhet.
Vad vi önskar är att Krav vill fokusera lite mer på livsmedelskvalitet och då inte bara i fråga om utseende och smak, utan även
den inre kvaliteten hos produkterna. Krav skulle alltså kunna börja
titta på specifika krav på näringsinnehåll i dessa.
Problemet är idag att jordar som varit utarmade och misskötta
med mycket konstgödsel och giftbesprutning, endast efter ett enda
omläggningsår kan få börja producera kravmärkta produkter. Det
säger sig självt att detta inte alltid är så lyckat: det som tagit decennier av ensidigt kemijordbrukande att riva ner, bygger man troligen
inte upp på endast en odlingssäsong.
Här behövs jordanalyser och produktanalyser för att se om jorden är i gott skick och om produkterna har ett fullvärdigt näringsinnehåll.
Biodynamikerna har på detta område i många år
bedrivit ett framsynt arbete och tagit fram analysparametrar som antyder högre resp. lägre
näringskvalitet**. I den mån det finns brister så
finns alltid en möjlighet att arbeta aktivt med jorden med åtgärder som gröngödsling, mineralgödsling med stenmjöl, tillförsel av kompost etc. D.v.s.
klassiska åtgärder i ekologisk odling för att återställa sjuka jordar till friska.
Detta kan förstås förfinas till en högtstående
vetenskap bara resurser sätts till. Produkter med
de högsta värdena bör också premieras med en
högsta klassens märkning och i förlängningen
också ett något högre pris. Tänk om Krav förutom att tala lyriskt om ekologiska produkters positiva inverkan på
miljön och deras smak och färskhet också ville berätta att de är fullvärdiga som föda betraktat!
Lars Forslin
”När vi nu genom olika
undersökningar ... har
fått svart på vitt om att
näringskvaliteten i våra
livsmedel varken är
vad den har varit eller
vad den borde vara, så
borde det vara en självklarhet för Krav att nu
också ta upp denna
aspekt på ekologiskt
odlade produkter.”
2
Länkar
* http://tinyurl.com/preview.php?num=5ungg4 , sid. 9
** http://www.jdb.se/sbfi/publ/Standardisering.pdf
Odlaren nr 3-2008
Odlaren nr 3-2008
9 Hampa
20 Äppelrätter
Foto: Lars Forslin
TIDNINGEN ODLAREN
Tidningen Odlaren är en medlemstidning. för Förbundet
organisk-biologisk odling och kommer med 4 nummer
per år. Ansvarig utgivare är Börje Remstam.
REDAKTION
Redaktör
Karin Jansson, Iliongränden M 200, 224 71 Lund
Tel: 070-580 46 32, e-post: [email protected]
Layout
Lars Forslin, Slaggvägen 6, 168 68 Bromma
Tel: 08-19 11 66, e-post: [email protected]
Manus
Odlaren utkommer med 4 nummer per år:
l. vår – manus senast 15 februari
2. sommar – manus senast 15 maj
3. höst – manus senast 15 augusti
4. vinter – manus senast 15 november
ANNONSER
Prislista på www.fobo.se
Manus skickas till [email protected]
TRYCK
Federativ tryckeri AB
Upplaga: 2500 exemplar
ISSN: 0349-7305
4 Läckö slottsträdgård
Foto: Lars Forslin
FÖRBUNDET ORGANISKBIOLOGISK ODLING – FOBO
FOBO:s Kansli
Sörängsvägen 63, 57138 NÄSSJÖ
E-post: [email protected]
Mobil: 073-822 28 72
Postgiro: 83 44 59 - 0
Webb: www.fobo.se
Förbundet organisk-biologisk odling är politiskt och
religiöst fristående. Syftet är att sprida organisk-biologisk
odling i Sverige.
PRENUMERATION OCH MEDLEMSKAP
Medlemskap inkl. Odlaren: enskild medlem 250 kr,
ungdomar (under 20 år) 100 kr, familj 290 kr.
Enbart prenumeration: 275 kr.
FÖRBUNDSSTYRELSEN 2008-2009
Ordförande
Börje Remstam, Ryningsberg, Trantorp, 635 18 HusbyRekarne Tel: 016-215 46, e-post: [email protected]
Sekreterare
Sven-Åke Svensson, Castmansväg 158, 575 37 Eksjö
Tel: 0381-160 67
e-post: [email protected]
Kassör
Bo Lagerstedt, Sörängsvägen 63, 571 38 Nässjö
Tel: 0380-155 64, e-post: [email protected]
Ledamöter
Ola Johansson, Klunkens Backe 7, 3 tr, 393 52 Kalmar
Tel: 0480-187 69, e-post: [email protected]
Mona Ahlberg, Västerlösa England 2, 59047 Vikingstad
Tel: 013-83 310, e-post: [email protected]
Anders Eriksson, Storgatan 46 c, 69632 Askersund
Tel: 0583-12305, e-post: [email protected]
Carolina Nauclér, Mellangatan 4, 57083 Rosenfors
Tel: 070-26027 72
LOKALAVDELNINGAR
Lokalavdelningar och kontaktpersoner hittar du på förbundets webbplats: www.fobo.se
Foto: Lars Forslin
Innehåll
Omslagsbild: sommarrudbeckia. Foto: Lars Forslin
I Odlaren nummer 3-2008
4 Läckö slottsträdgård
21 Isört
9 Hampa
22 Gröna tak i Malmö
13 Börja odla på hösten
26 Gräv din trädgårdshistoria
15 Sätt vitlöken nu!
28 Nya böcker
18 Dalins fruktträdgård
29 Mossagårdsfestivalen
20 Äppelrätter på 1800-talet
31 Föreningsnytt
3
Läckö slottsträdgård
Prunkande
Läckö slottsträdgård har under 18 säsonger varit
Simon Irvines verk och har under den tiden visat för allmänheten vad en trädgård kan vara om ambitionerna
och kunnandet är höga och förutsättningarna goda.
Simons okonventionella sätt att kombinera växter har
varit trendsättande alltsedan han kom igång på Läckö
med utställningen ”Människans lustgårdar” 1990.
Text & foto: Lars Forslin
Den övre halvvilda rabatten som klättrar på kallmurarna tar närmast andan ur besökaren. Pipört i rosa och rött dominerar och ackompanjeras bland annat av apotekarros,
N
är jag en av de sista dagarna i juni närmade mig
Läckö slott, som ligger så majestätiskt placerat längst
ute på en av Kållandsös landtungor, hade jag en fundering i huvudet om det verkligen kunde vara värt
besväret att åka ut hit så pass tidigt på säsongen. Vad kan finnas att
se i köksträdgården redan strax efter midsommar? gick tankarna.
Men eftersom färden gick förbi Lidköping denna vackra sommardag så beslöt jag att ändå svänga ut de dryga två milen till slottet
med den berömda trädgården.
Varma rabatter på kallmur
Väl stående på trappan ner till barockslottets muromgärdade
trädgård insåg jag att jag tvärtom hade kommit i precis rätt tid,
åtminstone för att få se en otrolig blomning i den övre delen där
de halvt förvildade blomsterplanteringarna prunkade som besat-
4
ta. Den i Sverige vanligtvis sällsynta och svårodlade pipörten frodades här och spelade huvudrollen med olika nyanser av rött och
rosa. Tillsammans med rosenmalvan och den gammeldags apotekarrosen Officinalis, vilken också stod i sitt finaste och fräschaste flor, stod de för den röda delen av färgspektret, en fin harmoni i sig.
Till ackompanjemang fanns här också en gul klang bestående
av tuvor av johannesört, samt den kanske mäktigaste av bienner:
kungsljuset, här av den grenade arten olympicum, från
Medelhavsområdet. En välgörande sval kontrapunkt till denna eldfängda blandning utgörs av blåelden, en annan bienn som här liksom kungsljuset flyttar runt år från år genom att fröa av sig. Det är
trädgårdsmästarnas goda omdöme som sätts på prov när det gäller
att avgöra vilka av de frösådda plantorna som ska skonas och vilka
som får hamna i komposten. Uppenbarligen har de gott omdöme
Odlaren nr 3-2008
Läckö slottsträdgård
trädgård på Läckö slott
Isört en intressant grönsak
Det som fångade min uppmärksamhet härnäst var den stora grönsaksbädden i den övre delen. För det första kringgärdades den av
lysande klarblå mariaklockor, med sina nästan overkligt stora blommor som nu stod praktfulla. För det andra låg i bägge ändar en
intressant kombination av slätbladig persilja och en växt som jag
inte sett tidigare, men som jag identifierade som isört. Under den
heta försommaren hade isörtens närmast blaffiga blad vuxit
kopiöst och hotade nu att kväva persiljeplantorna. Jag fick med mig
en påse av isörten hem, se separat artikel längre fram i tidningen.
Att gå runt i trädgården tog sin tid, då här bokstavligen är fullproppat med grönsaker och blommor av olika slag, även de som
man inte ser till vardags i Sverige. Det som kanske imponerade mest
just för tillfället, var sängarna med sallader. Här fanns skördeklara
praktfulla sallader av många sorter och typer: bataviasallat, plocksallat, romersk sallat, friséesallat, salladscikoria etc. Här träffade vi
också på mannen bakom verket, Simon Irvine, som gärna och villigt
berättade om trädgården.
Just intressanta kombinationer av olika växter är något av
Simons kännetecken. Han kombinerar växter väldigt fritt och försöker låta bli att tänka på om växterna betraktas som ”blommor”
eller ”grönsaker”. Ett sådant förhållningssätt ger förstås oändligt
mycket rikare kombinationsmöjligheter och gör trädgården till
något mer än bara en produktionsplats. Här odlas i högsta grad estetiska värden och kanske framförallt en atmosfär.
Simon, som nu varit vid Läckö Slott sedan 1990, då han först
kom till Sverige, och i princip är den som odlat upp trädgården till
dess nuvarande praktfulla status, berättar att man odlar mycket
intensivt i trädgården och att man varje år sätter ut mellan 7000
och 12000 plantor som man också drar upp själva i ett mindre växthus. För att ge en bild av intensiteten och även noggrannheten i
odlingen kan nämnas att radavståndet i sallatssängen är 29 cm!
Plantorna står med 15 cm avstånd och man skördar vartannat
huvud först och låter resten växa till sig.
Djupsängar grunden för produktivitet
malva, kungsljus, johannesört och blåeld.
för den här delen av trädgården kan verkligen ta andan ur en så här
på gränsen till högsommar.
Här finns också gott om malört som genom sin grönska i gråsilvertoner förmår binda ihop de disparata färgelementen. Även
kvannen som spridit sig hit har en diskret charm och fyller ut och
skapar intresse och skänker mångfald. Man får bara se till att kapa
fröställningarna i tid så att kvannen inte tar över totalt.
Pipörten, som förstås trivs så ”tokbra” här på grund av den
superba dränering som terrassernas stödmurar erbjuder, fortsätter
att spela huvudrollen här hela säsongen, men kungsljusen blommar ju över och istället kommer då den likaledes gula ålandsroten
och tar över kungsljusens roll. På den blå sidan kommer också bolltistlarna, som redan var fint på gång vid besöket och vars klot kommer att sväva över planteringen. Sannerligen en formstark växt
som också trivs bäst i torra lägen som detta.
Odlaren nr 3-2008
Förutsättningen för den här intensiva odlingen är den djupt bearbetade och uppgödslade jorden. När Simon började på Läckö var
jorden hård som betong. Här hade bara varit gräsmattor i många år
och man hade lagt in någon mullfattig åkerjord av lättlera, som blivit över vid några utgrävningsarbeten.
Det första man gjorde var att forsla dit en jättehög med väl brunnen hästgödsel vilket var förutsättningen för att få jorden bördig.
Man har efterhand arbetat sig igenom trädgården och fått jorden i
fin kultur. Fortfarande har man dock vissa problem med lättleran i
nedre delen, som kan slamma igen efter regnväder på våren och
kväva känsliga frösådder. Plantering är alltså säkrast, speciellt när
det är fråga om en utställningsträdgård och Simon planterar även
ut rödbetor, som ju kan vara chansartade att så om det är en regnig
vår; då kan beståndet bli luckigt.
Simon berättar att man inte tillämpar den klassiska dubbelgrävningen, eftersom man inte får gå hur djupt som helst i den fornminnesskyddade trädgården. Vad man gör är att gräva ett dike i ena
änden och lägga i kompost och sedan flytta jorden närmast intill och
så upprepa kompostgivan i det nya diket osv. I botten av diket luckrar
man bara med en grävgrep, så att inga arkeologiska artefakter skadas.
Man har träffat på en del krukskärvor och faktiskt även någon gevärskula, trots att inga strider någonsin har utkämpats vid slottet.
5
7
Klimatet innanför murarna är drivande.Redan till midsommar har man fullt skördefärdig sallat av många olika sorter. I bakgrunden skymtar Simon Irvine.
Den här genomgrävningen och uppgödslingen görs nu inte
varje år, utan vartannat/vart tredje år, till de mest näringskrävande
grödorna som kål och purjo men även till baljväxter förvånande nog.
Simon menar att det är nödvändigt för att få de praktexemplar av till
exempel blomsterbönor, som är ett måste i en visningsträdgård.
Egentligen är Simon emot tanken på att gödsla grödorna, utan
målet är att få en så pass bördig jord att man ska kunna placera vilken gröda som helst var som helst. Han poängterar att det är en viss
skillnad mellan att ha en bördig jord och en uppgödslad jord. I det
senare fallet kan man få stora grönsaker genom överdrivet kraftig
gödsling med till exempel hönsgödsel, vilket dock ofta får menlig
inverkan på kvalitet och sjukdomsresistens. Istället eftersträvar
Simon alltså en bördig jord vilket är liktydigt med en jord med gott
om komplexa humusämnen från vilken växterna kan få en balanserad näring under hela växtsäsongen.
Läckö barockens spjutspetsträdgård
Under 1600-talet, som ju var Läckö slotts blomstringstid under
Magnus Gabriel De la Gardie, var en trädgård en livförsäkring och
man lade ner stora ansträngningar på att utveckla säkra odlingsmetoder som skulle kunna ge god skörd även dåliga somrar. 1600talet är ju känt som ”lilla istiden” och även somrarna var kalla. Man
experimenterade med olika åtgärder för att få ett gynnsammare
mikroklimat, till exempel byggde man murar runt trädgården, men
Simon menar att häckar runt om dock skulle vara bättre eftersom
murarna ger starka virvelvindar när det blåser hårt utifrån Vänern,
och många plantor tar stryk då, till exempel hade alla squashplantor skadats svårt under vårens blåsväder.
Murar stänger förstås både folk och fä ute och kanske var det
huvudanledningen till att man byggde dessa höga murar?
6
Under 1600-talet hade man då som nu upphöjda bäddar men
då bestående av sand blandat med hästgödsel, allt för att få en så
varm jord som möjligt. Man kan fortfarande hitta en fraktion med
fin sand som Simon tror är kvar sedan den tiden. Den här odlingsmetoden var kanske ett tidigt exempel på odling i ett konstgjort
substrat. Sentida efterföljare har ju också använt sand, då i kombination med gräsklipp, med lyckat resultat.
Tyvärr finns inte så mycket dokumentation kvar om vad man
odlade i trädgården, endast anteckningar om inköpt material etc.
Dock tror Simon att kvartersindelningen är intakt från den tiden.
Man kan se det på att alla mått verkar vara i alnar, inget stämmer
när man använder meter som måttenhet.
Avsättning
Här produceras ju stora mängder högkvalitativa ekologiska grönsaker under en säsong och man kunde tro att slottsrestaurangen
intill vore först att tinga på dessa. Så är dock inte fallet, utan allt säljs
utanför, bland annat till en finare salladsbar i Lidköping, men även
till ”kändiskocken” Rune Kalf-Hansen, som tar grönsaker från
Läckö till sina evenemang och sin cateringverksamhet. Samarbetet
med Rune resulterade för övrigt i boken ”I kökslandet – Möten mellan mat och trädgård”, som kom för några år sedan.
När vi går runt bland bäddarna ansluter fler besökare och
Simon slår sig gärna i slang med dem. Han anser att utbytet med
besökarna är det kanske viktigaste som sker här. Här lär finnas en
skylt som uppmanar besökarna att störa trädgårdsmästarna i deras
arbete!
Vi tittar på bladlössen som kommer på vissa grödor. Simon får
frågan om hur han brukar bekämpa dem. Svaret blir att han inte
gör det. Han menar att även harmlösa medel som såpvatten har
Odlaren nr 3-2008
negativ effekt på bladlössens predatorer och att de förstör mer än
de hjälper. Om man inte gör något så kommer inom någon vecka
nyckelpigans larver och börjar äta upp bladlössen och så får man en
balans. Sprutar man med såpa så fungerar inte den balansen lika
bra.
Överst t.v: Läckö slottsträdgård måste vara en av Sveriges vackraste
arbetsplatser. Här fullkomligt vibrerar det av historiens vingslag och
utsikten över Vänern är betagande liksom mångfalden i bäddarna.
Ovan: Utsikt över trädgårdens övre del med Stallviken i bakgrunden. Här i den stora bädden samsas purjo av olika sorter med persilja och
på sidorna växer isörten också med slätbladig persilja samt strandkämpar, en ätlig släkting till groblad. Mariaklockor ramar in. Dessa sås året
innan och övervintrar som rosetter. Plockar man av vissna blommor så
blommar de in i september.
T.v: Här läggs ner omsorg i detaljerna. Bondbönorna har fått ett sinnrikt stöd av käppar och snören.
Nedan: Simon Irvine kom till Sverige 1990 och började direkt på
Läckö eftersom hans fru Marika, som egentligen hade jobbet, blev sjuk.
Simon har hittills blivit kvar i 18 säsonger och han närmast symboliserar
det moderna trädgårdsintresset i Sverige. Här står han bredvid palmkålen som också har blivit en ikon för den nya trädgårdsstilen där man blandar växter fritt och där kålen kan ha en lika viktig estetisk funktion som
vilken blomma som helst.
Framtiden
Trots att Simon varit på Läckö i 18 säsonger nu, så slutar han inte att
blicka framåt. Det senaste tillskottet i trädgården är en pergola i lärkträ längs vilken avenboksplantor är planterade. Dessa ska bindas
upp mot pergolan och så småningom bilda en lövgång, en process
som tar framåt 10 år innan den är klar.
På frågan om han är nöjd med hur trädgården har utvecklats
svarar Simon att trädgårdsmästarens yrke är att likna vid ett sisyfosarbete. Men blir aldrig färdig, och varje år får man upprepa hela proceduren. Samtidigt är ju själva förgängligheten också tjusningen
med odlandet: det blir en konst i att leva i nuet och njuta av det. Att
vara trädgårdsmästare är lika mycket en kultivering av människan
som av jorden. Kultur är människans natur säger han och samspelet mellan natur och kultur är på något sätt en motor i det han gör.
Naturen står för materialet och människan står för intentionen att
göra något mer av detta.
En bild av samspelet mellan natur och kultur är att varje september när säsongen är avslutad, så samlar man in kompostmaterial från omgivningarna. Man idkar landskapsvård, slår av sly, gräs
och utblommade örter och tar in materialet i trädgården och lägger
komposter av det. På så sätt får man in näring men även mineraler
från omgivningen som berikar jorden och ger den ny livskraft.
Simon fascineras av kompostens liv och dess förmåga att förvandla
avfall till ny, fin jord, i en varm process som verkligen känns som en
matsmältning hos en organism.
m
Odlaren nr 3-2008
7
Hampa
Hampa – omstridd växt
H
ampa tillhör familjen nässelväxter (Urticales)
och det var Linné som gav det latinska namnet
Cannabis sativa vilket betyder odlad eller nyttig och
syftar på användning som spånadsväxt. En underart
är Cannabis indica som växer vilt i tropiska klimat. Den kan innehålla höga halter av av drogen tetrahydrocannabinol (THC).
Hampa är en kulturväxt som är känd sedan minst 6000 år och
den växer bra, även på magra jordar, och kan bli uppemot 6 meter
hög. Den har ett starkt rotsystem som slår ut andra växter vilket
innebär att den av egen kraft rensar en åker från ogräs.
Det finns många olika sorter av hampa, de flesta har skilda hanoch honplantor men det finns även samkönade. Innehållet av THC
avgör om växten räkas som drog- eller fibertyp. I Sverige är det
endast tillåtet att odla hampa med en halt av THC som understiger
0,2 %, en nivå som gör växten ointressant ur drogsynpunkt.
Hampa är en så kallad kortdagsväxt vilket medför att den inte
blommar under våra långa, ljusa sommardagar. I Sverige passar därför nordeuropeiska sorter bäst som mer anpassat sig till våra ljusförhållanden.
Efter blomning bildas en liten nöt, hampfröet. Det är mycket
rikt på fett och har länge sålts som fågelfrö men kan också användas som utgångsmaterial för olja, tvål och kosmetika.
Blad från drogvarianterna av hampa har sedan urminnes tider
använts som drog och medicin och går under namnet cannabis
eller marijuana. Körtelsekret från blommorna används för framställning av hasch.
Lång historia
Hampan har troligtvis sitt ursprung i Asien där den har odlats
under tusentals år, både till föda och som spånadsväxt. Arkeologer
har funnit fynd av hampodling i Sverige så långt tillbaka som 200talet och man vet att hampan under medeltiden var en viktig spånadsväxt vars fibrer användes till bland annat rep, säckar och tyg.
Troligtvis hade den hampa som odlades här vid denna tid inte narkotiska egenskaper.
Svenska myndigheter förstod hur viktig hampan var och det
utgavs under 1600-, 1700- och 1800-talen ett flertal skrifter om
hampans användning. Ett tecken på hampans stora betydelse vid
denna tid är att det sjunkna Vasa-skeppet uppskattas ha burit med
sig cirka 11 ton hampa i form av rep, segel mm.
Under 1800-talet fick hampan konkurrens av bomull men så sent
som under andra världskriget gav svenska regeringen stöd till hampodling av självförsörjningsskäl. 1965 förbjöds all odling av hampa i
Sverige med hänvisning till risken för att den används som narkotika.
Hampan legaliseras
En av dem som har verkat för att legalisera hampodling i vårt land
är Susanne Gerstenberg. Hon är ursprungligen från Tyskland men
sedan många år bosatt i Sverige. På 1990-talet kom hon att läsa en
tysk bok om hampans fantastiska användningsområden och blev
fascinerad av växten. Hon insåg dock att intresset här var för svagt
samtidigt som rädslan för hampans narkotiska verkan var för stark
och det var inte förrän 1999 som hon fick med sig fler.
– Vi hade gjort en utställning och broschyr om hampa lokalt i
8
Ängelholm. Broschyren hamnade i Stockholm hos en man som
hade samma intresse och han tog kontakt med oss. Det blev början
till Hampanätet, berättar Susanne.
Föreningen Hampanätet startade 2000 som en lobbygrupp för
att tillåta hampodling i Sverige. 2002 fick bonden Ulf Hammarsten i
Laholm stora rubriker i tidningarna när han emot den svenska
lagen odlade hampa.
– Fröna hade smugglats i en säck från Tyskland som fågelfrö,
berättar Susanne.
Hampan blev beslagtagen av polisen och Ulf åtalades för narkotikabrott. Samtidigt väckte hans odling frågan om varför hampa
inte fick odlas i Sverige när det blivit tillåtet i flera andra EU- länder.
Åtalet mot Ulf Hammarsten hamnade i Europa-domstolen där han
fick rätt och som ett av de sista länderna inom EU godkändes hampodling till slut i Sverige våren 2003. Förra året fick Ulf Laholms
miljöpris för sin kamp för hampan.
Idag har odlingen av hampa avdramatiserats och Susanne
Gerstenberg tror att vårt stora behov av nya energikällor har hjälpt
till. Den hampa som odlas i Sverige idag används till biogas eller för
att framställa pellets som man eldar med, men Susanne hoppas att
svenskarna ska få upp ögonen för andra användningsområden.
– Av hampa kan man göra ett miljövänligt isoleringsmaterial
som skulle kunna ersätta mineralull. Det finns en anläggning för
linberedning i Laholm som skulle kunna tillverka detta material
men tyvärr är det inte igång.
Hon hoppas nu att intresset för miljövänliga hus ska växa och
att Sverige på sikt ska starta tillverkning av hampfiberisolering.
– Helst skulle vi behöva någon typ av statliga bidrag till dem
som använder miljövänlig isolering. Detta hade man en period i
Tyskland och det satte fart på tillverkningen av hampisolering.
Bygg- och kompositmaterial
Att hampa kan användas som byggmaterial och till och med ersätta
glasfiber är fortfarande okänt för de flesta. Isolering med hampa
finns idag att köpa på den svenska marknaden genom företag som
importerar från Tyskland. Isoleringen finns som lösull men också i
form av drevning och band. Fördelen med hampisolering är att den
inte plastas in utan att den tillåter huset att andas. Materialet är
också mycket trevligare att arbeta med än mineralull som innehåller vassa fibrer.
Hampa kan också användas för att armera andra material. I
Frankrike har man till exempel funnit att hampa har använts för att
armera en bro i cement som byggdes för minst 1500 år sedan. Flera
tillverkare av byggmaterial i Europa har tagit upp hampa och gör
till exempel spånplattor med dessa växtfibrer.
Ännu mer fantastiskt är det kanske att hampa kan användas för
att tillverka kompositmaterial som ersätter glasfiber. Lin och
hampa kan styvpressas till en komposit med polyolefin som bindemedel vilket ger ett material som idag bland annat intresserar biltillverkare. Av kompositen kan man tillverka olika bildelar som
innertak, paneler, stommen till ryggstöd mm. Materialen har flera
bra egenskaper. Bland annat är de lättare än befintliga oljebaserade
kompositer och bilen blir därmed inte så tung och får en minskad
bränsleförbrukning.
Odlaren nr 3-2008
Hampa
med bred användning
Att en växt som kan användas till kläder, mat, foder, kompositmaterial och energi inte varit tillåten för odling i Sverige under nästan 40 år kan tyckas konstigt.
När man dessutom börjar förstå att växten kunde ersätta en stor del av vårt oljebehov blir förbudet ännu märkligare. Men när man får reda på att det latinska
namnet för hampa är cannabis förstår man lättare sammanhanget. Att
motverka narkotikamissbruk har länge ansetts så viktigt att myndigheterna
har förbjudit även odling av industrihampa som innehåller försumbara halter
av drogen tetrahydrocannabinol (THC).
Text & foto: Karin Jansson
Odlaren nr 3-2008
7
9
Hampa
Fullvärdigt livsmedel
För många är kanske hampa mest känd som fågelfrö men det är faktiskt inte bara fåglar som mår bra av dessa frön. Hampfröet är mycket rikt på både proteiner och fett och kan användas till en rad livsmedel. En ökad odling av hampa skulle kunna minska svälten i världen och eftersom hampfröet ger så mycket protein och fett så är det
ett väldigt bra komplement till den ofta ensidiga kolhydratrika föda
som äts i många fattiga länder. I vår del av världen äter de flesta animaliska produkter och anser att de behövs för en fullvärdig kost.
Hampa är ett av de livsmedel som skulle göra det enklare för fler att
gå över på vegetabilisk kost vilket skulle göra det möjligt att föda
betydligt fler på vårt klot.
Proteinhalten i fröna ligger kring 25 %, men värdena kan variera eftersom det finns många olika sorters hampa. Alla essentiella
aminosyror ingår i hampfröet vilket gör det till ett fullvärdigt men
också lättsmält protein. Fröet innehåller runt 30 % fett och är mycket rikt på de essentiella och idag så omtalade omega-3 fettsyrorna.
Dessa fettsyror vet man skyddar mot hjärt- och kärlsjukdomar och
de förbättrar också inlärningsförmågan. Förhållandet mellan
omega 6 och omega 3 är 3:1 vilket är en optimal balans för människans behov. Kallpressad hampolja är därmed överlägsen både olivoch linfröolja näringsmässigt och passar i sallader och andra
sammanhang där man använder matolja i rå form. Till stekning ska
man däremot inte använda hampolja eftersom fettsyrorna förstörs
vid höga temperaturer.
Hampa är rikt på vitamin E och A och innehåller dessutom
många mineraler.
Sammansättningen av olika fettsyror i hampfröet motsvarar
alltså väldigt väl människans behov av fett vilket gör det till det
mest perfekta fettet i växtvärlden. Med tanke på att fröet även innehåller alla nödvändiga byggstenar till proteiner så är det svårt att
tänka sig någon annan växt som kan ge en så allsidig näring till människan.
Av hampfrön kan man tillverka vegetariska färdigrätter, ungefär på samma sätt som man gör färdigrätter och köttersättningar av
sojabönor. Man kan också göra mjölk, glass, smör, proteinpulver
och godis. Fröet kan malas till mjöl och användas vid bakning och
man kan också koka gröt på det hela fröet. Eftersom hampa som
livsmedel fortfarande befinner sig i sin linda så kan vi nog vänta oss
att betydligt fler livsmedel i framtiden kommer att berikas med
detta frö och att man kommer att hitta många fler användningsområden i matlagningen.
använda samma anläggningar som tillverkar glasfiberisolering för
att göra hampisolering. Fördelen är bland annat att det går åt mycket mindre energi för att tillverka hampisoleringen.
Själva odlingen av hampan tycker Thomas är mycket enkel och
arbetsbesparande jämfört med andra grödor. Fröna sås så fort jorden reder sig vilket betyder att man sår innan stråsäden. Hampan
gror långsamt och är känslig för konkurrens av ogräs under den
första perioden men har den bara väl etablerat sig så kommer den
att slå ut annat ogräs.
– Det är väldigt bra att odla hampa för ekologiska jordbrukare
som inte sprutar mot ogräs. Efter hand får de ofta problem med
kvickrot och tistlar och dem blir man av med om man odlar hampa.
Hampan är också tålig mot olika väderförhållanden och klarar
av en lättare frostknäpp. Om den har god tillgång till näring och
fukt så växer den mycket kraftigt. Blir det torka stannar den av i växten men växer glatt vidare när regnet kommer.
Thomas räknar med att hans hampa behöver cirka 150 kg
kväve per hektar men på lättare jordar kan man behöva höja den
givan.
– Det bästa är om man har tillgång till mycket stallgödsel eftersom den avger sin näring under hela säsongen. Om man använder
konstgödsel tar näringen slut för fort.
Hampan växer fram till frosten kommer, för Thomas del blir det
ofta fram till början av november. Den har då blivit 2-4 meter hög.
Han låter sedan hampan står kvar för att torka på åkern vilket gör
att Thomas skördar torr hampa som direkt kan omvandlas till briketter. Själva skörden är i dagsläget problemet eftersom det inte
finns några speciella tröskor för hampa i vårt land. Istället har han
använt slåtterbalk eller pressat storbalar.
Idag är det svårt för odlare att få avsättning för hampan men om
konsumenterna fick upp ögonen för till exempel möjligheten att
isolera med hampa skulle detta kunna bli en mycket bra gröda för
bönderna.
– Jag skördar cirka 15 ton på ett hektar och en tredjedel av det
är fibrer som kan säljas för 5 kr/kilot. Det ger en mycket bättre lönsamhet än vad man får till exempel för stråsäd.
Den hampa som Thomas Jacobsen odlar är fiberhampa men det
är också möjligt att odla fröhampa i Sverige. Man har tidigare
använt sig av den finska sorten Finola. Tyvärr uppmätte man vid
tester av Finola förra året för hög halt av THC vilket har lett till att
sorten har förbjudits i Sverige. Odlarna hoppas nu att få tillgång till
frö av en fransk fröhampa.
Lättodlad
Slitstarka kläder
Att odla hampa är relativt lätt och hampan växer mycket frodigt
även i vårt relativt kalla klimat. Förra året odlade cirka 350 bönder
hampa men bristen på avsättning i kombination med stigande
spannmålspriser gör att det bara är cirka hälften så många i år. För
att få odla hampa krävs att man ansöker om gårdsstöd och att man
skickar in etiketten från utsädesförpackningen till länsstyrelsen.
Endast sorter som har godkänts av Jordbruksverket får odlas i
Sverige, andra sorter klassas som narkotika.
Thomas Jacobsen, lantbrukare utanför Tomelilla i Skåne, tillhör
dem som har odlat hampa varje år sedan det blev tillåtet 2003.
– Jag odlar ett par hektar varje år och det mesta gör jag briketter
av som jag säljer lokalt.
Briketterna har samma värmevärde som torrflis och går att elda
i alla typer av pannor avsedda för ved, flis etc. Thomas har också
börjat sälja flisad hampa som används av en mindre byggfirma som
isoleringsmaterial.
– Jag hoppas att byggsektorn vaknar och inser att hampisolering är ett bra alternativ till de material man använder idag. Tyvärr
verkar de rädda för att lära sig något nytt men det skulle gå att
Att jeans är gjort av bomull tar de flesta idag som en självklarhet
men när Levi Strauss på 1800-talet sydde de första jeansen var materialet hampa. Byxorna tillkom som ett klädesplagg för guldletare i
USA eftersom de behövde kläder som tålde vatten och extrema temperaturer. Detta var egenskaper som man fann hos kanvas, ett tåligt
tygmaterial som användes till allt från segel till skor. Ordet kanvas
kommer från cannabis vilket visar ursprunget men eftersom odling
av hampa förbjöds på 1900-talet gick man istället över till att
använda bomull.
Vid odling av bomull går det åt mycket bekämpningsmedel och
man sliter också hårt på miljön genom den höga vattenanvändningen. Man räknar med att världens bomullsodlingar står för en
fjärdedel av den samlade förbrukningen av insektsmedel och för
att odla ett kilo bomull kan det gå åt upp till 29 000 liter sötvatten
vilket tär hårt på vattenförråden.
Det skulle alltså vara en stor fördel om mer av de växtfibrer som
vi använder till textilier kom från hampa som är lättodlad och inte
kräver bekämpning. Hampafibrer är dessutom minst tre gånger så
slitstarka som bomull och man behöver därför inte köpa nya kläder
10
Odlaren nr 3-2008
Hampa
Överst t.v: Idag finns många produkter av hampa att
köpa i Sverige men någon egen tillverkning finns ännu
inte i landet. Här visar en försäljare av hampa upp sina
produkter på Mossagårdsfestivalen.
Överst t.h: Hela vår civilisation är petroleumbaserad men
oljan skulle kunna ersättas av fiber från växtriket, främst
hampa. Dess fibrer är överlägset starka, lika starka som
metalltråd och glasfiber fast mera elastiska, berättar
Susanne Gerstenberg, ordförande i Hampanätet.
T.v: Av hampa kan man göra både grova och fina trådar
och tillverka allt från strumpor och underkläder till skjortor och jackor. Kläder av hampa är tre gånger så slitstarka
som bomullskläder. Bilden är från klädförsäljning på
Mossagårdsfestivalen.
så ofta. Kläder av hampa har förmågan att värma när det är kallt
men svalkar samtidigt på sommaren. Fibrerna är antistatiska vilket
gör att de inte drar åt sig smuts.
Det är lätt att tro att tyg av hampa är grovt och bäst passar till
skor och grövre kläder men det är faktiskt möjligt att göra även fina
fibrer med sidenliknande karaktär som lämpar sig för strumpor och
underkläder.
I Sverige är förbrukningen av textilier 24 kilo per person och år,
vilket är en ökning med nästan 10 kilo sedan 1990-talet. Denna
enorma förbrukning av kläder har en stor miljöpåverkan, inte
minst på jordklotets sötvattenförråd. Allra sämst har det gått för
Aralsjön i centrala Asien vars yta har försvunnit med 85 % på grund
av konstbevattning, och enorma arealer där är nu saltöken. Genom
att köpa kläder av hampa minskar vi miljöbelastningen och sparar
markresurser till livsmedelsproduktion. Allt fler internetbutiker
och ekologiska affärer säljer idag kläder av hampa och det är därför
inte speciellt svårt att få tag i dessa kläder i Sverige.
Idag utvinns etanol i huvudsak från sockerör och majs och
odlingen sker i fattiga länder som Brasilien där arbetsförhållandena ofta är mycket dåliga. I vårt eget land försöker man använda
cellulosa från skogen för att utvinna etanol men hittills har man
inte funnit någon teknik som gör denna utvinning ekonomiskt
lönsam.
Att det finns ett annat utgångsmaterial för biobränsle som
även går att odla här i vårt land är något som aldrig förs fram i
debatten. Hampa innehåller cirka 60 % cellulosa, en produkt som
blir över när man har tagit hand om fibrerna. Eftersom hampa
växer mycket kraftigt och ger stor skörd beräknas man få ut minst
fyra gånger så mycket cellulosa från hampan som från andra energigrödor.
Även oljan i hampfröet kan användas som bränsle. Oljehalten
är cirka 30 % och den går att använda som utgångsmaterial till
högoktanig dieselolja, flygbränsle och olja för precisionsmaskiner.
Nytt bränsle
I norra England lär det finnas hemliga kungliga odlingar av hampa
för att framställa papper. Pappret används till pundsedlarna och
orsaken till att man föredrar papper av hampa framför papper av trä
är att hamppapper är mer tåligt och kan vikas fler gånger utan att gå
sönder.
Hemlig odling
Diskussionen om etanol som bränsle och ersättning för bensin har
varit intensiv i Sverige i år. En del har sett etanolen som en räddare
som minskar utsläppen från våra bilar, andra menar att produktionen av etanol minskar matproduktionen och höjer matpriserna.
Odlaren nr 3-2008
11
7
Hampa
panj mot hampan som man framställde som en farlig drog.
Kampanjen lyckades och det blev förbjudet att odla hampa i USA
och så småningom även i Europa.
Sedan dess har kampen mot narkotika blivit hård och det har
varit en självklarhet att förbjuda odling av växter som kan användas för att framställa droger som opium och cannabis. Kunskapen
om hampans mångsidighet har fallit i glömska och olja har blivit
det självklara alternativet.
På 1990-talet återupptäcktes hampan i USA och man började
åter sälja olika produkter av hampa. Intresset spred sig till Europa
och de senaste åren har det börjat dyka upp hampprodukter även i
vårt land. Hampa skulle kunna bli en mycket viktig gröda för
Sveriges bönder, inte minst de som odlar ekologiskt skulle ha mycket stor nytta av att ha hampa i sin växtföljd. Eftersom det nu är fritt
att odla hampa (tillstånd behövs dock) är det som saknas idag efterfrågan från konsumenter. Om fler upptäckte hampans fördelar skulle det kunna driva fram tillverkning i Sverige av t ex nya isoleringsoch glasfibermaterial. Det är också rimligt att vi i vårt land själva
producerar energi och råvaror till textilier och slutar suga ut den
fattiga världen på deras råmaterial.
Hampa är en gröda som inger hopp och förväntningar. Olika
produkter av hampa skulle vara en viktig del i att styra samhället
från miljöförstöring mot en ekologisk balans. Det börjar bli dags att
vi tar oss själva i hampan (gammalt uttryck för att ta tag i håret och
tillrättavisa någon) och inser att hampa inte alls är en farlig växt
utan en möjlighet som kan rädda oss från oljeberoende, klimatkollaps och världssvält.
m
Länkar
Hampa kan växa sig fyra meter hög på hundra dagar. Den behöver inte
besprutas eftersom den själv avvisar insekter och ogräs. I år odlas hampa
på 389 hektar i Sverige. Bild från Mossagårdens hampaodling där hampan i början av augusti stod tre meter hög.
Enligt beräkningar från USA:s jordbruksministerium behövs
bara en fjärdedel så stor yta för att få fram pappersmassa från hampa
som från skog. Det går också åt betydligt mindre kemikalier för att
framställa pappret. Extra bra i sammanhanget är att hampa inte
behöver blekas vilket minskar utsläppen av de farliga dioxinerna.
Att papper av hampa är mycket slittåligt är tydligt med tanke på
att den första Gutenbergbibeln, tryckt på 1400-talet, fortfarande
kan läsas medan däremot trycksaker av träbaserat papper förlorar
sin kvalitet efter hundra år. Hamppapper kan dessutom användas
till alla sorters papper, från näsdukar till kartong.
m
www.hampa.net
m
http://hem.passagen.se/osterlenhampa
m
www.hampekraft.se
m
www.sjv.se (läs om gårdsstöd)
Fakta om Hampa
m
I EU-länder är det endast tillåtet att odla hampa med en
halt av THC (tetrahydrocannabinol) som understiger 0,2 %.
I drogvarianter av hampa är halten cirka 100 gånger högre.
m
Hampolja är rik på omega-3 fetter som smörjer och rensar
artärerna vilket motverkar hjärt- och kärlsjukdomar.
Hampolja innehåller inget narkotiskt ämne.
m
Hampa har odlats från ekvatorn till Sibirien. Ortsnamn som
Hamptjärn i Sverige och Hampshire i England visar hur
viktig grödan var förr i tiden.
Framtidens gröda
När kunskapen om de många användningsområdena för industrihampa blir allt tydligare uppstår naturligtvis frågan varför hampa
så länge varit förbjuden i vårt land och i andra länder. Varför har vi
valt petroleum som den huvudsakliga råvaran till bränslen och
olika material och varför använder vi inte ett högkvalitativt livsmedel som skulle kunna bidra till en minskad världssvält?
Svaren är säkerligen många och delvis komplicerade. Hampa
har odlats över nästan hela världen och hade en bit fram på 1900talet fortfarande en stor spridning. Men kommersiella krafter såg
möjligheter att tjäna stora pengar på olja och ville på alla sätt göra
marknaden beroende av fossila bränslen.1937 presenterade Henry
Ford en bil som var byggd av hampplast och som också kunde drivas av etanol från t ex hampa. Detta sågs inte med blida ögon av
oljebolagen och i USA drev tidningskungen Hearst tillsammans
med kemijätten DuPont, som tog fram nylonfibern, en hätsk kam12
SAMAP
Hushållssädeskvarnar
Mal färskt fullkornsmjöl
av bl.a. vete och råg
- malt på naturstenar
- mycket tystgående
- inget bortsiktat
- fullt hälsovärde
Ring så
berättar
vi mera!
ORBIO AB • tel: 08-767 08 85 • www.orbio.se
Odlaren nr 3-2008
Täckodling – höst
Börja
odla på
hösten
Genom att förbereda på hösten sparar man arbete och skapar en bättre
odlingsjord. På våren har man alltid
för mycket att göra så det är smart att
göra så mycket som möjligt nu så blir
det lätt att komma igång till våren.
Vintersallat eller fältsallat kan man så på hösten och plocka av tills det fryser till. Den övervintrar med
lätt lövtäckning och ger en tidig vårskörd.Norrut kan den överleva i drivbänk eller växthus.
H
östarbete i trädgården betyder för de flesta
trädgårdsägare att spaden får jobba flitigt. Men för
daggmaskarna och andra markorganismer är djupgrävning inte den bästa behandlingen. Vid grävning
störs mikroorganismernas arbete och de hamnar lätt i fel jordlager.
Daggmaskarnas gångar förstörs också.
Inom den organisk-biologiska trädgården försöker man därför
hitta metoder som mer efterliknar naturens eget arbetssätt. Istället
för grävning används marktäckning som ger jordorganismerna
gott om mat och det blir maskarna som får sköta om luftning och
jordbearbetning. De gräver gångar som luckrar jorden och gör det
lättare för växternas rötter att tränga ned och de omvandlar också
organiskt material till perfekt gödsel.
Spaden behövs endast om man har fått in rotogräs. Annat ogräs
kan man rycka upp och lägga på komposten. För övrigt behöver
man inte städa trädgården minutiöst på höstkanten. Det mesta av
det som faller ned kan ligga kvar och förmultna. Om man har mycket löv på gräsmattan kan man köra över dem med gräsklipparen och
låta maskarna ta hand om dem på plats. Ett annat alternativ är att
samla ihop löven och lägga dem runt perenner och odlingsbäddar.
Bryta mark
Om man ska börja odla på ett område där marken inte varit odlad
på länge är det bättre att komma igång på hösten än på våren.
Traditionellt sett bryts mark med spaden, men att gräva är tungt för
ryggen och den organisk-biologiska odlingsformen erbjuder flera
metoder som förenklar arbetet utan att förstöra markstrukturen.
På många koloniområden ligger många lotter orörda och de
har fått en tjock matta av gräs och olika örter. En del av dessa kan
vara besvärliga rotogräs som maskros, kvickrot och kirskål. Det
bästa sättet att bli av med dem är att täcka marken. Växer det endast
gräs kan det räcka med att täcka över hösten och vintern men vet
man att man har svåra ogräs är det bättre att täcka minst en säsong
eller ibland flera.
Lättast täcker man genom att lägga tidningar eller kartong rakt
på marken. Är gräset högt och vildvuxet kan man behöva klippa
ned det först. På pappret lägger man organiskt material som hö,
halm, löv, gräs, stallgödsel eller spån. Allt material som kan brytas
ned av naturen fungerar. Om det inte finns tillräckligt med material
på själva odlingslotten eller i trädgården kan man fråga grannar
Odlaren nr 3-2008
Text & foto: Karin Jansson
eller leta efter områden i närheten där villaägare slänger löv och
gräs. Andra ställen där man ofta gratis kan få hämta löv och gräsklipp är fotbollsplaner och kyrkogårdar, det kan dock vara bra att
kolla upp att de inte använder bekämpningsmedel. Även ridskolor
brukar bli glada om man hämtar hästgödsel eftersom de i allmänhet betalar för att bli av med den.
Vill man absolut ha en ren jord direkt kan man skala av grässvålen, ca 5-10 cm tjockt, med en spade. Gräset komposteras och förs
tillbaka till jorden efter något år. Nu kan man odla direkt i jorden,
men man bör se till att täcka ordentligt under odlingssäsongen
eftersom det med denna metod kan finnas en del rotogräs kvar.
Täcka för vintern
Växter och odlare tycker båda om en lucker och mullrik trädgårdsjord. Den får man genom att tillföra organiskt material, ju mer desto
bättre. Vanlig åkerjord innehåller bara några procent mull medan
bra trädgårdsjord kan ligga på 10-15 %. Genom att vintertäcka, från
september till april, håller man marken frostfri under en längre
period. Det ger maskarna längre tid att jobba ned täckmaterialet i
jorden och man bygger snabbare upp en fin jordstruktur.
Både sandig, lätt jord och tung lera förbättras av jordtäckning.
Ju mer material man lägger på desto mer mullämnen får man ned i
jorden. Detta ökar kraftigt antalet markorganismer och man beräknar att det i levande jord kan finnas 500 daggmaskar per kvadratmeter.
Täckodling är bra vid all odling och på hösten är det dags att se
till att alla bäddar har ett vintertäcke. Så fort man har skördat på en
yta och inte tänker så någon nytt bör hela ytan täckas med organiskt material. Detta gör att maskarna fortsätter sitt arbete och man
förbättrar på detta sätt sin odlingsjord kontinuerligt.
Ett alternativ till täckodling är så kallade djupbäddar som traditionellt har använts på många håll i världen för att få så höga skördar som möjligt. Man gräver då upp ett dike ett spadtag djupt.
Sedan luckrar man med en grävgrep ytterligare ett spadtag. Hålet
fylls med organiskt material och man återför sedan jorden så att
man får en kulle. På detta sätt skapar man på en säsong en lucker
trädgårdsjord.
Nackdelen med denna metod är att det kan uppstå kvävebrist
när man gräver ned organiskt material som är kolrikt (näringsfattigt) och ofullständigt nedbrutet. Kvävet behövs helt enkelt för att
13
7
Täckodling – höst
Täck purjolöken under
vintern så kan du skörda
den ända fram till maj.
Tänk på att välja en riktigt
vinterhärdig sort för säker
övervintring. Musselburgh, Lungo d´Inverno
och Siegfried Frost är
beprövade vintersorter.
bryta ned kolrikt material. När man istället täcker jorden verkar det
inte uppstå kvävebrist utan markorganismerna bryter ned materialet i lämplig takt.
Odla på kulle
Om man har mark som behöver ligga täckt länge innan rotogräset
är borta kan det vara trevligt att odla något på täcket så länge.
Pumpor och gurkväxter trivs väldigt väl på kompostkullar och
detta är också ett enkelt sätt att få fin odlingsmark.
Man kan först gräva upp en litet dike för att få lite matjord, diket
täcks sedan med organiskt material. Enklast är det att börja på hösten då det ofta finns mycket material som man vill bli av med i trädgården. I botten lägger man kvistar och grövre material. Sedan kan
man fylla på med gräs, ogräs, löv, hushållskompost, stallgödsel eller
vad man nu har av organiskt material. På våren kan man fortsätta
och bygga på högen under april. I maj är det dags att lägga tillbaka
lite jord, i alla fall i några gropar så att man kan så pumpor eller plantera ut plantor.
Täck gärna runt kullen med tidningar som håller nere ogräset.
Pumporna kommer att växa friskt och sedan breda ut sig över kullen och även runt omkring den. De kommer att ge rikligt med frukt
utan att man behöver rensa ogräs. Täck dem gärna med färskt
gräsklipp så växer de ännu bättre och man behöver då inte tillföra
någon annan gödsel.
Odla i täckmaterial
En annan gröda som man kan odla direkt i täckmaterialet utan att
först gräva är potatis. Sättpotatisarna kan läggas på gräsmattan och
man täcker dem sedan tunt med t ex halm. När det har bildats en
planta kan man täcka dem med ett tjockare lager. Täckmaterialet
bör vara 30-40 cm tjockt för att ljuset inte ska komma ned och göra
potatisen grön.
Jag har också prövat att sätta bondbönor rakt ned i täckmaterialet. Jag hade då först täckt med tidningar och sedan brett på ca 20
cm gammalt täckmaterial som var halvförmultnat. Bönorna växte
och gav skörd även om den var mindre än vad bönor odlade i jord
ger. Även gul och röd lök från sättlök går att odla med denna metod.
En annan variant för att odla redan första året på ny mark är att
täcka med tidningar och organiskt material och att sedan strö ut
jord i strängar. Detta kräver att man har tillgång till en del kompostjord eller sand. Innan man strör ut jorden/sanden kan man ta en
kniv och göra en skåra i materialet genom tidningarna vilket gör
det möjligt för rötterna att gå ned i jorden. Med denna metod kan
man odla även växter från mindre frön direkt första året.
14
Sen skörd
Många grönsaker kan skördas sent på hösten och tål en del frost.
Om man bor i södra Sverige kan man täcka dem och skörda efterhand vilket kan vara praktiskt om man inte har tillgång till en jordkällare.
Morot, palsternacka, rotpersilja, jordärtskocka och purjolök
står sig bra i jorden. Med ett rejält täcke kan de övervintra på växtplatsen hela vintern och skördas ända fram på vårkanten. Det gäller
då att täcket är så tjockt att det inte fryser i jorden. Palsternacka,
jordärtskocka och purjolök klarar att frysa och tina upp på våren då
de glatt växer vidare. De måste dock skördas innan de börjat växa
igen eftersom de annars blir träiga mycket fort.
Grönkål kan stå kvar på landet och bladen kan skördas hela
vintern. På vårkanten börjar de skjuta nya skott och dessa mjälla
blad och blomskott är en delikat vårgrönsak. Broccoli kan växa vidare på hösten om den bara fått en lätt frostknäpp. I bästa fall kan skotten skördas sent i november. Även rosenkålen kan man skörda sent
och den äts ju också ofta till jul. Många asiatiska bladväxter tål en
hel del frost och de kan skördas efterhand under hösten.
En del grönsaker tål ingen kyla alls och de måste skördas innan
första frostknäppen. Gurkväxter, pumpa, tomater, ärter, bönor och
majs tillhör denna grupp. Rödbetor, selleri, kålrot och potatis kan
stå kvar över den första frosten om man täcker dem men man bör
plocka dem under hösten för de klarar inte vintern utomhus.
I norra Sverige kan man inte räkna med att övervintra grönsaker på landet. Allt måste skördas innan frosten kommer och det är
en god investering att skaffa sig en jordkällare, men en stuka fungerar i nödfall.
Tidiga grönsaker
En del växter kan sås på hösten och ge en mycket tidig skörd på våren. Det gäller till exempel flera asiatiska bladväxter och salladsväxter. Man sår dem i augusti/september och de hinner då bilda en
liten planta. Denna planta måste man skydda med ett tjockt täcke.
Om vintern inte blir för svår kommer växterna att börja växa mycket tidigt på våren och ge skörd redan i april. En salladssort som är
tålig i detta sammanhang är Black Seeded Simpson, en plocksallat
som bildar stora stånd. När det gäller asiatiska blad finns det flera
varianter som tål frost bra, till exempel tatsoi och salladssenap.
Ännu bättre klarar de sig i drivbänk eller kallväxthus.
Vintersallat övervintrar och börjar växa igen i mars. Den kan ge
delikata blad även på vintern. Mangold är tvåårig och om man sår
den mitt på sommaren får man halvstora plantor som sätter blad
tidigt på våren. m
Odlaren nr 3-2008
Täckodling – vitlök
Sätt vitlöken nu!
Täckodling med tidningar smidigt odlingssätt
Vitlök är en av de grödor man kan skörda tidigast av
alla – redan i juni kan man plocka de första plantorna
som man då använder både den späda löken och den
då fräscha blasten av. Tidigt skördad vitlök har en mild
vitlökssmak och den kommer precis då man längtar
som mest efter färska grönsaker från egen täppa.
Vi beskriver här en enkel och genial odlingsmetod
med vilken man kan odla flera grödor med en minimal
arbetsinsats. Självklart kan man sätta vitlöken på vanligt sätt, utan täckodling. Den ska i vilket fall i jorden nu.
Text & foto: Lars Forslin
S
å här på hösten handlar det mest om att skörda frukterna av ens odlarmöda. Vissa saker måste man dock tänka på
att sätta under hösten. Till dessa grödor hör många lökväxter och när det gäller de ätbara lökarna så är det vitlöken
som ska ner nu under hösten. Det är dock ingen panik, i södra
Sverige räcker det oftast om man sätter vitlöken under oktober
månad, ja till och med i november går det att sätta den om klimatet
är riktigt milt. Längre norrut kan man börja sätta vitlöken från mitten av september.
Man får prova sig fram för att hitta den rätta tidpunkten för
varje plats. Löken ska hinna rota sig, men inte börja växa för mycket
för att övervintra bäst. En blast på 10-15 cm är lagom innan vintern
kommer, då är övervintringen inget problem under förutsättning
att växtplatsen är väl dränerad. Stående vatten eller en mycket blöt
lerjord kan lätt få lökarna att ruttna.
Självklart kan man sätta vitlöken på vanligt sätt i öppen jord,
man tar då sönder vitlöken i klyftor och sätter med 10-15 cm
avstånd, men när Odlaren var på besök hos Runåbergs fröer utanför Stenungssund fick vi se en riktigt fiffig metod som innebär helt
skötselfri odling. Man får lägga ner en del jobb innan, men å andra
sidan kan man använda metoden till att bryta ny mark istället för
att gräva och sedan behöver man inte göra något på två år.
Gammal metod
Johnny Andreasson berättar att han använt denna metod sedan
snart 30 år. Då bodde han i västerbottniska Gafsele och försökte
odla upp ny jord där genom att täckodla. Han hade läst Ruth Stouts
bok om täckodling redan innan den kom ut på svenska, och var
influerad av hennes idéer. Ganska snart märkte han dock att kvickrot och andra perenna ogräs lätt växte igenom även ett tjockt lager
av gammalt hö. Johnny funderade då ut en metod där han lade
Odlaren nr 3-2008
gamla tidningar, som det fanns gott om i uthuset, i botten och
sedan täckte med höet. Och se, det gick genast mycket bättre. Nu
höll sig kvickroten där den skulle, det vill säga under tidningarna,
och kvävdes tillsammans med allt annat grönt som då samtidigt
gav ifrån sig näring under sin förmultning.
Efterhand har Johnny utvecklat en metod där han kan få ut tre
skördar under två år med bara en enda täckning. Vitlök ingår där
som en del i växtföljden.
Våren år 1
För att kunna odla något direkt så är det lämpligt med en planterad
gröda som har relativt stort plantavstånd. Gurka, squash eller
tomat har Johnny funnit särskilt lämpligt, men även större kålsorter – som man ju också sätter relativt glest – fungerar.
Man börjar med att sätta ut pinnar med rätt plantavstånd.
Radavståndet avgörs sedan av dels grödan, dels vad man har för
tidningar. Om man har en daglig tidning så kan det vara lämpligt att
ha radavstånd så att tidningen går in lagom på någon ledd.
Vid varje pinne tar man sedan ett spadtag jord som rensas från
ogräsrötter och blandas ut med ett lite kompost och pinnen sätts
tillbaka.
Nu kommer tidningarna in i bilden: täck marken runt hålen
och mellan raderna så det blir absolut tätt; det ska överlappa med
minst 10 cm annars kan ogräsen leta sig igenom skarvarna. Enligt
Johnny så kan man vika upp första delen av GP medan del två och
tre läggs på ihopvikt, så blir det lagom tjockt.
Efter tidningarna lägger man så på höet, ja det går naturligtvis
med ett lager färskt gräs också, men gammalt hö är idealiskt:
näringsrikt men ändå inte så kompakt att det börjar ruttna vilket
färskt gräs kan göra om det blir ett alltför tjockt lager. Om gräset är
färskt kan 5-10 cm vara max, låter man det torka innan så kan man
15
7
Täckodling – vitlök
1
2
Så här bryter man ny mark utan att gräva samtidigt som man kan odla i jorden direkt. 1. Täck med tidningar men lämna öppet runt pinnarna som markerar
planteringshålen. 2. Täck tidningarna med hö eller en blandning av gräs och halm eller löv.
lägga på mer. Halm anser Johnny är för näringsfattigt och får då
kompletteras med en giva hönsgödsel under tidningarna och kanske även senare under cykeln.
Nu återstår planteringen, som går lätt att utföra tack vare pinnarna som märker upp hålen. Vattna så plantorna i hålen och så är
det klart. Är det värmekrävande grödor som gurka eller tomat, så
rekommenderas någon form av fiberduk. Ja, fiberduken är för all
del mycket användbar också om man odlar kål och har problem
med insektsangrepp
Hösten år 1
När gurkorna eller vad det nu är fråga om, har gjort sitt och frosten
har plattat till blasten, så kommer vitlöken in i bilden. Vi är då framme i september-oktober och det börjar bli dags att sätta vitlöksklyftorna. Under hösten regnar det ju ofta och höet sjunker ihop och
multnar än mer liksom tidningarna. Men för att vitlöksklyftorna
ska komma riktigt ner i jorden så använder Johnny nu en planteringspinne, en sådan plåtskodd sak med handtag, och gör hål till
vitlöken, alltså med 10-15 cm mellanrum och några cm djupa.
Klyftorna släpps ner i hålen med trubbiga änden ner och man
trycker till lätt. Sedan är det bara att vänta till våren. Under hösten
rotar sig klyftorna och blasten börjar växa upp en liten bit. Vitlök är
ordentligt anpassad till kyligt klimat och fortsätter växa fram till att
temperaturen sjunker under 7 grader. Så den kan i många fall fortsätta att växa svagt både november och kanske december om det är
riktigt milt.
Vår och försommar år 2
Nu kommer det fina med höstplanteringen att visa sig: tack vare att
vitlöken har rotat sig under hösten så kommer den igång att växa
så fort solen börjar värma. Det vill säga långt innan jorden reder sig
och man kan börja tänka på sådd av andra grönsaker. Vitlöken får
alltså ett ointagligt försprång framför andra grönsaker utom perenna sådana som rabarber.
När det är dags att plantera ut andra grönsaker i andra hälften
av maj, så är vitlöken redan 30-40 cm hög och grov som en smal
tuschpenna. Man kan redan här börja tulla på vitlöken och då
16
använder man alltså hela plantan precis som knipplöken senare.
Vitlöken har en tendens att tidigt bli lite gul i bladspetsarna, men
det är helt normalt och man tar bara bort det fula när man äter den
som primör. Nya fräscha blad kommer hela tiden fram, men gulnar
alltså tidigt i spetsarna. Om näringstillgången är mycket god förlängs den gröna fasen och mognaden blir senare, men någon gång i
mitten av juli börjar hela plantan gulna och samtidigt kan de tidigaste plantorna börja spricka upp nere vid löken. Det är då hög tid
att rycka upp samtliga lökar; får de stå för länge blir de övermogna
och håller inte ihop i själva löken.
Man kan låta lökarna ligga kvar ute om vädret är torrt och soligt.
Bäst är att lägga dem på något nät så att de snabbt torkar upp om det
kommer regnskurar. Men är det högtryck och sol så kan de ligga
kvar på marken och torka, vilket ju går snabbt i julivärmen. När blasten är riktigt torr så kan man ta och fläta ihop dem och hänga upp
till eftertorkning under tak, eller putsa av dem och förvara vitlökarna torrt i luftiga lådor. För vinterförvaring är en torr och sval lokal att
föredra och då håller sig vitlöken till våren-försommaren.
Hösten år 2
Vid det här laget har tidningarna förmultnat nästan helt och höet
har till stor del också blivit halvförmultnat. Vi befinner oss i slutet
av juli och nu kan vi passa på att utnyttja den återstående delen av
säsongen för kortare kulturer. Många grönsaker blir ju allra bäst på
höstkanten. Jorden är varm och fröna gror snabbt samtidigt som
insekts- och ogrästrycket är lägre och luftfuktigheten högre.
Dagslängden börjar också bli kortare och lurar inte känsliga grödor
som spenat, rättika, friséesallat och asiatiska blad att gå i blom. Kort
sagt det växer väldigt bra den här årstiden så varför inte passa på att
ta en andra skörd?
Man kan förutom de nämnda grödorna så olika sorters sallat,
rädisor och alla sorters asiatiska bladgrönsaker inklusive salladskål. Speciellt daikon, den långa vita rättikan blir fantastiskt fin den
här tiden.
Johnny sår också fältsallat, Valerianella, ganska sent på hösten och
med hjälp av fiberdukstäckning kan man ha den och andra sallatsväxter färska och fina till långt in på vintern om den inte är alltför hård.
Odlaren nr 3-2008
Täckodling – vitlök
Foto: Johnny Andreasson
3
Foto: Johnny Andreasson
4
3. Plantera i hålen och vattna. Här är det gurkor, vilket är lämpligt då man slipper gräva så många hål, gurkorna ska ju planteras glest. 4. Så här ser det ut
under odlingsnätet i augusti när plantorna har vuxitt till sig. Observera att dessa gurkor odlas för frönas skull och därför inte plockas av tidigt.
Under den här senaste omgången som planteras efter vitlöken,
kan man med fördel bättra på täckningen med gräsklipp och annat
grönt material. Ofta har det sjunkit ihop så pass mycket att det är
lätt att dra upp rader i materialet och man kan även utnyttja de
rader som vitlöken har suttit i och bara bättra på dessa innan man
sår. Dock kanske näringen börjar ta slut och gräsklipp fyller snabbt
på näringsförrådet och täcker mot eventuellt ogräs. Johnny har fått
grannarna att komma och tömma sina gräsklipparbehållare hos
honom och lägger ut detta mellan raderna och ser en tydlig skillnad
i växtkraft mellan de täckta och de otäckta raderna. Har man en bra
näringsstatus så växer dock de aktuella grödorna så snabbt att särskilt mycket extra täckning knappast är nödvändig.
Den som läst detta noga har kanske lagt märke till att vattning
endast nämns i samband med plantering. Johnny säger att han med
den här täckningsmetoden aldrig behöver vattna grödorna sedan.
Täckningen bevarar markfukten, vilket ju är ytterligare en tids- och
resursbesparing.
Vän av ordning kanske funderar över tidningar och den trycksvärta de innehåller. Johnny lugnar och meddelar att grafikerfacket
för länge sedan har fått de farliga blyhaltiga färgerna att fasas ut.
Idag innehåller trycksvärtan mest kolpulver och färgerna är numera inte metallbaserade utan av organiskt, alltså nedbrytbart,
ursprung.
Efter gurkans slutskörd i september sätter man vitlöksklyftorna i täckmaterialet. Våren-sommaren efter plantering kan man börja plocka späd vitlök
redan i maj och kring midsommar ser de ut som på bilderna ovan.
Ytterligare några veckor senare är det dags att ta upp all lök för torkning
och då kan man så en omgång snabbväxande grönsaker.
m
Odlaren nr 3-2008
17
Dalins fruktträdgård
En trädgård full av ädla fruktträd
Foto: Lars Forslin
Är du fruktvän? Det ordet finns i A F Dalins klassiska
Ordbok över svenska språket från 1850-53, och är en
nyckel till förståelsen av den stämning som fanns kring
frukt på hans tid.
Maja-Lisa Perby fortsätter här sin artikelserie utifrån
Dalins ordbok. Tidigare artiklar var införda i Odlaren nr
4/2007 och nr 2/2008.
Rosendals trädgård på Djurgården i Stockholm var från början en kunglig trädgård, samtida med Dalin. Här finns fortfarande träd från mitten av 1800-talet
kvar, ömt vårdade. I förgrunden en gren med vackra päron av den förnämliga sorten Herzogin Elsa.
M
an finner sig väl till rätta i den omgärdade
och välskötta fruktträdgården; och är det
frukttid kan man mumsa på en aromrik frukt
direkt från grenen. Man kan också ta med sig en korg
frukt in i köket och varsamt koka äpplen till kompott,
servera perfekt mogna päron eller körsbärsglass till
dessert. Men inte långt borta – vi är vid mitten av 1800talet – är vildapeln ute i skogen. Dess sura frukter är
inte något att sätta tänderna i, men fullt användbara
för den som behöver dryga ut en välling.
I en tidig novell skriver August Strindberg: ” ... där fanns en
fruktträdgård med de ljuvligaste träd och ... melonbänkar och jordgubbsland, persikospaljé och vinkast”. Också i Dalins ordbok finner
den som söker en trädgård med drag av sådan ljuvlig stämning.
Dalins trädgård är rikligt försedd med fruktträd, det är fullt möjligt
att också persikorna är där (”välsmakande och saftiga [frukter från
ett] ... i drivhus mycket odlat fruktträd”), jordgubbarna finner man,
kanske även vindruvorna om än inte vinkasten.
Dalins fruktträdgård, som ligger skild från köksträdgården, är
fylld med ädla fruktträd, dvs sådana fruktträd ”vilkas frukt för sin
smak och nytta isynnerhet värderas”. Äppelträden är ädla, päronen
är det, plommon och körsbär likaså. Genomgående är det också äkta
träd, dvs [ett] träd som är ”genom okulering eller ympning förädlat”.
Sådana fruktträd kräver mycket skötsel. Trädgårdsmästaren i
Dalins trädgård drar upp telningar av fruktträd, sköter om dem,
omplanterar dem – på lite motsvarande sätt som han låter många
grönsaker börja sin tillvaro som väl ompysslade telningar i drivbänk. Fruktodlingen börjar med en liten kärna som man stoppar i
jord, den blir till en kärnstam, den förflyttas från plantskola till träd18
skola, när tiden är mogen ympas den enligt konstens regler. Och allt
detta är ändå i sin tur endast en början. Den förädlade kärnstammen – den har nu blivit till ett ädelt fruktträd – planteras ut i fruktträdgården. Där sköter man om fruktträden år efter år, först som
unga träd, sedan som uppväxta träd.
Min mamma har berättat hur hon längtade efter frukt under
sin barndom på 1920-talet – hon använde ordet frukthunger.
Patron på gården där de bodde hade en stor fruktträdgård. Dit hade
de inte tillträde, de fick en korg frukt till jul. Det min mamma minns
blir som en länk till Dalins tid och till den stämning som omger frukten i Dalins ordbok. Frukt var en ljusglimt, något sällsynt gott och
eftertraktat, tillgången var begränsad. Ordet fruktvän – som Dalin
har med – är ”en som tycker om frukt”, men inte bara så där i största
allmänhet, utan för att frukt utövade en särskild lockelse.
Orden sommarfrukt, höstfrukt, vinterfrukt och motsvarande
ord för äpplen och päron – samtliga finns hos Dalin – får sin inneboende mening mot den bakgrunden. Sommarfrukt är ”frukt som
mognar sommartiden”. Månader har gått utan färsk frukt – att äntligen få sätta tänderna i ett friskt äpple, i ett saftigt päron! Den följs av
höstfrukten, man kan njuta av nya sorter av äpplen och päron efter
hand som de mognar. Men höstfrukt ger flyktigt nöje, den håller sig
bara kort tid. Vinterfrukten är räddningen. Den tål att lagras.
Vinterfrukten ger alltså tillgång till färsk frukt över lång säsong.
Det är en händelse som ser ut som en tanke att Dalin berikar
åtminstone mitt ordförråd med ett par ord för frukt som går från att
vara övermogen till att bli rutten. Det ena är blöt som betyder ”allt
för mycket mjuk, lös, under övergången till förruttnelse”. Det andra
är boken, vilket innebär att frukten är ”blöt och till hälften skämd”.
”Blöta päron” och ”bokna päron” är två exempel som ger sig själv.
Odlaren nr 3-2008
Dalins fruktträdgård
Det är under nattens mörkaste timmar. I Dalins trädgård kommer en trädgårdstjuv smygande. Han kommer genom grönsaksträdgården, men bryr sig inte i kål och spenat. Han rör sig mot
fruktträdgården, där inne finns den förbjudna frukten, den stora
lockelsen: en trädgårdstjuv är en ”tjuv som stjäl frukt ur en trädgård”.
Att stjäla frukt under tidigt 1800-tal var något helt annat än
1900-talets pojkstreck att palla äpplen. Att stjäla frukt var allvarligt.
Inne i fruktträdgården lurade farorna för tjuven. Kanske hade
någon lagt ut en fotangel vid de mest eftertraktade fruktträden, dvs
”ett slags trekantigt järnredskap med fyra 3 tum långa spetsar, så
ställda att i alla lägen alltid en av dem står uppåt. Brukas i krig ...
samt för övrigt uti trädgårdar med mera till tjuvars avhållande”.
Äpplen på Dalins tid:
så många sorter,
så många rätter
Hos Dalin finner man äpplena med den utsökta smaken
liksom de enklare sorter som inte är lika goda,
m
men som duger bra – eller som åtminstone går att
använda – till soppa och välling och mos.
Foto: Lars Forslin
Munvätepäron är en mycket gammal fransk sort, som antas vara känd
från slutet av 1500-talet eller först på 1600-talet.Sorten spreds mycket på
1850- och 60-talen i Sverige och då särskilt i södra delen där den gick under
namnet Muskateller. Rosendals trädgård.
Foto: Lars Forslin
Ribston är en typisk renett, det vill säga en sort med strävt skal och fast, aromatiskt fruktkött, hållbar. Andra renetter är Cox’ orange och Belle de
Boskoop. Ribston härstammar från en kärnsådd vid Ribston Hall i
Yorkshire, England, år 1688. På 1850-talet var Ribston den mest spridda
äppelsorten i England. Anses odlngsvärd än idag. Rosendals trädgård.
Från Dalins svenska ordbok (1850-53)
fruktodling
Plantering och uppdragning av ädla fruktträd samt den skötsel och vård som däråt ägnas.
Ädla fruktträd
[är sådana] vilkas frukt för sin smak och nytta
isynnerhet värderas, och vilkas odling är föremål för trädgårdsskötseln. [under fruktträd]
Äkta träd
genom okulering eller ympning förädlat. [under äkta, adjektiv]
äkta [verb]
(trädgårdsmästarterm) Genom okulering
eller ympning förädla unga fruktträd.
Odlaren nr 3-2008
En okänd fruktvän, avlyssnad någonstans i ordbokens inre,
utbrister ”Det är för gott det här äpplet!” Han mumsar på sitt äpple
så det hörs: ”Äpplet krasar mellan tänderna.”
Väl inpackad i ordboken finns en hel katalog med olika slags
äpplen, den tidens äppelsorter och folkliga benämningar på äpplen.
Astrakan (”allmänt bekant, välsmaklig varietet av äpplen”), gylling
eller gyllen (”ett slags äpplen varav finnas trenne sorter, nämligen
vit gylling, rosengylling och vintergylling”), kalvill (”en sort välsmakliga äpplen)”, kardinalsäpple, kungsäpple, renett (”en sort ganska
välsmakliga söta äpplen”) borstorferäpple (”ganska välsmakliga”),
pipping (”små, välsmakliga och som hålla sig länge”) – uppenbarligen är samtliga dessa sorter omhuldade äpplen med (mycket) god
smak. [Dalins förklaring av ganska är ”i hög grad, högst”.]
De folkliga benämningarna är ofta tydliga. Ibland får man reda
på hur äpplena smakar (en del smaker är sådana som vi inte alls förknippar med äpplen) – som ananasäpple, anisäpple och fänkålsäpple. Andra namn anspelar på äpplets form, ibland går nog formerna
lite i varandra – som klockäpple, lökäpple (även lökpäron finns),
bönäpple och päronäpple. Har du någon gång råkat ut för att ett
äpple känts som om det varit infettat? Eller har du fått tanken att
några äpplen i butiken kanske var vaxade? Sådana äpplen finns
också hos Dalin – oljeäpple och vaxäpple. Några namn är gåtfulla –
agatäpple, varför kallar man ett äpple så? (Det nämns bara, förklaras
inte.) Nyckeln finns kanske i Dalins utförliga och sakligt sköna
beskrivning av flintarten agat, kanske är det ett vackert mönstrat
äpple med fina skiftningar, något av ett skådeäpple?
Den som vill laga till äpplen finner en hel liten hjälpreda i
Dalins ordbok. Enklast av allt är att steka äpplen, alltså hela äpplen
som man steker över glöd i ugn eller kakelugn. De stekta äpplena
framträder inte minst genom den äldre benämningen stekäpple
(som betyder just ”stekt äpple”). Äppelsoppa var vardaglig och självklar, en soppa där man ofta använde vinterns torkade äpplen, Dalin
förklarar den helt kort som ”fruktsoppa av äpplen”.
Flertalet äppelrätter i Dalins kök är hämtade från ett mer burget
kök. Dit hör äppelkompott (varsamt kokta äpplen i gelé), en rätt av
det slag som man serverar i glasskål. Den åtföljs av rätter som äppelpudding (pudding eller buding var en vanlig typ av rätt på Dalins
tid), äppelmunk, äppelkaka och äppelkräm. Den som är road av
receptdetaljer noterar att Dalin nogsamt anger att puddingen har
”inkråm av äppelskivor”, att det i äppelmunken finns ”inbakade
äppelskivor”, att äppelkakan är ”tillagad med äppelmos” och att
äppelkrämen framstår som en gräddig och troligen fluffig och mättande sak, ”äppelmos med vispad grädde”. Grand final utgörs av
äppeltårtan – jag associerar till de goda äppelkakor som man kan få
på många håll i Tyskland: ”tårta tillredd av finskurna äppelskivor
med socker, mandel, russin och så vidare”. m
19
7
Dalins fruktträdgård
Äppelrätter från 1800-talet
Stekta äpplen med fin smak från äppelkärnorna; gammeldags äppelsoppa med äppelmustig smak; äppelkompott lagad med omsorg om många små detaljer –
det är bara att välja. Eller varför inte äppelkräm, en trivsam vardaglig rätt som kommit lite i skymundan. Och
kanske blir det så, när man läser dessa äldre recept, att
man kommer att betrakta äpplen med lite annan blick
än tidigare.
Stekta äpplen
I recept på stekta äpplen (nu liksom på
1800-talet) tar man som regel nogsamt bort kärnhuset och fyller
äpplena med någon blandning
som ska ge smak. Att göra så är
bra synd, för om kärnhuset får
vara kvar ger kärnorna en fin,
lite nötaktig, smak åt äpplet.
Den som stekt äpplen i en
panna på spisen vet att det är
en härlig syn när man lyfter
på locket, pösigt fluffiga står
äpplena där, det ena bredvid
det andra. Innan man äter dem
hinner luften gå ur, men för den
som växt upp med stekta äpplen till
efterrätt har synen av sådana kapsejsade äpplen kommit att ingå i rättens charm.
Johanna Lindström, ibland kallad ”Hallands
Kajsa Warg” har ett recept på stekta äpplen helt i Dalins
anda. (Första upplagan av hennes kokbok kom ut 1876.) Flugan är
det enda man tar bort på äpplet. ”Äpplena ... prickas tätt med en silvergaffel. ... En bit färskt och gott smör lägges uti en kastrull och däruti läggas äpplena att stå och småmuttra [jo, hon skriver muttra, inte
puttra] under tätt lock. När de börja mjukna något överströs de med
ett par matskedar siktat socker och stekas åter en stund. När de äro
färdiga upptagas de att kallna. De uppläggas på en glasskål”. Det finns
en liten omsorg om detaljen i avslutningen: man tar till vara såsen
från koket, vispar upp den, späder om så behövs med en matsked
kokt vatten. ”Denna sås slås över äpplena när den först har blivit kall.”
(Kastrull, skriver Johanna Lindström. Det går bra att laga stekta
äpplen i stekpanna av modern typ, men inte i panna av gjutjärn –
äppelsyran löser ut järn och gör att äpplena får gråsvart färg.)
Min mamma lagade stekta äpplen på ännu lite enklare sätt. Hon
tog inget smör, endast en bottenskyla vatten, hon sockrade nog
inte heller. Vi åt ofta äpplena rätt så varma, de fick bara svalna så
mycket att man inte brände sig. Ibland hade vi vaniljsås till.
Äppelsoppa
Den äppelsoppa som finns i kokböcker under 1900-talet lagas
typiskt genom att man kokar äpplen i bitar i vatten, tar i socker och
reder med potatismjöl. I kokböckerna på 1800-talet är äppelsoppa
en mer sofistikerad rätt. Ofta kokte man först spad på en omgång
äpplen, sedan kokte man nya äpplen i detta spad. Så fick man en
soppa som smakade mycket av äpple.
I Iduns kokbok (finns på http://runeberg.org) finns två äppelsoppor som båda rekommenderas. Klar äppelsoppa (recept nr 283) är en
soppa av det just nämnda slaget. Äppelsoppa (recept nr 284) är en
20
soppa med passerade äpplen, här är det avgörande att man använder
”syrliga och ej fullt mogna” äpplen. Båda dessa soppor smaksätts med
bland annat citronskal och en skvätt franskt vin eller sherry.
Äppelkräm
Äppelkräm (av samma typ som fruktkräm eller bärkräm) är en trivsam vardagsrätt, lite borttappad idag. Med goda äpplen och lite
känsla för smaksättning kan denna enkla rätt
smaka alldeles utmärkt.
I äldre tid fanns ett annat slag av
äppelkräm som lagades av äppelmos och (rikligt med) grädde,
runt den finns en stämning
av gammeldags söndagsefterrätt.
Båda slagen av
äppelkräm finns med i
Walin och Schagers
kokbok, mitt exemplar
är från 1923. Till det
första slaget av äppelkräm tar man 1 liter färska äpplen (eller 75 g torkade), 5 dl vatten (1 liter
till torkade äpplen), 1 dl socker och 2 matskedar potatismjöl. ”Äpplena skalas, skäras i
bitar och befrias från kärnhusen samt
kokas mjuka med vatten och socker, varefter krämen avredes med potatismjöl, upphälles
och serveras kall, med mjölk ... eller vispad grädde”.
Det andra slaget av äppelkräm är lika enkelt gjord. Till 1 liter färska äpplen tar man 2 dl vatten, ca 1 dl socker och 3 dl vispgrädde. ”Äpplena skalas, skäras i bitar, befrias från kärnhusen och kokas till mos
med vatten och socker.” Strax framgår att det är en efterrätt för helg
mer än för söcken: ”När moset kallnat, iröres den hårt vispade grädden, krämen upphälles och serveras med småbröd eller bakelser.”
Äppelkompott
Senare tids kokböcker tar lättvindigt på tillagningen av äppelkompott – så icke på 1800-talet. I äldre kokböcker kokar man äpplen i
sockerlag, vanligen i halvor, och ofta serverar man dem i gelé. Det
låter enkelt men är det inte, eller rättare det krävs omsorg i varje
detalj: först då framträder äppelkompotten i hela sin enkla elegans.
Valet av äppelsort, omsorg om konsistensen, att det söta balanseras av väl avvägd syra, allt detta är viktigt. Anna Maria
Zetterstrand skriver med lugn auktoritet om saken, hennes kokbok
är från 1863. Till äppelkompott lämpar sig ”mindre äpplen av vit
gyllen eller annan saftig och god frukt”. (Har man astrakaner eller
andra äpplen som är ”mindre sura” rekommenderar hon ”att man i
varje kokning slår litet franskt vin i sockerlagen”.)
Smaksättningen i sockerlagen känner vi igen: någon stång
”tunn kanel och gula skalet, tunt avskuret” från citron.
Redan från första början gäller det att gå försiktigt till väga. De
skalade äpplena ”skäras itu på tvären och kärnhusen borttagas med
ett äppeljärn varsamt, så att äpplena ej gå sönder”.
Man kokar upp sockerlagen, lägger i äpplena i ett jämnt lager
”med den kullriga sidan ned, att koka en liten stund under jämn tillOdlaren nr 3-2008
Isört
syn”. Efter ett tag vänder man äpplena med hålslev, mycket försiktigt.
När äpplena är mjuka tar man upp dem med hålslev, försiktigt handlag igen. Så kokar man omgång efter omgång. Mellan varje omgång
smakar man på lagen och justerar smaksättningen om det behövs.
Anna Maria Zetterstrand serverar (liksom Dalin) gärna äppelhalvorna i gelé. Spadet tar man till vara, påpekar hon, det kan
komma till användning i exempelvis en (äppel)soppa.
Fru Högstedt – första upplagan av hennes kokbok kom 1920 –
håller stilen. Hon tar ”syrliga goda äpplen” och tillagar rätten med
samma varsamma handlag som nyss. Hon får ge proportionerna:
till knappt 1 kg äpplen kokar hon sockerlag på 1 1/2 dl strösocker
och 5 dl vatten. (Hon smaksätter inte lagen.) Fru Högstedt påpekar
att man kan lägga äpplena ”direkt i värmd ljum kompottskål vari
man placerat en silversked för att förhindra glasets sprickning”. Nu,
in på 1900-talet, har man slopat gelén – men en anda av gelé svävar
ändå över rätten: ”När alla äppelhalvorna äro färdiga, slås lagen,
vilken ofta befinnes geléaktig, över frukten.”
Foto: Karin Jansson
Äppeljärnet är ett gammalt, men genialt redskap som fortfarande tillverkas. Anna Maria Zetterstrand skriver i sin kokbok från 1863 om hur man tar
bortkärnhus med äppeljärn. ”...varsamt, så att äpplena ej gå sönder”.
m
Isört – en läskande grönsak
Som vi berättade i reportaget från Läckö i början av tidningen, upptäckte vi den frodiga isörten där och fick
med oss ett smakprov hem. Kanske kan detta inspirera
någon till att odla och äta isört. Prova – det är isörten
definitivt värd!
Isörten, på latin Mesembryanthemum crystallinum, är kanske
den enda av våra grönsaker som har sitt ursprung i Afrika. Den kommer närmare bestämt ifrån Sydafrika liksom många andra arter ur
samma familj, som brukar kallas Aizoaceae, Isörtsväxter. En känd
representant från släktet är doroteablomman som säljs som utplanteringsväxt och som charmar oss med sina strålformiga blommor i
klara metalliskt glänsande färger. Ytterligare en representant från
familjen är det vi kallar levande stenar, med samma typ av blommor. Gemensamt för familjen är de suckulenta bladen och de strålformiga, glänsande blommorna.
Det här är växter som trivs i torra, varma områden och som
växer snabbt när det finns tillgång till vatten och näring. Det visade
sig tydligt i planteringen på Läckö slott, då värmen i juni fick den att
formligen explodera.
Eftersom bladen är så tjocka och suckulenta är de även tunga
och växtsättet blir utbrett rankande. Det är bara att skära av de nedliggande rankorna efterhand så kommer det nytt.
När man hanterar isörten så får man nästan uppleva en taktil
sensation. Känslan är totalt olik alla andra grönsaker då bladen
känns närmast gummiartade. Dessutom är isörten beströdd med
vattenfyllda blåsor som verkligen liknar iskristaller, runt blad och
speciellt stjälkarna. Hela växten andas liksom vatten och är faktiskt
helt suveränt läskande till sallad en varm sommardag. Till den läskande effekten bidrar den något syrliga och lite salta smaken.
Enligt uppgift kan isörten klara sig även i saltskadad jord och verkar
alltså ta upp salt även i normal jord – kanske för att kunna hålla så
mycket vatten som den gör?
Som varande en subtropisk växt år förstås isörten frostöm och
det rätta är att sätta ut plantor efter den sista nattfrosten. Blir det då
varmt så växer det snabbt, i kallt väder kan nog fiberduk vara bra.
Plantorna sår man lämpligen en månad före utplantering.
I slutet av säsongen kan isörten börja blomma med små vita
strålformiga blommor. Det finns också uppgifter att den blommar
rikligt efter sval övervintring inomhus, vilket skulle kunna stämma
med en sydafrikansk vinter.
Text & foto: Lars Forslin
Odlaren nr 3-2008
Den isört jag fick med mig från Läckö hamnade i ett par olika sallader,
bland annat en grekiskinspirerad med isbergssallat, fetaost, oliver, gurka
och tomater. Här passade verkligen isörten! Den läskar fint en varm sommardag och gjorde salladen till en ny upplevelse. Man skär med fördel ner
både blad och stjälkar så får man lite variation i konsistens. Stjälkarna är
helt trådfria och lite knapriga medan bladen nästan smälter i munnen.
21
Gröna tak
Högtflygande trädgård i Malmö
Följ med på en vandring i en botanisk trädgård några trappor upp
Text & foto: Karin Jansson
N
är man åker förbi skylten Botanical Garden mitt
bland bostäder och verkstäder i bostadsområdet
Augustenborg i Malmö vaknar nyfikenheten. Vem
har anlagt en botanisk trädgård här och var ligger
den egentligen? En blick runt området visar inga tecken på större
planteringar eller parkområden. Nej, här gäller det att lyfta blicken
en smula, för Augustenborg's Botanical Roof Garden är, som framgår av namnet, belägen på taken.
Bakgrunden till denna annorlunda trädgård är högt praktisk.
Bostadsområdet Augustenborg, som började byggas i slutet av
1940-talet, hade på 1990-talet svällt så mycket att man inte längre
klarade av att ta hand om dagvattnet, det vill säga regn och smältvatten. Det kommunala bostadsbolaget MKB stod inför att behöva
bygga ut dagvattenhanteringen. I det läget uppkom en annan idé,
nämligen att försöka hitta en miljövänlig lösning där mer av dagvattnet tas om hand på plats.
Eftersom Augustenborg var ett slitet område med sociala problem beslöt MKB att satsa på en förnyelse och en grön förvandling
av bostadsområdet. MKB började i samarbete med Malmö stad att
bygga upp ekostaden Augustenborg och det blev då naturligt att
satsa på ett öppet dagvattensystem i kombination med gröna tak
som har förmågan att hålla kvar dagvatten. Satsningen visade sig
lyckad och MKB har fortfarande inte behövt bygga ut det befintliga
avloppssystemet. Dessutom slipper man de översvämningar som
området tidigare led under.
Idag är Augustenborgs gröna tak en egen verksamhet i stiftelseform. Den nästan 10 000 kvadratmeter stora takträdgården är
unik för Norden och varje år tar man emot en rad besökare från
olika delar av världen.
22
– Vi har mest utländska besökare, många kommer långväga
ifrån, till exempel från Tokyo och USA. Här pågår också en rad
forskningsprojekt, berättar Anna Bernstad som jobbar på anläggningen.
Påverkar mikroklimatet
Fördelen med gröna tak är många. Det mesta av takträdgårdarna i
Augustenborg är så kallade extensiva tak där man har ett mycket
tunt jordlager och i huvudsak odlar sedumarter (fetknopp) och
mossor. Dessa tak kräver ingen extra stöttning utan kan läggas på
de flesta byggnader, bara taklutningen inte är för brant.
– Man kan säga att ett sådant här tak fungerar som takpannor.
Det skyddar takbeläggningen under samtidigt som det har en rad
miljövänliga fördelar, förklarar Anna Bernstad.
Man räknar med att det gröna taket suger upp ungefär hälften
av regnet det utsätts för vilket minskar belastningen på befintliga
dagvattensystem. Detta är en effekt som är mycket eftertraktad i
många länder.
– I till exempel New York får man en minskad taxa för dagvatten om man har gröna tak. I Basel är det ett krav att bygga dem.
Men gröna tak påverkar också mikroklimatet. I storstäder får
man en uppvärmning som ger problem bland annat i form av smog.
Bevuxna tak absorberar mindre värme än svarta tak och eftersom
de håller kvar fukt bidrar de till en ökad luftfuktighet.
Sammantaget ger detta ett förbättrat lokalt klimat.
Även om vi i Sverige inte påverkas av uppvärmningen i städer
så mycket att det bildas smog så kan vi ha nytta av den kylande
effekten av gröna tak.
– Den varma luften i städer stiger uppåt vilket gör att omgivanOdlaren nr 3-2008
Gröna tak
de luft sugs in till städerna. Eftersom vi i Sverige leder trafiken i ringleder runt de större orterna betyder det att avgaserna sugs in till
städerna. Detta är en effekt som man kan minska med gröna tak.
Buller och tungmetaller
En annan god effekt av taken är att de minskar buller. Det är naturligtvis positivt i en storstad men man har också testat effekten av
bevuxna tak vid flygplatser. Studier från Lunds Tekniska Högskola
visar glädjande nog att gröna tak minskar ljudnivåerna för dem
som bor nära en flygplats.
Mossorna på taken har också en speciell effekt. Det är känt
sedan länge att mossor har stor förmåga att ta upp tungmetaller. Nu
undersöker man om det är möjligt att rena regnvatten genom att
mossorna suger upp regnvattnet och gifter som finns i det. Mossan
måste sedan tas om hand på ett miljövänligt sätt.
Takvegetation ökar också den biologiska mångfalden. På en del
av taken i Augustenborg har man bevarat en del ”skräpmark” från
Västra Hamnen, ett nytt bostadsområde i Malmö som blivit känt för
sin spännande, gröna arkitektur och Turning Torso. När man
exploaterar en stad försvinner efterhand ”skräpmark”, alltså områden som har fått sköta sig själva. De här områdena har säkerligen
inte sett så vackra ut men de rymmer ofta en stor biologisk mångfald. På taket i Augustenborg finns därför ett område med stenar,
örter och några björkar som kommer från Västra Hamnen.
– Vi har undersökt den här delen av taket och kommit fram till
att här finns många fler insekter än på de övriga taken, berättar
Anna Bernstad.
Anna Bernstad visar upp hur man bygger upp ett extensivt tak med sedumarter och mossor. Den röda färgen kommer av vit fetknopp när den blir
torkstressad under torra varma perioder, annars är den grön.
Ekonomiska fördelar
Hur anlägger man då ett så kallat grönt tak? Tekniken är enkel och
gröna extensiva tak med sedum och mossa kan läggas på de flesta
befintliga tak. Vegetationsmattor som är armerade och innehåller
dräneringsmaterial finns att köpa prefabricerade och man behöver
alltså inte ha någon specialkunskap för att lägga denna typ av tak.
Förutom att vara miljövänliga har gröna tak också ekonomiska
fördelar. Livslängden hos det underliggande tätskiktet på taket ökar
och man får då minskade kostnader för underhåll. Grönskan isolerar
också huset vilket gör att värmen bevaras på vintern och att huset
inte blir fullt så varmt på sommaren. Detta kan leda till lägre uppvärmningskostnader och/eller lägre kostnad för att kyla lokalerna.
Framför allt passar gröna tak på verkstäder, fabriker, lagerlokaler och flerfamiljshus där taklutningen ofta är väldigt liten, men det
går att lägga mattorna på hus med en taklutning upp till 27 grader.
Taken är extremt lättskötta. De första två åren tillförs små mängder gödsel, men man behöver inte klippa, rensa ogräs eller vattna.
Det är dock viktigt att man kontrollerar takbrunnar och hängrännor så att avrinningen från taket fungerar ordentligt.
Intensiva takträdgårdar
Mattorna är uppbygda av ett mineraljordsskikt och ett dräneringsskikt
samt däremellan ett skikt med armering av nylon (ovan). Om mattan förutom sedum och mossor ska innehålla gräsarter så lägger man också till ett
vattenhållande lager av stenull (nedan).
På Augustenborg finns också en mer intensiv takträdgård där man
har tillfört mer jord. Den här typen av takträdgårdar kräver mer planering och kunskap och eftersom trycket på taket blir stort kan
man behöva förstärka takkonstruktionen.
Intensiva takträdgårdar liknar mer en vanlig trädgård och i princip kan man odla det mesta om man bara har möjlighet att tillföra
tillräckligt med jord. På Augustenborg har man byggt en kryddoch örtagård. Här finns också en liten trädgård med vildvin som
klättrar längs störar. Växterna har dock lidit svårt denna sommar i
det torra vädret och man har varit tvungen att vattna för att hålla
dem vid liv. En liknande trädgård med örter har anlagts på ett äldreboende i staden för att de äldre lättare ska kunna ta sig ut och få en
trädgårdsupplevelse.
Ekostaden
MKB och Malmö stad har i Augustenborg testat många idéer för att
göra staden mer grön och miljövänlig. De gröna taken på kommunens verkstäder, servicebyggnader och kontorshus har bidragit till
att minska belastningen på dagvattensystemet och i hela
Augustenborg leds dagvattnet via kanaler till dammar och våtmarker. Detta öppna vattensystem förbättrar miljön i området – både
ekologiskt och estetiskt – och visar att det är fullt möjligt att bygga
öppna system även i befintlig bebyggelse.
Odlaren nr 3-2008
23
7
Gröna tak
T.v: En intensiv takträdgård med perenner och kryddväxter. En liknande anläggning har byggts på ett äldreboende i Malmö. T.h: Hela dagvattensystemet i
stadsdelen Augustenborg har byggt om till öppna kanaler, dammar och våtmarker.
Satsningen på Augustenborg har också inneburit att man har
återställt fasader från 1950-talet och skapat fler grönytor. Här finns
Malmös största solvärmeanläggning och man jobbar aktivt med att
minska energiförbrukningen i området.
MKB har också satsat på så kallade miljöhus som ersatt sopnedkasten. Här finns återvinningskärl och man har till nyligen komposterat organiskt avfall. Numera väljer man istället att använda
matavfallet till biogas.
Utvecklingen på Augustenborg har skett i nära samarbete med
de boende och de har också fått komma med förslag. Ett av de förslag från de boende som har genomförts är att man på området har
en bilpool med miljövänliga bilar.
Kontakter finns med universitet och högskolor och det forskas på
olika aspekter av de gröna taken, både biologiska och byggnadsmässiga.
Även privatpersoner intresserar sig för de gröna taken och kostnaden är inte oöverkomlig. Man räknar med att priset för att lägga
ett grönt tak är ungefär 400 kronor per kvadratmeter. Detta är visserligen dyrare än plåt eller betongpannor men å andra sidan håller
troligtvis de gröna taken längre och ger andra vinster, till exempel
lägre uppvärmningskostnad. m
Besök
Inspiration och förebild
De gröna trädgårdarna på Augustenborg har en viktig roll som
inspiration och kunskapsbank för liknande projekt i hela världen.
Många byggföretag skickar medarbetare dit för att lära sig mer och
genom den kompetens som har samlats på Augustenborgs botaniska takträdgård kan man inspirera andra till liknande projekt.
24
De gröna taken kan besökas av allmänheten. Ring gärna först
och meddela att du kommer. Trädgården har besöksadress:
Ystadsvägen 56, Malmö
På webben
www.greenroof.se, www.ekostaden.com, www.vegtech.se
Odlaren nr 3-2008
Nya äpplesorter för
ekologisk odling
Flera äpplesorter har utvärderats av SLU under 2005-2007 i
sortförsök i Kivik och i Bergianska Botaniska Trädgården i
Stockholm. De valde ut 29 sorter som ansågs lämpliga för ekologisk
produktion. Man jämförde bl.a. sorternas produktivitet, fruktkvalitet
och motståndskraft mot olika skadegörare, och lagringsduglighet.
Av de sorter som provades i Stockholm (zon II-III) rekommenderas Ella, nummersorten K1210 från Balsgård, Scarlet O´Hara,
Reanda, Redfree och Zarya Alatau. Av de sorter som provades i
Kivik (zon I) rekommenderas Ella, Santana, Sultanat och Zarya
Alatau, och K1210 och två andra nummersorter. Alla de rekommenderade sorterna hade relativt hög skörd, frisk frukt och god
lagringsduglighet.
Ella är en ny sort från Lettland som gav mycket hög skörd.
Frukten plockas i mitten-slutet av september. Begränsade angrepp
av skorv noterades och den är något känslig för äpplevecklare och
bladlöss.
Scarlet O´Hara är en ny lovande amerikansk sortsom gav hög
avkastning. Vf-resistens mot skorv. Svampsjukdomar orsakade
inga problem men den var ganska mottaglig för insektsangrepp.
Reanda är en tysk sort som gav mycket hög avkastning.
Frukten plockas i mitten-slutet av september. Vf-resistens mot
skorv och god motståndskraft mot Monilia och insekter. Redfree är
en amerikansk sort som plockas i mitten av september. Vf-resistens
och god motståndskraft mot de flesta skadegörare.
Zarya Alatau är från Kazakstan och plockas i septemberoktober. Aromatisk smak. Frisk frukt, men känslig för pricksjuka
och Pezicula-röta.
Santana är en holländsk sort som plockas i slutet av september.
Den var mycket frisk och hade mycket hög lagringsduglighet. Vfresistens mot skorv. Santana odlas av flera ekologiska odlare i
Skåne.
Sultanat är från Kazakstan och plockas i september oktober.
Dessutom kan den norska sorten Eir nämnas, som är en nära
släkting till Nanna. Eir plockas i månadsskiftet augusti-september.
Den gav mycket hög skörd och kan vara intressant som en tidig sort
för direktförsäljning.
Rubinola ingick inte i försöken, men är en sort som i andra
sammanhang visat bra resultat och används mycket i ekologisk
odling.
(Källa: Jordbruksverket)
Honungens nyttighet
beror på bakterier
Forskare knutna till Lunds universitet har funnit att
honungens hälsofrämjande effekter troligtvis beror på mjölksyrebakterier.
I långa tider har honung ansetts bra för hälsan men vad som
ligger bakom har forskarna till alldeles nyligen inte känt till.
Forskarparet Alejandra Vasques och Tobias Olofsson har under fyra
år jobbat med att undersöka bin och kommit fram till att bina har
mjölksyrebakterier i sina honungsmagar. Bakterierna fermenterar
nektarn vilket gör att honungen håller sig. På köpet får honungen
goda egenskaper, den motverkar skadliga bakterier och påverkar
människans hälsa positivt.
Forskarna har nu tagit patent på dessa bakterier och hoppas att
de i framtiden kan användas för att tillverka hälsosamma livsmedel.
Odlaren nr 3-2008
Notiser
Svårt öka produktionen
av ekologiska produkter
Jordbruksverket kartlägger i en ny utredning orsakerna
till varför inte den ökande efterfrågan på ekologiska produkter har
genererat fler ekologiska produkter. Den certifierade odlingen
utgjorde 2007 cirka 7,5 procent av den totala odlingen och regeringens mål på 20 procent ekologisk produktion är svårt att nå.
Utredningen som är beställd av Jordbruksdepartementet visar
att producentpriset för ekologiska jordbruksprodukter är betydligt
högre än för konventionella produkter. Lönsamheten i ekologisk
produktion är i många fall god och i vissa fall bättre än i konventionell livsmedelsproduktion. Men trots högre priser och god lönsamhet finns ett svagt intresse hos producenterna för att ställa om till
ekologisk produktion.
Hinder för jordbrukare att ställa om till eko
De intervjuer med jordbrukare som utredningen till viss del bygger
på visar att skälen till att de tvekar är flera. Ett är att de naturliga förutsättningarna på gården inte är gynnsamma för ekologisk produktion.
Jordart, förhållandet mellan åker och bete och de investeringar som
gjorts i byggnader binder producenten till traditionell produktion.
Andra skäl handlar om att det är svårt att få bukt med ogräs och skadegörare på ett effektivt sätt. Även osäkerheten kring lönsamhet och
attityder till ekologisk produktion är skäl för att inte ställa om.
KRAV-certifierad jordbruksmark ökar kraftigt
Även om inte produktionen är stor idag - ingen av produkterna
överstiger 10 procent av den totala produktionen - har den ändå
ökat. Produktionen av ekologisk mjölk har ökat med 79 procent
och ekologisk äggproduktion med 175 procent under perioden
2000-2007. En produktionsökning har även skett för gris-, lammoch ungnötskött.
Den KRAV-certifierade marken har dock ökat kraftigt. Den jordbruksmark som är certifierad enligt KRAVs regler har ökat från 28
500 hektar till 211 600 hektar sedan 1990. Och det finns mer
utrymme för att öka den certifierade marken och därmed snabbt
öka den certifierade ekologiska produktionen. De marker som är
berättigade till miljöersättningar var 2007 dubbelt så stora som den
KRAV-certifierade marken.
Rikta insatser mot produktion som inte är certifierad
– Ökningen sker sannolikt inte tillräckligt snabbt för att möta efterfrågan på marknaden. Om man snabbt vill öka tillgången på ekologiska produkter på den svenska marknaden bör åtgärder i första
hand inriktas på de jordbrukare som har ekologisk produktion men
som valt att inte certifiera den, säger Anna Clarin på
Jordbruksverkets utredningsenhet.
(källa: Jordbruksverket)
Sverige ökade mest
Den högsta tillväxten för ekologiska livsmedel i Europa återfinns i
Sverige. Enligt det tyska marknadsinstitutet ZMP som sammanställt alla försäljningssiffror för de europeiska livsmedelsmarknaderna under 2007 kom inget annat land upp i samma ökningstal
som Sverige. Ökningen för ekologiska livsmedel var 26 procent
under 2007 på den svenska marknaden. Totalt omsatte handeln
med ekologiska matvaror 4,5 miljarder kronor under fjolåret. I
genomsnitt spenderade varje svensk 488 kronor på ekologiska livsmedel under det gångna året. Den ekologiska andelen uppgick därmed till 4,3 procent av den totala marknaden.
(Källa: Ekoweb)
25
Trädgårdshistoria
Att gallra rovor för hand var ett tungt men nödvändigt arbete förr i tiden. Här rensar man på gården Norrbys på Gotland.
Gräv i din egen trädgårdshistoria
Vi bär alla på trädgårdstraditioner som bör bevaras för framtida generationer
Tänk dig att du står i trädgården, omgiven av bin och
humlor och plockar söta hallon direkt från landet. Eller
att du tar potatisgrepen och gräver upp ett stånd färskpotatis, skrubbar bort skalet och kokar dem med dill.
Tänk en tidig vårdag när du sår de små morotsfröna
och undrar om det verkligen kommer att bli något. Eller
höstdagen då du skördar dem och måste ta spaden till
hjälp för att få upp de långa rötterna.
Text: Karin Jansson
De flesta av oss har en rad minnen, dofter och känslor förknippade med trädgårdar. Ofta finns det också mycket kunskap, om vad
som har odlats och hur det har använts. Kanske minns vi mor- eller
farföräldrarnas trädgård och deras arbete där, kanske har vi själva
fört vidare en del av denna kunskap genom att odla eller ta tillvara
på samma sätt.
Tyvärr är den svenska trädgårdstraditionen mycket dåligt dokumenterad. På 1960-talet började jordbruket rationaliseras kraftigt
samtidigt som de flesta kvinnor lämnade hemmet och började förvärvsarbeta. Därmed försvann i rask takt all den kunskap som kvinnor genom århundraden hade förmedlat i första hand muntligt, till
exempel hur man odlade i trädgården och hur produkterna bevarades och tillagades.
26
Visserligen har man, till exempel på våra friluftsmuseer, arbetat
mycket med att bevara kunskapen om tidigare generationers levnadssätt, men när man synar dessa institutioner märker man att det
framför allt är männens värld som är bevarad: Det handlar om hur
man byggde hus, hantverk, metoder och maskiner som har använts
i jordbruket. Kvinnors sysslor är däremot ofta osynliga.
En som vill vända på detta är kulturvetaren och trädgårdshistorikern Lena Nygårds. Hon är ansvarig för det så kallade
Fröuppropet där man har samlat in fröer, bönor, ärter och lökar som
har odlats lokalt i Sverige. Nu vill hon gå vidare med en dokumentation av hur det odlades i nyttoträdgårdar förr i tiden. Hon har just
gett ut skriften Marthas lilla gröna för att inspirera människor att
samla kunskap om trädgårdshistoria.
– Skriften har tillkommit som en vägledning för handläggare på
länsstyrelserna för att de ska börja inventera trädgårdar, framför allt
på våra kulturreservat. Men jag hoppas också att den kommer att
användas i studieförbund och av privatpersoner och hembygdsrörelsen, förklarar Lena Nygårds.
Kulturreservat innebär att man återskapar traditionella miljöer i sin helhet – till exempel en bymiljö, fäbod eller slottsmiljö med landskap och byggnader, det vill säga även nyttoträdgårdarna ska bevaras. Men, menar Lena, när man besöker de här
kulturreservaten har man ofta satsat på att rusta upp byggnaderna i gammal stil och sett till att bevara gamla jordbruksredOdlaren nr 3-2008
Trädgårdshistoria
I Martha Johanssons skafferi hittade man en gammal fröpåse med bruna
bönor. Bönorna ska man nu försöka få liv i igen på Nordiska Genbanken.
Kanske kan det bli en odlingsvärd sort för småskalig odling i framtiden.
T.h: Kulturvetaren Lena Nygårds uppmanar alla att dokumentera sin
egen trädgårdshistoria.
skap och gärdsgårdar medan däremot trädgården i allmänhet är
styvmoderligt behandlad.
– Jag tror att det beror på att kvinnors arbete inte värderades
och att det inte heller gav några pengar eftersom det handlade om
självhushållning. Att odla grönsaker var ett kvinnogöra och många
män vägrade till exempel att gräva i trädgården. Man såg också ned
på grönsaker och tyckte inte det var riktig mat.
Kunskap för överlevnad
I Marthas lilla gröna beskriver Lena Nygårds gården Norrbys på
Gotland som är ett kulturreservat. De sista brukarna på Norrbys var
tre syskon Johansson som alla var födda i början av 1900-talet. De
bedrev ett traditionellt jordbruk med odlingar och djur. Eftersom
de inte fick några barn kom de att själva driva gården vidare, i stort
sett med samma metoder som på fyrtiotalet.
När Martha dog 1995 donerade hon gården till Gotlands
Fornvänner eftersom hon förstod att den hade ett kulturhistoriskt
värde. Genom att intervjua grannar och de äldre kvinnorna i byn
har Lena fått fram uppgifter om hur trädgårdsodlingen gick till förr
i tiden och hur Martha Johansson odlade grönsaker, konserverade,
syltade och saftade. I boken beskrivs också fruktodlingar, prydnadsväxter och krukväxter.
Marthas lilla gröna är ett exempel på hur man kan dokumentera forna tiders odlingar genom att intervjua äldre personer. Ibland
har de kanske sparat anteckningar, recept, kokböcker eller handledningar som kan ge mer kunskap. Har man tur kan det även finnas fröer eller gamla inläggningar bevarade vilket var fallet hos
Martha Johansson.
Detta är kunskap som framtida forskare kan använda och Lena
Nygårds hoppas nu att fler ska ta sig tid och dokumentera 1900talets trädgårdshistoria.
– Detta är ett kulturhistoriskt arv som är på väg att försvinna.
Men det handlar också om överlevnadskunskap. Utan den kvinnliga kunskapen blir vi strandsatta.
Lena talar gärna om den osynliga kunskap som förr förmedlades mellan mor och dotter. Redan som små var flickorna med i kvinnornas arbete och fick handgripligen lära sig de olika momenten
vid matlagning, konservering och odling.
– När jag själv odlar märker jag verkligen hur mycket kunskap
det är jag saknar och hur ofta jag gör misstag. Det var just den här
handlingskunskapen som man förmedlade mellan generationerna
förr i tiden.
Odlaren nr 3-2008
Detta sätt att överföra kunskap är idag borta och de äldre kvinnorna som fortfarande behärskar det traditionella trädgårdskunnandet tycker ibland inte det är mycket att orda om.
– Ofta säger kvinnor som jag intervjuar att detta inget är att tala
om, att det är självklarheter. Men när de väl får berätta kommer
stoltheten och glädjen fram. Jag vill gärna bidra till att synliggöra och
lyfta denna kvinnogrupp som betydde så mycket för vår försörjning.
De kvinnor som idag är i 70-80-årsåldern har förutom den traditionella kunskapen ofta även gått olika kurser i odling, matlagning och konservering. Kurserna var ett led i myndigheternas strävan att skapa en större grad av självförsörjning och också ett sätt att
ge kvinnorna högre status och få dem att stanna kvar på landsbygden. Kurserna organiserades genom föreningar som SLU – Svenska
landsbygdens ungdomsförbund och Jordbrukare- ungdomens förbund (JUF) liksom av Hushållningssällskapen.
Odla lokala sorter
Boken Marthas lilla gröna är fint illustrerad med både teckningar
och foton. De bidrar till att locka fram känslan från forna tiders
odlingar och gör det kanske också lättare för de äldre att minnas.
Till varje kapitel finns en rad frågor som man kan använda vid intervjuer. Frågorna gör det lättare att finna fram till den glömda kunskapen som annars så lätt försvinner för att den anses självklar.
Den som dokumenterar sina egna eller någon närståendes trädgårdshistoria kan skicka in den till Länsmuseet eller Nordiska museet där materialet bevaras. Lena Nygårds tar också gärna emot berättelserna.
– Det finns egentligen ingen avgränsning i tiden, alla berättelse
är intressanta. Ta gärna fram gamla foton och titta på bilderna. Ofta
betraktar man mest personerna men kanske ser man också något
av trädgården, det kan väcka minnen till liv.
Förhoppningsvis kommer dessa berättelser att kunna användas
till exempel för att bygga upp nyttoträdgårdar i gammal stil på friluftsmuseer och kulturreservat. Då kan man också odla traditionella, lokala sorter som kommit in via Fröuppropet, sorter som ofta är
bättre avpassade för husbehovsodling än de moderna varianterna.
– Vår målsättning är att Nordiska Genbanken ska ha dessa lokala sorter och att även privatpersoner ska ha tillgång till dem. Man
ska kunna ringa till exempel från Småland och få hemskickat lokala
fröer som odlades i ens egen hemtrakt.
m
Den som vill beställa Marthas lilla Gröna kan göra det hos
www.raa.se/bokhandel. Den kostar 60 :-.
Lena Nygårds kan man få kontakt med på
[email protected], tel: 0702-619 219
Mer info: http://www.pom.info
27
Nya böcker
Recenserade av Karin Jansson
Enkla grunder för nybörjare
Vild och vacker trädgård
Idag finns det många som längtar efter en trädgård men som
har liten eller ingen kunskap på området. För dem passar Eva
Hernbäcks bok Trädgårdsskolan alldeles utmärkt. Hernbäck är
journalist på DN och skriver regelbundet om trädgård. Våren 2006
publicerade hon en trädgårdsskola i DN, en artikelserie där de basala grunderna för trädgårdens planering och skötsel lärdes ut.
Artikelserien har nu, något utökad, publicerats som en bok.
Här får man veta hur man sköter jorden, anlägger en kompost, planerar, sår och planterar. Författaren berättar också
grundläggande om hur man
odlar grönsaker, frukt och bär
liksom om hur man anlägger
en örtagård. Tipsen är handfasta och enkla och texten är lättl ä s t o ch u n d e r h å l l a n d e .
Exempel från egna och andras
odlingar gör beskrivningarna
intressanta och utvidgar förståelsen av de moment som gås
igenom.
Trots sitt ringa format, bara 90 sidor, är Trädgårdsskolan en alldeles utmärkt present till den som för första gången blir med trädgård. Vackra illustrationer av Iann Eklund Tinbäck bidrar till
bokens användbarhet.
Trädgårdsskolan, Eva Hernbäck, Prisma
Även en naturnära och vildvuxen trädgård måste planeras,
planteras och skötas om. Om detta ämne har Gabriella Dahlman
skrivit en både inspirerande och vacker bok.
Många längtar kanske efter en naturlig trädgård där naturen
och trädgård växer ihop och bildar en enhet. Men att låta naturen
komma in i trädgården är inte så enkelt som det låter. Det krävs planering och eftertanke liksom kunskap om vilka växter som passar i
miljön. Boken Den vilda trädgården
diskuterar på ett bra sätt denna problematik men kommer också med
handfasta råd om rabatter, träd,
ängar och lundar liksom om hur
man får in vattenelementet i sin trädgård.
Gabriella Dahlman, som själv
har en stor vildvuxen trädgård i
Skåne, menar att en naturnära trädgård kräver mycket planering och
en hel del skötsel i början. Hon tipsar om hur man med små medel kan
skapa mer av naturkänsla i trädgården och på samma gång bidra till
den biologiska mångfalden.
Den vilda trädgården pekar mot nya trädgårdsideal och en mer
avslappnad attityd till trädgård. De många vackra bilderna gör läsningen intressant och är fin reklam för författarens vurm för en trädgård som smälter ihop med naturen.
Den vilda trädgården, Gabriella Dahlman, Natur & Kultur
Sylta och safta
Tillflyktsort för kropp och själ
Vad gör man med alla bär och frukter som trädgården dignar av
på sommaren? På vintern är det lätt att längta till sommarskörden
men när man väl står där med buskarna fulla av bär kan det vara
svårt att få användning för allt. Ingela Perssons nya bok Frukt och
bär ger bra tips för den som vill använda frukt och bär till sylt, saft,
desserter och bakning. Boken innehåller mer än 200 recept och
den är indelad i kapitel efter årstiderna.
Den inleds med recept om citrusfrukter, i och för sig inget vi odlar här
men ändå en frukt som är ett självklart
inslag i vår mathållning idag. Sedan följer
avsnitt om rabarber, jordgubbar, vinbär,
krusbär och hallon, något som de flesta
svenskar har tillgång till på sommaren.
Sensommaren representeras av stenfrukter, äpplen och päron och det finns
också recept för vilda bär som blåbär,
havtorn, lingon och nypon. Boken avslutas med tips på hur man använder torkad frukt.
Frukt och bär innehåller en lagom blandning av traditionella
och moderna recept och är en bra bok att ha i hyllan när man försöker komma på vad man ska göra med bärskörden. Något jag efterlyser är en diskussion om det går att ta vara på frukt och bär utan
att använda så stora sockermängder. Sockret tillsattes ju förr för att
få produkterna att hålla men eftersom de flesta idag använder frysen skulle sockermängderna kunna minskas radikalt. När får vi en
bok som behandlar detta ämne?
Frukt och bär, Ingela Persson, Natur & Kultur
En trädgård är blommor, träd, häckar och örter men också så
mycket mer. I boken Refugium, som betyder tillflyktsort, får vi
stifta bekantskap med landskapsarkitekten och
trädgårdsfilosofen Hans Drost och hans mycket speciella
koloniträdgård på Södermalm i Stockholm.
Berättelsen är skriven av journalisten Ingela Bendt som av
slump och nyfikenhet lärt känna Hans och fått tillträde till hans
tillflyktsort. Refugium är ingen regelrätt trädgårdsbok. Den handlar om Hans trädgårdsidéer och
den oas han skapat mitt i
Stockholm, men boken berättar
också Hans Drosts personliga historia.
Drost började sin trädgårdsbana i Tyskland och lärdes upp av en
trädgårdsmästare som levererat
blommor till den ryske tsaren.
Därifrån får vi följa Drosts livsöde
och hur han efter andra världskriget kom till Sverige och stannade
här.
Refugium är en stillsam bok. Ingela Bendt målar upp och berättar om Drosts kolonilott som med sin vackra kolonistuga och spännande trädgård skapat intresse långt utanför Sveriges gränser. Men
mest intressant ändå är nog Hans Drosts personliga livsöde. Genom
hans berättelse får vi inblickar i några av 1900-talets största händelser, idag iscensatta i en mycket speciell trädgård.
Refugium, Ingela Bendt, Albert Bonniers förlag
28
Odlaren nr 3-2008
Föreningsnytt
Ekologisk festival på Mossagården
Thomas di Leva och Louise Hoffsten var festivalens mest kända artister,
men många fler medverkade, t.ex. Peter Wahlbeck, Daniel Lemma och
Miriam Aïda.
Ebba-Maria Olson har tagit initiativet till festivalen. Här tar hon emot
Länsstyrelsens miljöpris på 50 000 kronor. Miljöpriset går till en person eller
organisation som visat prov på förtjänstfulla insatser inom miljöområdet. I
motiveringen står bl.a: ”Kämpaglöden bakom företaget visar att företagandet på landsbygden, med nya koncept, är en viktig faktor för hållbar
utveckling, miljömedvetande och inte minst ökad folkhälsa.”
Mossagården i Veberöd i Skåne är ett familjeföretag som
sedan 1987 har drivit ekologisk odling av grönsaker och
rotfrukter. Föräldrarna Marianne och Bengt Olson driver
jordbruket, medan döttrarna Hanna-Metta och Ebba-Maria
driver butikerna Morot & annat, och grönsaksprenumeration
genom vilken man levererar ekologiska grönsaker till dörren.
Den 1-3 augusti firade Mossagården sitt 10-årsjubileum med
att anordna en stor ekologisk festival. Man hade massor av kända
och mindre kända artister men även naturvandringar och seminarier, livegraffiti, ekomarknad, utställningar, spabehandlingar och
naturligtvis serverades ekologisk mat och dryck.
Festivalen hade två teman: hampa och biogas vilka man ser
som ett par av framtidens mest hållbara material- och energilösningar. Miljöpriset man fick av länsstyrelsen ska också gå till en biogasanläggning på gården.
De mest kända artisterna var kanske Peter Wahlbeck, Louise
Hoffsten och Thomas Di Leva, men allt som allt var det ett 30-tal
grupper och artister som medverkade i vad arrangörerna ville profilera som Sveriges svar på Woodstockfestivalen, med lite flowerpower-aktiga affischer.
Odlaren och Fobo var på plats, både för att uppleva festivalen
men också för att visa upp Fobos verksamhet. Odlarens redaktör
Karin Jansson deltog också i panelsamtal på temat ”miljömedveten
medborgare”.
Odlaren nr 3-2008
Fobo stod i faktatältet och informerade om ekologisk odling. Vi visade upp
en maskkompost och hade också en fröutställning med gratis fröutdelning
plus en miniutställning om odling.
29
Föreningsnytt
Kurs på Lärjeåns trädgårdar
Ny lokalavdelning i Göteborg
Den 23 augusti höll Fobo kursen ”Ekologisk odling i hemträdgården” på Lärjeåns trädgårdar i Angered, strax utanför Göteborg. 25
personer hade samlats för att få tips om hur man odlar ekologiskt
och miljövänligt och också få en genomgång av de organiskbiologiska odlingsmetoderna som täckodling och gröngödsling
samt om de grundläggande principerna för odling generellt.
Kursledare och föredragshållare var Fobos ordförande Börje
Remstam och Odlarens redaktörer Karin Jansson och Lars Forslin.
På kursen väcktes idén att starta en lokalavdelning av Fobo i
Göteborgstrakten och intresset föreföll stort. Eventuellt skulle man
kunna upprätta ett samarbete med Lärjeåns trädgårdar som är villiga att upplåta mark för odling.
Ni som är intresserade av att engagera sig i en Fobo-avdelning i
Göteborg, hör av er till Maria Kreitem, 070-826 31 08 eller e-post
[email protected]
Fobos ordförande Börje Remstam hade mycket att berätta om hur han
låter maskarna sköta hans trädgård. Från odlingskursen på Lärjeåns trädgårdar, Göteborg. Foto: Lars Forslin
Ska Fobo byta namn?
Fobo deltar på bokmässan
Fobos styrelse behandlar just nu ett förslag om att låta föreningen byta namn. Fobo, Förbundet organisk-biologisk odling; startade 1973. Termen organisk-biologisk kommer från tyskans organisch-biologisch och går tillbaka till en odlingsform som utformats
av forskarna Rusch och Müller.
Idag är det få som vet vad organisk-biologisk betyder och
någon organisation för organisk-biologisk odling finns inte längre i
världen. Istället har ordet ekologisk blivit ett samlingsbegrepp för
odling utan konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel och
andra föreningar med liknande inriktning heter idag något med
ekologisk, till exempel Praktisk Ekologi i Danmark.
Det finns därför förslag om att låta Fobo byta till ett namn som
bättre passar dagens språkbruk. Tanken är att hitta ett namn som
direkt kan associeras till vad föreningen jobbar med och som fler
skulle kunna känna sig hemma i. Flera förslag har diskuterats, till
exempel Förbundet ekologisk odling, Ekologiska trädgårdsförbundet och Ekoodlarna.
Frågan om namnbyte kommer att diskuteras på nästa styrelsemöte den 8-9 november. Om styrelsen då ställer sig positiv till förslaget kommer man redan nästa år att sammankalla till ett extra
årsmöte för att kunna godkänna ett nytt namn.
Den som vill läsa mer om bakgrunden till ett eventuellt namnbyte kan gå in på Fobos hemsida, www.fobo.se.
Den 25-28 september kommer Fobo och Odlaren att delta vid
bokmässan i Göteborg. Fobo står ihop med Studiefrämjandet på
andra våningen på avdelningen för Mat & Trädgård. Vi kommer
att sälja Odlaren, dela ut broschyrer och också delta på intervjuoch workshopscenerna. Se äver www.bok-bibliotek.se för program.
Mässan är öppen:
Tor 9-18 – För branschen
Fre 9-19 – För branschen fram till kl 14, sedan för allmänheten
Lör 9-18 – allmänheten, sön 9-17 – allmänheten
Fobo deltar med följande programpunkter:
Intervjuscenen:
torsdag 10.40-10.50 Karin Jansson
fredag 10.40-10.50 Karin Jansson
Trädgårdsscenen:
torsdag 11.20-11.30 Karin Jansson
torsdag 17.30 – 18.00 Karin Jansson
Klimatsmart trädgård
fredag 10.00-10.10 Lars Forslin
fredag 10.50-11.20 Lars Forslin
Odla på naturens villkor
söndag 12.00-12.10 Börje Remstam
söndag 15.30-16.00 Börje Remstam
Min dröm om lustgården
SÄDESKVARNAR
FLINGKVARNAR
TORKAPPARATER
GRODDAPPARATER
MJÖLKSYRNINGSKRUKOR
JOSPRESSAR M.M.
30
Odlaren nr 3-2008
Föreningsnytt
Lokala aktiviteter
Se www.fobo.se för mer detaljer kring arrangemangen.
Alla lokalföreningar uppmanas att skicka in sina programpunkter
till redaktionen! De syns både här och på www.fobo.se.
Bli medlem i FOBO
Jag vill gärna bli medlem i FOBO och får Odlaren fyra gånger
per år och möjlighet till gratis medlemsannonsering.
Prenumerationen löper över kalenderår. Du får inbetalningskort med första numret.
Eksjö-Nässjö
Fröodlingskurs i Fobos trädgård
Sesam har tagit initiativ till en kurs i fröodling i Fobos trädgård,
under ett veckoslut i september. Även Fobos medlemmar är
välkomna ! Begränsat antal.
För anmälan och information, kontakta Christina Björklund,
[email protected] tel:0140-250 80
Studiecirkeln”Biologiskt växtskydd”
kommer att genomföras under sommaren/hösten – vi gör
studiebesök i några privata trädgårdar. Anmälan 0381-198 76.
Gislaved-Värnamo
Namn
Adress
Postnummer
Postadress
Enskild medlem – 250 kr
Familj – 290 kr
Skickas till: FOBO, Sörängsvägen 63, 571 38 Nässjö
E-post: [email protected]
Gåvoprenumeration
Onsdag 22 oktober kl 19.00 Skördefest.
Tag med något gott till buffébordet! Reftele församlingshem.
Inger Bloch från Smålandsstenar kommer och håller föredrag.
Jag vill ge bort Odlaren till nedanstående person, inbetalningskortet kommer till adressen ovan.
Göteborg
Namn
Fobo och Odlaren deltar i bokmässan 25-28 september
i samarbete med Studiefrämjandet i Göteborg. Försäljning av
Odlaren, workshop och intervjuer. Se program här intill.
2 oktober Odlarens redaktör Karin Jansson håller föredrag om
ekologisk odling på Mimers hus i Kungälv
Laholm
Söndagen 5/10 kl. 10.00 Mjölksyrning hos Evy och Sven-Åke i
Göstorp.Ta med egna grönsaker, burkar mm.samt eget fika.
Lördagen 25/10 kl.18.30 Skördefest
Knytkalas hos Evy och Sven-Åke i Göstorp.
Adress
Postnummer
Postadress
Besök Fobos nya hemsida! www.fobo.se
Nu över 200 besökare dagligen!
Massor av artiklar och odlingsinfo
Norrköping
Torsdag 23/10 kl 10.30 Tranbärsplockning
Mångårig hösttradition. Samling Hospitalsgatan/Östra
Promenaden. Upplysningar och anmälan senast den 16/10 till
Harriet o Jan-Evert Johansson 011-140401 eller [email protected].
Linköping
Söndag 14 september kl. 10.00 – 16.00
Vi deltar i marknaden Jättegrönt i Gamla Linköping med att informera om vår förening och sälja Odlaren, sälja produkter från vår
demonstrationsodling mm.
Lördag 4 oktober kl 10.00 – 15.00 Skördefest i NaturCentrum
Skåne
4 oktober Grundkurs i ekologisk odling i hemträdgården
på Pegaus trädgård. Skörd av rotfrukter, höstarbete, sätta vitlök,
mjölksyrejäsning av grönsaker.
19 november kl. 14 och 18 Klimatsmart trädgård i staden
ABF i Malmö
Värva medlemmar!
Fobo behöver många fler medlemmar. Dra ditt strå till stacken
genom att berätta om Fobo och Odlaren för dina vänner.
Det allra bästa är förstås att ge bort en gåvoprenumeration på
Odlaren. Om alla gav bort en prenumeration så skulle vi bli dubbelt
så många i Fobo! Tänk på Fobo vid födelsedagar och till jul. Kupong
finns längst upp på denna sida. Tack på förhand!
Odlaren nr 3-2008
31
Posttidning B
Avsändare:
Förbundet organisk-biologisk odling
Sörängsvägen 63
571 38 Nässjö
Tidskrift för Förbundet organisk-biologisk odling • Årgång 31 • Nummer 3-2008
Vindruvor, foto: Karin Jansson
Odlaren nr 3-2008