samband
NYHETER FRÅN SVENSKA ALLIANSMISSIONEN Nummer 4/2006
Bilaga i Dagen
Ett smycke vardag
Inget i livet är självklart
Kärlek tar tid
GUDS GÅVA
Redan när Gud skapade oss var Hans tanke att en man och en
kvinna skulle leva tillsammans i livslång trohet. I den trygga
gemenskapen skulle barnen födas och växa upp. Äktenskapet
och familjen är inget resultat av kulturell utveckling eller politiska beslut. Det är Guds gåva till oss.
Bibelns första kapitel berättar inte bara om Guds vilja med sin
skapelse utan också om syndafallet, människornas uppror mot
Gud. Synden och ondskan kom in i vårt släkte med förödande
konsekvenser för hela skapelsen. Inte minst utsattes våra
mänskliga relationer för enorma påfrestningar. För att hjälpa
oss att leva i denna sargade värld ger Gud oss sin lag. Av de tio
budorden handlar inte mindre än tre om äktenskapet och
familjen. När vi läser Bibeln ser vi snart hur viktigt äktenskapet
och familjen är i Guds ögon. När Gud själv blir människa väljer Han att födas in i en familj. Den allsmäktige blir ett barn
som växer upp i en familj med mor, far och syskon. Som vuxen
undervisade Han om den från skapelsen givna ordningen att
det är Gud som i äktenskapet förenar mannen och kvinnan.
Det Gud fogat samman får människan inte skilja åt. Själv valde
Han att leva som ensamstående. Så har Gud genom sitt liv på
jorden helgat såväl kärnfamiljen som att leva ogift.
Vårt moderna samhälle med sitt livsmönster gör att äktenskapen
och familjerna utsätts för stora påfrestningar. Bakom statistiken
över allt fler brustna äktenskap och splittrade familjer döljer sig
djup av sorg och smärta. Tre områden för samtal och engagemang
handlar om:
– Att samhället måste värna om äktenskapet som ett unikt förbund för livslång gemenskap byggd på kärlek och trohet mellan
en kvinna och en man. När starka politiska krafter nu verkar
för att göra äktenskapet könsneutralt rör man vid det som är
heligt och som varit grundläggande för samhällsbygget i årtusenden.
– Hur bygger vi ett familjevänligt samhälle? Ett samhälle som
stöder och underlättar sammanhållningen i familjen och föräldrarnas ansvar för sina barn.
– Hur formar vi en familjevänlig församlingsgemenskap där
såväl singlar som barnlösa par och äldre känner sig hemma? En
gemenskap där relationer är viktigare än aktiviteter. Hur blir
församlingen en förlåtande och läkande gemenskap dit det är
lätt att komma också när äktenskap går
sönder och familjer splittras?
Det är inga enkla utmaningar, men
arbetar vi i den riktningen är Gud på
vår sida och för Honom är allting
möjligt.
samband
nr 4/2006
Ges ut av Svenska Alliansmissionen
och distribueras via Dagen.
ANSVARIG UTGIVARE
Anders Bengtsson
REDAKTÖR
Sofıe Rotstedt
tel 036-30 61 59
GRAFISK FORM
Urban Svensson
TRYCK
Tabergs Tryckeri
UTGIVNING
6 nr/år varav ett nr är årsboken
OMSLAG
Familjen Levinsohn i Ölmstad
består av fem barn och tre föräldrar.
Foto: Therese Flygare
Svenska Alliansmissionen har
12 825 medlemmar i 203 svenska församlingar.
Vi sänder ut 26 missionärer och bedriver
arbete i ett 15-tal länder.
ADRESS
Anders Bengtsson
missionsföreståndare
Box 615, 551 18 Jönköping
tel 036-30 61 50
fax 036-30 61 79
[email protected]
www.alliansmissionen.se
Plusgiro 1 42 86-9
Våren 2002 gick
det inte längre.
När familjens hus
syntes på försäljningssidorna i
lokaltidningen
blev det känt för
församlingen att
Britt-Marie
Ohlin och hennes
man valde att gå
skilda vägar.
KÄRLEK TAR TID
Antalet skilsmässor i Sverige ökar
och trenden i våra församlingar
pekar också uppåt. Britt-Marie var
med i Korskyrkan i Aneby, men i
samband med skilsmässan flyttade
hon till Eksjö och är nu med i
Missionsförsamlingen där.
Slå vakt om relationen
Vi talar om vikten av att vårda en
relation. Att hitta tid för varandra
trots att vardagarna rusar förbi och
lämnar få luckor i almanackan.
– Kärlek behöver näring för att
växa men vid många skilsmässor är
det tyvärr en tredje part inblandad
redan från början… Jag tror det
behövs mer undervisning i kyrkan
om hur man får en relation att
fungera, kanske kunde söndagspredikan ibland handla om hur man
vårdar sina relationer. Det är vik-
tigt att undervisningen ges till alla i
församlingen. Det är nog svårare
att samla människor på en kvällssamling i samma ämne. Svårt att
prioritera tiden och risk för att
man känner sig utpekad om man
går dit. Jag har full förståelse för
om pastorn inte har möjlighet att
hålla i undervisningen själv. Man
kan ju omöjligt vara bra på allt.
Men det går alltid att lösa det på
annat sätt.
Sår tar tid
Britt-Marie menar också att om
skilsmässan väl är ett faktum är det
viktigt att låta såren läka innan
man ger sig in i en ny relation.
– En del församlingsmedlemmar
byter partner som man byter skjorta.
Församlingen ifrågasätter inte det
utan står med öppna armar. Jag
menar absolut inte att man ska
utesluta eller fördöma någon. Men
vännerna i den närmsta kretsen
borde i omsorg om såväl personen
som för vederbörandes barn, ha ett
förtroligt samtal. Om vi inte bryr
oss om varandra på det sättet är vi
ju ingen församling utan en vanlig
organisation! Om man inte har
läkt såren och hittat tillbaka till sig
själv tror jag det är svårt att hitta
tryggheten i en ny relation. Och
hur ska vi kunna ge våra barn en
trygghet när vi inte har landat själva? Vi påverkar också våra barns
bild av äktenskap och familj
genom vårt sätt att leva.
Text: sofie rotstedt
Foto: urban svensson
samband nr. 4
3
4
samband nr. 4
TEXT: LENA BERGSTRÖM
FOTO: SOFIE ROTSTEDT
ETT SMYCKE
VARDAG
Livet som småbarnsförälder har sina likheter
med klosterlivet. Båda är miljöer för mognad.
Med den skillnaden att här ringer vällingklockan
om natten istället för böneklockan.
måbarnsföräldrars
tillvaro kretsar onekligen
mycket kring det
praktiska. Det kan
kännas som om det
andliga livet står på undantag.
Livet är så fullt med saker som ska
ordnas och fungera, och när lugnet infınner sig ligger sömnen på
lur. Så det blir inte så många
meditationer eller bibelstudier.
Inte så mycket läst och inte så
många besök i kyrkan.
Innebär det att småbarnsföräldrar
inte kan ha ett andligt liv? Att det
är omöjligt att mogna och växa,
att man står och stampar några år
i väntan på ett andligt genombrott
när barnen vuxit upp?
Inte. Tvärtom är detta en tid som
mer än någon annan tid kan vara
en skola för det andliga livet. Just
därför att den är så full av saker
som ska göras för andra. Praktiska
småsaker. Inga hjältedåd. Enkelt
tjänande, sådant som ingen tackar
dig för. Dessutom bjuds på
utmärkta tillfällen till självkännedom för den som så önskar. Med
öppna ögon ser du snart din brist
på tålamod, din själviskhet och
annat som vi gärna blundar för.
Illusionen om den egna godheten
brister. Här fınns förutsättningar
för att lära sig mer om nåden. Det
dagliga behovet av omvändelse
och förlåtelse.
Låt oss ett ögonblick fundera över
de miljöer som på ett särskilt sätt
förknippas med ett odlande av det
andliga livet. Klosterlivet är kanske
det vi först tänker på, och möjligen också öknen. Vi tänker kanske
på dem som platser av stillhet.
Miljöer där inte så mycket drar
tankarna bort från Gud. Tid för
bön, tänker vi. Som småbarnsförälder suckar man lite, känner att
stillheten lockar. Men det fınns
mer att säga om dessa andliga miljöer. Vid sidan av stillheten har
här också bjudits ganska mycket
motstånd… Både yttre och inre.
Störande moment kommer man
aldrig undan. Distraktionen bor
inom oss. Även om det inte fınns
annat än öken framför ögonen
kan sinnet bjuda på de mest fantastiska störningsmoment. Fråga
fäderna i öknen. Här har också
bjudits övningar som syftat till att
lyfta människor ur sin självcentrerade tillvaro. Praktiskt arbete med
enkla ting. Även i ett kloster fınns
ett hushåll att sköta. Disk och
städning. I klostret lär man sig
också att följa en gemensam rytm,
anpassar sig efter tider som man
inte har valt. Tidigt upptäckte
andliga vägledare att det kärva och
påfrestande vardagslivet är en del
av det andliga. En förutsättning
för att inte flyga för högt. En
förankring i det mänskliga.
När barnen skriker
Ett liv som småbarnsförälder bjuder
på förankring. Vardagsförankring.
Praktiskt arbete för att det gemensamma ska fungera. Att ordna sina
tider efter familjens rytm. Det är
kanske inte böneklockan som
samband nr. 4
5
ringer på natten, men väl vällingmen har lite svårare med det som
att växa. Det börjar ofta i tanken.
klockan. Man tvingas till konfronman borde. Att komma ihåg ADOm jag vill lära mig, om jag täntation med sin bekvämlighet och
dropparna till barnen, att göra den
ker på mina barn som Guds gåvor
skriker barnen så får kroppen skridär övningen sjukgymnasten gav
och föräldrarollen som en tid för
ka bäst den vill. Det är bara att gå
mig, att gå en promenad varje
verklig mognad, då kan det också
upp. Det fınns ett mått av tvång,
dag, att skriva några rader regelbli så. Om jag däremot ser mina
även om det (oftast) fınns ett fritt
bundet. Listan kan som sagt bli
barn som ett hinder för all utveckbeslut i grunden, valet att bli
lång. Det har nästan
förälder. I tillhörigheten till
fått mig att tro att jag
familjen begränsas den indiär ett hopplöst fall för
Man
kan
bli
så
uppslukad
av
viduella friheten. Beroende,
bönen och det andliga
det som ska göras att man
ansvar och omsorg lär oss
livet. Nu har jag
att kompromissa med den
kanske lärt mig att
inget märker av det som bjuds.
egna viljan. Dag efter dag,
inte vänta på att jag
rutiner formas och faller,
ska bli någon annan
omskapas och ifrågasätts.
än den jag är, utan att jag får be
Gemenskapen och individerna
utifrån de förutsättningar som
ling, eller låter dem bli en ursäkt
prövas och nöts, växer och mogfınns hos mig och i mitt liv just
för min egen tröghet så lär inte så
nar. När relationer formas bjuds
nu. Så jag ber helt utan rutiner.
mycket hända. Viljan att växa är
det motstånd, vare sig det rör sig
Det kan man knappast rekomen god börom familjer eller klosterordnar.
mendera, (för ”så ska man inte
jan.
Vare sig det gäller relationen till
göra”), men jag vill säga som det
ett barn eller
är. Och kan tillägga att Gud ändå
relatioverkar vilja vara med vid mina
nen till
spontana bönemöten. Lösningen i
Sedan
Gud.
mitt fall, och kan jag misstänka i
gäller det att
Men
mångas fall, är helt enkelt att
lägga den viljan
ofta är
bjuda in Jesus i det väldigt vanliga
hos Gud och be
det väl
livet här hemma. Att fınnas i min
att han låter
just motnärvaro och höra mina glada sångsitt goda arbeta
ståndet som får oss att växa?
er, fåniga skämt och illa dolda
med och i oss.
utbrott av ilska. Att sitta vid vårt
”Utan mig kan
Man kan nog stå och
köksbord och se mina härliga barn
ni ingenting göra.”
stampa, låta bli att
och höra hur vi både njuter av
Spontana
växa under den här
varandra och bråkar med varandbönemöten
tiden. Man kan
ra. Mitt i allt detta söker sig mina
Jag tillhör den
bli så uppslukad
tankar då och då till honom för
kategori av mänav det som ska
att dela det som händer, och för
niskor som har
göras att man
att be om hjälp att klara ut situaen aning jobbigt
inget märker
tioner som känns svåra.
med rutiner.
av det som
Det står en lång
bjuds. ”Låt er
Det blir många suckar. Och jag
rad av misslyckaförvandlas
tycker att det inte bara är ett suckde försök efter
genom förnyande ut i det tysta, utan en dialog
vägen, när det gäller där jag får respons. Jag hör ingen
elsen av era tanregelbundna vanor.
kar” , uppmanar
röst, det är inget dramatiskt över
Det är inte bara längs
Paulus. Kan det vara
det hela, men jag erfar en närvaro
den andliga vägen, utan lika
något? Det som behövs är
som gör skillnad. Upplever både
mycket efter den kroppsliga…
kanske inte så mycket av speciella
bekräftelser och korrigering. Jag
Man gör det som är tvingande, till
andliga övningar. Det som behövs
tror helt enkelt att Jesus fınns där,
exempel lagar mat och byter blöjor trots att mitt intellekt ständigt
är en slags medvetenhet, en vilja
”
6
samband nr. 4
säger annat, och i den närvaron
lever bönen. En dag kanske jag
kan be långa stunder och mycket
koncentrerat, jag drömmer ännu
om det, men till dess har vi det
bra så här. Jesus längtar efter den
bön som blir av.
Be om förlåtelse
Genom att vara tillsammans med
barnen får jag insikter som jag
tidigare saknat. Bara det att de
fınns där är i sig ett tal om Gud.
Detta ogripbara mirakel, att nya
människor föds och formas, livets
obändiga kraft och oändliga sårbarhet. ”Den som tar emot ett
sådant barn tar emot mig”. Jag får
se Gud i det liv som ytterst kommer ur hans händer. Tillsammans
med dessa nyfıkna människor får
jag återupptäcka och förundras
över allt det som omger oss. Dela
deras ohöljda förtjusning över
saker som jag sedan länge upphört
att se. Njuta av ett ansikte som
strålar av lycka över att äntligen
våga gå, alldeles själv. Från rum till
rum. Världen är så stor och tillvaron fylld av spänning.
Barn är barn
och inte änglar
Tidigt visar barnen en enastående
förmåga att pröva föräldrarnas
tålamod. I sitt sökande efter gränser färdas de i den riktning där
våra vredesutbrott och sämsta
sidor ständigt lurar. Hur tacklar
man det?
Det får kanske våra psykologer
hjälpa oss med. Men det är en
möjlighet att med öppna ögon få
syn på sina svaga punkter, sin obearbetade ilska och sin ovilja att
släppa kontrollen över sitt liv. ”Sov
nu, jag har annat att göra än att
sitta här!” Allt som jag upptäcker
på vägen kan jag dra fram i ljuset
och se på tillsammans med Gud.
Om jag vill och vågar. Här fınns
en frihetens väg att anträda.
Bekänna och försonas med sådant
som varit, att ta emot förlåtelse
och ge förlåtelse. Både för det som
händer nu och det som hände
någon gång för länge sedan. Att
lära sig ödmjukhet inför barnen.
Att kunna be dem om förlåtelse
för att man blev onödigt arg. Att
söka vägar att leva i försoning och
respekt för varandra. Tro inte för
ett ögonblick att det här är enkelt
eller att mitt hem fungerar som ett
mönster i det avseendet. Det här
är att arbeta på sin frälsning, med
både fruktan och bävan. Arbete
kombinerat med överlåtelse. Eller
kanske snarare överlåtelse med
arbete som följd.
Relationerna till barnen ger också
tankar om Guds väsen. Hur är det
till exempel med kärleken? Varför
älskar jag mina barn? (Och varför
älskar de mig?) Är det för att de är
så söta? För att de uppför sig så
fınt eller presterar så bra? I olyckliga
fall vore svaret ja, men i de flesta
”
Jesus längtar efter
den bön som blir av.
fall så är kärlekens orsak något
helt annat. De hör ihop med mig.
Det fınns ett band som inte kan
brytas, kärleken kommer före allt
det yttre. Så, och ännu mer så, är
det med Guds kärlek. Den är före
allt annat, oberoende av det yttre i
våra liv. Vi är hans. Det räcker.
Men jag har också lärt mig att kärlekens ansikte inte alltid är ett milt
leende ansikte. Jag som älskar
dessa små liv, jag kan bli oerhört
arg och ledsen på dem. När de
inte alls lyssnar på vad jag säger.
När de gör sådant som är farligt
för dem själva eller andra. Eller
när jag helt enkelt inte riktigt
orkar med dem. Är det då så
konstigt om Guds ansikte emellanåt skulle utstråla sorg eller ilska
när han ser på oss? Det har blivit
lättare att läsa om Guds vrede i
Bibeln. Det känns inte lika hotande
och omöjligt. Gud älskar och därför kan jag i hans ansikte läsa ett
lyhört engagemang. Jag kan
inte jämföra Guds vrede med
mina utbrott, men jag kan förstå att kärlek och engagemang
tar sig en mångfald av uttryck.
Att hans blick både bekräftar
och korrigerar. Och den insikten har gjort mig mycket tacksam.
Gud är varm. Och vilket oändligt
tålamod han måste ha! Vilket hav
av kärlek som har tålamod att
vänta på oss människor, vi som
färdas så långsamt.
Vardagssmycke
Jag vill dela en annan vardagsteologisk tanke med dig. Den gränsar
till det banala. Men jag tycker om
den. Det handlar om kosmos och
kaos. Eller om du vill, om städning.
Livet i en barnfamilj handlar en
hel del om att försöka hålla en viss
ordning. Små ting som ska fungesamband nr. 4
7
barn fınner trygghet här hemma,
en slags ordning att vila i – då
växer deras tro på det goda.
Kanske… Det ger dem redskap
för ett liv där utanför.
Övning i godhet
ra, enkla rutiner som ska utföras.
Gång på gång. Om man glömmer
alla dessa små tings djupa mening,
då blir det mycket tröttande. Men
i varje enkel handling bor ett
djup, ett syfte. Ett ordnande, som
en del i skapelsens rörelse från
kaos till kosmos. Det är något
ytterst gott i detta att ordna tillvaron så att den blir skön för människor runt om mig. Ett smycke vardag. Vardagssmycke.
Inspiration till disken
Kosmos betyder både ordning och
smycke. I det ryms en hemlighet.
Den sköna ordningen. Ett smycke
är till för att glädja någon, det är
värme och kärlek som ligger bakom.
Ordning är inte tänkt som ett
styrmedel, en maktfaktor. Ordning
ska ge glädje! Omsorg ska bo i
ordningens motiv. Så kan uttrycket
god ordning få en innebörd som
ligger långt från dömande pekfıngrar
och snörpande munnar. God ord8
samband nr. 4
ning – en miljö präglad av värme
och skönhet. En plats för glädjen.
Måttlighet är alltid en dygd. Den
goda ordningen rymmer ett visst
mått av kaos, skapelsen rymmer
även det vilda och okontrollerade.
Så måste varje hem och liv rymma
lite stök, spontanitet och oförutsedda händelser. Men tänk ändå.
Att få hämta inspiration till städningen och disken ur Guds goda
skaparverk… Det ligger energi
utöver vår egen i en sådan tanke!
Mer och mer tänker jag på detta.
Ondskans verk är splittringen och
sönderfallet. Världen känns
stundom utslängd i kaos… Så
skriver aposteln om oss att vi är
kallade att utföra goda gärningar… Göra gott. Vara sammanhållare, kosmosmänniskor. Ägna oss
åt det som bygger upp och förenar. I stort och i smått. Inget är
obetydligt, varje liten handling har
del i ett sammanhang. När mina
Jag plockar ur diskstället, ställer
var sak på sin plats. Drar ut lådor
och stänger dem. Öppnar skåp
och stänger dem. Ordnar. I detta
ständigt återkommande arbete kan
jag påminna mig om Guds ordningar. Om det kärleksfulla tålamodet. När jag för tusende gången
plockar upp leksaker från golvet
bor också där en glimt av Gud.
kosmos ur kaos. Kanske är det
inte riktigt klokt att resonera så
här. Att jämföra vårt städande
med Guds eviga skapande. Men
om våra tankar när vi städar kan
leda oss till förundran inför
Skaparen, då är det gott. Och när
vi medvetet vill göra det goda i
alla småsaker, då händer något
med vårt inre. Vi blir beredda,
övar upp vår förmåga att vilja det
goda. Det går mycket långsamt,
bör nog tilläggas…
Det andliga livet mår väl av att
förankras i det vardagliga. Om du
lever med små barn kan du låta
dem hjälpa dig på vägen mot
Gud. De har nog närmare dit än
någon av oss… Jag tror att Jesus
gav oss en vink om att det är så.
Låt dig inte hindras av dina ambitioner, utan möt honom där du
fınns och låt dig förvandlas!
Till allt detta önskar jag dig någon
gång ibland en skön promenad på
egen hand. Och jag önskar dig en
hel natts sömn och jag gratulerar
dig till att du hunnit läsa en stund!
lena bergström är pastor, skribent
och trebarnsförälder bosatt i Örviken.
Elefanter
och kvinnor
Barfotaingenjörer
i jordbävningens spår
De drabbade har drabbats igen.
Sommarens monsunregn i det
jordbävningsdrabbade området i
Pakistan var kraftigare än på många
år. Flera nya gravar har grävts och
hopplösheten hotar på nytt.
TEAM:s samarbetspartner jobbar
vidare i återuppbyggnadsarbetet.
Under juli månad behandlade vårt
veterinärteam 22 000 av djuren
som överlevt. Myndigheterna har
gett oss grönt ljus för ett djurprojekt där vi delar ut kor, bufflar eller
getter och mottagarna vidareförmedlar sedan den första kalven.
Under våren har SAM fınansierat
en utbildning av ”barfotaingenjörer”. Ingenjörerna har i sin tur
tränat lokala snickare och murare.
För vissa hantverkare har detta
Under våren har SAM
finansierat en utbildning
av ingenjörer, som åker
runt i byarna och undervisar om hur man bygger
jordbävningssäkra hus.
arbetet inneburit ett nytt sätt att
försörja sig eftersom de förlorat allt
i jordbävningen. Ingenjörerna åker
runt i byarna och undervisar om
hur man bygger jordbävningssäkra
hus. Det var egentligen inte jordbävningen i sig som skördade så
många offer. Det var de dåliga huskonstruktionerna. Väggar var
byggda av runda stenar, utan murbruk och de kollapsade totalt den
ödesdigra morgonen.
Nu gäller det att hinna med så
mycket som möjligt innan vintern.
SAM:aren Gunnar Jensen från
Broaryd kommer hit och hjälper
oss med arbetet under september
och oktober.
Text: bengt svensson
Foto: marcus svensson
Triss i damer
I förra numret av Samband hade
vi ett sommarkryss. De första tre
öppnade rätta kryssraderna kom
ifrån Britta Svensson, Holsby-
brunn, Margareta Boij, Jönköping
och Maria Davidsson, Jönköping.
Vinnarna belönades med var sitt
presentkort på A6 Bok & Musik.
Vet du vad det är för likhet mellan en
elefantko och en kvinna? Alla djur är
fertila tills de dör, med två undantag;
elefantkon och kvinnan. Varför är det
så? En teori är att elefantkalven behöver
sin mamma i sex år innan den kan klara
sig själv. Ett barn är inte vuxen förrän
långt uppe i tonåren. Barnet behöver sin
mamma för att växa, få kunskap hur det
är att leva som människa och skapa relationer. Mamman behöver sin mamma
för att lära sig hur det är att få barn och
fostra barn. Tillsammans ger de kunskap,
för vidare traditioner och mänskliga beteende.
Hur är det med mannen? Han är fertil
hela livet. Enligt denna teori har han
ingen stor del i barnets socialisering. Det
är mamman och mormor/farmor som
står för detta. Men det fınns en biologisk
klocka som börjar ringa när barnen
kommer upp i åren. Då skall mannen
lära sina pojkar vad det innebär att vara
man. I jägarsamhället fıck pojken lära
sig allt om jakt. I bondesamhället fıck
pojken följa far ut på åkrarna. Och hur
är det idag? Då känner pappan att nu är
viktigt att lära pojken allt om fotboll,
ishockey och andra sporter. Pappan blir
tränare i fotbollslaget.
Fınns det någon sanning i denna teori?
Kanske skall vi tänka efter. Hur är det
med ledare i barn- och ungdomsarbetet?
Plockar vi in för många unga ledare, som
kanske inte hunnit mogna? Kanske bör
de vara med och leka lite mer innan det
är dags att kliva in i en ledarroll. När
sedan pappans biologiska klocka klämtar,
är det dags för att bli scout- eller tonårsledare!
Text: lars hult
Illustration: urban svensson
samband nr. 4
9
När Asante och Diane gifte sig bestämde de att ta guldkornen från respektive kultur, speglade dem i Bibelns ljus och därefter göra sitt bästa. Målsättningen är
att anpassa sig själv och inte försöka ändra på den andre.
FRÅN SKILDA VÄRLDAR
”Gift dej du med en svensk, det blir tillräckligt mycket bekymmer i
alla fall!”, var min pappas råd. Men han var inte sen att ta Asante
till sitt hjärta! Det som verkligen avgjorde var att Asante hade jagat
buffel. För min pappa, jägare i hjärteroten, var detta något stort, en
värdefull anknytningspunkt. Och är det inte det som alla våra relationer bygger på; en gemensam värdegrund?
TEXT: DIANE MANU FOTO: CAROLINE GUSTAFSSON
10
samband nr. 4
är vi träffa- der åt mig. De gånger de hade
des och
åsikter som vi inte höll med om
bestämde oss för
tog Asante sitt ansvar och tackade
varandra kom vi överens för råden, men lät dem veta att vi
om att ta guldkornen från
gör som vi beslutat. Mina föräldrar
våra olika kulturer, spegla dem i
har också visat öppna famnen,
Bibelns värderingar och göra vårt
men det hjälper ju att Asante är en
bästa. Att anpassa sig själv och inte socialt begåvad man som alla tycker
försöka ändra på den andre. Vi har om. Det som också underlättat är
samtalat mycket och det tror vi är
att Asante var relativt mogen och
viktigt, även
om man inte
kan älta och
Gift dej du med en svensk,
tjata igenom
det blir tillräckligt mycket
alla små
knickar på
bekymmer i alla fall!” men Diane
livets stig.
lyssnade inte med det örat.
Ibland är det
bättre att
minnas att
även den underbara person man är självständig då vi gifte oss och hade
inte varit beroende av sin familj på
gift med är en syndare i behov av
flera år. De traditionella storfamiljsGuds nåd och min förlåtelse, även
mönstren håller dessutom på att
om han inte begriper det själv!
lösas upp i många kulturer, på gott
Olika traditioner
och ont. Asantes pappa hade två
En grundläggande insikt i varandras fruar och då de båda skilde sig från
kulturer hjälper. Inte bara vad som honom gifte han om sig. Allt som
verkar vara viktigt på ytan, utan
allt fıck han 20 barn. Ingen av
vad som rör folks hjärtan på djuAsantes syskon har eller är en
pet. Vad som är skamligt och vad
andra fru och ingen av dem har
som räknas som normalt. I de fles- fler än fem barn, de flesta har tre.
ta afrikanska kulturer är det en skymf Alla är inte lyckliga, men man har
att gå i fula kläder. Hur anpassar
andra sorger än förr i tiden.
man sig till det, när man fått lära
Barn ger nya utmaningar
sig att värdera andra saker högre?
Vi kom tidigt överens om att det
Och hur kan en icke-svensk förstå
inte är okej att slå och ljuga för
hur oerhört oacceptabelt det är att
barnen. Inte heller låta dem tramsa
sitta ensam på julafton, det är väl
runt hur som helst, utan regler. En
en kväll som vilken som helst?
Genom kunskap och kommunika- sak vi fortfarande diskuterar är hur
mycket man ska prata vid matbordet.
tion, naturligtvis.
I Ghana är det logiskt att vara
Svärföräldrar
ganska tyst eftersom man ofta äter
Vi har även haft bra stöd i våra
från ett gemensamt fat och den
respektive familjer. Asantes föräldsom pratar går ifrån bordet hungrig.
rar var hemskt glada för mig och
Men i Sverige förväntas ju måltiskällde på honom när de tyckte att den vara en social gemenskap med
han inte köpte tillräckligt fına klälite småprat.
”
Generellt kan man säga att nyckeln
till ett lyckligt äktenskap är kärlek
och respekt som leder till intresse
för varandra och varandras värderingar, en vilja till kommunikation
och anpassning, en strävan mot en
gemensam värdegrund, detta gäller
naturligtvis alla äktenskap, inte
bara där man kommer från varsin
sida av klotet eller hudfärgsskalan!
diane och asante manu är två av
SAM:s missionärer i Moçambique.
samband nr. 4
11
TEXT OCH FOTO: THERESE FLYGARE
VARDAGSLIV
MED BARNBARNEN
Helena och Duncan Levinsohn har fem barn. Helenas mamma
Margit är också en del av familjen, på ett alldeles speciellt sätt. Och
utan hennes hjälp hade familjen aldrig sett ut som den gör idag.
– Det kanske inte är så många
som flyttar med sina barn. Det är
få som skulle offra det, men jag
ser det inte så, för mig är det en
förmån, förklarar Margit.
Ger familjen andra
möjligheter
– Jag träffar inte bara mina barnbarn på söndagar som många
andra gör, vi delar vardagen, säger
Margit.
Margit Gustafsson är en krutmormor som ställer upp i vått och
torrt. Hon valde att flytta närmare
sin dotter och hennes familj, för
att kunna dela vardagen och hjälpa
till när det behövs. Det innebär
alltifrån potträning till övningskörning.
Beroende på Helena och
Duncans arbetstider, tillbringar
Margit mycket tid i familjens villa
i Stamseryd utanför Gränna tillsammans med Hannah, Emily,
Kevin, Douglas och Martin som
är adopterad från Kina.
12
samband nr. 4
Helena är Margits enda barn.
Margits man Ingvar omkom i en
olycka när Helena var 13 månader.
Kanske är det därför deras relation
har vuxit sig så otroligt stark.
Redan som liten fıck mamma och
dotter en nära relation och de två
tillbringade mycket tid tillsammans.
Duncan som ursprungligen kommer från Storbritannien, ser inget
konstigt i att ha svärmor så nära i
familjelivet.
– Familjen är större än bara
mamma, pappa, barn. Vi har blivit bortskämda med att alltid ha
henne vid vår sida, säger han.
Familjen Levinsohn har arbetat
som missionärer i Moçambique i
åtta år och det har också påverkat
deras syn på vad en familj är.
– Det är så europeiskt att tänka att
familjelivet bara ska fungera och
att karriären är viktigast. Vi är
invaggade i att det bara ska vara
så, men efter vår tid som missionärer ser vi andra värden i livet.
När vi kom till Sverige hade vi
möjligheten att få ha våra barn
hemma under en tid, tack vare
Margit, men nu till hösten blir det
dagis för de två yngsta. Margit
kommer fortfarande att vara tillsammans med barnen, säger
Helena.
Tre föräldrar
Att vara ”tre” föräldrar innebär
mer planering och anpassning.
Vem ska köra barnen? Vem ska
hämta? Vem tvättar? Vem lagar
middag?
– Om mamma och jag är hemma
samtidigt vet vi inte vem som ska
göra vad, säger Helena och skrattar.
– Det är hemskt roligt att få spendera så mycket tid med sina barnbarn och inte bara träffas och äta
söndagsmiddag och vara helt slut
när barnbarnen har åkt hem, säger
Margit.
Hon tänker fortsätta vara krutmormor så länge hon orkar, för
det är det bästa hon vet.
therese flygare är journaliststudent och skribent i Samband.
Jag träffar inte bara mina
barnbarn på söndagar
som många andra gör, vi
delar vardagen, säger Margit.
”
Förr var det vanligare att den äldre generationen hjälpte till med
barnen. Samhället idag ser annorlunda ut, barnen går på dagis
och mormor och morfar förvärvsarbetar längre. Men mormor
Margit rekommenderar att leva nära familjen.
samband nr. 4
13
INGET I
LIVET ÄR
SJÄLVKLART
Enligt Maj-Britt Hugosson
ligger hemligheten i att
göra det bästa av det
man har, och inte av det
man tror att man måste ha.
Maj-Britt är 59 år och ogift. Hon
fınns till vardags på länssjukhuset
Ryhov, men jag träffar henne under
semestern och vi sitter på hennes balkong i Huskvarna. Hon är precis
hemkommen från en cykelsemester
på Bornholm.
Små grupper
– stor gemenskap
Jag får snabbt intrycket av att det
händer mycket kring Maj-Britt. Hon
är liksom engagerad och positiv som
person. Under eftermiddagen pratar
vi om församling, gudstjänstliv och
gemenskap.
– Jag tror att de små grupperna i församlingen exempelvis basgrupperna
har en viktig funktion i såväl stora
som mindre församlingar. Här lär vi
känna varandra och får möjlighet att
dela livet. De små grupperna i församlingen är särskilt betydelsefulla för
ensamstående och nya medlemmar.
14
samband nr. 4
Bättre nu
Se det man har
Maj-Britt har varit med i
– När man inte har någon egen
Allianskyrkan i Jönköping i drygt
familj får man fylla livet med
30 år. Det är en stor församling
andra meningsfulla saker. Jag har
och Maj-Britt är långt ifrån ensam
många nära vänner och delar det
i sin situation. Hon tror att det är
traditionella familjelivet med mina
lättare för ensamstående
att hitta gemenskaper
Numera är det lättare
i församlingen nu än
för ensamstående att
när hon var ny medhitta gemenskaper i församlingen.
lem.
– I början upplevde
jag att man fıck slå sig fram, men
så är det inte nu. Det har skapats
syskon och deras barn. Genom
fler naturliga mötesplatser, vi har
gudstjänstlivet i församlingen
fıka efter varje förmiddagsgudsdelar man en gemenskap på ett
tjänst, smågrupper som sköter serdjupare plan och det betyder
vering och städning och så har vi
mycket för mig.
förstås basgrupperna.
”
– Det är inget i livet som är självklart, fortsätter Maj-Britt. Ibland
föds besvikelse som i vissa fall
också kan leda till bitterhet. Men
jag tror man kan påverka situationer
man hamnar i genom sin inställning till livet. Det handlar om att
göra det bästa av det man har, och
inte av det man tror att man
måste ha. Om man går och väntar
på det hela livet, har man inte haft
så roligt under tiden! Det är viktigt att släppa det man inte kan få
och istället glädjas år det man har.
Text och foto: sofie rotstedt
Saknar hem efter översvämning
SAM har 1 200 skolbarn på sju
internat i översvämningsområdet.
Många av barnens familjer har förlorat allt de i ägde i katastrofen. De
kan inte betala barnens internatavgifter eftersom skörden förstörts
och många barn är oroliga för att
de måste lämna skolan.
Internatavgiften är 800 kr/år. Hjälp
oss hjälpa fattiga familjer i Indien
genom att ge barnen en chans att
gå kvar i skolan.
Västra Indien har drabbats av en
av de värsta översvämningskatastroferna på 40 år. 10 000 byar har
ödelagts och över tre miljoner
människor är drabbade.
SAM har arbetat i det drabbade
Nandurbar-distriktet i över 100 år
och vår systerkyrka är engagerade i
katastrofarbetet genom att bygga
temporära bostäder, dela ut matpa-
ket, filtar och enklare husgeråd.
SAM:s pastor Gladwin Jaykar,
koordinerar kyrkans katastrofinsats. De har hittills nått två byar
med 200 familjer med akut nödhjälp och samtalsstöd. Det har regnat kraftigt igen i de drabbade
områdena och många byar är fortfarande inte tillgängliga för transport av material.
Sätt in ditt bidrag på 90 00 84-5.
Märk inbetalningen
”Katastrofhjälp Indien”
Tack för din gåva!
Läs mer på www.alliansmissionen.se
under nyhetsrubriken
”Katastrofhjälp till hemlösa.”
Text : sofie rotstedt
Foto: gladwin jaykar
samband nr. 4
15
ÖPPNA HEM
GER VÄLSIGNELSE
Elisabeth, Christer, Alfred, Julia och
Clara har varit kontakthem i åtta
år. Familjen har för tillfället inget
extra barn, men längtar till nästa
möjlighet att öppna upp sitt hem.
TEXT OCH FOTO: SOFIE ROTSTEDT
Det är de små sakerna som betyder mest. Baka julgodis med hela
familjen, åka och bada på fredagkvällarna och leka ”arga leken”
efter kvällsfıkat. Familjen Ullemark i Skillingaryd är kontakthem
för barn med sociala bekymmer.
Elisabeth var sjutton år och jobbade
på barnhem när hon bestämde sig.
”Om jag får familj ska det även
vara öppet för andra.” Och så blev
det. När familjens egna barn var
sex, nio och fjorton år utökades
familjen med en treårig tjej som
bodde hos familjen Ullemark en
helg var tredje vecka.
Reaktionerna lät inte vänta på sig.
16
samband nr. 4
– Vår yngsta dotter Clara blev arg
och sprang och gömde sina leksaker.
Alfred höll ett vakande öga på sitt
rum och tyckte plötsligt det var
viktigt att alla höll reglerna i familjen,
medan Julia var den som var mest
positiv, berättar Elisabeth.
– Jag tyckte om vår familj som
den var, men det var ju så stökigt
redan, varför skulle det då bo ett
till barn hos oss, minns Clara. Jag
och den nya tjejen var ganska lika,
det var nog därför vi tjafsade så
mycket. Men sen började vi dricka
O’boy ihop på kvällarna och sen
var allt bra.
– Man behöver inte ha något speciellt på programmet bara för att
kontaktbarnen kommer, säger
Christer. De är mest i behov av ett
strukturerat vardagsliv. Men
ibland gör vi ändå något extra,
kanske en utflykt eller en tur ut i
skogen. På så sätt blir de helgerna
speciella även för våra egna barn.
Men det är lätt att ta i för mycket.
Kom ihåg när vi tog med en kille
på semester till Stockholms skärgård. Vi tyckte det var underbart
att bada i havet, men han var
otrygg i den miljön. Han ville
hellre vara i badhuset i
Skillingaryd.
”Det här är vår nisch”
Elisabeth berättar att hon ser sitt
hem som en möjlighet att leva ut
sin kristna tro. Barnens föräldrar
vet om att familjen Ullemark är
kristna och om det är okej med
föräldrarna tar de med barnen till
kyrkan ibland. Julia berättar att en
tonårskille var buddist, men han
ville ändå följa med till Gullbrannafestivalen och älskade att sjunga
lovsånger. Christer menar att man
inte är mer lämpad att vara kontakthem för att man är kristen, det
handlar mer som sociala förutsättningar. Elisabeth håller inte med
riktigt.
– Det fınns så många fına kristna
barnfamiljer som skulle vara jättebra stöd för barn som behöver en
trygg miljö.
– Är det någon som borde vara det
så är det väl vi kristna, replikerar
Julia.
Spelets regler
Familjen Ullemark vet inte så
mycket om hur de tidigare kontaktbarnen har det idag. Många
kommer från familjer som är dåliga
på att höra av sig och en del av
barnen är så små att de själva inte
förstår betydelsen av ett par års
kontakt med ett extra hem.
– Man får inte bli besviken för att
de inte hör av sig, säger Elisabeth.
Man kan inte förvänta sig den
bekräftelsen och på något sätt är
det spelets regler. En del barn fortsätter att ha bekymmer och några
hamnar senare i kriminalitet, men
man måste leva med att det kan
hända. Men jag tror ändå att man
sår små frön…
Berikar livet
Samtliga familjemedlemmar runt
köksbordet i Skillingaryd är eniga.
Att vara kontakthem ger mycket
tillbaka och stärker gemenskapen i
familjen.
– Man måste skärpa sig och
samarbeta mer. Bråkar vi blir barnen oroliga och höjer vi rösten
kan de tro att de blir lämnade
ensamma, säger Julia.
– Man växer som familj och får en
ökad ödmjukhet inför andra människor, fyller Christer i.
Elisabeth poängterar att det fınns
flera sätt att öppna upp sitt hem.
Att bjuda hem ensamma människor och ta kontakt med lite udda
personer, är några av dem. Att
våga umgås med fler än de bästa
kompisarna! Oavsett vad man gör
ger det en enorm välsignelse i att
öppna sitt hem för andra människor.
Investera i varandra
Att investera ett par dagar i
varandra kan visa sig vara väl förvaltad tid. Äktenskapskurser handlar om viktiga frågor som lätt kommer i kläm i vardagslivet, exempelvis att lära sig kommunicera på ett
konstruktivt sätt, att lösa konflikter, relationer till föräldrar och
släkt.
Det fınns en rad olika äktenskapskurser som arrangeras av såväl personer inom vårt samfund som av
andra organisationer. Det som presenteras nedan är ingen komplett
lista, bara några tips på kurser och
kontakter för församlingar som
planerar att arrangera egna kurser.
Till privatpersoner
Alphasverige har en heldagskurs i Stockholm
resp. Göteborg i oktober.
Mer info fınns på
www.alphasverige.org.
Organisationen Levande
familjer arbetar med Gifta för
livet och anordnar bland annat en
helgkurs i Orsa i början på november. För mer info: www.livfam.org
Tips för församlingar som
vill arrangera kurser
Monica och Per-Gunnar Dahlgrens
äktenskapskurser baseras bland
annat på boken ”Kärlekens fem
språk”. Kursen vänder sig till dem
som varit gifta
några år.
Kontakta pergrunnar.dahl
[email protected]
för mer info. Åke
Samuelsson arbetar
med äktenskapskurser
utifrån olika material och utgångspunkter. Materialet ”Från nöd till
lust” är tänkt att användas för
äktenskap i kris. ”Äktenskapsdialog” används däremot som friskvård
i äktenskapet. Kontakta ake@fıske
backskyrkan.se för mer info.
samband nr. 4
17
Bildtext: Helena, Leif,Tobias och Elin Engkvist lever ett mycket exotiskt liv för att vara svenskar. Studier gör att familjens äldste son
Jonathan numera är på svensk mark.
SMÅLÄNNINGAR
I DJUNGELN
Borta bra men hemma bäst, brukar man säga. Men vad är
egentligen hemma och borta för en missionärsfamilj? SAM:s
missionärer Leif och Helena Engkvist bor både i den tropiska
djungeln, på världens största missionsstation och i Sverige.
18
samband nr. 4
1990 kom vi, Leif och Helena
Engkvist med tvååringen Jonathan,
till Papua Nya Guinea (PNG) för
att arbeta med bibelöversättning.
Vi bosatte oss i djungelbyn
Makwakwalumona som ligger på
en stor ö. Elin och Tobias är båda
födda i PNG på missionsstationen
Ukarumpa.
henne alla vinterkläder. Det är
kanske inte så konstigt när man är
van vid kjol och t-shirt 365 dagar
om året.
Helena och jag lämnade familj
och vänner när vi ställde kosan
mot PNG och vi byggde nya relationer här. För barnen har det blivit
tvärtom. Deras vänner är här, och
har istället fått arbeta på att få
kompisar i Sverige.
Att leva i två eller egentligen tre
världar gör att vi får vara med om
Mångkulturella
saker som många bara drömmer
av bara farten
om. I PNG bor vi vissa tider i byn
En fördel för våra barn är att de är
och andra tider på Ukarumpa.
flerspråkiga och vana att umgås
Vart fjärde år är vi i Sverige. Vad
med människor från olika kultusom är hemma är inte lika tydligt
rer. De talar fyra språk, de bryr sig
längre, alla tre platserna och
inte om vad för färg människor
ingen, på en gång. Att vi bott i
har på skinnet, eller om ögonen är
Sverige bara tre av de senaste 16
sneda åt ena eller andra hållet. På
åren sätter naturligtvis sina spår,
Ukarumpa är det missionärer från
både hos oss och hos barnen.
drygt 20 olika länder plus papuaHelena och jag växte upp i Sverige
och har svensk kultur
och traditioner i bagaget som vi kan plocka
De är mer vana att åka
fram när vi är i
helikopter än buss, de talar
Sverige. Det är förstås
flera språk och de äter djuren som
mycket som hinner
visas i naturprogrammen på TV.
ändras, men det är
ändå mycket som är
familjärt om vi jämför
nerna själva. Det gör att de blir
med situationen för våra barn.
mångkulturella av bara farten. I
Det står visserligen i deras pass att
Sverige reagerade Jonathan på att
de är svenskar, men de hade inget
människor ibland behandlas illa
hum om snö och kyla första gångför att de kom från ett annat land,
en de kom till Sverige. ”Jag kan
eller har en annan hudfärg.
inte gå!” sa Elin när vi pälsat på
”
PAPUA NYA GUINEA
Ukarumpa
Leif och Helena arbetar i en djungelby på
huvudstad
Australiens nordspets
En risk med att vara missionärsbarn är att de kan anses vara kaxiga
när de berättar om sitt liv i PNG.
De har rest runt jorden flera varv.
(När jag gick i skolan var det stort
när vi åkte till Vetlanda mejeri på
studiebesök…) De är mer vana att
åka helikopter än buss, de talar
flera språk, och de äter djuren som
visas i naturprogrammen på TV.
Vi har sagt till dem att bara berätta
om någon frågar.
Mer tid för varandra
Skolarbetet fram till högstadietiden
har gjorts i byn med mamma som
fröken. En gång i veckan hade de
kontakt med sin lärare på Ukarumpa
via kommunikationsradion. Livet i
byn har inneburit att vi haft mer
tid för varandra än vad en svensk
familj har. Vi har ingen TV eller
video i byn och ofta åker gitarren
fram och vi sjunger i fotogenlampans sken.
Nu är alla tre äldre och skolsituationen annorlunda. När Helena
och jag åker till byn bor de på
internat. Då pratar vi med varandra
via radion. De är tonåringar nu
och trygga sådana tycker vi.
Jonathan flyttade till Sverige för
två år sen och han är tacksam för
livet och skolan här.
Tropikala hälsningar från några
sven-puaner!
Text: leif engkvist
Läs mer om PNG
världens största missionsstation
Port Moresby
Äter djur i naturprogram
Fergusson Island
Familjen Engkvists egen hemsida
http://www.lh-engkvist.se/
Mer information om PNG
http://en.wikipedia.org/wiki/
Papua_New_Guinea
samband nr. 4
19
HÖSTLÄSNING
Att ge plats för en annan
(Lena Bergström)
Lena Bergström har skrivit en bok
om hur man får ihop vardagslivet,
föräldraskapet och det andliga.
Hon skriver med en närhet och
utifrån egna erfarenheter från föräldratiden. En uppmuntrande läsning för prövade föräldrar att upptäcka att tron faktiskt ryms i det
vanliga och vardagliga. Läs Lenas
artikel på sidan 4-8.
Kärlekens fem språk
(Gary Chapman)
En av de mest uppskattade böckerna som handlar om relationer.
Författaren Gary Chapman
beskriver i boken fem olika språk;
Komplimanger, Tid för varandra,
Ta emot gåvor, Göra varandra
tjänster och Fysisk beröring. Gary
betonar att vi är olika och tolkar
kärlekens fem språk på olika sätt.
Det gäller för oss i en parrelation
att upptäcka de olika sidorna hos
varandra och hur vi tar till oss de
fem språken.
Boken beskriver en enkel men
nyttig metod att hitta fram till
varandra. Att vi blir starkare om vi
bättre förstår hur vi kan kommunicera med varandra.
Kärlekens fem språk
– för den som är en
(Gary Chapman)
I denna uppföljare visar författaren att alla relationer – pojk/flickvän, föräldrar, vänner eller arbetskamrater behöver beröras av de
fem språken och även där är kommunikation nyckeln till en god
relation. Gary Chapman är även
författare till Kärlekens lösningar,
en bok som tar upp allvarligare
och djupare problem i äktenskapet. Han väjer inte för de svåra
situationerna, men betonar att det
krävs mycket arbete och uthållighet för båda parter.
Utöver de nämnda rekommenderar
vi också den danske författaren
och familjeterapeuten Jesper som
bland annat skrivit de läsvärda
böckerna Ditt kompetenta barn
och Livet i familjen – det viktiga
samspelet.
Böckerna på denna sida fınns att
köpa på A6 Bok & Musik.
www.bokomusik.se
”Många tårar – stor skörd” berör på djupet
Boken ”Många tårar – stor skörd”
berör på djupet. Den berör därför
att de levnadsöden som beskrivs
innehåller så mycket av smärta,
dramatik och vitalitet. Eskil Albertsson
beskriver kunnigt och med stor
värme sina många besök i Kina.
Skildringarna av den registrerade
(offıciella) kyrkan i Kina har ofta
20
samband nr. 4
varit svartvita. Men här tecknas en
nyanserad beskrivning av den
balansgång denna kyrka tvingats
vandra.
Boken fınns i butiken från mitten
av september. Läs mer om boken
på www.bokomusik.se
FAMILJEGUDSTJÄNST
– ETT FÖRLEGAT BEGREPP?
Vi har stor andledning att känna
glädje över familjerna i våra församlingar. Men vi har lika stor
anledning att tänka på dem som
inte har fått någon egen familj.
Och på dem som har ”förlorat” sin
familj genom sjukdom, dödsfall
eller skilsmässa. Några har valt att
avstå från familjeliv för att odelat
kunna leva för Gud.
Men sanningen är
att i flertalet fall
är det ensamheten
som har valt mig i
stället för att jag
har valt ensamheten.
I vår tid är
det genom
det ökade
antalet skilsmässor och separationer allt fler
en-förälderfamiljer både i
och utanför
församlingarna. De som
inte passar
in i de konventionella
mönstren
blir allt fler.
Orsakerna kan
exempelvis vara att
man levt med missbruk under lång
tid eller att man drabbats av psykisk- eller annan ohälsa.
Fokus på kärnfamiljen?
”Söndag 10.00 Familjegudstjänst”
står det mer eller mindre regelbundet i församlingens annonsering.
Är det kanske så att ordet
”Familjegudstjänst” avslöjar att vi i
hög grad är inriktade på kärnfamiljerna i församlingarna?
Vi behöver tänka
nytt och bredare
än vi hittills har
gjort när vi formar och inbjuder
till verksamheter och
gudstjänster så att
vi inte
bara har
kärnfamiljerna i
fokus.
Diakoni, med
personlig
omsorg och
praktisk
hjälp, smågrupper,
som
Alphaoch
Betagrupper,
cellgrupper och annat som kan
tjäna ”gemenskap” i ordets bästa
bemärkelse behöver få större
utrymme.
Svaga delar är nödvändiga
Personer med svagheter och erfarenheter måste få komma in i styrelser och planeringsgrupper och få
upplysa och påverka. I sitt första
brev till församlingen i Korint liknar Paulus i kapitel tolv försam-
”
De som inte passar
in i de konventionella
mönstren blir allt f ler.
lingen vid en kropp. Alla delarna
hör ihop – oavsett vilka och hurdana
de är. Alla är omistliga för varandra
och för helheten. Det som står i
vers 22 är särskilt intressant; de
delar av kroppen som verkar svagast är nödvändiga (Bibel 2000).
I flera svenska översättningar står att
de delar som verkar vara svagast är
de mest nödvändiga.
Församlingens Herre, Jesus Kristus,
är en mästare på att göra en helhet
av det som är svagt, trasigt och sargat.
För att det ska bli möjligt måste vi
låta alla vara med och själva ställa
oss till hans och församlingens förfogande – med våra tillgångar och
begränsningar.
bernth antonsson
pastor i Älgabäcksryds
Missionsförsamling
samband nr. 4
21
Familjeläger på Långserum. Foto: Urban Svensson
SOMMARENS MÖTESPLATSER
Varje sommar arrangerar SAU en festival och flera läger. Tusentals
personer är engagerade, deltagarna kommer från flera olika samfund
och för många blir sommarens möte den första kontakten med Gud.
Här är några glimtar från sommarens arrangemang.
Lek och allvar på
UV-scoutläger
Årets UV-scoutläger pågick under
veckorna 24-26, på åtta olika platser och samlade 3 500 deltagare.
Som vanligt innebar lägren både
lek och allvar. I år var den röda
tråden på bibelstudierna att vi är
lika värdefulla oavsett vem vi är
eller hur vi ser ut. Den mera lekfulla delen innebar allt från den egna
leken med sina patrullkompisar
22
samband nr. 4
till fotbollsturnering. Fotbolls-VM
pågick under lägret och vissa av
Sveriges matcher visades på storbild och lägret fıck därmed en
liten överraskningsfest!
Lyxliv på Långserum
Veckans matsedel var redan planerad och det var bara att sätta sig
vid ett dukat bord. Här fanns aktiviteter för stora och små och för
de föräldrar som önskade ha tid
för sig själva ordnades barnpassning. På SAU:s läger får ensamstående föräldrar och deras barn leva
lyxliv.
Lägret är populärt och blir fullbokat långt innan anmälningstiden går ut. Många av årets 15
familjer har varit med förut.
Konfaläger ger avtryck
Föreläsningar blandades med
utmaningar i höghöjdsbanor.
Fritidsaktiviteter avlöstes av
andakter och under tre sommarveckor blandades livets stora och
små frågor. 48 konfırmander var
med på årets läger och det är ingen
tvekan om att veckorna på Korteboskolan ger avtryck på insidan.
Växtverk
Den 29 juli träffades ett drygt 20tal förväntansfulla deltagare och 11
ledare på Trollakulla, ett gammalt
ödetorp norr om Gnosjö. Det var
dags för årets upplaga av UVscoutledarutbildningen Växtverk
steg 1. I ett varierande väder handlade det mycket om att under fem
dagar fungera i praktiskt patrullarbete med alltifrån vindskyddsbygge
till att laga sin mat på stormkök.
Varje dag avslutades med lägerbål
och en god stund av bön och lovsång. Alla ser redan nu fram emot
steg två av denna kurs som äger
rum den 17-19 november.
Tonårsläger på Öland
Bödalägret har för många tonåringar blivit den ultimata sommarveckan och det är inte svårt att se
varför; Ölands sol och stränder,
alla nya bekantskaper, en vecka
med skön lovsång och bibelundervisning. Deltagarna kommer
främst från Småland med stora
grupper från bland annat Vetlanda
och Tabergstrakten, men även från
Västergötland. En grupp förståndshandikappade ungdomar
från stockholmsområdet var också
med. Lägret arrangeras av SAMförsamlingar. En av årets temasamlingar handlade om surfıng –
ett annorlunda missionsprojekt.
Stryper. Foto: Johan Karlsson
”
Tonårslägret The Rock på
Gullbrannagården samlade
över 900 personer!
The Rock
Årets Tonårs- och XL-läger
hette The Rock och ägde rum
6-11 augusti på Gullbrannagården. Över 900 personer
var på plats för att vara med
om 13 bibelstudier, 6 gudstjänster, ett gäng nattcaféer,
en oförglömlig konsert, 20 aktiviteter, sol och bad, god mat,
smågruppsamlingar, härlig
gemenskap, temasamlingar samt
mycket, mycket mer. Lägret blev
en succé, en vecka som ingen
kommer att glömma. En vecka
som innebar att många unga
människor fıck uppleva att Jesus
är The Rock, en stadig grund att
bygga livet på.
Bästa festivalen hittills
6-9 juli arrangerades Gullbrannafestivalen för åttonde året i rad.
En weekend med program för
hela familjen. En mötesplats där
man fıck chans att möta Gud,
inspireras och utmanas i sin
kristna tro, träffa vänner,
njuta av stranden och havet
och lyssna på bra musik. GF
2006 erbjöd musik för alla
smaker och medverkade gjorde bland annat Stryper, Mary
Mary, Bryan Duncan,
Blindside och Bengt
Johansson. Talare var Hans
Johansson och Mikael
Hallenius. Årets festival blev
den bästa hittills och satsningen
går vidare kommande år.
Foto: Andreas Joakimson
Jobbar du på kristen
förskola eller fritids?
Ta chansen att träffa andra rektorer och föreståndare som också
jobbar på förskola eller fritids
som drivs i kristen regi.
Under några timmar en eftermiddag i november lyfter vi aktuella
frågor, bollar visioner och
bekymmer. Kanske kan vi lära av
varandra och eventuellt också
hitta former för framtida samarbete.
Per-Gunnar Enocsson (SMK)
börjar som pastor/föreståndare i
Tranås för Alliansförsamlingen,
Baptistförsamlingen och Missionsförsamlingen 10 oktober 2006.
Petter Edin
börjar som skolpastor i Gislaved
och ungdomspastor i Smålandsstenars mfs hösten 2006.
Thore Johansson
börjar som sjukvikarie i Skärstad
från hösten 2006.
Staffan Claar
börjar som pastor på 50 % i Billingebygden från hösten 2006.
Sofıa och Mats Fransson
börjar som pastorer i Bondstorpskretsen, oktober 2006.
24
samband nr. 4
Maria Ahlriksson
börjar som omsorgspastor i Allianskyrkan, Jönköping 1 januari 2007.
Lena Hugo Johansson
har sagt upp sin tjänst på expeditionen och slutade den 30 juni 2006.
Margareth Mållberg
har sagt upp sin tjänst på Korteboskolan och slutade den 30 juni
2006.
Mikael Gustavsson
har sagt upp sin tjänst på A6 Bok
& Musik och slutade den 30 juni
2006.
När: tisdag 14 november 16-18
Var: SAU:s expedition, Västra
Storgatan 14 (Juneporten)
Arrangör: SAU
Anmälan: senast 31 okt på
telefon 036-30 61 72
Kostnad: 40 kr
(självkostnadspris för fıka)
Hans Pettersson
har en projektanställning på
Korteboskolan från 16 augusti till
31 december 2006.
Gunilla Kangas
har anställts på Korteboskolan
som ansvarig för Köket på 100%
från 1 augusti 2006.
Thomas Arvidsson
har anställts som säljare på A6
Bok & Musik 70 % och börjar
den 1 september 2006.
Eivor och Stellan Lindrud
återvänder till Papua Nya Guinea
efter ca två år i Sverige, för att återuppta Bibelöversättningsarbetet
bland Kolfolket.
Psalmakuten redo för utryckning
När vi framför solosånger eller när
kören har uppsjungning är det
självklart att vi väljer ett ackompanjemang som passar till sången.
Men när det gäller psalmsången är
det värre.
skor som är jätteduktiga på det!
Håkan Johansson, Sara Vittgård
och Maria Säll är personerna
bakom Psalmakuten. De står gärna
till förfogande som bollplank och
inspirationskälla.
Ofta glömmer vi bort att fundera
över vilka instrument och vilken
stil på komp som passar bäst till
våra psalmer – vilket gör att det
kan låta ganska tråkigt! Det kan
dessutom vara svårt att hitta rätt i
den djungel av sånger som fınns
både i vår sångbok och i andra
sångböcker. Men det fınns männi-
Församlingssången är en viktig del
av gudstjänsten och vi vill uppmuntra er att satsa på det. Kanske
kan en kväll med musikerna i Psalmakuten hjälpa dig som kantor, pianist eller kompmusiker att hitta
nya arrangemang på såväl traditionella
som lite mer okända psalmer.
Ring mig så berättar jag mer och
hjälper dig att boka en tid då
Psalmakuten kan besöka dig i din
församling.
ann-mari danielsson
Musikkonsulent på SAM/SAU
T-centralen,
Teen Tone och Gideon
samsas i Värnamo
Helgen den 6-7 oktober arrangerar
SAU och Värnamo Alliansförsamling Teen Tone, Gideon
och T-centralen i Värnamo.
Antalet deltagare i Teen Tone
ökar för varje år! Denna gång
sker arrangemanget i samarbete
med Missionskyrkan i Värnamo.
Fredagens och lördagens körövningar resulterar i en konsert i
Arken och inslaget blir på så sätt
en del av T-centralens program.
T-centralen den 7 oktober blir en
helkväll i Arken med konsert,
mingel, seminarier, gudstjänst
där bla bandet FOLK och Lina
Petersson som är ungdomsledare
i Betelförsamlingen i Vaggeryd
medverkar. Det blir också ett
ledarseminarium om Credos Paxprojekt. Nytt för i år är att kvällen drar igång redan klockan
17.00 i Allianskyrkan med T-centralen Extra. En timme som
innehåller tre korta seminarier av
tre unga talare.
På fredagen startar Gideon i
Allianskyrkan där Lina Petersson
talar och ett lokalt lovsångsband
leder sången. Kvällen avslutas
med en konsert av kören
Livslust.
Överst: Lina Petersson,
till höger: FOLK
Foto: Andreas Joakimson
samband nr. 4
25
Med hjärta
för världen
och folken
Konferensen är ett samarbete mellan flera organisationer och samfund och har temat ”Med hjärta
för världen och folken”. Talare är
bland andra Elizete Lima, psykolog från Brasilien, Alistair Brown
från Baptist Missionary Society i
Skottland samt Sigmund och
Ingjerd Evensen, bibelöversättare
från Norge.
När: 10-12 november
Plats: Smyrnakyrkan, Göteborg
Mer info och anmälan hittar du
på www.allafolk.se
Inspirationshelg för alla
ledare på Kungsporten
Den 20-22 oktober i Kungsporten i Huskvarna genomförs en
rad matnyttiga seminarier för barn- och ungdomsledare. Några
exempel på ämnen; Hur man kan jobba med tjej- och killgrupper i kyrkan, Bibeläventyret, konfırmationsundervisning, ungt
ledarskap, att arbeta kreativt med barn, Promiseland, scout och
sport i kyrkan.
Anmälan till [email protected] telefon 019-167639
För mer info: www.efk-ung.se
SAM och SAU ger ut en almanacka som
skickas hem till alla SAM-hushåll.
Majoriteten av samfundets officiella
samlingar finns markerade i kalendern.
Temat för bilderna i 2007 års almanacka
är ”Möten”.
Har du några bilder på temat skicka
gärna in dem till [email protected]
senast 31 oktober, så deltar du i fototävlingen. Om du är en av vinnarna publiceras bilden i 2007 års almanacka!
Ti O
Ft O
ävl ng
26
samband nr. 4
Du kan givetvis även skicka en cd (eller
diskett, minneskort) på posten till
Svenska Alliansmissionen, Informationsavdelningen, Box 615, 551 18
Jönköping. Bilden måste vara högupplöst och i JPG- eller TIF-format.
Max två bilder per tävlande.
Trädgården på hustaken vid Hackspetten är en
oas för såväl hyresgäster på SAM:s personal
Nu är Hackspetten klar
Under sommaren förvandlades de
gråa hustaken till en grönskande
innerträdgård och därmed är hela
ombyggnationen av fastigheten
Hackspetten 7 i Jönköping färdig.
Efter några magra år med minskade
intäkter är SAM:s hus åter fyllt med
hyresgäster som ger ett bra tillskott
till missionsarbetet. De fyra översta
våningarna rymmer numera 18
lägenheter, många med magnifık
utsikt över Vättern. SAM:s expedition fınns nu på plan ett och övriga
plan hyrs ut till företag och affärer.
Uppskattat koncept fortsätter
Succé är ett starkt ord, men förra
årets Forum förnyelsesamlingar
blev åtminstone väldigt uppskattade.
Konceptet byggde på att vi inbjöd
församlingarna att välja tid och
plats för att möta ett par av oss
som jobbar i samfundet, för att i
första hand samtala om församlingarnas frågor.
Förra året träffade vi nästan 60 församlingar/kretsar och vi inbjuder
SEPTEMBER
15
Sista ansökningsdag Step Out
14-15 Kurs i integrationsfrågor i
Linköping
19-21 SAMP:s årsmöte, Gullbrannagården
19-21 Ungdomsledardagar, Gullbrannagården
22-23 SAU-styrelsen
23
SAM-styrelsen
29-30 Global Leadership Summit, Jönköping
OKTOBER
7
6-7
8
13-15
20-22
28
31
T-Centralen och Gideon,Värnamo
Teen Tone,Värnamo
Korteboskolans dag
Scoutinvest, Långserums fritidsgård
Inspirationshelg för ledare, Huskvarna
Kyrkan – en drogfri miljö?
Sista dagen för anmälan av kyrkoavgift
Läs hela årets almanacka på
www.alliansmissionen.se
frikostigt också i höst. Nästan vilken
veckokväll som helst under oktober och november är vi beredda att
möta styrelsen eller ett par representanter från församlingen.
För mer information se
www.alliansmissionen.se.
Välkomna att anmäla er till
[email protected]
eller 036-30 61 62.
Viktig information till
kassörer och ordförande
Vid tre tillfällen i november uppdaterar SAM:s ekonomiavdelning församlingarnas kassörer och ordförande om förändringar i anställningsavtalet för församlingsanställda,
pensioner och försäkringar för församlingsanställda samt nyheter
kring fastighetsförsäkringar.
Almanackan
När: 15, 16 alt. 21 nov. 19-21
Vi serverar fıka från 18.30
Anmälan senast 12/11 till
[email protected]
telefon 036-30 61 55.
Hur blir församlingens hemsida ett bra skyltfönster?
Vi ger konkreta tips och idéer på
hur församlingarna kan utforma
informationen på sina hemsidor. Vi
pratar om vilken typ av information
som passar på webben, sidans navigation, trovärdighet och layout. Etik
och regler kring bildpublicering på
nätet tas också upp.
Välkommen till SAM:s expedition
15 nov. kl. 19-21
Vi serverar fıka från 18.30
Anmälan senast 12/11 till
sofı[email protected]
alt. 036-30 61 59.
samband nr. 4
27
