samband
NYHETER FRÅN SVENSKA ALLIANSMISSIONEN Nummer 3/2008
Liv i helhet
Pulstema på årskonferens
Såg med egna ögon
Bilaga i Dagen
”I Guds puls”...
...var temat för SAM:s årskonferens och temat fınns med
som en röd tråd i det här numret av Samband. Nu börjar
semesterperioden och i Guds puls har han redan från skapelsen
tänkt in tid av vila. Han gav oss en vilodag i veckan och han
låter oss vila på gröna ängar och för oss till vatten där vi
fınner ro. På sidorna 24-25 uppmanar Anita Linden oss: ”Se
på himlens fåglar.” Läs om reflektionens betydelse för inställningen till livet på sidorna 16-18.
När vi vilat oss lite och hämtat kraft hos Gud får vi gå in i
uppgiften att vara sända till världen för att tjäna och vittna.
Reportaget om SAM-hjälps resa till Östeuropa talar om att
vi är sända att lindra nöden i världen. Ulf Häggkvist skriver
om en inspirationsresa till Berlin där man studerat evangelisation och församlingsplantering.
Guds hjärta slår för enhet mellan oss som Guds barn.
Enheten bli synlig när vi i olika kyrkor och samfund älskar,
stödjer och hjälper varandra. Är tiden nu mogen för att ta
ännu tydligare steg och hitta vägar till samgående?
Jag hade förmånen att vara gäst vid Metodistkyrkans,
Svenska Baptistsamfundets och Svenska Missionskyrkans
gemensamma konferens i Göteborg. De tre samfundens
gemensamma avsiktsförklaring har en gemensam kyrka 2012
som mål. I ett panelsamtal fıck jag frågan om inte SAM
borde vara med i processen. Kanske borde vi det. Den ekumeniska processen på samfundsnivå måste gå i takt med det
som sker lokalt och där handlar den tydligaste trenden just
nu om samgående mellan SAM- och Pingstförsamlingar.
På vår årskonferens beslutade vi att
fortsätta processen för att tillsammans med Pingst och Evangeliska
Frikyrkan söka samverkan för
våra teologiska utbildningar.
Tanken är att den utredning
som tagits fram som grund
för det fortsatta arbetet ska
skickas till församlingarna
på remiss i höst.
Konferensen sa också ja till
en motion om att tillsätta en
framtidsgrupp för att arbeta
med hur vägen framåt ska se
ut för SAM. Hur går vi vidare
för att som samfund leva i
Guds puls? Jag hoppas på ett
brett, djupt och engagerat samtal
i hela samfundet om dessa frågor.
samband
nr 3/2008
Ges ut av Svenska Alliansmissionen
och distribueras via Dagen.
ANSVARIG UTGIVARE
Anders Bengtsson
REDAKTÖR
Sofıe Rotstedt
tel 036-30 61 59
GRAFISK FORM
Urban Svensson
TRYCK
Tabergs Tryckeri
UTGIVNING
6 nr/år varav nr. 2 är årsboken
NÄSTA NUMMER
Nästa nummer Samband Nr. 4
utkommer torsdag 11 september.
OMSLAG
Familjen Wendefors växthus strax
söder om Ambjörnarp.
Svenska Alliansmissionen har knappt
13 000 medlemmar i 190 svenska församlingar.
Vi sänder ut 27 missionärer och bedriver
arbete i ett 15-tal länder.
ADRESS
Anders Bengtsson
missionsföreståndare
Box 615, 551 18 Jönköping
tel 036-30 61 50
fax 036-30 61 79
[email protected]
www.alliansmissionen.se
Plusgiro 1 42 86-9
Inga Johansson, Per-Gunnar Dahlgren och Annette Andersson är några av de medlemmar som skrivit reflektioner i församlingens andaktsbok.
Personlig andaktsbok skapade engagemang
Att det fınns ett stort utbud av andaktsböcker vet alla som besökt en
kristen bokhandel. Men för medlemmarna i Forsheda Missionsförsamling var det ändå inte tillräckligt, de gjorde en egen!
Boken heter ”40 dagar med Vår
Fader” och utgår från Herrens
bön. Varje dag består av en bibeltext och en reflektion utifrån de
versarna, skriven av en av medlemmarna i församlingen.
Inga Johansson har länge funderat
kring möjligheten att göra en egen
andaktsbok. I höstas presenterade
hon tankarna för styrelsen och
några månader senare lanserades
idén i församlingen.
– Vi gjorde en lista där man kunde
skriva upp sig om man ville skriva
några reflektioner utifrån de
föreslagna bibelverserna. Till en
början såg det oroväckande tomt
ut på listan och jag tänkte att jag
kanske får skriva hela andaktsboken
själv, säger Inga med ett skratt.
Men sen började det fylla på och
även de som först sagt att ”inte
har jag något att komma med”
blev inspirerade när de såg andra
som antog utmaningen.
Gav röst åt fler
Andaktsboken är skriven av ett
20-tal medlemmar. Vissa står för
flera betraktelser, andra för enstaka.
– Ungefär hälften av skribenterna
är medlemmar som kanske inte
syns så ofta framme i talarstolen,
säger församlingens pastor PerGunnar Dahlgren. Det är ju
naturligt att alla inte känner sig
bekväma i den rollen, men det
fınns ju andra uttryckssätt och att
skriva passar andra bättre.
Gudstjänster i samma tema
Det var ett entusiastiskt gäng som
kom bärandes på kartongerna från
tryckeriet i början på året. Temat
Vår Fader genomsyrade även gudstjänsterna och under 40-dagarsperioden blev reflektionerna i
andaktsboken frekventa samtalsämnen.
– Att läsa vad andra skrev blev
personligt, det kändes nästan som
att hälsa på hos någon, säger
Annette Andersson. Vi lärde känna
varandra bättre och det skapade ett
engagemang. Vi kommer säkert att
göra det här igen!
Text & foto: sofıe rotstedt
informationsavdelningen på SAM
samband nr. 3
3
EDO BUMBA
TOMAS SJÖDIN
CAROLINE GUSTAFSSON
SAU:S BARNKÖRLÄGER
EXOTISK KVÄLLSMAT
INDISKA GÄSTER PÅ BESÖK
EDO BUMBA BAND
PASTORSORDINATION
Pulstema
på årskonferens
”I Guds puls” var temat för Svenska Alliansmissionens årskonferens i
Värnamo. Konferensen inleddes med en färgstark mix av fılminslag,
musik och vittnesbörd från människor från våra pionjärplatser som
berättade om sin väg in i gemenskapen.
Pionjärarbetet
Pastor Fouad Rasho jobbar i
Hjällbo Alliansförsamling. När
församlingen grundades 2001 fanns
25 medlemmar. Vid senaste årsskiftet
hade medlemsantalet växt till 67,
men Fouad berättade i fredagens
gudstjänst att det är betydligt fler
som kommer på gudstjänsterna.
– På söndag kommer vi att döpa
sex personer varav hälften av dem
är före detta muslimer, säger
Fouad. Det fınns kraft i evangeliet.
Ingenting är omöjligt för Gud!
När gudstjänsten avslutades hördes
afrikanska rytmer på kyrktorget i
Arken. Edu Bumba Band lockade
ut gudstjänstbesökarna på torget
och fıck även ett gäng konferensbesökare att svänga med i rytmerna. Värnamo kommun bjöd på
exotisk buffé och mycket av det
som serverades var inspirerat av
matkulturer i länder där SAM arbetar.
Global resa
Fredagskvällen avslutades med en
resa till SAM:s missionsländer.
StepOut praktikanterna Caroline
Gustavsson och Lisa Svensson tog
med mötesbesökarna på en resa till
åtta av våra missionsländer.
Genom drama och fılmer förmed-
lades olika sekvenser från missionsarbetet.
Ombudsmötet
Ombudsmötet under lördagen
innehöll bland annat information
om samverkan med Evangeliska
frikyrkan och Pingst fria församlingar i samverkan, kring våra teologiska utbildningar.
Ombudsmötet antog också en
motion om att tillsätta en framtidsgrupp för att hitta samfundets
väg in i framtiden.
Guds hjärtslag
Arken fylldes till sista plats när
Tomas Sjödin delade med sig av
sina tankar kring Guds hjärtslag
under lördagskvällens första gudstjänst. Sånggruppen G-sus från
Skillingaryd stod för det musikaliska inslaget. Helena och Leif
Engkvist, missionärer på Papua
Nya Guinea berättade om att vara
drabbad av Guds kärlek och att
den kärleken lett dem till att jobba
18 år i djungeln på ön Fergusson
Island.
Lördagens sista möte vände sig till
den något yngre målgruppen och
under denna gudstjänst predikade
Mikael Celinder. Christopher
Mohlin med band ledde i lovsång.
Sändning pågår
Söndagens högtidsgudstjänst innehöll bland annat pastorsordination.
Fredrik Möller, Opalkyrkan Göteborg; David Andersson, Ljungby
afs*, Lidhult afs och Unnaryds
mfs**; Camilla Bergius, Värnamo
afs, Henrik Lööv, Billingekretsen;
Urban Sjöfors, Landsbrokretsen;
Johannes Djerf, Törestorp mfs och
Henrik Lundström, Huskvarna afs
ordinerades som pastorer.
Gudstjänstens tema var ”sändning
pågår”. Anders Bengtsson,
missionsföreståndare talade i sin
predikan om att leva i Guds puls
och barn från SAU:s barnkörläger
medverkade. Martina och Mathias
Lundquist, Sandra och Jonas
Gallneby samt Håkan Johansson,
Tommy Ljunggren och Per Wallin
sjöng och spelade.
*afs=Alliansförsamling
** mfs=Missionsförsamling
Text: sofıe rotstedt
informationsavdelningen på SAM
Foto: sofıe rotstedt
& urban svensson
samband nr. 3
5
De förenade tron med intresset för att odla. Nu möter de människor
de inte når genom församlingen och lever för att jorden ska hålla att
bruka även för kommande generationer. Efter år av planering och
ett oräkneligt antal arbetstimmar är drömmen verklighet.
Välkommen till Peder och Lottas växthus!
”Björnhyltans” står det på en liten
skylt strax söder om Ambjörnarp i
Västergötland. Jag kör in på den
krokiga grusvägen och efter ett tag
öppnar landskapet upp sig och jag
möts av grönskande ängar, stora
grönsaksland klädda i fıberduk
och på håll skymtar jag familjen
Wendefors livsprojekt – ett hus av
glas vars temperatur denna dag
visar sig vara över 30 grader.
Alltid i tjänst
Peder jobbar 40 % som pastor i
Ambjörnaps Alliansförsamling och
Tranemo Missionsförsamling,
Lotta jobbar halvtid som fritidspedagog. En stor del av dygnets övriga
timmar tillbringar de i det nyligen
6
samband nr. 3
invigda växthuset. I gårdsbutiken
Björnhyltans säljs plantor och
senare under säsongen allehanda
grönsaker och örter. Peder berättar
att Ambjörnarpsborna ser honom
som pastor även när de kommer
hit och köper grönsaker.
Svordomarna uteblir och samtalen
glider lätt in på frågor som rör
livet.
– Att vara pastor för mig innebär
inte bara att stå i kyrkan och predika. Jag är i tjänst för Gud när
jag möter människor i min omgivning. Guds natur för oss nära det
som är viktigt i livet. Att möta
människor i en miljö där man så
tydligt följer cykler av tillväxt och
vila, kommer man lätt in på sam-
tal om livet. För oss handlar livet
om en helhet. Vi vill leva som vi
lär och vårda den jord vi fått till
låns. Att odla ekologiskt är ett sätt
att se längre än vårt eget.
Långsam tillväxt
ger bättre skörd
– Växterna har sin egen predikan,
fyller Lotta i. Mycket av det som
händer i arbetet med växterna går
att föra över i bilder. Första året
Peder bodde här hade han ett litet
växthus på gården. Ambitionerna
var stora och det gödslades och
vattnades. Resultatet blev till slut
en ogenomtränglig djungel, men
det blev inga frukter på plantorna.
Det visade sig att han drivit plan-
Liv i
helhet
Ett 300 kvadratmeter stort
glashus fyllt med drömmar.
Sommarens program i växthuset med andakter och konserter, är redan i full gång.
”
torna för hårt. Ibland har jag tänkt
att vi riskerar att hamna i samma
dike när det gäller ungdomsarbetet
i våra församlingar. Vi ber om
snabba resultat och hoppas att
ungdomarna ska uppleva så mycket
som möjligt under lägerveckan.
Men det tar tid att växa och formas.
Det behövs lagom med näring för
att mogna och man måste gå igenom
mycket för att bära frukt.
Samling i livsrum
Peder och Lotta har många liknelser
mellan livet i växthuset och livet
tillsammans med Gud. Växternas
skörhet och behov av stöd, oväntade
frostnätter och vikten av tålamod
översätts till bilder av livet. Och
dessa bilder visar sig vara minst
lika viktiga som skötseln av växterna.
En del av växthuset har inretts till
ett rum som Peder och Lotta kallar Livsrummet. I sommar arrangeras föreläsningar, konserter och
8
samband nr. 3
Guds natur för en nära det
som är viktigt i livet
andakter i Livsrummet.
Andakterna sker i samarbete med
församlingen och de övriga samlingarna leds av Peder, Lotta eller
gästföreläsare med olika erfarenhet
av odling. Gårdsbutiken är öppen
i samband med kurserna, men är
stängd vid andakterna. Peder och
Lotta berättar om visionen som
driver dem.
– Vår strävan är att livet ska bli så
helt som möjligt. Allt hänger ihop
– arbete, fritid, det enskilda och
gemenskapen, det inre och yttre
livet. Tron för oss handlar också
om hur vi förvaltar livet, vår relation till pengar, saker, och förhållningssättet till den slit- och slängkultur vi lever i. Det liv vi lever
måste vara hållbart, både på kort
och lång sikt. Vi ser fram emot
sommaren, det ska bli spännande
att följa de växter vi drivit upp
under våren och vi har förväntningar på mötena i glashuset.
Text & foto: sofıe rotstedt
informationsavdelningen på SAM
En del av växthuset har inretts till ett rum,
Livsrummet.
Mission i landet A6
Med åtta miljoner besökare varje år är A6 köpcenter i Jönköping ett
populärt resmål för shoppare. Här finns 74 butiker, restauranger och
caféer under ett och samma tak. Och mitt i vad som sägs vara den
bästa shoppingen mellan Malmö och Stockholm, bedriver SAM missionsarbete. A6 Bok och Musik är vår missionsstation i ”Landet A6”.
berättar att mer än hälften av dem
som handlar på A6 Bok & Musik
inte verkar ha någon kyrklig bakgrund och personalen får ofta
spontana samtal med kunder.
– Vi känner att folk har lätt att
komma in här och prata med oss,
tröskeln är låg.
Conny Haraldsson
Mellan BR-Leksaker och KappAhl
ligger den 100 kvadratmeter stora
butiken, fylld av kristen litteratur
och musik. 1995 flyttade butiken
från SAM-expeditionen till A6,
just för att bli en missionsstation.
– De som handlar på A6 ska ha
möjlighet att köpa kristen litteratur och musik, menar Conny
Haraldsson som sitter i styrelsen.
Butiksföreståndare Helena Grännö
Karl-Erik och Iréne Petersson från
Allianskyrkan i Nässjö, är trogna
kunder i butiken. De uppskattar
utbudet av böcker, skivor och presenter.
– Är man i Jönköping väljer vi A6
Bok & Musik. Det är ju SAM:s
butik!
Förutom material till församlingsverksamhet erbjuder butiken gott
om uppbyggelselitteratur. En klar
fördel är att det även finns en
webbshop på Internet. Så oavsett
var man bor kan man handla i
SAM:s egen butik och samtidigt
stödja missionsarbetet. Dessutom
fınns affären på Gullbrannagården
och på Bödagården hela sommaren.
– Det här är vår butik! Det är mer
än en vanlig bokaffär, säger Conny.
Människor och församlingar ber
för missionsarbetet. Be också för
A6 Bok & Musik! Det är ett viktigt arbete på ett missionsfält med
åtta miljoner besökare, varje år.
Besök gärna webbshopen!
www.bokomusik.se
Text: carolina olofsgård
Mediestudent och skribent i Samband
Foto: carolina olofsgård
& urban svensson
samband nr. 3
9
SAM-hjälp
i Moldavien
Jag visste att resor med SAM-hjälp
kan innebära en del strapatser parat
med bevis på Guds omsorg. Det fıck
vi också uppleva på vår resa.
plats igen fungerade bussen! Visst
tror vi att Gud var med i den situationen.
De dåliga vägarna orsakade vid ett
tillfälle en rejäl smäll i bussen följt
av totalstopp och vi blev strandsatta på den moldaviska landsbygden.
Några av resenärerna satt kvar i
bussen och suckade till Gud,
medan de mer motorkunniga i sällskapet lyfte på huven. Efter telefonsamtal till SAM-hjälp och vidare
till Holmgrens verkstad fıck vi tipset att kolla en fjäderkontakt
bakom batteriet. När den sattes på
Det var intressant att möta församlingen i huvudstaden Chisinau
och arbetet med barnhemmet.
Barnhemmet består av tio villor
med bra standard. I nio av husen
bor familjer och i familjerna fınns
egna barn samt barnhemsbarn.
Barnhemsbarnen växer upp i
familjerna och är som de egna barnen i familjen. Just nu fınns det
66 barn utplacerade i de nio
familjerna. Hos en av familjerna,
10
samband nr. 3
Öppna hem
där jag själv hade förmånen att bo,
fanns ett eget barn och åtta barnhemsbarn. Att se dessa barn och
veta att de får en bra start i livet
gjorde stort intryck på mig. Under
tiden vi var här anlände en lastbil
med hjälpsändning från SAMhjälp. Det känns bra att vi i Sverige
har möjlighet att stötta familjerna
här. Fattigdomen i Moldavien är
stor. Vi besökte en utpostförsamling i en stad med 20 000 invånare.
Inget hushåll i den staden har vatten indraget i hus eller lägenhet.
Behoven är enorma.
En storfamilj i Ukraina som snabbt
beredde plats för sju oväntade nattgäster.
”
Förbön av prövad man
Vi tillbringade också några dagar i
staden Berdyciv i Ukraina. Vi visades stor gästfrihet i pastorsfamiljen
där vi bodde. Vi deltog och medverkade i en av församlingens gudstjänster och vi fıck även förbön.
En av förebedjarna var en man
som suttit fängslad för sin tro
under sovjettiden. Nu bad denne
man för oss… Det gjorde stort
intryck.
Vi gjorde också studiebesök och
såg behoven på sjukhus, barnhem
och skolor samt lyssnade in behoven som fınns i olika församlingar
runt staden. Så Marianne Sandqvist
Några av deltagarna på SAM-hjälps resa till Moldavien.
Evert Bjärkhed, en av deltagarna och
Marianne Sandqvist från SAM-hjälp.
Hur gör vi om sju ukrainsktalande personer står på trappan
och vill bo hos oss en natt?
från SAM-hjälp fıck med sig en
lång lista hem på hjälp som behövs.
Oväntat besök
Vår resa fıck ett bonusdygn på
grund av strul med färjan från
Polen. Vi behövde alltså en övernattning till, någonstans mot
polska gränsen. Genom kontakter
som församlingen i Berdyciv hade,
hamnade vi i en by långt ute på
den ukrainska landsbygden. Och
vilken ”storfamilj” vi fıck bo hos:
Två makar, tio barn och en mormor! Deras sju oväntade gäster
bereddes plats och riktigt var alla
familjemedlemmar sov den natten
det vet jag inte. Och mycket mat,
både till kvällsmat och frukost.
Tala om gästfrihet! Hur gör vi om
sju ukrainsk-talande personer står
på trappan och vill bo hos oss en
natt?
Viktiga intryck som följer med
från resan är gästfriheten, inlevelsen
i bönen, respekten för Gud som
tog sig uttryck i att man vid vissa
böner i gudstjänsten böjde knä,
det praktiska arbetet samt att kristen
tro handlar om att ta på sig korset
och följa Jesus.
Text: evert bjärkhed
pastor i Huskvarna Alliansförsamling och en
av resenärerna på SAM-hjälps resa.
Foto: privat
samband nr. 3
11
Perioderna
där emellan
Ibland upplever vi Guds närvaro så otroligt påtagligt. Och andra
perioder är det bara tyst. Trots att vi längtar efter att känna Guds
andedräkt fınns det en poäng i tystnaden. Liksom växlingen mellan
närhet och tystnad bör vi hitta en naturlig balans mellan vila och
verka. Livet tycks fınnas i växelverkan.
för en olycka eller springer på en
Tomas Sjödin var en av gästerna
oerhört nära – där förlorar tiden
överraskning. Däremellan kan
på SAM:s årskonferens. Temat för
sin makt över oss.
livet flyta på ganska odramatiskt.
konferensen var ”I Guds puls” och
Koncentrerad kärlek
På något sätt är det denna växelvårt samtal kom därför att handla
verkan som ger livet. Jag tänker på
Tomas menar att när Gud berör
om Guds rytm, tid och närhet. Vi
det ganska mycket just nu. Jag
oss upphör också tiden. Guds kär
lever i en kultur som är fıxerad av
tycker att även Gud har en sorts
tid, men det fınns tillfällen i livet
växelverkan. Han skapade under
då tiden förlorar tiden sin
sex dagar och vilade på den
makt över oss menar
Gud
sjunde. I Bibeln ser man att
Tomas.
Gud under vissa perio– Vår tidsuppfinns där hela tiden, närder verkar vara väldigt
fattning har
mare oss än luften vi andas, men
aktiv, och därefter
mycket att
dold eller gentlemannamässigt diskret.
kan det gå flera
göra med våra
I
välsignade
ögonblick
blir
den
närvahundra år då han
känslor.
förefaller
helt tyst.
Ibland tappar
ron påtaglig. Om vi alltid skulle
vi helt greppet
känna Guds närvaro skulle vi
I samma rytm
om tid, exempelvis
förbrännas.
I dag kan det vara svårt att
när vi är förälskade. En
hitta en naturlig balans mellan vila
timmes väntan kan kännas
och verka. Höga krav, ständig tillsom en evighet och ett dygn tilllek är så koncentrerad och därför
gänglighet och jakten på att försammans kan kännas som en
behövs det inga långa perioder för
verkliga drömmar, gör balansen
sekund. Samma sak händer när vi
Gud att förändra våra liv.
svårfunnen.
mister någon. Nio månader i tom– Mycket av det som påverkar
– Jag vill tro att det fınns ett sätt
heten efter en familjemedlem, är
våra liv sker på kort tid. Man träfatt leva som gör att vi lever i
det kort eller lång tid? Jag tror att
far någon, förlorar någon, råkar ut
samma rytm som Gud, fortsätter
sorg och kärlek står varandra så
”
12
samband nr. 3
att vila är konsten att släppa taget,
för om jag inte vilar förlorar jag
perspektiven och springer ifrån
livet.
Påtagligt närvarande
Tomas. Att vi varken jagar fram
genom livet men för den skull inte
tar lätt på det som faktiskt behöver göras i den här världen. Det
sägs ibland att den som vilar lägger ansvaret åt sidan en stund,
men jag tror det är precis tvärt
om. Den som vilar tar ansvar,
både för sig själv och för de runt
omkring oss. När kroppen vilar
vaknar oron och stressen. Konsten
Även om vi till vardags kan tycka
att Gud känns långt bort kan vi
ibland peka på stunder i livet då
Gud känts extra nära.
– För mig har Guds närvaro varit
påtaglig i livets ytterligheter. När
jag upplevt att livet varit så där
gränslöst generöst och jag känt
djup, oändlig lycka. Men närvaron
har också funnits när allt tagits
ifrån en och man varit liten,
ensam och ledsen.
Perioder av distans
Det är så lätt att tro att livet vore
enklare om man alltid, åtminstone
väldigt ofta, fıck känna den där
totala närvaron av Gud. Men
Tomas är av en annan åsikt.
– Alla goda och sunda relationer
bygger på att man växlar mellan
de täta mötena och så friheten att
ströva omkring. På samma sätt
tror jag att det är med Guds närvaro. Gud fınns där hela tiden,
närmare oss än luften vi andas,
men dold eller gentlemannamässigt diskret. I välsignade ögonblick
blir den närvaron påtaglig. Om vi
alltid skulle känna Guds närvaro
skulle vi förbrännas.
Guds hjärtslag är inget statiskt
tickande. Han verkar och han
vilar. På samma sätt kanske vi hittar livets rytm i balansen mellan
att vara närvarande och ta ett kliv
åt sidan. Samma växelverkan hittar
vi i känslan av Guds närvaro.
Hans kärlek är så koncentrerad,
det räcker att vi upplever ögonblick av närvaro. Perioderna däremellan får vi leva på tro. För det
är Gud vi tror på – inte på känslan av Gud.
Text: sofıe rotstedt
informationsavdelningen på SAM
Foto: urban svensson
MISSIONSGÅVAN JUNI 2008
Inneboende växtkraft i församlingen
Allt levande växer, det ligger i själva livets natur. Naturlig församlingsutveckling, NFU, utgår ifrån
att det fınns en inneboende växt-
14
samband nr. 3
kraft i församlingen. Guds helige
Ande är verksam i församlingen, i
enskilda verksamhetsformer och
den Gud som är orsaken till församlingen vill att den ska växa.
församling utifrån sin situation
och sina förutsättningar, kan fınna
en väg framåt och uppleva att man
växer både i kvalité, gemenskap
och mognad, som i kvantitet.
Många församlingar har prövat
NFU som en arbetsform att utgå
ifrån i samtal och beslut om församlingens arbete och verksamhet.
Många församlingar kan vittna
om vilken hjälp NFU har varit för
att utveckla församlingens arbete
och man har fått glädja sig åt en
positiv utveckling i församlingen.
NFU bygger på att varje enskild
SAM vill uppmuntra och inspirera
församlingar att ta till vara den
hjälp NFU kan vara.
Sverigeavdelningen vill vara en
hjälp för de lokala församlingarna
utifrån varje enskild församlings
behov.
Tack för din gåva!
MISSIONSGÅVAN JULI 2008
Växande kyrka i Moçambique
struktur inom kyrkan. Det är
också glädjande att läsa deras årsrapport och se hur målmedvetet
man jobbat för att växa i antal och
kvalitet. Man har bland annat
skickat evangelisationsteam till
Zambezia- och Tete-provinserna.
Stöd har utgått till de 47 pastorerna
och deras arbete på olika sätt.
Fattigdomen är stor i landet och
50 familjer har fått hjälp med kläder
som man samlat in i församlingarna.
Dessutom har torkan gjort att det
varit svårt med matförsörjningen.
SAM:s systerkyrka i Moçambique
är en växande kyrka. Under 2007
bildades fem nya församlingar och
omkring 875 nya medlemmar har
tagits in i församlingarna. Att sprida
evangeliet och bli en växande
kyrka är också de mål som
Evangeliska Allianskyrkan i
Mocambique vill jobba för.
Samtidigt vill man bygga kyrkor,
satsa på ledarskapsutbildning och
bygga upp en väl fungerande
Även under 2008 satsar kyrkan för
att växa och kunna vara en viktig
resurs bland människor. Visst vill
vi vara med och stödja detta arbete
i ett av världens fattigaste länder.
Tack för din gåva!
MISSIONSGÅVAN AUGUSTI 2008
Ung Tro – SAU:s arbete bland ungdomar
Ung Tro är namnet på SAU:s
arbete bland ungdomar. Ung Tro
har i 75 år också varit en tidning
som nu heter IKON 1931.
täcka vem Jesus Kristus är och få
en relation till Honom, men också
få redskap att växa vidare i gemenskapen med Honom.
Ung Tro arrangerar varje år olika
arrangemang som nyårsläger,
SAU:s årskonferens, konfahelg,
Ung Kraft-festivalen, Gullbrannafestivalen, tonårsläger och
T-centralen med mera. Här vill vi
att unga människor ska få upp-
Hoppas du vill vara med och stödja
detta arbete!
Tack för din gåva!
samband nr. 3
15
Reflektionens betydelse för inställningen till livet
Klostret bakom
dubbla murar
På kriminalvårdsanstalten i Kumla kan internerna gå i kloster. För
många blir den månadslånga retreaten i tystnad en möjlighet till
nyorientering i livet.
största anstalter erbjuder.
Riter förstärker budskap
Det började som ett projekt på
Sveriges Kristna råd. När Fader
Truls Bernhold och kriminalvårdsinspektören på säkerhetsavdelningen, Leif Nilsberth bjöd in ett antal
av Sveriges långtidsdömda till en
klostervistelse var det många som
höjde på ögonbrynen. Men klostret blev efterfrågat och väntetiden
lång. Efter fyra års försöksverksamhet tog Kriminalvårdsanstalten
i Kumla över verksamheten 2006.
Från att ha varit mycket omdiskuterad blir vistelsen i klostret en del
av den vård som en av Sveriges
16
samband nr. 3
Genom Klosterporten, en av dörrarna i betonglandskapet på fängelset, kommer deltagarna in i en
annan värld. Här fınns ett andaktsrum prytt av ljus och ikoner, små
meditationsrum och enkla celler
att bo i. Under retreaten får internerna olika bibeltexter att meditera
över. Innehållet i dessa och vilka
känslor det väcker gås igenom i
samtal med retreatledaren.
– För att göra bibeltexterna konkreta innehåller varje retreat ett
antal riter, berättar Boel-Marie
Lennartsdotter, som nu efterträtt
Truls Bernhold, som ansvarig
retreatledare. Killarna får exempelvis skriva ner saker de ångrar på
ett papper som de sedan lägger i
ett kuvert och försluter. Kuverten
spikas fast på ett kors och vi går
en procession genom örtaträdgården. Där plockar klostervärden
ner alla kuvert och ger tillbaks till
deltagarna som sedan bränner dem.
Sätter ord på känslorna
Boel-Marie berättar att det fınns
inget frälsningssyfte med retreaterna.
Hit kommer människor med olika
religiös bakgrund, och det som är
Gud för Boel-Marie kanske inte är
det för andra. Men retreaterna
bygger på en kristen grund.
Målsättningen är att killarna ska
komma i kontakt med sitt djupa
jag och känna värdet som människa. Då påverkas också förhållningssättet till andra människor.
– Att dessutom få sätta ord på
svåra saker man kanske gått igenom tidigt i livet, kan förhindra
att man lever ut de negativa
känslorna på andra människor,
menar Boel-Marie.
Ofta har deras nära relationer gått
sönder och vem ska då fånga upp
och lyssna på funderingar om
livet. Redan som barn lär vi oss att
bygga skyddsmurar runt omkring
oss. För att killarna ska bli hela,
behöver en del av dessa murar
raseras, men det måste ske i en
kärleksfull miljö och det är här
som klosterverksamheten kan
berika kriminalvården.
Livet kom ifatt
Christer är trebarnsfar och levde
ett hektiskt liv som egenföretagare
i golvbranschen. Genom en rad
olyckliga tillfälligheter kom han i
fel sällskap. Innan han riktigt
hann reagera var spelet över och
domen blev nio års fängelse för
”
Min familj är ok
med klosterkonceptet, för de märker att
jag mår bra. Men
vännerna är däremot
mer frågande. Det
verkar mer naturligt
att dela vardag med
ett gäng förbrytare
än att gå i kloster,
säger Christer med
ett skratt.
inte förlåta sig själva. Och på
något sätt är det ju det som är det
viktigaste – att kunna försonas
med sig själv för att sen kunna gå
vidare.
narkotikabrott.
– Det kändes som om hela livet
ramlade över mig första dagen i
häktet, säger Christer. Vad var jag
för slags människa och hur kunde
det blir så här?
Förlät mig själv
Efter två år på anstalt var Christer
på sin första 30-dagars retreat.
– Jag kände att jag kunde slappna
av och jag blev behandlad som en
människa. På avdelningen är TV:n
en tillflykt med under retreaten
lever vi utan TV och dessutom i
tystnad. Det var omtumlande och
inte helt enkelt. Men jag hade
redan innan retreaten började,
stort förtroende för retreatledaren
Truls Bernhold. Hade jag varit
naken och kastat mig utför ett
stup hade jag litat på att han hade
funnits där och fångat upp de
känslor som väckts. Förtroendet
gjorde att jag kände mig trygg.
Min starkaste upplevelse från
retreaten var att förlåta mig själv.
Många av killarna jag träffat på
anstalterna kan ha gjort hemska
brott, men blivit förlåtna av familjen och kanske till och med av
den som blivit utsatt. Men de kan
18
samband nr. 3
Förändring
Christer har vid det här laget varit
på ett antal retreater och menar att
de förändrat honom mycket som
människa. Han känner sig harmonisk, men att säga att han är kristen är lite magstarkt.
– Jag ifrågasätter inte längre bibeltexterna. Jag går på känslan av vad
som händer i mig när jag läser. Jag
har tagit till mig andlighet och jag
tror på mig själv. Vad kraften
kommer ifrån vet jag inte, men jag
upplever inte att jag behöver veta
det heller. När jag kommer tillbaka
efter en klostervistelse har jag med
mig en skön känsla, jag brukar få
kommentarer av killarna att jag
går omkring och ler, det är nästan
som att vara kär!
Oavsett vad som händer
I likhet med Christers berättelse är
det många interner som fınner ett
lugn under retreaterna. De går ner
i varv och många påbörjar också
processen att acceptera tillvaron
som den är och göra det bästa av
situationen. Även personalen på
anstalterna märker av förändringen.
– Lugnet de fınner i klostret tar de
med sig ut på avdelningarna igen,
säger Boel-Marie. Mår internerna
bra blir det naturligtvis en bättre
arbetsmiljö för de anställda. Men
det är inte alltid så lätt att komma
tillbaka till avdelningen efteråt.
Man är ju inte riktigt densamme,
även om man ser likadan ut. Så en
del av de intagna och vårdarna på
avdelningen kanske till en början
kan ha svårt att förhålla sig till killarna eftersom de inte känner igen
dem. För vissa interner blir kulturkrocken mellan klosterlivets lugn
och vardagen på avdelningen en
svår övergång, men den stora
utmaningen kommer naturligtvis
när de muckar och lämnar fängelsemiljön. Oavsett om livet tar en ny
vändning utanför murarna eller
om de faller tillbaka i gamla
hjulspår, bär killarna med sig ett
minne av att de mådde bra. Hatet
kan försvinna. Det handlar inte
om jakten på pengar eller status.
Många säger att de faktiskt inte
har mått bättre än vad de gör i
klostermiljön – och här fınns varken pengar eller status. Det är en
viktig lärdom.
Text: sofıe rotstedt
informationsavdelningen på SAM
Foto: kriminalvården,
sofie rotstedt
Gemenskapen viktigast
på ”Sommarpuls”
Richard Samuelsson och Sara Fritzon
var ledare för ”Sommarpuls” och
”TiTo” under sommaren som gick
och vill gärna fortsätta med det.
– Det känns som att det här betyder
något för ungdomarna. De får goa
kompisar och ett gott
Gudsförhållande!
Beachvolley, såpabandy och sandslottstävling. För tonåringar och de
som är något yngre fınns det mycket aktiviteter på Gullbrannagården
under sommaren. ”Sommarpuls” riktar sig till 13-åringar och äldre
medan ”TiTo” är till för dem som är mellan tio och tolv år gamla.
Det är julikväll på Gullbrannagården sommaren 2007.
”Skattjakten” är i full gång och
tempot högt. På träden bredvid
bäcken som rinner genom området
sitter olika nummer. De sex lagen
turas om att slå med en tärning
och letar sedan reda på det nummer de får upp. På trädet står ett
uppdrag beskrivet. Några sjunger
nationalsången, andra tar upp en
psalm. Ett tredje uppdrag består i
att laget sammanlagt bara ska låta
två fötter, tre händer, ett huvud och
en rumpa nudda marken samtidigt...
– De satsar verkligen, säger Richard
Samuelsson som tillsammans med
Sara Fritzon jobbar som ledare för
aktiviteterna under tre veckor.
”Ett miniläger”
Sommarpuls pågår vecka 28 till 31.
Man ses klockan nio på kvällen
alla dagar utom söndagar, samt
klockan fyra på eftermiddagen på
torsdagar och lördagar. Ibland har
man andakt efter att aktiviteterna
är slut på kvällen. TiTo träffas
några eftermiddagar i veckan.
Sara berättar om en kille vars familj
ville åka till Kroatien, men eftersom
han hellre ville vara med på
Sommarpuls blev det ändrade planer.
– Det blir ju som ett miniläger för
dem, säger Sara.
När ungdomarna träffas blir det
mycket sport, till exempel beachvolley, spökboll och såpabandy,
men även sandslottstävling, fem-
kamp och fılmvisning.
– Egentligen handlar det bara om
att de ska lära känna varandra. Vi
försöker göra mycket saker som
handlar om att röra på sig, säger
Richard.
Hur många ungdomar som är
med varierar mycket från vecka till
vecka. Richard menar att man
under den senaste Sportveckan,
vecka 28, aldrig var under 70 personer och som mest var cirka 120.
De andra veckorna ligger man
någonstans mellan 20 och 50 deltagare.
Text & foto: per-johan thörn
skribent på tidningen Dagen
samband nr. 3
19
”
Gladwin Jaykar, hiv/aids-koordinatör och Premdas Kalu, ansvarig för den indiska Allianskyrkan, var i Sverige på
besök i samband med årskonferensen. Här berättar de om sina erfarenheter av praktikantverksamheten.
När unga människor från olika kulturer möts, ger de
varandra nya perspektiv. Intrycken
fungerar som
bränsle för det
fortsatta arbetet.
Praktikanter – en länk mellan öst och väst
Samarbete mellan olika länder berikar. SAM:s praktikantprogram
skapar nya perspektiv hos såväl svenska ungdomar som människorna
i det indiska samhället.
Kursen Ung Mission-StepOut har
under läsåret haft två tjejer som
gjort sin praktik i Indien.
Tjejernas erfarenheter och intryck
från halvåret i Indien har självklart
påverkat dem. Under några veckor
i maj blev situationen omvänd.
Svenska Alliansmissionen fıck
besök från Indien.
– Allt är annorlunda här, utbrister
Premdas Kalu, som är i Sverige för
första gången. Tillsammans med
Gladwin Jaykar har de båda haft
ett välfyllt program i Sverige där
de besökt många olika samlingar.
Ett första besök i Sverige behöver
inte betyda att man aldrig tidigare
har varit i kontakt med svenskar.
20
samband nr. 3
Premdas och Gladwin har under
flera år tagit emot Svenska
Alliansmissionens unga praktikanter
till sin församling och hemstad
Nandurbar.
– Praktikanter fungerar som en
länk mellan länder i öst och väst,
menar Premdas och Gladwin. När
vi inte längre har svenska missionärer i Nandurbar är praktikanterna
de som stannar längst hos oss.
Dessutom skapar praktikantverksamheten kanaler till nya kontakter mellan våra organisationer.
Praktikantverksamheten leder ofta
till en ökad förståelse för andra
delar av världen. Men att lära av
varandra är en pågående process
och kulturella skillnader och synsätt gör att det inte alltid är enkelt.
– Ibland fınns det naturligtvis svårigheter i att förstå varandras kulturer, menar de. Många ord och
gester är annorlunda. Även om
orden kan vara desamma så är
betydelsen av dem totalt annorlunda,
vilket kan skapa missförstånd. Men
för det indiska samhället betyder
det mycket när en vit person från
väst kommer för att lära och faktiskt
försöker förstå det indiska tänkandet, kulturen och vår livsfılosofı,
avslutar Premdas och Gladwin.
Text: anna sandin
Informationsavdelningen på SAM
Foto: sofıe rotstedt
Såg med
egna ögon
I mars anordnade SAM en resa till
Sydafrika. Med på resan var Agneta
Jonsson från Lidhult, en av många
engagerade människor som fınns i
våra sammanhang. Jag träffar
Agneta efter hemkomsten för att få
reda på hur hennes engagemang
började och om resan förändrat
hennes syn på mission.
– Jag har fått ett ännu mer engagerat hjärta, säger Agneta på sitt
lugna, litet eftertänksamma sätt,
och en längtan att kunna göra
mer. Sydafrika är ett kontrasternas
land! Jag har aldrig förr sett så
stora skillnader mellan rik och fattig.
Jag trodde att jag visste en del
men det är en helt annan sak att
se allt själv, på plats! Men nu har
jag fått en bekräftelse på att det
lilla jag kan göra faktiskt har stor
betydelse.
Förenade intressen
Agneta är engagerad. Hon syr
vetekuddar som hon säljer till förmån för SAM:s hiv- och aidsprogram i södra Afrika. Det började
med att Agneta läste en artikel i
Dagen. Artikeln handlade om svälten i Afrika och om det omedelbara
behovet av mathjälp. Om hiv och
aids- katastrofen. Detta tog tag i
Agneta och hon började fundera
på vad hon själv kunde göra. Hur
kan jag få folk att förstå vad som
händer i världen?! Eftersom
Agneta jobbar med rehabilitering
och tycker om att sy så föddes tanken att sy och sälja vetekuddar,
som gav värme och lindring till
människor. Hon lät också trycka
upp en liten folder som informerar
om SAM:s hiv- och aidsprogram.
– Jag har sålt många vetekuddar
de sista åren, säger Agneta.
Såg med egna ögon
Så kommer samtalet in på själva
resan. Agneta intygar att både hon
och maken Jörgen kände en enorm
glädje över att ha fått möjlighet att
göra denna resa.
– Jag har ju hört om Sydafrika sen
jag var liten, fortsätter Agneta. Just
att det var en missionsresa och att
vi fıck hälsa på både hos våra missionärer och bo hos en svart
familj, var fantastiskt. Vi bodde
hos familjen Masilela och det var
första gången de hade vita hos sig.
Och tänk att Allianskyrkan i
Sydafrika var så stor, det hade jag
ingen aning om, utbrister Agneta.
De är ju fler än vad vi är i Sverige!
Att hjälpen betyder mycket kunde
hon se med egna ögon både vid
besöken i Witbanks och i
Kabokwenis alliansförsamlingar. I
Kabokweni delar församlingen
bland annat ut mat till föräldralösa
barn. Bara i Sydafrika dör 1 200
människor varje dag i aids och ca
2 000-2 500 smittas av hiv varje dag.
Nya resplaner
– Det kändes som ett stort ansvar
och ett enormt förtroende att få
vara reseledare för gruppresan till
Sydafrika, säger Lennarth
Magnusson. Och eftersom allt
fungerade så bra och vi hade nöjda
resenärer börjar vi så smått att planera för nästa resa i mars 2009.
Det fınns mycket mer att berätta.
Besöket på ett hospice, guidningen
i Soweto, lejonen i Krügerparken,
besöket på Robben Island utanför
Kapstaden, sångstunden i Desmond
Tutus kyrka. Lennarth och hans
fru Birgitta berättar engagerat om
sina upplevelser. Visst låter det lockande? Det kan också bli dina upplevelser! Välkommen med på resan
6-22 mars 2009!
Text: kerstin johansson
Internationella avdelningen på SAM
Foto: privat
Agneta Jonsson, Lidhult
samband nr. 3
21
Djärv vision i Tyskland
Målet är att plantera 100 nya församlingar på 10 år. Den frimodiga
visionen antagen för några år sedan av vår tyska systerkyrka FeG:s*
ca 36 000 medlemmar, lockade mig att följa med på studieresa till
Berlin. Hur tänker de, hur arbetar man och vilken strategi används?
Är det överhuvudtaget möjligt och vad kan vi i så fall lära? Det blev
en spännande vecka i Tyskland…
Det första intrycket var värme.
Vädermässigt genom strålande sol
och sommartemperatur, på
mänskligt plan i form av våra värdar som på ett mycket generöst
och kärleksfullt vis delade med sig
av tid, erfarenheter och kunskaper.
Den värmen och öppenheten
insåg jag snart även präglade deras
nyplanterade församlingar. Vi
mötte två olika pionjärarbetarteam
i olika miljöer och med olika målgrupp, samt en övergripande strateg inom FeG, Dietrich Schindler.
Trots olika uppgifter brann de
tydligt för en gemensam sak: plantera nya församlingar för att nå
dagens tyskar med evangeliet.
Fokus på Jesus och
relationer
Jag tror visionen var väl förankrad
i församlingar som fanns med i
förbön och ekonomiskt stöd. Vare
sig man arbetade med målgruppen
unga singlar, som i
”Berlinprojektet”, eller barnfamiljer,
som i Pankow, lade jag märke till
några gemensamma kännetecken.
Ett var kärleken till Jesus och
betoningen på hans skönhet.
– Vår predikan är till 80 % en
beskrivning av vad Jesus gjorde
och vem han är, sa
22
samband nr. 3
Berlinprojektets ledare. Nåden är
utgångspunkten och drivkraften
för förändring och omvändelse,
menade Berlinprojektets ledare.
Ett annat kännetecken var relationsinriktningen där man målmedvetet skapade relationer till
nya människor. En pionjär tillbringade exempelvis det mesta av
sina åtta första månader på ett café
där han sökte kontakt och lärde
känna människor i området.
Församlingens inkarnation
Man talade också om församlingens ”inkarnation”, att verkligen
bli en del av samhället, dela människors liv och vardag, engagera
sig i sin del av Berlin. Att tillbringa den mesta delen av din tid
med de förlorade, var en av
Dietrichs många utmanande tankar. I relationsinriktningen fanns
en viktig grundbult, man påpekade ofta vikten av en öppen och
inkluderande gemenskap. Allt som
andades ett tänkesätt som delade i
”vi och dom” försökte man tvätta
SAM:s pionjärarbete
Är du intresserad av SAM:s pionjärarbete i Sverige? Kontakta Bengt
Axelsson 0709-724 000, e-post:
[email protected]
bort. Man förutsatte aldrig kunskap om Bibeltexter, sånger eller
att alla i lokalen delade samma tro
utan räknade med att nya fanns
där som inte visste, nyfıkna men
ännu inte troende. Det man betonade var istället vikten av att
bjudas in i gemenskapen direkt
även om tron inte fanns.
– Lärjungaträning börjar redan
innan man kommit till tro, konstaterade Dietrich.
Betonade likheter
Något som betonades starkt var
det faktum att vi människor liknar
varandra, delar livet, kämpar med
samma frågor. Alla behöver vi gå i
samma riktning – till Jesus
Kristus. Intrycken från mötet med
vännerna i Berlin är så många att
man knappast kan ge dem rättvisa
i en kort artikel, får du chansen
att möta dem så ta den! Jag vill
avsluta med en tanke från Dietrich.
– Vi ber ofta Gud om hjälp att
bygga vårt lilla kungadöme, han
inbjuder oss istället att stiga in i
hans väldiga kungarike.
* förkortning av Freien
Evangelischen Gemeinen
Text: ulf häggqvist
pastor i Vetlanda Alliansförsamling
och en av deltagarna på resan.
Foto: privat
Vad är värdet kontra kostnaden?
Krönikan är inspirerad av en originaltext av fysikern och professorn Bodil
Jönsson, Lund. Publicerat med tillstånd av henne.
Idag påminns vi sällan om mänskliga värden men desto oftare om
ekonomi (lönepåslag, deklarationsblanketter, kontoutdrag, ränteprognoser, budgetar, aktiekurser,
kampanjpriser och fakturor). Som
kontrast framträder Karl-Bertil
Jonsson på julafton med mottot
”Ett väl utfört arbete ger en inre
tillfredställelse och är den grund
varpå samhället vilar” – utan ett
ord om vare sig arvode eller BNP.
Om vi istället kombinera värden
och kostnader till VKK (värde
kontra kostnad) gör man begreppen lika synliga. Det gör att du
måste ta ställning till vilka värden
som är viktiga, hur de kan mätas
och vad som är värt att lägga krut på.
VKK kan få dig att fundera på
vardagliga saker som exempelvis
”Vad är VKK för att åka till
England och hälsa på vännerna
under sportlovet?” jämfört med
”Vad är VKK för göra sportlovsveckan till en lugn hemmavecka?”.
Utfallet är inte självklart, med
enbart genom att ställa frågan
leder det in dig på en annan sorts
överväganden än rena kostnadskalkyler.
Det absolut sämsta VKK är om
värdet minskas samtidigt som
minskningen drar en stor kostnad.
Sveriges VKK för människors
stress hör hit.
Utebliven arbetsglädje och prestationsförmåga, ett ökat antal
depressioner och förlorade framtidshopp till ett osannolikt högt
ekonomiskt pris – det kan inte bli
mycket sämre.
Nyckeltal kopplade till kronor och
ören behöver kompletteras med
nyckeltal kopplade till värden. I
likhet med andra ekvationer blir
bilden tydligast om man ställer
variablerna i relation till varandra.
För samman värde- och kostnadsfunderingar till ett VKK!
Illustration: urban svensson
Tanka energi
Strunta i måsten
Hängmatta
Snygg förpackning
Söderhavskryssning
Kometkarriä
r
samband nr. 3
23
Se på
himlens fåglar
”
Ibland tror jag att ju osäkrare vi är och ju
större behov vi har av bekräftelse desto mer
saker och aktiviteter måste vi skaffa.
24
samband nr. 3
I Bergspredikan uppmanar Jesus
att inte göra oss bekymmer utan
se på himlens fåglar. De samlar
inte i lador och ändå föder vår
himmelske Fader dem. I vår har
jag lyssnat speciellt mycket på fåglarna och njutit av deras välstämda
sång. Visst har det varit en ovanligt fın fågelsång i år? För mig har
det varit en påminnelse om att
lyfta blicken, få perspektiv och
njuta av Vätterutsikten och livet.
Just i vår har jag tänkt att bättre
än så här är knappast livet; jag kan
gå till jobbet i rask takt, se
Vätterns skiftning, känna vinden
och lyssna på fåglarna. Börjar jag
bli gammal som tänker så? Visst
kan man bli naturromantiker i
medelåldern men det har också att
göra med att jag träffat så många
stressade människor i år och att
jag funderar alltmer på vad som är
viktigt i livet.
Lyft blick ger perspektiv
Även semestern kan bli stressig om
vi inte har perspektiv. Vi är olika
när vi vill koppla av och vi har lite
olika behov. Det viktiga är ändå
att lyssna på sina och familjens
behov och inte på vad andra tycker är lämpligt eller något vi tror
att vi måste göra. När jag sitter
med stressade människor i samtal
kan just det uttrycket komma
”nej, så kan man inte göra – vad
skulle folk säga”? Eller – ”nu ska
man resa dit, det gör alla!” Det
där är en hämmande inställning
som inte uppmuntrar den naturliga
pulsen. Ibland tror jag att ju osäkrare vi är och ju större behov vi
har av bekräftelse desto mer saker
och aktiviteter måste vi skaffa. Det
blir dyrt när vi inte mår bra, jag
har upplevt det själv och tyvärr
utnyttjar reklamen vår osäkerhet
och rädsla att bli utanför. Om vi
tror att vi blir mer accepterade av
blir tomt. Jesus umgicks aldrig
med ”de rätta” människorna eller
med dem som hade status!
Begär kan bli behov
andra genom att göra de ”rätta
resorna” och skaffa de rätta sakerna för att få en lyckad semester, då
är vi faktiskt illa ute och saker
TAR TID. Det är bland annat
därför Jesus säger att vi ska se på
fåglarna. De är fria, flyger långt
och de har perspektiv. Om man
har överblick och följer sin naturliga livsrytm ser man oftast vad
som är viktigt i livet. I undersökningar som görs uppskattar människor ganska enkla saker som att
promenera i skogen, bada, vara
med sina barn och äta god mat
med sin familj eller vänner på fritiden. Semestern blir inte automatiskt mer lyckad för att semestermålet är exotiskt eller att båten är
större. En medhavd lunch på
Vätterstranden med en person
man verkligen trivs med och kan
skratta tillsammans med kan vara
en riktig höjdare! Lyckliga dagar
som jag haft på semestern handlar
oftast om samhörighet med
någon, naturupplevelser och att
kunna ta dagen som den kommer.
Jakten på frikyrkostatus
Det kan konstigt nog bli krav att
resa på de rätta konferenserna och
umgås med de rätta människorna.
Om behovet är att möta Gud när
vi reser på konferens fınns det
större förutsättningar att konferensen blir lyckad för oss. Men om
drivkraften är att så ska man göra
eller nu höjs min status om jag
umgås i de rätta frikyrkliga kretsarna, då fınns risk att även det
Historikern Peter Englund har
sagt; ”Det värsta som kan hända
en människa är att inte få det man
behöver men det näst värsta är att
få allt man begär.” Det är viktigt
att ta våra behov på allvar men
mycket dumt att förväxla dem
med sina begär. När vi ätit oss
mätta, inte fryser och vi har
någonstans att bo så längtar vi
efter kärlek, trygghet och gemenskap. Så enkelt är det – och mest
av allt längtar vi efter gemenskap
med Gud. Vi är mer lika än olika
vi människor, oavsett ålder. Barn
gör som vi vuxna gör och vi kan
inte skylla på att de måste ha så
mycket, även om samhällets tryck
kan vara svårt att stå emot. Men
det är ändå hoppfullt att alltfler
genomskådar vår onaturliga livsstil, både vårt sätt att relatera till
tid och miljö.
Nu önskar jag dig en riktigt skön
semester! En semester som just du
behöver – och glöm inte att se på
himlens fåglar…
Text: anita lindén
Undervisar på Själavårdslinjen på
Korteboskolan
Foto: stockxpert.com
”
Det kan konstigt
nog bli krav att
resa på de rätta
konferenserna och
umgås med de
rätta människorna.
samband nr. 3
25
Personalnytt
Almanackan
JULI
1-5
3-6
13
SAU:s familjeläger
Gullbrannafestivalen
För program och mer
information besök:
www.gullbrannafestivalen.com
Avslutning på
sommarkonfırmationen,
Bankeryds
missionskyrka 11.00
AUGUSTI
2-9
3-8
Teen Street
MER 2008,Tonår- och
XL-läger på
Gullbrannagården
10
Missionsfest,Tenhult
11-16 Bödalägret
18
Terminsstart, Ung Troutbildningen
22-23 Ledardraget i Värnamo
Läs mer på våra hemsidor
www.alliansmissionen.se
Monica och Thomas Palmgren
Jakob Nygren
slutar sina tjänster som engelsklärare i Kina 2008-07-31.
vakanspastor i Bankeryds missionsförsamling från 2008-08-01.
Agneta och Magnus Persson
Kenneth Andersson
slutar sina tjänster i Mellanöstern
senare delen av september respektive
oktober 2008.
slutar sin tjänst som församlingspastor i Nässjö alliansförsamling
2008-08-31 och tillträder som föreståndare på RIA i Nässjö 2008-09-01.
Camilla Bergius
omsorgspastor i Värnamo Alliansförsamling från 2008-08-01.
Håkan Lang
vakanspastor i Ölmstads
Alliansförsamling från 2008-08-01.
Lotta Högsveden
ungdomspastor Bankeryds
missionsförsamling, är föräldraledig 2008-08-01.
Somrig pastasallad
4 dl pasta
1 msk olivolja
saft från en halv pressad apelsin
0,5 tsk salt
0,5 krm svart peppar
1 tsk timjan
1 tsk basilika
2 st tomater
1 st avokado
Ca 15 cm purjolök
Ca 15 cm gruka
0,5 st röd paprika
1 st medelstor morot
150 g fetaost
1 knippe rocculasallad
Gör så här
Koka pastan enligt instruktionerna
på förpackningen. Blanda under
tiden olivoljan, pressad apelsin,
salt, peppar, timjan och basilika.
Häll av pastavattnet. Häll över olivoljeblandningen över pastan. Ställ
26
samband nr. 3
Christian Fritzell
börjar som ungdomspastor i
Allianskyrkan i Jönköping 2008-08-01.
Lars-Gunnar Wettebrand
avslutar sin tjänst som församlingspastor i Ölmstad 2008-07-31 och
tillträder 2008-08-01 Värnamo
Alliansförsamling.
4 personer
allt att svalan. Skölj och skär
tomaterna i klyftor. Lägg i en skål.
Skär avokadon i små bitar. Lägg
bitarna bland tomaterna.
eller fın hacka den, blanda i den
med de andra grönsakerna.
Skär feta osten i bitar och blanda i
den bland de övriga grönsakerna.
Skölj rocculasalladen, skär den i
lite mindre bitar och blanda med
de övriga grönsakerna.
Blanda nu ihop pastan och
grönsakerna. Servera med grillat kött, gärna kyckling.
Lycka till!
Tips! Skär runt kärnan med en
vass kniv, dela avokadon i två halvor, gröp ur kärnan med en matsked, skär ett rutmönster i avokado
köttet med en liten mindre kniv,
gröp sedan ur bitarna med matskeden i salladen. Skölj och strimla
purjolöken, blanda med purjolöken och tomaterna. Skölj och skär
gurkan och paprikan i bitar, blanda med de övriga grönsakerna.
Skala moroten och riv den grovt
Recepttips: hanna engkvist
husmor på Korteboskolan
Foto: hanna engkvist
& urban svensson
Tack Tore Gunnarsson och Magnus Rydberg!
Då Magnus Rydberg 2003 började som administrativ chef på SAM
sa han att han ville satsa fem år
och sedan ompröva om det skulle
bli ytterligare en period. När han
nu väljer att gå vidare till andra
uppgifter kan vi se tillbaka på en
femårsperiod då SAM:s administration och fastighetsförvaltning
utvecklats på ett mycket positivt
sätt. Ombyggnationen av SAMhuset i Jönköping, när tomma
kontorslokaler blev till attraktiva
lägenheter, var ett jätteprojekt som
vi kommer att ha välsignelse av
lång tid framöver. Andra viktiga
projekt har varit utvecklingen av
våra redovisnings- och informationsprogram. Det sista projektet
som blev klart att sjösättas under
Magnus sista arbetsveckor är ett
program för att hantera tackbrev
och uppföljning av gåvor till
SAM.
Vi tackar Magnus för fem betydelsefulla år och önskar Guds välsignelse.
När Tore Gunnarsson nu går i
pension har han haft en rad viktiga
tjänster i SAM. Han började som
missionär i Rhodesia (Zimbabwe)
1970. När möjligheterna till missionsarbete i Zimbabwe stängdes
blev det fortsatt tjänst i Swaziland
tills SAM 1980 kallade honom
hem till Sverige för att bli missionssekreterare. Under hela 17 år
ledde Tore vårt internationella
arbete på ett mycket framgångsrikt
sätt. Efter åren som missionssekreterare återvände han till missionärsuppgiften och den här gången i
Mocambique. Tore har också
tjänstgjort som pastor i Sverige.
2002 tillträdde han som rektor för
Korteboskolan. Tores tid på
Kortebo har präglats av mycket
arbete kring skolans framtid och
av god tillströmning av studenter.
När Tore nu pensioneras kan han
se tillbaka på många händelserika
år och viktiga uppgifter i SAM.
Vi säger ett stort tack för Tores 37
år och ber om Guds välsignelse.
Växtverk 2008 – En ledarutbildning
med nytt upplägg i tre steg
Steg 1
Steg 3
26-28/9
Klinta, Bottnaryd
Pris: 300 kronor
6-8/3 2009, fortsättningskurs
Pris: 300 kronor
Född 1993 el. tidigare.
Steg 2
Anmälan till SAU, 036-30 61 72,
[email protected], senast 12/9
www.sau.nu/uv-scout
14-16/11, fortsättningskurs
Långserums Fritidsgård
Pris: 300 kronor
Alltid aktuella nyheter på webben!
www.alliansmissionen.se
Teologi,
Själavård, Bibel
www.korteboskolan.edu
