Malen ”silurus glanis” i Göingebygden
Berättelser och andra noteringar sammanställda av.
Nils-Åke Andersson
Knislingebygdens fiskevårdsområde, Knislinge Fiske bildades genom
lantmäteriförrättning 1994 för att organisera och förbättra fisket i ån.
Det var vid ett möte i Knislinge Bygdegård dit Lantmäteriet kallat de som hade
fiskerätt eller anknytning till Helgeå i Knislinge området. Jag var på mötet i rent
allmänt sportfiskeintresse. Det är väldigt många som har fiskerätt i ån på grund
av alla egnahemstomter som styckats av från grundfastigheterna. Fram till 1950talet följde fiskerätt med vid avstyckning av tomter. Vid mötet talades om var
dessa husare fick fiska och det var bland annat på en liten allmänning vid strax
intill Emsfors kraftverk. Då ställer Stellan Håkansson frågan, är den så stor så ja
kan ställa makaburken där? Svaret kommer jag inte ihåg, men allmänt skratt
blev det. Området sträcker sig från nedströms Emsfors kraftverk till uppströms
Torsebro kraftverk. Det har skett stora förändringar i fisket under de år som gått
sedan kraftverksutbyggnaden påbörjades i Torsebro 1908, dämningen av ån var
troligen positiv för malen.
I och med bildandet av Knislinge Fiske och övriga fiskevårdsområden i Helgeå
kunde man ställa krav på fri väg för den vandrande fisken. Det har medfört att
det finns en någorlunda fungerande passage förbi Torsebro kraftverk under tiden
havsöring och lax vandrar upp i ån för att leka. Laxen kommer i Bivarödsån upp
till Sibbhult i dag, här kommer en fiskväg att utföras förbi fallet.
I Almaån kan fisken passera upp i Hörlingeån och Finjasjöns tillflöden.
Fisket har påverkats av föroreningar från pappersbruk i Delaryd, Östanå och
Broby. Det skedde ett för fisket katastrofalt utsläpp från Broby Pappersbruk vid
midsommar 1962. Det var så mycket fisk som dog att man på flera platser kunde
lasta upp död fisk med grävmaskin och köra till tippen. Man talade även mycket
om föroreningar från Broby sanatorium under 1940-60-talen.
I och med installationer av vattenklosetter förorenades vattnet i en ökande takt
fram till utbyggnad av reningsverk i de större samhällena på 1960-talet, då
föroreningarna minskade. Under åren då kraftverksutbyggnaden från Emsfors
kraftverk och norrut till Njura gjordes stora muddringar för nya kanaler och
fördjupning av befintlig åbotten. Det medförde en stor uppslamning av
nedströms befintliga vattenmagasin. Sydkraft muddrade med en större
grävmaskin från Knislinge bro och till strax norr om Skofabriksgården,
samtidigt muddrade den större Menken med slängskopa från strax nedströms
Emsfors ned förbi öarna vid Östergård. Här schaktades den stora ön bort. Sista
gången vi badade vid vårt badställe Flade hall strax nordväst Skofabriksgården,
var det 10 centimeter löst slam på berghällen ut i ån, detta var i samband med
höhässjning på Ängen, nuvarande golfbanan.
På senare år har skett en ytterligare förbättringar för att rena avloppsvattnet
innan det släpps ut i ån. Så idag har ån en acceptabel vattenkvalitet för fisken.
Malen (silurus glanis) i Helgeå.
Malen har funnits i ån sedan lång tid tillbaka med historier om jättemalar. De
sista resterna försvann troligen under 1970-talet.
Norr om Knislinge bro.
Bilden visar åbotten från ön och uppströms förbi Nolins. Foto N-Å Andersson
Dämmet vid kvarnen rasade omkring 1970 och ån tömdes under ett dygn.
Bilden är tagen från Flade Hall mot Skofabriksgården.
Norr om kraftverket i Knislinge fångade sadelmakare Nordkvist 1925 en stor
mal på omkring 15 kilo. Han hade sin båt på Nils-Nils lann mitt för Knislinge
missionshus. Nordkvist fiskade med långrev och troligen också med glinder
efter båten, möjligen även med mjärde.
Enl. Hugo Andersson.2002
Knislinge
Ön uppströms Knislinge bro innan kraftverket byggdes
Vattenföring i Helgeå som den kan ha varit omkring 1925.
Vid uppförande av Knislinge kraftverk höjdes vattennivån, det borde påverkat
malen positivt. Det blev lite djupare vatten för fisken, den djupaste delen var
tidigare i hölen nedanför Östergårds badställe.
Knut Dahl levererade fisk till Gunnar Nolin. Gunnar hade enligt Sven besvär av
magsår, och tydligen var det bra för honom att äta fet fisk. När Knut fick någon
mal tog Gunnars hustru Maja hand om den och tillagade malen. Till mat fick de
enligt Sven inte vara större än 3 kilo. Köttet var helvitt helt igenom. Gunnar
fiskade med ryssja om vårarna, ibland när det var större översvämningar på
ängarna kunde han sätta ryssjan där sedan korna betade.
Det var inte ovanligt att de fick bygga spångar över gårdsplanen för att komma
upp torrskodda till Hagagatan när ån svämmade över på vårarna.
Enl. Sven Nolin 20060409
Även i äldre tider har det varit lite vatten Helgeå
Hölen i Knislinge
Omkring 1920 fångade Stigners pågar en stor mal i Hölen nedanför kvarnen i
Knislinge hur stor den var vet jag ej, det är min far Birger Andersson som
berättat om fångsten.
Enl. Birger Andersson.
Erik Norup drog upp halvdöd mal ur Hölen.
Fisken skall enl. uppgift vara noterad i lokaltidningen med bild.
Enl. Hellen Norup 2006.
Hölen i Knislinge
Vid ett tillfälle hissade någon eller några upp en mal i hotell Ådalens flaggstång.
Det kan ha varit någon av storfiskarna i byn, enligt uppgift Sjunne Nilsson på
Östergårdsvägen, Sjunne arbetade på Skofabriken i Knislinge
Enl. Hans Paulsson 20060328
Sjunne ”Jocke” Nilsson har tagit en mal i Hölen omkring 1960 som vägde 15
kilo.
Enl. Arne Nordgren 2006-04-22
Fångstfoto taget vid Villa Framnäs i Knislinge.
Kortet tillhandahållet 2006 av Elsa Nilsson gift med Karl Nilsson.
Bilden visar Olle Hillerströms bror Jonne till vänster och till höger en bagare
som Kalle bagare anställt när han var inkallad under kriget. Kalle låg inkallad i
norrland någon gång mellan 1940-45 då fångsten gjorts.
Fisken längst till höger har vägt cirka 20 kg, fisken till vänster om denna cirka
10 kg och den lilla cirka 1 kg.
Kortet är taget vid Villa Framnäs och fångsten av de tre malarna är troligen
gjord i Hölen eller nerströms Helgeå. Troligen har man lagt ålarev agnad med
daggmask där en mört eller liknande fisk nappat och i sin tur har malen tagit
denna fisk. Man har också vid flera tillfällen tagit mal när man glindrat efter
gädda.
Enl. uppgifter från Elsa Nilsson och Lennart Tuvesson i Knislinge 2006.
Hjärsåslilla
Malen har alltid varit lite mytomspunnen. Det jag hört när man talat om fisken
så tog man alltid upp den, men den användes sällan i hushållet. Utan man
kokade den till höns eller helt enkelt kastade den på gödselhögen. Fisken
släpptes aldrig tillbaka i ån.
Enligt uppgifter jag har fått, skall malen ha ett delikat kött, troligtvis inte de
större fiskarna.
Den mal jag själv tog tillreddes av min mamma. Fisken flåddes och stektes
smaken var något åt ålens smak. Enligt mitt minne var ryggens kött vitt och i
sidorna var det brunt kött.
N-Å Andersson 2006-04-16
1930 såg drängen hos Lars Månssons far (Abrahamssons) en stor fisk i
Snurrehålan, platsen nedanför gården kallar de Snurrehålan. Detta var när de
höll på med höbärgning. Drängen kastade en tjuga som fastnade i fisken som de
lyckades få upp ur vattnet. De tog den i en säck och vägde den på säckavågen
uppe på gården, den visade att malen vägde 35 kilo.
Lars Månsson har tagit några malar bland annat en i en mjärde vid Trudas i
Hjärsåslilla.
Enl. Lars har de flesta malar tagits runt Holmarna, som i nedre svängen har ett
djup på flera meter?
Enligt Lars Månsson 20060409.
Stig Hendigh Nilsson arbetade hos Abrahamsons på 1950-60-talet, då tog han
tillsammans med Harry Nilsson från Staversvad en mal som vägde 13,6 kilo när
de fiskade med spinnspö i Helgeå några hundra meter uppströms Almaåns
utlopp i Helgeå. Malen koktes och blev foder till grisarna på gården.
Enl. Stig Hendigh Nilsson 20080113
Hans Paulsson fångade en mindre mal i ån öst om Beatebergs gård omkring
1957, malen togs på ståndkrok.
Hasse har tappat en mal som högg när han glindrade i Hölen, den var enligt
uppgift mycket stor. Han hade fisken i kanten på båten när den slet sig.
Enl. Hans Paulsson 20060328
Hanaskog.
Bilden med Harald Löndahl o Yngve Hellkvist samt Bo Löndahl troligen från 1959 Enl. N-Å Andersson 1998
Lantbrukaren Harald Löndahl och handlaren Yngve Hellkvist i Hanaskog
fiskade mycket i Helgeån, här med en mal som vägde 13 kilo.
Harald var händig och byggde sina båtar själv, de var impregnerade med trätjära
och tätade med drev när de byggdes. ”Varvet” hade Harald i porten intill
lagården där han hade möjlighet att spänna ner botten på båten så att botten blev
lite svängd. Hellkvist hjälpte troligen till med spik och beslag till ekan.
Almåns utlopp i Helgeå
De hade båten vid Haralds lann i Almån, en bit väster om järnvägsbron vid
Almö. Härifrån rodde de och glindrade ner till Helgeån och oftast ner mot
Holmarna. De tog vid ett tillfälle en stor mal på ett skeddrag när de glindrade
nere vid Holmarna. De har även tagit mal när de fiskade med långrev. Omkring
1960 skaffade de sig utombordare till båten. Då blev det bekvämare att ta sig till
Holmarna, som var deras favoritställe. Här fiskade de bland annat genom att
lägga nät utanför Sönavik, för att sedan ro in i viken och skrämma ut fisken
genom att plaska med årorna i vattnet och i vassruggarna. Det var mycket vass i
Sönavik då, och idag är den ännu mer igenväxt.
Jag hade själv båt här på 1970-talet och varit här och fiskat en hel del bland
annat i Sönavik. Där jag fick ett antal stora sutare som mest cirka 2 kilo.
Däremot fick jag ingen stor braxen. De flesta fiskarna fick jag på mete, några
gånger lade jag ut långrev. Men oftast glindrade jag eller spinnfiskade då oftast
med en stor vobbler.
Enl Nils-Åke Andersson
Sönavik 2006
Truedstorp
1952 är Gert Andersson ute och glindrar på Helgeån tillsammans med sin
farbror och faster. När de kommer strax innan Almåns utlopp hugger en stor
fisk. Gert som är 9 år blir bogserad ända ner till Truedstorp innan de fick stopp
på fisken, som visar sig vara en mal. Så småningom får Gerts farbror upp fisken
i båten och fastern blev helt förskräckt med detta monster runt benen. Malen
vägde 13 kilo och som alla malar jag har hört talas om så släpptes aldrig någon
mal tillbaka utan togs upp och koktes till hönsen eller slängde man malen på
gödselhögen.
Enl. Gert Andersson 2007-03-15.
Börje Kruhl med fru cyklade ofta som inbiten fiskare med pojken på
pakethållaren ner till Truedstorp där de fiskade tillsammans. Det hände vid
några tillfällen att de fick mal, då gav Börje den till en ungrare som arbetade på
Tarkett, mal var för ungraren en delikatess. Hände det sen att ungraren fick ål så
fick Börje denna som var en delikatess för Börjes familj.
Börje beskrev egna fångster och en ungrares fångster i Helgeå när jag träffade
honom i kiosken en sommarkväll 2007.
Enl. Börje Kruhl 2007 Mickelskiosken i Knislinge
Hoel arbetade på Tarkett i Hanaskog, han fick en stor fisk på kroken vid
Truedstorp, den var så stor att han blev rädd och kapade linan. Detta skall vara
noterat i Tarketts personaltidning.
En ungrare som arbetade på Tarkett, fiskade mycket i Helgeå. Han såg malen
som en delikatess som han minns från Donaus malar.
Enl. Alf Paulsson i Hananskog 2006
Hanaskogs Gård
Malen på bilden lär ha vägt mer än etthundra kilo och landades med en häst.
Text nedan återgivet ur ”Strödda minnen”
Klinteberg och jag roade oss på Hanaskog bland annat med fiske i Helgeå. Detta
var i allmänhet föga givande men en gång gjorde vi en storartad fångst. Jag
rodde och Klinteberg höll i ett vanligt litet gäddrag, då han plötsligt ropade att
det fastnat i botten. Jag strök på årorna, men snöret höll sig fortfarande spänt,
och av några svaga ryckningar förstodo vi att där var fisk på kroken. Något
starkare motstånd gjorde den ej, då vi halade in snöret, och tyngden föreföll oss
därför oförklarlig. Förklaringen kom, när en kolossal mal (Silurus glanis) visade
sitt breda huvud i vattenytan. Vi rodde iland och med oerhört besvär Figo vi upp
besten på det torra, där han Ingalund var så lugn som i vattnet. Det visade sig när
vi kommod hem, att han vägde två lispund, det vill säga sjutton kilo.
Olyckligtvis blev den ej fotograferad, men en likadan fisk, som många år
därefter fångades i ån, bifogas här ett fotografi. Det var icke utan att damerna
tyckte det vara något kusligt att bada, sedan de sett vilka odjur som funnas i ån.
Del avskrift ur De Geers ”Strödda minnen” utlånad av Kennet o Ronny Isaksson
Bössebacken.
Kennet Isaksson och Karl-Ove med mal framför Fridarpa Tures bil.
Kennet Isaksson och Karl-Ove håller upp de stora malen på trettiofem kilo som
de landade vid Holmarna.
Ronny Isaksson berättar att det skall ha tagits en mal på etthundra kilo vid
Truedstorp 1908. Den var så stor att man fick ha en häst för att dra upp den på
land.
Enligt samtal med bröderna Isaksson på Bössebacken har de sett när malen lekte
vid badstället strax söder om Almaåns mynning i Helgeå omkring 1960.
Enl. Ronny Isaksson 20060409
Bivaröd
Johan Wollberg och sonen Bruno fiskade en hel del, bland annat med långrev
betad med daggmask. Man fiskade mest i området omkring Holmarna och
Bivarödsåns mynning i Helgeå.
De fick aldrig någon stor mal, däremot en del mindre mal. I slutet av 1960-talet
var de sista gångerna de lade ut långrev, då fick de flera mindre malar, troligen
hade det några år tidigare varit gynnsam lek för malen efter som det var så
mycket mal som tog på deras långrevar. Det finns några ställen i ån som nämns i
samband med malfångster. Malhålan ligger i den skarpa vänstersväng som ån
gör strax nedströms Trollevik (Sönavik).
Enligt Bruno hade hans farfar haft mal på en rev som bogserade båten men som
de inte fick upp, den fisken lämnade aldrig botten, tills den så småningom slet
sig. Farfadern gjorde ålarevar med mycket grov lina för att den skulle klara stora
fiskar, tyvärr fick de aldrig någon riktigt stor mal.
Enligt Bruno Wollberg 20060419
Sönavik söder Holmarna i Helgeå
Malhålan söder Holmarna i Helgeå
Herta Erlandsson i Knislinge berättar att hennes man Stig och Johan Wollberg
fiskade en hel del i Bivarödsån och Helgeå.
De fick ingen mal men sutare, braxen, abborre, gädda och som hon tillagade.
Sutare koktes med en god sås till, braxen blev det alladåb av.
Enligt Herta var Johan Wollbergs far en rask man, han gick ofta ner till ån för att
lägga nät eller långrev. Hans hustru var en flitig väverska och för detta klippte
hon mattrasor som hon förvarade i några säckar i verandan. Johans far förvarade
även sina nät i en säck här. När så Johans far vid något tillfälle skulle iväg till ån
tog han en säck på ryggen, och som vanligt halvsprang han ner till ån. När han
så skulle plocka upp sina, som han trodde nät, visade det sig att han fått en säck
med mattrasor med sig i stället för näten. Det lär ha varit en förgrymmad man
som tillbaka till hemmet med sin säck med mattrasor.
Herta Erlandsson Knislinge 20060419.
Ballingstorpsgården
Rangvald (Valle) Olsson Knislinge (foto N-Å Andersson)
Ragnvald Olsson maskar på ålarev vid Ballingstorpsgården omkring 1965.
”Valle” Ragnvald Olsson fiskade genom åren mycket i Helgeån. Han tog
troligen flera malar på långrev. Vid ett tillfälle tog han stor mal som han gav till
Henrik Axel (Axel Henriksson) på Trädgårdsgatan. Det var meningen att han
skulle koka fisken till sina höns, Henrik menade att det är (”meed, meed” ) för
bra, och så slog han sig bak sitt ena öra, för att ge te hönsen, så de åt troligen
upp en del av den stora fisken i det egna hushållet detta var omkring 1950.
Enl. N-Å Anderson 2002
Odersberga
Malen fanns i Helgeå 1963 då tog jag en mal på långrev agnad med mask vid
skjutbanan i Knislinge det är den enda mal jag tagit. Fisken vägde cirka 1,5 kilo,
jag flådde den och ryggbiten stektes, den smakade ungefär som ål.
Omkring 1975 lade jag en långrev en bit norr om Bivarödsån på den östra sidan
just där kraftledningen korsar ån. På morgonen när jag höll på att vittja reven
och kommit en bit, så kommer det en stor fisk utifrån ån som på detta ställe är
ganska bred kanske, 50-60 meter. Fisken visar cirka 15 centimeter av sin sida
och 75 centimeter av sin längd varje gång den visar sig cirka 4-5 gånger när den
kommer utifrån ån och simmar mot den norra sidan av ån. Sedan vänder den och
simmar mot den södra sidan av ån på samma sätt som tidigare. Då passerar
fisken båten på mindre än 5 meters håll. Fisken är betydligt över metern lång vi
ser ju 15 centimeter av sidan på fisken där den visar sig. Vi ser fisken kanske 10
gånger under 2-3 minuter. Denna fisk var ingen gädda, jag är helt säker på att
det var en mal, den hade inga uppstickande fenor. Jag har bara hört talas om
stora malar, men aldrig tidigare sett någon.
Efter detta möte satte jag ut döda mörtar fastsatta med en klen lina för att kanske
få bekräftat att det fanns stor fisk i området, men de förblev orörda.
Enl. N-Å Andersson 1998
Östanå
Malfångst i Östanå omkring 1965.
Fångsten gjordes av en Dahlkvist mellan Östanå pappersbruk och Denningarums
kraftverk, fisken vägde cirka 25 kilo och fisken sågs bland annat av Per Klint
som då var i 15-års åldern.
Enl. Per Klint Broby 2006-04-20.
Gustav Dahlkvist bodde i ett torp på den lilla vägen mellan soptippen i Kattarp
och Östanå, alltså en bit från ån. Han och hans broder fiskade ganska mycket i
området kring Östanå och troligen tagit en och annan mal.
Enl. Willy Ingemansson Malshult 20071223
Kristianstad
Kelly Moberg en medlem i Kristianstads Sportfiskeklubb, fiskade en tidig
morgon 1985 vid Tivoliparken. Här visade sig då en mycket stor fisk ute i ån.
Den visade sig flera gånger, fisken var så stor att det finns ingen gädda i området
som kan bli så stor som denna fisk var. När Kelly berättade det för Torsten
Lundgren var Torstens kommentar till händelsen att det har varit en tumlare som
förirrat sig upp i Helgeå till Tivoliparken.
Enl. Roger Göransson 2006 vilken Kelly berättat detta hela för.
Broby.
Enl. uppgift flydde bland annat malen ut i havet vid det stora utsläppet från
Broby pappersbruk vid midsommar 1962. Yrkesfiskare i havet tog inte mindre
än 12 malar denna dag i sina redskap.
1999 sattes 12 stycken malar ut vid Yngsjö.
2001 har man fångat ett tiotal små malar runt 25 centimeter vilket tyder på de
har förökat sig.
Osby
Om malfångst i Skeeingesjön beskriver Carl von Linné att det fångats en mal
om 2 alnars längd (cirka 1,2m)
En pastor Gemzeus var 1709 med om något märkligt när han fiskade vid den
Filosofiska udden i Osbysjön, det kan ha varit en stor mal han haft på kroken.
Enl. notis på Internet.
Hembygdsmuseet i Osby den 28 april 2006
Kristenssons Järnaffär har haft en uppstoppad mal i sitt skyltfönster. Malen är
sedan länge överlämnad till Osby Hembygdsförening.
Hembygdsföreningens vaktmästare Jan Wihlborg visade den uppstoppade
malen. Malen togs den 28 april 1963 av Karl Svensson och Ragnar Näther i ett
nät på 5 meters djup, malen hade trasslat in sig i nätet. Malen var 1,76 meter
lång och vägde 28 kilo.
En annan mal tog Kjell Svensson Osby på spinnspö med ABU Ambassadörrulle
agnat med Salardrag. Malen var 1,43 meter lång och vägde 18 kilo.
Enligt Jan Wihlborg Osby 2006-04-28
I Helgeåns vattensystem har utbredningen minskat. Idag är reproduktionen och
uppväxten begränsad till Möckeln i Kronobergs län. Nedströms Möckeln till
Osbysjön har det varit sparsamt med mal under 1900-talet.
I Osbysjön med angränsande vatten har det varit reproduktion och uppväxt fram
till början av 1960-talet. Antagligen låg lekplatserna i de lugnflytande delarna
nedströms Osbysjön fram till Genastorp. 1969 togs kraftverket i Genastorp i
drift och ändrade förutsättningen för malens överlevnad.
Nedströms Genastorps kraftverk finns ytterligare kraftverk i Östanå, Njura,
Broby, Nöbbelöv, Emsfors, Knislinge och Torsebro. Redan innan kraftverken
byggdes fanns troligen sparsamt med områden för varaktiga bestånd i området.
Efter kraftverket i Torsebro blev klart 1909 höjdes vattennivån upp till Knislinge
och malens repodutionsmöjligheter blev betydligt gynnsammare i denna del av
ån. I det fall det förekommit reproduktion har detta skett innan 1950-talet.
Nedströms Torsebro till Helgeåns mynning är grundförutsättningarna för ett
varaktigt bestånd goda. I denna del av ån gjordes fångster fram till mitten av
1960-talet då gjordes ett större utsläpp av förorenat vatten från Broby
pappersmassefabrik. Det var troligen den mest avgörande orsaken till att malens
möjlighet till överlevnad minskade och kanske slogs ut helt.
Enligt notis på internet
N-Å Andersson
Foto N-Å Andersson
En av öarna några hundra meter nedanför Emsfors kraftverk, den och en mindre
ö togs bort i samband med muddringen i början av 1960-talet.
1999 gjordes en utsättning av mal söder om Torsebro kraftverk
Det sattes det ut 12 stycken märkta malar, genom bland annat
Sötvattenlaboratoriets och Kristianstads Vattenrikes försorg.
Enligt notiser har det återfångats småmal om cirka 25 centimeters längd några år
efter återinsättningen.
Det fångas sporadiskt mal i ålahommor i havet utanför Gropahålet vid Yngsjö.
Enl. notiser press och Internet.
2005 fångades en av de utsatta malarna i Mörrumsån samt en i havet vid
Blekinge kusten.
2006-04-16 enl. notis N-Å Andersson
Fångst av mal i hommor i nedre delarna av ån lär förekomma ganska ofta.
Så tydligen trivs och förökar sig malen.
Enl. hörsägen 2006 N-Å Andersson.
Det togs det 2 malar i kräftmjärdar vid Njura den 1 augusti 2007 troligen med en
vikt på något kilo.
Malarna torde ha vandrat ner från Möckelns vattenområde, förbi Delaryd-,
Hästberga-, Genastorp-, Östanå-kraftverk till Njura kraftverks regleringsdamm.
Det är troligen det onormala vattenflödet under juli månad. Det har släpps
mycket vatten vid sidan om själva kraftverket och på detta sätt har dessa malar
klarat kraftverkens turbiner.
Det kan kanske innebära att det har passerat mal förbi Njura-, Broby-,
Nöbbelöv-, Emsfors-, Knislinge- och Torsebro kraftverk och kan ge genetiskt
tillskott till de inplanterade malarna här.
2007 enl. Johan Wagnström länstyrelsen i Skåne.
Dessa fiskar torde vara olovligt utsatta i sjön.
Enl. notis i Kristianstadsbladet den 3 juli 2007
Malen
är en långsträckt fisk med slät hud, brett huvud och 6 skäggtömmar, varav 2
långa på ovankäken och 4 kortare på underkäken. Färgen varierar på den mörka
översidan från olivbrun till blåsvart, sidorna är oftast ljusare och marmorerade,
undersidan från grå till vit.
Malen finns eller har bland annat funnits Helgeå´s och Holjeån´s vattensystem
samt sporadiskt i Östersjön utanför åmynningarna.
Malen lever i stillastående, lugnt rinnade och även i bräckt vatten. Den gömmer
sig gärna bland rötter och i håligheter.
Malen är en rovfisk den jagar på olika nivåer även på grundvatten och kan ta
ganska stora byten av fisk och groddjur. Som ung äter den insekter, mask, kräftoch fiskyngel.
Malen blir i Sverige könsmogen tidigast när den väger 3-5 kilo samt en ålder för
hanen på 4-5 år och honan 5-6 år. Den leker i tät strandnära vegetation och
rötter. Mindre honor lägger mer än 20000 romkorn och äldre honor ända upp till
45000 romkorn, romen fastnar på vegetationen. När leken är klar vaktar hanen
romen tills den kläcks efter cirka 3 dygn vid en temperatur över 20 grader. Efter
ett år har den en längd på cirka 20 centimeter. En mal som är 1,65 m lång väger
cirka 30 kilo.
Malen lär kunna bli ända upp till 80 år gammal.
Foto N-Å Andersson
Sydkrafts grävmaskin MENK kan ha påverkat malbeståndet i Helgeå. Sydkraft
har muddrat vid Genastorps, Njura samt Emsfors kraftverk för att få en snabb
genomströmning av vattnet. Troligen påverkade utsläpp från Broby pappersbruk
fiskbeståndet i ån.
Dammhaveri Knislinge kvarn omkring 1975.Även här har fångats mal på 1920-talet.
