Muhammed – Religionsstiftaren, Guds sändebud och profet

Muhammed – Religionsstiftaren, Guds sändebud och profet
Koranen är den gudomliga uppenbarelsen och motsvarar Jesus i kristendomen,
Muhammeds ställning däremot svarar närmast mot Marias i kristendomen. Maria var
jungfru och befruktades av Gud så hon kunde föda ett barn. Muhammed var oskuld i
den meningen att han inte kunde läsa och att han var outbildad på det religiösa
området. Trots dessa brister kunde han ändå ”föda fram” världshistoriens främsta
skrift, enligt muslimer.
Muhammed föddes 570 evt i Mecka och levde till 632 evt och han är den siste och
störste av alla profeter. Enligt islam har det funnits en rad olika profeter och alla
dessa män har bidragit med delar av sanning om Gud. Exempel på betydelsefulla
profeter är Adam, Noa, Mose, Abraham, David och Jesus, som är den näst störste
profeten. Dessa män har fått rätt budskap av Gud men de som har skrivit ner deras
ord har missuppfattat och på så vis förvanskat det sanna budskapet. Muhammed
däremot förmedlade allt rätt och är därför den störste av dem alla.
Det finns inga bilder av Allah eller Muhammed eftersom det råder bildförbud inom
islam. De menar att med bilder så riskerar man att dyrka bilden istället för Gud själv.
Muhammeds far dog innan Muhammed var född och hans mor dog när han bara var
sex år. När modern hade dött blev Muhammed först omhändertagen av sin farfar
men senare tog hans farbror över uppfostran. Vid tolvårsåldern mötte Muhammed
en helig man som förutsåg hans kommande storhet.
Vid vuxen ålder började han jobba för den rika änkan Khadija som senare även blev
hans första hustru efter att hon friat till honom. Det sägs att när Muhammed var 25
år så var Khadija 40 år. Trots det så hade paret ett nära förhållande.
Muhammed brukade dra sig undan för andliga övningar och när han var i 40
årsåldern tog han med sig sin familj och de drog sig undan till berget Hira för sina
andliga övningar men även för eftertanke. Just denna gång när han helgade månaden
Ramadan fick han sin första uppenbarelse, det var ängeln Gabriel som blivit sänd av
Gud.
Gabriel bad Muhammed läsa något men Muhammed förstod inte vad ängeln menade
eftersom han inte kunde läsa. När Gabriel sagt till honom några gånger så kom orden
till honom och han kunde läsa. Först trodde Muhammed att han var besatt av
demoner, han förstod inte vad som hade hänt. Det var hans fru Khadija som lugnade
honom och övertygade honom att han var Guds sändebud.
Efter denna första uppenbarelse förkunnade Muhammed detta till sina landsmän och
betonade att man ska tro på en Gud, ta ansvar för de fattiga, föräldralösa och
änkorna samt domedagen. Det gick inte som Muhammed hade tänkt sig, åhörarna
trodde inte på honom. De rika familjerna i Mecka stötte bort honom eftersom han
uppfattades som ett hot för de rika. Under 610-talet försvårades livet ännu mer för
profeten och hans anhängare. Hans fru och farbror dog båda två och Muhammed
stod oskyddad mot de fientliga trupperna i Mecka. Han fick kontakt med några ledare
i staden Medina och år 622 flyttade han sin verksamhet dit. År 622 är så viktigt att
det är då muslimer börjar sin tideräkning. Man valde inte året då Muhammed föddes,
inte heller det året då han fick sin första uppenbarelse utan det året då den första
muslimsak församlingen bildades, umma. Efter år 622 var islam inte bara en gren
inom kristendom eller judendom utan en egen religion. Medina kunde Muhammed
förverkliga sin vision av ett samhälle som hade sin grund i tron på en enda Gud, Allah.
Muhammed blev inte bara accepterad som profet utan också som domare och
ledare. Umma, församlingen, var nu grunden för samhället och gemenskapen.
När tiden gick så började Muhammed uppmärksamma Mecka, trots att de i staden
varit fientliga så hade staden stor religiös betydelse. Under 620-talet pågick det olika
krig mellan Medina och Mecka tills det 628 slöts ett fördrag som sa att Muhammed
och hans anhängare fick besöka Mecka. 630 bröt Muhammed mot detta fördrag och
intog Mecka. Istället för att döda folket i Medina så lät han dem gå över till islam. År
632 dog Muhammed. (Varje år vallfärdar muslimer till nuvarande Saudiarabien för att
besöka Mecka och Medina, som båda är heliga städer för muslimer. Det har bildats
en omfattande vallfärdsritual med det gamla templet Kaba i centrum.)
Sunniter och Shiiter
Striderna om ledningen efter Muhammeds död gav senare upphov till islams
uppdelning i sunniter och shiiter.
Shiiterna eller shiamuslimerna krävde att ledaren skulle härstamma från
Muhammeds släkt. De utgår från at Muhammed utsåg sin svärson Ali till sin
efterträdare och muntligen överlämnade ett hemligt budskap till honom. Under 700talet etablerade de sig som Alis parti (shiat Ali).
Den stora gruppen som betraktade kalifen som sin ledare började kallas sunniter. De
ville bevara arvet efter Muhammed genom trohet mot hans sunna. Sunniterna
framhäver behovet av att varje muslim kan studera koranen och sunna för att på
egen hand bilda sig en uppfattning om vad som är rätt.
De fem pelarna
Islams fromhetsliv kan beskrivas utifrån fem grundläggande föreskrifter:
1 Shahada (Trosbekännelsen)
”det finns ingen Gud utom Gud och Muhammed är hans sändebud”
2 Salah (Bönen)
Man ber fem gånger om dagen och tiden för bönen bestäms av solens gång. I t.ex.
Sverige kan man inte följa solen så istället har man speciella klockslag.
3 Saum (Fastan)
Sker under månaden Ramadan. Detta innebär en månads fasta men är en tid för
eftertanke, botgöring, rening, solidaritet. Man ska även bli vän med sina ovänner.
4 Zakat (Allmosan)
En religiös avgift till umma (församlingen) och pengarna går till de fattiga/de
behövande och delas ut under Ramadan.
5 Hadjdi (Vallfärden)
Ska göras en gång i livet om man kan. Man vallfärdar till Mecka och Kaba. Att ha gjort
detta ökar en persons status.
Det är inget tvång att följa de fem pelarna utan de ska vara en hjälp att utveckla sin
tro. DE ska bara följas av de som kan göra det. Allah kräver inget omöjligt av
människorna, han är barmhärtig och förlåter alla som ångrar sina fel.
Även om de fem pelarna innebär religiösa plikter är de sociala och medmänskliga
åtagandena också mycket viktiga. Man ska till exempel hjälpa de fattiga och
förtryckta.
Jihad
Ordet betyder strävan, men översätts ibland, felaktigt, som heligt krig. För de flesta
muslimer handlar det om en inre strid, en inre strävan efter att bli en sann muslim,
ett heligt krig mot ondskan inom sig själv. Denna inre strävan att bli en sann muslim
kallas stora Jihad (Jihad akbar), man är alltid muslim, alla timmar på dygnet, alla
dagar på året. Lilla Jihad (Jihad asghar) är kampen mot det orättvisa och oacceptabla i
samhället eller nationen. Enligt tradition kan jihad asghar vara att som en sista utväg
gå över till ett försvarskrig, men endast när alla andra försök till fredlig lösning
misslyckats.
Lägg märke till att det är den inre strävan som kallas för stora jihad och den
samhälleliga strävan kallas för lilla jihad. Det är alltså den inre, personliga viljan att bli
en bra muslim som är den stora delen av en muslims liv, att leva efter koranen,
uppfostra sina barn osv.