Från Homo economicus till jobbskatteavdrag

 Ekonomisk-historiska institutionen
Internationella Relationer III
Från Homo economicus
till jobbskatteavdrag
En undersökning av OECD:s arbetsmarknadspolitiska analyser i
OECD Economic Survey Sweden 1962 - 2011.
Nyckelord: Homo economicus, Karl Polanyi, nyliberalism, systemskifte, OECD, institutionell
förändring
Författare: Tove Hellkvist
Handledare: Camilla Elmhorn
Datum för ventilering: 2012-02-24
Abstract
This essay discusses the institutional change and the turn to neoliberalism taking place world wide in
the late 1970s. The essay focuses on an idea associated with neoliberalism, called Homo economicus.
Homo economicus is an analytical category within economic theory originally created by John Stuart
Mill. Homo economicus represents a simplified version of a human being based on the assumption
that individuals are self-interested and driven by the aim to maximize their own utility. This
abstraction is, according to several economics, useful in making economic predictions. However
Homo economicus does also represent an outlook on mankind crucial to neoclassical economic
theory and to neoliberalism. The thesis of the essay is that this outlook is a social construction based on
a biased world-view and an ideologically coloured interpretation of mankind essential to the
neoliberal ideology. The principal aim of the essay is to study the presence of the outlook represented
by Homo economicus in the economic politics and to discuss whether this idea has become more
prominent in connection with the neoliberal turn and whether it has had an influence on the
development of economic politics. The essay theoretically departs from Karl Polanyi’s discussions
about the turn to market economy in the wake of the industrial revolution, Lourdes Benería’s
discussions concerning the role of Homo economicus as an ideological component within the
neoliberal ideology and Mark Blyth’s theories of ideas and institutional change. The method chosen is
a case study analysis with OECD (Organisation for Economic Co-operation and Development)
Economic Survey Sweden as the unit of analysis. The research is focused on OECD’s analyses and
recommendations in regard to the Swedish labour market policies. It is primarily focused on one
aspect of Homo economicus, the assumed self-interest defined as an aspiration to maximize ones own
utility in every economic situation. The purpose of the case study is to illustrate a pattern in an overall
economic context and to identify eventual changes over time. The analysis concludes that in the
analysed material the outlook represented by the idea Homo economicus has become more
prominent in connection with the neoliberal turn and seem to have had an influence on the
development of the economic politics.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1 INTRODUKTION .................................................................................. 1
1.1 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ..............................................................................................2
1.2 TIDIGARE FORSKNING ..............................................................................................................3
1.2.1 Karl Polanyis analys av övergången till marknadsekonomi ......................................................................3
1.2.2 Lourdes Benerías analys av det nyliberala systemskiftet ...............................................................................4
1.2.3 Mark Blyths teori om idédriven institutionell förändring ..............................................................................5
1.2.4 Den teoretiska utmaningen av keynesianismen ................................................................................................6
1.3 TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ................................................................................................8
1.3.1 Homo economicus - en social konstruktion................................................................................................. 8
1.3.2 Reproduktionen av Homo economicus..........................................................................................................9
1.3.3 Homo economicus - från analytisk kategori till vedertagen sanning .........................................10
1.4
METOD ............................................................................................................................... 11
1.4.1 Material och urvalskriterier...........................................................................................................................................12
1.5
DISPOSITION ....................................................................................................................... 12
2 DET NYLIBERALA SYSTEMSKIFTET ..................................................... 13
2.1
DET NYLIBERALA SYSTEMSKIFTET UR ETT GLOBALT PERSPEKTIV ................................................ 13
2.1.1 Det nyliberala systemskiftet – ett politiskt projekt....................................................................................15
2.2 NYLIBERALISMENS GENOMBROTT I SVERIGE ............................................................................ 16
3 OECD ECONOMIC SURVEY SWEDEN 1962-2011 ................................. 18
3.1 REDOVISNING OCH ANALYS AV UNDERSÖKNINGEN ................................................................ 18
3.1.1 1960-talet: Brist på arbetskraft och höga arbetskraftskostnader ......................................................18
3.1.2 1970-talet: Full sysselsättning som mål ifrågasätts.................................................................................19
3.1.3 1980-talet: Arbetsmarknaden avregleras.......................................................................................................22
3.1.4 1990-talet: Ekonomisk kris och ekonomiska incitament......................................................................24
3.1.5 2000-talet: Från ekonomiska incitament till ekonomiska sanktioner ..........................................27
3.2 AVSLUTANDE OCH SAMMANFATTANDE DISKUSSION ............................................................. 29
KÄLLFÖRTECKNING ..................................................................................................................... 31
DIAGRAMFÖRTECKNING
DIAGRAM 1: INFLATIONSUTVECKLING 1961-2001 ..................................................................... 21
1 INTRODUKTION
Homo economicus är ett begrepp som har sitt ursprung i upplysningen. Det kan beskrivas
som en abstraktion av människan och ingår som en analytisk kategori i ekonomiska
beräkningar. Homo economicus som analytisk kategori skapades av John Stuart Mill, men det
var de neoklassiska ekonomerna som vid 1800-talets slut kom att konstruera matematiska
modeller baserade på Homo economicus. Dessa menade att den sanna essensen av ekonomisk
teori låg i att studera de individuella valen (Folbre 2009:240-241).
Homo economicus utgörs av ett antal antaganden om hur en människa förväntas bete sig i en
ekonomisk situation. Homo economicus representerar en individ som är rationell, självständig
och som förväntas handla på ett sätt som maximerar den egna nyttan i alla ekonomiska
valsituationer (Löfstedt 2002:50-53). Det är alltså frågan om en förenklad beskrivning av
människan där vissa egenskaper lyfts fram framför andra eftersom dessa anses vara relevanta i
en ekonomisk situation. Dessa antaganden är inte okontroversiella utan har kritiserats för att
vara missvisande eller partiska. Homo economicus är starkt förknippad med den neoklassiska
ekonomiska teorin och anses bland annat representera en människosyn som är starkt
förknippad med den nyliberala ideologin. Homo economicus har också identifierats som en
social konstruktion framsprungen ur en manligt partisk kulturell kontext (se bl.a. Ferber och
Nelson Beyond Economic Man 1993 och 2003).
Det är få ekonomer av idag som hävdar att de antaganden som utgör Homo economicus ger
en rättvisande bild av människan. Ändå baseras fortfarande ekonomiska modeller och teorier
på de grundantaganden som Homo economicus utgör (Benería 2010:68). Så här förklaras
detta av den framträdande ekonomen Paul Krugman:
Nobody, not even Nobel-winning economists, really makes decisions that way. But most
economists—myself included—nonetheless find Economic Man useful, with the understanding
that he’s an idealized representation of what we really think is going on. You might ask, why not
represent people the way they really are? The answer is that abstraction, strategic simplification,
is the only way we can impose some intellectual order on the complexity of economic life
(Krugman 2007:2).
Men alla delar inte Krugmans syn. Till exempel så hävdar flera feministiska ekonomer att
Homo economicus är långt ifrån harmlös eftersom denna idé, enligt dem, är partisk och
medför konsekvenser för såväl ekonomisk forskning som för ekonomisk politik. Homo
1
economicus är alltså, enligt många, inte en neutral abstraktion av människan utan en
ideologiskt färgad tolkning av densamma.
Emellertid tycks det som att Homo economicus trots omfattande kritik och insikt om dess
begränsningar gjort avtryck i den ekonomiska politiken genom att den människosyn som
representeras kommit att framstå som en slags vedertagen sanning. Så här skriver t.ex. Lars
Calmfors, professor i internationell ekonomi vid Stockholms universitet, i en artikel som
behandlar arbetslöshetsersättningsfrågan:
Men en generös försäkring tenderar också att öka arbetslösheten. Den främsta orsaken är att den
enskilde individens reservationslön – den lägsta lön man är beredd att ta ett jobb till – kan väntas
vara högre ju mer generös arbetslöshetsersättningen är. (…) Det är en rent nationalekonomisk
forskningsfråga som politikerna saknar kompetens att bedöma (Calmfors: 2012).
I citatet förefaller det som att Calmfors antar att den arbetslöses drivkraft, i valsituationen att
söka arbete eller ej, utgörs av just en strävan efter att maximera den egna nyttan i form av
ekonomisk vinst. Dessutom framstår det som att detta är vetenskapligt belagda fakta.
Det finns en stor mängd forskning som pekar på att den människosyn som Homo
economicus representerar har kommit att spela en betydande roll i den ekonomiska politikens
utveckling. Till exempel menar ekonomen Lourdes Benería att denna syn på människan var
av avgörande betydelse för det nyliberala systemskiftet vid 1970-talets slut. I Gender
Development and Globalization framhåller hon att den ekonomiska debatt som hyllade den
egenintresserade individen var delaktig i konstruktionen av det nyliberala ekonomiska
systemet (Benería 2003:72). Benerías resonemang är en vidareutveckling av Karl Polanyis
(1886-1964) diskussioner i The Great Transformation från 1944. Karl Polanyi hävdar i sin bok
att övergången till marknadsekonomi under 1800-talet var ett resultat av en medveten politik
agenda där idén om egenintresset som drivkraft ingick som en ideologisk komponent och
som en nödvändig förutsättning.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med den här uppsatsen är att undersöka den idé och människosyn som representeras av
Homo economicus och att diskutera dess roll i relation till det nyliberala systemskiftet.
2
Uppsatsens tes är att Homo economicus är en social konstruktion och en ideologisk
komponent inom den nyliberala ideologin som, trots omfattande kritik, fortfarande
genomsyrar den ekonomiska politiken och ligger till grund för flera ekonomiska reformer.
Uppsatsens övergripande frågeställning är: Har Homo economicus som idé och människosyn
fått ett större utrymme i den ekonomiska politiken i samband med det nyliberala
systemskiftet och kommit att påverka den ekonomiska politikens utveckling.
1.2 Tidigare forskning
Den här uppsatsen tar framförallt avstamp i följande teoretiska resonemang: Det första är Karl
Polanyis analys av övergången till marknadsekonomi. Karl Polanyi hävdar inte bara att idén
om den egenintresserade individen var delaktig i den sociala omorganisation som
möjliggjorde övergången till marknadsekonomi, utan att den också var en förutsättning för
upprätthållandet av detta system. Vidare utgår uppsatsen från Lourdes Benerías utveckling av
Polanyis diskussioner och tillämpandet av dessa på det nyliberala systemskiftet. Slutligen tar
uppsatsen avstamp i Mark Blyths teorier om idédriven institutionell förändring. Blyth belyser
bland annat hur idéer kan bli kraftfulla verktyg för förändring utan att nödvändigtvis vara
baserade på fakta.
1.2.1 Karl Polanyis analys av övergången till marknadsekonomi
Marknadsekonomin är enligt Karl Polanyi ett onaturligt system som bygger på en
motsägelsefull logik. Onaturligt eftersom det är ett system som baseras på egenintresse och
motsägelsefullt eftersom det är ett system som hyllar den oreglerade marknaden men som
möjliggjordes genom statlig intervention. Polanyi menar att en marknadsekonomi kräver en
social organisering av samhället där individens vinstmaximering står i centrum och påverkar
på så sätt individens ekonomiska beteende.
Den viktigaste kritiken mot det marknadsekonomiska systemet är, enligt Polanyi, inte att det
är ett system baserat på ekonomi utan att det är ett system baserat på egenintresse (Polanyi
2001:257). Polanyi förkastar det ”naturliga” med egenintresset som drivkraft och tillbakavisar
Adam Smiths idé om den ”byteshandlande vilden” som lade grunden till Homo economicus.
Polanyi hänvisar till antropologisk forskning som tyder på att den ”primitiva” människan inte
3
alls idkade byteshandel utan snarare hade sofistikerade system som byggde på reciprocitet och
fördelningspolitik.
Polanyi menar också att den självreglerande marknaden måste förstås som en utopi och att
det finns en inneboende motsättning i den marknadsliberala logiken. Övergången till
marknadsekonomin var inte resultatet av en ”naturligt” samhällelig utveckling. Snarare var
den ett resultat av en medveten politisk agenda. För konstruerandet av den självreglerande
marknaden och upprätthållandet av densamma var statlig intervention nödvändig (Polanyi
2001:155). Polanyi förklarar detta genom att hänvisa till att det som utmärker detta system är
att även människan och naturen är till salu. Konsekvenserna av en totalt självreglerande
marknad skulle helt enkelt vara alltför förödande och innebära samhällets undergång. Det
finns likheter mellan Polanyis analys och Karl Marx kritik av kapitalismen men en viktig
skillnad är att Polanyi föreställde sig att marknaden skulle kunna disciplineras medan Marx
förespråkade att marknaden och kapitalismen skulle ersättas av kommunism (Benería
2003:65).
Polanyi menar vidare att den nya marknadsekonomiska samhällsorganiseringen kom att
influera det mänskliga beteendet. Detta som en konsekvens av att i det marknadsekonomiska
samhället är det inte samhället som omsluter ekonomin utan det är ekonomin som omsluter
samhället. ”A market economy can exist only in a market society” (Polanyi 2001:74)
konstaterar Polanyi. Det vill säga ett samhälle där normer och beteende gör det möjligt för
marknaden att fungera. Ett dylikt ekonomiskt system förutsätter en social organisation där
människan beter sig i enlighet med vad som maximerar hennes nytta (Polanyi 2001:60-71).
Polanyi förespråkar att marknaden istället bör underordnas samhället och demokratin. Med
andra ord borde den ekonomiska aktiviteten enligt Polanyi tjäna människorna och inte tvärt
om (Benería 2003:88).
I.2.2 Lourdes Benerías analys av det nyliberala systemskiftet
På 1970-talet fick den nyliberala doktrinen sitt genombrott och avregleringar, privatiseringar
samt statligt tillbakadragande och minskad välfärd genomfördes på flera håll i världen. I vissa
fall frivilligt och i andra genom starka påtryckningar (Benería 2003:3). Lourdes Benería menar
att många paralleller kan dras mellan Polanyis analys av den sociala konstruktionen av
marknader i 1800-talets Europa och den expansion och fördjupning av marknader som ägt
4
rum under 1900-talets senare hälft. Benería applicerar Polanyis resonemang på det nyliberala
systemskiftet och framhåller att den ekonomiska debatt som hyllade den egenintresserade
individen var delaktig i konstruktionen av det nyliberala ekonomiska systemet. Under 1980och 1990-talet växte globala marknader fram ackompanjerade av en hegemonisk ekonomisk
diskurs som betonade normer och beteenden associerade med ekonomisk rationalitet och som
framhöll att marknadens osynliga hand var bättre på att organisera ekonomi och samhälle än
staten, skriver Benería. Konstruktionen av marknadssamhället kom, enligt Benería, att
influera det mänskliga beteendet i riktning mot Homo economicus, det vill säga den själviska
individ som tillfredsställer sitt begär genom marknaden. Benería avvisar i likhet med Polanyi
anspråket att egenintresset och strävan efter vinstmaximering skulle vara en ”naturlig”
egenskap. Hon hänvisar till att nutida experiment kring individuella preferenser visar att det
existerar många alternativ till den traditionella modellen baserad på egenintresse (Benería
2010:68-76).
1.2.3 Mark Blyths teori om idédriven institutionell förändring
I Transformation. A Theory of Institutional Change (2002) bygger författaren Mark Blyth
vidare på Polanyis teorier om institutionell förändring. Blyth menar att Polanyi såg
institutionell förändring som ett resultat av att aktörer med strukturellt givna preferenser
reagerade på ett visst sätt i samband med en kritisk situation. Blyth betonar i högre grad än
Polanyi att institutionell förändring beror på hur idéer påverkar dessa preferenser. Idéer spelar
roll eftersom de faktiskt kan ändra människors föreställningar om sitt eget bästa, menar Blyth
(Blyth 2002:vii-viii). Blyths citerar den framträdande socialkonstruktivisten Alexander Wendt
som hävdade att ”we want what we want because of how we think about it” (Blyth 2002:29)
och inte, fortsätter Blyth, på grund av inneboende egenskaper hos det begärda. Individer
handlar inte utifrån någon slags generaliserad destillering av på måfå samlad information.
Snarare är det komplexa idébyggen, särskilt om hur ekonomin fungerar, som tillåter aktörer
att bestämma och agera genom att rätta till föreställningar, begär och mål (Blyth 2002:32).
Ekonomiska kriser är, enligt Blyth, omständigheter präglade av osäkerhet då det är omöjligt
att föreställa sig utfallet eftersom situationen på många sätt är unik. Under dessa
omständigheter vet inte aktörerna vilka deras preferenser är eller hur de ska kunna realiseras.
Idéer kan i dessa lägen föras fram och agera som tolkande ramverk som beskriver hur
ekonomin fungerar, vad som är problemet och hur det borde lösas. På så sätt blir lösningen
5
relevant för det problem som definierats snarare än relevant för det reella problemet menar
Blyth (2002:32-41).
Med utgångspunkt i sin teori om idédriven institutionell förändring har Mark Blyth studerat
det nyliberala systemskiftet i Sverige och USA. Blyth hävdar att det nyliberala systemskiftet
kom till stånd i och med att ett enat näringsliv och deras politiska allierade organiserade sig i
en gemensam aktion mot den rådande ekonomiska situationen. Vad denna grupp då gjorde
var att de använde sig av ett antal neoklassiska ekonomiska idéer för att omformulera de
politiska frågeställningarna. Fokus flyttades från socialliberal omfördelningspolitik till
nyliberal inflationsbekämpning och stabilitet (Blyth 2002:6). Inflationskrisen på 1970-talet
var inte en situation där fakta talade för sig själva utan en situation där osäkerhet rådde och där
fakta krävde en teori. Denna teori var en syntes av monetarism, rational expectations,
utbudsekonomi och public choice-teori (Blyth 2002:147-148).
1.2.4 Den teoretiska utmaningen av keynesianismen
Enligt Mark Blyth inleddes den teoretiska utmaningen av keynesianismen 1956 när Milton
Friedman omformulerade den monetära analysen av inflation. Friedmans analys skiljde sig
från den keynesianska såtillvida att arbetslösheten inte förutsattes vara en funktion av
minskad efterfrågan utan förutsattes vara frivillig. Enligt Friedman kunde expansiva
arbetsmarknadsåtgärder bara minska arbetslösheten temporärt. Initialt skulle sysselsättningen
öka eftersom fler arbetare skulle vilja arbeta för den till synes högre lönen. Men när arbetarna
väl insett att reallönerna inte ökat så skulle de dra tillbaka sin arbetskraft och arbetslösheten
skulle återgå till sin ”naturliga” nivå (Blyth 2002:139-140).
Keynesianismen utmanades också, enligt Blyth, av den mikroekonomiska kritiken. Denna
kritik hävdade att orsaksförklaringar av kollektiva handlingar måste baseras på ett övertygande
orsakssamband i individens handlande. Alltså måste trovärdiga ekonomiska teorier baseras på
modeller genererade från de huvudsakliga antagandena inom neoklassisk ekonomi: att
individer är egenintresserade maximerare. Kritik riktades mot Keynesianismen som
behandlade kollektivet som en oberoende existens (Blyth 2002:142).
Utifrån teorin om ”rational expectation” utmanades, enligt Blyth, staten som aktör. Som bäst
skulle en statlig intervenering vara slöseri med tid och pengar och som värst så kunde den vara
6
skadlig. Staten ansågs inte vara en del av lösningen utan snarare så var staten själva
problemet. Vidare hävdade ”public choice”-teoretikerna att inflation var den medvetna
konsekvensen av statligt agerande – i synnerhet den demokratiska statens agerande i avsikt att
vinna popularitet (Blyth 2002:143-146).
En annan idé som, enligt Blyth, kom att utmana Keynesianismen var utbudsekonomin.
Argumentet var att tillgång skapar efterfrågan. Detta innebär att en brist på efterfrågan är
omöjlig och som en konsekvens reglerar marknaden sig själv när den nått jämviktspris.
Individers beslut att arbeta, vila, investera etc. påverkas framförallt av en faktor: ekonomiska
incitament. Genom att låta människor behålla mer av sin lön skulle inte bara sysselsättningen
öka utan även investeringar och produktion. Enligt utbudsteoretiker skulle ekonomisk
omfördelning ha en negativ inverkan på sysselsättning och investeringar. I stället
förespråkades en stabil penningpolitik och skattelättnader (Blyth 2002:145).
Två faktorer förenade, enligt Blyth, de fyra idéer som var i opposition mot socialliberalismen
och Keynesianismen. För det första att inflation var en större fara för välfärden än
arbetslöshet. För det andra att fenomen såsom inflation och arbetslöshet var resultat av statlig
intervention i en annars självreglerande marknad. Det som är anmärkningsvärt, menar Blyth,
är hur inflationen blev fiende nummer ett och hur en specifik teori om inflationen som
”krisen” kom att bli så dominerande. Inflationskrisen på 1970-talet var, menar Blyth, en
situation där osäkerhet rådde och där fakta krävde en teori. Denna teori var en syntes av
monetarism, rational expectations, public choice-teori och utbudsekonomi. Det som hände,
menar Blyth, var att vissa idéer blev dominanta uttolkaren just därför att de vänder den
rådande osäkerheten genom att appellera till vetenskaplig generalisering. Ty endast genom att
referera till teorin och inte till den faktiska situationen blir vikten av att attackera
Keynesianismen uppenbar. Inga andra idéer skulle ha kunnat konstruera en så pass allvarlig
katastrof utifrån vad som egentligen var en ganska mild nedgång i ekonomin menar Blyth
och hänvisar till forskare som hävdar att vid en inflation under 20 % per år är sambandet
mellan inflation och tillväxt inte signifikant (Blyth 2002:147-148).
Värt att notera, menar Blyth, är att inflationen straffar ojämnt. Detta är kanske snarare
anledningen till att inflationen blev så fruktad. Inflationen är en klasspecifik skatt. De med
kredit drabbas men de med lån gagnas. Reaktionen mot inflation från den investerande
7
klassen sida kan ses som en reaktion mot vad de såg som de långsiktiga konsekvenserna av
Keynesianism. Dessa idéer hade makten att ändra sättet som världen betraktas på genom att
definiera hur den borde betraktas och sedan arbeta fram nya konventioner i linje med detta.
Genom vetenskapliga anspråk blev dessa påståenden värdeneutrala och alltså auktoritära
(Blyth 2002:149-151).
1.3 Teoretiska utgångspunkter
1.3.1 Homo economicus – en social konstruktion
Den här uppsatsen utgår från teorier om Homo economicus som en social konstruktion och
ett som ett resultat av rådande ojämlika samhällsnormer vilket bland annat framförts av
feministiska ekonomer.
Homo economicus är en idé som har kritiserats från många håll. Bland annat har idén
dekonstruerats och identifierats som en social konstruktion framsprungen ur en manligt
partisk kulturell kontext (se bl.a. Ferber och Nelson Beyond Economic Man 1993 och 2003).
Genom att problematisera de antaganden som ligger till grund för idén söker feministiska
forskare identifiera de bakomliggande normativa ställningstagandena. Nancy Folbre gör i
Greed Lust and Gender (2009) en historisk analys av hur idén växer fram som en konsekvens
av rådande politiska och maktrelaterade förhållanden och kritiserar på så sätt föreställningen
om att Homo economicus baseras på ett av naturen givet mänskligt beteende.
Homo economicus har sitt ursprung i upplysningen. Vid denna tid förändrades synen på
samhället. Samhällsordningen var inte längre (av Gud) given utan människan själv var i stånd
att påverka sin sociala verklighet. I samband med att människans aktörskap kom att spela en
allt större roll hamnade också hennes inneboende karaktär i blickfånget. Det diskuterades fram
och tillbaka om vad det mänskliga begäret drevs av. Var det välvilja eller egenintresse (Folbre
2009:35). Svaret på frågan var vid den här tiden långt ifrån självklart och argument för
egoism såväl som altruism avlöste varandra. Idén om den ”byteshandlande vilden” som lyftes
fram av Adam Smith lade grunden för konceptet homo economicus. Homo economicus som
analytisk kategori som skapades av John Stuart Mill (Löfstedt 2005:59). Homo economicus
kom sedermera att ingå i de första försöken att göra vetenskap av det ekonomiska tänkandet
som idag benämns klassisk ekonomi. På 1870-talet hävdade en ny generation neoklassiska
ekonomer att den sanna essensen av ekonomisk teori låg i att studera de individuella valen.
8
Människan var en njutningssökande maskin som följde den universella lagen att söka största
möjliga njutning. Därför var förutsägbarhet möjlig. Detta inledde en ny era av matematisk
systematisering av ekonomin (Folbre 2009:240-241). I och med den vidareutveckling av den
ekonomiska teorin som kom att resultera i den neoklassiska ekonomiska teorin fick således
Homo economicus en allt mer betydande roll (Löfstedt 2005:54 och 59).
1.3.2 Reproduktionen av Homo economicus
Dagens ekonomiska teori domineras av den neoklassiska riktningen (O’Brien &Williams
2004:10). Inom denna teori används Homo economicus som analytisk kategori för att
definiera aktörskap. I idealfallet har aktören enligt denna idé fullkomliga preferenser, perfekt
information och all nödvändig beräknande makt. Efter övervägande väljer aktören det
handlingsalternativ som tillfredställer dennes preferenser allra bäst (Hargreaves-Heap 2008:1).
Med hjälp av dessa antaganden om den individuella aktören dras slutsatser om hur ekonomin
borde eller kommer att fungera. Homo economicus utgör således en grund för analyser och
teoribyggen.
Vad som lärs ut på den gängse introduktionskursen i ekonomi idag är, menar Lourdes Benería,
är att människan beter sig på det sätt som maximerar hennes fördelar. Företagaren söker
maximera sin profit, den anställde söker maximera sin lön och konsumenten söker maximera
nyttan. Adam Smith kopplade på ett teoretiskt plan samman den själviska strävan efter
individuell fördel med hela nationens maximerade välstånd genom marknadens osynliga
hand. Den ortodoxa ekonomiska traditionen har, menar Benería, fortsatt att förlita sig på
denna koppling utan att ifrågasätta konsekvenserna av dess motsvarande institutioner och
normer på det mänskliga beteendet. Inom denna tradition blir antagandet om Homo
economicus en grundsats. Ekonomisk rationalitet antas vara norm för det mänskliga
beteendet och ett sätt att garantera en fungerande konkurrensmarknad med effektivt
fördelade resurser och produktionsmaximering till minsta möjliga kostnad. En organisering av
samhället som bygger på att individens själviska beteende leder till tillväxt genom effektivt
fördelade resurser och hälsosam konkurrens kräver själviska individer. En nyansering av de
mänskliga drivkrafterna skulle därför underminera anspråket på den inneboende
effektiviteten hos marknaden menar Nancy Folbre (Benería 2010:68).
9
1.3.3 Homo economicus från analytisk kategori till vedertagen sanning
Den teoretiska utgångspunkten för den här uppsatsen är alltså att Homo economicus är en
social konstruktion som reproduceras inom den ekonomiska teorin genom att den ingår som
ett axiom i den neoklassiska ekonomin. Uppsatsen tar också avstamp i den tidigare forskning
som hävdar att Homo economicus som idé och människosyn kommit att spela en betydande
roll i samband med det marknadsekonomiska respektive det nyliberala systemskiftet. Den
undersökning som kommer att presenteras i kapitel 3 är en tillämpning av dessa teoretiska
resonemang på ett empiriskt material. Underökningen avser söka besvara forskningsfrågan:
Har Homo economicus som idé och människosyn fått ett större utrymme i den ekonomiska
politiken i samband med det nyliberala systemskiftet och kommit att påverka den ekonomiska
politikens utveckling.
Med utgångspunkt i de teoretiska resonemang som framförts i 1.2 förefaller det som att
Homo economicus som idé och människosyn alltmer kommit att prägla samhället i takt med
de ekonomiska systemskiften som genomförts. Enligt Polanyi och Benería är den
människosyn som Homo economicus representerar en förutsättning för både tillkomsten och
bevarandet av det marknadsekonomiska respektive det nyliberala ekonomiska systemet.
Blyths teorier bekräftar Homo economicus växande betydelse i den ekonomiska politiken
genom att redovisa konkreta teorier som haft avgörande betydelse för det nyliberala
systemskiftet där Homo economicus ingår som en implicit premiss. I de teorier som, enligt
Blyth, kom att utmana Keynesianismen och socialliberalismen i samband med det nyliberala
systemskiftet kan den människosyn som representeras av Homo economicus spåras i den
monetära analysen av inflationen som förutsatte att arbetslöshet var frivillig, den
mikroekonomiska kritiken som hävdade att ekonomiska teorier måste baseras på modeller
genererade från antagandena att individer är egenintresserade nyttomaximerare och i
utbudsteorin som betonade att individers beslut att till exempel arbeta framförallt påverkas av
ekonomiska incitament. Homo economicus har alltså enligt dessa teoretiska resonemang
utvecklats från att vara en analytisk kategori till att bli en vedertagen sanning om människans
natur som inte längre förknippas med en viss ideologisk ståndpunkt.
Som redogjorts för tidigare består den analytiska kategorin Homo economicus av en mängd
olika antaganden. De flesta av dessa antaganden utgör förutsättningar för det ekonomiska
handlandet. Dessa kan naturligtvis och har också starkt ifrågasattas men den här uppsatsen
10
kommer att fokusera det antagande som berör individens drivkrafter. Alltså att människan
antas handla på ett sätt som maximerar den egna nyttan i alla ekonomiska valsituationer.
Detta bedöms vara den mest centrala aspekten av Homo economicus och är också den aspekt
som av Homo economicus som lyfts fram av Karl Polanyi och Lourdes Benería som en
ideologisk komponent och förutsättning för både tillkomsten och bevarandet av det
marknadsekonomiska respektive det nyliberala ekonomiska systemet.
1.4 Metod
För att undersöka om den idé och människosyn som representeras av Homo economicus fått
ett större utrymme i den ekonomiska politiken i samband med det nyliberala systemskiftet,
och om denna kommit att påverka den politiska utvecklingen, har en historisk analys av
OECD:s (Organisation for Economic Co-operation and Development) rekommendationer
och analyser av den svenska arbetsmarknaden från 1962 – 2011 genomförts. Därvid har
studerats hur problem, orsaker och lösningar, framförallt i relation till
arbetslöshetsproblematiken, presenteras i rapporterna och de idéer om de mänskliga drivkrafter
som förutsätts och underbygger det som uttrycks har identifierats.
Undersökningen tar avstamp i de teoretiska diskussioner som redovisats i kapitel 1. Mot
bakgrund av dessa resonemang har underökningen avsett belysa en eventuell idédriven
förändringsprocess med människans drivkrafter i fokus. Arbetsmarknadsområdet har valts ut
som analysenhet då det utgör en beröringspunkt mellan marknad och människor och för att
rekommendationer och analyser på detta område torde beröra de mänskliga drivkrafterna.
Undersökningen är begränsad till studiet av en typ av rapporter från en internationell
institution och tar inte hänsyn till ytterligare aspekter av den ekonomiska politiken vid den
aktuella perioden. Undersökningen är en fallstudie med avsikt att belysa en trend inom en
större politisk-ekonomisk kontext. Den är även en historisk analys med avsikt att spåra
eventuella förändringar.
Undersökningen har gått till på följande sätt. Materialet har studerats och delar som kan
relateras till arbetslöshetsfrågan har transkriberats. Det transkriberade materialet har därefter
analyseras utifrån uppsatsens frågeställning. I uppsatsen redovisas en sammanställning av
analysen illustrerad med belysande citat. Transkriberingen i sin helhet finns tillgänglig hos
författaren.
11
1.4.1 Material och urvalskriterier
OECD grundades den 14:e december år 1960 av länder från Europa samt USA och Canada.
Syftet med organisationen är bland annat att verka för en hållbar ekonomisk tillväxt och
arbetsmarknad samt en ökad levnadsstandard för medlemsländerna, och samtidigt behålla
finanspolitisk stabilitet och bidra till utvecklingen av världsekonomin. OECD Economic
Survey omfattar en ekonomisk översikt av varje medlemslands ekonomiska utveckling under
det år som varit, framtidsprognoser och konkluderande rekommendationer. I 1966 års rapport
framhålls att denna inte är något politiskt program som regering och riksdag måste anamma
utan snarare en expertstudie som kan tjäna som underlag för politiska beslut relaterade till
långsiktig ekonomisk utveckling (OECD Economic Surven Sweden1966:22). Det genomförs
en separat analys för varje OECD-land och OECD Economic Survey Sweden har utkommit i
stort sett varje år sedan 1962.
OECD är en betydelsefull internationell aktör vars idéproduktion har stort genomslag i den
västliga industrivärlden. I uppsatsens undersökningen har, i mån av tillgänglighet, varannan
utgåva av OECD Economic Surveys Sweden från 1962 till 2011 studerats. Materialet har
fördelen att det utkommit regelbundet och täcker den för undersökningen relevanta
tidsperioden. Tidsperioden 1960-talet till 2000-talet är vald med avsikt att tydliggöra det
nyliberala systemskiftet. Eftersom avsikten har varit att identifiera ett visst mönster inom den
ekonomiska politiken under en viss tidsperiod och inte OECD:s eller den vid en viss tidpunkt
regerande svenska regeringens idéer så har material valts ut som representerar beskrivningar
och analyser såväl som rekommendationer och kritik. Under de tre första decennierna när
rapporterna inte är så omfattande har hela materialet studerats även om analysen i denna
uppsats framförallt berör de arbetsmarknadspolitiska delarna. Rapporterna från och med slutet
av 1980-talet är mycket omfattande och i dem har endast de kapitel som är relevanta för
undersökningen studerats. Analysen är begränsad till texterna och utesluter de tabeller som
också presenteras i rapporterna. Undersökningen är avgränsad till de delar av analysen som
berör det arbetsmarknadspolitiska området och fokuserar framförallt på
arbetslöshetsproblematiken.
1.5 Disposition
I uppsatsens följande del presenteras en beskrivning av det nyliberala systemskiftet som utgör
uppsatsens övergripande ekonomisk-politiska kontext. Först följer en redogörelse av den
12
globala utvecklingen och därefter en beskrivning av utvecklingen i Sverige. I den följande
delen återfinns själva undersökningen. I uppsatsens sista del presenteras slutsatser och en
sammanfattande diskussion.
2 Det nyliberala systemskiftet
2.1 Det nyliberala systemskiftet ur ett globalt perspektiv
Under slutet av 1970- och 1980-talet genomfördes det så kallade nyliberala systemskiftet i
större delen av världen. Det innebar i stora drag att statens inflytande minskade på vissa
avgörande områden, att marknaderna (inklusive arbets- och finansmarknaderna) avreglerades,
att internationella handelshinder togs bort och att privatiseringar av den offentliga sektorn
genomfördes. Det nyliberala systemskiftet sammanföll med den intensifierade internationella
integrationen som kommit att kallas för globaliseringen. Den nyliberala ideologi som
förespråkade dessa reformer kännetecknas av en stark tilltro till marknadens förmåga att
organisera samhället. Nyliberalismen kom under 1900-talets sista decennier att få en stor
betydelse för politiken i såväl västliga industriländer som i det kommunistiska Kina. I och med
strukturanpassningsprogrammen genomfördes nyliberala reformer såsom avregleringar,
privatiseringar och nedmonterad välfärd också i en rad utvecklingsländer (Benería 2003:3).
Den ekonomiska utvecklingspolicy som förespråkades kallades för The Washington
Consensus på grund av att den var väl förankrad i Vita Huset och hos Washingtonbaserade
ekonomiska organisationer som IMF (International Monetary Fund) och Världsbanken
(O’Brien & Williams 2004:384).
Nyliberalismen föregicks av efterkrigstidens så kallade socialliberalism1 där tilltron till
marknaden var mer begränsad. Denna form av marknadsekonomi hade inslag av statliga
regleringar som syftade till att skapa en viss trygghet för medborgarna. Socialliberalismens
ekonomiska politik har kommit att kallas keynesianism utifrån dess förgrundsgestalt John
Maynard Keynes. Keynes hävdade att full sysselsättning och stabil makroekonomi krävde
statliga interventioner. Dessa kunde ske i form av finanspolitik såsom skattesänkningar eller i
form av penningpolitik såsom sänkt ränta och ökad pengatillförsel (O’Brien & Williams
2004:465). Varför det nyliberala systemskifte inträffade råder det delade meningar om. Vissa
1
Begreppet som används i litteraturen är ”embedded liberalism” men då detta inte har någon exakt svensk
översättning används det närliggande begreppet socialliberalism.
13
forskare lägger stor vikt vid de teknologiska förändringarna och den ökade
internationaliseringen som ägde rum vid den här tiden. Andra ser det som ett svar på en
ohållbar ekonomisk situation. Ytterligare andra pekar på att vissa grupper i samhället
förespråkade ekonomiska förändringar av ideologiska skäl eller för att det tjänade deras egna
intressen. Enligt geografen David Harvey bröt det socialliberala systemet ihop på 1960-talet.
Arbetslösheten steg i takt med inflationen och den tidigare hyllade keynesianismen kom att
anklagas för att vara ansvarig för stagflation, höga skatter och en ohälsosam statlig
inblandning. Alltfler såg sig, enligt Harvey, om efter ett socialistiskt alternativ vilket utgjorde
ett hot mot den ekonomiska eliten och de härskande klasserna runt om i världen.
Nyliberalismens införande i Chile och Argentina erbjöd ett slags lösning. För länderna, dess
härskande elit och de utländska investerarna var de första åren efter införandet av det
nyliberala experimentet tämligen framgångsrika (Harvey 2005:10-16).
Det nyliberala systemskiftet innebar en omstrukturering av den globala ekonomin där företag
för att minska sina kostnader anammade nya produktionsformer såsom out-sourcing,
fragmenterad produktion och nya anställningsförhållanden. Internationaliseringen av den
globala ekonomin, minskat statligt inflytande och innovationer inom transport och
kommunikation resulterade i en mindre reglerad och en mer konkurrensorienterad marknad.
Under den här perioden blev de multinationella företagen betydelsefulla aktörer i den globala
ekonomin (Sengenberger 1994: 5). Forskarna tvistar om det nyliberala systemskiftet varit av
godo för världen i stort men de flesta är överens om att det resulterat i ökade klyftor mellan
fattiga och rika. De globaliserade marknaderna har genererat rikedom av aldrig tidigare skådat
slag men inom en kontext av ökad ojämlikhet både mellan och inom länder, skriver Benería
(2004:xiii). Inkomstförhållandet mellan den femtedel av världens invånare som bor i de
rikaste länderna och den femtedel som bor i de fattigaste länderna ökade från 30:1 under 1960
till 74:1 under 1997 (Harvey 2005:19). Ojämlikheten har också ökat inom länderna och till
exempel var inkomstklyftan mellan rika och fattiga invånare i länderna USA och
Storbritannien år 2010 nära 40 % högre än vid mitten av 1970-talet (Wilkinson & Pickett
2009:258). Omfattande forskning visar att bland rika länder (där ohälsan inte är en direkt
konsekvens av extrem fattigdom eller krig) är hälsorelaterade och sociala problem vanligare ju
mer ojämlikt landet är. Detta berör inte bara de sämst ställda i dessa länder utan majoriteten
av befolkningen mår sämre. Wilkinson och Pickett hävdar att denna korrelation inte är en
14
slump och argumenterar i boken Jämlikhetsanden för teorin att jämlika samhällen är ”friskare”
samhällen än ojämlika (Wilkinson och Pickett 2009:189-192 och 211).
2.1.1 Det nyliberala systemskiftet – ett politiskt projekt
Trots att den nyliberala ordningen kan ifrågasättas utifrån ett jämlikhetsperspektiv har den
kommit att dominera samhället i större delen av världen och dess ekonomiska idéer har
anammats av politiska partier från både höger och vänster. Nyliberalismens framgång tillskrivs
olika faktorer. Bland annat menar Harvey att nyliberalismen tilltalade människor från olika
politiska positioner genom att den individuella friheten betonades (Harvey 2005:39). Harvey
beskriver ”nyliberaliseringen” av samhället som ett politiskt projekt med den öppna avsikten
att stimulera kapitalackumulation och med den dolda avsikten att återställa den ekonomiska
elitens makt. Om Polanyi beskriver idén om den självreglerande marknaden som en
motsägelsefull utopi går Harvey längre och hävdar att nyliberalismen medvetet backats upp av
utopiska argument med löfte om ett bättre samhälle för alla vilket har föga gemensamt med
den politiska agendan eller de faktiska resultaten (Harvey 2005:79). De teoretiska argumenten
har snarare tjänat till att rättfärdiga och legitimera den politik som krävts för att uppnå
nyliberalismens verkliga mål – ett återställande av den ekonomiska elitens makt (Harvey
2005:19).
Genom att referera till en minskning av den globala tillväxten från 3,5 % på 1960-talet till
knappt 1 % år 2000 gör Harvey upp med nyliberalismens mål att stimulera
kapitalackumulering eller tillväxt. Den enda framgång som nyliberalismen, enligt Harvey,
kan göra anspråk på är en systematisk minskning av inflationen men då till bekostnad av hög
arbetslöshet. Däremot har nyliberalismen lyckats bättre med målet att återupprätta den
ekonomiska elitens makt. Nyliberalismens verkliga bedrift har enligt Harvey varit att
omfördela rikedomar till förmån för den ekonomiska eliten(Harvey 2005: 88 och 154-155).
Kapitalackumuleringen genom expropriering (ackumulation by dispossession) har enligt
Harvey ägt rum genom privatiseringar av offentliga tillgångar, avregleringar av
arbetsmarknaden, avreglerade finansmarknader, frammanandet av ekonomiska kriser och
hanteringen av dessa och genom statlig omfördelning i form av ett flöde av resurser från de
fattiga till de rika (Harvey 2005: 160-164).
15
Nyliberalismen fick, menar Harvey, fäste i stort sätt överallt trots att den framförallt gynnade
ett fåtal. Han menar att nyliberalismen kom att dominera den politisk-ekonomiska diskursen i
sådan utsträckning att dess synsätt inkorporerades i ett slags vedertaget ”sunt förnuft”
(Harvey 2005:3). Detta förklarar Harvey med att systemskiftet föregicks av konstruktionen av
ett politiskt bifall (construction of consent). En utmärkt bas för konstruktionen av ett
politiskt bifall utgörs av det så kallade sunda förnuftet (common sense) enligt Gramscis
definition av begreppet ”the sense held in common”(Harvey 2005:39). Sunt förnuft är rotat i
människans kulturella beteendemönster och kan omfatta traditionella värderingar, tro, rädslor
eller åsikter. Det sunda förnuftet kan enligt Gramsci vara missledande och dölja verkliga
problem under kulturella fördomar. För att förstå konstruktionen av politiskt samtycke gäller
det att blottlägga den politiska meningen som ligger inbäddad i det sunda förnuftet. I fallet
nyliberalism menar Harvey att för den amerikanska allmänheten är ordet ”frihet” så djupt
rotad i det sunda förnuftet att detta kan användas för att rättfärdiga även ett projekt ämnat
att återerövra den ekonomiska makten för en liten elit (Harvey 2005:39-40).
Den nyliberala ideologin spreds genom tankesmedjor som var finansierade av näringslivet,
vissa delar av media, universitet och intellektuella och skapade en opinion som framhöll
nyliberalismen som den främsta försvararen av frihet. I början av 1990-talet dominerades de
flesta universitet och handelshögskolor av det nyliberala tänkesättet. Under 1970-talet mottog
två av nyliberalismens förgrundsgestalter, Friedrich von Hayek och Milton Friedman det
nyligen instiftade nobelpriset i ekonomisk vetenskap. Den nyliberala rörelsen kom så
småningom att konsolideras i politiska partier och vann slutligen statsmakt (Harvey 2005:40
och 54). Under mäktiga förespråkare som USA:s president Ronald Reagan och Storbritanniens
premiärminister Margret Thatcher kom nyliberalismen enligt Harvey att förvandlas från att
vara en ideologisk och intellektuell position i minoritet till att bli en konventionell hållning
(Harvey 2005:62). Under 1970-talet genomborrades det sunda förnuftet, enligt Harvey, av en
nyliberal doktrin som kom att ses som ett nödvändigt och fullkomligt naturligt sätt att
organisera samhället (Harvey 2005:41).
2.2 Nyliberalismens genombrott i Sverige
De tre faktorer som ledde till att de svenska socialliberala institutionerna blev föremål för
kritik och osäkerhet under 1960-talet var, skriver Blyth, ökad stridbarhet från arbetarrörelsen,
lagstiftning snarare än förhandling mellan arbetsgivare och arbetstagare och en ökad statlig
16
intervention i ekonomin. För de svenska arbetsgivarna signalerade dessa faktorer en kritisk
förskjutning av den svenska socialliberalismen och kom att användas som en fokuspunkt för
en enad politisk kraftsamling. Hot om löntagarfonder och en borgerlig regering som inte
lyckades driva en borgerlig politik (på grund av de socialliberala idéernas djupa förankring i
Sverige) fick arbetsgivarna att inse att den existerande institutionella ordningen måste
ersättas. De började utveckla nya idéer för att förändra debattens villkor och utmana de
svenska socialliberala institutionerna (Blyth 2002:202-209). Detta skedde genom att utebli
från de centrala förhandlingarna och genom propaganda (Harvey: 2005:113).
Från sent 1970-tal till 1987 fördubblades Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF:s) resurser och
överträffade alla politiska partiers samlade resurser. Detta gav SAF en position överlägsen
samtliga andra organisationer att driva sina frågor. Emellertid dröjde det, menar Blyth, innan
SAF insåg att för att vinna över Landsorganisationen (LO) måste SAF vinna över LO:s idéer
och inte dess antal. Blyth framhåller också att studieförbundet Svenskt Näringsliv och
Samhälle (SNS) och tankesmedjan Timbro spelade betydande roller under det ekonomiska
skiftet. SNS finansierade bland annat ekonomisk forskning som kritiserade ”den svenska
modellen”. Under tiden lyfte SAF:s andra idégenerator Timbro, enligt Blyth, fram det
slumpmässiga sambandet mellan en växande välfärdsstat och minskad tillväxt, applicerade
public choice-teori till dessa data och argumenterade för att statens aktiviteter var i konlikt
med effektiva marknadsprinciper (2002:210-218).
Den ideologiska utmaning som arbetsgivarna initierade under det sena 1970-talet riktade in
sig på tre institutionella förändringar: finansiell avreglering, skattereformer och
växelkurspolitik. Skattedebatten tog vidare en ny riktning under början av det sena 1980-talet
då det kom att handla mer om effektivitet och ekonomiska incitament och mindre om jämlikt
fördelade resurser. Blyth lyfter fram hur SNS-rapporter från 1990 stämmer väl överens med
den politik som tidigare förespråkades. Detta visar, menar han, hur idéer, trots empiriska
misslyckanden, förstärks över tid (2002:222-238). Idéernas kraft ska inte underskattas, skriver
Blyth, då de har en unik förmåga att diktera framtiden (2002:275).
17
3 OECD Economic Survey 1962 – 2011
3.1 Redovisning och analys av undersökningen
3.1.1 1960-talet: Brist på arbetskraft och höga arbetskraftskostnader
Under 1960-talet hyllas, i OECD-rapporterna, Sveriges förmåga att kombinera tillväxt med
full sysselsättning och låg inflation. Det framgår att en central aspekt av den svenska
arbetsmarknadspolitiken på 1960-talet är att full sysselsättning ses som ett mål i sig. Under
1960-talet diskuteras orsakerna till arbetskraftsbrist och sedermera arbetslöshet i termer av
strukturer och cykler. Reformer är riktade mot arbetskraften som kollektiv och en keynesiansk
ekonomisk politik gör sig påmind. Den svenska regeringens roll är att komma tillrätta med
arbetsmarknadspolitiska problem genom finanspolitiska reformer och arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Begrepp såsom lönsamhet eller ekonomiska incitament förekommer inte i
rapporterna på 1960-talet.
I början av 1960-talet är bristen på arbetskraft ett problem. För att råda bot på arbetsbristen
genomförs diverse arbetsmarknadspolitiska åtgärder:
With the shortage of manpower tending, throughout most of the period, to hamper the rate of
growth from the supply side, the authorities have made increasing efforts to mobilise those
pockets of manpower which, for geographical, structural or seasonal reasons, were
unemployed or underemployed (OECD 1962:8).
De åtgärder som genomförs, fortsätter OECD, omfattar speciella bidrag för att stimulera
geografisk mobilitet, fortbildning och andra åtgärder för att attrahera kvinnor och
medelålders. Ett slags ”belöningstänkande” återfinns alltså, men det som är värt att notera i
citatet ovan är att orsaken till att dessa ”fickor” av arbetskraft inte är i arbete förutsätts vara
strukturella. Vid 1960-talets början tycks det finnas en tilltro till de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna hos OECD. Det lyfts fram ett visst samband mellan arbetsmarknadspolitiska
åtgärder och en ökad tillväxt:
The active labour market policies pursued by the Government has also facilitated the process of
balanced growth by increasing the mobility of manpower and eliminating some of the waste of
labour resources that has characterised a number of other countries (OECD 1962:18-19).
Ett problem vid sidan av arbetsbristen som betonas och varnas för under 1960-talet är de
ökande svenska lönerna. Vid mitten av 1960-taler lyfter OECD fram, som en tänkbar
möjlighet, att de ökade arbetskostnaderna skulle kunna försämra Sveriges internationella
18
konkurrenskraft. Emellertid anses den främsta orsaken till den försämrade
konkurrenspositionen framförallt vara ett resultat av det ökade inhemska trycket på resurser.
Under mitten av 1960-talet framhålls den svenska finanspolitiken som framgångsrik i det att
arbetslösheten hållits låg även i en tid av minskad efterfrågan. Emellertid förespråkar OECD
att en mindre expansiv finanspolitik skulle kunna ge utrymme för penningpolitiska åtgärder
såsom räntesänkningar.
Under slutet av 1960-talet vänder den positiva sysselsättningstrenden. Som orsak till den
minskade sysselsättningen anges strukturella faktorer:
The fall in employment in 1967 was largely due to cyclical factors, but structural rationalisations
in industry, with a movement of labour and capital towards high productivity sectors and bigger
firms contributed (…) The weaker trend in employment experienced in 1967 led the authorities
to increase the resources available for retraining of labour, for increased mobility and
protection of old or handicapped workers as well as support to regions particularly hit by
unemployment (OECD 1966-70:11-23).
Det förhållningssätt som framträder i citatet ovan är att de arbetslösa är offer för yttre
omständigheter och har med andra ord inte själva orsakat sin arbetslöshet.
Det som kan spåras i undersökningsmaterialet från 1960-talet är att arbetskraften framförallt
beskrivs som ett kollektiv, och att de enskilda individernas drivkrafter inte betonas nämnvärt.
Orsakerna till såväl arbetsbrist som arbetslöshet anges som strukturella. Det är svårt att hitta
någonting i rapporterna från 1960-talet som kan relateras till Homo economicus eller till att
människan antas handla på ett egenintresserat sätt som maximerar den egna nyttan i alla
ekonomiska valsituationer.
3.1.2 1970-talet: Full sysselsättning som mål ifrågasätts
Under 1970-talets början upplever Sverige med svenska mått mätt relativt starka
lågkonjunkturella tendenser. Inhemsk efterfrågan stagnerar och arbetslösheten ökar. Den
svenska regeringen förstärker arbetsmarknadsinstitutionerna för att värna om
sysselsättningen och vidareutbilda de arbetslösa. Regeringen satsar också på att stärka
infrastrukturen. Den offentliga sektorn anställer och privata arbetsgivare subventioneras om
de anställer. I början av 1970-talet ifrågasätts inte den svenska strävan efter en jämlik
inkomstfördelning eller målet att uppnå full sysselsättning:
19
It has been an essential aim to ensure an egalitarian income distribution with, in particular, a
high level of transfer of real resources to the inactive part of the population-pensioners,
handicapped persons etc (…) Sweden was one of the first countries to adopt full employment of
productive resources as a principal objective of economic policy (OECD 1972:6).
Trots oljekrisen lyckas Sverige enligt 1974 års OECD-rapport hålla både arbetslöshet och
inflation nere. Inflationsutvecklingen beskrivs i samma rapport som svagare än i de flesta
andra OECD-länder (OECD 1974:5). Det framgår att Sverige lyckats vända den negativa
arbetslöshetstrenden bland annat med hjälp av arbetsmarknadsåtgärder. Sverige beskrivs som
ett framgångsrikt exempel på den ekonomiska ”fine-tuning” ett uttryck som brukar
förknippas med keynesiansk ekonomisk politik:
The Swedish experience provides an example of what can be achieved by a combination of
flexible demand management and selective policies - sometimes referred to as ”fine-tuning”during serious international recession even in a country heavily dependent of foreign trade
(OECD 1976:38).
Under 1970-talets andra hälft kan emellertid en ny inställning urskiljas. 1976 betonar OECD
att den svenska sysselsättningsframgången har sitt pris. Arbetet med att hålla igång
sysselsättningen anses resultera i en försämrad extern balans2:
The success of economic policy in maintaining a high level of activity during a period of
international recession-sparing Sweden the social costs involved in rising employmentnecessary entailed a deterioration of the current external balance (OECD 1976:12-13).
Mot slutet av 1970-talet börjar det svenska målet att behålla full sysselsättning ifrågasättas i
allt högre utsträckning. Det som framförallt betonas är konflikten mellan full sysselsättning
som ett mål och inflationsbekämpningen:
When presenting the 1978-79 budget proposals the Swedish authorities singled out the return to
full capacity utilisation and curbing of inflation as the main tasks currently facing policy (…)
Clearly, these objectives must be viewed as feasible only over a period of several years, but they
would nevertheless seem to give rise to some conflicts between current and long-term policy
objectives. In particular, the overriding priority attached to preventing the unemployment rate
from rising substantially under conditions of likely continuing sluggishness of external demand
and the on-going structural problems affecting certain industries have evoked a markedly
expansive stance on the part of fiscal policy in 1978 (OECD 1978:33).
2
Extern balans innebär att landets bytesbalans, det vill säga skillnaden mellan vad som produceras och vad som
förbrukas i ett land, varken är i underskott eller överskott.
20
Som framgår av citatet ovan har inflationsbekämpningen blivit ett prioriterat område för den
svenska regeringen.
Den tydliga skillnaden jämfört med 1960-talet är att inflationsproblematiken kommer att
hamna i förgrunden från och med mitten 1970-talet. Enligt Blyth flyttas, vid den här tiden,
fokus från omfördelningspolitik till inflationsbekämpning. Inte på grund av en faktisk kris
utan snarare som ett resultat av en ny problemformulering. Mot bakgrund av Mark Blyths
teori är det intressant att ställa 1970-talets betoning på inflationsproblematiken mot SCB:s
redovisning av hur inflationsutvecklingen såg ut vid den här tiden. SCB:s diagram visar att
den svenska inflationen på 1970-talet är i nivå med USA och nuvarande Eurozonen och ligger
under 20 procent.
Diagram nr 1. Inflationsutveckling 1961-2001
Källa: Ekonomifakta.se
I detta sammanhang är det på sin plats att påminna om den monetära analysen av inflationen
som, enligt Blyth, var en av de idéer som kom att utmana keynesianismen vid den här tiden.
Enligt denna analys är arbetslösheten frivillig och en viss nivå av ”naturlig” arbetslöshet är
oundviklig. Genom att förutsätta att arbetslösheten är frivillig riktar den monetära analysen
uppmärksamheten mot individen och dennes drivkrafter. Den arbetslösas avsaknad av
motivation att arbeta kan, enligt detta resonemang, ses som en orsak till arbetslöshet. Detta är
en avgörande förändring. Eftersom det, enligt denna teori, antas vara de ekonomiska
förutsättningarna som avgör om arbetstagarna kommer att välja att arbeta kan den
människosyn som representeras av Homo economicus spåras som en implicit premiss. Av vad
21
som framgår av OECD-rapporterna på 1970-talet är det rimligt att sluta sig till att denna idé
börjat få fäste.
3.1.3 1980-talet: Arbetsmarknaden avregleras
I början av 1980-talet beskrivs den svenska arbetsmarknadspolitiken, i OECD-rapporterna,
som framgångsrik. Genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder har Sverige lyckats hålla en låg
arbetslöshet trots den tröga produktionen. I jämförelse med övriga OECD lyckas Sverige
behålla en relativt hög sysselsättning, vilket bidrar till en social konsensus och underlättar
styrningen av ekonomin, skriver OECD 1980. Emellertid framhåller OECD att trots att den
svenska regeringen varit framgångsrik i sin expansiva arbetsmarknadspolitik under 1960-talets
tillväxtperiod så bör fortsatta dylika åtgärder ifrågasättas under rådande ekonomiska
omständigheter.
Ett par år senare börjar arbetsmarknadspolitiken allt mer kretsa kring individens drivkrafter.
Under 1980-talet lyfter OECD, för första gången, fram lönsamhetsaspekten i relation till
arbetslöshetsproblematiken och ekonomiska incitament börjar förespråkas. Individens
motivation hamnar i förgrunden:
For a large proportion of full-time workers, the scope for improving living standards through
increased work effort is very limited. This helps explain the reduction in mobility which has
been observed over the past decade and has clearly reduced incentives to accept overtime or
shift work (OECD 1982:38).
Om möjligheterna att förbättra sin levnadsstandard genom att arbeta hårdare är begränsade så
reduceras motivationen att acceptera övertids- eller skiftarbete. Arbetstagarna antas med andra
ord handla på ett sätt som maximerar den egna nyttan i den ekonomiska valsituationen. 1982
refererar OECD till en kompromiss mellan regeringen och oppositionen som illustrerar hur
begrepp som ekonomiska incitament och lönsamhet även kommit att ingå i de reformer som
genomförs:
One of the main purposes of the reform is to encourage incentives to work. Lower marginal tax
rates will indeed make it more profitable to work but the net effect on labour supply is difficult
to assess. To the extent attitudes towards part-time work, overtime and shift work are affected, it
seems reasonable to assume some increase in average working time (OECD 1982:42).
Citatet visar att den människosyn som representeras av Homo economicus kommit att ingå
som en implicit premiss även i politiska reformer.
22
Vid 1980-talets mitt börjar inflationsproblematiken att betonas på allvar och den höga
sysselsättningen anges som en orsak till den ökade inflationen:
In the 1960s, the unemployment rate rarely departed from the 1 ½ to 2 per cent range, in the
1970s from 2 to 2 ½ per cent and in the early 1980s from 2 ½ to 3 per cent. The price of this
internationally outstanding performance was a steady deterioration of the Phillips-curve
relationship, i.e. a ratcheting up of inflation (OECD 1984/1985:26).
En politik som syftar till full sysselsättning är, enligt OECD, inte kompatibel med
marknadens eget ansvar för lönesättning. Det är ett faktum, menar OECD, att den låga
arbetslöshet som råder i Sverige tenderar att leda till överdriven löneökning. Enligt SCB:s
diagram över inflationsutvecklingen går det att utläsa att Sverige under mitten av 1980-talet
visserligen ligger aningen högre än de andra länderna men enligt diagrammet tycks
inflationsutvecklingen minska snarare än öka (se sidan 21 i denna uppsats).
Under 1980-talet genomförs avgörande avregleringar. På arbetsmarknadsområdet görs regler
för anställning och avsked mer flexibla. Det genomförs också en omfattande avreglering av
den svenska finansmarknaden:
Thus at present, the domestic financial markets are nearly completely deregulated (…) As
deregulations proceeded, the size of financial markets has been increasing rapidly (OECD
1986/1987:44-45)
Vid slutet av 1980-talet lyfter OECD fram att den svenska inflationen är hög jämfört med de
flesta andra OECD-länderna och att tillväxten har varit relativt svag. Hög inflation och dålig
tillväxt pekar, hävdas det i analysen, på strukturella problem i ekonomin. OECD konstaterar
att ökade kostnader för arbetsmarknadsåtgärder kommer att försämra Sveriges internationella
konkurrenskraft, vilken redan är försämrad på grund av de höga lönerna.
Ytterligare en skattereform lyfts fram som inte bara förväntas ge arbetstagaren ökade
incitament att arbeta utan den förväntas också reducera framtida inflation:
The comprehensive tax reform announced for 1991 appears to be aimed at correcting many, if
not all, the impediments to sustained growth pointed out in the preceding paragraphs (…)
Apart from providing added incentives to work and thus giving a boost to labour supply, the
lowering of marginal income taxes would help reduce future inflation, as the gap between
before- and after-tax wages increases would diminish, provided that not too much emphasis
was put by trade unions on relative after-tax wages, as this would again lead to higher wage
inflation if an attempt were made to narrow the new net wage differentials (OECD
1988/1989:89).
23
I relation till Homo economicus och den människosyn som idén representerar framstår 1980talet som tämligen väsensskilt från de tidigare decennierna. I centrum för
arbetsmarknadsanalysen, i OECD-rapporterna, står nu individen. Det som framkommer av
rapporterna från 1980-talet är att de nya idéer, som Mark Blyth lyfter fram som utmanare av
keynesianismen, börjat få fäste. Den mikroekonomiska kritiken mot keynesianismen som
hävdar att ekonomiska teorier måste vara baserade på övertygande orsakssamband utifrån
individens handlande kan nu spåras. Enligt denna idé bör trovärdiga ekonomiska teorier
baseras på modeller genererade från de huvudsakliga antagandena inom neoklassisk ekonomi:
att människan antas handla på ett egenintresserat sätt som maximerar den egna nyttan i alla
ekonomiska valsituationer. Ekonomiska incitament framstår som alltmer centrala för en
framgångsrik arbetsmarknadspolitik. En individ som saknar motivation att arbeta men som
kan uppmuntras till detta om den ekonomiska ersättningen är tillräckligt stor förutsätter en
individ som i varje ekonomisk valsituation söker maximera sin egen nytta. Den människosyn
som representeras av Homo economicus har således, under 1980-talet, fått ökat utrymme i
OECD-rapporterna genom att ingå som en implicit premiss i resonemang som ligger till
grund för såväl analys som faktiska reformer.
3.1.4 1990-talet: Ekonomisk kris och ekonomiska incitament
Under 1990-talet återkommer och fördjupas diskussionerna om inflationsproblematiken i
rapporterna. På grund av oförutsedda händelser, som att efterfrågan växte starkare än väntat i
den finansiella avregleringens kölvatten, överhettas ekonomin. Emellertid, menar OECD, har
Sverige haft en hög inflation under en lång tid så de oförutsedda händelserna bör endast delvis
ses som en orsak. Även strukturella brister i ekonomin som lett till förvrängda
marknadssignaler anges som orsak till inflationen. Många av dessa förvrängningar är
relaterade till den offentliga sektorn och hur den har finansieras, skriver OECD (OECD
1991:9). Det konstateras också att det slutligen står klart att det politiska målet att uppnå full
sysselsättning komplicerar uppgiften att föra en trovärdig anti-inflatorisk politik. På 1990talet förespråkar således OECD att en liten ökning av arbetslösheten kan tillåtas för att
långsiktigt dämpa inflationen:
Thus, reducing inflation sufficiently may entail only a modest increase in unemployment,
although considerable uncertainty attached to exactly how much. It would be regrettable if
short term social consideration should prevent this process from taking place and,
24
consequently, put at risk the goal of long-term sustainable unemployment (OECD
1990/1991:95).
Under 1990-talet drabbas Sverige av en omfattande ekonomisk kris som enligt OECD är i
paritet med 1930-talskrisen. Den totala arbetslösheten ökade till samma nivå som i övriga
Europa men den inhemska inflationen minskar. Analysen från 1993-1994 konstaterar att den
svenska finanskrisen orsakades av avregleringar av finansmarknaden i kombination med en
skattereform som triggade lånebaserad konsumtionen. I förhållande till krisen tas
arbetsmarknadsåtgärderna upp och det hävdas att dessas effektivitet troligtvis kommer att
reduceras i en tid av hög arbetslöshet.
I den ekonomiska krisens kölvatten börjar OECD på allvar förespråka en förändring av den
svenska arbetsmarknadspolitiken. Den svenska arbetslöshetsförsäkringen liksom
arbetarskyddslagstiftningen ifrågasätts. Till exempel framhålls att långvariga
arbetslöshetsersättningar ofrånkomligen minskar incitamentet att acceptera en lönesänkning i
och med återgång till arbete:
Unemployment benefits have a maximum duration of 14 month (…) However, the effective
period covered can be much longer: persons who have offered participation in a labour-market
measure when they were about to loose entitlement for benefits may return to unemployment
benefits once participation in the labour-market measure is over (…) Needless to say, this
reduces the incentives to accept a wage cut in order to return to employment and it may also
reduce search intensity and harden attitudes in collective wage bargaining (OECD 1994:74-75).
Homo economicus som människosyn kan spåras i kritiken mot arbetslöshetsersättningen. Om
bidragen minskar så blir lönen högre i relation till dessa. En människa som antas söka
maximera den egna nyttan i alla ekonomiska valsituationer kommer då att välja det mest
lönsamma alternativet nämligen att arbeta. Formuleringar som ”Needless to say, this reduces
incentives…” tyder på att den implicita idén om människan som antas söka maximera den
egna nyttan i varje valsituation blivit tämligen vedertagen.
Mot slutet av 1990-talet är arbetslösheten med svenska mått mätt mycket hög. Mer än 12
procent av befolkningen är antingen arbetslösa eller deltar i någon arbetsmarknadsåtgärd år
1997 konstaterar OECD. På 1990-talet pekar OECD ut arbetslöshetsförsäkringssystemet som
ett hinder för arbetssökande:
25
Moreover, impediments to effective job search are still strongly embedded in the
unemployment benefit scheme, not only as a result of still highly generous replacement rates for
lower incomes, but also because of their long effective duration (OECD 1997:8).
OECD konstaterar också att arbetarskyddslagstiftningen identifierats som en källa till
arbetslöshet:
In general, EPL (employment protection legislation) has been identified as an important source
of structural unemployment (…) Against this background some modifications to the present
legislation are needed in order to reduce compliance costs for small enterprises and strengthen
the bargaining power of outsiders in the labour market. Such changes could include a
lengthening of probationary periods, shorter notice periods and a far more flexible
interpretation of the last-in-first-out and rehiring rules, which would be beneficial in a longterm context and allow a faster employment response in the short run (OECD 1997:92).
Sverige är inte längre exemplariskt vad gäller hög sysselsättning konstaterar OECD mot slutet
av 1990-talet. Höga skatter, generösa bidrag och en i praktiken evigt varaktig arbetslöshetsoch sjukförsäkring har bidragit till detta. OECD konstaterar att tillsammans med en 80
procent hög arbetslöshetsersättningsnivå straffar sig det för många att återgå till arbete.
OECD noterar att det råder en konflikt mellan en vilja att låta arbete löna sig och de sociala
och fördelningspolitiska målen. Ytterligare reformer måste, menar OECD, söka kombinera de
jämlikhetsbaserade hänsynstagandena med motstridande mål såsom ökade incitament för
arbete. OEDC framhåller emellertid att det rådande politiska programmet syftar till att
förbättra arbetsmarknadsflexibiliteten och ge ökade incitament att arbeta. En stor förändring,
skriver OECD i 1999-års rapport, är att till skillnad från 1970- och 1980-talet kan Sverige
uppvisa en trovärdig penningpolitik vad gäller inflationskontroll (OECD 1999:9-19).
Krisen på 1990-talet innebar stora förändringar för Sverige vilket också märks i OECDanalyserna. Marknadens villkor blir allt mer framträdande och flexibilitet framhålls vid sidan
av ekonomiska incitament som en nyckel till ökad sysselsättning. Genom att referera till
arbetslöshetsförsäkringen och arbetarskyddslagstiftningen som hinder för arbetssökande
betonas drivkraften att maximera nyttan i varje ekonomisk situation än mer. På 1990-talet
sätts viljan att låta arbete löna sig i konflikt med de sociala och fördelningspolitiska målen.
Antagandet om att människan handlar på ett sätt som maximerar den egna nyttan i alla
ekonomiska valsituationer återfinns implicit i de reformer som OECD förespråkar och vill se
mer av.
26
3.1.5 2000-talet: Från ekonomiska incitament till ekonomiska sanktioner
Sveriges ekonomiska prestation har varit imponerande skriver OECD i 2001 års utvärdering.
Tillväxten låg på 4 procent under 1999-2001 och inflationen var lägre än i de flesta andra
OECD-länder samtidigt som arbetslösheten minskade till cirka 4 procent. Men trots allt finns
det mycket som kan göras avseende incitament att arbeta skriver OECD i början av 2000talet. Band annat bör de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ifrågasättas. Dessa spelade
troligtvis en viktig roll när det gällde att hålla tillbaka permanent utestängning från
arbetsmarknaden under tidigare perioder av hög arbetslöshet, men det finns lite bevis för att
de har någon effekt på själva arbetslösheten hävdas det. OECD föreslår istället att de arbetslösa
uppmuntras att söka jobb genom strängare kriterier för medverkan i arbetslöshetsåtgärder och
sanktioner vid icke medgörlighet, kontroll av åtgärderna så att finansieringen av dessa
tillkommer de åtgärder som ger bäst resultat samt att rikta åtgärderna mot de grupper som har
speciellt svårt att komma in på arbetsmarknaden:
Stricter rules and firmer sanctions in the case of non-compliance could do more to encourage
individuals to search harder for work rather than enter a programme in the first place (…) But
high average marginal tax rates discourage people from working and instead make leisure
relatively more attractive (OECD 2001:124).
Tonen i rapporterna på 2000-talet skiljer sig från tidigare decennier. OECD är nu väldigt
explicit i synen på individen och dennes drivkrafter. Bristen på ekonomiska incitament gör
fritiden mer attraktiv än arbetet. Det framstår som tämligen uttalat att det är individer som
söker maximerar den egna nyttan i alla ekonomiska valsituationer som beskrivs. Det framgår
också att det inte längre räcker med ekonomiska incitament för att motivera dessa individer,
sanktioner behövs också.
På 2000-talet förekommer för första gången explicita misstankar om att det svenska
välfärdssystemet utnyttjas av vissa individer:
Thus, the combination of strict EPL and generous provisions for supplementary benefits tends
to reduce search incentives and search effectiveness and thus increase total unemployment. It is
also likely that for some, the current hours worked match both employers’ and employees’
preferences, and, in that sense, these people are voluntarily unemployed (OECD 2001:92).
På 2000-talet uttalas alltså explicit idén om att arbetslöshet kan vara frivillig. Misstanken om
ett missbruk av systemet återfinns vid flera tillfällen:
27
It is hard to avoid the conclusion that some part-time workers are simply making the most of a
generous government subsidy, which allows them to work shortened hours while maintaining
higher incomes (OECD 2001:120).
Vidare framhålls minskade bidrag som absolut nödvändigt för en ökad sysselsättning:
Reducing transfers is crucial for increasing labour supply. Increasing labour supply obviously
relies on appropriate tax and transfer policies. Most Swedes of working age who are not
employed receive transfer income of some sort, and an increase in employment must therefore,
almost by definition, be reflected in a decrease in the number of transfer recipients (OECD
2001:103-104).
Resonemanget i ovanstående citat för tankarna till Mark Blyths teorier om hur en viss idé blir
uttolkaren av vissa fakta. Utan den normativa premissen att arbetslösheten är frivillig faller sig
resonemanget mycket ologiskt.
Även arbetarskyddslagstiftningen ifrågasätts starkt:
The biggest problem is, however, that if many consider that maybe they would be protected
against layoff if they stay in their current job, then the labour market becomes less dynamic, and
experienced people will feel discouraged from quitting to start a business or to take a job for a
new entrepreneur (…) The best solution would therefore be to confront the issue, and abolish
the legislated last-in-first-out rule (OECD 2007:92).
Ett jobbskatteavdrag införs under 2000-talet som avser att minska arbetslösheten genom att
låta de som arbetar behålla en större del av sin lön. Jobbskatteavdraget hyllas av OECD som
ett steg i rätt riktning och menar att genom att garantera att det lönar sig att arbeta blir det
lättare att övertyga omotiverade arbetslösa att söka jobb:
The introduction, and subsequent expansion, of the in-work tax credit and the reform of
unemployment benefits have reduced unemployment and inactivity traps in Sweden
substantially (OECD, 2007). However, social transfers, such as housing benefits and social
assistance, continue to hamper job-search incentives for some non-employed persons. Housing
benefits could be redesigned to improve incentives to participate in labour market, while
persevering social protection for those who need it (OECD 2011:85).
Citatet ovan innehåller en rad explicita såväl som implicita teser. Bland annat att de reformer
som införts minskat både arbetslöshet och så kallade inaktivitetsfällor och att sociala skyddsnät
i form av ekonomiskt stöd hämmar drivkraften att söka jobb (hos vissa arbetslösa). Det går
också att utläsa att det sociala skyddsnätet nyttjas av individer som egentligen inte är i behov
av stöd.
28
I relation till Homo economicus kan en tydlig utveckling skönjas mellan 1990-talet och 2000talet. Misstankar om fusk och underlåtelse av åtaganden förstärker den implicita tesen att
människan antas handla på ett sätt som maximerar den egna nyttan i alla ekonomiska
valsituationer. Då arbetsmarknadssystemet, enligt OECD, snedvrider de ekonomiska
incitamenten genom till exempel alltför generösa bidrag måste kontroller och sanktioner
införas. Logiken som underbygger förespråkandet av dylika reformer är att på grund av ett
alltför generöst välfärdssystem så kommer vissa individer att söka maximera sin nytta genom
att inte arbeta och ändå behålla sin inkomst. Ty om arbetslösheten i stället berodde på
förhållanden som låg utanför individens egen förmåga att påverka förefaller sanktioner och
kontroll som missriktade. På 2000-talet uttrycks arbetslösheten explicit som frivillig och de
ekonomiska teorier som enligt Mark Blyth kom att utmana keynesianismen och
socialliberalismen på 1970-talet förefaller vara tämligen förankrade. På 2000-talet framstår
således den idé och människosyn som representeras av Homo economicus som en vedertagen
sanning om människans natur och utgör en logisk premiss i de arbetsmarknadspolitiska
reformer som lyfts fram.
3.2 Avslutande och sammanfattande diskussion
Syftet med den här uppsatsen har varit att studera förekomsten av den människosyn som
representeras av Homo economicus i den ekonomiska politiken samt att diskutera dess roll i
relation till det nyliberala systemskiftet.
Uppsatsen övergripande frågeställning har varit: Har Homo economicus som idé och
människosyn fått ett större utrymme i den ekonomiska politiken i samband med det
nyliberala systemskiftet och kommit att påverka den ekonomiska politikens utveckling?
Uppsatsens tog avstamp i följande teoretiska resonemang: Karl Polanyis analys av övergången
till marknadsekonomi, Lourdes Benerías vidareutveckling av Polanyis diskussioner och
tillämpandet av dessa på det nyliberala systemskiftet och Mark Blyths teorier om idédriven
institutionell förändring. För att besvara forskningsfrågan genomfördes en fallstudie av
OECD:s arbetsmarknadspolitiska analyser och rekommendationer rörande Sverige från 1962 –
2011. Syftet med fallstudien var att illustrera en större politisk-ekonomisk kontext och att
identifiera eventuella förändringar över tid. Undersökningen fokuserade framförallt på en
29
aspekt av Homo economicus, nämligen antagandet om att människan antas agera på ett sätt
som maximerar den egna nyttan i alla ekonomiska valsituationer.
Den första trenden som kan spåras i OECD Economic Survey Sweden från 1962 till 2011 är att
målet om minskad inflation blir allt mer framträdande. Redan på 1970-talet ifrågasätts om full
sysselsättning är förenligt med en tillfredsställande inflationsnivå. Den andra trenden är att
aktörskapet förändrades. På 1980-talet återfanns individen i centrum för analys och
individens drivkraft blir avgörande för arbetslöshetsproblematiken. Den tredje trenden är att
ekonomiska incitament är att föredra framför de traditionella arbetsmarknadsåtgärderna. Den
fjärden trend som kan spåras i materialet är att sanktioner och kontroll återfinns som ett
komplement till arbetsmarknadspolitiska åtgärder i form av ekonomiska incitament.
Resultatet av undersökningen visar att ett ökat utrymme för den idé och människosyn som
representeras av Homo economicus kan spåras i materialet under åren 1962-2011. Denna
förändring över tid indikerar att Homo economicus som människosyn bör förstås som en
social konstruktion. I materialet kan denna förändring lokaliseras till tiden för det nyliberala
systemskiftet, vilket är en indikation på att Homo economicus som idé och människosyn kan
sättas i samband med detta systemskifte. Slutligen visar resultatet av undersökningen att den
människosyn där människan antas människan handla på ett sätt som maximerar den egna
nyttan i alla ekonomiska valsituationer förekommer som en bakomliggande logisk premiss i
flera arbetsmarknadspolitiska reformer. Detta indikerar att Homo economicus kommit att
påverka den ekonomiska politiken.
Om denna fallstudie är representativ för en större ekonomisk-politisk kontext så skulle det
alltså vara möjligt att sluta sig till att Homo economicus som idé och människosyn generellt
fått ett större utrymme i den ekonomiska politiken i samband med det nyliberala
systemskiftet och kommit att påverka den ekonomiska politikens utveckling.
30
Källförteckning
Böcker
Blyth, Mark (2002) Great Transformations Economic Ideas and Institutional Change in the
Twentieth Cantury, New York, Cambridge University Press.
Benería, Lourdes (2003) Gender, Development, and Globalization Economics as if All People
Mattered, New York, Routledge.
Bergström, Göran och Boréus, Kristina (red.) (2005) Textens mening och makt, Lund,
Studielitteratur.
Ferber A. Marianne och Nelson A. Julie (red.) (1993) Beyond Economic Man. Feminist Theory
and Economics, Chicago: The University of Chicago press.
Ferber A. Marianne och Nelson A. Julie (red.) (2003) Beyond Economic Man. Feminist Theory
and Economics, Chicago: The University of Chicago press.
Folbre, Nancy (2009) Greed, Lust and Gender. A history of Economic Ideas, Oxford: Oxford
University Press.
Harvey David (2005) A Brief History of Nyliberalism, New York: Oxford University Press.
Fisher, Mark (2011) Kapitalistisk realism, Stockholm: Tankekraft Förlag.
Löfstedt, Malin (2005) Modell, människa eller människosyn? En analys av kritiska perspektiv
på bilden av människan i neoklassisk ekonomisk teori, Uppsala: Uppsala universitet.
O’ Brien, Robert och Williams, Marc Global Political Economy (2004), tredje upplagan,
Hampshire: Palgrave Macmillan.
Polanyi, Karl (2001) The Great Transformation, andra upplagan, Boston Massachusetts:
Beacon Press Books.
31
Sengenberger, Werner International labour standards in a globalized economy: The issue in
Sengenberger Werner and Campbell, Duncan (eds.) (1994) International labour standards
and economic interdependence, Geneva, International Labour Organization.
Wheelan Charles (2002) Naked Ecomony Undressing the Dismal Science, New York: W.W.
Norton & Company Ltd.
Wilkinson, Richard och Picket, Kate (2011) Jämlikhetsanden, Stockholm, Karneval förlag.
Artiklar
Calmfors Lars (2012) ”Fel debatt om a-kassan” Dagens Nyheter, 9 februari.
Elektroniska dokument
Hargreaves-Heap, Shaun (2008) Economic Man.(The New Palgrave Dictionary of Economics.
Andra Upplagan. Red. Steven N. Durlauf and Lawrence E. Blume. Palgrave Macmillan, The
New Palgrave Dictionary of Economics Online. Palgrave Macmillan) Tillgänglig [online]:
http://www04.sub.su.se:2062/ [2011-12-18].
Krugman, Paul (2007) Who Was Milton Friedman? (The New York Review of Books).
Tillgänglig [online]: http://www.nybooks.com/articles/archives/2007/feb/15/who-was-miltonfriedman/?pagination=false&printpage=true [2012-01-29].
Inflation Årlig procentuell förändring (2012) [Utgiven av Ekonomifakta] Tillgänglig [online]:
http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Ekonomi/Finansiell-utveckling/Inflation/ [2012-0129].
OECD-rapporter
Economic Surveys by the OECD Sweden (1962) Paris: The Organisation for Economic Cooperation and Development.
OECD Economic Surveys Sweden (1964) Paris: The Organisation for Economic Co-operation
and Development.
32
OECD Economic Surveys Sweden (1966-70) Paris: The Organisation for Economic Cooperation and Development.
OECD Economic Surveys Sweden (1972) Paris: The Organisation for Economic Co-operation
and Development.
OECD Economic Surveys Sweden (1974) Paris: The Organisation for Economic Co-operation
and Development.
OECD Economic Surveys Sweden (1976) Paris: The Organisation for Economic Co-operation
and Development.
OECD Economic Surveys Sweden (1978) Paris: The Organisation for Economic Co-operation
and Development.
OECD Economic Surveys Sweden (1980) Paris: The Organisation for Economic Co-operation
and Development.
OECD Economic Surveys Sweden (1982) Paris: The Organisation for Economic Co-operation
and Development.
OECD Economic Surveys Sweden (1984/1985) Paris: The Organisation for Economic Cooperation and Development.
OECD Economic Surveys Sweden (1986/1987) Paris: The Organisation for Economic Cooperation and Development.
OECD Economic Surveys Sweden (1988/1989) Paris: The Organisation for Economic Cooperation and Development.
OECD Economic Surveys Sweden (1990/1991) Paris: The Organisation for Economic Cooperation and Development.
OECD Economic Surveys Sweden (1994) Paris: The Organisation for Economic Co-operation
and Development.
33
OECD Economic Surveys Sweden (1997) Paris: The Organisation for Economic Co-operation
and Development.
OECD Economic Surveys Sweden (1999) Paris: The Organisation for Economic Co-operation
and Development.
OECD Economic Surveys Sweden (2001) Paris: The Organisation for Economic Co-operation
and Development.
OECD Economic Surveys Sweden (2004) Paris: The Organisation for Economic Co-operation
and Development.
OECD Economic Surveys Sweden (2005) Paris: The Organisation for Economic Co-operation
and Development.
OECD Economic Surveys Sweden (2007) Paris: The Organisation for Economic Co-operation
and Development.
OECD Economic Surveys Sweden (2011) Paris: The Organisation for Economic Co-operation
and Development.
34