Michael Treschow och Klas Eklund
16 november 2000
Upp ur skyttegravarna! Gemensam plattform för Sverige
Det går bra för Sverige: Arbetslösheten och skuldsättningen
sjunker, tillväxten är god och inflationen fortfarande låg. Nya
företag startas, det finns gott om riskkapital. Utländska
investerare ser med intresse på vårt land. Det ger Sverige
möjligheter att slå in på en väg av hög och uthållig tillväxt - en
förutsättning för att alla ska kunna få rejält höjd standard.
Hur befästa en sådan utveckling? Det var ämnet för SNS
företagsledarkonferens i Tylösand I augusti. Där samlades
nästan 200 beslutsfattare, från förvaltning, politik och
näringsliv under temat "Hur göra Sverige mer attraktivt för
företagsamma människor?".
Konferensen var konstruktiv; samtalsklimatet mellan
företrädare för olika samhällssektorer och intressen verkade
gladare, öppnare och mer lyssnande än - låt oss tala klartext det gnällande från ömse håll som kännetecknat en stor del av
1990-talet. Tre utländska företagsledare med anknytning till
Sverige (Fred Hassan, Pharmacia, Jac Nasser, Ford och Giulio
Mazzalupi Atlas-Copco) bidrog till att vidga perspektien.
Många förslag lades fram både i gruppdiskussioner och i
föredrag och paneldebatter. Vi båda - ordförande för
organisationskommittén (Michael) och ledare för slutdebatten
(Klas) - vill gärna till en bredare krets sprida vad vi ser som
konferensens slutsatser.
Det är företagsamma människor - överallt, inte bara en
elit – som lägger grunden för välståndet. Om man i ett
företag bara lyckas motvera medarbetarna att jobba
lite effektivare, lite mera kreativt och stimulera till egna
initaitiv skapar detta ett helt annat mycket mera
framgångsrikt företag. Samma sak gäller för ett land.
Vi måste inse att det är inte "företagen" i sig, inte
heller "politiken" som är motorer, utan människorna
som tar initiativ, samverkar, konkurrerar och skapar.
Det är deras företagsamhet och påhittighet som avgör
Sveriges framtid. Det är enskilda människors vilja att
arbeta och investera här som bestämmer standard och
tillväxt.
Dialogen och samtalsklimatet i landet måste förbättras.
Näringslivsorganisationer och politiker måste upp ur
skyttegravarna. Näringslivet får inte falla i gnällfällan;
politikerna måste inse de villkor som det
internationaliserade näringslivet lever under, och förstå
att moderniseringen måste gå vidare. Låt oss prata om
viktiga och nödvändiga åtgärder, istället för att söka
konfrontation och spektakulära personangrepp
Vi måste alla sprida insikt om att tillväxt och
företagande inte är ett nollsummespel (att den enes
framgång nödvändigtvis är den andres misslyckande)
utan ett plussummespel. Ekonomisk tillväxt och
framgångar för enskilda människor ger förutsättningar
för hela samhällets framåtskridande. Avundsjuka och
missundsamhet får inte stå ivägen.
Det är nödvändigt med förändring. Förändring
förutsätter att fler övervinner rädslan för förändring vilket i sin tur förutsätter att ledare tar på sig uppgiften
att förklara, utbilda och förstå. Det kan vara naturligt
att vara orolig inför förändringar, men oftast är det
dålig information och brist på kunskap som föder
rädslan.
Det krävs en öppnare attityd till människor som
försöker och misslyckas. Fler chanser måste till; den
som misslyckas en gång behöver inte vara körd för all
framtid. Tvärtom kan misslyckandet ha givit värdefulla
insikter, som befruktar framtida verksamhet.
Dessa budskap kan tyckas väl allmänna. Men konferensens
avslutande panel, med företrädare från både stora och små
företag, fack, politiker från olika parter samt auditoriet kunde
också enas om en mer konkret gemensam plattform om vad
som måste till för att åstadkomma dessa förbättringar:
1. Fortsatt sund makropolitik. Ordning och reda i
statsfinanserna, låg inflation och låg ränta underlättar
nybildande av företag, och finansieringskostnaden blir
lägre. Stabil makropolitik betyder att vi slipper ränteoch valutakriser, med den utslagning och den förlust av
handlingsfrihet de medför. En stark samhällsekonomi
betyder också lägre arbetslöshet och därmed större
möjligheter för den enskilde att ta sig in på
arbetsmarknaden.
2. Fortsatt öppenhet och avreglering, minskad byråkrati.
Här har en början tagits under 1990-talet. Den måste
fortsätta. Avregleringarna inom t.ex finans-, tele och
elsektorerna har öppnat för hårdare konkurrens, höjt
produktiviteten och pressat priserna. De har också
öppnat nya fält för enskilda entrprenörer. Men
fortfarande tyngs småföretag och egenföretagare av en
myckenhet byråkrati, blankettraseri och ett
svårgenomträngligt skattesystem. Förenklingar är på
gång; de måste drivas vidare med stor kraft.
3. Lägre skatter. Sverige har världens högsta skattetryck,
och det är väl känt att höga marginaleffekter
avskräcker från vitt, beskattat förvärvsarbete i breda
inkomstskikt. I högre inkomstlägen finns tilltagande
risker för att människor väljer att flytta utomlands för
att undgå den samlade skattebördan av inkomst-,
fastighets- och förmögenhetsskatt. Ett potentiellt
växande problem är beskattningen av optioner. Dagens
regler riskerar att driva entreprenörer utomlands, på
grund av den höga skatten då optionsinnehavet
realiseras. En viktig poäng här är signalvärdet. Den
främsta effekten av skattesänkningar än inte att
dagens skattebetalare får minskade bördor; det är
snarare att morgondagens löntagare, investerare och
entreprenörer får besked att det lönar sig att arbeta
och satsa därför att Sverige är på väg att bli ett land
med rimliga skatter.
4. Friare utbildning, både bredd och spets. De utländska
företagsledare som deltog i konferensen berömde den
svenska utbildningsnivån - med hög läsförståelse och
bred teknisk kompetens - men efterlyste en friare
spetsutbildning. Om Sverige skall kunna konkurrera
med de ledande internationella utbildningarna och inte
bara behålla de bästa studenterna utan dessutom locka
hit begåvade utländska studenter, måste den högre
utbildningen bli såväl bättre som mer spetsinriktad; låt
begåvningarna flyga friare, var de utländska gästernas
budskap.
5. Ingen kravlöshet. Samma internationella företagsledare
varnade för en icke ovanlig svensk bidragskultur.
Regelsystem och samhällsanda måste befordra
ansvarstagande, inte understödsmentalitet.
Marginaleffekterna måste bli mindre. Det måste löna
sig att arbeta. Den enskilde ska kräva sin rätt - men
också göra sin plikt.
6. Släpp fram invandrare. Många företagsamma
människor är invandrare, som av olika skäl inte får
utlopp för sin kreativitet och sin drift att skapa. I den
moderna, globala ekonomin är det av yttersta vikt för
Sveriges välstånd att dessa nya svenskar släpps fram
och att hindren för deras inträde i den svenska
ekonomin rivs. Det kravet gäller både företagen - där
det alltför ofta förekommer diskriminering - och den
politiska sfären - vi ser alltför många exempel på hur
invandrings- och arbetsmarknadspolitiken blockerar
invandrares inträde på arbetsmarknaden och i stället
skapar en bidragsberoende hjälplöshet.
7. Modernisera personalpolitiken. Företagen måste överge
gamla, stela, hierarkiska strukturer. Cheferna måste
inse att en ny tid kräver platta organisationer och
minskad byråkrati även i företagen. De måste också
våga befordra ungdomar tidigare än förut, både för att
snabbt få fram ökad teknisk kompetens men också för
att stimulera en ökad multikulturell företagsamhet.
8. Ökat socialt ansvar från företagarna. Marknaden har
blivit mäktigare på politikens bekostnad. Men med ökad
makt följer ökat ansvar. Företagsledare och
entreprenörer bör ta ett vidgat, aktivt samhällsansvar
på en rad områden: Miljö, socialt engagemenag,
välgörenhet, lokalpolitik. De bör också mer aktivt driva
debatt och påverka opinionen öppet och frimodigt.
Överlåt inte debatten på organisationsföreträdare utan
stig fram som företagsamma människor, och sök
konstruktiv dialog med politikerna.
Denna åtta-punkts-plattform utmejslades via gruppdiskussion
och paneldebatt, via löpande, interaktiv datateknik. Vid en
omröstning stöddes den av en överväldigande majoritet av de
deltagande.
Urvalet av de närvarande var knappast representativt för
svenska folket, det ska medges. Men där fanns inte bara
företagsledare utan också ledande politiker från flera partier,
ett antal generaldirektörer och ledande företrädare för statlig
och regional förvaltning, samt forskare och universitetslärare.
Vi vågar hävda att dessa ändå utgör ett intressant urval
beslutsfattare och att de tillika vet tämligen väl vad som krävs
för att göra Sverige mer attraktivt för företagsamma
människor.
Till de åtta punkterna ovan skulle man som en nionde
kunna foga Metallordföranden Göran Johnssons (som
också var närvarande) fördelningspolitiska credo: "Bra
golv - inget tak". Det uttrycker en inriktning som vi
finner sympatisk: Ett starkt grundskydd - men
möjligheter för den företagsamme att både tjäna
mycket och bli förmögen på sin verksamhet.
Några av dessa förslag är ganska allmänna. Visst finns
skillnader i hur man kan tolka dem och tillämpa dem. Vad
gäller skatterna ville säkert de flesta av de närvarande
företagarna gå betydligt längre och snabbare fram med
sänkningar än regeringsrepresentanterna. Ändå borde denna
plattform kunna vara grund för en gemensam strategi, där
näringsliv och de allra flesta politiker sluter upp.
Om fler stöder den riktning som angivits i plattformen ovan
och konstruktivt diskuterar tempo och omfattning snarare än
åt vilket håll vi ska gå - så vore oerhört mycket vunnet. Om vi
i Sverige i stället för att ta strid för eller emot den angivna
inriktningen kunde inrikta debatten på hur snabbt och på vilka
områden den skall realiseras - så vore grunden lagd för en
positiv svensk utveckling; Sverige skulle bli ännu bättre att
leva och verka i för företagsamma människor - och det gynnar
hela samhället och alla medborgare.
Vi tycker oss se nytt, konstruktivt samtalsklimat växa fram i
Sverige. Den nya ekonomin, den nya tekniken, den moderna
arbetsmarknaden, globaliseringen, invandringen, ungdomens
entreprenörsanda - allt driver på och river ned gamla skrankor
och gamla blockeringar.
Visst skriar vissa särintressen, vissa politiker och vissa
organisationsföreträdare. Men de spelar bara sina gamla,
inlärda roller för att försvara sitt existensberättigande. Låt oss
lyssna mindre på dem och i stället diskutera sakfrågorna. Låt
oss utnyttja det nya läget till konstruktiva samtal om vägen
framåt.
Michael Treschow
Klas Eklund
© SNS 2000-11-16
