Kampen mot ondskan

Kampen mot ondskan
Kampen mot ondskan – var utspelar sig den? Vad ser ni framför er?
När vi tänker på ondska så tänker vi ofta – tror jag – på dess yttersta konsekvenser. Och vi
kanske inte upplever att vi är så personligt indragna i just de skeendena: mobbing, våldtäkter,
krig, mord osv. Men det är ju inte där ondskans spiral börjar. Ingen vaknar bara en dag och
tänker: idag ska jag nog starta ett folkmord. Det onda och destruktiva i världen gror i de
kulturer vi är med och skapar.
Paulus undervisning om Guds rustning står i ett sammanhang som ligger i linje med det. Läs
de tidigare kapitlen i Efesierbrevet själva.
Dagens text är liksom slutklämmen på en beskrivning av det nya liv vi lever i som efterföljare
till Jesus. Han skriver om att tala sanning, om vikten av hederligt arbete, att inte ägna sig åt
”skitprat”, att handskas med sitt humör. Han undervisar om relationer; både parrelationer,
familjerelationer och andra sorters relationer. Han tar upp alkoholfrågor och arbetsmoral.
Det är i allt det här, det som vi alla möter och behöver handskas med, som vår personliga
kamp med ondskans krafter först och främst står. Det är här kampen börjar. Det är kanske näst
intill omöjligt för oss att verkligen känna att vi kan påverka en mångårig konflikt i ett
afrikanskt land. Men vi kan påverka vad som händer i vårt hem, på vår arbetsplats, i vårt
bostadsområde och var vi nu rör oss någonstans.
Och, det vill jag understryka, i förlängningen så kommer våra vägval vad gäller det där som
ligger nära oss i livet att påverka även de större skeendena i världen.
Vi kan också konstatera att vi kan möta ondskan i vår tillvaro från två håll. Som drabbade av
den – vilket vi alla får känna på någon gång. Men så möter vi den utifrån, som iakttagare, när
den drabbar våra medmänniskor, enskilda eller grupper.
Föra söndagen, När Kenneth Nordgren predikade, så sa han något som jag vill anknyta till
idag. Han talade om att trons kamp inte är en kamp mot andra människor. Det säger ju också
Paulus här i texten: ”Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot
härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans makter i
himlarymderna”. Det är mot tillvarons mörka och destruktiva krafter som kampen står. Det
område jag har mest inflytande över att påverka när det gäller det, är mitt eget liv och de
beslut jag fattar kring mitt eget handlande i olika frågor. Sedan måste vi ibland agera för att
stävja destruktivitet som manifesteras genom människor, men det är när nöden kräver det, det
är inte vårt första fokus.
Utgången av kampen mellan ont och gott i stort är dessutom redan given. Varför?
För att Jesus har segrat över all ondska, all destruktivitet, och allt djävulskap på korset.
Paulus uppmanar oss att leva våra liv på den sida i den här kampen där vi rätterligen hör
hemma.
”En gång var ni mörker, men i Herren har ni nu blivit ljus. Lev som ljusets barn – ljuset bär
frukt överallt där det finns godhet, rättfärdighet och sanning. Och tänk på vad Herren vill ha.
Ta inte del i mörkrets ofruktbara gärningar, Mer än så, avslöja dem.”
Kampen mellan ont och gott är alltså mycket mer vardaglig än vi kanske tänker oss. Nu ska vi
se på vilka resurser vi fått i vår kamp. Gud har gett oss en rustning till skydd mot det som
bryter ned. Förebilden för den rustning som Paulus talar om är de romerska soldaternas
utrustning. Det kanske inte är en så vardaglig bild för oss, men när det kom till var den det.
Nu tittar vi på rustningens olika delar, inte i den ordning de nämns i texten, utan uppifrån och
ner på kroppen så blir det lättare att komma ihåg.
Frälsningens hjälm: har vi fått till skydd för våra tankar. Det finns så mycket som vill
påverka hur vi tänker - hur vi ser på oss själva, på andra, vilka prioriteringar vi gör i livet och
så vidare. Men Gud har lovat, detta kan vi läsa t.ex i Fil 4:7 att ge ”era tankar skydd i Kristus
Jesus”.
Nästa gång vi fastnar i negativa tankemönster så kan vi komma ihåg att stanna av och istället
för det där mantrat som aldrig fungerar, ni vet ”nu får jag inte tänka så här, nu får jag inte
tänka så här” vända oss till Gud och till Guds ord. Det står att frälsningens hjälm är Guds ord.
Vad har Gud lovat, vad har han sagt om dig, och om situationer som den du nu står i? Påminn
dig själv om Guds löften och vägledning . Läs orden, upprepa dem för dig själv, och tillämpa
dem.
Rättfärdighetens pansar: Bröstpansaret skyddar vårt hjärta – det som Gud i sitt ord
uppmanar oss att skydda, själva centrumet för vårt liv enligt bibelns sätt att beskriva det.
Rättfärdighetens pansar består inte av det vi själva gör rätt och kan glänsa med. Det är inte
våra egna framgångar som skyddar oss. Det är vad Jesus har gjort för oss som är skyddet för
vårt livs centrum. Det innebär att vi har ett fullgott skydd även om vi själva misslyckas i våra
ambitioner. Det enda vi behöver göra är att vara villiga att ta emot det skydd som Jesus ger.
Men börjar vi att i själva vilja ta skydd bakom vår egen förmåga så tränger sig tränger sig lätt
missmodet in: inte kan väl jag, jag duger inte till osv. Rättfärdighetens pansar hjälper oss
också omvänt, att inte ta plats på andras bekostnad, något som är lätt hänt i en värld där man
hela tiden måste markera sin egen position. Om jag är trygg, kan jag också ge plats åt andra,
även de som är mycket olika mig själv. Det är en vikig förmåga i den här vardagskampen
mellan ont och gott, för onda spiraler börjar ofta i vi och dom-uppdelning.
Sanningens bälte: Sanningen hör självklart ihop med Jesus. Han säger om sig själv: ”Jag är
sanningen.” Många skeenden som vi så småningom kallar onda eller destruktiva börjar med
lögner. De kan vara tillsynes oskyldiga. Omdömen om andra som bygger på rädsla och
okunskap. Spekulationer som blir till påståenden. Eller med att man inte talar om det som
verkligen är. Lever i en falsk verklighet. Det är ju att ljuga med sina handlingar, med sitt liv.
När sådant får fortgå så kan det leda till stora problem. Livslögner blir lätt till nåt som snärjer
oss och binder oss så att vi inte kan leva helt och fullt. Så det är gott för oss att veta att Gud
också särskilt ger oss ett sanningens bälte som kan hjälpa oss att leva och tala sant. Ett sätt för
oss att öva oss i sanning är gudstjänstens moment av syndabekännelse, eller bön om förlåtelse
som vi också kallar det. Det är ett givet tillfälle då vi får chans att låta Gud säga något om
våra liv, pröva oss själva och säga hur det verkligen är. Det grekiska ordet för bekänna;
homologéo, betyder ordagrant: säga detsamma som. Men funktionen är den samma om vi gör
detta för oss själva mer regelbundet än vad gudstjänsten erbjuder.
Villighetens skor: Evangeliet handlar inte bara om mig: det handlar också om att jag delar
med mig av det jag fått. Gud vill ge oss skor som hjälper oss att vara generösa, att ge, att dela
med oss. Villighetens skor hjälper oss att komma bort från fokuset ”vad ger det här mig” och
”vad kan jag få ut av det här”. Om tron bara får vara en privatsak, hur ska då andra människor
få höra talas om Jesus och få lära känna honom?
Med skor är det ju extra viktigt att de passar bäraren rätt. Annars får man fort skavsår eller
annat elände.Villighetens skor är skräddarsydda för oss – det finns inte en metod, ett enda sätt
att dela tron med andra, utan det finns ett sätt som passar just dig. Gud har gett dig både gåvor
och intressen som du kan använda i Guds tjänst.
Trons sköld: Skölden har vi enligt Paulus fått till skydd mot den ondes brinnande pilar mot
oss. Vi kan ta det som en bild för sådant som hotar vår tro. De romerska sköldarna var
konstruerade så att de gick att haka i varandra när en grupp soldater förflyttade sig framåt.
Tillsammans blev man starkare och mer skyddade. Gud har gett oss den kristna gemenskapen
som ett skydd för våra liv och vår tro, och som hjälp i kampen mot det onda. Idag finns en
slags ”ensam är stark”-tanke som nästlat sig in även hos oss i kyrkan. Jag skulle vilja säga att
den ingår i den ondes strategi för den är så i motsats till det vi vet om Gud: Gud själv är
gemenskap: Fader, Son och Ande. När Jesus går in i sin tjänst omger han sig hela tiden med
nära vänner som han delar livet med. När Anden som Jesus utlovat utgjuts så är resultatet en
församlingsgemenskap.
Andens svärd: Precis som hjälmen är svärdet kopplat till Guds ord. Det är också det mest
offensiva i rustningen. Det betyder självklart inte att vi ska använda Guds ord för att göra
andra människor illa. Vapnen är ju som Paulus beskrev inte till för det, utan för att användas i
kampen mot onda makter och systems inflytande. Använd Guds ord för att avslöja orättvisor,
förtryck, orenhet, egoism och så vidare. Har vi ett mönster för hur det goda är tänkt att se ut,
så kan vi också lättare avgöra vad som inte hör dit.
Det finns mycket mer att säga om var del av den här rustningen – det här blir ganska
summariskt. Men det är dags att knyt ihop det hela.
Och det som jag till sist vill betona är att Guds vapenrustning inte är någon andlig metod, eller
har att göra med några slags ritualer som måste gå till på ett visst sätt.
När Paulus i ett annat sammanhang också talar om vad han då kallar ”ljusets rustning”, så
säger han också tydligt: ikläd er Herren Jesus Kristus som en synonym uppmaning?
Vapenrustningen är bara ett slags bildspråk för att tala om att jag behöver leva i nära relation
till Jesus och få hjälp på livets alla områden: när det gäller tankar, livstil, identitet, och så
vidare. Men bilderna ger oss en vägledning om hur jag kan etablera den relationen och få den
att fördjupas.
Låt oss be:
Gud, rusta mig med frälsningens hjälm så att mina tankar blir i samklang med dina.
Låt mig få ta emot rättfärdighetens pansar så att jag kan vara trygg i det Jesus gjort för mig.
Spänn sanningens bälte omkring mig så att jag alltid blir påmind om att leva sant.
Sätt villlighetens skor på mina fötter så att jag blir villig att ge vidare vad jag fått ta emot.
Låt mig hålla trons sköld tillsammans med andra så att vi i vår gemenskap får ett starkt skydd
mot allt ont
Hjälp mig ta emot och förvalta Andens svärd så att jag frimodigt litar på dina löften och din
vägledning.
Amen.