3. Strategi för tryggande av samhällets livsviktiga funktioner

STRATEGI FÖR
TRYGGANDE AV SAMHÄLLETS
LIVSVIKTIGA FUNKTIONER
STRATEGI FÖR
TRYGGANDE AV SAMHÄLLETS
LIVSVIKTIGA FUNKTIONER
I FÖR
TRYGGANDE AV SAMHÄLLETS
LIVSVIKTIGA FUNKTIONER
Statsrådets principbeslut
27.11.200
4
INNEHÅLL
STATSRÅDETS PRINCIPBESLUT
OM TRYGGANDE AV SAMHÄLLETS LIVSVIKTIGA FUNKTIONER
6
STRATEGIN FÖR TRYGGANDE AV SAMHÄLLETS LIVSVIKTIGA
FUNKTIONER
13
INLEDNING
13
1 MÅLET FÖR STRATEGIN OCH DE CENTRALA PRINCIPERNA
15
1.1
1.2
1.3
1.4
1.5
Målet för strategin
Principer för tryggande av samhällets livsviktiga funktioner
Ledningsförhållanden
Säkerhetssituationer
Hotmodeller
2 MÅLTILLSTÅND FÖR SAMHÄLLETS LIVSVIKTIGA FUNKTIONER
2.1
2.2
2.3
2.4
2.5
2.6
2.7
2.8
Samhällets livsviktiga funktioner
Ledande av staten
Extern handlingsförmåga
Rikets militära försvar
Intern säkerhet
Ekonomins och samhällets funktionsförmåga
Befolkningens utkomstskydd och handlingsförmåga
Mental kristålighet
15
15
17
18
20
23
23
24
25
27
28
31
35
37
5
3 UTVECKLING OCH UPPFÖLJNING AV PRESTATIONSFÖRMÅGAN
3.1
3.2
3.3
3.4
3.5
3.6
3.7
3.8
3.9
Principer för utvecklingen och uppföljningen
Ledande av staten
Extern handlingsförmåga
Rikets militära försvar
Intern säkerhet
Ekonomins och samhällets funktionsförmåga
Befolkningens utkomstskydd och handlingsförmåga
Mental kristålighet
Utvecklingens prioritetsområden inom de närmaste åren
BILAGOR
1
2
3
Definitioner av begrepp
Beskrivning av hotbilderna
Exempel på ramar för en beredskapsplan
39
39
41
42
43
44
48
51
53
54
6
Statsrådets principbeslut
om tryggande av samhällets livsviktiga funktioner
Givet i Helsingfors den 2003
1
PRINCIPBESLUTETS
UTGÅNGSPUNKTER
Internationaliseringen
och
de
strukturförändringar som sker i
samhället
har
en
betydande
inverkan på samhällets förmåga att
sörja för de funktioner som är
livsviktiga
för
samhället.
I
statsrådets
säkerhetsoch
försvarspolitiska redogörelse år
2001 uppmärksammades förutom
dessa funktioner också de hot som
hänför sig till den internationella
utvecklingen.
Statsrådet
inledde
i
överensstämmelse med det som
anfördes
i
redogörelsen
ett
utredningsarbete
som
gällde
definitionen av de funktioner som är
livsviktiga
med
tanke
på
verksamheten i samhället samt
utarbetandet av verksamhets- och
utvecklingsplaner.
Genom detta principbeslut och den
därtill hörande motiveringsdelen
(Strategin
för
tryggande
av
samhällets livsviktiga funktioner)
definieras de funktioner som är
livsviktiga för samhället. I beslutet
fastslås måltillståndet för dessa
funktioner samt de riktlinjer för
utvecklingen
som
styr
förvaltningsområdena när det gäller
för dem att i alla situationer sköta
sina strategiska uppgifter. Samtidigt
utses de ansvarsministerier som har
till uppgift att samordna dessa
funktioner.
I
principbeslutet
avses
med
strategiska
uppgifter
sådana
uppgifter som nödvändigtvis måste
skötas för att de för samhället
livsviktiga funktionerna skall kunna
tryggas
i
alla
situationer.
Utgångspunkten är den gällande
lagstiftningen och fördelningen av
myndigheternas behörighet.
Till samhällets livsviktiga funktioner
hör ledandet av staten, den externa
handlingsförmågan, rikets militära
försvar, den interna säkerheten,
ekonomins
och
samhällets
funktionsduglighet,
befolkningens
utkomstskydd och handlingsförmåga
samt den mentala kriståligheten.
I enlighet med målen för Finlands
säkerhets- och försvarspolitik bidrar
tryggandet av samhällets livsviktiga
funktioner till att upprätthålla den
nationella
suveräniteten
samt
7
medborgarnas
och säkerhet.
levnadsmöjligheter
1.1 Principerna för tryggande av
samhällets livsviktiga funktioner
De principer som skall iakttas när
det gäller att trygga samhällets
livsviktiga
funktioner
är
att
demokratin och rättsstatsprincipen
skall
upprätthållas,
samhällets
resurser utnyttjas effektivt och
ändamålsenligt,
ledningsförhållandena,
organisationerna
och
ansvarsområdena
normeras,
beredskapen regleras på ett smidigt
sätt, kostnadseffektiviteten säkras,
de behövliga resurserna tryggas,
den internationella dimensionen
utnyttjas samt beredskapen och
kapaciteten
följas
upp
och
utvecklas.
1.2 Säkerhetssituationerna
Det finländska samhället skall kunna
trygga de livsviktiga funktionerna så
väl som möjligt under normala
förhållanden, vid störningstillstånd
och i undantagsförhållanden.
Hot som förekommer under normala
förhållanden bör kunna förebyggas
samt vid behov avvärjas, och det
bör vara möjligt att återhämta sig
från verkningarna av sådana hot
med stöd av de författningar som
gäller och de resurser som finns att
tillgå under normala förhållanden.
Vid
störningstillstånd
bör
statsledningen och myndigheterna
vidta
särskilda
åtgärder
och
intensifiera sitt samarbete i syfte att
förebygga hotet och klara av det. På
grund av störningstillstånden måste
tilläggsresurser eventuellt tas i bruk,
samt också sådana befogenheter
som gäller i speciella situationer och
som ingår i de författningar vilka
gäller under normala förhållanden.
Ett störningstillstånd kan förutsätta
också att författningarna ändras.
Undantagsförhållanden
är
situationer om vilka bestäms i
beredskapslagen och lagen om
försvarstillstånd och som inte kan
kontrolleras
med
hjälp
av
myndigheternas
normala
befogenheter och resurser.
1.3 Hotmodeller – Hot som riktas
mot
samhällets
livsviktiga
funktioner
Hotmodellen är en beskrivning av
sådana störningar av säkerheten i
omvärlden som eventuellt kan
påverka
den
nationella
suveräniteten samt medborgarnas
levnadsmöjligheter och trygghet.
Med
hjälp
av
hotmodellen
förenhetligas myndigheternas och
övriga sektorers planering för att de
skall kunna trygga de för samhället
livsviktiga funktionerna.
8
De modeller för hot mot samhällets
livsviktiga funktioner som avses i
detta beslut är hot som riktar sig mot
informationssystemen, olaglig inresa
och
befolkningsrörelser
som
äventyrar säkerheten, hot mot
befolkningens föda och hälsa,
miljöhot,
ekonomiska
hot,
organiserad
brottslighet
och
terrorism, storolyckor, internationella
spänningstillstånd,
allvarlig
kränkning av Finlands territoriella
integritet och krigshot, väpnat
angrepp
och
krig
samt
efterkrigstillstånd.
2 SAMHÄLLETS LIVSVIKTIGA
FUNKTIONER:
MÅLTILLSTÅND
OCH UTVECKLING
2.1 Tryggandet av samhällets
livsviktiga funktioner: principerna
för utvecklingen
Den prestationsförmåga som krävs
för
att
samhällets
livsviktiga
funktioner skall kunna tryggas
utvecklas och följs upp under
normala
förhållanden
under
fyraårsperioder, som en helhet
vilken inbegriper
- statsrådets principbeslut och den
därtill hörande strategin
- förvaltningsområdenas
utvecklingsprogram
och
innefattandet
av
dem
i
verksamhetsoch
ekonomiplanerna
samt
budgetförslagen
-
-
en granskning av de enskilda
förvaltningsområdenas
planer
gällande
tryggandet
av
samhällets livsviktiga funktioner
beredskapsövningarna på det
riksomfattande planet och inom
de
enskilda
förvaltningsområdena.
Till den ovan nämnda helheten hör
också statsrådets redogörelser om
samhällets livsviktiga funktioner.
Statsrådet
lägger
fram
de
erforderliga
politiska
målsättningarna för tryggandet av
funktionerna i redogörelser som
föreläggs riksdagen.
Statsrådets principbeslut och den
därtill
hörande
strategin
styr
ministerierna så att de självständigt
kan utveckla och upprätthålla den
prestationsförmåga som behövs för
att trygga de för samhället livsviktiga
funktionerna.
Utvecklingsprogrammen är planer
som
varje
förvaltningsområde
självständigt utarbetar. I planerna
presenteras det sätt på vilket den
prestationsförmåga
som
de
strategiska uppgifterna förutsätter
skall utvecklas, upprätthållas och
följas upp samt samordningen av de
funktioner
som
förvaltningsområdena bär ansvar
för. De politiska beslut som hänför
sig till utvecklingsprogrammen fattas
när besluten om anslagsramar,
budgeter och författningsändringar
görs.
9
Planerna och arrangemangen för
tryggande av samhällets livsviktiga
funktioner bör ses över regelbundet
och alltid när väsentliga förändringar
sker i säkerheten i Finlands
omvärld.
Arrangemangens
funktionsduglighet granskas vid
beredskapsövningar som gäller dels
det egna förvaltningsområdet, dels
hela statsförvaltningen.
Genom
utvecklande
av
lagstiftningen
bör
tillses
att
myndigheterna
har
tillräckliga
befogenheter
att
i
alla
säkerhetssituationer förhindra och
avvärja hot samt behärska deras
följdverkningar.
Arbetet
på
förnyandet
av
beredskapslagstiftningen bör inledas
så snart som möjligt.
justitiekanslersämbetet
de
verksamhetsförutsättningar
som
behövs för att kunna fatta beslut på
det sätt som säkerhetssituationerna
förutsätter.
Statsrådets
kansli
biträder statsministern med att
samordna
verksamhetsförutsättningarna.
Den
demokratiska
rättsstaten
tryggas i första hand genom strävan
att
också
under
undantagsförhållanden verkställa val
samt
sörja
för
de
högsta
laglighetsövervakarnas
verksamhetsförutsättningar
och
genom att garantera individernas
rättsskydd så som grundlagen
förutsätter. För samordningen av
funktionerna
svarar
justitieministeriet.
På grundval av definitionen av
måltillståndet för de livsviktiga
funktionerna
instrueras
förvaltningsområdena att utveckla
sin
prestationsförmåga
samt
författningar vilka för sin del gör det
möjligt att sörja för, att funktionerna
svarar mot de uppskattade hoten
och utmaningarna.
När det
gäller
att
utveckla
verksamhetsförutsättningarna
för
ledandet
av
staten
läggs
huvudvikten vid den situationsbild
som behövs för ledandet av de för
samhället livsviktiga funktionerna.
Den skall kunna göra det möjligt för
statsledningen att i rätt tid fatta
beslut i alla säkerhetssituationer.
Dessutom
fästs
särskild
uppmärksamhet vid konstruktionen
av de skyddade och certifierade
elektroniska
dataoch
informationssystem som behövs för
ledandet av staten.
I det måltillstånd som gäller för
ledandet av staten har riksdagen,
republikens
president
och
Med externa handlingsförmåga
avses att utrikesförvaltningens och
utrikesrepresentationens samt de
2.2 Måltillståndet för de livsviktiga
funktionerna och utvecklandet av
prestationsförmågan
10
övriga
förvaltningsområdenas
internationella
kontakter
och
förutsättningarna för utrikeshandelns
verksamhet är säkerställda. Likaså
är det nödvändigt att säkra finska
medborgares möjligheter att få hjälp
utomlands. För samordningen av
funktionerna
svarar
utrikesministeriet.
Den externa handlingsförmågan
utvecklas i första hand genom att
verksamhen för de skyddade och
certifierade
telekommunikationsförbindelserna
mellan
verksamhetsställena
i
Helsingfors
och
inom
utrikesrepresentationen säkras i alla
situationer. Detta gäller särskilt
förbindelserna
med
EUrepresentationen.
I det måltillstånd som gäller rikets
militära
försvar
är
försvarssystemets
prestationsförmåga, dimensionerad
enligt säkerheten i vår omvärld,
tillräcklig för att eventuella militära
anfall mot vårt land skall kunna
avvärjas och kan sålunda utgöra en
tröskel som förhindrar strategiska
överfall. För samordningen svarar
försvarsministeriet.
När det gäller att utveckla rikets
militära försvar är försvarssystemets
förmåga att förhindra och avvärja
strategiska
anfall
av
central
betydelse.
Utvecklandet
av
försvarssystemet
bör
ge
statsledningen möjligheter att fatta
alternativa
avgöranden.
säkerhetspolitiska
I det måltillstånd som gäller rikets
interna
säkerhet
upprätthålls
rättssystemets
funktionsförmåga,
den allmänna ordningen och
säkerheten, förmågan att skydda
och rädda befolkningen samt
förmågan att förhindra olaglig
inresa. För samordningen av
funktionerna
svarar
inrikesministeriet.
När det gäller att utveckla den
interna
säkerheten
ställs
rättsväsendets
funktionsförmåga,
underrättelseverksamheten i syfte
att avslöja allvarlig brottslighet,
inklusive terrorism, i samarbete med
andra
myndigheter,
sådan
räddningsverksamhet som olyckor
och katastrofsituationer förutsätter,
gränsövervakningen vid EU:s yttre
gräns samt avvärjande av olaglig
invandring i främsta rummet.
I det måltillstånd som gäller
ekonomins
och
samhällets
funktionsförmåga är näringslivet
och den offentliga ekonomin samt
samhällets infrastruktur tryggade på
så sätt att de gör det möjligt att
upprätthålla de för samhället
livsviktiga
funktionerna
samt
medborgarnas levnadsmöjligheter.
För samordningen av funktionerna
svarar finansministeriet, handelsoch
industriministeriet
samt
kommunikationsministeriet.
11
När det
gäller
att
utveckla
ekonomins
och
samhällets
funktionsförmåga
bör
man
koncentrera sig på att skydda och
säkerställa funktionsdugligheten hos
den kritiska tekniska infrastrukturen i
samhället. Särskild uppmärksamhet
måste fästas vid de för samhället
nödvändiga elektroniska data- och
informationssystemen, vilka styr den
tekniska infrastrukturens processer.
I det måltillstånd som gäller
befolkningens utkomstskydd och
handlingsförmåga ger social- och
hälsovårdens
tjänster
samt
socialskyddet stöd när det gäller
befolkningens
handlingsförmåga
och hälsa samt medborgarnas
utkomst, och förebygger därjämte
utslagning. För samordningen av
funktionerna svarar social- och
hälsovårdsministeriet.
När det
gäller
att
utveckla
befolkningens utkomstskydd och
förmåga att fungera är det viktigt att
stöda medborgarnas utkomst samt
att öka det regionala samarbetet i
syfte att producera social- och
hälsovårdstjänster. Det är viktigt att
sörja
särskilt
för
strålningsövervakningen, upptäckten
och hanteringen av faktorer som
utgör biologiska och kemiska hot
samt för utvecklandet av vårdsystem
och expertstyrning som gäller
sjukdomar som förorsakas av dessa
faktorer. Beredskap med tanke på
plötsliga allvarliga epidemier och
andra hotbilder som
folkhälsan bör utvecklas.
äventyrar
I det måltillstånd som gäller den
mentala
kriståligheten
har
medborgarna vilja att agera så att
statens
självständighet
och
medborgarnas levnadsmöjligheter
och trygghet kan upprätthållas även
i svåra undantagsförhållanden. För
samordningen
av
funktionerna
svarar undervisningsministeriet.
Genom utvecklande av den mentala
kriståligheten bör medborgarnas
vilja och beredskap att agera på ett
sätt som stöder målen för den
nationella säkerheten när de för
samhället livsviktiga funktionerna är
hotade förstärkas.
2.3 Prioriterade områden
utvecklande
prestationsförmågan under
närmaste åren
för
av
de
Den lägesbild som behövs för
ledandet av samhällets livsviktiga
funktioner.
Som
stöd
för
statsledningens
beslutsfattande
behövs en lägesbild. Konstruktionen
och analysen av lägesbilden och
distributionen av information om den
i alla säkerhetssituationer bör
organiseras och instruktioner bör
ges under ledning av statsrådets
kansli.
Underrättelsesverksamhet
som
avslöjar allvarlig brottslighet,
12
inklusive
terrorism.
Underrättelseverksamheten
bör
utvecklas i samarbete mellan
myndigheterna så att det är möjligt
att utreda de hot mot de för
samhället livsviktiga funktionerna
som brottslingar förorsakar samt de
objekt mot vilka hoten kan riktas.
Elektroniska
dataoch
informationssystem. Det sätt på
vilket landets interna infrastruktur
fungerar är synnerligen viktigt, med
tanke på utvecklandet av de
elektroniska
dataoch
informationssystemen. Data- och
informationssystemens
basstrukturer
samt
de
myndighetsnätverk som hänför sig
till säkerheten i samhället bör redan
under normala förhållanden göras
tillräckligt skyddade och säkrade på
så sätt att de också under
undantagsförhållanden klarar av de
hot som riktas mot dem.
Hälsoskyddet. Beredskapen med
tanke
på
plötsliga
allvarliga
epidemier och andra hot som
folkhälsan utsätts för bör utvecklas.
Härvid bör i första hand sörjas för
den
offentliga
hälsovårdens
kapacitet när det gäller att lösgöra
sakkunniga och andra resurser utan
att hälsovårdens basverksamhet
äventyras.
3
TILLÄMPNINGEN
UPPRÄTTHÅLLANDET
OCH
AV
PRINCIPBESLUTET
STRATEGIN
OCH
Till detta principbeslut hänför sig
som motiveringsdel Strategin för
tryggande av samhällets livsviktiga
funktioner, som har beretts av
säkerhets- och försvarskommittén.
De enskilda ministerierna meddelar
vid
behov
kompletterande
anvisningar om tillämpningen på det
egna förvaltningsområdet.
Genom statsrådets principbeslut och
dess motiveringsdel upphävs den av
försvarsrådet år 1999 godkända
promemorian
Varautuminen
yhteiskunnan häiriötilanteisiin ja
poikkeusoloihin (”Beredskap för
samhälleliga
störningssituationer
och undantagsförhållanden”), som
förvaltningsområdena gavs som
anvisning av statsrådets kansli.
Statsrådets principbeslut och den
därtill
hörande
strategin
för
tryggande av samhällets livsviktiga
funktioner ses över alltid när
förändringar som gäller säkerheten i
Finlands omvärld förutsätter det. I
fråga om upprätthållandet av
principbeslutet och strategin skall
säkerhets- och försvarskommittén
bereda de ändringar gällande
tryggandet av samhällets livsviktiga
funktioner som statsrådet nästa
gång skall fatta beslut om år 2006.
-----------------------
13
BEFOGENHET:
Reglemente
för
statsrådet 3 § 1 mom.11 punkten.
STRATEGIN FÖR TRYGGANDE AV SAMHÄLLETS LIVSVIKTIGA
FUNKTIONER
INLEDNING
Statsrådet gav i 2001 års säkerhetsoch försvarspolitiska redogörelse
säkerhets- och försvarskommittén i
uppdrag att utarbeta en strategi för
de
nationella
förberedelserna.
Uppdraget förutsatte att de för
samhället livsviktiga funktionerna
definieras samt att verksamhetsoch utvecklingsplaner utarbetas.
Tyngdpunkten skall enligt uppdraget
förläggas till upprätthållandet av de
för
samhället
livsviktiga
funktionerna. Funktionerna skall
granskas som tväradministrativa
helheter. Statsrådet förutsatte att de
verkningar på förberedelserna som
internationaliseringen
samt
förändringarna
i
samhällets
strukturer
och
utvecklingsbedömningarna medför
samordnas
i
strategin.
De
verksamhetsområden och funktioner
som hör till strategin och de sätt på
vilket de utvecklas skall enligt
uppdraget följas upp noggrannare
än när det gäller de normala
förberedelserna. Enligt uppdraget
skall
strategin
regelbundet
uppdateras och de riktlinjer som den
innehåller skall fogas till den
följande
säkerhetsoch
försvarspolitiska redogörelsen som
en del av denna.
14
Under den tid strategin utarbetats
har det visat sig, att förberedelse är
alltför snävt som begrepp när det
gäller att beskriva upprätthållandet
och säkerställandet av samhällets
livsviktiga
funktioner
i
alla
situationer. De förberedelser och
myndigheternas
därtill
hörande
förpliktelser
som
innefattas
i
beredskapslagen är ett sätt bland
andra
att
trygga
samhällets
livsviktiga
funktioner.
Därför
benämns denna motivering till
statsrådets principbeslut Strategin
för
tryggande
av
samhällets
livsviktiga funktioner.
Syftet med denna strategi är att
styra förvaltningsområdena så att de
kan utveckla och upprätthålla den
prestationsförmåga
som
de
livsviktiga funktionerna förutsätter
samt att tillhandahålla enhetliga
grunder
för
planering
och
genomförande
av
förvaltningsområdenas samverkan i
syfte att trygga de livsviktiga
funktionerna. Till strategins centrala
utgångspunkter hör de livsviktiga
I beredningen av strategin har alla
ministerier deltagit och arbetet har
samordnats av säkerhets- och
försvarskommittén. Med hjälp av
statsrådets principbeslut och det
därtill hörande strategidokumentet
görs de hotmodeller som definierats
i försvarsrådets promemoria från år
1999 tidsenliga, prioriteras de
livsviktiga funktioner i samhället som
bör
upprätthållas
i
alla
säkerhetssituationer
och
funktionernas
internationella
dimension.
Som
medlem
av
Europeiska unionen tillgodogör sig
Finland effektivt de internationella
möjligheterna i syfte att främja sin
nationella säkerhet och sitt välstånd.
I
första
kapitlet
presenteras
strategins målsättning samt de
principer,
ledningsförhållanden,
säkerhetssituationer
och
hotmodeller som är gemensamma
för alla parter som deltar i
verksamheten. I andra kapitlet
presenteras det måltillstånd som
satts upp för tryggandet av de för
samhället livsviktiga funktionerna
och som bör kunna uppnås före
2010-talet. För att måltillståndet
skall
kunna
uppnås
måste
förvaltningsområdena utveckla den
prestationsförmåga som behövs för
att samhällets livsviktiga funktioner
skall kunna tryggas. De centrala
riktlinjerna
för
utvecklandet
presenteras i strategins tredje
kapitel.
presenteras riktlinjerna för de
enskilda
förvaltningsområdena
beträffande den prestationsförmåga
som dessa funktioner kräver.
Statsrådets
principbeslut
om
tryggande av samhällets livsviktiga
funktioner och strategin för detta
ersätter försvarsrådets promemoria
”Varautuminen
yhteiskunnan
häiriötilanteisiin ja poikkeusoloihin”
(Förberedelser
för
15
störningssituationer
och
undantagsförhållanden i samhället).
Tryggandet av samhällets livsviktiga
funktioner förutsätter att strategin
regelbundet uppdateras. Statsrådets
nästa principbeslut enligt vilket
verksamheten
inom
förvaltningsområdena skall styras
ges år 2006. För den beredning av
principbeslutet och det därtill
hörande strategidokumentet som
skall göras för statsrådets räkning
svarar
säkerhetsoch
försvarskommittén.
16
1 MÅLET FÖR STRATEGIN OCH DE CENTRALA PRINCIPERNA
1.1 Målet för strategin
Enligt vad målen för Finlands
säkerhets- och försvarspolitik anger
bidrar tryggandet av samhällets
livsviktiga
funktioner
till
att
upprätthålla
den
nationella
suveräniteten samt medborgarnas
levnadsmöjligheter och säkerhet.
Målet för strategin för tryggande av
funktionerna
är
att
styra
förvaltningsområdena när det gäller
att utveckla och upprätthålla den
prestationsförmåga
som
de
strategiska uppgifter vilka de svarar
för förutsätter samt att sköta
uppgifterna
i
alla
säkerhetssituationer.
1.2 Principer för tryggande av
samhällets livsviktiga funktioner
Demokratin
rättsstatsprincipen
samt
och
rättigheterna
som
är
nödvändiga under den tid när ett
väpnat anfall eller motsvarande
undantagsförhållanden
hotar
nationens säkerhet.
En uppgift
samhället
som
åligger
hela
De livsviktiga funktionerna tryggas
genom effektiv och ändamålsenlig
gemensam
användning
av
samhällets
resurser.
Detta
förutsätter samarbete mellan de
statliga
och
kommunala
myndigheterna samt den privata
sektorn
och
samordning
av
funktionerna i alla situationer.
Totalförsvaret
erbjuder
en
omfattande uppsättning instrument
för planering och skötsel av denna
helhet. Medborgarsamhället samt
kyrkorna och de övriga religiösa
samfunden kan för sin del bidra till
att målen uppnås.
En tydlig ansvarsfördelning
Människovärdets okränkbarhet, den
representativa demokratins princip,
fördelningen av statliga uppgifter,
lagligheten
i
den
offentliga
maktutövningen
och
övriga
rättsstatsprinciper upprätthålls i alla
situationer. Individens rättigheter
tryggas. Endast med stöd av lag kan
det bestämmas om sådana tillfälliga
undantag från de grundläggande fri-
Den helhet som tryggandet av
samhällets livsviktiga funktioner
utgör leds av statsrådet, vars
samverkan leds av statsministern
biträdd av statsrådets kansli. Den
helhet som var och en av de
livsviktiga
funktionerna
utgör
samordnas av ansvarsministeriet.
För den strategiska uppgiften i fråga
17
svarar det behöriga ministeriet eller
en annan myndighet som skall
upprätthålla och utveckla den
prestationsförmåga som behövs för
att uppgifterna skall kunna skötas i
alla situationer. De ministerier som
svarar för de strategiska uppgifterna
organiserar den samverkan med de
övriga ministerierna som uppgifterna
kräver.
De ledningsförhållanden samt den
organisation
och
den
ansvarsfördelning som gäller under
normala förhållanden ändras inte i
störningssituationer
eller
undantagsförhållanden annat än i
absolut tvingande fall.
Samhällets livsviktiga funktioner
tryggas
för
kostnadernas
vidkommande effektivt så, att de
förfaranden och arrangemang som
gäller i normala förhållanden lämpar
sig för förebyggande och kontroll av
hot samt för återhämtning från
verkningarna av hoten också i olika
slag av störningstillstånd och
undantagsförhållanden.
Den
prestationsförmåga
och
de
befogenheter som behövs för att
upprätthålla
de
livsviktiga
funktionerna utvecklas med den
verksamhetsmodell
som
gäller
under normala förhållanden som
grundval.
Därigenom
minskas
behovet att bygga överlappande
arrangemang och organisationer.
Smidig reglering av beredskapen
Tryggande av resurser
Tryggandet av samhällets livsviktiga
funktioner
förutsätter
att
beredskapen när det gäller att
förebygga och avvärja hot samt
kontrollera
deras
verkningar
regleras på ett smidigt sätt.
Därigenom
kan
verksamheten
dimensioneras så att den blir
ändamålsenlig och effektiv, och
granskning av resurserna enligt de
enskilda situationerna möjliggörs.
Den lagstiftning som hänför sig till
regleringen av beredskapen bör
säkerställa att myndigheterna har
tillräckliga befogenheter även när
situationerna förändras snabbt.
Kostnadseffektivitet
De åtgärder och resursbehov som
skall
föreslås
i
utvecklingsprogrammen
för
tryggande av samhällets livsviktiga
funktioner innefattas i ministeriernas
verksamhets- och ekonomiplaner
samt budgetförslag. Det främsta
sättet
att
anvisa
sådana
tilläggsresurser
som
eventuellt
behövs är att omfördela anslagen
inom
förvaltningsområdet.
Tillräckliga
resurser
för
upprätthållande
av
samhällets
livsviktiga funktioner kan tryggas
genom rationalisering och genom att
man
avstår
från
sådan
prestationsförmåga
som
blivit
onödig. Befogenheterna tryggas
genom
behövliga
18
författningsändringar. Projekt som
gäller tryggande av samhällets
livsviktiga funktioner kan finansieras
också med hjälp av statliga fonder
utanför statsbudgeten.
Den internationella dimensionen
Finlands framgångar baserar sig
bl.a.
på
den
fortskridande
globaliseringen
och
den
internationella arbetsfördelningen på
många områden, vilket å andra
sidan
ökar
sårbarheten
i
säkerhetssituationer. Skapandet av
nätverk har lett till inbördes
beroende också när det gäller att
förebygga och avvärja hot. Var och
en av de för samhället livsviktiga
funktionerna har en betydande
internationell dimension. Finland bör
effektivt
kunna
utnyttja
de
möjligheter att främja sin nationella
säkerhet och sitt välstånd och att
stärka sin internationella ställning
som medlemskapet i Europeiska
unionen (EU) erbjuder. Genom att
verka
i
de
internationella
organisationerna, särskilt Förenta
Nationerna (FN), Organisationen för
säkerhet och samarbete i Europa
(OSSE)
och
Nordatlantiska
fördragsorganisationens
(NATO)
partnerskapsprogram kan Finland
stärka sina förutsättningar att trygga
samhällets livsviktiga funktioner.
Bevakning av beredskapen och
prestationsförmågan
Upprätthållandet och utvecklandet
av den nationella säkerheten
förutsätter korrekt information om
förvaltningsområdenas beredskap
och prestationsförmåga när det
gäller
att
trygga
samhällets
livsviktiga funktioner. Beredskapen
och prestationsförmågan gällande
skötseln
av
de
strategiska
uppgifterna
bevakas
vid
de
ministerier som svarar för uppgiften.
Säkerhets- och försvarskommittén
svarar
för
uppföljningen
av
beredskapen
och
prestationsförmågan som helhet och
avger rapport till statsrådet. Genom
denna bevakning ges statsledningen
information
som
utvisar
om
resurserna har allokerats på rätt sätt
för att de för samhället livsviktiga
funktionerna skall kunna tryggas.
1.3 Ledningsförhållanden
Tryggandet av samhällets livsviktiga
funktioner leds, övervakas och
samordnas av statsrådet samt av
det behöriga ministeriet på dess
eget
förvaltningsområde.
Republikens president beslutar för
sin
del
om
de
militära
kommandomål som hänför sig till
tryggandet av samhällets livsviktiga
funktioner. I statsrådets utrikes- och
säkerhetspolitiska
ministerutskott
skall förberedelsevis behandlas
viktiga ärenden som gäller utrikesoch säkerhetspolitiken och viktiga
ärenden av annat slag vilka gäller
Finlands relationer till främmande
19
makter samt viktiga ärenden som
gäller totalförsvaret.
Statsrådets kansli handlägger i
samarbete
med
de
övriga
ministerierna de ärenden som hör
samman
bl.a.
med
säkerhetstjänsten för statsrådet och
de
övriga
ministerierna
samt
förberedelserna
för
störningssituationer
och
undantagsförhållanden.
Till
försvarsministeriets
verksamhetsområde
hör
bl.a.
samordningen av totalförsvaret.
Säkerhets- och försvarskommittén,
som bistår försvarsministeriet och
utrikesoch
säkerhetspolitiska
ministerutskottet,
följer
förändringarna i den säkerhets- och
försvarspolitiska situationen och
bedömer deras verkningar för
arrangemangen
gällande
totalförsvaret.
Kommittén
följer
också
den
verksamhet
på
förvaltningens olika områden som
hänför sig till totalförsvaret och
samordnar beredningen av ärenden
som hör till totalförsvarets område.
Ministeriernas kanslichefer svarar
för det sätt på vilket ministerierna
fungerar och sörjer för att deras
uppgifter sköts framgångsrikt under
alla förhållanden. Kanslicheferna
svarar
för
det
egna
förvaltningsområdets förmåga att
sköta sina uppgifter så störningsfritt
som
möjligt
också
under
undantagsförhållanden.
Ministeriernas
beredskapschefsmöte
är
ett
permanent samarbetsorgan som
behandlar förberedelserna för olika
säkerhetssituationer.
Beredskapschef vid ministeriet är
kanslichefen
eller
en
av
kanslichefen förordnad tjänsteman.
Beredskapschefen skall bl.a. leda
och
övervaka
beredskapsplaneringen
inom
förvaltningsområdet
och
den
förhandsberedning som planeringen
förutsätter samt utveckla och
upprätthålla samarbete med de
övriga förvaltningsområdena. Vid
ministerierna
finns
också
en
beredskapskommitté
som
är
sammansatt av representanter för
de
viktigaste
verksamhetsområdena.
Beredskapskommittén skall bereda
verksamheten med tanke på
störningssituationer
och
undantagsförhållanden.
Samarbetsorganisation
för
myndigheterna och näringslivet i
frågor
som
gäller
försörjningsberedskapen
är
Försvarsekonomiska
planeringskommissionen och dess
organ.
Planeringskommissionen
följer försörjningsberedskapen på
olika områden och producerar
information för styrning och förslag
för
utvecklande
av
försörjningsberedskapen
i
samarbete
med
Försörjningsberedskapscentralen,
20
som verkställer
förslagen.
och
finansierar
1.4 Säkerhetssituationer
Till normala förhållanden hänför
sig
hot
som
måste
kunna
förebyggas och avvärjas, och
återhämtningen från verkningarna
av dessa hot måste kunna ske med
stöd av de författningar som gäller
och de resurser som finns att tillgå i
normala förhållanden. Ju tryggare
vårt samhälle är i normala
förhållanden, desto bättre förmår det
förebygga hot som riktar sig mot den
nationella säkerheten också i andra
säkerhetssituationer.
I
normala
förhållanden
är
tyngdpunkten
när
det
gäller
tryggandet av de för samhället
livsviktiga funktionerna förlagd till
förebyggandet av olika slag av hot.
Genom att på ett effektivt sätt
observera och avvärja hoten kan
man förhindra att händelser som
skadar samhället och följderna av
dem utvidgas så att allvarliga
störningssituationer
och
t.o.m.
undantagsförhållanden uppstår.
De system och andra åtgärder som
skall byggas upp under normala
förhållanden skapar grunden för
verksamheten i störningssituationer
och under undantagsförhållanden.
Särskilt de system för elektronisk
kommunikation
och
telekommunikation som behövs för
ledning och för styrning av de för
samhället livsviktiga funktionerna
måste skyddas och säkras redan i
normala förhållanden för att kunna
klara
av
också
svåra
undantagsförhållanden.
I en störningssituation måste
statsledningen och myndigheterna
börja vidta särskilda åtgärder för att
hoten skall kunna avvärjas och
klaras av. Störningssituationer kan
förutsätta att befogenheter som
ingår i författningar som gäller i
normala förhållanden tas i bruk, att
anslag omfördelas, att personal
förordnas till tjänstgöring och att
andra tilläggsresurser anslås samt
att författningar ses över.
En störningssituation kan kräva att
statsledningens och myndigheternas
samverkan och ledning effektiveras.
Detta kan gälla t.ex. utformningen
och upprätthållandet av lägesbilden
samt informationen om den. I en
störningssituation är det viktigt att
aktivt informera om situationen, de
politiska
riktlinjerna
samt
myndigheternas verksamhet och
förhållningsregler.
Undantagsförhållanden är sådana
situationer
som
anges
i
beredskapslagen och lagen om
försvarstillstånd och som inte kan
hanteras
utan
myndigheternas
normala befogenheter och resurser.
I artikel 297 i fördraget om
upprättandet
av
Europeiska
gemenskapen
(Romfördraget)
21
anges som undantagsförhållanden
allvarliga interna störningar som
påverkar upprätthållandet av lag och
ordning och krig eller en allvarlig
internationell spänning som innebär
krigsfara.
Den begreppsapparat som beskriver
undantagsförhållanden har länge
varit oförändrad, men i fråga om
begreppens innehåll har betydande
förändringar skett. Uppskattningarna
av hur möjligt och sannolikt det är
att hamna i undantagsförhållanden
har varierat betydligt under olika
tider. För att de för samhället
livsviktiga funktionerna skall kunna
tryggas är det nödvändigt att beakta
också
sådana
undantagsförhållanden som för
närvarande är mindre sannolika. I
samhället måste finnas tidsenliga
arrangemang
med
tanke
på
undantagsförhållanden som kan
tänkas vara sannolika, eftersom det
inte är möjligt att snabbt utveckla
beredskap för hantering av dessa
situationer.
Under
undantagsförhållanden
behövs
tilläggsresurser
och
lagstiftningsåtgärder. Situationerna
kräver försnabbade, omfattande och
effektiva
åtgärder.
I
beredskapslagen och lagen om
försvarstillstånd bestäms om hur
befogenheterna och resurserna kan
ökas i en situation där de i lagarna
fastställda förutsättningarna uppfylls.
I
förvaltningsområdenas
beredskapsplaner
ingår
författningsförslag eller åtminstone
en stomme till sådana. De har
beretts på förhand enligt det
uppskattade behovet.
Statsrådet,
statliga
förvaltningsmyndigheter,
statliga
affärsverk,
övriga
statliga
myndigheter samt kommunerna
skall enligt vad som bestäms i lag se
till att deras uppgifter kan skötas så
ostört som möjligt också under
undantagsförhållanden. De privata
företagens förpliktelser med tanke
på undantagsförhållanden baserar
sig på lagstiftning, avtal eller
frivillighet. Statsledningen kan med
stöd av lag förpliktiga företag vilkas
verksamhet
är
livsviktig
för
samhället att bereda sig på
störningstillstånd
och
undantagsförhållanden.
Förpliktelsen kan höra samman med
t.ex. tillstånd att driva verksamhet.
1.5 Hotmodeller
En hotmodell avser en beskrivning
av en sådan störning av säkerheten
i omvärlden som eventuellt kan
påverka den nationella säkerheten.
Beskrivningen är allmänt utformad
och
i
den
behandlas
säkerhetssituationen inte konkret.
Syftet med användningen av
hotmodeller är att förenhetliga
planeringen av verksamheten när
det gäller de olika myndigheterna
och övriga parter i syfte att trygga de
22
för
samhället
funktionerna.
livsviktiga
En hotbild baserar sig på
hotmodellen och hör samman med
den identifierade källan till hotet eller
det namngivna håll från vilket hotet
kommer. Den utgör en konkret
beskrivning
av
säkerheten
i
omvärlden. Där framställs de
sannolika former i vilka hotet kan
uppenbara
sig
och
hotets
följdverkningar eller syften och de
sätt på vilka hotet verkar.
I de hotbedömningar som skall
utarbetas
inom
de
enskilda
förvaltningsområdena
preciseras
hotbilden
med
hjälp
av
underrättelseverksamhet och annan
information. Hotbedömningen gör
det möjligt att granska de åtgärder
som förvaltningsområdet måste
vidta i syfte att förebygga hotet eller
avvärja det och klara av dess
verkningar.
De hotmodeller som skall användas
för planeringen när det gäller att
trygga
samhällets
livsviktiga
funktioner uppdateras i samband
med översynen av strategin med
fyra års mellanrum eller alltid vid
behov.
Förvaltningsområdena
svarar för upprätthållandet av de
hotbilder och hotbedömningar som
hänför sig till det egna områdets
strategiska
uppgifter.
För
upprätthållandet av hotmodellerna
svarar
säkerhetsoch
försvarskommittén.
Mot samhällets livsviktiga funktioner
riktas olika slag av hot, som kan
förekomma separat eller samtidigt,
och dessa hot kan ha samband med
varandra.
Bedömningarna
av
sannolikheten för att dessa hot skall
förverkligas
varierar
och
kan
förändras t.o.m. snabbt. Alla hot kan
inte förutses. På motsvarande sätt
är det av olika skäl inte möjligt att på
förhand förbereda sig för alla hot så
väl
att
hoten
skulle
kunna
förebyggas.
De hot som riktar sig mot EU eller
dess medlemsländer kan gälla alla
medlemsländer på olika sätt och
inverka också på det finländska
samhället. På motsvarande sätt kan
de hot som riktas mot Finland
inverka
på
unionens
övriga
medlemsländer.
I normala förhållanden riktas särskilt
mot ekonomin och samhällets
funktionsduglighet samt dess interna
säkerhet sådana hot som i den
händelse att de förverkligas kan
leda till undantagsförhållanden. Av
undantagsförhållandena kan en
storolycka och en ekonomisk kris
förekomma antingen separat eller
som
en
del
av
andra
undantagsförhållanden. De värsta
undantagsförhållanden som Finland
kan tänkas hamna i har samband
med väpnade anfall och krig. I en
sådan konflikt bildar de politiska och
ekonomiska resurser som staterna
använder och de resurser som
23
hänför sig till deras användning av
information och militära resurser
alltid en helhet. Även icke-statliga
aktörer kan använda maktmedel
eller hota med sådana. Mål för
påverkningarna kan vara förutom
stater
och
personer
som
symboliserar
dem
också
organisationer och strukturer, bl.a.
mellanstatliga organisationer och
allianser, företag, olika slag av
mänskliga
gemenskaper,
medborgarorganisationer
samt
enskilda människor.
-
-
Hotmodeller som riktar sig mot
samhällets livsviktiga funktioner är
- hot
som
riktar
sig
mot
informationssystemen
- olaglig
inresa
och
befolkningsrörelser
som
äventyrar säkerheten
- hot mot befolkningens föda och
hälsa
- miljöhot
- ekonomiska hot, till vilka hör
störningar av den internationella
handeln och produktionen samt
ekonomisk
recession
eller
lågkonjunktur
- organiserad brottslighet och
terrorism
- en storolycka, som kan vara
lokal eller vidsträckt
ett
internationellt
spänningstillstånd,
som
kan
förorsakas av krig mellan
främmande stater eller någon
annan särskild händelse som
inträffat utanför Finland
en
allvarlig
kränkning
av
Finlands territoriella integritet och
krigshot, som kan vara en
regional
kris
på
Finlands
närområde och som kan yppa
sig
också
som
politisk,
ekonomisk
och
militär
påtryckning
ett väpnat angrepp och krig, som
kan vara ett strategiskt överfall
eller ett omfattande anfall samt
efterkrigstillstånd.
Dessa hot kan förorsaka en
störningssituation, och många av
dem
utgör
som
sådana
undantagsförhållanden eller kan
leda till sådana. Hotmodellerna är
en allmän beskrivning av hot, som i
den händelse att de förverkligas kan
medföra störningar i de för
samhället livsviktiga funktionerna
och på så sätt äventyra den
nationella
suveräniteten,
medborgarnas levnadsmöjligheter
och säkerheten. En beskrivning av
hotmodellerna ingår i bilaga 2.
24
2 MÅLTILLSTÅND FÖR SAMHÄLLETS LIVSVIKTIGA FUNKTIONER
2.1
Samhällets
funktioner
livsviktiga
Till samhällets livsviktiga funktioner
räknas
sju
omfattande
verksamhetshelheter,
och
tryggandet
av
deras
funktionsduglighet är ett led i
upprätthållandet av den nationella
suveräniteten och medborgarnas
levnadsmöjligheter och säkerhet.
För de strategiska uppgifterna i
anslutning till dessa funktioner
ansvarar vederbörande ministerier i
enlighet
med
sina
verksamhetsområden.
Med ledande av staten förstås
riksdagens, republikens presidents,
statsrådets
(ministrarnas)
och
justitiekanslersämbetes
agerande
för att utnyttja de nationella
resurserna på det sätt som
säkerhetssituationerna kräver. För
samordningen
av
verksamhetsförutsättningarna
ansvarar statsrådets kansli. De
funktioner som hänför sig till
upprätthållandet
av
den
demokratiska rättsstaten och som
innefattas i ledandet av staten
samordnas av justitieministeriet.
Med extern handlingsförmåga
avses förmågan att upprätthålla
förbindelser till främmande makter,
att säkerställa våra finländska
representanters deltagande i arbetet
inom EU:s organ och att påverka
andra
internationella
sammanslutningars
verksamhet.
Därtill avses förmågan att vid behov
skaffa hjälp och stöd samt att lämna
hjälp och stöd till andra stater, att
trygga utrikeshandelns kontinuitet
och att biträda finska medborgare
utomlands. För samordningen av
dessa
åtgärder
ansvarar
utrikesministeriet.
Rikets militära försvar förebygger
och hanterar militära hot mot
Finland, ger handräckning för
hantering av andra hot samt
ansvarar för vårt deltagande i
internationell militär krishantering.
För
samordningen
av
dessa
åtgärder
ansvarar
försvarsministeriet.
Med hjälp av intern säkerhet
upprätthålls
rättssystemets
funktionsförmåga samt förebyggs
och hanteras hot mot befolkningens
säkerhet och skötseln av samhällets
livsviktiga
funktioner.
För
samordningen av dessa åtgärder
ansvarar inrikesministeriet.
Med hjälp av ekonomins och
samhällets funktionsförmåga kan
man trygga näringslivet och den
offentliga ekonomin samt samhällets
infrastruktur.
Finansministeriet
25
ansvarar för samordningen av den
offentliga
ekonomin
och
förvaltningen,
handelsoch
industriministeriet för samordningen
av samhällets grundfunktioner samt
kommunikationsministeriet
för
samordningen av de elektroniska
data- och kommunikationssystemen
samt transporterna.
Befolkningens utkomstskydd och
verksamhetsförmåga upprätthåller
det socialskydd samt de social- och
hälsovårdstjänster som befolkningen
behöver. De förebygger också
utslagning
och
främjar
samhällsfreden. För samordningen
av dessa åtgärder ansvarar socialoch hälsovårdsministeriet.
Mental kristålighet upprätthåller
och utvecklar den nationella viljan
att
hantera
hot
i
olika
säkerhetssituationer och att klara av
verkningarna
av
dem.
För
samordningen av dessa åtgärder
ansvarar undervisningsministeriet.
2.2 Ledande av staten
I måltillståndet har riksdagen,
republikens president, statsrådet
och justitiekanslersämbetet alla
behövliga förutsättningar att fatta
beslut för upprätthållande av
samhällets livsviktiga funktioner på
det
sätt
som den
rådande
säkerhetssituationen
kräver.
Ledningen inom övriga myndigheter
som hör till den högsta statliga
centralförvaltningen
säkerställer
ledningen av de uppgifter som
behövs för upprätthållande av de
livsviktiga funktionerna.
Statsledningens
rättidiga
beslutsfattande skall stödas genom
att det skapas och upprätthålls en
sådan lägesbild som behövs för
ledningen av samhällets livsviktiga
funktioner.
Dessutom
skall
information
ges
ut
i
alla
säkerhetslägen. I ledandet av staten
sker
det
regelmässiga
beslutsfattandet vid sammanträden,
föredragningar och möten. Dessa är
formbundna
förfaranden,
och
möjligheterna att organisera dem
måste under alla förhållanden
garanteras 24 timmar i dygnet.
Ministrarna
är
medlemmar
i
statsrådet och leder sina respektive
ministerier. Därtill har de roller i
riksdagen
och
EU-rådet.
Statsministern leder statsrådets
verksamhet. Republikens president
fattar de flesta av sina beslut i
statsrådet.
Ministeriernas
tjänstemän bereder de ärenden som
skall
avgöras
av
statsrådet,
republikens
president
och
riksdagen. De tjänstemän som
sköter
beslutsfattandet
och
beredningen måste samverka över
förvaltningsområdenas gränser och
arbeta
tillsammans med
den
politiska beslutsfattande nivån.
Ansvaret för verkställigheten av
statsledningens beslut vilar på
26
ministerierna. Förvaltningsområdena
måste tillämpa ledningsmetoder
som innebär att besluten kan
verkställas författningsenligt i alla
situationer.
Individens
deltagande
i
det
beslutsfattande
som
gäller
samhällets funktioner bör, så som
demokratibegreppet
förutsätter,
tryggas. Justitieministeriet skall se
till att val verkställs i lagenlig ordning
oavsett
eventuella
undantagsförhållanden.
Samtidigt
tillses,
att
begränsningen
av
individernas rättigheter och friheter
samt fastslåendet av skyldigheter
som gäller dem baserar sig på lag.
Individernas
rättssäkerhet
garanteras på det sätt som
grundlagen förutsätter och man
ingriper inte genom lagar som
begränsar de grundläggande fri- och
rättigheterna i det centrala innehållet
i dessa rättigheter. Iakttagandet av
de förpliktelser som gäller de
mänskliga rättigheterna ombesörjs.
De högsta laglighetsövervakarna
bör även i undantagsförhållanden
kunna sörja för övervakningen av de
grundläggande fri- och rättigheterna
samt de mänskliga rättigheterna och
lagenligheten i myndigheternas
verksamhet.
upprätthålls i Finland och genom att
antingen representanter från Finland
eller företrädare från Finlands EUbeskickning med anvisningar från
Finland deltar i EU:s sammanträden.
Statsrådets kansli ansvarar för
samordningen av beredningen och
behandlingen av de ärenden som
skall beslutas i EU och för tryggande
av
statsrådets
allmänna
verksamhetsförutsättningar även i
undantagsförhållanden.
Ledandet av staten förutsätter att
systemet för ledande av riket
fungerar, vilket innebär beredskap
för
personal,
lokaliteter
och
kommunikationer att fungera i alla
situationer. Den tjänstemannakår
som bereder statsledningens beslut
måste utbildas att fungera i alla olika
säkerhetssituationer.
För
statsledningen
måste
finnas
lokaliteter och kommunikationer som
möjliggör
ett
författningsenligt
beslutsfattande i alla situationer. För
att
den
elektroniska
kommunikationen och datasystemen
skall fungera måste dataöverföring
och databehandling säkerställas
redan i normala förhållanden utan
att uppgifternas konfidentialitet,
integritet och tillgänglighet blir
lidande.
2.3 Extern handlingsförmåga
Finlands
deltagande
i
beslutsfattandet om EU:s externa
verksamhet måste tryggas under
alla förhållanden. Detta sker genom
att
en
beredningsmekanism
I måltillståndet har den externa
handlingsförmågan
säkerställts
genom att man upprätthåller och
utvecklar utrikesministeriets och
27
utrikesrepresentationens
handlingsberedskap,
övriga
förvaltningsområdens internationella
kontakter,
förutsättningarna
för
utrikeshandeln och biståndet till
finska medborgare utomlands.
Till
uppgifterna
för
utrikesministeriets
och
dess
beskickningar hör bland annat att
sköta de internationella kontakterna
till främmande makter, att påverka
beslutsfattandet i anslutning till EU:s
externa relationer samt att verka i
andra internationella strukturer.
Finlands ställningstaganden och
åsikter måste kunna förmedlas till
främmande makter och andra
internationella aktörer. Finlands
deltagande i verksamheten inom de
organ som ansvarar för EU:s
externa
relationer
och
verksamhetsmöjligheterna för det
maskineri
som
bereder
det
inhemska
beslutsfattandet
i
anslutning därtill måste garanteras.
Om Finland begär stöd eller hjälp av
andra länder och internationella
organisationer eller erbjuder dem
stöd eller hjälp, måste kontakterna
kunna skötas snabbt och tillförlitligt
under alla förhållanden.
Beslutsfattandet förutsätter att man
skapar en tillförlitlig och rättidig bild
av situationen i den internationella
verksamhetsmiljön och distribuerar
information om den. Finlands
beskickningar i utlandet spelar en
central roll vid insamlandet av denna
information. Förvaltningsområdets
nätverk och system som behövs för
informationsinhämtandet
och
informationsförmedlingen
upprätthålls
enligt
rådande
förhållanden
och
krav.
Beskickningarnas
verksamhetsförutsättningar måste
garanteras i tillräcklig utsträckning.
Finlands beskickningar i utlandet
måste vara bemannade enligt
situationens
krav.
Under
undantagsförhållanden
måste
möjligheten till nära samarbete med
andra EU-länder och de nordiska
länderna utnyttjas så långt som
möjligt.
Det måste under alla förhållanden
säkerställas att teleförbindelserna
mellan
utrikesministeriet
och
beskickningarna
samt
mellan
utrikesrepresentationens viktigaste
verksamhetspunkter
fungerar.
Särskilt viktigt är det att de
certifierade
och
skyddade
teleförbindelserna i båda riktningar
fungerar i alla situationer. Det bör
också säkerställas att de direkta
teleförbindelserna mellan Finlands
och de för Finland viktigaste
ländernas myndigheter fungerar i
alla
förhållanden.
Också
verksamhetsförutsättningarna
för
utländska
beskickningar
i
Helsingfors måste säkerställas i alla
situationer.
Varje
ministerium
måste
upprätthålla sin förmåga att i alla
situationer delta i beredningen av
28
EU-beslut
som
gäller
dess
ansvarsområde samt i andra
internationella
kontakter.
Deltagandet måste lyckas antingen
direkt eller via utrikesförvaltningens
beskickningsnätverk.
på annat sätt samt skickas hem
måste
säkerställas
i
alla
förhållanden.
Förutsättningarna
för
utrikeshandeln måste så lång som
möjligt och enligt vad situationen
tillåter tryggas i alla förhållanden.
Import och export som är nödvändig
för befolkningens försörjning och
näringslivets verksamhet måste
tryggas
så
störningsfritt
som
situationen tillåter. Särskilt viktigt är
det att försöka säkerställa att EU:s
inre
marknad
kan
fungera
störningsfritt. Här fästs särskild
uppmärksamhet vid varor och
tjänster som är livsviktiga för
handelns kontinuitet samt vid
infrastrukturen,
som
betalningsrörelse och transporter.
Det måste också säkerställas att
systemen för övervakning av export
och import fungerar. Det är viktigt att
man både på den inre marknaden
och
på
den
gemensamma
handelspolitikens områden
kan
agera enligt de förfaranden som hör
till EU:s behörighetsområde, men
tryggandet av försörjningen kan
också kräva direkta förhandlingar
med myndigheterna i länder av
väsentlig betydelse för import,
export och transporter.
I måltillståndet för rikets militära
försvar förslår försvarssystemets
prestationsförmåga, dimensionerad
enligt säkerhetsmiljön, till att skapa
en preventiv tröskel mot militära hot
och till att garantera vår nationella
suveränitet, genom att avvärja anfall
mot vårt land.
Den beredskap och de system som
krävs för att finska medborgare
skall kunna bistås ekonomiskt och
2.4 Rikets militära försvar
Försvarssystemet måste förmå
skapa och upprätthålla en sådan
militärstrategisk situationsbild som
beslutsfattandet kräver, övervaka
och trygga vår territoriella integritet,
ge handräckning för skyddande av
samhällets livsviktiga funktioner och
objekt, avvärja militära hot samt
delta
i
internationell
militär
krishantering.
För att skapa och upprätthålla en
militärstrategisk situationsbild måste
spaningsoch
övervakningssystemet förmå följa
upp utvecklingen inom Finlands
säkerhetsmiljö,
fastställa
förändringar i miljön och producera
information
om
den
rådande
situationen. Systemet ger en
förvarning om utvecklingen av
militära hot, så att rättidiga och rätt
dimensionerade motåtgärder kan
inledas.
Spaningsoch
övervakningssystemet måste för
29
egen del möjliggöra en flexibel
beredskapsreglering genom
att
producera
en
militärstrategisk
situationsbild för statsledningens
behov.
För att trygga Finlands territoriella
integritet måste rikets land- och
vattenområden
samt
luftrum
övervakas i samverkan med andra
övervakningsmyndigheter. Genom
territorialövervakningen
skall
territorieförseelser
och
territoriekränkningar
kunna
förebyggas,
uppdagas
och
klarläggas.
Territoriekränkningar
måste vid behov kunna förhindras
eller avvärjas med kraftåtgärder eller
på annat sätt. Försvarsministeriet
leder och samordnar verksamheten
hos de myndigheter som övervakar
Finlands territorium.
Vid avvärjandet av ett strategiskt
överfall måste försvaret kunna
upprätthålla
den
nationella
beslutsförmågan samt samhällets
och
det
militära
försvarets
verksamhetsförmåga.
Därmed
förhindras angriparen att uppnå sitt
mål. Det viktigaste i försvaret är att
trygga den territoriella integriteten,
att skydda objekt och funktioner, att
åsamka angriparen förluster samt
att förhindra en utslagning av
försvarssystemet.
Det måste definieras vilka objekt
och funktioner utöver statsledningen
som försvarsmakten medverkar till
att skydda i samverkan med andra
myndigheter. Handräckningen leds
och samordnas av inrikesministeriet.
Vid avvärjande av storskaliga anfall
skall de egna trupperna behålla
kontrollen över strategiskt viktiga
områden och med utnyttjande av
territoriets djup skall inkräktarna
göras
svagare
och
deras
framträngande fördröjas så mycket
att man vid utvalda strategiska
punkter kan uppnå en behövlig
övermakt, varefter fienden kan slås
tillbaka och besegras. Försvaret
sköts genom försvarsområdenas,
marinens
och
flygvapnets
gemensamma krigsoperationer.
Avvärjandet av militära hot och
försvaret av hela riket måste kunna
skötas så att landets suveränitet och
medborgarnas levnadsmöjligheter
tryggas i alla situationer. För att
förebygga
hot
måste
försvarsmaktens beredskap kunna
höjas i hela riket, behövliga trupper
inkallas, den viktigaste krigstida
truppmaterielen spridas och viktiga
objekt skyddas.
Försvarssystemet måste producera
trupper för det nationella försvaret,
av vilka en del är lämpade för
internationella
krishanteringsuppdrag. Deltagandet
i
internationella
militära
krishanteringsoperationer sker enligt
nationella beslut. Deltagandet i
militär krishantering skall vara avsett
att
förhindra
eller
begränsa
krisernas verkningar i Finland.
30
2.5 Intern säkerhet
I måltillståndet för intern säkerhet
upprätthålls
rättssystemets
funktionsförmåga samt förebyggs
och
kontrolleras
hot
mot
befolkningens säkerhet och mot en
störningsfri skötsel av samhällets
livsviktiga funktioner.
Tryggandet av den lagliga rättsoch
samhällsordningen
förutsätter, att man sörjer för att
polisen
och
andra
utredningsmyndigheter,
åklagarväsendet, domstolsväsendet
samt verkställighetsmyndigheterna
har möjlighet att fungera och
samarbeta. Dessutom förutsätts, att
människornas
rättigheter
och
friheter under alla förhållanden
begränsas endast på i lag angivna
grunder och med bevarande av
individernas
rättsskydd.
Att
rättsstaten
funktionerar
enligt
grundlagen måste under alla
förhållanden
garanteras,
och
myndigheterna måste med stöd av
lag kunna sköta de uppgifter som
ålagts dem.
Rättsväsendet
och
det
verkställighetssystem som genomför
dess beslut måste i alla situationer
se till att rättsskyddet fungerar.
Människorna måste åtnjuta skydd till
liv och hälsa, personlig frihet, skydd
för egendom och övriga i lag skydda
rättigheter samt få beslut som gäller
deras rättigheter och skyldigheter
behandlade i domstolar och andra
oberoende lagskipningsorgan i ett
lagligt förfarande. Rättsväsendets
och fängelsernas resurser måste
dimensioneras enligt situationens
krav.
Allmän ordning och säkerhet
upprättas genom att man skapar,
upprätthåller och distribuerar den
situationsbild av den inre säkerheten
som
beslutsfattandet
kräver,
skyddar
den
relevanta
infrastrukturen
samt
bekämpar
brottslighet och allvarliga störningar.
Inrikesministeriet måste skapa och
upprätthålla en situationsbild av den
inre säkerheten samt distribuera den
information som ingår i bilden.
Situationsbilden måste möjliggöra
ett
korrekt
och
rättidigt
beslutsfattande. I situationsbilden av
den inre säkerheten skall ingå
säkerhetssituationen internationellt
och särskilt i Finlands närområden
samt
den
gränsöverskridande
brottsligheten. Dessutom skall den
uppta åtminstone faktorer som
påverkar allmän ordning och
säkerhet samt räddningsväsendet.
Skyddet
av
den
relevanta
infrastrukturen innebär att man
måste kunna upptäcka hot och
angrepp mot nationellt viktiga
system, objekt och funktioner samt
säkra deras funktion. Polisen måste
dygnet om ha kapacitet att
31
omedelbart ingripa när den har fått
kännedom om hot eller brott som
kan
äventyra
de
livsviktiga
funktionerna.
Brottslighet som allvarligt äventyrar
människornas
grundläggande
rättigheter samt samhällets och
ekonomins grunder, liksom allvarliga
störningar mot samhället måste
kunna avvärjas i alla situationer. Det
måste säkerställas att det finns
tillräckligt
med
kompletterande
polispersonal
med
behövlig
kompetens.
Övervakningen
av
utlänningar måste hållas på god
nivå. Inom bekämpningen av
terrorism måste man kunna skapa
en
situationsbild
av
terrorverksamhet som hotar Finland,
av eventuella objekt och av
riskpersoner som vistas i eller hotar
Finland. Polisen måste ha tillräckligt
med utbildad personal, teknisk
beredskap och lagstiftningsmässiga
förutsättningar
att
bekämpa
terrorism.
Räddningsverksamheten
förutsätter att hot upptäcks och
varningar
utfärdas,
att
räddningsverksamheten
och
möjligheterna
att
skydda
befolkningen upprätthålls samt att
miljöhot och miljöskador bekämpas.
Händelser som utgör hot mot
befolkningen, egendom eller miljön
måste
kunna
upptäckas.
De
ansvariga myndigheterna måste
snabbt kunna alarmeras. Andra
myndigheter, befolkningen och olika
sammanslutningar måste kunna
informeras om situationen för att de
skyddsåtgärder som hoten kräver
skall kunna vidtas. Med hjälp av
övervaknings-,
larmoch
datasystem måste man kunna
trygga att information om situationen
samlas, behandlas och distribueras
samt att samarbetet myndigheterna
emellan fungerar. Samarbetet för att
förmedla
information
och
hotprognoser måste skötas också
internationellt.
Befolkningens
möjligheter
att
skydda sig måste upprätthållas så
att det primärt finns tillräckligt med
skyddsplatser i skyddsrummen.
Dessutom måste det vara möjligt att
evakuera befolkningen från hotade
områden.
Den räddningsverksamhet som
krävs
i
olycksoch
katastrofsituationer måste under alla
förhållanden ha en beredskap som
motsvarar riskerna och hoten.
Möjligheterna
för
frivilligorganisationer att delta i
räddningsväsendet måste säkras.
Det
internationella
samarbetet
måste tryggas.
Miljöhot och miljöskador måste
kunna förebyggas så väl som
möjligt. Realiserade miljöhot och
miljöskador måste snabbt kunna
upptäckas och begränsas. Följderna
av dem måste kunna avhjälpas på
ett heltäckande sätt. Till miljöhot och
32
miljöskador
räknas
oljeolyckor,
utsläpp i miljön av farliga ämnen,
miljöskadlig
strålning
samt
nedsmutsning
av
grundvattnet,
vattendrag
och
jordmån,
översvämningar,
massdöd
av
organismer
och
motsvarande
olyckor. Miljöministeriet ansvarar för
samordningen
av
myndighetsfunktionerna
vid
bekämpning
av
miljöhot
och
miljöskador.
Gränsövervakningen
och
hanteringen av storskalig inresa
förutsätter att gränssituationsbilden
upprätthålls och distribueras, att
gränsövervakningens
funktionsduglighet tryggas och att
det finns möjligheter att hantera
konsekvenserna av det storskaliga
inresandet.
För den ansvariga ledningen i frågor
som gäller statens säkerhet måste
gränssituationsbilden upprätthållas
och distribueras så att politiska,
ekonomiska och funktionella beslut
kan fattas i rätt tid på basis av
tillräckligt omfattande och tillförlitlig
information. Gränssituationsbilden
måste visa de faktorer inom och
utanför Finland som påverkar
gränssäkerheten. Genom att följa
upp gränssituationen måste man
kunna producera information om
illegala inresor och hur de ordnas
samt om annan gränsöverskridande
brottslighet.
Gränsövervakningens
funktionsduglighet måste tryggas i
alla situationer. Man måste kunna
förhindra och avslöja illegala inresor
vid EU:s yttre gränser. Det
väsentliga är förmågan att effektivt
granska trafiken över den yttre
gränsen och övervaka hela gränsen
mellan Finland och Ryssland.
Förmågan att hantera speciella
situationer och att effektivera
övervakningen samt förmågan att
snabbt reagera på förändringar i
situationen måste upprätthållas
längs alla Finlands gränser. Likaså
måste man upprätthålla förmågan
att återinföra gränsinspektionerna
vid
de
viktigaste
gränsövergångsställena
vid
Schengenområdets inre gränser.
I fall av storskalig inresa måste det
finnas kapacitet att ta emot de
inresande och ordna skydd för dem
enligt situationens krav. Genom
gränsövervakningen
måste
de
inresande kunna ställas under
myndigheternas kontroll på ett
behärskat sätt. Arbetsministeriet
ansvarar för planeringen och
styrningen av mottagandet av
flyktingar
och
asylsökande.
Arbetsförvaltningen
måste
ha
beredskapsplaner för att öka
mottagningskapaciteten och ordna
tillfälligt skydd. Arbetsförvaltningen
måste i alla situationer kunna ordna
tillräcklig
inkvarteringskapacitet.
Handledningen av och uppehället
för de inresande vid flyktingslussar
och förläggningar måste kunna
ordnas enligt situationens krav.
Inrikesministeriet ansvarar för att de
33
inresandes identitet utreds och
signalementen upptas samt för att
ansökningarna behandlas och för att
personer vid behov utvisas.
2.6 Ekonomins och samhällets
funktionsförmåga
I måltillståndet har näringslivet och
den offentliga ekonomin samt
samhällets infrastruktur tryggats så
att de bidrar till upprätthållandet av
samhällets livsviktiga funktioner
samt
medborgarnas
levnadsmöjligheter.
Den
offentliga
funktionsduglighet
ekonomins
För att ekonomin skall kunna
fungera måste det allmänna vidta
åtgärder
för
att
uppnå
totalekonomiska
mål
såsom
ekonomisk
tillväxt,
full
sysselsättning, prisstabilitet och en
rättvis inkomstfördelning. Genom
lösningar
som
gäller
statens
inkomster
och
utgifter
samt
arrangemang
för
penningförsörjningen
och
de
finansiella tjänsterna garanteras
resurser för att trygga verksamheten
i statens administrativa enheter
samt
medborgarnas
levnadsmöjligheter.
Finansministeriet
ansvarar
för
planering,
verkställighet
och
samordning av dessa åtgärder. Ett
överskott i statsfinanserna är den
bästa garantin för att man på ett
effektivt sätt kan klara också de
utmaningar
som
exceptionella
förhållanden medför.
Ekonomins stabilitet, en effektiv
skattepolitik och skatteuppbörd, en
behärskad
upplåning
samt
budgeteringssystemets effektivitet
måste
tryggas.
En
effektiv
skattepolitik
och
skatteuppbörd
måste
verkställas
på
ett
föregripande sätt, för skattebesluten
syns som inkomster i statskassan
först med ett par månaders
dröjsmål. Skatteuppbördssystemen
måste fungera i alla förhållanden.
Det måste finnas beredskap för
alternativa
sätt
att
verkställa
beskattningen
och
uppbära
skatterna.
Genom budgetsystemets effektivitet
säkerställs att medlen används för
de ändamål som situationen kräver.
Finansministeriet
bereder
regeringens
budgetpropositioner
och
tilläggsbudgetpropositioner,
som föreläggs riksdagen för beslut. I
dessa anvisas anslag för olika
ändamål och upptas behövliga
inkomster för täckande av utgifterna.
En tilläggsbudgetproposition med ett
litet antal utgiftsposter bereds på
ungefär en vecka. Detta förutsätter
ett fungerande samarbete med de
olika ministerierna samt beredskap
att lägga fram förslag och lösningar
om inbesparing av utgifter och
omallokering av medlen enligt andra
utgiftsgrunder.
34
Det
måste
garanteras
att
finansieringssystemet
och
penningförsörjningen
fungerar.
Finansieringsverksamheten,
betalningsrörelsen
och
penningförsörjningen som en del av
den internationella helheten måste
säkerställas i alla förhållanden.
Finlands
Bank
är
Finlands
penningmyndighet, och den är en
viktig aktör i betalningsrörelsen i alla
säkerhetssituationer.
Utsökningsväsendet måste kunna
sköta indrivningen av fordringar
också under undantagsförhållanden.
Upprätthållande av samhällets
grundläggande funktioner
För att upprätthålla samhällets
grundläggande funktioner är det
viktigt att trygga energiförsörjningen,
livsmedelsförsörjningen,
boendet,
sådan
industrioch
serviceproduktion som är livsviktig
för befolkningens utkomst och
försvaret, tillgången på arbetskraft,
samhällenas tekniska tjänster samt
utbildningssystemet. Säkerställandet
av
samhällets
grundläggande
funktioner
förutsätter
att
försäkringssystemet fungerar i alla
förhållanden. De uppgifter som
gäller upprätthållandet av de
grundläggande
funktionerna
samordnas
av
handelsoch
industriministeriet.
Tryggandet av energiförsörjningen
omfattar produktion, överföring och
distribution av el och värme, import,
produktion och distribution av
bränsle samt service och underhåll
av anläggningar och utrustning för
dem.
Energiförsörjningen
skall
främja energimarknaden, en effektiv
energianvändning
och
energisparandet, öka användningen
av inhemsk energi, upprätthålla
energiteknologins höga nivå samt
säkerställa en tillräckligt mångsidig
och
fördelaktig
energianskaffningskapacitet.
På
grund av särförhållandena i vårt land
upprätthålls försörjningssäkerheten
inom energisektorn bättre än vad
förpliktelserna enligt internationella
avtal förutsätter. Värme- och
elproduktionen
samt
bränsleförsörjningen säkras på den
försörjningsberedskapsnivå
som
anges i ett beslut av statsrådet. Det
finns
beredskap
att
styra
energiproduktionen
och
energikonsumtionen på ett med
tanke på försörjningsberedskapen
ändamålsenligt sätt och i enlighet
med
våra
förpliktelser
enligt
internationella avtal.
Livsmedelsförsörjningen
omfattar
dels primärproduktion, förädling och
logistik för distribution av livsmedel,
dels hushåll och storkök samt
vattenförsörjning. Den sörjer också
för tillgången på de insatsvaror som
krävs i livsmedelsförsörjningskedjan.
Livsmedelsförsörjningen
måste
upprätthålla en tillräcklig produktion
av inhemska baslivsmedel, ett
fungerande system för distribution
35
av livsmedel samt en effektiv
livsmedelsövervakning.
Befolkningen måste garanteras föda
med ett normalt energiinnehåll samt
vattenförsörjning. Förutsättningarna
för
livsmedelsförsörjningen
säkerställs med tanke på att en
skörd kan bli dålig. Det finns
beredskap
att
styra
livsmedelsproduktionen och -konsumtionen
på
ett
för
försörjningsberedskapen
ändamålsenligt
sätt.
Genom
vattenförsörjningen skall tillgången
på rent hushållsvatten tryggas,
likaså med tanke på hälsan och
miljövården
ändamålsenliga
avloppssystem,
allt
till
skälig
kostnad. De myndigheter som
ansvarar för livsmedelssäkerheten
och
bekämpningen
av
djursjukdomar
måste
ha
förutsättningar att agera.
Staten och kommunerna måste
kunna påverka bostadsutbudet, så
att det är tillräckligt stort. För att
trygga boendet i störningssituationer
och under undantagsförhållanden
måste man vid behov snabbt genom
reglering och andra åtgärder kunna
öka
utbudet
och
effektivera
användningen av bostadsbeståndet.
Tryggandet
av
industrioch
serviceproduktionen
kräver
att
verksamhetsbetingelserna
för
sådana företag som är nödvändiga
för
samhällsekonomin,
befolkningens utkomst och försvaret
upprätthålls. Produktionen måste
främja en fungerande, säker och
konkurrenskraftig marknad samt
bidra till att säkra förutsättningarna
för
utrikeshandel.
Genom
näringspolitiken
upprätthålls
förhållandena så att företagen har
internationellt jämförbara möjligheter
att förbättra sin konkurrensförmåga.
Samtidigt måste man sörja för
utvecklandet
av
en
regionalt
balanserad näringsstruktur. En så
störningsfri
varuoch
serviceproduktion som möjligt måste
säkras i alla situationer. Beredskap
att
samordna
och
på
ett
ändamålsenligt sätt styra produktion
och
konsumtion
upprätthålls.
Produktionskapaciteten
för
försvarets
viktigaste
konsumtionsmaterial
upprätthålls
enligt försvarsmaktens behov.
Arbetsförvaltningen måste trygga
tillgången på arbetskraft och styra
arbetskraften enligt behov under alla
förhållanden.
Vid
plötsliga
ekonomiska kriser och katastrofer
med långvariga följder måste
arbetskraft temporärt kunna styras
till upprätthållande av befolkningens
bastrygghet eller avhjälpande av
katastrofens följder. Under mycket
svåra undantagsförhållanden måste
det genom allmän arbetsplikt
garanteras
att
företag
och
samhällsservice
får
nödvändig
arbetskraft.
Staten och kommunerna måste
sörja för att den byggda miljön
uppfyller kraven på ekonomi,
36
säkerhet, hälsosamhet, ekologi och
trivsamhet.
En
tillräcklig
byggkapacitet och användningen av
denna
kapacitet
för
primära
byggobjekt måste säkerställas för
tillgodoseende av byggnadsbehovet
för
det
militära
försvaret,
befolkningsskyddet,
energiförsörjningen, trafikleder och
samhällets övriga tekniska system.
Miljöns tillstånd måste kunna följas
upp i alla förhållanden för att
långsiktiga
skadliga
miljöförändringar
skall
kunna
upptäckas och verkningarna av dem
bedömas.
För upprätthållande av utbildningsoch forskningssystemet måste man
trygga
de
viktigaste
grundskoletjänsterna, utbildningen
av yrkesutbildad specialpersonal
och
forskningstjänsterna.
I
störningssituationer finns beredskap
att temporärt flytta utbildningen till
andra läroanstalter eller vid behov
rent av att avbryta verksamheten för
viss
tid.
Under
undantagsförhållanden
säkras
kontinuiteten i utbildningen och
forskningen för samhällets livsviktiga
funktioner
genom
författningsändringar och allokering
av statlig finansiering.
De
elektroniska
dataoch
kommunikationssystemens samt
transporternas
funktionsduglighet
För
att
de
dataoch
kommunikationssystem
som
används
av
samhället
och
medborgarna skall fungera är det
viktigt att

trygga
de
elektroniska
kommunikationsnäten
och
datasäkerheten i dem

fastställa
grundläggande
säkerhetsnivåer för service och
tekniska bassystem

övervaka
iakttagandet
av
bestämmelserna om byggande
och underhåll av systemen

samordna utvecklandet och
användningen
av
myndighetsnäten

säkra statens databehandling
styra
den
offentliga
förvaltningens
elektroniska
tjänster,
statens
informationsförvaltning
och
datasäkerheten.
Man
måste
övervaka
att
förfarandena enligt lagstiftningen
och ministeriernas med stöd av den
utfärdade anvisningar iakttas i de
företag som bedriver tele-, post-,
televisions- och radioverksamhet.
Nivån på den beredskapsskyldighet
som gäller säkrande av företagens
egen verksamhet skall kontrolleras
och utvecklingen koordineras. Den
grafiska kommunikationen skall
tryggas på fastställd grundnivå.
Funktionsdugligheten
i
de
datatekniska systemen i anslutning
till kommunikationsnäten måste
säkerställas i samarbete mellan
företagen och ministerierna.
37
Förutsättningarna för de transporter
som samhället och medborgarna
behöver måste tryggas i alla
situationer.
Beredskapsoch
säkerhetsverksamheten inom de
organisationer som ansvarar för
byggande av transportleder och för
transporter samt i hamnarna, på
flygplatserna
och
i
andra
trafikknutpunkter måste styras. I
syfte
att
upprätthålla
utrikeshandelns transporter måste
det finnas ett tillräckligt stor antal
isförstärkta fartyg. Man måste sörja
för att Finland behåller sin
beslutanderätt
att
genomföra
nödvändiga lufttransporter i alla
situationer. Infrastrukturerna och
relevanta logistiska kedjor måste
säkras. Likaså måste det säkras att
transportmaterielen
under
undantagsförhållanden placeras i de
uppgifter som är viktigast med tanke
på
tryggandet
av
samhällets
livsviktiga funktioner.
De
elektroniska
dataoch
kommunikationssystemens
samt
transporternas
funktionsduglighet
samordnas
av
kommunikationsministeriet.
Finansministeriet ansvarar för de
allmänna grunderna för statens
informationsförvaltning,
databehandling och datasäkerhet,
för elektronisk kommunikation i
förvaltningsärenden
och
för
statsrådets
gemensamma
informationsförvaltning.
I
undantagsförhållanden grundas i
samband med finansministeriet en
enhet
för
reglering
av
databehandlingen.
2.7 Befolkningens utkomstskydd
och handlingsförmåga
Med social- och hälsovårdens
tjänster och socialskyddet stöds
befolkningens
handlingsförmåga
och hälsa samt medborgarnas
utkomst. Genom dem förebyggs
också utslagning. Om befolkningens
handlingsförmåga är god minskar
behovet av social- och hälsovårdens
tjänster och stärks befolkningens
förutsättningar att försörja sig.
Genom socialskyddet skall var och
en ges möjlighet till en sådan
grundlagsenlig
försörjning
och
omsorg som behövs för ett
människovärdigt
liv.
En
grundläggande försörjning måste
tryggas för var och en vid
arbetslöshet,
sjukdom,
arbetsoförmåga
och
under
ålderdomen samt vid barnafödsel
och förlust av en försörjare, enligt
vad som särskilt är fastställt i lag. Till
utkomstskyddet hör pensionsskydd,
socialunderstöd
och
andra
inkomstöverföringar.
Till
socialunderstöden räknas bland
annat utkomststöd och barnbidrag.
Genom
inkomstöverföringarna
främjas och upprätthålls enskilda
personers, familjers och samfunds
utkomst, sociala trygghet och
handlingsförmåga. I syfte att sörja
38
för
befolkningens
nödvändiga
försörjning
tryggas
socialförsäkringssystemets
funktionsförmåga.
I syfte att trygga social- och
hälsovårdens
servicesystem
upprätthålls de institutioner och
öppenvårdsenheter som producerar
social- och hälsovårdstjänster. I alla
situationer måste man sörja för
socialvårdens nödvändiga tjänster,
såsom barndagvård, åldringsvård,
handikappvård, service för barn och
ungdomar samt missbrukarvård. Av
hälsovårdstjänsterna måste man
trygga servicen vid sjukhusen,
hälsovårdscentralerna
och
hälsovårdens öppenvårdsenheter.
Man måste även sörja för att
hälsovårdens servicesystem har
funktionell beredskap att ansvara för
vården av sjukdomar förorsakade av
strålning samt biologiska och
kemiska faktorer. En del av socialoch hälsovårdens tjänster kan
produceras i samarbete med den
privata och den tredje sektorn.
Kommunerna måste ordna socialoch
hälsovårdsservice
enligt
invånarnas behov.
För att trygga funktionsdugligheten i
systemen
för
upptäckande,
uppföljning och avvärjande av hot
mot hälsan upprätthålls ett effektivt
system för upptäckt och rapportering
av misstänkta epidemier och
sjukdomsanhopningar,
en
riskutvärdering
som
görs
i
samarbete mellan olika myndigheter
och en epidemiutredning. Genom
det NBC-laboratoriesystem som
stöder dessa måste man identifiera
och
hantera
situationer
av
hälsorisker
på
grund
av
strålningskällor (N), mikrober (B)
eller kemikalier (C). Systemet är
uppbyggt av lokal-, regional- och
centrallaboratorier.
I
systemets
verksamhet deltar också livsmedelsoch veterinärmyndigheterna.
Strålskyddscentralen ansvarar för
strålningsövervakningen.
Folkhälsoinstitutet tillsammans med
Forskningsanstalten
för
veterinärmedicin
och
livsmedel
ansvarar för planering och styrning
av den biologiska övervakningen
samt sköter sakkunniguppgifter.
Folkhälsoinstitutet upprätthåller ett
system
för
uppföljning
av
smittsamma sjukdomar. Institutet för
arbetshygien för sin del ansvarar för
planering och styrning av den
kemiska övervakningen samt sköter
sakkunniguppgifter.
Strålningsövervakningen skall ge
kontinuerlig
information
om
strålningsläget i omgivningen och
garantera att man snabbt kan
reagera
på
avvikelser
i
strålningsläget
samt
dessutom
producera behövlig information till
grund för åtgärder avsedda att
skydda
människor, miljö
och
produktion. Strålningsövervakningen
av omgivningen täcker automatisk
övervakning av extern strålning
samt bestämning av radioaktiva
ämnen i livsmedel och miljön. För
mätningsverksamheten upprätthålls
39
ett heltäckande yttre automatiskt
övervakningsnät,
Strålskyddscentralens laboratorier,
de regionala A-laboratorierna samt
de
lokala
livsmedelsoch
miljölaboratorierna.
För
upprätthållande
av
BClaboratorierna
ansvarar
de
kommunala laboratorierna samt
statens regionala laboratorier och
centrallaboratorier. Upprätthållandet
av det riksomfattande systemet för
uppföljning, kontroll och bekämpning
av
smittsamma
sjukdomar
förutsätter att flera delar som
kompletterar
varandra
tryggas.
Grunden för uppföljningen utgörs av
läkarnas
och
laboratoriernas
anmälningar till registret över
smittsamma sjukdomar samt den
centraliserade snabba insamlingen
av information om misstänkta
epidemier
och
tvivelaktiga
sjukdomsanhopningar samt
vid
behov också om sjukdomar eller
symptom av ny typ. En fortlöpande
typbestämning av mikrobstammarna
vid
sakkunniglaboratorierna
är
nödvändig för att nya hot skall
kunna upptäckas. Med tanke på
allvarliga kemiska hot måste man
upprätthålla behövlig första respons,
utvärdering och sakkunnig styrning
av
situationen.
Här
läggs
huvudvikten
vid
statens
forskningsinstitut för miljö- och
företagshälsovård samt de statliga
enheter som besitter särskild
sakkunskap.
Förutom systemen för upptäckt,
uppföljning och bekämpning av hot
mot hälsan upprätthålls i syfte att
avvärja och hantera hot och
sjukdomar förorsakade av strålning
samt biologiska och kemiska
faktorer, en tillräcklig vårdkapacitet
samt ett fungerande system för
sakkunnigstyrning.
2.8 Mental kristålighet
I måltillståndet yppar sig nationens
mentala kristålighet som en nationell
vilja att verka för upprätthållande av
vår nationella suveränitet samt
medborgarnas levnadsmöjligheter
och säkerhet även under de
svåraste
undantagsförhållanden.
Nationens
mentala
kristålighet
upprätthålls med hjälp av social
harmoni, information, utbildning,
kulturell
verksamhet,
andlig
verksamhet och frivillig verksamhet
för säkerheten.
Informationsverksamhetens
uppgift är att sammanställa och i rätt
tid distribuera korrekt information, att
förebygga ryktesbildning och att
bekämpa
negativt
psykologiskt
inflytande.
För
det
allmänna
utvecklandet och samordnandet av
statsförvaltningens
informationsverksamhet
ansvarar
statsrådets kansli. Varje ministerium
ansvarar
för
informationen
i
anslutning
till
sitt
verksamhetsområde.
Rundradion
ansvarar för förmedlingen av
40
myndigheternas meddelanden i de
situationer
då
meddelandena
behövs för räddande och skyddande
av människoliv eller när det finns
risk för stora egendoms- eller
miljöskador.
Genom
att
skydda
kulturell
egendom och i sista hand temporärt
flytta den i säkerhet skall det
garanteras att historiskt viktig
kulturell egendom bevaras för
senare generationer.
Upprätthållandet
av
undervisningsväsendet förutsätter
att
de
viktigaste
utbildningstjänsterna kan fortgå med
minsta möjliga störningar. Ett
störningsfritt
utbud
av
utbildningstjänster
stärker
befolkningens
kristålighet.
Undervisningen
skall
ge
förutsättningar
att
förstå
och
beredskap att hantera sådana hot
som
förekommer
i
säkerhetssituationer
och
deras
inverkan
på
den
nationella
säkerheten.
Kyrkor och andra religiösa
samfund
är
självständiga
i
förhållande till staten. För att de
skall kunna anvisas nya uppgifter
måste det i regel finnas ett
bemyndigande i lag. Tryggandet av
de andliga tjänsterna förutsätter att
kyrkornas och de övriga religiösa
samfundens arbete fortsätter utan
störningar. Dessutom måste de
samhälleliga tjänster som dessa
producerar, såsom begravningar
och diakoni, kunna fortsätta så
störningsfritt som möjligt.
Stärkandet av nationens kulturella
identitet stöder bevarandet av
samhällets grunder. För att sådana
kulturella tjänster som befolkningen
behöver skall kunna produceras
måste den kulturella verksamheten
tryggas:
konserter,
teaterföreställningar,
kulturevenemang
och
biblioteksverksamhet samt idrottsoch ungdomstjänster måste få
fortsätta i ändamålsenlig omfattning.
Den frivilliga verksamheten för
säkerheten är en viktig del av
medborgaraktiviteten
och
bevarandet av medborgarsamhället.
Den
frivilliga
verksamheten
möjliggör
för
egen
del
att
nödvändiga
kunskaper
och
färdigheter snabbt kan förmedlas till
stora grupper av medborgare.
Frivilligverksamheten kan stöda
myndigheternas verksamhet.
41
3 UTVECKLING OCH UPPFÖLJNING AV PRESTATIONSFÖRMÅGAN
3.1 Principer för utvecklingen och
uppföljningen
Prestationskraven när det gäller att
trygga
samhällets
livsviktiga
funktioner förändras i takt med
utvecklingen av den yttre och inre
säkerhetsmiljön.
Utvecklingen
omfattar
såväl
långvariga
förändringar i en bestämd riktning
som snabba och oförutsägbara
förändringar.
Tryggandet
av
samhällets livsviktiga funktioner
förutsätter att den planmässiga
prestationsförmågan utvecklas så
att den motsvarar de förändringar
som sker i en viss riktning under en
längre
tid.
Den
planmässiga
utvecklingen skall också möjliggöra
en flexibel reaktion på oförutsedda
och
snabba
förändringar
i
säkerhetsmiljön.
Upprätthållande
och
utvecklande
av
prestationsförmågan
samt
avstående från kapacitet som till
följd
av
förändringar
i
säkerhetsmiljön blivit onödig bildar
en
helhet
som
garanterar
statsledningen den handlingsfrihet
som behövs för att samhällets
livsviktiga funktioner skall kunna
upprätthållas i alla situationer.
Uppföljningen
av
prestationsförmågan gör det möjligt
att vid rätt tidpunkt vidta åtgärder i
rätt riktning för utvecklingen och
upprätthållandet.
För
att
samhällets
livsviktiga
funktioner skall kunna tryggas
förutsätts att prestationsförmågan
utvecklas och följs upp. Detta
genomförs
under
normala
förhållanden under perioder på
omkring fyra år i form av en helhet
som innefattar

statsrådets principbeslut om
tryggande
av
samhällets
livsviktiga funktioner, vilket styr
verksamheten
inom
förvaltningsområdena,
samt
den strategi som motiverar och
kompletterar principbeslutet

förvaltningsområdenas
utvecklingsprogram,
vilka
innefattas
i
ministeriernas
verksamhetsoch
ekonomiplaner
samt
budgetförslagen

granskning av de enskilda
förvaltningsområdenas planer
som hänför sig till tryggandet
av
samhällets
livsviktiga
funktioner

beredskapsövningar
på
riksomfattande nivå och inom
förvaltningsområdena.
Till den ovan nämnda helheten hör
också statsrådets redogörelser om
tryggandet av samhällets livsviktiga
funktioner. I sina redogörelser som
överlämnas till riksdagen lägger
statsrådet fram de politiska riktlinjer
42
som behövs för tryggandet av
funktionerna.
I
enlighet
med
redogörelsepraxis har statsrådet och
riksdagen möjlighet att regelbundet
och grundligt behandla frågor som
ansluter sig till den nationella
säkerheten.
I
redogörelserna
presenteras i allmänhet åtminstone
utvecklingen av säkerhetsmiljön
samt
Finlands
riktlinje
för
verksamheten och den nationella
säkerhetens utveckling. I den
sistnämnda granskas utöver utrikes, säkerhets- och försvarspolitiska
samt militära åtgärder också de
civila sektorernas åtgärder som en
del av totalförsvaret och tryggandet
av samhällets livsviktiga funktioner.
Statsrådets principbeslut och den
strategi
som
kompletterar
principbeslutet presenterar principer
och
prioritetsområden
för
måltillståndet för samt tryggandet av
samhällets livsviktiga funktioner. De
fastställer också de strategiska
uppgifter inklusive prestationskrav
och ansvarsfördelning som skall
förverkligas i syfte att trygga
samhällets livsviktiga funktioner
samt
utformar
grunder
för
förvaltningsområdenas
utvecklingsprogram. De typer av
prestationsförmåga som förutsätts
av förvaltningsområdena påverkar
varandra och upprätthållandet och
utvecklingen av dem skall granskas
som en helhet. Dessa granskningar
utförs
regelbundet
förutom
i
säkerhets- och försvarskommittén
även vid beredskapschefsmöten i
samband
med
att
förvaltningsområdenas
utvecklingsprogram samordnas.
Ett utvecklingsprogram är en plan
som
varje
förvaltningsområde
utarbetar
självständigt.
Förvaltningsområdenas
utvecklingsprogram kan till sitt
innehåll avvika från varandra. I
utvecklingsprogrammet presenteras
den utveckling, det upprätthållande
och
den
uppföljning
av
prestationsförmågan som förutsätts
av de strategiska uppgifterna.
Samtidigt
presenteras
samordnandet av de åtgärder som
ankommer på förvaltningsområdet.
Utvecklingsprogrammet förutsätter
att
förvaltningsområdesspecifika
hotbedömningar
görs
upp.
Programmet
beaktar
också
medborgarsamhällets
och
den
privata
sektorns
behov
och
möjligheter. Varje ministerium följer
upp den prestationsförmåga inom
det egna ansvarsområdet som
hänför sig till tryggandet av
samhällets livsviktiga funktioner och
utvecklingen av den. Säkerhets- och
försvarskommittén
ansvarar
för
uppföljningen av helheten.
De praktiska åtgärder som ingår i ett
förvaltningsområdes
utvecklingsprogram
överförs
till
vederbörande
ministeriums
verksamhets- och ekonomiplaner
samt till budgetförslag och skall
beaktas vid beredningen av förslag
till anslagsramar. Förutom genom
43
finansiering
skall
ministerierna
också genom författningsberedning
säkra
förvaltningsområdets
funktionsförmåga när det gäller att
sköta strategiska uppgifter. De
politiska beslut som hänför sig till
utvecklingsprogrammen fattas när
statsrådet bereder anslagsramarna
och budgeten. Riksdagen beslutar
om dem.
Statsrådet och andra statliga
myndigheter samt kommunerna
skall upprätthålla beredskap att
sköta sin uppgift så störningsfritt
som möjligt i alla förhållanden.
Denna förpliktelse gäller i den
utsträckning lagstiftningen så kräver
också företag som är viktiga med
tanke på tryggandet av samhällets
livsviktiga funktioner. De planer och
andra åtgärder som beredskapen
förutsätter
skall
ses
över
regelbundet och alltid när det sker
betydande förändringar i situationen,
hotbedömningen, samhället eller
den internationella omgivningen. Det
är ändamålsenligt att granska
beredskapsplanerna efter att man
utarbetat
förvaltningsområdets
utvecklingsprogram. Planerna testas
vid
förvaltningsområdets
egna
beredskapsövningar
och
vid
beredskapsövningar
för
hela
statsförvaltningen.
Bilaga
3
innehåller ett exempel på ramar för
beredskapsplanen.
Förvaltningsområdena
håller
övningar och seminarier för att
utbilda sin personal samt testa och
utveckla prestationsförmågan. Med
cirka fyra års mellanrum ordnas
riksomfattande beredskapsövningar,
som består av sådana övningar för
alla förvaltningsområden samt för
förvaltningens olika nivåer och
verksamhetsområden för vilka det
allmänna läget är gemensamt.
Erfarenheterna av övningarna ger
konkret information om tryggandet
av samhällets livsviktiga funktioner
och det samarbete som hänför sig
till
det,
samt
om
den
prestationsförmåga och utveckling
som krävs för strategiska uppgifter.
Erfarenheterna ger också respons
för granskningen av strategin och
beredskapsplanerna.
3.2 Ledande av staten
Statsledningen skall ha en lägesbild
som möjliggör beslutsfattande vid
rätt tidpunkt och som behövs vid
ledningen av samhällets livsviktiga
funktioner.
I
det
nätanslutna
samhället räcker det inte att
beslutsfattarna har tillgång endast till
information som gäller ett visst
verksamhetsområde.
En
för
förvaltningsområdena
gemensam
lägesbild
skall
utformas
och
upprätthållas.
Information
om
lägesbilden skall distribueras redan
under
normala
förhållanden.
Organiseringen och anvisningarna
som hänför sig till utformandet av
lägesbilden skall i grunden vara
likadana i alla situationer. Under
statsrådets kanslis ledning utvecklas
ett system för upprätthållande av
44
lägesbilden
och
utbyte
av
information
mellan
förvaltningsområdena.
Tjänstemännens kunnande skall
utvecklas genom övningar gällande
samarbetet mellan ministerierna och
andra
myndigheter
och
upprätthållandet av kontakt under
undantagsförhållanden
och
i
störningssituationer.
Tjänstemännens utbildning och
myndigheternas övningar i att
behärska störningssituationer och
undantagsförhållanden
standardiseras
på
ett
ändamålsenligt sätt.
När valsystemet utvecklas bör man
sträva
till
att
val
och
folkomröstningar
skall
kunna
verkställas
även
när
undantagsförhållanden råder. De
grundläggande fri- och rättigheterna,
de mänskliga rättigheterna och
individernas rättsskydd beaktas när
verksamhet och normgivning i
undantagsförhållanden övas och
planeras
på
förhand.
De
övervakningsuppgifter som åligger
justitiekanslern i statsrådet och
riksdagens
justitieombudsman
under undantagsförhållanden samt
justitieministeriets
andel
i
lagberedningen och rådgivningen
beträffande
den
samt
granskningsverksamheten när det
gäller
normgivningen
under
undantagsförhållanden planeras och
övas.
Vid utvecklande av deltagandet i
och inverkan på beslutsfattandet
inom Europeiska unionen granskas i
synnerhet olika förfaringssätt och
upprätthållandet
av
kontakt
i
störningssituationer
som
gäller
Finland eller hela unionen.
Rikets
ledningssystem
skall
utvecklas och upprätthållas så att
det motsvarar de krav som
hotmodellerna
ställer.
Vid
utvecklingen av informations- och
kommunikationsnät är det också
skäl att beakta inverkningarna av
störningssituationer
och
undantagsförhållanden.
Utvecklandet av lokaler och annan
infrastruktur skall göra ledningen av
samhällets livsviktiga funktioner
möjlig i alla situationer. Ledningens
reservsystem skall testas och
övningar för den personal som
omfattas av dem skall ordnas
regelbundet. Verksamhetsmodeller
för normala förhållanden utgör
grunden när det gäller att utveckla
ett ledningssystem som även
fungerar i störningssituationer och
under undantagsförhållanden. De
skyddsutrymmen som krävs för
ledande av staten och säkrande av
dess funktioner skall konstrueras så
att de möjliggör verksamhet i alla
situationer.
3.3 Extern handlingsförmåga
Målet för utvecklandet av den
externa handlingsförmågan är att
45
säkra
Finlands
regerings
informationskontakter till främmande
makter
och
andra
centrala
internationella
aktörer
i
alla
situationer. Detta förutsätter framför
allt att verksamhetsbetingelserna för
beskickningarna
i
utlandet
säkerställs. I synnerhet bör man se
till att skyddade och certifierade
datakommunikationsförbindelser
mellan
Helsingfors
och
utrikesrepresentationens
verksamhetsställen
fungerar.
Samtidigt bör man försäkra sig om
att ministerierna och de centrala
ämbetsverken har tillförlitliga direkta
kontakter till de myndigheter som
sköter motsvarande ärenden i andra
länder (i synnerhet EU-länder).
eventuella störningssituationer och
under undantagsförhållanden och
vid behov sända hem dem. Det är
då oftast fråga om sådana fjärran
belägna
representationer
i
krisområden vars resurser och
kommunikationer bör säkerställas.
Centrala verksamhetsställen med
tanke på tryggandet av de livsviktiga
funktionerna är Finlands EUrepresentation och representationer
vid andra internationella organ.
Representationernas
kommunikation
och
verksamhetsbetingelser bör också
säkerställas i stora och ur Finlands
perspektiv centrala staters (inklusive
EU-medlemsstaters) huvudstäder.
Representationerna betjänar hela
statsförvaltningen och det övriga
samhället, vilket bör beaktas i
planeringen. Representationernas
tekniska och sakliga färdigheter för
myndighetssamarbete utvecklas.
Förskjutningen av tyngdpunkten i
försvaret, från utvecklande av
avvärjningsförmågan när det gäller
omfattande anfall till stärkande av
den förebyggande förmågan och
avvärjningsförmågan när det gäller
strategiska överfall, slutförs. En
annan
prioritetsinriktning
är
förmågan
att
höja
försvarsberedskapen så att den
stöder
den
utrikesoch
säkerhetspolitiska
handlingsförmågan i krissituationer
som gäller Finland. Båda dessa
prioritetsområden
förbättrar
samtidigt Finlands förmåga att delta
i internationell krishantering, vars
betydelse hela tiden ökar.
Särskild uppmärksamhet fästs vid
representationernas förutsättningar
att bistå finska medborgare vid
Det är möjligt att säkerställa
utrikeshandelns
verksamhetsbetingelser
endast
genom
ett
omfattande
myndighetssamarbete och i nära
kontakt med företag och andra
ekonomiska aktörer i Finland, inom
EU-området och utanför detta.
3.4 Rikets militära försvar
Prioriterade
områden
inom
utvecklandet av försvarssystemet är
46
ledningssystemet,
arméns
beredskapsförband,
militär
krishanteringsförmåga
och
informationssamhällets
krigsekonomisystem. Minskningen
av
försvarsmaktens
krigstida
numerär fortsätter på det sättet att
maximistyrkan minskar till 350 000
personer före utgången av 2008.
Försvarsmaktens
ledningssystem
skall motsvara kraven under krig,
vilket även utgör grunden för det
fredstida
utvecklandet
av
ledningssystemet.
Det
centrala
målet för utvecklingen är att
planeringen av alla försvarsgrenar
samt
deras
ledningsoch
underrättelsesystem sammanslås till
ett fastställt helhetssystem. De krav
den europeiska krishanteringen
ställer
måste
beaktas
vid
utvecklandet av ledningssystemet.
Underrättelse-, övervaknings- och
ledningssystemen utvecklas så att
de svarar mot de krav som ett
strategiskt överfall och regionala
kriser ställer. Informationssamhällets
utveckling och skapandet av nätverk
samt
det
hot
som
informationskrigföringen
utgör
förutsätter
att
förvarsmakten
kontinuerligt deltar i avgöranden
som gäller de riksomfattande
informationsnäten.
Armén
utvecklar
beredskapsbrigaderna
och
det
helikoptersystem som stöder dem
samt det regionala försvarets och
huvudstadsregionens
trupper.
Arméns slagkraft måste förbättras.
Tyngdpunkten i utvecklandet av
marinen ligger på skyddande av
sjöförbindelserna,
dvs.
på
minsvepning,
minering,
ubåtsbekämpning samt eskortering.
Flygvapnet
förbättrar
verksamhetsbetingelserna
för
jaktplansmaterielen
och
upprätthåller
materielens
prestationsförmåga.
Inom försvarsmakten tas effektivare
metoder och verksamhetssätt i bruk
för kontrollen av de ekonomiska och
materiella
resurserna.
Prioritetsområdet när det gäller
utvecklandet av försvarsmaktens
underhålls- och logistiksystem samt
det
därtill
hörande
krigsekonomisystemet är att skapa
en sådan logistisk helhet som är
kopplad till näringslivets system i
fråga om sina nödvändiga delar.
3.5 Intern säkerhet
För att upprätthålla den lagliga
samhällsordningen
effektiverar
justitieministeriet
förvaltningsområdets beredskap så
att man med de strukturer som finns
att tillgå under normala förhållanden
klarar av att sköta uppgifterna också
i
störningssituationer.
Detta
förutsätter att såväl rättsväsendets
lokaler
och
utrustning
som
personalens kunnande utvecklas.
47
Åklagarna och domstolarna
prioritetsområden.
är
manuell arkivering. Skyddandet av
informationssystemen förbättras.
I störningssituationer och under
undantagsförhållanden är det viktigt
att människorna kan ty sig till
föreskrivna rättsskyddsmedel, att de
bevarar sin talerätt och att
myndigheternas
verksamhet
möjliggör
en
utredning
och
utvärdering av händelserna i
efterhand. I krissituationer måste
man tillräckligt snabbt få en
myndighet som behärskar frågan till
platsen.
Kärnpersonalens
kriskunskap måste säkerställas.
Krislagstiftningen utökar i synnerhet
förvaltningsdomstolarnas uppgifter
när det gäller att garantera
människornas
rättsskydd.
Förutsättningar
och
verksamhetsmodeller måste skapas
för en snabb behandling av
ärenden.
Nivån på den tekniska utrustningen i
domstolsväsendets
lokaler
förbättras så att också de allra
allvarligaste formerna av brott kan
behandlas på ett säkert sätt. Inom
fångvården bereder man sig på
ökande och exceptionell brottslighet.
För
att
förbättra
verksamhetsbetingelserna beaktas
fängelsernas interna risker vid
utvecklandet av säkerhetssystem.
Säkerhetsnivån i samband med
fångtransporter förbättras.
Myndigheternas
behörighetsbestämmelser
måste
preciseras och planeras redan på
förhand med beaktande av sådana
behörigheter som kan behövas
under undantagsförhållanden. Man
bereder
sig
på
att
ändra
myndigheternas
behörighetsbestämmelser enligt de
krav som kontrollen över olika
situationer ställer.
Utöver rättsväsendets elektroniska
system
upprätthålls
tillräckligt
kunnande för övergång till manuell
handläggning av ärenden och
Utformandet och upprätthållandet av
en lägesbild i fråga om den interna
säkerheten
sker
i
form
av
informationsutbyte
mellan
de
nationella
myndigheterna,
anskaffning
av
internationella
uppgifter
samt
analys
och
sammanställning av uppgifterna,
vilket i huvudsak hör till polisens
ansvar. Informationsutbytet mellan
myndigheterna
och
analyseringsarbetet utökas och görs
snabbare.
De
internationella
informationsanskaffningsnäten
utvidgas
och
erhållandet
av
information säkerställs också under
undantagsförhållanden. Nödvändiga
datakommunikationsförbindelser
säkerställs redan under normala
förhållanden.
För upprätthållandet av allmän
ordning och säkerhet måste de olika
formerna
av
myndigheternas
48
samarbete och förfarande vid
handräckning fortfarande utvecklas.
Utvecklandet av samarbetsformerna
tillsammans
med
privata
producenter av de livsviktiga
samhällsfunktionerna fortsätter.
upprätthålla allmän ordning. De
utmaningar
som
internationell
organiserad brottslighet orsakar
besvaras
med
gemensamma
utredningsgrupper i samarbete med
utländska lagtillsynsmyndigheter.
Det
centrala
målet
vid
bekämpningen
av
allvarlig
brottslighet, inklusive terrorism, är
att förbättra funktionsdugligheten
hos ett system som omfattar olika
myndigheters
underrättelse-,
utrednings-,
åtalsprövnings-,
domstolsoch
verkställighetsfunktioner.
Förfaringssätten vid bekämpningen
av allvarlig brottslighet utvecklas
också i nära samarbete med
närområdenas samt Europeiska
unionens myndigheter. Bland annat
möjligheten att bilda gemensamma
utredningsgrupper tillsammans med
utländska
lagtillsynsmyndigheter
utnyttjas.
Tyngdpunkten
vid
bekämpningen av de nämnda
brottsformerna
ligger
på
utvecklandet
av
underrättelseverksamheten
i
samarbete med andra myndigheter.
Genom underrättelseverksamheten
måste man kunna avslöja de hot
brottslingarna orsakar i fråga om
samhällets livsviktiga funktioner
samt utreda de objekt som hoten
riktas mot.
Verksamheten vid nödcentralsverket
inleds i hela landet före utgången av
2005 för att man skall kunna
upptäcka och varna för hot.
Nödcentralsverket upprätthålls av
staten och sköter med enhetliga
metoder räddningsväsendets och
polisens
samt
socialoch
hälsovårdens nödcentralsuppgifter.
Nödcentralerna
tar
emot
nödmeddelanden från allmänheten
och tillkallar den hjälp som behövs.
Nödcentralernas
information
används vid utformningen av
lägesbilden i fråga om den interna
säkerheten.
De resurser som krävs för utredning
av allvarlig brottslighet tryggas
genom att man vid behov tillsätter
beredskapspoliser
för
att
Den beredskap som behövs vid
nödcentralerna för utformandet av
lägesbilden skapas. Nödcentralerna
utrustas så att de kan tillhandahålla
länsstyrelser
och
andra
samarbetsmyndigheter lokaler samt
tele- och radiokommunikationsteknik
och informationsteknik för att de
skall kunna samla lägesinformation
och
utforma
och
distribuera
lägesbilden. Dataförbindelser och
andra arrangemang planeras och
säkerställs så att en lägesbild
snabbt kan utformas på regionalnivå
och inom centralförvaltningen.
49
Det varningssystem för befolkningen
som grundar sig på försvarsmaktens
luftlägesbild förbättras så att det är
funktionsdugligt ur tekniskt och
organisatoriskt perspektiv.
Anmälningsoch
varningsförfaranden
enligt
internationella avtal utvecklas för
beredskap.
Den räddningsverksamhet som
krävs
vid
olycksoch
katastrofsituationer
koncentreras
genom att samarbete ordnas mellan
kommunerna för producerandet av
räddningstjänster
inom
22
räddningsområden. Det regionala
systemet grundar sig på det täta och
decentraliserade
nätverket
av
brandstationer samt på ett effektivt
utnyttjande av resurserna. Genom
att
uppgifter
som
överlappar
varandra
gallras
bort
och
administrationen
koncentreras
frigörs resurser för alla primära
uppgifter inom räddningsväsendet.
Den planering som koordineras av
räddningsmyndigheterna och som
genomförs tillsammans med andra
myndigheter som enligt lagen
förpliktas delta i uppgifter inom
räddningsväsendet
utökas
för
eventuella storolyckor. Respektive
sektor sköter reserveringen och
utbildningen av tilläggsresurser för
undantagsförhållanden samt för
krävande
katastrofeller
hotsituationer.
Med
hjälp
av
myndighetsradionätet
effektiveras
samarbetet mellan dem som deltar i
räddningsarbetet och ledningen av
arbetet.
Genom deltagande i utvecklandet av
EU:s räddningstjänstsmekanism och
annat internationellt samarbete inom
räddningsbranschen konstrueras ett
system som ger Finland möjlighet till
beredskap att ta emot och ge hjälp
vid storolyckor.
Sjösäkerheten på Östersjön, framför
allt i Finska viken, förbättras genom
internationellt samarbete på bilateral
och multilateral nivå. Genom
deltagande
i
EU:s
och
internationella
sjöfartsorganisationens
beslutsfattande inverkar man på de
krav
som
ställs
på
fartyg.
Tillsammans med Estland och
Ryssland utvecklas ett gemensamt
system för styrning och övervakning
av fartygstrafiken på Finska viken.
Finlands oljebekämpningskapacitet
utökas och samtidigt strävar man
efter att påverka utvecklandet av
Estlands
och
Rysslands
oljebekämpningskapacitet.
EU håller på att utveckla ett nytt
finansiellt
instrument
för
det
gränsregionala samarbetet. Det
riktas till de nya grannländer vilkas
medlemskap
inte
är
aktuellt.
Instrumentet ger möjlighet till
rationalisering av de nuvarande
finansieringsprogrammen
och
skapar bättre förutsättningar för
hanteringen av olika tryck och hot
som riktas mot EU:s yttre gränser
50
och
gränsområdena.
Detta
finansiella instrument som omfattar
hela EU:s östgräns förstärker
Finlands
samarbete
över
östgränsen.
Utvecklandet av gränslägesbilden
förutsätter intensiv kontakt med det
samarbete som sker inom EU:s
strukturer. Det centrala är att
utveckla fungerande förbindelser till
grannländerna,
inklusive
kuststaterna vid Östersjön.
I
utvecklandet
av
gränsövervakningssystemet
är
gränskontroller
och
gränsövervakningens
funktionsförmåga prioritetsområden.
Utgångspunkter vid utvecklandet av
gränsövervakningssystemet är den
allt livligare gränstrafiken, ändringar
i
persontrafikens
struktur,
utvecklandet
av
gränsövergångsställen och den
försvagade funktionsförmågan vid
Rysslands gränsbevakningstjänst.
av handeln, utvecklingssamarbete
och förebyggande av konflikter.
Centrala områden vid utvecklandet
av kontrollen av omfattande inresa
är mottagandet av inresande
personer och ordnandet av det
skydd som situationen kräver
samtidigt som verkningarna av
utvidgningen av EU beaktas. För att
bereda sig för en omfattande,
okontrollerad invandring (massflykt)
måste
arbetskraftsoch
näringscentralerna (TE-centralerna)
ge avsiktsförklaringar tillsammans
med kommunerna och andra aktörer
för att grunda flyktingslussar och
förläggningar och ordna tillfälligt
skydd. Vid arbetsministeriet inrättas
ett riksomfattande register över
dessa centraler för att säkerställa
kontrollen över omfattande inresa
och upprätthållandet av lägesbilden.
3.6 Ekonomins och samhällets
funktionsförmåga
Den offentliga ekonomin
Finland deltar aktivt i utvecklandet
av den civila krishanteringen som en
del av utvecklandet av EU:s
krishanteringsförmåga.
Tyngdpunkten ligger på skapandet
av resurser för fältuppgifter enligt
EU:s beslut och de förbindelser
Finland givit.
Centrala områden vid utvecklingen
när det gäller bekämpningen av
olaglig invandring är närmare
ekonomiskt samarbete, utvidgning
Skatteuppbördssystemen utvecklas i
synnerhet för sådana situationer där
den elektroniska kommunikationens
och datasystemens funktion är
hotad.
Finansministeriet
skall
utveckla metoder som säkrar
telekommunikationssystemen
för
skötseln av betalningsrörelser och
uppbörd i fråga om skatter. För
undantagstillstånd
och
störningssituationer skall kraftigt
51
förenklade
utvecklas.
skatteuppbördsmetoder
Av statens utgifter är tre fjärdedelar
bundna genom lagstiftning. För en
förbättrad effekt av omfördelningen
av anslagen i budgeten förutsätts
också
i
krissituationer
att
bedömningen av lagstiftningens
offentligekonomiska
långtidsverkningar och i synnerhet
den
offentliga
ekonomins
balansverkningar grundar sig på
mera tillförlitliga
grunder och
beräkningar.
Under
planeringsperioden
utvecklas
sådana metoder för intäkts- och
kostnadsbaserad beräkning som
kan användas vid bedömningen av
lagstiftningens
ekonomiska
verkningar samt vid omfördelningen
av anslagen. Ett projekt inleds i syfte
att
trygga
systemens
funktionsduglighet och utveckla
möjliga ersättande förfaringssätt. I
detta sammanhang utreds också
utvecklingsbehoven
för
olika
situationer hos den organisation
som deltar i beredningen av
budgetpropositionen
och
organisationens
resurstilldelning.
Förslag som kommer upp i projektet
måste testas i samband med normal
beredning av tilläggsbudgeter.
Banker och andra centrala aktörer
på finansmarknaden skall se till att
reservsystem och information som
är nödvändig för verksamheten finns
avskilda
från
de
egentliga
datacentralerna. Tryggandet av
betalningsrörelse
och
penningförsörjning och utvecklandet
av detta utreds inom ramen för ett
projekt i vilket Bankföreningen i
Finland,
Finansinspektionen,
Folkpensionsanstalten,
Arbetspensionsförsäkrarna TELA rf
och kreditlaget deltar.
Finansministeriet
utvecklar
datasäkerheten
och
användbarheten i fråga om statens
kassahanteringssystem enligt de
krav
som
ställs
i
alla
säkerhetssituationer, framför allt på
grund av hot i fråga om elektronisk
kommunikation och datasystem i
sådana situationer.
Samhällets basfunktioner
Tyngdpunkten inom utvecklandet av
energiförsörjningen
ligger
på
tryggandet av tillgången på energi.
Sådan
energiproduktion
som
grundar sig på decentraliserad
produktion och flera slag av
bränslen och anskaffningskällor
främjas.
Den
inhemska
energiproduktionen
och
användningen av inhemskt bränsle
utvecklas. EU-medlemskapet samt
internationellt
och
nordiskt
försörjningsberedskapssamarbete
inom energibranschen beaktas i de
nationella
försörjningsberedskapsarrangeman
gen.
Utvecklandet av den grundläggande
infrastrukturen
för
produktion,
52
överföring och distribution av energi
fortsätter. Energiöverförings- och
energidistributionssystemens
driftssäkerhet förbättras också med
tanke på hot som kan uppstå under
normala
förhållanden
och
i
störningssituationer. Ersättandet av
stenkol genom en ökad användning
av naturgas leder till en omprövning
av lagringsbehovet av olja som
reservbränsle till naturgasen.
Inom
livsmedelsförsörjningen
beaktas utvidgningen av EU och
kommande lantbruksreformer. Som
grund för försörjningsberedskapen
upprätthålls
en
tillräcklig
primärproduktion av baslivsmedel,
med hjälp av vilken bevarandet av
en tillräcklig förädlingskapacitet i
vårt land också säkras. I enlighet
med detta mål försöker man
påverka
Europeiska
unionens
jordbrukspolitik.
Industri- och serviceproduktionen
utvecklas
genom
beredskapsplanering för viktiga
företag, säkerhetsupplagring av de
mest kritiska materialen, olika slags
försörjningsberedskapsavtal
och
andra beredskapsåtgärder. För att
trygga
produktionsberedskapen
utvecklas
tillräcklig
transportkapacitet
för
olika
transportformer
samt
säkerställandet
av
reservdelsförsörjningen i synnerhet
för tunga landsvägstransportfordon
och
bränsleförsörjningen
för
transporterna.
Konstruktionskapaciteten utvecklas i
tillräcklig
utsträckning
för
att
behoven inom upprätthållandet av
den
tekniska
infrastrukturen,
energiförsörjningen,
befolkningsskyddet och det militära
försvaret skall tryggas i alla
säkerhetssituationer.
För
att
stöda
den
militära
försvarsberedskapen förbättras den
i hemlandet fungerande industrins
förmåga att underhålla och reparera
tekniskt krävande vapensystem
samt behärska datatekniken och
systemintegrationen. I fråga om
högteknologiska
produkter
upprätthålls
den
industriella
kapaciteten samt forskningen och
utvecklingen.
Med
hjälp
av
internationella materialinköp och
teknologiprojekt
skapas
förutsättningar för den inhemska
industrin att utveckla nytt kunnande
och att få produktsortimentet att
motsvara försvarsmaktens krav.
EU-medlemskapet bidrar till att öka
den ekonomiska stabiliteten och
säkerheten även om några egentliga
försörjningsberedskapsarrangeman
g inte har genomförts. Finland
arbetar för att en gemensam
försörjningsberedskap
skall
utvecklas på EU:s inre marknad. Vid
tryggandet
av
försörjningsberedskapen stöder man
sig
mera
än
tidigare
på
möjligheterna
tack
vare
internationellt
samarbete
på
myndighetsoch
företagsnivå.
53
Genom
internationella
avtal
förbättras försörjningsberedskapen i
fråga om kritiska råvaror och
material.
Tryggandet
av
befolkningens
nödvändiga
basförsörjning samt av samhällets
nödvändiga tekniska basstrukturer
är till sin natur en lokal verksamhet
och försörjningsberedskapen i fråga
om detta sköts med nationella
arrangemang.
Verksamhetens
tyngdpunkt flyttas till utvecklandet av
kvalitativa faktorer och färdigheter i
fråga om försörjningsberedskapen.
Utöver beredskap som riktas till
kärnområdena
främjas
den
allmänna försörjningsberedskapen
som en del av företagens och
organisationernas
normala
verksamhet
och
riskhantering.
Analyseringen och uppföljningen av
samhällets allmänna kriskänslighet
och
riskfaktorernas
verkan
effektiveras
genom
ökad
sakkunskap
och
förmåga
att
behärska olika störningssituationer
och undantagsförhållanden.
Försvarsekonomiska
planeringskommissionen,
nedan
FPK, inklusive dess organ är en
sakkunnigoch
samarbetsorganisation
mellan
näringslivet och myndigheterna.
FPK har en viktig roll i det
planerings- och utvecklingsarbete
som hänför sig till beredskap för
undantagsförhållanden i vårt land.
FPK
följer
tillsammans
med
regeringskonferensen utvecklingen i
fråga om försörjningsberedskapen
inom olika områden och faktorer
som inverkar på den, producerar
styrningsuppgifter och förslag för
utvecklande
av
försörjningsberedskapen
samt
ordnar beredskapsutbildning. FPK:s
organisation och verksamhetsformer
utvecklas så att de motsvarar
förändringarna i samhället.
När tryggandet av tillgången på
arbetskraft och styrningen av
arbetskraften utvecklas är det viktigt
att bättre än tidigare ta i bruk
inhemska arbetskraftsresurser. Vid
sidan
av
den
humanitära
invandringspolitiken utvecklas också
en politik som hänför sig till
invandring och som har Finlands
beräknade arbetskraftsbehov som
utgångspunkt.
Förutsättningarna för inrättandet av
det register över arbetspliktiga som
hänför sig till verkställandet av
arbetsplikten upprätthålls och ett
fysiskt skydd säkerställs. Villkoren
för användningen av registret
tryggas, inklusive ändringar i
informationssystemet
och
resursbehov.
I samband med att upprätthållandet
av samhällenas tekniska tjänster
utvecklas inriktar man sig på att
säkra en störningsfri tillgång på
tjänster i alla situationer. Centrala
områden inom utvecklandet av
tjänster
är
produktionen
och
distributionen av värme, elektricitet
54
och
vatten
avloppsnät.
samt
fungerande
Elektroniska informations- och
kommunikationssystem
samt
transporter
Tryggandet av informations- och
kommunikationssystemens funktion
samt en fungerande kommunikation
med hjälp av dem i alla förhållanden
utvecklas på ett sätt som bestäms
av samhällets behov, den allmänna
tekniska
utvecklingen
och
internationellt
samarbete.
Framförallt inriktar man sig på att
utveckla det finländska samhällets
ledning, kommunikation som hänför
sig till medborgarnas säkerhet samt
kommunikationssystem som ger
säkerhetsmyndigheterna möjlighet
till
en
effektiv
verksamhet.
Kommunikationsministeriet
samordnar en ändamålsenlig och
effektiv utveckling och användning
av de myndighetsnätverk som
hänför sig till samhällets säkerhet.
Kommunikationsverket
utvecklas
som
en
allmän
förvaltningsmyndighet i fråga om
datasekretessoch
datasäkerhetsärenden
inom
telekommunikationsområdet.
I beredskapsplaneringen beaktas
tryggandet av landets internationella
kommunikation på ett accentuerat
sätt.
Genom
säkerhetsoch
datasäkerhetsåtgärder strävar man
efter att förhindra att händelser
utanför vårt lands gränser äventyrar
landets interna kommunikation och
användning av informationstekniska
system.
Vid
tryggandet
av
systemens
funktion
beaktas
vapenteknologisk och annan teknisk
utveckling som hotar systemens
funktion. Systemens beredskap
testas
genom
regelbundna
beredskapsövningar.
Organiseringen av trafiken och
transporterna utvecklas så att man
uppnår beredskap att reagera
flexibelt på störningssituationer i
varje ögonblick samt att planenligt
övergå till sådana arrangemang
genom vilka viktig transport och
trafik
tryggas
under
undantagsförhållanden.
Särskild
uppmärksamhet fästs på tryggandet
av sådan transportverksamhet som
behövs för fortsatt utrikeshandel.
Transportverksamhetens beredskap
testas
genom
regelbundna
beredskapsövningar.
3.7 Befolkningens utkomstskydd
och handlingsförmåga
Nationella resurser, system och
färdigheter
inom
socialoch
hälsovårdens funktioner stöds med
internationella åtgärder genom avtal
om
samarbete
och
samarbetsprojekt,
utbyte
av
sakkunnig- och resursinformation
samt koordinering av verksamheten.
Lagstadgade förmåner inom ramen
för utkomstskyddet betalas enligt
55
gällande bestämmelser så länge det
är möjligt. Detta förutsätter att
förmånernas finansieringsgrund är
tryggad, att informationssystemen är
i funktionsdugligt skick och att den
grundläggande bankverksamheten
fortsätter störningsfritt. Också i de
svåraste förhållandena skall man se
till att tillräckligt minimiutkomstskydd
alltid kan ordnas. I praktiken innebär
detta att man ser till att beviljningsoch
betalningssystemen
för
statsfinansierade
minimiförmåner
inom det kommunala utkomststödet
fungerar störningsfritt.
Primärvården utvecklas som en
regional och funktionell helhet i
samarbete med den tredje sektorn
och den privata sektorn. Samarbetet
och arbetsfördelningen inom den
specialiserade
sjukvården
förverkligas
inom
respektive
specialansvarsområde. Förfarandet
med gemensam anskaffning av
läkemedel och material utvecklas.
Tillgången
på
krisspecifika
läkemedel och förnödenheter i
störningssituationer
och
under
undantagsförhållanden
tryggas.
Inom produktionen av det sociala
områdets tjänster utvecklas det
regionala
samarbetet
med
beaktande
av
regionala
servicebehov. Ett utökat regionalt
samarbete effektiverar tryggandet
av de livsviktiga funktionerna inom
socialoch
hälsovården
och
förvaltningsområdets beredskap så
att vårdarrangemangen för sådana
sjukdomsfall
som
förutsätter
specialkunnande
och
särskilda
färdigheter samt tillgången på
nödvändiga resurser, förnödenheter
och sakkunnigtjänster förbättras.
Social- och hälsovårdsministeriet
vidtar de åtgärder med hjälp av vilka
sådana tjänster som tillhandahålls
av
sammanslutningar
som
producerar köpta tjänster och av
aktörer inom tredje sektorn kopplas
till
tryggandet
av
samhällets
livsviktiga funktioner.
De anordningar, tekniska system
och personalresurser som behövs
vid strålningsmätningar samt för
konstaterande och kontroll av såväl
biologiska som kemiska riskfaktorer
skall tryggas. Upprätthållandet av
mätningsberedskapen
i
ett
automatiskt mätningsnätverk och ett
laboratorienätverk säkerställs för
alla förhållanden med hjälp av
ändamålsenlig
utrustning
och
tillräcklig
och
ändamålsenlig
infrastruktur vid laboratorierna samt
kunnande
när
det
gäller
strålningsmätningar.
Utrustningen
förnyas regelbundet, nya apparater
och
metoder
anskaffas
och
personalresurserna tryggas. För
konstaterande och bemästrande av
biologiska och kemiska hot måste
vårt land ha ett laboratorienätverk
som klarar av diagnostik på hög nivå
och som har tillräcklig sakkunskap
också för diagnostisering av annat
än vanliga biologiska och kemiska
faktorer. Med tanke på biologiska
och kemiska riskfaktorer skall
riksomfattande
joursystem
och
56
kunskapsenheter
utvecklas.
Kunskapsenheternas uppgift är att
stöda och utveckla verksamheten
inom B- och C-laboratoriernas
nätverk.
Ett system för uppföljning, kontroll
och bekämpning av smittsamma
sjukdomar utvecklas och samarbetet
med
livsmedelsoch
djursjukdomsmyndigheterna
tryggas. Sakkunnigreserver utbildas
och
metoder
utvecklas
för
epidemiutredningar. Både inom
sjukvårdsdistrikten och på riksnivå
utvecklas beredskap för identifiering
och upptäckt av patienter och fall
som
misstänks
kunna
vara
smittfarliga
samt
nödvändiga
isolerings- och karantänåtgärder.
Funktionella
färdigheter
och
resurser
inom
socialoch
hälsovårdens
servicesystem
förbättras med tanke på vården av
hälsoskador och sjukdomar som
förorsakas
av
strålning
samt
biologiska och kemiska faktorer.
Färdigheterna
och
resurserna
utvecklas och upprätthålls också på
den nivån som riskanalyserna
förutsätter.
Social- och hälsovårdslagstiftningen
revideras så att ministeriet och
länsstyrelserna i syfte att trygga
samhällets livsviktiga funktioner av
särskilda motiverade skäl skall
kunna ge föreskrifter som binder
kommunerna och samkommunerna.
Statsandelssystemet för social- och
hälsovården revideras så att det
med tanke på tryggandet av
samhällets livsviktiga funktioner
stöder
upprätthållandet
av
nödvändig service och kunskap i
kommunerna och samkommunerna.
Social- och hälsovårdsministeriet
skall genom ett särskilt moment i
budgeten bereda sig på att
behärska
hastigt
uppkomna
situationer som äventyrar folkhälsan
samt
med
hjälp
av
utrustningsanskaffning och andra
ändamålsenliga åtgärder utveckla
och upprätthålla den beredskap som
behövs i sådana situationer. Medel
ur
försörjningsberedskapsfonden
kan anvisas för tryggandet av de
speciella funktioner inom social- och
hälsovården som upprätthålls av
den offentliga förvaltningen.
3.8 Mental kristålighet
Målet för utvecklandet av den
mentala kriståligheten är att stärka
medborgarnas vilja att klara av
verkningarna av olika hot som
uppkommer i säkerhetssituationer
och att stärka tron på att man klarar
av hoten. En stark nationell vilja är
en
betydande
faktor
vid
förebyggandet av många slags hot
och vid bekämpning av alla hot samt
när det gäller att återhämta sig från
verkningarna av hoten.
I
utvecklandet
av
informationsverksamheten
ligger
tyngdpunkten på förmedlandet av
riktig information vid rätt tidpunkt till
57
befolkningen gällande befolkningens
rättigheter och skyldigheter, den
rådande
situationen
samt
myndigheternas
verksamhet.
Respektive
förvaltningsområde
svarar för utvecklingen inom sitt
eget ansvarsområde. Utvecklingen
samordnas av statsrådets kansli.
När det gäller utvecklandet av
utbildnings- och forskningstjänster
måste man också bereda sig på att
tillfälligt kunna flytta verksamheten
till en annan läroanstalt eller
forskningsenhet. Utbildnings- och
forskningsverksamheten skall kunna
inskränkas och tillfälligt också
avbrytas
med
beaktande
av
störningssituationens
eller
undantagsförhållandets
regionala
omfattning och varaktighet. Vid
utvecklandet av undervisningen
skall olika hot som förekommer i
säkerhetssituationer
och
verkningarna av hoten liksom
möjligheten att få kontroll över hoten
beaktas.
Kultur-,
motionsoch
ungdomsverksamhet fortsätter i
ändamålsenlig utsträckning under
alla förhållanden i enlighet med
gällande lagstiftning och inom
ramen för de resurser som står till
förfogande. Man strävar efter att
säkerställa tillgången på biblioteksoch
informationstjänster.
Kulturegendom skyddas genom att
man vid behov flyttar den i säkerhet.
Frivilligarbete
som
stöder
säkerheten organiseras för att
stärka myndigheternas verksamhet.
Inom ramen för frivilligarbetet kan
man ge undervisning och utveckla
de kunskaper och färdigheter som
behövs i en säkerhetssituation. Det
centrala inom utvecklingen gällande
frivilligarbetet är att effektivera
samarbetet
med
medborgarorganisationerna
i
ändamålsenlig utsträckning så att
hoten kan kontrolleras och man kan
återhämta sig från verkningarna av
dem.
3.9
Utvecklingens
prioritetsområden
inom
de
närmaste åren
Tryggandet av samhällets livsviktiga
funktioner förutsätter ett vidsträckt
samarbete mellan ministerierna och
förvaltningsområdena i vilket den
privata
sektorn
tas
med.
Totalförsvaret tillhandahåller ett
mångsidigt urval av metoder när det
gäller att samordna funktionerna.
Strategin
för
tryggande
av
samhällets livsviktiga funktioner
ställer upp flera mål som måste nås.
Strategin fastställer också ett flertal
uppgifter som måste skötas för att
den nationella suveräniteten samt
medborgarnas levnadsmöjligheter
och säkerhet skall kunna tryggas.
Strategins primära uppgift är dock
att definiera ett måltillstånd och
fastställa en prioritetsordning med
58
hjälp av vilken man närmar sig
måltillståndet.
Åtgärder
för
uppnåendet av målen presenteras i
ministeriernas utvecklingsprogram.
Ministeriernas
och
förvaltningsområdenas
uppföljningssystem får en stor
betydelse vid verkställandet av
strategin. Med hjälp av dem kan
man övervaka hur man närmar sig
måltillståndet och fatta de politiska
beslut som behövs för en ändring av
prioritetsordningen.
Vid
utvecklandet
av
den
prestationsförmåga
som
vid
övergången till 2010-talet förutsätts
för
ministeriernas
strategiska
uppgifter, med hjälp av vilka
samhällets livsviktiga funktioner
upprätthålls, bör följande områden
beaktas särskilt noggrant:
1) Lägesbild som behövs för
ledningen
av
samhällets
livsviktiga
funktioner.
Under
ledning av statsrådets kansli skall ett
system utvecklas för producerandet
av den lägesbild som behövs för
statsledningens
beslutsfattande.
Under normala förhållanden samlas
nödvändiga, färdigt analyserade
uppgifter in av förvaltningsområdena
och av dessa uppgifter utformas den
gemensamma
lägesbild
som
statsledningen
behöver.
Under
undantagsförhållanden
och
vid
behov redan i störningssituationer
förstärker ministerierna och vissa
centrala ämbetsverk statsrådets
kansli för att effektivera insamlingen,
analysen och
uppgifterna.
bearbetningen
av
2) Underrättelseverksamhet som
avslöjar allvarlig brottslighet,
inklusive
terrorism.
Informationsverksamheten utvecklas
i samarbete med andra myndigheter
så att man skall kunna utreda de hot
som
brottslingar
förorsakar
samhällets livsviktiga funktioner
samt de objekt som avses bli
hotade.
Förfaringssätten
för
bekämpandet av allvarlig brottslighet
utvecklas i ett nära samarbete med
myndigheter i närområdena och
Europeiska unionen.
3) Elektroniska informations- och
kommunikationssystem.
Funktionen hos landets interna
infrastruktur är ett prioritetsområde
inom
utvecklingen
av
de
elektroniska
informationsoch
kommunikationssystemen. Grunden
för
utvecklandet
utgörs
av
telenätens
och
datasystemens
skyddsnivå
och
nivån
för
säkerställande av verksamheten
under
normala
förhållanden.
Informationsoch
kommunikationssystemens
grundstrukturer skall redan under
normala
förhållanden
göras
tillräckligt skyddade och säkrade så
att de också klarar av hot som riktas
mot
dem
under
undantagsförhållanden.
4) Hälsoskydd. Beredskap inför
plötsliga allvarliga epidemier och
andra hot som äventyrar folkhälsan
59
skall utvecklas. I detta sammanhang
skall särskild uppmärksamhet fästas
vid den offentliga hälso- och
sjukvårdens möjligheter att kunna
frigöra sakkunniga och andra
resurser
så
att
hälsooch
sjukvårdens
grundläggande
verksamhet inte äventyras.
De
fyra
ovan
nämnda
utvecklingsområdena förutsätter de
allra snabbaste åtgärderna för att
samhällets livsviktiga funktioner
skall
kunna
tryggas
i
alla
säkerhetssituationer. Måltillståndet
för dessa områden måste uppnås
redan inom de närmaste åren.
1
BILAGA 1:
DEFINITIONER AV BEGREPP
Med grafiskt medium avses i denna strategi regelbundet utkommande
dagstidningar och tidskrifter samt andra trycksaker som hänför sig till
informationsförmedling.
Försörjningsberedskap innebär tryggande av befolkningens utkomst, landets
näringsliv och de basfunktioner som är nödvändiga för landets försvar med
tanke på olika slags undantagsförhållanden.
I störningssituationer förutsätts särskilda åtgärder för att bekämpa och klara
av hot. I störningssituationer kan man ta i bruk befogenheter som ingår i
bestämmelser för normalförhållanden men som hänför sig till specialsituationer,
omfördela anslag genom en tilläggsbudget och förordna personal till tjänst samt
anvisa andra medel för att få tilläggsresurser. En störningssituation kan också
förutsätta en översyn av bestämmelser.
Informationskrigsföring är helheten av de medel med vilka information
produceras eller behandlas och med vilka man försöker påverka motståndarens
tekniska eller psykiska kapacitet att föra krig. Med informationskrigsföring avses
också informationsoperationer under normala förhållanden genom vilka man på
ett önskat sätt påverkar staten eller samhället.
Med massflykt avses omfattande okontrollerad invandring där en stort antal
människor har blivit tvungna att lämna sitt hem eller det land där de varit
stadigvarande bosatta och på grund av en väpnad konflikt, någon annan
våldssituation eller en miljökatastrof inte tryggt kan återvända till detta land.
Med totalförsvar avses alla de militära och civila funktioner genom vilka
Finlands nationella suveränitet samt medborgarnas levnadsmöjligheter och
säkerhet tryggas mot ett yttre hot som förorsakas av andra stater eller något
annat hot. Till samordnandet av totalförsvaret hör samordnandet av den
offentliga sektorns, dvs. statsrådets, de statliga myndigheternas och
kommunernas samt den privata sektorns åtgärder och medborgarnas
frivilligarbete i syfte att i alla situationer trygga samhällets livsviktiga funktioner.
2
Med den tredje sektorn avses vanligen den helhet som bildas av
organisationer, stiftelser och nationer och vars verksamhet präglas av
ekonomisk verksamhet som inte eftersträvar vinst, av autonomi, av deras
privata karaktär och av frivillighet.
Med omfattande invandring avses en situation där ett stort antal personer
som har blivit tvungna att lämna tredje länder anländer till gemenskapens (EG)
område. De kan inte återvända till sitt hemland och de kommer från ett visst
land eller en viss geografisk region, oberoende av om de kommer till
gemenskapens område på eget initiativ eller med andras hjälp, t.ex. genom ett
evakueringsprogram.
Bevarande av rättsstatsprincipen innebär att man i alla situationer sörjer för
den grundlagsenliga nationella suveräniteten, principen om representativ
demokrati och den offentliga maktutövningens lagbundenhet, så att
människornas rättigheter och skyldigheter förverkligas på det sätt som bestäms
i lagen. Under en kris är det med tanke på den nationella suveräniteten och
människornas rättsskydd särskilt viktigt att domstolarna är oberoende.
Rättsstatsprincipen skall förverkligas vid alla de myndigheter som för sin del
ansvarar för den interna säkerheten och genomförandet av rättsväsendet och
verkställigheten.
Med
räddningsväsendet
avses
förebyggande
av
olyckor,
räddningsverksamhet
och
befolkningsskydd.
Räddningsverksamheten
innefattar åtgärder som när en olycka inträffar eller hotar hastigt måste vidtas i
syfte att skydda och rädda människor, egendom och miljö samt begränsa
skadorna och lindra följderna. Åtgärder som hör till räddningsverksamheten
vidtas också i situationer med motsvarande följder som förorsakats avsiktligen
eller vid risk för sådana situationer. Befolkningsskydd innebär skydd av
människor och egendom samt utförande av uppgifter som hör till
räddningsverksamheten under undantagsförhållanden eller beredskap för
sådana uppgifter.
Undantagsförhållanden är enligt beredskapslagen och lagen om
försvarstillstånd situationer som myndigheterna inte med normala befogenheter
och resurser kan få kontroll över.
Försvarssystemet
består
av
försvarsmaktens
ledningsoch
förvaltningssystem, underrättelse- och övervakningssystem, trupproduktionsoch mobiliseringssystem, underhålls- och logistiksystem samt truppstruktur,
dvs. ledningsinstanserna och trupperna.
3
Gränssäkerheten hör till gränsbevakningsväsendets verksamhet och genom
den förebyggs, avslöjas och bekämpas i synnerhet olaglig inresa och genom
den deltar gränsbevakningsväsendet tillsammans med andra myndigheter i
bekämpningen av brottslighet som hotar rikets interna och externa säkerhet.
Gränssäkerhetsuppgifterna omfattar gränsövervakning på land och till sjöss och
gränskontroller vid gränsövergångsställena samt den internationella verksamhet
som hänför sig till detta.
Terrorism. En gärningsman har ett terroristiskt syfte om han eller hon har för
avsikt att
1)
injaga allvarlig fruktan hos en befolkning,
2) obehörigen tvinga regeringen eller någon annan myndighet i en stat
eller en internationell organisation att göra, tåla eller underlåta att
göra något,
3) obehörigen upphäva eller ändra en stats konstitution eller allvarligt
destabilisera en stats rättsordning eller tillfoga statsekonomin eller
de grundläggande samhällsstrukturerna i en stat synnerligen stor
skada, eller
4) tillfoga en internationell organisations ekonomi eller de övriga
grundläggande strukturerna i en sådan organisation synnerligen
stor skada.
Med informations- och kommunikationssystem avses kommunikationsnät
samt nätverk och system som är kopplade till dem och som är avsedda för
behandling av information.
Med datasäkerhet avses skydd av information och tjänster av olika slag,
informationstekniska system och datakommunikation genom åtgärder som är
ägnade att kontrollera de hot som riktas mot dem.
Med lägesbild avses beslutsfattarnas och deras medarbetares uppfattning om
saker som inträffat, de förhållanden som påverkat sakerna, olika parters
avsikter och händelsernas eventuella utvecklingsalternativ, vilket behövs vid
beslutsfattandet i ett visst ärende eller sakkomplex. Utformningen och
upprätthållandet av lägesbilden främjas genom att man upprätthåller och
presenterar information på ett ändamålsenligt sätt, t.ex. med bilder, texter och
scheman.
4
Med allvarlig brottslighet avses ett enskilt grovt brott, en omfattande
brottshelhet som bildats av flera brott eller ett eller flera brott som begåtts av
yrkes- och vanebrottslingar eller en kriminell sammanslutning. Objektet för
bekämpningen av allvarlig brottslighet är en person, en grupp personer eller en
sammanslutning som misstänks planera, förbereda eller begå ett allvarligt brott,
medverka eller ha medverkat till ett allvarligt brott eller ha begått ett allvarligt
brott och vars avsikt är att uppnå betydande olagliga privata, samhälleliga eller
ekonomiska mål eller förorsaka betydande materiella skador.
Bassystem för kommunikationen är sådana kommunikationsnät som avses i
kommunikationsmarknadslagen,
system
som
är
nödvändiga
för
kommunikationsnätens funktion och terminaler som är kopplade till
kommunikationsnäten.
1
BILAGA 2:
BESKRIVNING AV HOTBILDERNA
1 Hot mot informationssystem
Begreppet informationssystem har en vidsträckt betydelse och omfattar alla
system som används för lagring, överföring, sammanställning och annan
behandling av information. Tillgången till information är i dag en förutsättning för
nästan alla systems funktion.
Informationssystemen är utsatta för olika slags hot eller kombinationer av dem
redan under normala förhållanden. Verkningarna av hoten hänför sig till
uppgifternas konfidentiella natur, varvid en utomstående olovligen kommer
över sekretessbelagd information
integriteten, varvid en utomstående kan ändra ursprunglig information
tillgången, varvid den rätta användaren av informationen inte har tillgång
till de uppgifter eller den informationstjänst han eller hon behöver
kontrollen över informationssystemet, varvid t.ex. en servers funktion
förhindras
eller
görs
långsammare
eller
inkräktare
ges
företrädesrättigheter.
Hot mot informationssystem kan förorsakas av utomstående aktörer, egen
personal eller tekniska fel eller skador i systemet. Möjliga utomstående aktörer
som angriper informationssystemen är enskilda hacker eller grupper av hacker,
ligor, terroristorganisationer, privata företag och statliga organisationer.
Angreppen kan riktas mot själva informationen genom skadliga program,
intrång och ändring av data i samband med dem eller förhindrande av
användningen av program. Angrepp kan också utföras antingen fysiskt eller
med hjälp av elektromagnetisk strålning. Andra metoder är förhindrande av
eltillförseln till informationssystemen, fysisk förstörelse av anordningar samt
användning av högeffektpulsad mikrovågsstrålning (HPM-vapen) eller
elektromagnetisk puls från kärnladdningsexplosioner (EMP). Också
radioförbindelser som hänför sig till dataöverföring kan bli föremål för
underrättelseverksamhet och störas elektroniskt.
Intrång och försök till intrång i privatpersoners, företags och myndigheters
informationssystem sker dagligen. Dataskyddsförseelser som riktas mot företag
förorsakar allvarlig skada och ekonomisk förlust. Dessutom är de förknippade
2
med risken att ett systems trovärdighet går förlorad och att verksamhet som
baserar sig på informationsteknik lamslås. Farligast ur samhällets synvinkel är
främmande staters olagliga underrättelseverksamhet beträffande olika
informationsnät eller olika systems styrfunktioner. En stor del av den information
som behövs finns att tillgå också från offentliga eller åtminstone ickesekretessbelagda källor om man har tillgång till goda datainsamlings-,
sammanställnings- och analyssystem. Olovlig informationsanskaffning ökar i
betydande grad om samhället råkar i en störningssituation eller ett
undantagsförhållande. Angripare kan förbereda sina intrångsförsök redan under
normala förhållanden, bl.a. genom att mata in aktiveringsbara skadliga program
i olika system.
Under normala förhållanden hänför sig verksamhet mot informationens integritet
i det närmaste till ekonomisk brottslighet. I propagandasyfte kan man också
försöka ändra databaser som är i allmän användning. I allvarliga
störningssituationer och under undantagsförhållanden kan man försöka mata in
felaktiga och vilseledande uppgifter i olika databaser och system.
Angrepp mot tillgången till information inträffar flera gånger om året. I sin
enklaste form sker angreppen genom spridning av datavirus som ändrar och
avlägsnar filer samt förorsakar t.o.m. fysisk skada på anordningar. Datavirushot
sprids snabbt. Servrar kan göras långsammare och t.o.m. lamslås genom att
man får deras funktion att stocka sig. Sådana här angrepp är kortvariga men
kan i kritiska ögonblick väsentligen försvåra tillgången till information. I värsta
fall kan en del informationssystem kontrolleras från utlandet.
Informationstekniska system är beroende av eltillförsel. Elavbrott förekommer
också under normala förhållanden. I allvarliga störningssituationer och under
undantagsförhållanden kan produktionen, överföringen och distributionen av
elektriciteten störas under långa perioder. I krig är ledningssystem och som en
del av dem informationsbehandlings- och informationsförmedlingssystem
primära mål för fienden.
Många faktorer i samband med förändringar påverkar hot som riktas mot
informationssystem och bekämpningen av dem. Tekniken och systemen
utvecklas mycket snabbt. Utrustning och program som hänför sig till den måste i
allmänhet ersättas med nästa generation av produkter, vilkas kompatibilitet med
det system som är i användning inte kan garanteras.
Myndigheter och företag externaliserar stora delar av sitt informationssystem
och huvuddelen av dataöverföringen genomförs med hjälp av privata företags
3
system. En stor del av olika områdens verksamhet sker via Internet, som är
öppet för alla. Den kommersiella konkurrensen ändrar uppfattningen om
funktionssäkerheten. För ett företag är det ofta förmånligare att genomgå
verkningarna av störningar än att säkerställa en nästan störningsfri funktion hos
systemen. I företagsekonomiska principer tas undantagsförhållanden sällan i
beaktande. Å andra sidan försöker också privata företag snabbt etablera nära
samarbete och stöda varandra i krissituationer. Myndigheternas och företagens
ansvarsfrågor är ofta svåra i störningssituationer och i synnerhet i fråga om
följdverkningarna.
Inom informationssystemsbranschen byts personalen snabbt ut. Detta kan
medföra säkerhetsrisker och även ett beroende av nyckelpersonal. Å andra
sidan innebär den goda kunskapen i informationsteknik i Finland ett bra
utgångsläge jämfört med många andra länder.
2 Olaglig inresa och befolkningsrörelser som äventyrar säkerheten
Finland är ett destinations- och transiteringsland för olaglig inresa.
Utreseländerna är konfliktområden samt stater och områden med betydligt lägre
levnadsstandard än västländerna. I Europa sker olaglig inresa i huvudsak till
länderna i Centraleuropa. Redan nu uppehåller sig miljontals personer olagligt
på EU:s territorium. Antalet ökar eftersom tiotusentals personer årligen kommer
in olagligt på Schengenområdet på grund av bristfällig gränsövervakning.
Utvecklingen när det gäller Finlands situation påverkas i betydande grad också
av hur grannländerna stakar ut sina riktlinjer i gräns- och flyktingpolitiken.
Olaglig inresa till Finland kommer troligen att öka. När invandringen ökar är
risken att ett stort antal människor lever utanför samhällsstrukturen och
myndighetskontrollen också i Finland. Detta skapar växtunderlag för andra hot,
såsom störningar i samhällsfriden, brottslighet, terrorism och smittsamma
sjukdomar.
Människosmugglingen har utvecklats till en typ av brottslighet som är jämförbar
med den internationella narkotikabrottsligheten. Olaglig inresa och olaglig
vistelse i landet förorsakar också annan brottslighet och ökar ojämlikheten
mellan människorna. Också terrorister kan försöka utnyttja asylförfarandet. En
negativ följd av olaglig invandring är illegalt arbete. Det är ett problem i
synnerhet i Centraleuropa, men också i Finland kan användningen av illegal
arbetskraft öka som en följd av den fria rörligheten.
4
Befolkningsrörelser till följd av en katastrof som orsakats av naturen eller
människan kan även beröra Finland. Invandring i omfattande grad kan orsakas
av väpnade konflikter, kärnkraftsolyckor, naturkatastrofer eller allvarligt
försvagade existensförhållanden inom Finlands närområden.
3 Hot mot befolkningens föda och hälsa
Hälso- och sjukvårdssystemet hotas av att både vårdpersonalen och
patienternas medelålder stiger samt att befolkningen koncentreras till några få
tätorter. Tillgången på läkemedel och vacciner samt utrustning och
förnödenheter för hälso- och sjukvården är allt mer beroende av import. Nya hot
är användningen av strålning samt biologiska och kemiska ämnen som medel
för att störa samhällets funktioner och för terrorism.
Människornas rörlighet har för sin del bidragit till att öka risken för spridning av
smittsamma sjukdomar. Nya smittsamma sjukdomar och sådana som inte har
förekommit hos oss tidigare kan förorsaka allvarliga epidemier.
Läkemedelsresistenta bakterier och virus utgör redan nu en betydande
utmaning för vårt hälso- och sjukvårdssystem. Spridningen av HI-virus är
påfallande också inom Finlands närområden. I en del länder utgör AIDS ett hot
mot hela samhällets funktionsförmåga.
Epidemier kan förutom av människor även spridas genom livsmedel och
hushållsvatten. I synnerhet epidemier som föranleds av nedsmutsat
hushållsvatten är ett betydande hot också under normala förhållanden. Finlands
nuvarande hälso- och sjukvårdssystem klarar mycket väl av att begränsa
epidemier och behandla sådana sjukdomar för vilka det finns
behandlingsformer.
Ett gott allmänt hälsotillstånd har hittills kunnat bibehållas hos befolkningen. De
verkningar befolkningens försvagade allmänkondition har på folkhälsan har
emellertid ännu inte utretts. Överviktighet och dess följdverkningar håller på att
öka. Ungdomarnas uthållighetskondition har försämrats märkbart under de
senaste tio åren. Också dessa faktorer kan i framtiden belasta social- och
hälsovårdssystemet.
En utmaning för socialskyddssystemen är människor som lever utanför de
normala samhällsstrukturerna och därmed utgör en potentiell grogrund för
andra hot, såsom störning av samhällsfriden, brottslighet, terrorism och
smittsamma sjukdomar.
5
4 Miljöhot
Om miljöproblemen får fortsätta ändrar de på ett skadligt sätt jordklotets
ekologiska balans och kan leda till allvarliga regionala eller t.o.m. globala kriser.
Under de senaste årtiondena har jordklotets miljötillstånd försämrats i
oroväckande grad inom vidsträckta områden och miljökatastroferna har ökat.
Problemen är många: förstörelse och överexploatering av naturresurserna,
översvämningar och torka, fortsatta klimatförändringar, förstöring av ozonskiktet
samt förorening av haven och sötvattnen och försämring av luftkvaliteten.
Huvudorsaken till luftföroreningen och klimatproblemen är den kontinuerligt
ökande användningen fossila energikällor.
Miljöhoten i Finland hänger i regel samman med internationella miljöproblem,
dvs. med det som händer utanför vårt lands gränser. Vid sidan av de globala
problemen, såsom klimatförändringarna, förstöringen av ozonskiktet och
utplånandet av naturresurser, är det för Finlands del mycket viktigt att
miljöfrågorna beaktas i våra närområden, i synnerhet då inom närområdenas
industri, energisektor och övriga ekonomiska verksamhet. Dessutom är det av
betydelse hur närområdena ordnar förebyggandet av och räddningsåtgärder vid
giftutsläpp, olyckor och andra miljö- och säkerhetsrisker. En fortsatt
försummelse av miljöfrågorna kan leda till allvarliga skogs- och vattenskador
och andra naturskador med omfattande negativa följder för hela Finland.
Allt större problem på många ställen i världen är otillräckliga vattenresurser,
minskningen och föroreningen av vattenresurserna samt mängden vatten som
finns att tillgå per person. Vattenresursernas otillräcklighet och den ojämna
fördelningen av dem är faktorer som kan förorsaka spänningar mellan olika
stater. I Europa, inklusive Finland, är nersmutsningen av grundvattnen ett
allvarligt problem.
5 Ekonomiska hot
Yttre hot mot EU:s ekonomiska utveckling är en avstannad eller fortsatt
långsam ekonomisk tillväxt på global nivå samt att vissa betydande länders
ekonomi råkar i en allvarlig depression. Globalt sett varierar tillväxten så att det
finns områden med kraftig tillväxt och områden med långsam tillväxt. Detta kan
ha betydelse för hela världsekonomin. I Östeuropa finns möjlighet till ekonomisk
tillväxt om man fortsätter de strukturella reformerna. Där begränsas den
6
ekonomiska tillväxten av de mycket stora investeringsbehov som
upprätthållandet och förnyandet av den sönderfallande infrastrukturen kräver.
Utvecklingen av ekonomin inom olika områden i världen innebär också
möjligheter för EU-ländernas ekonomi och påverkan. Ett problem är att vissa
vidsträckta områden fortfarande blir efter i utvecklingen. Liberaliseringen och
fördjupningen av världshandeln är en förutsättning för EU:s och även Finlands
ekonomiska utveckling. Om protektionismen ökar i världen leder det till regional
blockbildning och långsammare tillväxt.
Fungerande EU:s strukturer är en betydande faktor när det gäller Finlands
ekonomiska utveckling. Om EU inte kan bemöta aktuella utmaningar försvagas
unionens och medlemsstaternas konkurrenskraft. Befolkningen åldras och
kommer möjligen att minska i framtiden. Detta försvagar Europas ekonomiska
förnyelseförmåga och fördröjer en potentiell ekonomisk tillväxt.
Den naturliga växlingen mellan ekonomisk hög- och lågkonjunktur kan inom
vissa områden eller vissa branscher leda till en ekonomisk kris eller depression.
Också en global ekonomisk depression är möjlig om flera betydande områden
samtidigt drabbas av en djup ekonomisk lågkonjunktur. Ifall åtgärder som
hänför sig till handelskrig förekommer mellan olika ekonomiska områden kan
följderna vara betydande även för Finlands del.
Statens anskaffning av finansiering hamnar i ett nytt läge redan vid en
ekonomisk recession, men i synnerhet under allvarliga kriser och
undantagsförhållanden, då den ekonomiska aktiviteten i samhället minskar.
Detta leder till en allmän ekonomisk försiktighet och därigenom till minskade
skatteintäkter. Samtidigt försvåras bl.a. möjligheten att få finansiering på
kreditmarknaden. Å andra sidan förutsätts att resurserna utökas kännbart för
skötseln av sysselsättningen och andra åtgärder som vidtas av det allmänna.
En finansieringskris hos den finska staten eller företag som är verksamma i
Finland kan endast inträffa som en del av en mera omfattande europeisk
finansieringskris.
Finlands näringsstruktur har blivit mångsidigare efter att tidigare ha varit
baserad på skogen. Informations- och datakommunikationsindustrin är i dag en
viktig del av Finlands ekonomiska välstånd. Problem som uppstår inom dessa
verksamhetsområden kan förorsaka allvarliga verkningar på sysselsättningen
och statens ekonomi.
7
Möjligheterna för Finland eller för företag som är verksamma i Finland att
anskaffa kritiska produkter och tjänster från utlandet kan tillfälligt försvåras av
olika orsaker, allt från normal variation i utbud och efterfrågan till
naturkatastrofer och krig. En fullständigt avbrott i importen och exporten till och
från Finland för en lång tid anses osannolikt även under undantagsförhållanden.
Ett undantagsförhållande kan förorsakas av försvårad eller förhindrad import av
bränsle och annan energi samt råvaror och andra varor. Det kan också orsakas
av något annat sådant allvarligt hot mot befolkningens utkomst eller mot
grunderna för landets näringsliv som beror på en plötslig störning i det
internationella handelsutbytet och som med tanke på verkningarna kan
jämföras med ovan nämnda faktorer.
Energins strategiska betydelse kommer fortfarande att öka. Av den energi som
används inom EU importeras största delen från länder utanför unionen. Då
Nordsjöns olje- och gastillgångar sinar importeras hela 90 % av EU:s energi
utifrån. Världens största oljeproducenter finns i Mellanöstern och i Ryssland. Ett
ömsesidigt beroende minskar de säkerhetspolitiska hoten. Om beroendet är
ensidigt kan energin bli ett medel för påverkan. Om Mellanösterns och
Rysslands politisk-militära stabilitet och produktion rubbas kan det leda till en
allvarlig energibrist. Under olika slags undantagsförhållanden kan kritiska
problem snabbt uppstå i fråga om tillgången på energi i Finland.
En tillräcklig livsmedelsproduktion i världen är ett potentiellt problem på global
nivå. Livsmedelsförsörjningen kan försvåras av dåliga skördesäsonger samt
problem i förädlingen och distributionssystemen. Under undantagsförhållanden
kan problemen bli kritiska. Möjligheten att klara av eventuella störningar
försvåras av att logistikkedjorna är beroende av många olika system och
dessutom av att lagren minskar på alla nivåer. Finlands nordliga läge ställer
specialkrav både på livsmedelsförsörjningen och på beredskapen för den.
6 Organiserad brottslighet och terrorism
Den ökande organiserade brottsligheten i Finland styrs till stor del från utlandet.
Vi har redan nu tiotals utländska kriminella grupper som uppfyller EU:s kriterier.
När de nya EU-länderna börjar tillämpa Schengenregelverket fullt ut kan den
fria rörligheten medföra ökad brottslighet. Den organiserade brottsligheten har
täta kontakter över flera nationsgränser. Sannolikheten för ekonomiska brott i
stor skala ökar i Finland.
8
Den organiserade brottsligheten är främst inriktad på narkotikasektorn. Andra
slag av brottslighet är smuggling av högt beskattade produkter, egendomsbrott,
koppleri, penningtvätt och människosmuggling. Narkotikabrottsligheten och
dess negativa följder berör årligen tiotusentals, om inte hundratusentals
finländare. I Finlands närområden är narkotika ett allvarligt problem som bl.a.
bidrar till en snabb spridning av hiv.
För närvarande är Finland inte ett korrumperat land, men den organiserade
brottsligheten försöker påverka myndigheterna genom mutor. Det största hotet
är att den organiserade brottsligheten får fotfäste i de lagliga
samhällsstrukturerna, varvid den blir ytterst svår att bekämpa.
Terrorismens mål är att allvarligt skrämma befolkningen, otillbörligen tvinga
offentliga organ eller internationella organisationer att utföra eller att avstå från
att utföra vissa handlingar eller att allvarligt destabilisera eller förstöra de
grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturerna i
ett land eller en internationell organisation.
Terrorismbrott utgör ett allvarligt hot mot den inre säkerheten. Terrordåd kan
utföras t.ex. i form av bomb- och självmordsattacker, genom användning av
kemiska, biologiska och radioaktiva ämnen eller i form av cyberterrorism (= brott
som riktar sig mot datakommunikationssystem och databaser).
Finland hotas veterligen inte av terrordåd. Hoten kan dock konkretiseras i vissa
situationer. I internationella konflikter som innehåller allvarliga motsättningar
kan Finlands ståndpunkter, handlingssätt och ingående av allianser utlösa
terrordåd mot finländska mål. Det är också möjligt att terrordåd riktas mot
finländare eller finländska företag utomlands.
Terrordåd som utförs utomlands kan förberedas i Finland. Finland kan också
tjäna som genomgångsland, som logistisk bas för terroristorganisationer eller
som plats för medelanskaffning. Terrorattacker utomlands kan också ha direkta
följder för Finland, t.ex. vapenverkan och miljökonsekvenser.
Terrordåd som utförs utomlands har indirekta följder för Finland. Sådana följder
är t.ex. en effektivare kontroll av penningrörelsen och persontrafiken samt
skärpta säkerhetsföreskrifter inom olika områden.
7 Storolyckor
9
Klimatstörningarna antas öka. Exceptionellt svåra översvämningar samt kraftiga
regn och stormar kan orsaka allvarliga skador för bebyggelse, industri, jordbruk
och trafik. Vid storöversvämningar är de strukturella skadorna betydande,
industriverksamheten avbryts och invånarna evakueras. För jordbruket kan
skadorna av en översvämning bli avsevärda. Naturolyckor kan skada
energiöverföringsoch
energidistributionssystemen
samt
kommunikationsförbindelserna på vidsträckta områden för en lång tid. Allvarliga
skador på olika tekniska system till följd av naturfenomen eller brottslighet kan
ha följder som är jämförbara med storolyckor.
Lokala storolyckor är exempelvis olyckor inom den kemiska industrin eller vid
kemikalietransporter. På grund av det stora antalet råvarutransporter och den
livliga passagerartrafiken är Finska viken ett av de områden som löper den
största risken för storolyckor. En lokal storolycka är också t.ex. ett dammbrott
om människoliv är i fara.
Storolyckor som leder till undantagsförhållanden är bl.a. allvarliga kärnolyckor
och omfattande sjukdomsepidemier till följd av en storolycka som har orsakats
med avsikt. En motsvarande situation kan uppstå vid en allvarlig lokal olycka i
samband med vattenförsörjningen eller kemikalietransporter.
8 Internationell spänning
Mellan stormakter och allianser råder alltid en viss politisk och ekonomisk
konkurrenssituation. Om de strategiska målen skiljer sig från varandra och ett
tillräckligt samarbete saknas kan konkurrensen leda till en kamp om inflytande
och en allvarlig internationell spänning. Olika grupperingar kan försöka dra nytta
av situationen genom att t.ex. bryta den inre koherensen i EU.
I kriser som hotar olika staters intressen används väpnade styrkor och annat
inflytande lättare och i allt högre grad för påtryckning och politiska
målsättningar.
Internationell
brottslighet,
terrorism
samt
olika
nationalitetsoch
minoritetsproblem kan leda till väpnade konflikter. Dessa orsakar en
internationell spänning som åtminstone indirekt kan beröra Finland. I en sådan
begränsad konflikt är en högteknologisk yrkesarmé operativt sett överlägsen i
strider mot jordbruks- och industrisamhällens traditionella arméer.
Västmakterna och i synnerhet Förenta staterna har en militär överlägsenhet
som olika aktörer försöker trotsa med asymmetriska medel.
10
Tiden för kärnvapenkontroll genom avtalsarrangemang mellan stormakterna
börjar vara förbi. Man har börjat ifrågasätta betydelsen av de avtal som gäller
kärnvapnens mängd och art samt förebyggandet av dem. Flera tecken visar på
att tröskeln att använda kärnvapen blivit lägre. Uppgifter i stormakternas
doktriner och den tekniska utvecklingen tyder på att det finns planer på att
använda kärnvapen även i regionala krig. Trots de nedskärningar som Förenta
staterna och Ryssland har kommit överens om har länderna tillräckligt med
kärnvapen för att förinta vilken fiende som helst.
Kärnvapenteknologin sprids ständigt till nya länder En stor fara är att
kärnvapenteknologi och radioaktiva ämnen kommer i händerna på extrema
rörelser. I stället för att använda kärnladdningar kan man spränga s.k. smutsiga
bomber som sprider radioaktiva ämnen. Krishanteringsstyrkor kan åtminstone i
Mellanöstern och Centralasien utsättas för strålning.
Trots olika avtal om begränsningar och förbud har flera länder kemiska och
biologiska vapen eller åtminstone försöker de skaffa sådana vapen. Dessa
typer av vapen har också använts av terrorister. Hotet om användning av
kemiska vapen är störst vid väpnade konflikter. Hotet om användning av
biologiska vapen vid terrordåd ökar.
För närvarande verkar den interna utvecklingen i flertalet av de europeiska
länderna samt utvecklingen i fråga om ländernas inbördes förhållanden gå i en
positiv riktning. Utvecklingen i flera länder är dock förknippad med många
osäkerhetsfaktorer. Hur beständig den politiska linjen är i dessa länder är en
öppen fråga åtminstone på lång sikt. Det finns även länder i Europa och dess
närområden som kan drabbas av interna kriser. Verkningarna av en sådan kris
kan även sträcka sig till Finland.
Utvidgningen av NATO och EU innebär att en allt större del av Europa kommer
att omfattas av en samarbetsbaserad säkerhetsordning. Utvidgningarna kan
dock leda till negativa reaktioner och misstro i de länder som står utanför
medlemskapen. EU- och NATO-medlemskapen integreras allt mer i varandra
och samarbetet mellan dem intensifieras. Samtidigt kommer det att bildas
mindre grupperingar kring olika ämnesområden inom de båda växande
organisationerna på grund av att den betydande ökningen av antalet
medlemsländer gör det allt svårare att komma fram till gemensamma
ståndpunkter och mål. En annan orsak är också att det kalla krigets avspänning
har gjort det möjligt att igen införa maktpolitik i den europeiska
säkerhetspolitiken.
11
De europeiska EU- och NATO-länderna kommer att ta allt större ansvar för
krishanteringen i Europa och dess närområden. Kriser påverkar också Finland
genom skyldigheten till militärt deltagande och deltagande i civil krishantering
inom ramen för FN:s, EU:s och NATO:s partnerskap för fred. De nuvarande
krishanteringsoperationerna fortsätter ännu flera år och binder såväl militära
som civila resurser.
9 Allvarlig kränkning av Finlands territoriella integritet samt krigshot
Även om risken för krig mellan stater och allianser fortfarande är liten i Europa
kan den ändå inte helt uteslutas. Å andra sidan kan man också märka att
utomstående stater och internationella organisationer i allt högre grad blandar
sig i ekonomiskt och militärt svaga samt politiskt instabila länders inre
angelägenheter.
Vid en bedömning av den framtida säkerhetssituationen är också Finlands
geostrategiska läge som granne till Ryssland en viktig faktor. Till Rysslands
strategiska mål hör att skydda militärbaserna på Kola samt S:t
Petersburgsområdet. Efter utvidgningen av NATO går gränsen mellan NATO
och Ryssland vid Finlands gränser både i norr och i söder. När det gäller den
säkerhets- och försvarspolitiska planeringen är det nödvändigt att även vara
beredd på en oförmånlig utveckling.
I länder nära Finland pågår stora förändringar i de militära styrkorna. Antalet
trupper minskas (exkl. de baltiska länderna), men stridseffektiviteten hos de
resterande och nya trupperna ökas markant. De militära styrkornas
underrättelse- och ledningsförmåga höjs till en helt ny nivå. Eldkraften har en
allt längre bärvidd och en allt större precision, vilket innebär att massiv
eldgivning inte längre behövs i samma utsträckning som tidigare. Trupperna
skyddas också bättre än tidigare. De och vapensystemen har en god taktisk och
operativ rörlighet. Stormakterna kan dessutom ändra sina truppers strategiska
riktning på några veckor. Förändringar i de väpnade styrkorna leder till
förändrade krigföringssätt.
Militära maktmedel kan användas både i syfte att hota och till egentliga militära
operationer. En del av dessa operationer kan genomföras i hemlighet. Under
påtryckningsskedet används eventuellt också militära medel med en större
effekt än en styrkedemonstration. I takt med att vapensystemen och metoderna
för elektronisk krigföring utvecklas kan vapenverkan sträcka sig till den stats
12
territorium som är föremål för påtryckningar utan att ett egentligt krig inleds.
Redan under påtryckningsskedet används informationssystemkrigföringens och
den psykologiska krigföringens metoder, vilka hör till informationskrigföringen.
Påtryckningarna kan ökas genom att specialtrupper utför attacker och andra
handlingar samt genom territoriekränkningar.
10 Väpnat angrepp och krig samt efterkrigstillstånd
Vid moderna militäroperationer är målsättningen att utföra korta, välplanerade
precisionsattacker. Vid en eventuell väpnad konflikt är det således sannolikt att
en långvarig eskalationsfas efterföljs av en kortvarigare intensiv fas under vilken
någondera eller båda parterna lider stora förluster. En begränsad användning
av maktmedel i likhet med den vid strategiska överfall kommer att vara en
vanlig krigföringsmetod även under nästa decennium. För att undvika egna
förluster och minska motståndarens andliga förmåga att klara av kriser kan
vapenverkan riktas mot samhällets livsviktiga funktioner och de operativa
truppernas stöd- och underhållssystem samt mot de mest oskyddade
områdena.
Vid strategiska överfall kan alla försvarsgrenar användas i kombination med
andra (icke-militära) påverkningsmedel. Vid strategiska överfall utsträcks
underrättelseverksamheten, den elektroniska krigföringen och eldverkan till att
omfatta hela verksamhetsområdet.
Ett anfall inleds med våldsamma attacker mot civilförvaltningen, ledningsplatser,
energiförsörjningen,
flygfält,
hamnar,
informationsbehandlingsoch
informationsförmedlingssystem, kritiska objekt inom den militära mobiliseringen
samt mot stridande trupper och vapensystem. Vid anfallet används flygvapnet,
missiler, artilleri och enheter inom den elektroniska krigföringen. Specialtrupper
attackerar en del av objekten. Målsättningen är att isolera staten i fråga bl.a.
genom att lamslå transportförbindelserna.
Eldgivning kan efterföljas av ett anfall av luftlandsättningstrupper,
landstigningstrupper och andra trupper som är insatsklara även under fredstid.
Deras uppgift är bl.a. att inta nationellt strategiska punkter, att delvis förhindra
en mobilisering, att besegra försvararens trupper samt att ta delar av
luftförsvaret i besittning i syfte att uppnå luftherravälde. Om försvararens
beredskap har höjts så mycket att de ovan nämnda uppdragen inte kan
13
genomföras är det möjligt att genom arméns och gränstruppers attacker skapa
förutsättningar för ett omfattande anfall.
Potentialen till ett omfattande anfall mot Finland kommer att kvarstå inom
åskådlig framtid, men ett sådant anfall kräver månader av förberedelser, vilket
är omöjligt att helt hemlighålla.
I ett omfattande anfall är målsättningen att på kort tid få hela stridsområdet och
dess olika dimensioner under kontroll. Även i fråga om ett omfattande anfall är
målsättningen att genom eldgivning skapa ett gott utgångsläge för ett anfall.
Anfallet genomförs samtidigt i flera olika riktningar och dimensioner.
Krigsoperationer utförs dygnet runt och vapenverkan riktas mot alla sådana mål
som anses vara viktiga. Flygräder, missilanfall, elektronisk krigföring och
specialtruppers verksamhet utförs i hela landet och samtidigt förs även strider
med marktrupper på flera hundra kilometer djupa områden. Målsättningen är att
isolera kärnområdena i det land som attackeras i syfte att försvåra fortsatta
strider och förhindra eventuellt bistånd.
Efterkrigstillstånd kan fortsätta flera år. Återupprättandet av medborgarnas
levnadsmöjligheter och näringslivets verksamhet kräver samhälleliga lösningar
och olika typer av styrmedel.
14
BILAGA 3:
EXEMPEL PÅ RAMAR FÖR EN BEREDSKAPSPLAN
Statsrådet och andra statliga myndigheter samt kommunerna och i den
utsträckning lagstiftningen förutsätter också företag som är viktiga med tanke på
samhällets verksamhet skall upprätthålla beredskap att sköta sina uppgifter
under alla förhållanden. De planerings- och andra åtgärder som beredskapen
förutsätter skall ses över regelbundet och alltid när situationen så kräver.
Den planläggning och de andra förberedelser som behövs för att skapa och
upprätthålla beredskap bildar en helhet som omfattar olika åtgärder beroende
på organisationen. Med hjälp av bl.a. säkerhets-, datasäkerhets- och
räddningsplaner samt förberedelser i anslutning till dem upprätthålls och
säkerställs beredskapen under normala förhållanden och i vissa
störningssituationer. Beredskapsplaneringen omfattar olika planer för
verksamheten inom en organisation i störningssituationer och
undantagsförhållanden samt sådana förebyggande åtgärder som behövs för att
säkerställa verksamheten. De olika planerna skall komplettera varandra.
Till en beredskapsplan hör t.ex.
 hela organisationsverksamhetens mål och grundidé
 en definition av uppgifterna och verksamheten samt deras rättsliga grund
 uppgörande av hotbedömningar eller fastställande av situationer som utgör
hot mot verksamheten utgående från olika säkerhetssituationer
 genomförande av viktiga uppgifter (inkl. disponibla resurser)
 säkerhets-, datasäkerhets- och räddningsåtgärder
 allmänna verksamhetsbetingelser (skyddande av funktionerna)
 upprätthållande och utvecklande av planerna samt ansvar för och
organisering av beredskapen
 utbildning som hänför sig till beredskapen och annat upprätthållande av
beredskapen.
Särskilda planer för olika verksamhetsområden kan fogas till beredskapsplanen.